Övervikt

Jag tror det just vägde över FÖR sprutan...

Ska det kunna gå så där fort så...

Men, å andra sidan så tycker jag faktiskt att det är bedrövligt att de slår på trumman men inte informerar om "allt".

OK, han tillhörde en riskgrupp. Vilken då?

Det är som man brukar säga: Har man sagt A så får man säga B. Eller så håller man klaffen helt och hållet!

Sorry för att jag tjatar. Men, detta sysselsätter mig mycket i mina tankar just nu.

Renovering på is

Jag sitter här och funderar.

Vi har ju umgåtts med tankar om att renovera vårt kök och en del av resterande yta på nedervåningen. Kanske medan vi är i Thailand för att helt enkelt slippa leva med tre barn i ett hus utan kök. Vi åker bort - andra gör klart så vi kommer hem till en fin ny nedervåning...

Nu sitter jag här och funderar: Om nu pandemin slår emot oss med full kraft och vi bokar in ett gäng som skall göra detta jobb åt oss under de där veckorna. Tänk om vi kommer hem och hela eller delar av gänget har däckat i knorrsjukan under vår bortavaro och hela huset ser ut som ett kaos.

Inte läge att börja grilla maten varje dag i december va´?! Kanske bättre att skjuta på det framåt våren när risken förhoppningsvis börjat klinga av och om den ändå drabbar oss på ett eller annat sätt, så funkar ju grillmat bättre då än till jul. Kanske?

Jag funderar vidare.

Rent krasst?

I skollagen står ju att det finns möjlighet att vara ledig max 10 dagar per läsår, beviljat av rektorn.

Om rektorn har tagit ett principbeslut att inte bevilja några sådana ledigheter p g a semester överhuvudtaget fr o m nu - kan de gå i land med det? Får de verkligen göra det med inga andra motiveringar än att "vi vill att barnen skall vara i skolan".

Om man nu har barn som klarar skolan utan minsta lilla problem, snarare tvärtom, så det inte finns några riktiga skäl. Vilka disciplinåtgärder kan man råka ut för? Polisanmälan? Anmälan till Skolverket? Och sedan? Någon som vet?

Det gäller alltså barn i de lägre klasserna i grundskolan.

(Detta gäller alltså inte frånvaro p g a rädsla för svininfluensan, haha!)

Inte lika lugn längre

Alltså, jag har ju liksom tänkt mig att jag hade en ganska avslappnad inställning till den häringa svininfluensan.

Men, nu börjar jag faktiskt bli lite orolig.

När jag läser det Sanna Lundell skriver om det läkarna sagt till henne på förlossningen och när jag försökt få tag på handsprit i flera dagar och det är restnoterat på Apoteket i minst en vecka till så börjar jag ana oråd. Jag börjar ana att jag kanske inte borde vara så lugn. D arbetar ju på ett sådant sätt att han träffar ett gäng nya människor varje dag. Som i många fall vill ta i hand. Och vet ni vad den käre D har för dålig vana? Han snusar. Och han biter på naglarna. Jäkligt dåliga vanor när det gäller en smitta som enligt WHO sprids med exempellös hastighet.

Jag jobbar i ett väldigt öppet kontorslandskap. Ett rum som rymmer sådär 40 personer och som är genomgång till ett annat rum som rymmer 20 till. I vårt rum finns dessutom tre små mötesrum som nyttjas av ännu fler och vår avdelning är en sådan som många besöker av olika anledningar. Så, genom rummet strömmar rätt många människor..

Jag skall dessutom delta i en marknadsföringsaktivitet under hösten. Och träffa ännu fler. Varför tackade jag ja till det?!

Alltså. Jag känner mig inte alls lika lugn längre. Hur skall man stå ut till de första dagarna i oktober?! Och en kvalificerad gissning är väl att inte ens då kommer man ju att kunna få sprutan direkt - för då skall riskgrupperna först få och så kommer det garanterat att vara milslånga köer till alla vaccinationscentraler (visserligen kommer nog T att få via skolan och vi kan få via mitt jobb - men vi är många som jobbar där!). Plus att jag hörde att det är två sprutor som man skall ta med tre veckors mellanrum. Jahapp - så då är man ju ändå inte "safe" förrän nästan inne i november. Kan man isolera sig totalt under tiden? Hålla barnen från skola och dagis och stanna hemma i idet i en månad eller två? Funkar inte det?

Skit också!

Svara gärna på min lilla undersökning i högerkanten. Kommer du och din familj att ta sprutan när den kommer? Jag oroar mig lite för den sakens skull också - nu vill man nästan forcera testerna av den och vad jag förstår är den inte färdigtestad och godkänd för framför allt barn än. Vilka biverkningar kan man då missa?! Det här känns verkligen som att välja mellan pest eller kolera!

EDIT: Det här inlägget hos Barregren gjorde ju inte mitt liv enklare. Jag som trodde jag hade bestämt mig för vaccin. Eller hade jag inte? Äh, som jag skrev tidigare: SKIT OCKSÅ!

EDIT 2: Funderar vidare: Är det så att haussen för att ta sprutan inte alls egentligen handlar om människoliv utan om samhällsekonomi? Är jag och många med mig lurad/e?! För i sammanhanget kan jag väl lugnt säga att jag rent ut sagt skiter i samhällsekonomin! So shoot me!

Som jag förutspått

Jag lade mig tidigt igår kväll. Och idag känner jag mig för en gångs skull utvilad. Sköönt!

Inför fredagsmyset!

Kan jag få tipsa om OLW:s senaste påhitt i ostbåge-branschen? Eller, det kanske inte är det senaste - men vi i den här familjen har nyligen hittat. Och fastnat.



Så här ser den ut, påsen du skall ta hem till fredagsmyset den här veckan. Det är som små hårda ostbågar, krispiga hela vägen igenom.

Gott som bara den!!!

(Tror ni förresten OLW letar reda på mig nu och skickar mig en massa sponsorpåsar som tack för gratisreklamen? Det borde väl göra? Visst?)

Bakfram sovvanor

Jag vet att jag nog funkar lite baklänges. Men, när ledigheten stundar, framåt fredagen i normala fall, brukar jag oftast gå och lägga mig tidigare på kvällen än vad jag gör i veckorna. Jag har funderat lite på det där och kommit fram till att det nog beror på att jag då har en rimlig chans att vakna utvilad. I veckorna måste jag gå och lägga mig så väldigt tidigt för att känna mig utsövd när klockan ringer för uppstigning. På helgerna så behöver man ju oftast inte kliva upp fullt lika tidigt - d v s att gå och lägga sig i rimlig tid kan innebära att timmarna fram till den tid då jag lämnar min sköna säng, räcker.

Så, i veckorna är skadan redan skedd så himla tidigt på kvällen d v s har jag inte gått och lagt mig då, kommer jag i alla händelser vara trött morgonen efter. Inte "färdig-soven", helt enkelt. Så då handlar det bara om grader hit eller dit ändå och de känns som om de kan kvitta. Trött som trött liksom. Visst, det är klart - man måste ju fungera hela dagen. Det är därför jag inte dygnar så ofta (läs: aldrig nuförtiden).

Kontentan blir: Idag nattugglar jag (om jag orkar, haha!). Imorgon nannar jag kudden tidigt. Ungefär så. Man måste ju liksom göra det som lönar sig bäst. Att sova bort varenda kväll hela veckorna känns ju meningslöst eftersom man ändå är halvdöd morgonen efter. Då kan jag ju använda tiden bättre. Som till att blogga eller spela Betapet till exempel!

Godispåse

T har skapat en egen Gott & Blandat-påse med fruktsmaker: ananas, passionsfrukt, vattenmelon, blodapelsin och hallon.

Visst låter det gott? Det är onekligen så att vi brukar äta från samma godispåse, haha! (Jag var inte med och skapade påsen).

Klicka på LÄNKEN HÄR och lägg din röst, så kanske hon tar sig till veckofinal! (Så småningom är förstås det stora målet att vinna alltsammans och få påsen producerad och såld i butiker runt om i Sverige och Norge bland annat.)

T tackar för din draghjälp!

Blöt matematik

Vi kom att tala om detta i lunchrummet idag när det vräkte ner som mest utanför våra fönster.

När blir man mest blöt? När man springer snabbt genom ösregnet - eller när man går i vanlig takt? Spontant skulle jag säga att om man springer så är man i regnet kortare tid. Men, kollegan kontrade med att då kanske man liksom möter fler regndroppar eftersom man kommer i högre hastighet och också liksom piskar in regnet hårdare i kroppen. Fler teorier någon?

Om man vill kan man nog filosofera runt detta en stund.

Present

Killarna har blivit bjudna på ett kalas till en dagiskompis tillika grannpojke. De kommer dock inte att kunna gå eftersom de/vi också är bjudna på ett kalas till en flicka i bekantskapskretsen, och det har vi redan tackat ja till.

Hursomhelst så är det så att när mina pojkar hade sitt kalas så var ju då den här pojken bjuden också. Och de hade sagt att han skulle komma.

När kalasdagen kom och kalaset började så lyste han med sin frånvaro. Inte ett ljud från familjen, han liksom bara dök inte upp.

På eftermiddagen dagen efter (kalaset var ju en söndag) så kom han dock med varsin present till dem iallafall - de hade visst åkt bort över dagen hela familjen bara så där och liksom hoppat över att meddela att han inte skulle komma...

Nu till min fråga: Måste vi köpa presenter till honom också nu, trots att de inte skall gå på hans kalas? I vanliga fall hade jag aldrig gjort det, men det var D som sa att vi kanske "borde", för att de gjorde det. Men, vi kommer ju att svara och tacka nej, inom "svarstiden".

Måste vi ändå "plikta" på något sätt?

Putta på

Tänk hur en del kör bil.

Först kommer man ifatt dem för att de kör lite långsammare än en själv. Lagom när man byter fil för att komma förbi, så börjar de gasa så att man ligger nästan nästan jämsides ett tag. Trycker man då till på gasen så att man kommer om, och sedan lägger sig i sitt tempo igen, i samma fil fast framför - så släpper de ganska omgående. D v s de återgår till sin vanliga hastighet.

Varför beter sig en del som om de är allergiska mot att bli förbi-körda? Det kanske är så att mitt vind-drag liksom puttar på dem, så att de får ökad fart bara av mig, hehe? Eller är det så enkelt att de känner sig jagade och får tyngre gasfot bara för det, kanske?

Irriterande är det hursomhelst. Oavsett orsak.

*gäsp*

Jag går nog och knyter mig jag...

Komplimanger

Idag har inte mindre än fyra kollegor kommenterat min uppenbarelse med "Vad fin du är!"... Och detta i en utstyrsel som T hjälpte mig att välja imorse.

Jag säger ju att hon kan sin sak!

Tepåse

Jag har fått lära mig att inte vrida ur tepåsen när jag tar ur den ur koppen. Téet blir beskt då, sägs det.

Är det verkligen sant? Eller lever jag i en téslösande tillvaro alldeles i onödan?

Med ett enda mål

Alltså.

Någon med hamstererfarenhet här?

Man kan ju undra om vår hamster är riktigt som andra hamstrar.

Hon verkar liksom ha ett enda mål här i världen. Och det är att hon ska ut.

Vi har henne ute från buren en stund varje dag. Vi har en hage och en boll (i stil med den där i Bolt, om ni sett den filmen) för ändamålet. Hagen är en speciell för hamstrar så att mellanrummen mellan spjälorna inte är för stora och vistelsen där är ju då tänkt att ge lite variation och lite mer yta om man jämför med buren. Dessutom brukar T kunna sitta tillsammans med henne inne i hagen så att de skall kunna bekanta sig lite med varandra (inte jämt, men nästan). Men, det enda hon gör där är att springa runt stängselkanterna i sina försök att ta sig ut. Vi lockar med äpple och andra godbitar vi vet att hon gillar - men hon har inte tid att äta. Hon skulle lyckas om vi inte vaktade henne - hon var nästan över staketet häromsistens. Envis som en röd gris och vig som en apa.

Inne i buren så går också allt ut på att ta sig ut. I stort sett varje morgon när vi vaknar får vi ställa upp huset som hon vält, hamstertoan skall tillbaka på sin plats o s v. Det ser ut som om hela havet stormat, kan man säga. Själv sitter hon någonstans i ett hörn eller liknande och försöker sova - eftersom stället där hon egentligen ska sova ligger uppochner på helt fel plats.

Så fort vi öppnar takluckan så försöker hon också ta sig ut. Sätter jag ner handen så dröjer det inte länge förrän hon klättrar upp, men tror ni hon sitter stilla i handen när hon väl får komma ut och vara social. Nej, hon skall iväg hela tiden så hon klättrar bara från en hand till en annan och till ena handen igen, om man säger så. Kanske en liten liten stund att hon låter sig klappas, men sedan ska hon iväg igen.

Det är aldrig en lugn stund.

Är hon osedvanligt hysteriskt hetsig eller är hamstrar så här? Hon är ju nu, ca 10 veckor gammal. Någon?

Ekonomiklippning

Har tillbringat en stund ikväll i en frisörstol. Inte för att jag skulle klippa mig - utan för att jag satt i en stol bredvid T, när hon blev klippt.

Vi har hittat en kille på frisersalongen där de flesta av folk som bor här omkring, går och klipper sig, som är jätteduktig på att klippa just hennes hår. Så, det var andra gången som vi var hos just honom och det blev jättebra den här gången också!

Jag har beslutat mig för att inte längre "ekonomi-klippa" min dotter, såsom man ofta gör. D v s luggen skall vara den längd den skall vara och inte en centimeter för kort den första månaden, för att slippa gå dit så snart igen. Det har vi slutat med nu, när hon börjar vara mer och mer medveten själv om hur det skall vara. Det är ju faktiskt inte särskilt roligt att gå omkring i fyra veckor och vänta på att man skall växa i sin frisyr.

Så, nu dansar hon runt och är jättenöjd med hur det blev, redan idag. Och mamman är också nöjd då. Nästa vecka är det redan dags för fotografering i skolan, så nu är ett moment inför det avklarat. Sedan skall ju lappen fyllas i och lämnas in i förväg, annars får barnet inte fotograferas annat än på klassbilden (här lägger man inte ner någon tid eller möda i onödan på de som kanske inte tänker köpa några bilder, nehejdå! Skriver man inte på att man tar hem bilderna för påseende, så blir det inget fotande av för det barnet!) och så skall kläderna väljas. Jag antar att jag får låta bli att lägga mig i den biten. Förra året valde hon helt själv - och det blev så bra så. Hon får nog göra likadant i år igen. Hon får s a s förnyat förtroende, haha!

Leksakspistoler

Jag har funderat på en sak.

Mina pojkar har leksakspistoler. Ja, jag vet - jag är en dålig mamma!

De första de fick var av vattenskjutande modell. Sedan ärvde de en av D:s unga lillebror och sedan tillkom en som rekvisita till en utklädning till sjörövare. Och ja, det var väl de vi har.

Men, hursomhelst så har jag en fundering efter en kommentar som en av pojkarna fick av en annan vuxen (tänk om jag kunde komma ihåg vem det var som sa det, men det har fallit bort) att de inte fick sikta på någon med dem. Och det låter ju hur sunt som helst, så jag har inga riktiga invändningar mot det alls - mer än att jag har funderat på: Hur leker man annars med en leksakspistol? Vad, liksom gör man med en sådan om man inte pekar med den på någon och typ säger PANG?

Min egen docka

Gick igenom T:s garderob igår för att kartlägga vad hon behöver inför kommande säsong. Fann att trots att vi rensade ut bra mycket, så fanns där en väldig massa kvar! Hmm, kan mamman vara skuld till att det finns lite för mycket i den garderoben kanske? Hmmm, kanske det kanske. Det är fortfarande väldigt roligt att köpa kläder till henne. Det kan väl vara kul att köpa till killarna också - men inte på samma sätt. Det enda som är lite frustrerande är väl att hon knappt hinner använda allt - och tyvärr blir hon väl lite enkelspårig emellanåt och kör typ samma uppsättningar igen och igen. Medan det alltså ligger en massa andra fina kläder och bara krymper i garderoben!

Det var som jag sa till henne när vi hade rensat klart, att jag lite önskade att hon var min egen lilla Bratz-docka (nåja, lägg inga värderingar i hur dockorna ser ut, tänk bara på hur de leker med dem) - så att jag fick byta kläder på henne flera gånger om dagen helt utan att de blev smutsiga det allra minsta - men så att man fick använda lite mer av det som finns...

Hon log överseende mot sin svamliga mamma.

Brontosaurus

Tänk er in i scenariot, söndag morgon förra veckan ca 07:07:

Syster J på besök hos storasyster, spindelfobiker av stora mått sedan barnsben, kliver upp först av alla vuxna eftersom hon har det yngsta barnet som vill vara vaken - och som alltså inte kan vara uppe ensam.

Barnen är placerade framför Barnkanalen och J skall ge dem några små äppelbitar att smaska på innan det är dags för frukost.

Hon delar dem med den suveräna äppelklyftaren från IKEA och skall efter det torka av bänken med disktrasan, som ligger i diskhon. Vilket alltså innebär att hon måste lyfta på disktrasan, förstås.

Under disktrasan ligger det en sådan här:


Sveriges största spindel - inte min bild, tack och lov

När J lyfter på disktrasan blir den av förklarliga skäl rädd och springer lite åt sidan. Trots den uppenbara chocken hinner J tänka att hon inte skall skrika - hon kan ju skrämma barnen...

Inget av detta är det någon annan än J som upplever. Det som följer - fick dock alla i hela huset att vakna till.

Jag hör hur hon kommer farande uppför trappan och här snackar vi hyperventilering av ett slag jag faktiskt aldrig har hört förut. Jag springer upp och möter henne och den lilla stund som det tar innan hon har kunnat lugna sin andning så pass att hon kan pipa fram:

"En jättestor"
andas andas andas andas
"En jättestor"
andas andas andas andas
"Spindel"
andas andas andas andas
"I diskhon"
andas andas andas andas

så hinner jag ju lyssna efter om något barn vrålar av blodförlust och tänka både en och annan tanke om någon skickat ett SMS med ett dödsbud!

Så D fick ta på sig rustningen "of shining armour" och ta hand om vår högeligen och hjärtligt ovälkomna besökare.

Och sedan åt vi frukost redan före 8 en söndagmorgon, haha! Det har inte hänt på lääänge kan jag säga. Före 9 var våra barn ute och cyklade. Det, kan jag säga, har aldrig hänt förut!

De där otäckingarna gillar tydligen att bo under vår altan, så där finns det vad jag förstår en koloni. D och kompisen J som byggde om vår altan (rev och byggde upp igen) för några år sedan rapporterade om dem. Men, detta var första gången, oss veterligt, som vi hade en inomhus. Jag har *peppar peppar* inte sett någon live själv än.

Nu hoppas jag att de stannar därute i fortsättningen. De ser ju vad som händer om man tar sig in. Spindeldödare D drar sig inte för att rycka ut med sitt svärd och sin cape (eller kanske snarare tidning och hushållspapper, men ändå) och så blir det snipp snapp snut och så var den spindelsagan slut!

Bra minne - på gott och ont

Jag är en sådan där människa som har rätt bra minne. Födelsedagar och annat sitter som berget i min hjärna. Och en väldig massa annat som brukar klassas som VV = Värdelöst Vetande. Jag kommer ihåg registreringsskyltar på folks gamla bilar och sådant där.

Det jobbiga är bara att man då förväntas komma ihåg allt. Ingen annan behöver komma ihåg för jag skall ju komma ihåg. Men, vad händer då när - som det börjat göra för mig - det händer sig att jag börjar glömma bort? Eller snarare - informationen kanske finns därinne, men kanske att den inte poppar upp lika lätt längre. Rycker folk på axlarna likadant som de gör åt många andra som glömmer bort deras födelsedag o s v? Eh, nej. Inte riktigt. Jag som kommer ihåg så väldigt många saker - varför glömde jag just henne/honom?

Lite halvjobbigt det där. Jag tror dock att jag har börjat få folk att förstå att jag också är mänsklig. Att jag också jobbar heltid, har tre barn och en väldig massa andra saker som snurrar i mitt huvud hela tiden ang gympakläder till skolan, skogsutflykter med dagis och så ett och annat arbetsrelaterat också. Och att jag därför, när jag nu med bara några år kvar till 40, med ålderns rätt (?) inte klarar att hålla reda på allt längre. Att det inte beror på ett mindre engagemang eller mindre omtanke. Utan att även jag har mina begränsningar.

Det är dock lustigt att det är så tydligt att det är de saker man lärde sig först som liksom står skrivet längst in på svarta tavlan därinne och att det därför är det som suddas ut sist.

Jag menar - hur många av er kommer ihåg en rad födelsedagar för människor ni gick tillsammans med när ni var 12 år? I mitt fall är det ju alltså 26 år sedan som jag lämnade den klassen när vi flyttade till en annan stad. Ok för att jag kommer ihåg A som fyller i juni, som jag ju har regelbunden kontakt med. Och att jag kommer ihåg andra A som i många många år skickade kort på min födelsedag (så att jag gjorde detsamma till henne - 12 juli!) - men många av de andra?

Idag är en sådan där dag. När en person som jag gick i samma klass som i den klassen fyller år. Och trots att jag inte har pratat med henne något alls de senaste 15 åren eller något ditåt (det var en återträff sist) - så har jag varje år, denna dag skänkt henne en tanke. I år blir den tanken lite speciell eftersom det förra året var sista gången jag skänkte henne en tanke då hon faktiskt, på riktigt fyllde år. Föga anade jag då, när jag skickade en tanke hennes väg, att hon vid det laget kämpade för sitt liv. En kamp hon förlorade i februari i år och efterlämnade en make och tre unga söner.

Så, idag tänker jag på henne - inte där hon bodde och verkade - utan i sin himmel. Och jag tänker på de små barn som inte får uppvakta sin mamma med en teckning och sång vid frukost på sängen. Utan får gå till en gravsten och plantera en blomma istället. Livet suger ibland, hörrni!

Mitt liv - en dokusåpa?

Jag tänker ofta att jag lever mitt liv i en dokusåpa utan att veta om det, så där som Jim Carrey i Truman Show.

Osannolika händelser och sammanträffanden liksom bara faller in i mitt liv alldeles för ofta.

Erkänn! Erkänn att ni sitter och tittar på mig och mitt genomspännande dokusåpeliv varenda kväll efter middagen!

Erkänn att det var lite lustigt när jag stressad kom ut i bilen efter att ha försovit mig och ur radion strömmar den här låten:



21 sekunder in på låten vred jag alltså på tändningen (för er som missade det avsnittet). Jag tyckte liksom takten passade alldeles för väl in i mitt tempo... En värdig ljudsättning till min start på dagen. Tack för den, herr regissör!

Leka bland vuxna

Jag kom just på att jag ju har glömt att "recensera" Leka bland vuxna av Sophie Dahl.

Det är ett litet tag sedan jag läste ut den - men har inte börjat med någon ny bok, så det är skälet till att jag inte har uppdaterat i högermarginalen.

Jag recenserar ju inte i ordets verkliga bemärkelse eftersom jag just inte berättar så mycket om handlingen. Jag är ofta rädd att avslöja för mycket.

Boken utspelar sig i som i två parallella tider, Kitty som barn och Kitty som vuxen. Nåja, den del som handlar om Kitty som vuxen är försvinnande liten och jag måste säga att jag aldrig riktigt förstod vad den delen skulle vara bra för. Visst gav den vissa förklaringar men dem hade man kunnat få på annat sätt, tycker jag. Och slutet kändes lite i stil med "nu orkar jag inte skriva mer" - för jag kände det som att jag var i farten och vände blad och så - hoppsan - så var det slut. Lite snopet. Och det var också på slutet som jag riktigt ifrågasatte den vuxna delens berättigande, för jag hade nog förväntat mig mer av det som byggdes upp.

Någon som kan gissa?

Jag hade kunnat tala om för er för länge sedan att det här skulle hända. Att sommaren skulle komma tillbaka i ett par dagar just de här dagarna. Jag hade kunnat tala om det när jag lade mitt schema och bestämde att jag skulle jobba som imorgon, istället för att vara ledig som de flesta av mina kollegor.

Jag tror att det kallas för Murphys Lag.

Uppe med tuppen

*gäsp*

Redan på jobbet. Duschad, struken, sminkad och klar.

Själv då? Kommit ur pyjamasen?

Säga vad man vill om Alexander

Jag har inte alltid gillat Alex Schulman. Ibland har han varit lite mer än lovligt provokativ och överdriven.

Men, i sin nya blogg Att vara Charlie Schulmans pappa så tycker jag att han blandar sin udd med en massa värme och jag tycker att kombinationen blir alldeles osedvanligt lyckad.

Det här inlägget berörde lite extra. Och av kommentarerna att döma var jag inte den enda med blanka ögon efter att ha läst det.

Premiär!

Jag har gjort det.

Jag har köpt en sak på Tradera!

Syster J tipsade mig om att det fanns en plattång av samma märke och modell som hennes på Tradera. Och hennes passade mitt hår helt perfekt, så jag blev genast mycket intresserad.

Bara ett problem: Jag hade inget konto. Och att få sina kontouppgifter kan ta upp till 48 timmar. Man kan inte lägga ett bud utan kontouppgifter.

Men, så kom jag att tänka på min kollega R som jämt pratar om hur hon fyndar än det ena och än det andra på Tradera. Så, jag tog och ringde henne och frågade om inte hon kunde lägga ett bud åt mig. Hon var tyvärr datorlös i hemmet för närvarande - så snäll som hon verkligen är, så fick jag låna hennes inlogg. Och vann budgivningen!

Så, nu skall bara alla de praktiska sakerna lösa sig så kommer jag förhoppningsvis ha en riktigt bra plattång MED KAM och rätt så breda plattor hemma hos mig!

Oh yes!

(Det jobbiga är att jag väl nu har öppnat dörren för alldeles för många vilda klickningar eftersom jag ju KOMMER att få egna inloggningsuppgifter så småningom - jag hann ju beställa dem innan jag insåg att det skulle ta tid att få dem. Och är det billigt så känns det ju nästan gratis. Farligt!)

Undersökning

Tyckte det där med tiden var lite extra kul. Så nu finns en fin liten undersökning i högerkanten. Klicka, tack!

Någon som vet förresten om man kan rösta flera gånger? Eller om det bara är en gång per IP-adress, typ.

Ofrivillig sovmorgon

Ja, det fick jag imorse. Vaknade precis när jag borde ge mig iväg hemifrån.

Ett litet strömavbrott hade gjort att klockradion stod och blinkade på någon helt annan tid än den som var i resten av det här avlånga landet vid just den arla morgonstunden.

Jag var glad att det inte var jag som skulle vara först på plats på jobbet imorse, iallafall.

Imorgon bitti får mobilen agera extra-väckarklocka, som en extra försiktighetsåtgärd. Klockradion får inte förnyat ensamt förtroende. Att försova sig är inget vidare.

Ruinerade

Har just kollat upp det här med vaccinationerna innan vi skall till Thailand.

Twinrix x 2 x 5 personer varav 3 barn, Dukoral 2 doser x 5 personer och påfyllnad av stelkramp för oss som det gått mer än 20 år för sedan sist. Det landar runt, i runda slängar, 7000 kronor. Bara för vaccin!

Eh.

"Tänktente på de" när vi gjorde upp budget.

Iallafall inte riktigt de summorna.

Vägarbeten

Jag har funderat över en sak.

Jag skulle vilja mäta den effektiva arbetstid som läggs ner på varje vägarbete från den dag då de ställer upp sina "bockar" och börjar ställa till det i trafiken för alla som skall passera och fram till den dag då de anser sig vara klara.

Jag tycker alldeles för ofta att det ser ut som om de ställer ut sina väghinder och sedan åker därifrån i några dagar. Sedan tillkommer kanske en person som går där och mäter lite och kanske eventuellt pratar lite i mobilen. En liten stund. Och så där håller det på.

Det skulle vara oerhört intressant att se hur många man-timmar det verkligen läggs ner i procent av den tid som man tar ett antal filer i anspråk för arbetet. Min gissning är att det är ganska få procent.

Och om man skall hård-dra det - så skulle det också vara intressant att se vad det kostar, att det drar ut på tiden på det här sättet med vägbyggen som det ser ut som om ingen arbetar med - med alla dessa köer och bortfall i effektivitet för de som sitter där i köerna, extra bensinförbrukning för krypkörningen och slitaget på bilarna.

Det skulle vara en rätt intressant uträkning att se. Inte sant?

Djungel

Mitt liv är sannerligen inte lätt.

Skulle ju idag, på väg hem, stanna på en elaffär och liksom bara köpa med mig en platt-tång hem. Lite snabbt så där. Det enda jag egentligen visste var att jag absolut ville ha med kam. Resten tänkte jag - det ger sig. Det kan väl inte vara så svårt?

Eh, kan det inte?!

Det var ju rena rama djungeln med nanoteknologi varvat med keramikplattor och extra långa plattor och speciella för färgat hår och någon för både vått och torrt hår o s v. Och inte en enda hade kam! Men, alltså!

Det hade ju kunnat bli väldigt enkelt om jag stått kvar där en stund till - och slitit mitt hår. Då hade ju problemet varit löst, för då hade jag inget hår kvar att platta ut. Suck.

Någon som har lust att tala om för mig vad det är man skall ha?

Eltandborste

Låt mig presentera dagens I-landsproblem:

Laddning av eltandborste.

När min tandborste börjar larma om att den behöver laddas är klockan antingen sent på kvällen = jag vill inte sätta den på laddning eftersom jag inte vill ha en laddning pågående när vi sover. Tänk om det blir kortslutning och elen bara står och går och går och så börjar det brinna medan hela familjen nannar kudden.

Eller så larmar den på morgonen - när jag precis skall bege mig iväg till jobbet = då vill jag inte heller sätta den på laddning så att om kortslutningen är ett faktum och ingen är hemma och det börjar lukta mer och mer bränt och... Ja.

Så, frågan är: ska man verkligen behöva sätta ett påminnelselarm på mobilen så att man kan sätta tandborsten på laddning när man kommer hem från jobbet?

Ja, dagens I-landsproblem.

Uthyrare med självaktning?!

Glad i hågen lämnade jag barnen ensamma hemma för att snabbt åka till videobutiken och hyra Titanic. Vi hade kommit överens om att ikväll var en bra kväll för detta. Så, eftersom D var iväg och tränade så satte jag igång en film åt dem allihop, så de skulle sitta stilla och så var T och hennes kompis barnvakt en stund. Döm om min förvåning (och bestörtning) när jag kommer till hovleverantören (hyr väldigt sällan film och gör då alltid det på samma ställe) och bara slänger ur mig frågan "Du, för att jag skall slippa leta - vet du var Titanic står?" och han svarar: "Vi har inte den längre. Den vi hade gick sönder och sedan har vi inte köpt in någon ny..." Jag stod som fallen från skyarna. "Inte ha Titanic för uthyrning?! Vad är nu detta?!" Fick ovanpå detta hjärnstillestånd och kom inte på en enda annan liknande butik så jag fick "ringa en vän" som gav mig lite tips. Ringde hem till barnen - allt lugnt - mamma behöver bara åka till ett annat ställe för att "hämta hem filmen". Ställe 2, ja där hade de så dålig koll att de inte ens visste om de hade den. Hittade jag den så fanns den. Eh?! Jag hittade den inte. Ställe 3, yes - tänkte jag. Att jag hade glömt den stora! Där har de ju allt och lite till. Typ. Men, nej. Inte där heller! "Nej, den har vi inte längre."

OK för att filmen är rätt gammal. Men, den är ju en av de bästa filmerna som har gjorts! Hur, jag frågar bara, hur kan man ha hyllorna fulla en massa minst lika gamla B-rullar och inte ha Titanic?! Kan någon förstå?!

Så, jag fick meddela flickorna att det fick bli en uppskjuten Titanic-kväll och klicka hem den från good old Ginza istället. Jag menar, trots allt verkar det puckat att hyra en film för 35:- när man kan köpa den för 49:- (upptäckte jag)... Nu kommer jag ju dessutom att kunna titta på den igen och igen (vilket jag misstänker att min kära dotter också kommer att vilja göra sedan). Det kanske var fler som resonerade så, innan butikerna unisont bestämde sig för att ta bort den från sitt sortiment. Men, då borde måånga andra filmer ha försvunnit före den. Jag är upprörd å Kates och Leonardos vägnar! Upprörd!

När?

Jag är lite nyfiken på ungefär vilken tid du oftast läser min blogg. Vad är klockan hos dig nu?

Jag ska inte bry mig

Men, lite ledsen blev jag när jag såg att en av de fem jag hade som prenumerant via Bloglovin, lämnat mig. Undrar just varför. Om det var något jag gjort. Eller inte gjort. Så, nu är det "bara" fyra kvar. Jaja. Man kan ju inte bli älskad av alla. Och för den delen - fram till igår eller kanske förrgår hade jag ingen aning om att jag hade prenumeranter överhuvudtaget. Så. Jag får väl bita ihop då.

Titanic

T:s kompis V hade igår varit på utställningen om Titanic och vi började förstås att prata om filmen då. Filmen med stort F. T har, vid något tillfälle, lyckats se slutet av filmen och berättade livligt om hur det var och hur Celine Dion sjunger o s v. Så, nu har jag lovat tjejerna en kväll framför TV:n - nästa helg får det bli - laddade med näsdukar och gotter. Kanske att man skulle försöka ta sig till den där utställningen själv med T innan också. Vi får se vad vi hinner.



Det kan inte hjälpas. Jag får tårar i ögonen varje gång jag hör den här låten - och att se detta. Ja.

Leonardo diCaprio får väl betraktas som en av vår tids mest begåvade skådespelare. Visst är han snygg, men inte bara det. Han är ju en fantastisk aktör. I varje film han spelar är han ju helt enastående. Har ni sett "Blood Diamond"? Rekommenderas!



Han är också fantastisk i "Body of lies"!



Eller varför inte "Gilbert Grape" där han ju spelar emot en annan superbegåvad skådespelare, Johnny Depp.



Jag kan hålla på länge, haha! Man kan väl säga så här: Jag tycker fortfarande att Matthew McConaughey är allra snyggast. Men, Leo och Johnny är klart mest begåvade. Nästa film för mig (förutom Titanic då) blir nog "Revolutionary Road".

Ett bra svar

Jag har inga som helst problem med om något av mina barn skulle komma hem, vad det lider, och berätta för mig att h*n är homosexuell.

Men, säg nu då att barnet har samlat mod för att komma hem och "komma ut". Vad är då ett bra svar? En bra reaktion?

Jag har tänkt på det där sedan jag såg ett tv-program någon gång i somras där en rad homosexuella människor berättade om hur de visste och när de berättade för sina anhöriga. Och hurdana reaktionerna på det de berättade blev.

På samma gång som man väl inte skall göra för stor sak av det - så skall man väl inte göra för liten sak av det heller. Det här med att berätta är ju förmodligen en stor sak för den det gäller. Svår fråga.

De av mina vänner som har kommit ut har gjort det genom handlingar. Iallafall har de inget sagt så där direkt till mig. Utan de har handlat efter sina känslor och så har vi fått möta deras kärlekar bara. Inga konstigheter. Men, där har jag ju liksom inte behövt agera, utan bara följt med.

Så, vad förväntas man säga och hur förväntas man agera, månne?

Vaccin

Oj oj oj.

Den här sommaren har vi skaffat oss TBE-vaccin, jag och mina barn.

I höst skall vi till Thailand - med tillhörande vaccinationer.

Och så har vi ju svininfluense-vaccinet att se fram emot också. Eller? Ja, vi får se.

Många sprutor blir det, hursomhelst. Undras vad immunförsvaret säger om det?

Men?!

Ibland blir jag inte så lite trött på en del föräldrar. Visst är det så att insatsen kanske inte stod i proportion till brottet, men är felet verkligen polisens att pojken utsattes från första början?!

Serviceinrättning

I min närhet finns det en familj med en pojke som är drygt 13 år och en flicka som är drygt 15. Dessa barn gör inte en enda släng hemma. De knappt städar sina egna rum. Flickan skyller på att hon har så mycket med skolan, så att hjälpa till hemma - det finns det ingen tid för. Pojken skyller på skolan (som han inte alls klarar speciellt bra) och hockeyn. Att de hinner prata ihop en telefonräkning till familjen på 4000 kronor för ett kvartal - ja, det finns det tid till...

Jag sade till pappan i familjen när han beklagade sig häromsistens att de baske mig får sätta hårt mot hårt om de fortsätter att vägra att bidra. Vad är det som säger att mamma och pappa skall göra allt åt dem när de är så stora. Sitta och skjutsa och hämta, serva med allt allt hela tiden? Flickan åker på språkresor och pojken på hockeyläger och dylikt - det är väl dags att säga att om man inte bidrar till det ena så kan man inte förvänta sig bidrag till det andra. Eller har jag fel?

Jag kommer aldrig i hela mitt liv att gå med på att det skulle gå till så här. Att plocka ur en diskmaskin eller laga ett mål mat, eller kanske dra av huset med dammsugaren en gång i veckan är väl för sjutton inte för mycket begärt?

Trist jämförelse

Alltså, varför kan man inte bara få vara nöjd och glad med det man har fått? Varför skall det alltid jämföras?

Man får väl säga att det är tur att de har livvaktsskydd med tanke på att de bär omkring på en halv miljon vardera, bara på ringfingret!

Sophie Dahl

Hon får min uppmärksamhet resten av kvällen. Ledsen, folks!

Rojalist eller inte

Struntsamma om jag är rojalist eller inte - jag tycker ändå att det är jätteroligt att det ståndar två Bernadottska bröllop det närmaste året! Jag skall absolut åka in till sta´n och vinka tillsammans med mina barn. Festligheter är ju alltid roligt!!

En viss frihet

Så skönt att få sitta tyst i bilen på vägen till jobbet imorse. Det gav en viss frihetskänsla att få välja och vraka alldeles själv vilken radiokanal som skulle vara på. Valet stod mellan Favorit och Mix Megapol. Hade det fortfarande varit semestertider på Mix Megapol så att den övertrevliga och snuttepluttpratande vikarien varit i etern imorse, så hade valet varit enkelt. Nu var ju Adam och Gry-vikarien Cecilia tillbaka, så då blev det svårare. De avgick dock vinnande ur kampen om mina morgonöron imorse. Nu tror jag dock det blir Favorit istället, har lite (för att inte säga mycket) svårt för Susanne Myrdal.

Sista skälvande minuterna

Snart är semestern över för denna gång. Eller ja, rent tekniskt tog den ju slut i fredags eftersom lördagar och söndagar ju räknas som vanliga ledighetsdagar. Men, ändå.

Det brukar alltid kännas lite vemodigt på något sätt - när semestern är slut. Ett år kvar till nästa... Men, det känns inte så ikväll faktiskt. För det första så är det inte ett år till nästa semester. I slutet av november har vi ju en Thailandstripp inbokad och det känns helt underbart att ha det att se fram emot. Först en skön brittsommar nu i några veckor (kanske?) och sedan en vacker höst. Lite kura-kvällar med tända ljus och goda böcker i soffhörnet och sedan kommer ju resan! Och när resan är över - ja, då kommer ju julen! Och för det andra så jobbar jag ju bara fyra dagar i veckan året ut. Och att ha långhelg varje vecka är något man lätt kan vänja sig vid. Det är superskönt! Så, det här med att få gå och träffa alla mina fina kollegor imorgon känns inte alls betungande. Tvärtom! Jag ser fram emot det! Det enda är väl det här med att kliva upp på morgonen. Och det här med att inte få bestämma över sin egen tid. Det skulle väl vara det då. Men, det är smällar man får ta!

Nu är kläderna och "packningen" inför imorgon förberedda. Alla kalasattiraljer efter 4-årskalaset som gått av stapeln idag, är undanplockade. Så, jag skall sätta mig på altanen, lägga upp fötterna och öppna min nya bok (ej beställd från Adlibris, ICA Kvantum fick leverera denna gång, haha!). En liten martini bianco blandad med 7-up och mycket is skall jag också ta mig, och njuta av sommarkvällen och lugnet som lägrar sig när barnen somnat - så laddar man inför morgondagen!

Streetrace

Ja, det är ingen omskrivning på något sätt. Inatt var de i farten igen på motorvägen en bit från där vi bor. Och när klockan står på halv två på natten och alla har fönstrena öppna p g a värmebölja, så är det svårt att missa upprepade högljudda avgasknallar och enorma varvtal kan jag berätta. T trodde att det var fyrverkerier alt någon som sköt utanför hennes fönster, så henne fick vi emellan oss inatt.

Åh, vad less jag är på dem!

Jag kan inte för mitt liv förstå att det skall vara så svårt för polisen att ta dem. De började en bit bort och arbetade sig närmare och närmare och förbi, enligt hur det lät. Och det var inte bara en liten kort kvart heller. Vad gjorde polisen? Något som vi i grannskapet inte gjorde - sov?!

Gillar, gillar inte

Den här låten gillar jag verkligen, gillar liksom gunget - men jag tycker att videon är riktigt osmaklig. Det är något med kladdet och rinnandet som får mig illamående. Kollade in den för första gången för ett tag sedan eftersom jag fått för mig att han måste se superfånig ut när han sjunger det där mmm:andet. Och så är han förstås inte i bild just då!



Men, så - när T frågar vad han sjunger. Eh, vad svarar man?

Tvillingkläder

Fick ett mail från en människa som sett en gammal gammal annons som jag lagt ut på ett föräldraforum om försäljning av tvillingkläder i strl 50-68. Hmmm, kan väl säga att trots att den är stämplad med oktober, så tror jag inte det var oktober förra året direkt. Men, det spelar ingen roll - den väckte hennes intresse och hon frågade om jag nu kanske hade lite större kläder att sälja. Jippie, sa jag. Jippie, sa D som har tjatat på mig att rensa ur grabbarnas garderober + ta hand om det jag rensat ur tidigare. Jag har givit bort jättemycket till kollegor som fått små barn - men där går ju liksom bara en av varje om jag har likadana av en del grejer. Den här tjejen hon var ju intresserad av precis det jag har - dubbelt av allt, och både lika och olika. Så, ikväll har jag varvat kalasförberedelser (barnkalas för totalt 10 barn imorgon) med att skriva listor över det jag packat ner i en låda. Fotat en del har jag också gjort. Sedan tänkte jag skriva in listan på datorn och maila över den och bilderna med ett förslag på ett pris. Jag har för avsikt att inte dela upp så att hon får välja den tröjan men inte den o s v - utan det blir ett paket. Allt eller inget. Jag orkar faktiskt inte hålla på med administrationen. Dessutom så bor hon inom rimligt avstånd så hon kommer att få hämta. Jag skickar nämligen inte heller - det är så erbarmligt bängligt, så det besväret gör jag mig helt enkelt inte. Leker med tanken att hon blir så nöjd att jag får bli hennes hovleverantör av tvillingkläder sedan - och vips så blev jag av med allt vartefter hela tiden i fortsättningen. Bara så där. Man kan ju få hoppas.

Strul

Har inte kunnat komma in på vare sig min eller några andra blogger-bloggar under nästan hela kvällen. Generella problem eller knas lokalt hos mig?

Skadeglädje

Får man vara liiite nöjd med att man börjar jobba igen nästa vecka? Bara lite lite?

4 år och en 1 månad

Nu cyklar båda utan stödhjul!

Mina duktiga killar!!!

Boktips!!

Byter skiljetecken i slutet på rubriken bara.

Tack för alla härliga boktips! Adlibris.com skall absolut få ett besök av mig vilken dag som helst. Jag läste för övrigt på baksidan av en bok en av mina kompisar läser just nu också - Leka bland vuxna av Sophie Dahl - den skall jag absolut ha också!

Jag tillbringade kvällen igår på altanen i den ljumma sommarkvällen och läste ut "Sjöjungfrun" (och i förrgår satt jag hos en kompis som var gräsänka på hennes altan och drack vin och snackade skit halva natten!). Och ja, boken var bra. Det enda var väl att jag retade mig lite på hur de aldrig pratade klart med varandra - så det blev extra förvecklingar bara för det (precis som på TV, liksom) och så det stereotypa skildrandet av en tvillinggravid. Det gjorde mig extremt irriterad. I var och varannan mening när den tvillinggravida var omnämnd så påpekades det hur otymplig hon var, hur kolossal hon var, hur svårt hon hade att röra sig, att resa sig o s v. Jamen, alltså. Sluta tjata. Dessutom kan jag väl säga att jag inte hade det så där. Visst var magen större än vid graviditeten med T, men jag gick bara upp 4 fler kilon än den gången - när jag väntade två. Och visst hade jag lite sämre med fogarna - men inte så DÄR. Jag gillar inte stereotyper. Framför allt inte när de beskrivs av någon som inte har egen erfarenhet! Basta!

Och, så kan jag väl säga att jag inte gillar cliffhangers i slutet av en bok heller. OK för en sådan i ett avsnitt på tv - när man vet när man kan se fortsättningen - d v s nästa vecka eller nästa säsong eller liknande. Men, i en bok som man inte vet när fortsättningen på kommer? Nä. Blä!

Men, annars så. En bra story!

Boktips?

Har just börjat med Camilla Läckbergs "Sjöjungfrun". Ja, jag vet att hon inte hör till "fin-författarna", men det ger jag blanka den i. Ibland orkar jag inte vara så "pretto" att jag läser någon som skriver vackert och målande. Ibland är det en kriminalroman med en tät intrig precis vad jag vill ha. Som nu.

Näst på tur ligger Barack Obamas "Min far hade en dröm". Om jag känner för den när jag är klar med denna, förstås. Det skall man inte "ge sig fadriken på" som Abbe i Madicken skulle kunna ha uttryckt sig.

Det skall verkligen kännas som rätt bok när jag börjar. Annars kan den vara hur bra som helst utan att jag faktiskt tycker det. Men, jag är öppen för det allra mesta. Så, tipsa mig gärna om era pärlor. Jag är så sugen på att surfa in på Adlibris och klicka hem ett paket!

Omställning

Imorgon skall vi börja ställa tillbaka dygnet lite. Så klockan är ställd på 8 så att vi skall vänja oss lite gradvis att inte kliva upp vid 9 och äta frukost vid 10 och så där.

Då kan man ju verkligen undra vad jag gör uppe fortfarande?

Sista utflykten

Den här semesterns sista riktiga utflykt företogs idag - till Parken Zoo i Eskilstuna. På det hela taget en trevlig dag, med jättebra väder och allt. Det där riktigt bra som vi kände när vi åkte därifrån förra året, infann sig dock inte denna gång. Jag retade mig lite på att de ville ha extra pengar för en del attraktioner såsom rundturståget, småbåtar och småbilar när vi redan betalat in oss för nästan 1300 kronor för hela familjen. Men, när vi väl hittat lejonen så var M nöjd med djuren och sedan åkte vi en massa karuseller för hela slanten. "Masken" kändes dock extremt beige iår jämfört med förra året. Undrar om de dragit ner hastigheten på den eller något? Den nya attraktionen "Flying frogs" föll hursomhelst även mamman i familjen i smaken, eftersom jag gillar när det kittlar i magen. Den riktiga bergochdalbanan som de haft förut, var tyvärr borta. Killarna var precis lagom långa för att få åka med i Radiobilarna för första gången - det var jättekul att åka där och krockas hela familjen - i lagoma doser förstås. Så, rätt så nöjda och glada åkte vi därifrån för att passera jordens skyfall. Tack för att vi slapp få det i huvudet när vi var där! Nu är barnen kojade och jag skall ta mig en Dooleys. Är man gottegris så är man!

Javisstja!

Jag skulle ju färga utväxten ikväll. Too bad! Ingen springning!

Inga mer ursäkter!

Var på rea på Stadium idag. Nya löpardojor/träningsskor införskaffade. Så, nu är ursäkterna slut. Funderar på en löparrunda redan ikväll. Observera: Funderar...

Så bra det kan bli. Eller dåligt?

Under en längre period besökte jag på regelbunden basis ett större sjukhus i min närhet. Det rörde inget allvarligare fel än ett problem med min röst, som blev allt besvärligare med tanke på det röstintensiva yrke jag har. Nåja, problemen är så gott som överståndna nu, så det är passerat.

Men, hursomhelst - när jag gick där i entrén på väg in eller ut till min bokade tid mötte jag ju förstås ofta många andra patienter. Jag är en sådan där människa som ofta funderar över andra människors livsöden. Jag kan sitta på bussen eller gå omkring i sta´n och titta på folk och tänka något i stil med "Titta där är han. Han har funnits i så där 50 år. Och jag har aldrig sett honom förut. Hans existens är ju lika självklar för honom, som min är för mig. Och jag har inte ens haft en aning om att han finns..."

När så jag gick där i den långa entrégången på det där sjukhuset så hann jag möta ganska många människor. En del i rullstol, en del med rullator, andra utan synliga fel. Kanske bara anhöriga. Ledsna, glada, stressade - alla varianter. Vid ett tillfälle mötte jag en man som gick väldigt dåligt. Han hade kryckor och stapplade fram. Min första tanke var förstås att tycka synd om honom. Stackarn som gick så illa. Men, sedan slog det mig att det kanske var ett mirakel att han gick där. Han kanske nyligen rest sig efter att ha legat förlamad och utdömd under lång tid. Men, nu kunde gå alldeles för egen maskin. Då var han väl ingen stackare? Men, å andra sidan så kanske han precis varit hos läkaren och fått veta att han snart inte kommer kunna gå själv längre alls. Att hans muskelsjukdom snart tagit hans tidigare friska ben ifrån honom.

Det är sådana gånger som man verkligen får sig en tankeställare. Det är så väldigt lite man vet om andra människor. Om deras bördor, om deras livsvillkor. För en sådan som är rörelsehämmad är det ganska tydligt att något, på ett eller annat sätt, inte fungerat riktigt som det ska i något läge. Men, många bär ju liknande handikapp - dolt. Det glömmer man ofta bort och bara utgår från sin egen horisont och tycker en massa. Ibland är det nyttigt att stanna upp och tänka till. Vrida tankebanan ett litet varv extra - eller kanske vinkla om den lite grann.