Funderar på ett mans-år

Min man tycker att han gör så himla mycket hemma.

Och, visst - om jag jämför med en del andra män, flera av mina kompisars t ex så gör han klart mer än dem, men... Ja.

Så, nu funderar jag på att göra 2011 till ett mans-år. D v s året då jag tar över alla min mans sysslor och ansvar och så får han ta över mina.

Bland annat skall jag börja spela på hästar, tvätta bilen och skotta snö. Jag skall också "hjälpa till" att städa, tänkte jag. Vika tvätt hamnar nog på min lott också, är jag rädd.

Jag tycker det känns rättvist då att han får sköta resten av tvätten, bädda rent i sängarna, planera, handla och laga mat, hålla reda på födelsedagar, fixa kalas, planera barnens kläder och skor både vad gäller inköp när det behövs nytt tillika vad de skall ha på sig varje dag. Jag tänkte också att han kunde få köpa presenter till kalas, skjutsa till och från kalasen och i de fall det "krävs" sitta kvar och socialisera med de andra föräldrarna. Han skall få gå på föräldramöten och utvecklingssamtal för samtliga barn, boka tandläkartider, eventuella läkartider och lite annat smått och gott. Påminna om gympapåsar och göra matsäckar icke att förglömma!

Kan jag ha glömt något? Hmm, säkert. Men, det ger sig nog vad det lider ;-)...

Glitter och glamour

Åh, det kommande 10-årskalaset håller på att ge mig (fler) gråa hår...

Alltså, först hade vi en idé om att ha typ myskalas åt spa-hållet med lite hårinpackning, ansiktsmask och måla naglarna, typ. Vi har en bastu att låna i vår bostadsrättsförening. Men, grejen är att i T:s nya klass bjuder de ALLTID alla tjejerna i klassen på sina kalas vilket innebär 10 stycken bara därifrån. Sedan har hon ju ett gäng "gamla" kompisar kvar från förra klassen och så sina "vanliga" kompisar. Summa summarum: 16 stycken om alla kommer. Det finns en risk att det blir lite trångt om saligheten i bastuavdelningen då, om man säger så.

Försökte då hitta en bubbelpool någonstans man kanske kunde hyra - ja, ni vet som man gör på möhippor och dylikt. Jojo, åldersgräns 16 år om jag ens hittade någon... Vi som inte ens skall dricka någon alkohol. Hrmpf!

Nu är vi inne på "glitter och glamour-kalas/middag" - men vad 17 gör man mer än har glittrigt och fint iordninggjort, dukar fint och så vidare. När de ätit sin trerättersmiddag, vad gör man med dem då? Förslag någon?

Lite bättre samvete

Till jul tycker jag, som så många andra, att samvetet ömmar lite extra för de som "inget har".

Det egna "överflödet" (missförstå mig rätt) blir så mycket mer påtagligt i juletider, och ännu tydligare när detta kombineras med rejält kallt utomhus.

Där mina föräldrar bor finns det ett ställe till vilket man t ex kan åka med mat - typ som ett soppkök, men i ärlighetens namn vet jag inte så mycket om var man kan göra liknande i min egen närhet. Att köpa aldrig så många "Situation Stockholm" hjälper ju bara just där och då.

Därför känns det så bra att jag, via min kollega, fick möjligheten att skänka bort en massa gamla jackor och dylikt, till hemlösa dagen före julafton. Han hade hittat en FaceBook-grupp "En kväll för de hemlösa" och tillsammans med ca 20 andra eldsjälar åkte de runt den kvällen med mat och kläder till de som har allra minst.

Jag har hört cyniska kommentarer om att "det ju är fint att man kommer ihåg dem vid jul, men en kall februaridag är det inte lika många hjärtan som blöder" och visst är det så. Men, trots allt finns det lite hopp när "man" kommer ihåg dem alls...

Så, just den här julen kändes det lite lite bättre i samvetet, även om jag är medveten om att det bara är att skrapa på ytan. Det behövs alltid mer.

Tacksam!

Är just nu väldigt glad för att vi inte har möjlighet att åka iväg över jul i år....

Fy 17 för allt detta kaos. Tänk va´? Folk förflyttar sig över helgerna i år igen? Och vinter är det... Hmmm... Kallt... Ja, vi bor ju bara i nordliga Sverige.

Suck.

Själva åker vi över till svärfar en stund imorgon bara. 10 minuter med bil. Sover hemma. Vaknar hemma.

Myyyser!

God jul på er alla!

Skadad av julkalendern?

Har ni sett årets julkalender?

För er som inte gjort det: Det är som så att den finlandssvenska mamman i familjen räknar på finska när hon blir arg/upprörd.

Häromdagen (förra lördagen tror jag det var) så var det något som inte gick som det skulle för L, jag tror att han höll på att tappa sina godisar eller något i den stilen varpå man hör honom börja:

"Yksi kaksi kolme"....

Roliga ordval

Killarna börjar mer och mer utveckla sitt språk.

Jag häpnar var och varannan dag över hur de uttrycker sig. Som idag när det var dags att välja "saga på CD" som de alltid somnar till efter den vanliga sagoläsningen och han som skulle välja sa:

"Jag tror jag väljer den som sitter i. Den var inte så dum."

Eh, nä - det var den väl inte?!

Lägger ner luckorna

Har liksom insett att jag inte behöver ett "stressmoment" till just nu.

Under helgen har julklappsinköpen gjorts klara (vissa saker måste dock hämtas på något utlämningsställe vad det lider), pepparkakorna är bakade och dekorerade och lussekatterna är också färdiga.

Imorgon skall jag med T till skolan och sedan skall vi direkt till killarnas lussefirande på dagis. Tisdag skall jag jobba kort dag och sedan till T:s skola igen - för lussefirande där.

Sedan är det bara en vecka kvar till jullov. Skönt!

Det som är kvar på agendan är bl a köttbullerullande och julgodistillverkning.

Det ska vi nog hinna.

Ovanpå allt detta är jag idag evigt tacksam för skepticismen som höll oss ifrån Pandemrix. Om ni missade kvällens Kalla Fakta - läs mer här...

Lucka 9

Dag 09 – Platser jag besökt

Haha, jag ligger lite efter tror jag. Lite vabb, en hel del jobb och lite allmänna julförberedelser har liksom kommit emellan när det har gällt ork och tid...

Jag vet faktiskt inte vad jag skall skriva om platser jag besökt. Jag skulle kunna skriva om Allsån, den mäktiga forsen i Jokkfall, Phi Phi Islands, vulkanen Teide, dalahästfabriken i Nusnäs, marknaden på Ibiza, Tsambika Beach, Lejet, La Mata, Höganäs, Helsingfors eller någon annan plats jag har besökt. Men, vilken skall jag välja?

How about: ingen?!

Just nu känns det spännande nog att leva och bo i en förort till staden som idag har blivit offer för en självmordsbombare. Vad är det som händer?!

Lucka 8

Dag 08 – Ett ögonblick

Oj, det här ämnet var lite svårt känner jag...

Ögonblicken när jag såg mina barn för första gången - när det gäller dottern, när de lyfte upp henne på min mage och när det gäller pojkarna, när de lyftes över skynket (de kom med planerat snitt) ligger ju nära till hands att berätta om. Det är exakta minnesbilder. Lustigt hur de sätter sig fast.

Men, men när jag tänker på frasen "på ett ögonblick" - så tänker jag på det som hände vår släkt den 19 mars 2003. När min morbror p g a ett ögonblicks ouppmärksamhet - ett ögonblicks fokus på fel sida vägen gick ut framför en buss. och dödades.

Än idag har jag svårt att förlika mig med tanken på att han faktiskt är borta. Mitt i livet. Första barnbarnet hade just fyllt 1 år. Så mycket kvar att ge. Det känns inte alls som om det snart är 8 år sedan det hände. Så onödigt.

Och det gick på ett ögonblick.

Lucka 7

Dag 07 – I min handväska

Min handväska är rätt liten. Lik förbaskat får jag plats med rätt mycket grejer.

Där finns för det mesta bilnycklar, hemnycklar, passerkort till jobbet, Eucerin läppbalsam (mina läppar gillar inga andra "läppemoj" när de är torra), ett par läppglans, mobiltelefon, en eller ett par tamponger, några lösa mynt (kanske), en kortficka och ett par pennor. Ungefär så.

Lucka 6

Dag 06 – Mina syskon

Jag har två systrar. Båda två är yngre än jag. Den ena 2,5 år yngre, den andra drygt 10 år yngre.

Utan att lägga någon värdering i det så har jag insett att jag, när jag pratar om dem, kallar den ena för "syrran" och den andra för "min lillasyster". Det är trots allt en viss skillnad på relationen om man har växt upp tillsammans eller om man har varit så pass mycket äldre alltid. Iallafall i vår familj.

Syrran har två söner och en sambo. Småpojkarna är 5 och 3 år gamla och mina barns favoritkusiner! De bor i ett hus som står ute om natten i en stad som ligger lite för långt bort från oss för att kunna ses så ofta som framför allt barnen skulle önska.

Min lillasyster är en förlovad journaliststuderande särbo som nyss tagit körkort. Hon har en folkskygg men vacker katt, en tillika journaliststuderande "andra halva" och står just i begrepp att byta Medelpad mot Östergötland.

Lucka 5

Dag 05 - Vad är kärlek?

Kärlek är vänlighet.

Kärlek är vänskap.

Kärlek är omtanke.

Kärlek är värme.

Och mycket mycket annat :-)!

Lucka 4

Dag 04 – Mina rädslor

Ja, jag har ju redan berättat att jag är jätterädd för spöken.

En annan sak som jag är oerhört rädd för är ju förstås att det skall hända mina barn något - framför allt har jag alltid varit rädd att någon ska TA dem. Tänk när T sprang och gömde sig under en sådan där klädsnurra inne på Lindex en gång. Hu, vad jag var rädd innan jag hörde hennes fnittrande!!

Men, jag antar att det är något som alla föräldrar är rädda för.

Jag är också emetofob. Fast "bara light"... :-)

Mr Skifs, mr Björn Skifs

Min mamma gillar Björn Skifs.

Så, när hon fyllde 60 i somras så ordnade jag och ena syrran till det så att vi tillsammans skall se honom ikväll med tillhörande middag innan.

Att han fick "fem dalahästar" i Dalarnas Tidningar för föreställningen igår gör ju inte alls att förväntningarna är ställda rätt högt nu ;-).

Lucka 3

Dag 03 – Mina föräldrar

Min pappa gymnastikläraren skall egentligen gå i pension den här månaden. Men, när de nu precis färdigställt den nya gymnastiksalen enligt hans önskemål på hans arbetsplats, så blir han kvar ett halvår till. Den före detta fotbollstränaren spelar gärna golf och tycker om att lyssna på musik - Pink Floyd, ABBA, Queen, Dire Straits, Julio Iglesias, Celine Dion, Simple Minds, Robbie Williams, Billy Idol och mycket mycket annat finns i skivsamlingen därhemma. Skryter gärna med när han som drygt 35 år gammal fick visa leg på Systemet.

Min mamma, barnsköterskan som blev försäkringssäljare, har alltid värnat familjen och tycker om att laga mat. Hon är väldigt duktig på att laga mat! Hon skulle ha blivit rik om hon startat restaurang, det är ett som är säkert. Hon älskar att shoppa och älskar att pynta och fixa inför högtider. Kycklingar på både gardiner och fönsterbrädor till påsk och massor med tomtar till jul, så ser det ut hemma hos dem. De två hundarna är de nya barnen i huset - men lite mer uppfostran fick nog vi med oss än de där två... Mormor är dotterns stora favorit!

Lucka 2

Dag 02 – En sak ni inte vet om mig.

En del av er kanske vet det, eftersom det egentligen inte är någon hemlighet - men: jag är fruktansvärt rädd för spöken!

Man får dock "mörka" sådana saker när man skall försäkra barnen om att det inte finns några spöken. Nåja, deras spöken och "mina" skiljer sig ju lite åt, kan man säga.

Jag är helt övertygad om att s k gengångare finns. Men, jag har aldrig stött på någon själv och vill aldrig aldrig aldrig göra det heller.

Jag skulle kunna tänka mig att bo i ett sådant där lite äldre trähus, gärna gult och med sadeltak, punschveranda och vackra trägolv. Men, från att "kunna tänka sig" till "verkligen köpa ett" är längre än vägen till banken. För tänk om, hemska tanke, det skulle dyka upp ett spöke (vänligt eller ej - det är ointressant!) i det gamla huset?! Då bidde nog maken änkling väldigt hastigt och förhoppningsvis olustigt. Hu!

Lucka 1

Första luckan i Min Egen Adventskalender (vars upplägg jag snott av Pia) är här (innan jag kryper till kojs). Passar mig perfekt som har lite dåligt med inspiration nu när tiden och orken inte riktigt räcker -jag hoppas att jag skall ta mig igenom (och framför allt hinna) alla dagarna:

Dag 01 – Vem är jag?

En snart 40 år gammal trebarnsmamma med rötter i Norrland och Småland, färgad av en födsel i Västmanland och en uppväxt där, i Värmland och Dalarna. Sörmlänning sedan 17 år (oj, har det blivit så länge - hur gick det till?!) Lider av bacillskräck, är emetofob light, något av ett kontrollfreak vilket gör att jag så när håller på att bränna ut mig som projektledare för allt och inget och avskyr måsten i stil med "måste städa"... Har massor med fräknar på hela kroppen och färgar håret för att "jag" är mer mörkt rödhårig än blond. Har ett jobb där mina egenskaper som drivande, ifrågasättande och lösningsorienterad kommer till sin rätt. Ibland skulle det nog dock vara bra om jag kunde släppa lite på prestationskraven, sänka nivån lite, eftersom tiden inte alltid räcker till allt. Ibland räcker "good enough". Jag trivs bäst hemma i soffan tillsammans med familjen. Gillar att skämma bort mina barn, men försöker hålla igen ibland iallafall. Annars blir det ju vardag av allt och tas för givet. Men, sant är att det är svårt! Det var lite om mig.

Sovnödig

Nu ligger alla barn, de yngsta sover nog till och med.

Får man gå och lägga sig nu?

20:17 står klockan på. Kudden ropar. HÖGT.

Svärburk

Pojkarna vill absolut att vi skall skaffa oss en burk i vilken man får lägga en straffpeng när man har sagt ett fult ord.

Jag har därför föreslagit att vi kanske kan önska oss en, allihop tillsammans, av Tomten.

Bra förslag, tyckte pojkarna.

Men, så kom frågan: Vad skall vi göra när burken är full? (Ungefär som om det skulle gå speciellt fort, hrmpf. Det är bara elakt förtal när maken tror att jag kommer att få problem med privatekonomin om vi inför en sådan i vårt hus.)

Diskussioner som gick ut på att köpa godis eller göra något kul för pengarna, insåg jag snart var en DUM morot... Jag menar - det känns lite som att hela tanken kan gå förlorad om det blir en positiv knorr i slutänden, om man säger så.

Men, så kom jag på det: Vi kanske skall göra som så att när man lägger ner sin straffpeng, så får man också skriva upp sitt namn på en lista. Den som, när burken är full eller den i förväg bestämda tidsperioden är till ända, har sitt namn minst antal gånger på listan - DEN får pengarna.

Finansministerns ögon började genast glittra när jag föreslog det. Då förstod jag att kampen kommer att bli hård. Men, att målet klart kommer att sporra precis till det beteende vi vill.

Åh, vad jag är bra ibland!

Otroligt korkat

Ok, när jag var tonåring så visste man att det var lite farligt, men inte HUR farligt...

Nu VET man. Och ändå.

HUR kan rökningen öka bland ungdomarna?

Exakt hur korkade är dessa unga människor som är uppvuxna i ett samhälle där en rökare är en diskriminerad människa. En som inte får vara kvar inne på krogen eller restaurangen och allt det där.

När alla dessa hälsotrender råder där man skall äta rätt, röra på sig och vara så hälsosam det bara går. Så gott som varje löpsedel innehåller något av detta.

Jag kan bara inte förstå. Vad gick fel?

Jag indoktrinerar mina barn stenhårt om oerhört blåst man måtte vara som självmant börjar röka i dagens Sverige.

Och vem vill egentligen erkänna sig vara lite tappad bakom en vagn?

Helt och hållet obegripligt. Helt och hållet.

Uppbackning

Dottern var på disco i fredags. Några åttondeklassare på hennes skola hade ordnat disco för klass 1-3 och när jag såg anslaget så frågade jag om hon ville gå. Klart hon ville. Så, jag sa direkt att jag skulle skjutsa och hämta henne. Även om det inte var sent (18-20) så var det ju mörkt redan när discot började.

Hursomhelst, maken muttrade om att man "inte behöver gå på allt". Eh, ja - om man då räknar in att hon varit bjuden på ett par kalas någon fredag och det var klassfest för ett par veckor sedan... Eh, ja. Men, vaddå? Klart hon skall få gå om vi ändå är hemma?! Han som tycker det skulle vara den ultimata uppoffringen han inte är beredd att göra, att skjuta upp fredagsölen för att köra. Honom kan jag ju inte diskutera detta med.

För mig är valet helt självklart. Kanske låter superpräktigt och allt, men det struntar jag i. De som känner mig vet att jag inte är sådan i alla lägen, så jag får väl kompensera lite, haha! Men, min uppfattning är solklar: Det är nu det börjar. Det där som man bara har försökt grundlägga tidigare under barnens uppväxt. Det är nu "farorna" tenderar att komma och jag skall finnas där för att hjälpa till att avvärja dessa. Det är nu jag som vuxen skall finnas till hands för att försöka se till att umgänget med andra barn och ungdomar inte blir till "dåligt sällskap". Att saker som händer inte går överstyr. Om jag så inte skall dricka en droppe vin till, innan alla barnen flyttat hemifrån (och kanske längre till) så kommer jag att skjutsa och komma och hämta. Det är min curling. Den står jag för.

Brothers and sisters - fortsättning

Jag har hittat en plats där jag kan se hur mycket "Brothers and sisters" jag vill!

Vill du också? Klicka HÄR då!

Gillar du amerikanska dramaserier så är det här den ultimata med fem vuxna barn, deras familjer och deras mamma - för att inte tala om deras morbror, den bortgångne faderns älskarinna och hennes dotter och en rad andra människor som tillsammans väver ihop en historia om kärlek och sammanhållning och hur dessa kan sättas på prov på diverse olika sätt. Konstant.

Det här är nog min absoluta favoritserie tätt tätt följd av Grey´s Anatomy!

Posten

Jag trodde jag skulle svimma.

Gjorde en vän en tjänst. "Köpte ut" en julprydnad från IKEA. Den var helt slut i hennes närhet och i min fanns den. Så, sagt och gjort. Köpt och skulle nu skickas.

Lite misstänkte jag att det inte skulle bli helt enkelt, den här historien med Posten när jag först insåg att formen på förpackningen var lite... skrymmande, typ... En dryg halvmeter på både längden och tvären, trots att det var ganska platt.

Men, när jag lämnat in det, ombudet mätt och vägt och konstaterat att det inte kunde gå som brev utan som paket. OK, sa jag. Utan att fråga om priset. Jag kunde faktiskt inte drömma om att det skulle gå på det som det gick på. Någonstans så trodde jag nog att det kanske skulle bli BILLIGARE för att det typ gick som paket = lite långsammare postgång + att mottagaren får åka någonstans och hämta = ingen hemkörning = ingen belastning på brevbäraren.

Så när han klistrat fast avin på paketet, tagit upp det för att gå iväg med det och kastar ur sig: "Då blir det 150 kronor!" så var jag tvungen att titta på displayen för att kolla om jag hörde rätt... Och sedan var det bara att betala.

Puh.

Undrar just vad det hade kostat om det varit några centimeter mindre och fått gå som brev... 200??

En av 22,5 på 1000

Jag har ju "pratat" om det här med att mitt liv ibland känns som Truman Show,... Bara några få gånger...

OK. Jag lämnade blod igår.

Idag var den här artikeln publicerad i DN...

Mer drömmar

M vaknade till av en hostning ca halv 8 söndag morgon och började nästan omgående att gråta hjärtskärande.

Jag studsade in för att se vad jag ev kunde göra för att lindra den smärta som det där borde vara ett symptom på...

Där gick jag bet.

Anledningen var att drömmen som avbrutits av hostningen gått ut på att han och Draktränaren tränade Draken...

Vilken sorg att inse att det bara var en dröm.

Svårt som mamma att lindra den besvikelsen.

Alla drömmar man får som efterdyningar efter filmer är helt klart inte mardrömmar.

FaceBook för barn

Ok, fram med era åsikter nu:

Skall barn ha FaceBook-konton? Från vilken ålder i så fall? Och varför?

Dotter, snart 10, tycker absolut att hon behöver ett konto. Jag och hennes pappa är inte lika säkra. Dottern har fått rådet att kalla till den här familjens första "Familjeråd" för att diskutera saken.

Är egentligen inte emot fenomenet i sig - är bara orolig för det faktum att jag ju vet att forum av den typen riskerar att vara "mobbningsforum". Är därför lika skeptisk till MSN. Vi vuxna har så lite insyn.

Vad tycker ni?

Hjärnsläpp

Ett stycke make glömde två stycken hjälmar på dagis vid hämtning igår = ingen skridskoskola för pojkarna idag.

Och ingen skridskoskola => totalt hjärnsläpp på resten av dagens åtaganden...

Simskola??

Eh, den kom vi inte på förrän nu ikväll. Att - javisstja - simskola kan man ju gå på trots att man inte har några hjälmar hemma... Eller ja, jag tror inte det kollektiva glömmandet egentligen hade med just det att göra. Kedjan bröts bara. Och vi bara totalt glömde.

Det suger. Den kostar rätt mycket per minut den där rackarns simskolan. 30 ynka minuter 8 gånger under hösten för 1150 kronor per barn. Och kunskapen vi önskar att de förvärvar är ju livsviktig!

Suck.

Sjuk dröm

Har vi månne haft lite för mycket att göra med en speciell sorts tekniker på jobbet ett tag nu?

Närmaste kollegan berättar att hon, någonstans mellan dröm och vakenhet häromnatten, med en dåres envishet hävdat till sin man: "Det är en XX-tekniker i vår lägenhet! Jag är helt säker på att han är därute i hallen!"

Mycket gör de och mycket kan de. Men, hembesök är nog väldigt sällsynta.

Vips

Jag tycker tiden går så vansinnigt fort.

Helt ärligt, utan att överdriva, så känns det som om jag nyss kom tillbaka från semestern efter sommaren.

Och nu har jag just lämnat in lappen till dagis om hur de minsta skall vara lediga under jul och nyår.

Känslan kan säkert ha att göra med att jag tycker att veckorna går så oerhört fort. Jag tycker att det är torsdag jämt. Det hör nog ihop med att mina onsdagar är av det mer hektiska slaget, så gott som alltid. Så, redan på tisdagen så börjar jag sikta in mig på torsdag - för onsdag går liksom bort. Och vips var veckan slut.

Det var inte länge sedan dagarna var långa och ljusa och barnen var ute mest jämt.

Nu är det blött och mörkt och det är halvdager när man går hemifrån på morgonen och, för min egen del vissa veckor som ex den här, kolmörkt när man kommer hem.

Har jag nämnt att två av mina kollegor är i Thailand just nu? Platsen där jag också vill tillbringa den blöta, mörka och minst sagt lite trista november. Det ökar inte alls på min frustration över mörkret. Och snön.

Jag försökte dock lite klämkäckt förklara för en kollega i Brasilien hur man visst kunde se på mörkret och kylan från den ljusa sidan (han tillät sig att uttrycka en viss skepticism) för trots allt: Att kura inomhus med tända ljus och sina närmaste och käraste: det är inte helt fel. Lite vilsamt är det allt. Det enda är väl att perioden blir lite väl lång i det här landet. Inget ont om mina närmaste och käraste, men kura är lite överreklamerat om det skall ske i 4-5 månader.

Men, det där sista sa jag inte till honom.

Vi har förresten några indier som arbetar där jag arbetar just nu. Det är rätt läckert att höra talas om deras fascinationer över t ex våra långa ljusa sommarnätter och den oerhörda mängd med snö vi hade förra vintern. Det är när man hör om hur de upplever det som man förstår varför man trots allt inte har emigrerat. Än.

Ibland tänker jag att jag skulle vilja prova vara någon annan för en dag eller två. Ibland tänker jag att jag skulle vilja prova vara min man. För att få veta hur han tänker. Hur han ser på mig. Och på en massa andra saker. Inte minst skulle jag tycka att det vore kul att prova på att stå och kissa!

Men, ibland så tänker jag lite vidare än så. Att få prova att vara turist eller bara nytillkommen till det här landet. Från ex Indien eller något annat mer eller mindre annorlunda land. Och få uppleva allt det vi tar för givet, med en helt utomståendes ögon. Att få se vår natur, vår vårgrönska utan att ha sett den förut. Vår blå himmel, vår infrastruktur och vårt klimat. Jag är såå nyfiken på hur allt ter sig för den som inte är född och uppvuxen med det.

Tänk om...

... de helt plötsligt i Robinson skulle vända upp och ner på allt det här med paktandet och helt sonika skicka hem den som kom sist i varje tävling. Istället för att bara göra EN immun, göra alla immuna UTOM en...

Det skulle vara grejer det. Och ställa saker på sin spets.

Inga egna idéer

På mitt jobb har vi inga egna idéer på vart vi åker.

Vi åker dit som TV:n inspirerar oss.

Några åker ju som bekant till Thailand. Andra åker till Ullared.

Som ni vet hör jag inte till de som åker till Thailand. I år.

Sjukt avundsjuk

Imorgon åker min ena kollega till Thailand.

På tisdag åker en annan till samma sköna varma land med fantastisk mat och underbar atmosfär.

Och med "en annan" menar jag inte en sådan där käck omskrivning av "jag"... Utan jag menar ytterligare en kollega.

En annan går härhemma och trampar i ett mörkt och blött november. Och den här gången menar jag JAG när jag skriver "en annan".

Sjukt avundsjuk. Är vad jag är. Sjuuuukt avundsjuk.

Brothers and sisters??

Har upptäckt att den serien går på 9:an nu... Och har insett att jag har missat en hel del.

Någon som kan ge en resumé om vad det är som har hänt? Med Holly? Med Rebecca och Justin? Med Kitty och hennes man som jag inte minns namnet på nu, men som spelas av Rob Lowe?

Hjälp?

Snurrigt

Det snurrar bra i huvudet just nu.

Förutom allt annat så är nu vardagsrummet färdigmålat och tapetserat. Det blev supersnyggt! (Men tyvärr kan jag inte redigera HTML och i det nya utförandet av blogspot, så har jag ingen knapp för att lägga in bilder!)

Ja, förutom det då så fick ju då nya soffan igår, köpte tv-bänken och nu skall TV:n upp på väggen. Ny bokhylla skall införskaffas (nu måste vi alltså bestämma oss) och gardiner och matta vill vi väl också ha. Detta förutom att det skall en matta till lilla TV-rummet, ett par mattor in till vårt sovrum och en och annan sänglampa t ex. Lite småfix kvar lite "överallt" känns det som just nu. Och helst skulle man vilja bli klar typ NU.

Men, det går ju inte. För på samma gång som jag verkligen vill få klart på en gång så är det ju vissa saker som man måste få "bo in" innan man ordnar. Fundera klart liksom. Och så bor vi ju intill X antal stora möbel/inredningsaffärer vilket ju inte gör det hela lättare. Skulle lätt kunna ta en hel vecka ledigt och bara åka runt och klämma på saker att välja bland!

Jaja. Kärt besvär som man brukar säga. Skönt ändå att "vinna" en timme idag! Nu ska jag sätta fart igen.

Rundgång

I tisdags fick jag ett nytt kusinbarn. En ännu namnlös liten pojke.

I onsdags läste jag på en av de bloggar som jag följer, att flickans kamp tagit slut på tisdagen. Cancern vann. Den 8-åriga flickan blev en ängel.

Ett nytt liv.

Ett liv som tar slut. Alldeles för tidigt.

Rundgång.

Fanns det ingen riktigt gammal som var trött på livet, som levt klart som kunde ha lämnat plats istället?

Ologiskt

Har inte tänkt på det förut.

Men, när pojkarna började fråga om månens olika faser så insåg jag hur ologiska namnen för de olika faserna faktiskt är.

Jag menar, OK för att när månen är halv så kallas den halvmåne. Men, när den är hel - inte kallas den för helmåne då? Nädå, då kallas den fullmåne. Jaha, månen är full. Finns det en tom måne?

Nymåne... Finns det en gammal?

Logiken i detta??

Lång lördag

Dagen började redan vid 7, halv 8 med uppstigning och frukost för att infinna sig i ishallen en stund innan 9 för skridskoskola fram till tio i 10. Hem - i med lite varm choklad med vispgrädde för att värma på sig lite också för de som var hemma och deltog på områdets gemensamma städdag. Sedan iväg till simhallen och första gången på simskolan för de unga herrarna mellan 11 och halv 12. Svängde förbi och tog en korv på grillen på vägen hem - och var hemma vid halv 1. Med massor av dag kvar och ett rätt bra tempo i kroppen!

Attans vilken lång dag det blev idag då. Skööönt!

Vinter?

Alltså, vad är det här man hör om snöflingor i oktober?

Nej, tack. Det är sådant som händer där min pappa kommer ifrån. Långt upp i Norrbotten. Där händer sådant. Utan att man direkt höjer på ögonbrynen.

Men här?

Jag satt dessbättre i ett möte i fredags när det visst hade kommit något snöliknande från himlen ett slag på eftermiddagen där. Så, jag missade det. Och slapp se eländet.

Jag är annars pro vintern.

Jag gillar riktig vinter. Förra året var det helt perfekt! Snön kom den 15 december och det kom massor och den låg kvar ordentligt vecka ut och vecka in, månad ut och månad in. Jag vill gärna ha riktig kall vinter med mycket snö och härligt i december, januari, februari och lite vårvinter som börjar där i början/mitten av mars. Sedan kommer våren i april, försommaren i maj/juni och sedan kommer det sommar i stora lass i andra halvan av juni, hela juli, augusti och någon vecka in i september. Höst från september och igenom oktober och november - och så var vi framme vid vintern igen... SÅ vill jag ha det.

Inte vinter i oktober. Stopp nu.

Synfel

Jag sa till maken att "Jag undrar vad 17 jag har för synfel egentligen. För utan glasögonen så ser jag banne mig inte bättre vare sig jag tar den lilla texten nära eller långt ifrån..."

Dottern flikar in "Jag vet vad du har för fel då, mamma!"

Och jag som tänker att det var attans vad tidigt de börjar läsa om sådant i skolan, men hon har väl snappat upp det på TV eller så - så intet ont anande frågar jag "Jaha, vaddå?" varpå hon flinar och säger: "Blind!"

Hehe, ja nog för att jag ser allt sämre - men blind vet jag väl inte...

Hänsyn, till vem?!

Säga vad man vill om Aftonbladet - men när det går ut rikslarm efter två barn som pappan fört bort, så går de åtminstone ut med namn och bild på barnen.

Jag menar - alla de andra som rapporterar om rikslarmet, av hänsyn till vem visar man inte samma sak där? Vad tjänar rikslarmet till om man inte kan hjälpa till att hålla ögonen öppna. Att dra ett signalement med vad barnen hade på sig när de försvann är ju lite väl tamt. Speciellt som det är så oerhört enkelt att förändra.

Hur tänkte de när de tog beslutet att inte visa "all information"?! Märkligt förfarande, lite tröttsamt politiskt korrekt...

Mycket av allt

2010 måste ju gå till historien som året med mycket av allt.

En vinter med mycket snö och mycket kallt.

En sommar med mycket sol och mycket värme.

En höst med oerhört mycket svamp.

Nu hoppas jag bara att kommande lönerevision skall ge mycket påslag också. Helt sådär egoistiskt mitt i allt det kollektiva "mycknandet". Verkar väl logiskt?

Ett rekordår helt enkelt.

Tidiga överdrifter

M har plötsligt fått för sig att han skall ta en väldig massa toalettpapper när han skall torka sig efter att ha gjort nummer 1.

När jag opponerar mig mot detta säger han:

"Det är för att jag har så väldigt stor .....!"

Jojo, utrustad som en elefant då, om man ser till pappersåtgången...

En man, om än ung - men dock: en man. Det börjas tidigt.

Förvirrande avreglering

Alltså, med den här avregleringen av Apoteket.

Vad är det egentligen som gäller?

Jag fick ett brev om det apotek som är närmast här, att Kronans Droghandel skulle ta över. Ok tänkte jag.

Döm om min förvåning när jag kom till stället där f d Apoteket låg - där nu alltså Kronans Droghandel ligger - och ser Apotek(hjärtat) ligga vägg i vägg...

Eh.

Va´?!

Om vi nu ponerar att jag får ett recept utskrivet. Ni vet. Ett sådant där elektroniskt. Vem ska jag då gå till? Har alla aktörerna tillgång till alla mina recept nu eller hur funkar det? Får alla sälja "allt"? Någon?

Och... Vem har nu ansvaret för att det skall finnas ett jouröppet apotek?

All avreglering känns inte så bra.

Wide screen internet

Alltså - den här nya skärmen jag har köpt...

Har ställt in upplösningen på den inställning som enligt instruktionerna skall vara den mest optimala för just denna skärm.

Men, det här med wide screen.

Vad ska jag med det till när så gott som alla sidor ändå bara lägger sig på mitten med en massa vitt omkring alternativt på ena sidan med massor av vitt bredvid?!

Vad är vitsen liksom? Hur ställer man in att man vill ha wide screen utsändning av internetsajter, så säg?

Ljuddämpning

Fick ett samtal från dagis idag. Det blev till att åka till Lättakuten med L som fått för sig att en liten sten en bra bit in i hörselgången var ett bra sätt att dämpa ljudet från kompisen som satt bredvid på samlingen och lät "för högt". Ähum.

"det finns de som är värre det finns de som är värre det finns de som är värre...."

Distans

Det bästa sättet att inte gå under av vanmakt för att man har ungar som inte alltid gör som man varken har tänkt sig eller säger till dem att göra - det är att för några timmar låna ett barn som är värre. Ett antal resor värre.

Då lämnar man tacksamt tillbaka senare och tänker:

"Så illa är de inte.

Trots allt."

Intensivt

Ibland hinner man mer än annars.

Jag har haft extremt mycket att göra i några dagar och idag har jag dessutom varit så pass uppe i varv att när jag haft en "lugn" stund så har jag genast skottat undan något som "legat och väntat". Så, jag har inte bara haft hög arbetsbelastning, jag har varit oerhört effektiv också.

Men, nu. Är det slut. Nu skall jag ta en dusch.

Och gå och sova.

Sensodyne Rapid

Som ni kanske redan vet så är jag s k Buzzador. Det innebär att jag med jämna mellanrum får erbjudande om att prova olika typer av produkter som sedan skickas hem till mig. Jag får då alltså prova och sedan skall jag "buzza" dessa bland mina vänner och bekanta. Ofta är det ett gäng varuprover med också, som jag kan dela ut när jag berättar om mina erfarenheter av den aktuella produkten. Det kan vara i fikarummet på jobbet, middag med goda vänner, när man står och pratar strunt med grannen, eller kanske på sin blogg?!

Jag tycker personligen att det här är jätteroligt och det ger mig (och de omkring mig) att få prova vissa saker före "alla andra".

Den här gången har jag fått prova Sensodyne Rapid. Ni kanske har sett reklamen på tv där de sitter och ler lite konstlat och berättar om när de har provat att stryka på lite av krämen på ilande tandhalsar. Lite krystat om ni frågar mig.

Men, faktum är att jag bara har positivt att säga om produkten! Jag har provat både att stryka på (testade samtidigt att inte stryka på en annan känslig tand) och att borsta tänderna regelbundet med tandkrämen. Och skillnaden mellan tanden med och utan tandkrämen påstruken (efter 1 minut eller något) var väldigt tydlig! Nu borstar jag glatt vidare och tycker det känns skönt att inte behöva vara extremt försiktig på vissa ställen i munnen eftersom det är en så markant skillnad.

Så, på mig funkade den klockrent! Jag kan ju inte annat säga än att gå deras ärenden genom att rekommendera dig att prova, du också! :-)

Har ni SETT det här?

För alla älskare av Greys Anatomy, Ghost Whisperer, Desperate Housewives, Sopranos, Law and order och många andra serier:

Den här sidan är min nya favorit!

Bilder???

Någon annan med en blogspot-blogg som kan lägga upp bilder med den här nya redigeraren?! Måste man kunna redigera HTML för att klara det nu? Jag har då ingen ikon i mitt "skriva-fönster" med vilket jag kan ladda in en bild... Hur göra nu då?

Kniven mot strupen

Brukar inte titta på det. Och gjorde det egentligen inte nu heller. Det var T som tittade och jag som hängde tvätt vid sidan om.

Alltså: Om man har drivit en vägkrog i 18 år, skall det verkligen behöva komma en "expert" för att tala om för dem att bränd lök inte är ok att servera och att fryst bearnaisesås tinad i micron inte kan kallas för hemlagad?!

Om man tycker att verksamheten går dåligt - och har varit i branschen så länge - är det inte något ANNAT fel då, om man inte kommer på vissa av dessa sakerna själv?!

Vinterångest

Borde. Måste.

Men jag bara orkar inte.

Det slår liksom back i maskinen bara jag tänker på det.

Barnens vinterkläder.

Vinterskor.

Ut och brottas med hundratusen andra.

Inte hitta det man vill ha.

Vilda ungar.

Jag stoppar huvudet i sanden.

Fast jag borde.

Fast jag måste.

Ja, snart är ju "allt" slut...

Aftonbladet...

Läste på baksidan av "Finns inte på kartan" av Carin Hjulström idag.

Ojdå.

Jag känner en som fått praktikplats på Aftonbladet.

Tur att det bara är fiktion. Boken alltså.

Filmkväll

En av T:s kompisar ordnade filmkväll i lördags.

Av ingen annan anledning alls än att hon ville ha en myskväll med några kompisar. Så, hon och hennes två år äldre syster bjöd hem några kompisar var - och de hade gjort pizza till de totalt 12 barn/ungdomar som var där och sedan låg de i högar på golvet (typ) och tittade på en lagom spännande film och åt popcorn hela gänget.

Så himla mysigt och avslappnat sätt att bara ordna en liten samling så där.

Sno gärna idén! Jag får ju vänta med att göra det! *s*

Kalla vindar

Man säger att det blåser kalla vindar i Sverige idag. Och förvisso är det sant. Men, inte kallare än i förrgår. Det var bara det att i förrgår tog ingen dessa strömningar på allvar. Alla dessa människors åsikter. Ingen vågade ta i den heta potatisen på ett nyanserat sätt. Då blir det så här. Onyanserat och extremt.

Man säger att man skall frysa ute och bojkotta dessa människors företrädare. Återigen - stoppa huvudet i sanden och hoppas att sjukan går över av sig själv om man bara ser till att tiga i ett försök att tiga ihjäl.

Vad händer med människor som känner sig ignorerade och idiotförklarade? Blir de mer resonabla, månntro?

Jag hoppas att valresultatet väcker våra betrodda politiker. Allihop. Och får dem att förstå att 450 000 människor faktiskt tycker att de agerar fel. Därmed inte sagt att de 450 000 har rätt. Inte i min bok. Men - märk väl - i sin. Och i ett demokratiskt samhälle så är deras röst lika mycket värd som någon annans. Säga vad man vill om vad de vill använda den till.

Och det måste tas på allvar. Politiskt korrekt eller inte, de tycker så här. 450 000 är rätt många.

Jag får ont i magen.

Promenad

Då var det dags.

Dags att ansluta till folkrörelsen, den som val(l)färdar till fots till den demokratiska rättighetens tillika skyldighetens Mecka.

Nu går vi och röstar!

Första steget

Idag var det dags.

Idag togs första steget mot hockeymiljonerna.

Idag började skridskoskolan.

Och, om det är sant att ett gott skratt förlänger livet - ja, då har mina söner och deras fantastiska piruett-talanger och vådliga vurpor på isen givit mig minst ett år till i slutänden!

Ovanpå det sväller förstås mammahjärtat av stolthet över den fantastiska kämparglöden.

Ikväll klagar de dock på både träningsvärk och ont i knäna om de skulle drista sig till att stå på knä (kan vara ett och annat blåmärke där, gissningsvis).

Foppa och Sudden har ju gjort sitt. Nästa generation är på väg!

Sjuk vecka (inte som man kan tro)

Rubriken betyder inte *peppar peppar* att vi har varit sjuka i veckan. Det är jag evinnerligt tacksam för.

Men, min vecka har varit sjuk...

Sena kvällar p g a lätt hysteriskt tempo på jobbet under veckan i kombination med föräldramöte på dagis och en missad första dansgång i onsdags - så kan veckan sammanfattas. Jag har inte vågat räkna samman antalet timmar än...

Nu har barnen beställt pizza till middag. Tror ni att vi tyckte att det var ett bra förslag?!

The show goes on

Målaren är bokad.

Idag skall vi beställa soffan!

Märklig "tröttma"

Alltså, den där boken... Den liksom hänger över mig.

Rätt många sidor. Inget som brukar avskräcka. Men, nu har jag för det första en deadline.

Den skall ju lämnas tillbaka.

Då blir det som någon form av låsning i mig. Jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Jag som skulle läsa.

Lade mig hyfsat tidigt igår för att hinna läsa lite. Somnade nästan omgående.

Och nu gäspar jag nästan käkarna ur led. Tjugotvå minuter över nio...

Bara för att jag tänkte gå och lägga mig och läsa. En biblioteksbok. Med bäst-före-datum...

Hur tänkte de?

Jag läser om olyckan i Stenungssund där två 18-åriga tjejer miste livet i torsdags.

Jag läser, och ser på bilderna, att där är en krök på det enda spåret, precis före olycksplatsen. Nu vet jag inte om tåget kom från just det hållet denna gång (men vad jag förstår så kan de komma från båda hållen, lite beroende på förstås).

Hur tänkte de som bestämmer om de satte upp en järnvägsövergång utan bommar, endast med signaler, på en sådan plats med så pass skymd sikt?

Och, dessutom i ett område där många människor rör sig?

Så placerar man ju ytterst sällan ens en gång ett vanligt övergångsställe...

Stor plånbok

För ett par veckor sedan:

Invigning av nybyggd skola i området.

Imorgon:

Invigning av ny idrottsplats med konstgräs och hela baletten. I samma område.

Var det någon som pratade om att det varit finanskris?

Inte i det här området iallafall...

Och för den delen...

... så tycker jag som Malin Wollin.

Jag är inget Lars Ohly-fan, men i den här frågan tycker jag lite som han faktiskt.

Dels så ser jag inte föräldraförsäkringen som en rättighet, utan som en möjlighet. En möjlighet att vara hemma med sina barn (har jag månne bloggat om detta förut?!).

Jag ser också kvoteringen som en insats för jämställdhet på arbetsmarknaden.

Om alla män och alla kvinnor i fertil ålder skall räknas bort vid ett anställningsförfarande - vilka har de då att välja på? Visst är det så att alla arbetsgivare inte resonerar så, men många gör det tyvärr: man vs kvinna med likadana meriter - samma ålder, lika mycket i "riskzonen" för att snart få barn... Vem väljer de i första hand?!

När man kommer dragande med att det inte är för barnens bästa att tvinga pappan att vara hemma: Vad är det då för män vi väljer att skaffa barn med? Om han inte duger att vara hemma med sitt eget barn?

Eller, som jag såg i någon debatt vid något tillfälle att man straffade barnen som skulle bli tvungna att börja på dagis vid 7 månaders ålder... Eh, vem är det som straffar barnet? Samhället? Eller dess pappa?

Var är hösten?

Visst, det är liksom lite smått kylslaget på mornarna och vissa dagar - men jag bara undrar:

Var är alla vackra gula och röda löv?

Har inte sett några än...

Lite konstigt känns det.

Fungerar inte?

Är det så att kommentarsfunktionen på den här bloggen har...

Milde himmel...

GÅTT SÖNDER?!

Nytt intresse

Min söta dotter har hittat en ny värld: Biblioteket.

Ja, det är sant. Jag tror att jag senast var på bibblan, var när hon var helt liten. Efter det har öppettiderna på den filial som ligger närmast oss, aldrig passat med våra tider - och huvudbiblioteket i kommunen ligger en bra bit bort. Så, det har helt enkelt inte blivit av.

Men, nu går ju T i skolan i samma nya byggnad där biblioteket också ligger, så nu passar hon på att gå in där på vägen hem var och varannan dag. Hon har också fått sig ett eget lånekort, så hela proceduren är mycket spännande!

I förra veckan beställde hon t o m hem en bok som inte fanns inne "Genom dina ögon" av författaren till Twilight-böckerna, Stephenie Meyer. Den beställde hon hem till MIG! Så, idag hade den kommit och nu har jag en ny bok att läsa på hennes helt egna initiativ. Söta unge!

Hon själv håller på och läser just Twilight-böckerna, eftersom hon vill se filmerna.

Mammans ultimatum.

Så här: Hon är jätteduktig på att läsa. Men, en smula lat. Läser gärna böcker som egentligen är "för lätta" för hennes kapacitet. Ovanpå det så är hon lite rädd av sig, vill inte gärna gå upp på övervåningen om ingen annan är där oavsett tid på dygnet - mitt på ljusa dagen spelar ingen roll.

När hon nu tjatat om att få se Twilight-filmerna så har jag sagt att hon skall få se dem när hon har läst böckerna. Detta dels för att få igång hennes läsande av lite svårare böcker - och dels för att jag inbillar mig att det som händer i filmerna kanske inte upplevs som lika otäckt om hon har läst om det redan.

Jag tycker själv att jag är jättesmart. Två flugor i en smäll. Jajamän!

Rapport

Rapportunderlaget i vilket jag skall lägga till min information på "mina" blad, var inte klar förrän i fredags någon gång. Det är ytterligare 4 personer som skall bidra med information på "sina" blad. Vilket resulterade i att de gånger jag försökte få tag i den i fredags (jag har ju liksom liiite annat att göra också), var den redan upptagen av någon annan. På måndag skall rapporten presenteras. Vilken blir summan av kardemumman? Jo, att det kostar chefen dyrt. Söndagstid på tidrapporten kostar...

"Caipirinha med Döden" av Maria Ernestam

Ibland så fascineras jag mer än annars över hur en del människor får till en historia - och i fallet med "Caipirinha med Döden" av Maria Ernestam är den känslan överväldigande. Storyn som i sig själv är så speciell, men så skickligt invävd i det "vanliga" att man lätt tänker sig in i att det skulle kunna hända - eller kanske har hänt eller kanske är sant - eller händer någonstans just nu - berättas med ett språk som får mig att aldrig vilja läsa en utländsk, översatt författare igen. Nyanserna går förlorade när någon skall försöka göra en annans ord till sina. Endast en begåvad ordkonstnär får till det på det sättet - och det kan (oftast) inte en översättare fånga. Men, sanningen att säga så finns det svenska författare som går vilse i jakten på just det här också, och krånglar till språket så till den milda grad att det riskerar att bli löjeväckande. Så inte Maria Ernestam.

Läs "Caipirinha med Döden" om du inte redan gjort det och känner dig upplagd för en annorlunda berättelse som jag i min tur funderar vidare över: Hur ser det ut i huvudet på den som skrev den?! ;-)

Oh My God!

Jag har fortfarande inte en aning om vad de egentligen pratar om...



Men katten är ju så himla cool!!

Galen blogg?

Har fått höra att en av mina kompisar som brukar läsa bloggen har problem med den... Den öppnar hundra fönster i en farlig fart och det enda sättet att stoppa det är att starta om datorn. Det verkar ha uppstått efter jag bytte design... Har du haft samma fenomen med min blogg? Jag vet att jag har varit med om det på någon blogg någon gång - alltid blogspot... Du?

Antingen om du kommenterar här eller mailar mig på mammaj snabel-a hotmail punkt se - vill ju gärna veta ifall jag skall byta ännu en gång. Jag har ju bytt design igen nu igår, men vet inte om det blivit bättre av det...

Ligger i skogen

Visst känns det lite som att vi ligger tillsammans i skogen nu.

Under en lönns täta lövverk... Och bara njuter av att det är höst?

Behåller nog det här temat ett litet tag iallafall...

En nedåtgående trend

Temperaturobservationer ca kl 06:00

Tisdag förra veckan: 13 grader
Onsdag förra veckan: 12 grader
Torsdag förra veckan: 11 grader
Fredag förra veckan: 10 grader

Lördag och söndag - då sov jag vid den tiden!

Måndag denna veckan: 9 grader
Imorse: 8 grader

Jahapp, det är höst.

Om trenden håller i sig är det dags för långkalsonger i nästa vecka och vinteroverall nästa helg. Spännande värre!

Den demokratiska processen....

... är räddad.

Iallafall i den här familjen.

Röstkorten anlände idag.

Nu ska man bara ta och bestämma sig också. Vem är det egentligen har minst fel? För att hitta någon som har mest rätt, det är nog omöjligt...

Kortavgift

Hur kan det komma sig att man lagstiftar om att man inte får ta betalt av kunden om denne betalar mindre summor med kort (speciellt kännbart för små företag) - men i andra andetaget inte gör något åt de avgifter som bankerna i sin tur tar ut av företagen för korthanteringen...

Vad jag förstår så är det mycket lönsamt för bankerna, det här med att slippa hantera kontanter. Kanske de skulle ge tillbaka lite till de som verkligen drar in de där pengarna.

Eller?

Nej?

Trolleri

Jag borde nog bli trollkarl.

Och detta enbart för att slippa överhettningen efter att ha sett trollkonster som lurar ögat så skickligt att den vetenskapliga och logiska delen av hjärnan skriker högt i protest.

Jag behöver helt enkelt sticka hål på illusionerna.

Det räcker med att vara tvungen att kapitulera inför rymdens evighet.

Förakt

På vägen hem igår så slog det mig.

Alla de som håller på och kastar sig mellan filerna så fort det blir minsta lilla kö.

Alla dem föraktar jag.

Maken till hetsiga chaufförer får man ju leta efter. Farliga också, när de håller på och jagar sekunder med sitt hattande mellan filerna, fram och tillbaka.

Jag ler alltid lite i mjugg när jag kommer ikapp - och förbi - någon som slängt sig över i den andra filen när den nu råkade gå lite fortare - och så plötsligt går den där första filen (som jag då ligger KVAR i) lite snabbare, och vi gliiiider förbi...

Då känns det lite gott i magen.

Lite skadeglatt gott.

Nästan så jag skulle vilja ge mig på att vinka!

12 x 20 minuter

Satt förresten i bilköer igår. Min resa till arbetet tog 4 timmar. Bara 12 gånger så lång tid som det normalt tar.

Men, jag bestämde mig direkt för att inte hetsa upp mig, vad hade det hjälpt liksom? Fick en något mindre produktiv dag bara. Överlevde dagen (till skillnad från minst en annan person i sammanhanget) och missade heller inget flyg (som det var ett antal andra människor som gjorde). Så det kostade inte så mycket - mer än tid då.

Dåligt tålamod

Hörde en kortare intervju med Mona Sahlin på radion imorse.

OK att han ställde en fråga som hon tyckte att hon redan besvarat - men han vinklade till det för att få ett annat svar eller ett mer uttömmande svar eller något ditåt, men måste man svara snorkigt något i stil med:

"Nu var det ju det jag sa alldeles nyss (underförstått: om du bara hade lyssnat!!) men jag tar det väl igen.... "

Jag har hört andra politiker svara ungefär på samma sätt (ex Maud Olofsson) och jag kan för all del förstå om journalister blir tjatiga och lite väl "på" - men jag tycker ändå att de måste förstå att när det där rycks ur sitt sammanhang, när det låter som om de idiotförklarar en person - så slår det bara tillbaka på dem själva.

Inte vann hon några sympatipoäng hos mig inte för att han kanske nu var dryg. Sina personliga känslor för att svara på samma sak igen och igen får hon helt enkelt stoppa undan (vilket jag tyvärr upplever att hon är väldigt dålig på).

Jag tyckte mest att hon blev ännu mer osympatisk. Om nu det gick (och detta har inget som helst med hennes politik att göra - utan handlar helt och hållet om hennes person).

Alltså vänta lite här nu....

... på tal om att rösta...

Borde man ha fått sitt röstkort nu?

Eller man och man - borde JAG?

Har du?

Igelkottar

Har rensat linneskåpet för några dagar sedan.

Nu när killarna inte längre sover i växa-sängar så behövs inte lakanen modell mindre, så bl a de har fått flytta ut nu.

Men, jag har svår separationsångest från de fina, mjuka typ jerseylakanen med igelkottar på, från IKEA. Verkar det månne sjukt att spara dem bara för att de är så gosiga? Tror ni de är lika mysiga om 20-25 år när det kanske kommer barnbarn och skall sova hos mormor/farmor?

Eller borde jag lämna dem vidare? Till någon som kan använda dem nu? Men, de tar inte sååå mycket plats i skåpet. Som förvisso är nästan proppfullt ändå...

Hmmmm...

Drogtest

Jag vet att det pratas lite om rätt eller fel när det gäller att drogtesta ex ungdomar i skolan.

Visst, man kan se det som ett intrång i den personliga integriteten med allt vad det nu innebär.

Men, om man ser det i ett större perspektiv så tycker jag att det är jättebra.

På företaget där jag arbetar ingår ett obligatoriskt drogtest vid anställningsförfarandet. Och för min del så får de gärna göra stickprov eller årligt återkommande tester eller vad de nu vill. Om det kan hejda ett missbruk att fortsätta finnas eller eskalera, så ser jag det enbart som positivt. För vem vill egentligen dölja något sådant?

Nöden har ingen lag

Jaha.

Nähä.

Om man skulle ta och jobba lite då.

Suck.

Hinner man inte så hinner man inte, kan man tycka.

Men, det är sällan det funkar precis så.

Sa jag att jag är lite trött.

Och lite förkyld.

Men, det är ett smutsigt jobb och någon måste göra det.

I det här fallet är det jag.

Som skall få det gjort.

Höst, host

Hösten är här och med den, den första förkylningen... Något som jag absolut inte har tid med just nu.

Så, nässpray och Bafucin är mina bästa kompisar. Så får det bli.

Kvitter kvitter

D kvittrar som en pippifågel när han kommer hem från sitt nya jobb. Han är så uppfylld av kamratandan och allt nytt han får lära sig att munnen går i ett...

Imorse kvittrade T som en pippifågel för att det äntligen var dags: Första skoldagen i nya skolan! Oerhört pirrigt!

Pojkarna kvittrade minsann också som små fåglar imorse: Första dagen med frukost på dagis! Mycket spännande!

Så, man kan säga att vi hade en rätt positiv morgon imorse.

Det är bara jag som känner mig lite... trött... just nu...

Än finns det hopp

En av sönerna vill i princip bara leka krig. Så gott som alla lekar han är involverad i utmynnar i någon form av krigisk inriktning (iallafall om han inte cyklar - fast då kan man också åka runt och kriga, det är sant). Ibland oroar det mig faktiskt. Men, det kanske är normalt för en femåring?

Det gläder mig dock att den andra av pojkarna bara ibland går med på dessa. Han säger ifrån på skarpen: "Du vill alltid leka krig. Nu vill jag inte det!" eller som han uttryckte det idag (varpå den andra kom till mig med uppgiven min eftersom bästa kompisen ratat hans favoritlek/ar): "Jag vill aldrig mer leka krig en enda minut!"...

Så, än finns det hopp om stopp på det krigiska.

Hur mycket krigslekar är egentligen för mycket? Hur mycket vapenintresse är "normalt"? Det är sådant man kan grunna på som pojkmamma, för som flickmamma har jag aldrig behövt det...

Varit med på fest?

Hur många tror att han har varit med på fest några gånger?

Valet

Ni ska väl gå och rösta?

Jag skall helt självklart nyttja min demokratiska rättighet, men har fortfarande inte kunnat bestämma mig helt hundra för vad jag skall rösta på.

Suck.

Jag säger som Di Leva...

Köpa, skruva, kasta, sälja

Håller liksom på med en liten renovering här hemma.

Först ut var killarnas rum i vilket vi hade en ljust grön tapet som herrarna haft den goda smaken att riva sönder alla skarvar på... De hade också varsin växasäng bl a. Där har vi nu vita väggar med en mörkt turkos fondvägg mot vilken den nya, vita Tromsö-våningssängen står. Vid fotänden står ett Micke-skrivbord med två stycken röda Herman-stolar. De har också, på motstående vägg fått sig en Expedit-hylla i vitt med röda lådor samt en Hampan-matta i ljusgrönt. Märks det att vi bor ett stenkast från IKEA?! Jäkligt snyggt har det blivit kan jag berätta! Nu när vi äntligen fått en plats som de inte når - har vi kunnat ta fram lavalampan som L fick i present av min ena syrra när han fyllde 1. Den har vi inte vågat ha framme så att de kunde nå den förut. Nu står den uppe på Expediten och pojkarna tittar fascinerat på den varje kväll vid sänggåendet - de somnar så lugnt nu! :-)

På skrivbordet står M:s jordglob som han fick vid samma tillfälle - så att de kan sitta vid varsin arbetsplats (med varsin låda för sina alster) och se sig omkring på jordklotet på samma gång!

Det som tidigare har benämnts med gästrum har nu bytt namn till tv-rum eftersom det kommer att bli huvudanvändningsområdet för det rummet fr o m snart. En bäddsoffa istället för min gamla 120-säng, en tv på väggen med ett tvillingkort i och lite smart förvaring och vips så kommer vi kunna skicka ungarna till övervåningen så snart de vill se något annat på TV än vad vi vill göra - alternativt spela PlayStation eller så. Superskönt!

Så, det vi pysslar med på all ledig tid för närvarande är typ sälja begagnat på Blocket, planera för nytt - grunna på vad som blir bäst, mäta, kolla, surfa, köpa nytt, skruva ihop och göra sig av med gammalt emballage :-).

Roligt besvär när det blir så bra! Och än är vi inte färdiga...

Förvånas icke

Var idag till centrumet i närheten - och åt lunch med mina barn. De har en s k food court där - vilket innebär att man kan välja vad man vill från restaurangerna runtomkring och sätta sig i mitten med sin mat. Det är ju perfekt om man är sugen på lite olika saker så klart.

Hursomhelst så påmindes jag då om ett tillfälle för inte så länge sedan när vi var där. Det var jag, barnen, en av mina kusiner och hennes fästman, min arbetskamrat och hennes dotter.

Till den här saken hör (för den som inte känner till begreppet) att en food court är ett stort öppet område med många bord och där många människor sitter och äter, passerar och - ja, det är lite puls där - kan man säga.

Bäst som vi sitter där och äter så kommer det fram en kille till vårt bord. Mina söner hade inte ätit färdigt, men satt väl inte helt och hållet stilla - men de röjde inte på något sätt. Hursomhelst den här killen då, en kille i vår ålder - som också hade ett barn i säg 7-8-årsåldern med sig (men som satt kvar vid det bord killen lämnat för att komma fram till oss). Han vände sig mot min kusins fästman (eftersom det var han som satt närmast mina söner) och bad honom om att se till att barnen slutade stoja för att de störde dem i deras måltid.

Vi tappade hakan allihop.

Jag reste mig snabbt och gick fram till honom och frågade honom om han menade allvar. Jodå - på fullaste allvar menade han att mina barn störde dem i denna larmande ljudmiljö så till den milda grad att han tyckte att vi inte tog hänsyn till de som satt runt omkring.

Ok om de nu hade sprungit runt och skrikit, busat och krupit omkring under borden. Kanske t o m deras bord. Men, nej - inget sådant. De var helt enkelt två femåriga barn bara.

Tror ni att jag bet ihop och sa ursäkta, det är klart vi... NEJ.

Jag talade om för honom att under rådande omständigheter på den plats vi befann oss så fick han tåla att mina barn lät. Punkt. Om han var så ljudkänslig förstod jag inte vad han gjorde där och kanske att det skulle passa bättre äta sin mat på en restaurang med dukade bord eller ta med sig maten och äta hemma med stängd dörr.

Han menade fortfarande att det här ju var en allmän plats där mina barn skulle ta hänsyn till honom och hans stackars förskrämda son - men, jag vidhöll att på denna allmänna plats hade mina barn samma rätt som honom att befinna sig.

Och det står jag för.

Det här är annars en rätt viktig sak för mig - för jag anser precis så - att barn många gånger tillåts härja alldeles för fritt i alldeles för många sammanhang där de kanske inte borde få härja (förr skulle ju barn bara synas men inte höras - nu har det slagit om totalt åt andra hållet - en gyllene medelväg kanske skulle kunna vara något). Och jag vill inte vara skuld till just den "synden" som jag tycker alldeles för många föräldrar gör när de släpper sina barn lösa på bekostnad av andra människor.

Så, när han kommer fram till just mig på just ett sådant ställe som jag kanske har valt för att det inte är det tystaste, mest avskilda och lugna plats som finns. Ingen sådan där plats där folk verkligen har slagit sig ner för att få lite lugn och ro och mys och pys, ni vet. När jag har mina barn med mig så undviker jag just sådana platser. Av hänsyn till de som väljer dem. Att han då försöker få mig till att jag har valt fel plats med mina barn för att han egentligen har valt fel plats med sitt barn utefter de behov han verkade ha...

Ja, han gick verkligen fram till fel sällskap, kan man väl sammanfatta det som. Och jag säger bara att man aldrig skall upphöra att förvånas...

Har gått med!

Jag har gått med i FaceBook-gruppen "Abbepappan som Sommarpratare 2011" - för att jag verkligen tror att han skulle kunna göra det såå bra.

Gå med du också!

Inget mutåtal

Hehe, jag måste ju säga att jag tycker att det drar ett löjets skimmer över de som mutanmälde kronprinsessparet för deras bröllopsresa. Skönt att det inte blev något åtal.

Jag tycker mest att det luktar gammal hederlig svensk avundsjuka.

Jag har inte riktigt förstått vilka fördelar som han som bjöd dem skulle ha kunnat muta till sig. Gratis entré till Livrustkammaren resten av sitt liv, eller?

Liten värld

T:s nya klasskompis om hon "bondat" lite extra med är dotter till min kusins mans barndomskompis...

Tyckte väl att pappan där var väldigt bekant!

Jaja, vi bor i samma (rätt stora) kommun - men ändå! Liten kommun då *s*...

Liv eller död?

Attans vilken kanalkrock - skall jag se liv - eller död?

"Livet på BB" eller "Morden i Midsomer"...

Zappandet fortsätter...

Edit: Har insett att de behöver min krysthjälp på femman - så chief inspector Tom Barnaby får nog lösa sin mordgåta själv idag. (Ja - jag hjälper till att krysta när folk föder barn på TV... Vaddå - gör inte alla det?!)

Falukorvsräddningen

Har "Falukorv med indiansås" på menyn idag. Det var alldeles för länge sedan sist.

Och vad tror ni händer då? Jo, datorn där jag har sparat ner receptet strular rejält så jag får inte tag på det! Tröttsamt...

Så, vad gör man? Jo, man googlar - ja, jag har ju fått det av min kompis Eva någon gång i forntiden (jaja, kanske inte fullt så länge sedan - men det är nog sådär 13 år sedan iallafall) och var hon i sin tur har fått det ifrån, det vet jag ju inte. Internet var väl inte så aktivt för vår del då - men det kan ju ändå ha kommit från typ ICA som i sin tur lagt ut det eller så, nu...

Men, vad glad jag blev när jag upptäckte att good old Ango har sett till att sprida det på sin matlagningsblogg!

Jihaaa!

Nu blir det good falukorv i det här hemmet ikväll, tack vare Ango! Prova det ni också!

Tisdagskock

Vi har en ny företeelse hemma hos oss.

Vi har en tisdagskock! Det är ingen mindre än vår T som fått den rollen och med start idag så får hon planera maten och tala om vad hon skall laga (vi handlar in det hon behöver) och sedan ansvarar hon för att den kommer på bordet.

Helt suveränt skönt att slippa göra det själv en dag i veckan och det känns också som ett alldeles lagom svårt och stort ansvar att lägga på en 9,5-åring.

Idag fick vi köttsoppa med mjuk ostsmörgås.

Inget avancerat alls - men det behöver det ju rakt inte vara. Hon kommer nog dit vad det lider också :-).

Smeknamn

Lite roligt är det allt att mina pojkar har hittat på ett smeknamn till min ena kusin. Helt på eget bevåg.

Kusinen ifråga fick i midsomras den stora äran att bära ett par tårtor från punkt A till punkt B vid ett tillfälle. Det har föranlett att mina pojkar numera benämner honom med enbart namnet "Tårtan".

Jag hade inte riktigt fattat att det "fastnat" förrän när pojkarna fyllde år ett par veckor efter midsommar och kusinen kom på besök och pojkarna lyser upp och säger "Hej Tårtan" när han kommer...

Jaja, det var ju ändå inte så lång tid emellan där. Tänkte jag. Men nu i helgen har vi firat sagda kusins 30-årsdag. Jag informerade mina söner om att vi skulle hälsa på honom på lördagen med anledning av detta. Varpå kommentaren inte låter vänta på sig "Åh, ska vi hem till Tårtan?! Vad kul!!"

Eh, jaha - där satt det smeknamnet. Nu är han visst ett bakverk för tid och evighet. Eller tja - hittills iallafall för ett par månader....

Årets semester

Har nu en semestervecka igen.

Årets semester har givit mig anledning att dra ett antal "lessons learned" vilket innebär att upplägget nästa år kommer att se annorlunda ut.

När jag säger att jag redan nu börjat planera för hur det skall bli - så menar jag faktiskt det.

På allvar.

Så här: I år så inleddes min semester med att vi måndag morgon for till D:s syster i Motala. Vi umgicks med dem hela måndagen, spelade minigolf och grillade. Precis hur trevligt som helst.

Tisdag morgon packade vi ihop och fortsatte mot Astrid Lindgrens Värld. Vi hade bokat tvådagarsbiljett + en natts boende i en campingstuga på Björkbacken. Finemang på parken, inga konstigheter - men de där campingstugorna... Eh, nej - det gör vi inte om. Man är ju lite beroende av att toaletter och duschar o s v är fräscha, tycker jag - när man är på rull så där. Och servicehuset där sådana faciliteter låg, låg för all del helt nära från vår stuga - men nääää... Inte bra!

Efter avslutat besök onsdag eftermiddag - vidare mot High Chaparral. Checkade in i vårt sjukt fräscha stuga! Mmmm, det var grejer det! Det enda var väl att "personalen" hade lite dålig koll på området så det fanns ett par sällskap som inte riktigt fattat det där med att dämpa sig framåt nattkröken - utan snarare tvärtom... Nåja. Andra natten var det bättre.

Torsdag och fredag - gick på High Chaparral - barnen gillade det skarpt! Jag hade nog förväntat mig lite mer "action" utanför själva showerna - på gatorna och bland folket, liksom... Men, helt ok som det var för all del.

Fredag em vidare till Träslövsläge via ett par timmar på GeKås i Ullared - checka in på good old Eja-Märtas. Vi gillar! Lördag på dagen umgicks vi med D:s farmor, faster och farbror. Jättetrevligt! Ut och åt tillsammans med nya vänner från vår Thailandsresa på kvällen. Ännu trevligare!!

Söndag skulle vi egentligen åka hem - men eftersom planen var att vi skulle åka förbi GeKås igen på vägen hem och vi insåg att söndag efter löning, mitt i semestern med halvdåligt väder lät som en dålig kombination på ett sådant ställe om man inte vill köa ihjäl sig - så kollade vi med Eja-Märtas om en natt till. Check (men fick byta rum) och så drog vi på Liseberg tillsammans med våra Thailandsvänner istället. Det regnade hela dagen - men det var inte kallt - så vi drog på oss regncaper och sedan åkte vi för glatta livet, eftersom det knappt var några köer...

Sov en natt till - åkte måndag morgon från "Läjet" till Ullared - och därifrån på eftermiddagen hem.

Puh.

Är du trött nu? Bara av att läsa?

Jodå, hem kom vi måndag eftermiddag/kväll. Packade in oss - tvättade hela tisdagen och på onsdagen drog vi till Leksand. Vi skulle ju på konsert på Dalhalla på fredagen så vi skulle ju ändå upp så... Där kan man gå och skrota, så det var för all del lite avkopplande. Mammas fantastiska matlagning som motvikt till all snabbmat det gärna blir när man bor spartanskt när man är ute och åker, var ju inte heller helt fel... Men, ändå. Man lever i kappsäck.

Hem igen söndag - och måndag skulle D jobba.

Behöver jag tillägga att jag under mina två första veckors semester kände det som om vi satt i en bil och packade och packade upp, bäddade i och bäddade ur - hela tiden? Behöver jag förklara att jag inte kände mig ett dugg avkopplad när vi kom hem?

Så, även om vi haft precis hur trevligt som helst och träffat folk som givit energi och trivsamheter, så är det inget bra med ett sådant där upplägg.

Sedan var jag då hemma ensam med barnen veckan som kom. En hel del att fixa med eftersom vi hade planerat in killarnas barnkalas på lördagen.

Och sedan har jag jobbat en vecka. Som mina barn dessutom har artat sig under vår semester med ännu mer absolut ickefungerande öron och slagsmål inomhus och sattyg utomhus så var det semester att jobba en vecka.

Nu byts vi av - jag är ledig den här veckan och "skolar in" T på nya skolan/fritids - och sedan var semestrandet helt slut...

Fyra veckor. Var tog de vägen? Och var tog den där skönt avkopplade lathetskänslan vägen?

Nej, nästa år blir det sex veckor i en följd av att ligga på rygg. Typ. Visst kan jag åka någonstans så där - men vi byter inte sovplats riktigt lika frekvent någon mer gång.

Ta det från en som provat:

Inget bra!

Är det bara hos mig?

Har väl inte den senaste versionen av browser och inte heller har jag en speciellt stor skärm - därför undrar jag om det bara är hos mig som alla "valen" på vad man tyckte om inlägget - inte syns. Det är ett av valen som ligger s a s utanför bild i min upplösning med den här nya mallen jag valt för närvarande.

Bara hos mig? Eller hos dig också?

Letters to Juliet

Hemma igen efter biobesöket.

En trevlig film.

Söt och väldigt förutsägbar gav den en skön känsla i magen även om man inte direkt suktade efter mer när eftertexterna rullade. T gav dock ett litet minus för mitten då hon tyckte att det blev lite väl segt. Myrorna i brallan gjorde sig påminda då, haha!

Men, som sagt - söt och god på det hela taget.

På "allmän" begäran

Jag SKA komma igång med bloggandet igen! Vi får väl se hur det går - men jag skall göra ett ärligt menat försök iallafall :-).

Idag skall jag repa mig efter gårdagens supertrevliga 30-årsfest hos min kusin i en lägenhet med ett av Stockholms vackraste lägen och sedan skall jag och T gå på bio. (Nåja, jag är så gott som återställd, men man orkar liksom inte lika mycket längre - och tål inte lika mycket heller... Speciellt inte som kvällen avslutades med en sittning på grannarnas altan till sena natten.)

Jo, T och hennes kompis hjälpte mig så bra med killarnas indian- och cowboykalas förra helgen så jag ville ge dem en liten "belöning" som tack för hjälpen. Men, kompisen verkar inte riktigt vilja - så jag följer med istället. "Letters to Juliet" skall vi se. Jag tror den kommer att passa oss båda perfekt! :-)

Störst av allt är kärleken

Den kvardröjande känslan från bröllopet igår är så klart glädje. Och stolthet.

Jag blir så glad över att höra hur Daniels pappa står upp och talar från sitt hjärta, utan att göra avkall på sin egen person - trots all uppmärksamhet och stundom påtvingade traditioner och "regler". Det var så skönt att höra hur han talade som man "gör" till sina barn när de gifter sig, oberoende av om de gifter sig med en kronprinsessa eller ej. Han blev personlig utan att bli pinsam det allra minsta.

Man säger att kungens tal var personligt - eh - där slog Olle Westling honom med hästlängder. Till att börja med är kungen ingen vidare talare. Lite sorgligt i sig att tänka på att det är en av hans stora uppgifter här i livet. Att hålla tal. Det som väl var personligt och väldigt vackert var ju hur han överraskade Silvia med en liten blomma och en kärleksförklaring på deras bröllopsdag... Okejdå... Jag tyckte också om hur kungen i sitt tal förklarade sin egen anledning till att "bryta" mot svensk tradition (som de ju kritiserats för) genom att överlämna sin dotter och inte "låta" brudparet gå in tillsammans.

Och så kommer man till Daniels tal - där kan man tala om personligt. Han har dock börjat drillas lite väl hårt tyckte jag nog, för man kunde känna att han hade pappas varma stil i botten, med en fernissa påmålad av etikett á lá hovet. Hoppas att de inte drillar sönder honom och hans mer jordnära förankring nu bara!

Jag tyckte också väldigt mycket om ärkebiskopens tal till brudparet - där också han vågade vara personlig och tala om det faktum att det finns folk som vill avskaffa monarkin och tycker att deras uppgift inte behövs. Han talade inte bara om "bekväma" saker - utan stack ut hakan lite. Och sådant gillar jag :-).

Så, på det hela taget så tycker jag att dagen igår gav en god känsla. Det känns bra att ha en ny prins med en sådan härlig förankring i sina föräldrar från Ockelbo - gift med en kronprinsessa med en massa humor och glimt i ögat. Det blir bra det här!

Edit: Jag är också en "sucker" för att man försöker lätta upp allvaret med lite skämt - som det om hockeyproffset och det om grodan.

Jag tyckte också jättemycket om Victorias tack till det svenska folket för att hon fått sin prins. En liten känga, med glimten i ögat, till de som dels tyckt att han ju är en man av folket "passar det sig verkligen!" och de som tyckt att detta kostar oss för mycket pengar... Men, samtidigt ett tack för att kalaset trots allt betalats av svenska folket. Snyggt gjort att få in det i det där lilla korta men kärnfulla talet från balkongen.

Värdefull tid

Har idag varit till en läkare på en bokad tid med min dotter. Inget allvarligt - bara en koll av ett födelsemärke som vi föräldrar oroat oss för.

Men, det jag reflekterade över då var följande: Hur kommer det sig att man konstant får vänta på dessa typer av institutioner? Ok om det kommit akutfall emellan när man sitter där på den typen av mottagning. Men, hos en hudspecialist dit man endast får komma på remiss? Vad är det som gör att redan 09:15-tiden är överdragen med 25 minuter när vi får komma in? Så många totalakuta fall kan det väl inte ha varit innan oss? Eller var det helt enkelt så att doktorn tog lite sovmorgon, kom in lite sent eller något? Om det i stort sett alltid är för kort tid per patient som bokas in - varför ändrar man aldrig på det? Det här fenomenet stötte vi på senast på vårdcentralen också, hos tandläkaren sist jag var där o s v. När jag kom till tandläkaren sist så såg jag dem sitta därinne och chitchatta och sedan ropa in mig 10 minuter sent. Varför?

Vad är det som säger att deras tid är värdefullare än min?! Om man nu till äventyrs skulle komma de där 10-15 minuterna för sent, så kan man ju åka på att få betala utan att få undersökning. Om de nu för en gångs skull är i tid...

Varför finner man sig i detta - stillasittande och nickande som en annan menlös idiot? Vi alla gör det ju. Dag ut och dag in. Är det fortfarande klass-samhället som lever kvar när det gäller det här? Doktorn står över alla oss andra, så då kan vi gott få vänta på audiens...

Det hände ju min farfar för en herrans massa år sedan - i mitten av 30-talet måste det ha varit - när farfar och farmors andra barn, en liten flicka, blev svårt sjuk i lunginflammation. Farmor skickade iväg farfar för att hämta doktorn, men eftersom doktorn hade jägmästaren på middag så fick farfar sitta i köket och vänta medan de åt färdigt. Under tiden satt farmor ensam hemma tillsammans med sin lilla dotter som dog bara dryga året gammal. Det är för all del inte sagt att hon skulle ha överlevt även om doktorn hade kommit - men ändå.

Nu skall jag dock undanta de som arbetar med akutsjukvård, för där upplever jag inte alls samma sak - det är de här läkarna/tandläkarna med bokade tider på sina mottagningar som jag tycker hanterar sina patienters tid mer än lovligt vårdslöst i stort sett hela tiden.

Lösgodis - själv är bäste dräng

Jag kan inte förstå hur D när han går och plockar en påse lösgodis hem, hittar så mycket konstigt att stoppa i påsen.

Men, alltså - har han ingen koll på vad som är gott? Och vad jag tycker om?!

På samma sätt så gnäller alltid min syster J när jag plockat godis: "Du plockar så mycket konstigt godis!!" har hon mage att klaga när hon sitter med min härliga godispåse som jag bjuder ur... Hrmpf! Passar det inte så får hon väl låta bli att smaka då!

Har insett att det här med en påse lösgodis är ett minerat fält. Antingen tar man lite av precis alla sorter som finns - annars har man garanterat missat någon favorit till någon eller bara plockat äckliga (åh, förlåt - mindre goda) godisar enligt någon annan.

Att ta en eller två av precis alla godisar.... Och så några fler av de man själv tycker om. Och kanske några av de som man vet att någon annan tycker om...

Någon som frågar sig varför sms-lånen ökar i antal?!

Vem är hon? Vem är han?

Jag sitter ofta när kollegor berättar om sina barn - framför allt lite äldre, nästan vuxna barn - och funderar på vilka deras barn egentligen är.

Ja, för som mamma/pappa har de ju garanterat en bild av sina barn - som de förmedlar vid bordet i lunchrummet. Om jag mötte honom eller henne i något annat sammanhang - undrar jag om jag skulle känna igen denna person i förälderns beskrivning. Vem som egentligen döljer sig bakom berättelserna. Hur de uppfattas. Av andra. Av mig.

Ny karriär

Har ju förresten inlett en ny karriär.

Som fotbollsmorsa!

Jag provade på det lite smått när T var i samma ålder som killarna är nu - men hon var inte så intresserad, så det blev aldrig så speciellt spännande så där. Och hennes karriär som fotbollsspelare blev mycket kort - istället för att lyssna på genomgångar kan man ju alltid hjula och göra kullerbyttor, kolla blommor och annat liksom...

Men, nu har då killarna börjat. Den lokala idrottsföreningens fotbollsskola drog igång förra söndagen. D är med som ledare. Och jag följde med som supporter. Var minsann på vippen att sparka till så att grästuvorna vid sidan av planen yrde redan första gången!

Idag "vabbar" jag dock, M är så väldigt hostig så L och D fick åka utan honom. Istället fick de med sig T. Jag vet inte riktigt vad hon har för bild av vad som händer på (eller vid sidan av) den stora planen som är smockfull med 04:or och 05:or - för det var både hårspännen och örhängen på innan hon gick iväg. Jojo. Vår lilla donna!

TV-licens

Har ni sett "reklamen" för att betala TV-licens?



Om man tittar här så verkar det ju vara autentiskt till på köpet (eller så iscensätter de alltihop för att lura oss att tro det, och jag går på det!)




Om det där nu är sant så överväger jag helt ärligt att sluta betala TV-licens för att minimera risken för att utsättas för något dylikt. Hellre en liten tv-pejlare utanför dörren än en hel kör ute bland folk.

Någon mer som i det här fallet är lika humorbefriad som jag?

Myror i huvudet

Kom till TV:n mitt under "Die Hard 4.0" nu ikväll men fick snart gå därifrån... Orsaken?

Jo, "the bad guy" var ju så väldigt bekant och D kände inte alls igen honom - jag kunde bara inte sluta fundera på VAR jag sett honom förut... Kan man koncentrera sig på en film då? Inte jag iallafall...

Fast, då hade han inte sådana där tänder. Munnen såg liksom annorlunda ut. Jag drog slutsatsen att han helt enkelt hade någon form av grej på tänderna i filmen för att förändra sitt utseende lite grann.

Lämnade därför TV:n och för att börja leta på nätet.

Läste hans "filmografi" på IMDB.com. Ingen träff som kunde stämma överens med det jag brukar se på/har sett. Dessutom såg jag på bilderna att han ju hade sådana där tänder hela tiden. Hmmm...

Fick väl då inse att jag helt enkelt misstagit mig. Jag HADE inte sett honom förut. Det var någon annan som såg precis ut som han, men med andra tänder. Men, vem var då hans "dubbelgångare"?? Var hade jag sett honom då?!

Googlade: "Timothy Olyphant looks like"... "Timothy Olyphant lookalike"... "Timothy Olyphant ser ut som"... Men, nej - den jag sökte var inte Josh Duhamel. Jag håller inte ens med om att de skulle vara speciellt lika... Iallafall inte i jämförelse med "my guy"...

Rannsakade mitt minne. Min känsla sa att jag sett den här killen i sjukhuskläder. Den sade också att han liksom kommit in som en av det "nya gänget" på något sätt. Liksom inte riktigt en i gänget som man var van vid, typ. Och eftersom ju då D inte kände igen honom och kunde hjälpa mig så funderade jag på om han kunde ha varit en av de nya från Mercy West som kom till Grey´s Anatomy för ett tag sedan. OK - gick igenom hela casten på Wikipedia och tittade på bilder och funderade så det knakade.

Ingen träff.

Funderade vidare. Sjukhusserier...

Cityakuten! Kanske det var där då. D och jag tittade för all del på den serien tillsammans, men han kan ju ha glömt - eller, om min teori höll - att han kom in som ny vid något tillfälle framåt slutttampen eller så, så kanske D inte tittade lika intensivt längre (som jag för all del inte gjorde heller men men...) Så, sagt och gjort - jag letade reda på casten för E.R också på Wikipedia.

När jag sedan såg namnet så nästan behövde jag inte klicka på bilden (men jag gjorde det förstås ändå!) Puh!

Nu kan jag sova!

Se bara själv:



Är det konstigt att jag fick myror i huvudet?!

Så, för den som eventuellt googlar på samma sak som jag nu grubblat och grottat i under lite för lång tid för att det egentligen skall vara riktigt friskt och då kanske får träff här: Timothy Olyphant looks like Shane West. Eller för den delen: Shane West looks like Timothy Olyphant.

Sådeså.

Vilseledande information

Såg på "Lyxfällan" igår.

Vi har väl någon form av förkärlek för att sitta och förfasa oss över hur korkade en del människor är, helt enkelt... Och då passar ju det programmet alldeles ypperligt.

Dock, måste jag säga - igår så var det inte så mycket av "den varan" utan där var desperationen äkta eftersom åtminstone frun i huset försökt allt hon kunnat för att få ordning på alltsammans, men omständigheterna hade helt enkelt blivit henne övermäktiga.

Nåja, det var inte det jag egentligen tänkte kommentera utan... Jag grubblar på varför de satte ett annat, helt felaktigt namn, på en av de personer som de sökte upp för att få hjälp att ordna upp sin ekonomi och de mellanhavanden de hade med den personens arbetsgivare. Jag satte mig kapprak upp i soffan när han dök upp, jag visste ju direkt vem det var, jag kände ju igen honom så väl! Gissa om jag blev väldigt förvirrad och ännu mer frustrerad när det kom upp en "namnlapp" med ett helt annat namn?!

Ordningen är dock återställd efter en liten googling och en träff på ett professionellt nätverk genom vilket jag har fått bekräftat att TV3 antingen snurrade till det eller helt enkelt fingerade hans namn. Kanske för att han kanske inte skall bli nedringd av andra som vill ha samma typ av fördelaktiga överenskommelse, som ju de facto aldrig kommer på tal om det inte handlar om att visa sin goda vilja och få lite goodwill på bästa sändningstid...

Undrar om de gör så hela tiden i så fall?

Regeringens linje

Jag säger bara "Heja regeringen" när de nekar flygbolagen statligt stöd nu i "askans spår"...

Jag menar, hur många av bolagen gör inte allt de kan för att skinna både oss resenärer, skattemyndigheter och andra myndigheter för att göra så hög vinst som möjligt i alla lägen.

Men, det passar väl bra att komma krypande nu.

Skulle vara intressant att se om bonusar och liknande fyser inne för alla de styrande, senare - nu när de påstår att de kommer att gå så enormt på knäna av det här ekonomiska avbräcket. Någon som vågar satsa emot att just de går skadeslösa ur den här "krisen"?

Lite cynisk? Javisst.

Mammon talar

Häpnar (egentligen inte) över hur flygbolagens pengahunger blir till en desperation där de vill sätta människoliv på spel. Någon som känner för att flyga någonstans idag, mot vetenskapens inrådan? Jag bara undrar...

Kungabröllop

Vet ni, med anledning av att det just nu skrivs en massa om huruvida prinsessan Madeleine och hennes Jonas kommer att gifta sig eller inte, så bara måste jag ju kommentera det här kungabröllopandet. Om vi nu börjar med de senast nämnda: Helt ärligt - om de, när de nu har varit tillsammans i X antal år, "äntligen" får förlova sig - är det inte lite märkligt att de får kalla fötter DÅ? Eller är det bara en tidningsanka?

Nåja.

Hursomhelst - jag struntar högaktningsfullt i alla som fnyser när det stora bröllopet i juni kommer på tal. Det kommer ju att vara ett stort evenemang och som sådant tänker jag absolut inte missa det! Sedan får alla tycka precis vad de vill. Jag tänker ta med mig mina barn och åka in till trängseln för att bevista den offentliga delen av spektaklet. Ser inte vitsen med att bojkotta. De kommer att ta av "våra skattepengar" alldeles oavsett om jag åker in till sta´n och får lite valuta för dem och de kommer att gifta sig i alla händelser. Sådeså.

Någon som ska med?!

Kvart i

Tänk så mycket hetsigare trafiken är kvart i 7, kvart i 8 och kvart i 9 - jämfört med kanske tio över samma klockslag...

Tänk att så många är ute i "sista-minuten" till sin absoluta starttid prick.

Aprilskämt

Lurade du någon i torsdags? Eller blev du lurad?

Hehe, jag lurade mina barn.

Jag kokade ägg till frukosten och slängde i några lökskal i kokvattnet, vilket ju gjorde att äggen blev vackert brungula.

Jag gjorde sedan stora ögon och frågade mig hur i hela friden det gått till - äggen var ju vita från början!! Det måste bero på att det var påsk...

De gick på det! :-D

Likheter

Haha, jag tyckte väl att Neo var bekant!

Det är ju han som ler så vackert i den gamla SB12-reklamen! Med betydligt plattare hår, förvisso...

Visste ni det?



Men, jag lyckas banne mig inte hitta reklamfilmen eller ens en liten bild ifrån den. Hrmpf!

Logiken i det?

Läser en artikel på Aftonbladet.se (jag struntar i att länka till den eftersom många ändå inte vill läsa där...) där man förfasar sig över hur Marie Picassos pojkvän hipp som happ gick från att vara Stockholmare till Västeråsare lite så där smidigt för att få vara med i Körslaget i Maries kör.

Men, att Stockholmaren Niklas Strömstedt representerar Växjö där han har tillbringat sina barndoms somrar, Varbergskillen Mojje representerar Gotland bara för att han bott där de senaste åren (eller något ditåt) eller att Överkalix-tösen Lotta Engberg representerade Laxå som hon bott i i några år vid något tillfälle - det gick obemärkt förbi.

Logiken i det?

Underhållning?

Jag måste säga att jag börjar på att vara hjärtligt trött på att se antingen förhoppningsfulla wannabe´s i någon form av audition-tv eller redan varande "kändisar" av olika valörer tävla mot varandra i körsång, dans, skridskoåkning eller något annat utanför deras normala "safe-zone"... Finns det verkligen ingen annan typ av underhållningsprogram att servera...?! Janne "Loffe" Carlsson - kom tillbaka!!!

Triss

Ibland kan en provrörsbefruktning där ett ägg sätts in - sluta med först tvillingbesked och nu, vid ett något tidigt rutinultraljud eftersom blivande modern hade lite ont, ett trillingbesked!

Den blivande fyrabarnsfadern sitter just nu hemma och tar sig ett par stärkande öl och planerar för framtiden... Något skakad, kan man säga... Enäggstrillingar är ju inte helt vanliga...

Böcker om Elin

Jag och T håller tillsammans på och läser några böcker om en tjej som heter Elin, som hon fått i arv av sin unga faster (F är bara drygt 16).

Och ÅH vad jag vill rekommendera dem till alla andra (främst tjejer kanske) i T:s ålder och uppåt!

De två första böckerna har vi inte lyckats få tag på - de finns endast som nedladdningsbara, och det ville hon inte ha (iallafall inte innan vi började läsa de andra).

Böckerna är skrivna av Katarina Ros och handlar om Elin som går i femman. Det är Elin själv som berättar om motstridiga känslor och massor av tankar inne i huvudet på en tjej i den åldern - om kärlek och relationer framför allt. Och jag tycker de är såå väldigt bra! Det är humor och allvar i en aptitlig blandning och T gillar dem lika mycket som jag gör. Riktigt riktigt läsvärda!

Jag känner på mig att jag kommer att sakna Elin och hennes värld när vi läst ut den sista... Och det tycker jag är ett bra betyg! :-)

Edit: T är 9 år, för er som inte redan visste..

Puckade regler

Nu skall ju SL gottgöra sina trafikanter för den senaste tidens kaos när det gäller deras verksamhet...

Denna gottgörelse innebär en rabatt på ett 30-dagars-kort på 160 kronor. Finemang! Denna rabatt börjar gälla imorgon, måndag. OK. Passar oss bra, eftersom vårt kort gick ut i lördags.

Men - här kommer haken - man får inte KÖPA kortet förrän på måndag heller. D v s det spelar ingen roll att kortet skall börja GÄLLA först då - nej, det måste köpas tidigast då.

Visserligen innebär det att jag slipper åka kommunalt imorgon, som jag annars gör på måndagar, eftersom D åker kortare bit än jag, sin första sträcka och till nöds kan gå den biten, alternativt att det kanske inte är fullt lika svårt att flirta till sig den första sträckan av busschauffören. Så, för min del blev det ju bra förvisso - men ändå.

Man blir ju liiite trött på fyrkantiga regler. Det blir man.

Medias makt

Jag ger inte mycket för de svenska s k egna viljorna.

Inte en enda av mina omgivande personer - på jobbet eller i bekantskapskretsen - har nämnt Anna Bergendahl eller hennes låt som något de ens funderat över som vinnare.

Döm därför om min förvåning när jag läser vad tidningarna skriver om att den är vinsttippad och gudvetallt!

Och vad gör då "mähäna" hemma i stugorna?! Jo, de går lydigt i ledband och röstar som tidningarna har sagt att man ska.

Helt otroligt!

Tant

Alltså, har man gått och blivit tant när man tycker att det här med den nya mobilen känns lite halvjobbigt?

Jag vet ju rent förnuftsmässigt att den kommer att bli perfekt och fylla sitt syfte på alla möjliga och omöjliga sätt, men lite tänker jag: Kanske skulle ha valt en lite enklare variant?

Jag? Tant?

Hänsyn?

Ja, man kan väl säga som så att om man sitter i ett öppet kontorslandskap, mittemot en person som tycker att det är rätt och riktigt att nysa rakt ut utan att hålla för munnen. Ja, då är det inte så konstigt om man blir snorigare och snorigare. Nysigare och nysigare. Som jag.

Suck.

Väderfilosoferande

Tänk att mars kom med takdropp och allt?!

Men, vädret känns som om någon kompromissar... Dagtid får vi våra efterlängtade plusgrader och smältande snö. Och så på nätterna blir det kallt kallt igen - så att allt fryser och blir hårdare och hårdare och hårdare för varje natt.

Så, det känns som någon kompromissar med någon som inte vill ha vår så fort.

Undrar just om vi kan få till samma typ av kompromiss i sommar? Sol och varmt till alla oss som vill ha det - på dagarna - och regn till dem som vill ha det - på nätterna?!

Ta handen

Varför finns det folk som alldeles för ofta, när de fått lillfingret tar hela handen också?

Hur skyddar man sig mot sådana människor utan att bli fullständigt ogin? Man kan ju inte gardera sig mot allt som kan tänkas komma upp, eftersom man inte vet i förväg vad det kan tänkas vara.

Varför måste man alltid ha ett skäl till att säga nej?

Händelserik dag!

Har visst fått nytt jobb, på jobbet alltså.

Och funderar på om jag, i ett annat läge, kanske har tagit mig lite vatten över huvudet. Vill så mycket - men tiden kanske inte räcker till.

Ska nog sova på saken.

24 rum för en enda person?!

Är det inte lite överdrivet? ;-)

3 timmar

En resa som normalt tar en dryg timme från dörr till dörr tog idag nästan 3 timmar (och då blev jag hämtad innan "sista sträckan")! Vissa bussar var försenade, andra uteblev helt och hållet. Endast enkelspår vissa sträckor för pendeltåget gjorde att det stod stilla en låång stund och därefter krypkörde en bra bit.

Jag är såå fascinerad över hur det kan vara sådana stora problem för de kollektiva färdmedlen i Sveriges största stad, landets huvudstad, ansiktet utåt. En stad som dessutom sedan ett antal år drar in X antal miljoner på trängselskatt (för att vi inte skall köra bil) och som sedan inte har resurser att frakta sina invånare dit de skall med allmänna kommunikationer.

Det har inte snöat sedan i helgen, här! Hur kan då tunnelbanor vara inställda på alla sträckor som inte går under tak?! Och pendeltågen inställda och bansträckningar nedskurna? Bussar inställda? Mig veterligt så funkar vägarna utan problem. Krävs inga uppvärmda växlar eller avisade spår där. Vad är då problemet? Var är alla resurser?! Var är alla HJÄRNOR i SL:s ledning?!