WordFeud

Jahaja, då var en annan biten också :-).

4 av 100...

Att bara fyra av hundra svenskar lämnar blod är ju för sorgligt, speciellt som man väl får anta att närmare 100 av 100 förväntar sig att få blod om det händer dem något.

Jag är blodgivare sedan många år.

Är du?

Jetlaggad

Tiden är lite ur led, men hemresan gick bra och vi hankar oss fram i vardagen....

På väg mot... slut....

Imorgon är semesterns sista dag för den här gången. Tidigt lördag morgon påbörjas vår långa resa hem igen. Det är nog den största nackdelen som jag kan hitta med den här resan. Vi flyger från Orlando till Chicago redan vid 7-tiden på lördag morgon amerikansk tid, man önskar att vi checkar in senast två timmar innan vi skall flyga och före det skall vi lämna ifrån oss hyrbilen.... Gissa ungefär hur tidigt v måste checka ut från hotellet. För att inte tala om hur tidigt vi måste kliva upp... Första flyget tar sedan ca 2,5 timmar. Sedan har vi 8 timmar till anslutningen mot Arlanda. Suck. Framme på Arlanda är vi sedan framåt 7 på söndag morgon. Svensk tid. Vilket våra kroppar inte riktigt är inställda på då. Håll tummarna för att vi får barnen att sova så mycket som möjligt på planet. För sedan börjar kampen för att hålla dem vakna så länge som möjligt på söndagen. T ska ju till skolan på måndagen (erbjudandet om att stanna hemma hon också då fick kalla handen - damen vill dit så fort som möjligt och träffa alla och berätta allt!) - och även för pojkarna är det ju bra att få till tiden så bra som möjligt, så snabbt som möjligt... Blir en intressant utmaning!

Dagen igår tillbringades på Disney World Magic Kingdom. Den första och därmed äldsta av Disneys fyra parker. När vi kom in så stötte vi ihop med en mycket trevlig äldre man som arbetade där, som inte bara tog en bild på oss alla tillsammans utan också försåg oss med speciella biljetter till riktigt bra platser (ett reserverat område precis framför slottet) till eftermiddagens stora parad. Det var inte alls dumt! Så, när paraden var stod vi alltså på regelrätta guldplatser utan minsta trängsel!

Man kan lugnt säga att de är välordnade på det sär stället, så trots att det var köer (som för all de inte var såå långa) så flöt det hela tiden på överallt och de har ett system med Fast Pass som gör att man kan köa "på annan plats" för vissa lite mer "heta" attraktioner. Detta kan alla utnyttja och är alltså inget man behöver betala extra för. De har också något som kallas PhotoPass där man får ett plastkort med en kod på i början av dagen. När man sedan fotas någonstans av deras fotografer som finns utspridda lite överallt, så scannar de ens kod och sedan kan man logga in på nätet och se och ev beställa de bilder man vill ha, i lugn och ro. Så smart!

Däremot så måste jag säga att, de borde skärpa till sig lite när det gäller attraktionerna generellt sett - det var liiiite för många varianter på temat "sagotåg med mekaniska figurer" kan jag nog tycka. Kanske kanske vi är lite lite bortskämda efter att ha åkt "allt och lite till" på de andra parkerna, men tjaaa... Det här kändes lite väl passé i alla händelser. Inte allt - men mycket.

Men, det här med parader och shower - det kan de dock på sina fem fingrar och gör det med den äran! Så, på det hela taget - en mycket bra dag igår också!

Idag har vi shoppat lite, badat lite och varit på piratshow/middag på kvällen. Interaktivt så det förslog så personligen fick jag hjälpa till att hissa en flagga, T och L fick vara med på scenen och svära en ed och D fick hjälpa till att hissa segel. Den enda som inte "fick" eller snarare inte ville var vår blyga kille M. L tyckte att han missade något, men vi försökte verkligen förklara för L att man är olika och för M försökte vi trycka på att det är HELT upp till varje person vad den vill och inte vill göra. Jag tror det gick in. Så det blev en bonus för kvällen :-).

Imorgon skall vi packa och bada. Och ladda för resan hem. Suck.

Grått. Regn. Blåst. Kallt. Here we come.

Dricka

När det är varmt skall man ju dricka mycket. Men, aldrig i livet att jag skulle låta mina barn dricka från någon av de otaliga drickafontäner som tillhandahålls här, överallt. Först tyckte de nog att jag var överspänd, men sedan bad jag dem bara att titta när andra drack och sedan frågade jag om de verkligen skulle vilja dricka från samma kran som en massa andra människor redan liksom pussat på... Så, slut på den diskussionen.

Intressant reklam

Ser en del på amerikansk TV just nu... Det första vet jag inte om det är en inställning speciellt för vårt hotell och dess TV-apparater eller om det är så "överallt" - men precis alla program är textade inkl att typ alla ljud som görs också "textas" som ex "sighs" eller "police radio chatten" "vehicle door opens" o s v. Det är rätt fascinerande, eftersom de ju då också textar texter till bakgrundsmusik o s v också - men för T är det väldigt nyttigt eftersom hon inte bara HÖR språket utan också SER det på samma gång.

Det andra är reklamen. Jag kommer nog aldrig klaga på våra reklampauser igen hemma. För här är de nog dubbelt så långa och emellanåt två gånger så ofta. Lite tröttsamt men också en smula spännande, för det handlar inte i första hand om tvättmedel och tandkräm som det gör hemma heller - utan det handlar framför allt om två saker:

1. Mediciner. I de reklamfilmerna så redogör man inte bara för varför man kan tänkas vilja använda den, nej - än mer noggrant berättar man om biverkningar, vad man skall göra om man får dem och vilka som nog INTE bör prova den och att man skall fråga sin doktor om inte den här medicinen kan vara något för just mig...

2. Advokater/juridisk hjälp. Det kan handla om trafikolyckor, försäkringsärenden, rådgivning vid betalningsvårigheter och dylikt - men ännu mer (vad jag har sett iallafall) handlar om "har du använt den här medicinen och fått dessa biverkningar, kontakta oss så skall vi hjälpa dig att få ersättning". Typ. Annonsering för att få hjälpa till att stämma. Typ.

Minst sagt lite annorlunda från hemma.

Happy Halloween!

Dagen idag har tillbringats med att shoppa eftersom den började med ösregn.... Jag fick mig till exempel ett par rosaglittriga Converse för bara 15 $! Dagens klipp!!

Så snart jag fått till det här med att ladda över bilder till min kära padda skall ni få se! De var inte bara billiga - de var också uuuursnygga! Hade lugnt köpt dem även till ordinarie pris om man säger så.

Försökte också hitta lite kläder, men det är som vanligt: när jag SKA shoppa så hittar jag ingenting alls - och när jag inte har tid eller pengar, ja då finns det massor och åter massor jag vill ha! Suck.

Hursomhelst - dagen avslutades i Downtown Disney där vi såg en massa barn och vuxna i fantastiska kostymer och så fick vi oss mat på Rainforest Café. Den restaurangen kan jag verkligen rekommendera! God mat och otroligt läcker omgivning med mekaniska, rörliga gorillor och elefanter, ormar och lite annat och var 30:e minut blev det oväder i regnskogen med blixtrar och dunder och förstås tillhörande små skurar (men inte så att någon blev blöt).

En annan reflektion från landet i väster - no offense amerikanska läsare - men maten här är generellt sett inget vidare... Skulle jag flytta hit skulle jag öppna restaurang och servera "vanlig" mat utan ost och bacon i allt och inget friterat. Som omväxling liksom.

Mycket annat här är fantastiskt bra, men till det räknar jag inte maten. Tyvärr.

Upp. Och ner....

Efter att ha bevistat Islands of Adventure, Universal Studios, Sea World, Aquatica och Busch Gardens så börjar vi känna oss som berg- och dalbaneproffs... För kära värld vad de gillar sådana! Mitt problem är bara att jag älskar uppet och neret men inte uppochner och skruv... Alltså är man jäkligt gammaldags då? Djupa dalar är härliga men när de vänder världen uppochner så får jag problem med orienteringen och för mycket av de goda gör mig illamående. Idag har jag dock provat två härliga attraktioner där man från 200 feet (hur högt det nu är med vår måttenhet vet jag inte) föll rakt ner och så åkte man runt lite och sedan åkte man rakt ner igen. Inget jäklas uppochnervändande! Sedan åkte vi en som hette Cheeta Hunt och som gick ut på att dels accelerera utav 17 och så ett par härliga backar. Me like!

Båda dessa var på det ställe som heter Busch Gardens som vi varit på idag. En kombinerad nöjespark med åkattraktioner och djurpark. Jag funderar dock på om amerikanerna är så himla bra på djurhållning när de hade sisådär 20 kängurur på en yta mindre än en fotbollsplan, som dessutom var uppbruten av gångstråk och vatten... Inte mycket yta att sträcka ut på direkt. Elefanterna hade det inte så stort de heller, för att ta ett annat exempel. Rent och fräscht, absolut - men trångt...

Imorgon är det Halloween här (eller ja, de är det väl överallt kan jag tro, men det är ju här de typ uppfann det...) Få se vad vi får se då!

Ledsen!

Skulle förstås ha lagt in ett "Stängt p g à semester" eller något ditåt eftersom den där efterlängtade resan långt västerut pågår just nu... Men nu har jag ju shoppat en iPad så plötsligt blev jag tillgänglig igen, haha!

Kan göra följande reflektioner så här långt: ryktet om att Orlando skulle krylla av krokodiler har visat sig vara betydligt överdrivet, har hittills endast sett några små pluttisar på Sea World - instängda.... Mycket är mycket större här - spisar, bilar, tvättmaskiner, människor... Och på parkerna går mycket ut på att blöta ner folk så mycket som möjligt i de olika åkattraktionerna oavsett om det är påkallat på riktigt eller ej. Nåja, det är ju varmt och skönt här så man torkar ju fort :-)!

Och - ska ni hit så hojta till så ska jag rekommendera vårt hotell till er. Mycket mycket bra!

Nu ska jag nog ta mig ett dopp i hotellrummets bubbelpool.

Så egentligen är jag nog inte så ledsen...

Det blir en tjej!

Ja, sanna mina ord. I februari/mars kommer svaret, även om jag är övertygad om att jag sitter med facit.

Det handlar om kronprinsessparets bebis alltså. Den här gången. Ni ska få se att det blir en tronarvinge av kvinnligt kön.

Så. Nu skall sierskan sova.

Lider helt klart av ÅNK! Du, då??

HAR DU ÅNK?

Verkar detta bekant?
(åldersbetingad nedsättning av korttidsminnet).

Så här visade sig symptomen:

Jag bestämde mig för att tvätta bilen. När jag är på väg ut till garaget upptäcker jag posten i hallen. Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig själv.

Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker att den behöver tömmas.

Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först. Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till pappersinsamlingen kan jag lika gärna posta svarsblanketten. Men då behöver jag en penna.

Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja leta efter pennan, men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla på skrivbordet. Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.
På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken.
Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet.

Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen. Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna blommorna.


Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten. Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt den på köksbordet. Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen, men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet.

Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta reda på en trasa. Så går jag ut i hallen igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra.

Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten har inte blivit postad, det står en flaska med varm juice på bänken, blommorna är vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta fjärrkontrollen till TV:n, jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna.

Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag. Det är förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och jag är helt FÄRDIG.

Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag ska söka hjälp för det, men först ska jag kolla min mail...

Ståndaktighet som imponerar

Tänk dig att du väntar barn.

Tänk dig också att du varit på ultraljud.

Tänk dig att du inte där och då tog reda på allt som gick att få veta.

Tänk dig istället att du bad barnmorskan stoppa ner den där lilla informationen i ett kuvert du hade med dig, för den händelse att du vill veta senare.

Tänk dig vidare att kuvertet var lite gammalt och klistret lite torkat.

Skulle du kunna hålla dig från att ta reda på vilket kön den väntade bebisen hade då?

Handlar inte om mig. Skulle aldrig kunna handla om mig. Det skulle liksom inte hända...

Sent ska man vakna

Kunde de inte ha marknadsfört det lite mer?

Ja, det här med att Claes Åkesson äntligen lämnat "Äntligen Morgon" på Mix Megapol?

Jag som har bojkottat programmet sedan han började - nu kan jag ju börja lyssna på Gry, Anders och Hans "Kroppen" Wiklund igen.

För att inte tala om "Jackpoooooott"!

Däremot tycker jag att sådana där sjukanmälningsspratt som de håller på med enbart är erbarmligt pinsamma. Inte roliga på en enda fläck, utan bara bara tramsiga. Tur att det finns avstängningsknapp eftersom skämskudde passar dåligt bakom ratten.

Murphys lag

Alltså, om den där Katla har hållit sig lugn sedan 1918, hur kan det komma sig att hon skall vakna just nu?

Lagen om alltings jävlighet, eller vad?

Hon kan väl sova ett tag till, kan man tycka.

Håll gärna tummarna för att hon somnar om.

Hur komma tillbaka?

Ok, vi ska ju inom kort till det stora landet i väst.

När vi återigen beträder den svenska marken har vi varit borta i 16 dagar och klockan är då runt 10-tiden på morgonen svensk tid (4 på morgonen därifrån vi kommer då).

Hur gör man för att bäst komma tillbaka till den svenska tiden? Har aldrig rest åt det där hållet förut och vill försöka göra detta så bra som möjligt för framför allt barnen.




Erfarenheter som ni kan dela med er av till oss? Tips, råd... Vi har dagen vi kommer hem och dagen efter på oss.

Hår(da) bud

På tal om att färga håret...

Jag hade en jättebra frisör förut. Morgan heter han.

En gång för rätt länge sedan fick jag för mig att jag skulle byta det färgade rödbruna håret mot blont igen. För att kunna åstadkomma det, gick jag till Morgan för att bleka det. Oj oj oj, vad vi blekte det håret. Att det inte föll av på kuppen, är ett rent mirakel. Färgen satt ju som berget och han t o m ringde och konsulterade hårfärgsleverantörens hjälplinje.

När jag väl var blekt till blondare än Eva Dahlgren så sa han: Om du någonsin bestämmer dig för att börja färga håret igen, så kom inte till mig då.

Eh. Nähäpp.

När jag alltså ett par år senare återföll så... blev det ett naturligt slut på vår relation. Jag har liksom inte bokat någon ny tid hos honom igen.

Lite sorgligt är det allt. Han är nämligen jättebra.

Tur att jag nu äntligen har hittat en som nästan kan mäta sig med honom. Det enda är väl att hon är mycket fegare och spelar mer "safe" än han, men hon är mycket duktig med saxen. Nåja, det blir nog bra det här. När jag klippte av mig håret i augusti, så frågade hon flera gånger om jag verkligen... Sedan klippte hon som bekant lite annorlunda än vad jag bett om. Men, det blev väldigt bra ändå, skall tilläggas. Denna gång klippte hon, enligt mina instruktioner samma frisyr igen, men denna gång tog hon mer. Lite mer i stil med vad jag ville förra gången även om formen på frisyren fortfarande är den "andra".

Det tar sig som mordbrännaren sa!

Blir ibland så trött på mig själv

När jobbet hopar sig över mitt huvud och jag på allvar börjar känna mig manodepressiv i en manisk period där jag tror att allt cirkulerar runt mig och är beroende av mig. Att bara jag förstår hur saker och ting skall vara och därför har halvsvårt att lita på andras förmågor eller ens förstånd.

Då önskar jag att hade ett väldigt tydligt avgränsat ansvarsområde.

Typ: trädgårdsarbetare med ansvar för en specifik rabatt. Eller så. Så att jag kunde plocka ihop mina arbetsredskap, ställa in dem i boden och gå hem när dagen var slut. Och strunta i vad alla andra planterar i sina små odlingar. Eller vad de använder för bevattningsmetoder, fröer, plantor eller gödningsmedel.

Tur att jag skall ha semester snart.

Den här var bra!

Lite hjärngympa på morgonkvisten:

Borde, måste..

Borde slå in presenter, packa lite, plocka ur diskmaskinen, röja köksbordet och plocka i diskmaskinen igen, packa gympapåsen till ena sonen (alltså, säga vad man vill om lektionen/ämnets namn: Idrott, men inte fasen kan man säga idrottspåsen?!) och förbereda kläder för imorgon. Bland annat.

Och här sitter jag.

Har ni hört den där gamla dängan med Susanne Alfvengren från the good old 80:ies:

"For det ar liksom
magnejtar
inbyggde i min soffe
den soum
ja
kopte
nar ja
gick po
staun igår
Å ja bli tyngre
å tyngre
i ändan av å
sitte har
å
ja trou
ja lär bli kvaor här
ett par åur"

Passar bra här. Passar mycket bra här.

Jihoo!

Ett nytt bokpaket har anlänt och det riktigt vattnas i munnen på mig när jag nu skall välja vilken jag skall börja med!

(Kan man förresten säga vattnas i munnen när det handlar om böcker. Jag skall ju inte äta dem. Även om jag väl kan sägas skall "sätta tänderna" i dem, en efter en...)

Nåja, antingen skall jag börja med El Choco av Markus Lutteman, Niceville av Kathryn Stockett, Maken av Gun-Britt Sundström, I det sista regnet av Janesh Vaidya eller Boktjuven av Markus Zusak.



Åh, alla dessa val i livet!

Aldrig i livet!

Jag bestämde mig för att inte titta på "Uppdrag granskning" idag, då det handlade om Pär Johansson och Glada Hudikteatern.

Istället gick jag in och röstade på dem som vinnare av Kunskapspriset.

För mig finns det inte på kartan att Pär Johansson har gjort något fel. Jag tror hundra gånger mer på hans ord, än dessa sensationsmakare till tv-producenter.

Han är en stor idol och jag beundrar honom och hans oerhörda engagemang enormt. En eftertraktad föreläsare kostar pengar, tjänar pengar. Och den här mannen, han är värd varenda spänn!

Säger inte ett pip

I vanliga fall brukar jag börja påminna dottern om att börja fundera på att gå och lägga sig vid den här tiden på kvällen.

Hon är sjukt seg att få i säng, så det tar rätt lång tid innan hon verkligen ligger där.

Men, ikväll har jag bestämt mig för att inte säga ett ljud.

Få se när hon själv tycker att hon borde börja "tänka på refrängen".

Ska bli intressant.

Ska bli ännu mer intressant att ha med henne att göra imorgon bitti efter en för sen kväll ikväll.

Men, vad gör man inte för vetenskapen?

22 år!

Idag har jag haft körkort i 22 år!

Helt sjukt ju.

22 år.

Jag minns skrivningen av teoriprovet och uppkörningen direkt efter den (ja, ungdomar - DÅförtiden behövde man inte vänta en massa veckor emellan) som om det var igår.

Eller - okej - kanske i förrgår. Eller i förra veckan. Eller kanske i somras...

Men, ändå.

22 år.

Herreminje vad ung jag var när jag tog den där rosa lappen!

Sorgligt...

Nej.

Jag klarar inte att läsa "Kan du vissla, Johanna" av Ulf Stark när det är dags för sagoläsning för sönerna.

En bit går bra. Men framåt slutet. Usch. Då går det inte längre. Och det spelar ingen roll hur många gånger jag har läst den. Att jag vet exakt vad där står. Det går inte iallafall. Jag gråter jämt. Lätt att läsa då? Inte direkt. Men, den är så fin. Det är den.

Jag har samma problem med "En stjärna vid namn Ajax" av samma författare. Vackert och varmt om kärlek och förlust. Snyft.

Hur gick DET till?

Har varit sjukt trött hela dagen.

Har varit sjukt överlastad med grejer att göra.

Och har glömt att dricka kaffe! Glömt. Hur gör man då??

Ja, och nu är det ju för sent.

Suck.

Underbarnets gåta

Sent igår kväll (alltför sent för att egentligen fungera som jag borde idag) läste jag ut "Underbarnets gåta" av David Lagercrantz.

Jag hade den hemma, har fått den i en bokkasse av min kusin tror jag, så den kom inte hit av mitt val. Om man säger så. Till yttermera visso så är jag inte alls i en "kriminalroman-period" just nu, så hade jag läst på, på baksidan hade jag förmodligen inte lagt tid på den just nu heller.

Men, nu hamnade den här, jag läste inte på baksidan utan öppnade den bara och började läsa.

Och som jag skrev i ett annat inlägg så blev jag nästan direkt imponerad av hur författaren skriver. Hur han använder språket. Därmed inte sagt att det är varken pretto eller tungt, tillkrånglat eller krusidulligt som jag upplever att en del andra gärna gör när de vill verka bättre än vad de är. Nej, jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör att exempelvis skildringar av omgivningar känns naturliga och inte som en utfyllnad.

Jag läser gärna kriminalromaner när jag är på det humöret. Men, jag är inte van vid att en sådan bok kan vara så pass välformulerad. Jag liksom kände efter att jag slagit ihop den att jag inte bara gillade själva historien med dess förvecklingar utan också hur den berättades. Så brukar det inte kännas. Det här är visst den tredje boken med samma huvudperson. Jag har för avsikt att få tag på de andra två också såväl som andra av samma författare.

Att jag gillade denna så pass mycket trots att den egentligen inte alls kom rätt i tiden, säger något ytterligare om den eftersom jag verkligen är en humörmänniska när det kommer till bokval. Fel bok vid fel tidpunkt kan mycket sällan bli rätt i min värld. Men, si - det blev det ändå nu!

Så, jag drar väl till med att jag rekommenderar denna. Eller vad tror ni?

Tunt?

Hahaha, makens vanliga frisör hade visst stängt när han sladdade förbi i lördags, så han valde en annan.

Den tänker han inte gå till igen. Säger han.

Han beskrev hur han ville ha håret klippt - kort på sidorna och längre uppepå, typ. Lite som "väldigt många andra män".

Frisören började att klippa. Och när han klippt lite uppepå så frågade han: "Är det här lagom långt/kort?"

"Jaaa, jooo, det är det väl," svarade maken.

Varpå frisören sa:

"Ja, det ska nog inte vara så mycket kortare eftersom det är lite tunt här uppe."

Honom vill inte maken gå till någon mer gång. Hehehehe...

Busar

T fick ett erbjudande nu idag om att vara med i den blinda juryn i "True Talent" med inspelning imorgon förmiddag.

Och ja. Hon går ju egentligen i skolan imorgon. Och egentligen så borde hon ju inte - för hon har ju faktiskt skolplikt och allt det där.

Men, när nu farfar är pensionär och kan hjälpa till att ta henne dit och därifrån (och också fick vara med) så bestämde vi oss för att vara lite busiga.

Vi har ringt skolan och meddelat på en telefonsvarare att hon kommer vid 12 imorgon och också berättat vad hon skall göra. Det är ingen idé att mörka, eftersom det kommer att komma fram förr eller senare iallafall.

Hon har drömt om att få vara med på något sådant här så länge. Och pojkarna i klassen är ju lediga en dag här och där för att spela hockeycuper och åka på träningsläger och allt möjligt sådant, så varför skall inte en tjej som inte spelar hockey få göra något i linje med SIN dröm någon enstaka gång. Hon är dessutom extremt sällan sjuk, så hon är typ alltid där annars.

Så. Hoppas att vi inte får alltför mycket skäll.

Nu ikväll biter vi oss hårt i läppen för att inte färga av oss till henne om vad VI tycker om artisterna. Blind jury. Jo pyttsan. Farfar har inte trean - HAN är blind "på riktigt".

Ångrar mig

Sådana här dagar när utväxten i håret måste åtgärdas eftersom det blonda i botten inte alls matchar resten av det mörkrödfärgade. Då ångrar jag att jag en gång började med detta färgande.

Trots att jag egentligen trivs allra bäst med denna hårfärg.

Den är så väldigt mycket mer "jag" än det den blonda.

Men, jag tycker det är så erbarmligt tråkigt att klockorna nästan stannar. Nu har jag "glömt bort" det i flera dagar och skjutit upp det i några till. Nu måste jag.

Suck.

Ärlighet varar längst

Men, är det verkligen ÄRLIGT att inte berätta förrän man blir avslöjad? Ligger inte egentligen ärligheten i att aldrig göra något som kan blåsa upp i ansiktet senare?

Har aldrig förstått sossarnas val av Håkan Juholt till partiledare eftersom de innan de bestämde sig pratade mycket om att föryngra sig och så vidare.

Att då ta en man som visserligen är nästan lika gammal/ung som en populär person som Brad Pitt men som ser ut som min morfar skulle ha gjort om han levt idag och verkar ungefär lika avslappnad och ungdomlig som Riksgäldskontoret verkar vara hippt...

När han nu visar sig ha varit allt det en sosse inte skall stå för, en sådan som skott sig på systemet trots att han inte ens behöver det föder ett hopp om att de omprövar sitt beslut.

Det här med att försöka ställa stoneface Håkan Juholt mot den betydligt mer karismatiske Fredrik Reinfeldt... Oavsett politisk ståndpunkt så vet jag iallafall vem jag instinktivt LITAR mer på. Även innan fusket. Hur tänkte de nu? Det blir liksom som att ställa ett division 1-lag mot ett korplag...

Sossarna! Gör om gör rätt.

Ny variant

Tack vare Knasterfaster blev det en ny favorit till middag ikväll:

Tacopizza!

Nu tror jag inte att hon gjorde precis så som jag gjorde men, jag tog pizzakitet från Sara Lee och bytte ut tomatsåsen mot Thick & Chunky Salsa. På med tacoköttfärs kryddad med den gamla vanliga tacokryddmixen. Lite majs, lite krossade nachochips och så riven ost.

Till detta serverades guacamole, finskuren gurka och tacosås för de som ville ha.

Succé!

Klicketiklick

Så.

Nu är det lite nya böcker på väg hem till mig om t ex en vistelse i ett bolivianskt fängelse, en uppväxt i en liten by i Indien och en liten historia som (enligt en text jag hittat) bland annat handlar om en flicka, några ord, en dragspelare, några fanatiska tyskar, en judisk slagskämpe och en hel del stölder - berättad av Döden.

Under tiden läser jag Underbarnets gåta av David Lagercrantz som jag ärvt av kusin L tror jag. Har inte hunnit så långt än, men det allra första som slog mig var hur han använder språket. Utan att krångla till det och bli överpretentiös, som en del författare gärna blir när de vill försöka låta djupa och lärda, så fick jag genast en skön känsla i magen av hur väl han uttrycker sig. Ser fram emot att fortsätta läsa.

Ny favorit

Hon kan än, Brittan ;-)...

Lite vanligt fredagsmys....

... måste man ju också ha ovanpå det sociala eventet i byhålan, om man nu är en vanemänniska, så nu är ordningen återställd.

Nersjunken i soffhörnet.

Lite rött i glaset.

På väg att övermannas av fredagströttheten.

Som det ska vara. Som det brukar.

Annorlunda fredagsmys

Ikväll blir det skridskodisco för hela familjen som fredagsmys!

(Eller eventuellt bara fyra femtedelar eftersom en viss miss T verkar vägra i sten att följa med. Vi får väl se hur det avlöper.)

Pojkarna däremot har tjatat i flera månader om att få åka skridskor.

Sååå, skridskosäsongen 2011/2012 startar ikväll under blinkande lampor ackompanjerad av popmusik!

Ha en skön fredagskväll alla!

Like father, like son

Titta vad jag hittade i soffan:

Storlek 42















I en annan del av samma soffa:

Storlek 28










Say no more.

Miljarder kan inte köpa hälsa

En sak är säker: Att Steve Jobs är död bevisar bara att cancern slår hårt mot vem som än drabbas och att det inte finns någon kur att köpa. För fanns det så hade han levt idag.




Vila i frid, Steve Jobs.



Jävla sjukdom!

Idag är jag stark(are)!

Arbetsdagen idag, tjaa - den blev ganska bra. Känner att jag har fått lite uträttat och gjort en viss skillnad idag. Sådana dagar gillar jag.

Tänkte fortsätta med en likadan kväll.

Wish me luck.

För nu känner jag tröttheten komma krypande.

Denna veckan, ett liv - eller iallafall ett år!

Huuuur kan det bara vara onsdag?

Det känns som fredag men borde åtminstone vara torsdag.

Suck.

Hur jag än vänder på det så känns det ändå snett.

Och spinningen jag körde på lunchen, den sög.

Kom inte ihåg hur baskat tråkigt det var att köra spinning.

Tur att Rut kommer imorgon. Då blir kanske veckan lite roligare till slut.

Falla för reklamen

Ja. Jag är en dålig människa.

Jag föll som en fura för reklamen.

Nu har jag provat

Och recensionen blir som följer:

Jag gillar de mörka choklad-Pollysarna bättre, så de ljusa i påsen låter jag vara kvar.

Citron-Pollysarna. OK. Så annorlunda och lite knäpp smak att jag känner på mig att jag någon underlig dag kommer att få ett suuug efter just dem.

Lakrits-Pollysarna. Mmmm. Gott. Tycker jag. Men, de är för få per påse för att det kommer att bli många gånger till som jag köper dem. De blir för dyra per styck. Riktigt SÅ goda är de inte.

Storvinst!

Mannen till sin fru:
- Vad skulle du göra om jag vann på lotto?
Frun:
- Ta hälften och lämna dig.
Mannen:
- Bra, jag vann 12 kr, här är 6, jalla, ut!!

Nähädå!

Här blev det då ingen kanelbulle idag.

Dottern hade fått i skolan - en av tjejerna i klassen hade bakat till allihop och hade med sig. Gulligt!

Men, jag har inte bakat. Jag har inte köpt. Och jag har inte fått.

Så, ingen bulle blev det.

Men, jag tror jag överlever. Tror, säger jag. Vi får väl se imorgon.

Det börjar nog domna lite i ena foten nu...

Så klockrent!

Ursäkta min franska!

Till vår Kvantumbutik har visst brödleverantörerna slutat att leverera vanligt hederligt, vitt och onyttigt oskivat franskbröd.

Skivat onyttigt vitt franskbröd finns minsann.

Människan är av naturen lat. Har jag hört.

Tärningsspelaren

Till slut kom inspirationen till att sätta tänderna i "Tärningsspelaren".

Minst sagt lite seg i början. Tyckte jag.

Men, oerhört fascinerande och rätt tankeväckande när man väl kom in i den.

Är man helt fri när man inte tar några beslut själv utan låter slumpen (läs tärningen) avgöra allt? Eller är man slav under tärningen och är allt annat än fri?

Det slog mig, när jag funderade om jag skulle kunna tänka mig att prova att leva tärningsliv bara för en dag - att mitt största problem nog skulle vara att hitta på rimliga alternativ att låta tärningen välja bland... Om man nu inte skall ha JA och NEJ som enda varianter. Lite ospännande kanske.

Fler roligheter att se fram emot

Vi ska på bröllop! Vi ska på bröllop!

Eller ja, iallafall bröllopsfest!

Själva vigseln har de lyckliga tu klarat av för flera månader sedan (på vår bröllopsdag!) - men det visste vi andra inkentinken om.

Nu ska här bara fixas barnvakt.

Åååh, nu fick jag en sak till att shoppa "over there"! Festkläder!

Är det bara jag?

Är det bara jag som absolut inte förstått "storheten" hos pajasen Robin?

Han är säkert trevlig som person.

Men, som TV-personlighet? Nej tack.

Och min åsikt har inte det minsta att göra med hans "kunga-skämt" som inte rör mig i ryggen.

Det får kungafamiljen tåla för alla de pengar som rullar in på deras konton.

Meningen med det?

Vad vitsen är med att vara med i ett spel som Wordfeud och skaffa sig fuskappar? Är det inte bättre att bara låta bli att vara med alls?

Förstår inte. Det är ju inte direkt så att man vinner en massa pengar eller stor ära om man tvålar till en kompis i ordflätandet....

Har just räknat rätt...

... hos Monstermalla och kommer därmed att vinna en burk med nästan 100 godisar! Eller, vågar du "sätta emot"?

Älskade microvågor

Hur poppa popcorn eller välja bröd på känsla direkt ur frysen när man skall äta frukost - utan microvågsugn? Vår gamla gick sönder förra helgen. En vecka klarade vi oss utan, vi som aldrig använde den... Eh. Nähä.

Nedräkning pågår...

Nu är det inte så hemskt lång tid kvar till det här...

Vännerna vi flyger över Atlanten tillsammans med var här igår. Vi gör samma tripp som de gjorde förra året - i år flyger de åt ett lite annat håll från Chicago. Nu har de lärt oss allt de lärde sig förra året om vårt resmål.

Våra pojkar och deras pojkar gjorde sitt bästa för att riva vårt hus under tiden...

Det ligger nog något i farhågan vår gemensamma kollega uttryckte över att det kan bli långa timmar på flyget för alla andra passagerare. Om vi nu bestämmer oss för att släppa de totalt fyra sönerna helt fria, förstås. Den risken är nog inte så särskilt överhängande för all del, även om den är lockande ;-)!

Den där Hollywoodfrun

Jag är så nöjd över att jag totalt har missat varenda avsnitt av Hollywoodfruarna den här säsongen och har alltså inte sett den (tydligen) rysansvärda kvinnan som pressar sin dotter ett par kilometer för långt...

Vad jag undrar lite över är dock detta:

På TV-kanalen TLC går det ett program som heter "Toddlers & Tiaras" där det går 13 galna stagemorsor och farsor på dussinet och DET drar inte till sig alla dessa stormar av fördömanden. Beror den stora förfäran månne på att man anser att Gunilla Persson som svenska "borde veta bättre" och att man helt enkelt bara betraktar de där andra föräldrarna som förtappade och hemska amerikaner?

Är det inte egentligen lika illa?!

(Och här vill jag verkligen inte ta henne i försvar på minsta vis, bara reflektera över hur olika man kan reagera och agera.)

Zinfandel

... dricker jag inte ikväll....

Det är namnet på Isadoras höstfärg och det lipglosset SKA jag ha!

Snyggt, va´?!

Tjuvstart

I förra veckan startade säsong 8 av Grey´s i USA.

Igår tittade jag på första avsnittet här.

Ett dubbelavsnitt.

Ikväll (amerikansk tid) sänds andra avsnittet.

Kan bli vad jag tittar på imorgon då. Orka vänta till 5 oktober!

Kalendern ljuger inte

Lyssna på rätt röst

"Det är omöjligt", sa Tvivlet
"Det är farligt", sa Rädslan
"Det är onödigt", sa Förnuftet
"Gör det ändå", viskade Hjärtat ♥

Ett par skruvar lösa?

Hittade via William Witsman
till berättelsen om Stellan.

Snacka om vild fantasi eller världens största komplott!

Win-win eller win-loose

Retar mig inte bara på förändringarna som FaceBook-operatörerna prackar på oss användare utan urskillning och utan att vi kan välja själva vad vi vill av dessa: Visst tycker jag att människor och i synnerhet mina vänner är intressanta - men att jag skall få uppdateringar om varenda status alla kommenterat känns oerhört överdrivet. På samma gång har jag ju insett att också mina vänner ser allt vad jag gillar och kommenterar och deras vänner kan via deras gilla-markeringar eller kommentarer också få fri tillgång till mina statusuppdateringar... Suck.

Jag retar mig också på att ansvariga raljerar över klagomålen.

För, visst är det gratis - men inte hade de haft några jobb eller några förmögenheter om det inte vore för alla användare - d v s desamma som de nu verkar tycka att de kan "ha och mista"... Hur många av cheferna får vara kvar då?

God förmiddag!

Laddar som bäst för spadagen följt av pubkväll. Skall bli helt underbart! Tur att jag inte bara behöver vara en fluga på väggen (som några av kollegorna sa att de skulle vilja vara igår) utan får vara med i alldeles egen hög person och prata mig hes med bästa tjejerna från förr!

Genialiskt

Vilken hausse The Ark lyckades få till av sin sista sommar och sin allra sista konsert.

Tänk om de, som så många andra band bara hade fortsatt och fortsatt och med tiden bara tappat och tappat och slutligen bara glidit iväg ut i det okända... Inte hade de blivit klassade som "kult" då?

Måste säga att det verkar som om någon i bandet eller dess omedelbara närhet har lite känsla för hur en massmedial slipsten skall dras.

Konstig prioritering 2

Läser om förskolan i Skåne som skall utrusta barnen med GPS-sändare för att lättare hitta barn som glömts kvar eller gått vilse på utflykter.

Är det inte lite skrämmande? Om risken är så stor - borde man inte vara färre barn per vuxen istället så att man minimerar risken för att verkligen inte glömma eller tappa bort något barn från första början??

Konstig prioritering?

Funderar på de där pengarna som de styrande vill satsa på kompetensutveckling av förskolelärarna (iiih, vad heter det nu då, är konstant rädd att skriva fel!) så att de skall kunna hjälpa och stötta barn med särskilda behov bättre.

Men, jag funderar på vad det är för en utbildning man kan gå för att kunna trolla så att man hinner med allt? Den vill jag också gå!

Vore det inte bättre att först satsa på mindre barngrupper så att de pedagoger som finns där får chansen att använda den kompetens de redan har, men sällan hinner använda i den utsträckning som de skulle kunna?

Jag bara undrar.

Tänk vad underbart...

... det är att komma hem till ett hem där Rut har hälsat på under dagen.

Me like!

Karriärbyte, kanske

Funderar på att bli politiker.

Kan man inhösta 45000 kronor i månaden utan att söka ett enda jobb igen efter att man avgått och ända fram till pension, så kan jag nog göra en demokratisk insats.

För, visst är det väl demokratiskt att politikerna som bestämmer över "arbetslinjen" för arbetslösa har en helt annan arbetslinje själva?

Mer info om visstidspensioner från Sveriges Radio Stockholm - här

Jag har ju en jäkla massa åsikter, så det borde ju funka?

Gottgottigottgott

Idag serverades det falukorv i det här hemmet, men inte vilken falukorv som helst utan FALUKORV MED INDIANSÅS.

Rekommenderas!

Falukorv med indiansås

600 g Falukorv
ost
ev. ananasringar

Skåra korven och lägg ost + ananasringar emellan.
Ugnsbakas i 200°C, 15-20 minuter.

Sås:

1 msk margarin
½ finhackad gul lök
4 cm hackad purjolök
½ hackad röd paprika
½ banan
2 tsk curry
4 msk Mango Chutney
1 dl ananas-spad
½ buljongtärning
3 dl creme fraiche
salt + peppar

Fräs curry ½ minut i margarin. Lägg i hacket och fräs en stund. Mosa i bananen och fräs lite till. Rör ner resten och koka under omrörning i fem minuter.

Serveras med ris.

Tillbehör:

Jordnötter, riven cocos och skivade bananer.

Kom på ett filmtips till!

Framåt helgen när ni kanske skall titta på film igen (då när jag skall på spa och tjejmiddag och bara bara mysa alltså) så kan jag rekommendera "The next three days" med bl a Russel Crowe och Liam Neeson.

Riktigt riktigt bra!

Är det inte lördag snart?

Neeej, det handlar inte om godissug!

Det handlar om en dag på spa följt av drinksing på en altan och tjejmiddag på restaurang med fem härliga tjejer från "förr". De av oss som känt varandra kortast tid är på 24:e året... Så, vi lärde alltså känna varandra när vi var 1 år. Eller kanske inte ;-).

Ska bli sååå mysigt!!

Besatthet

Har ju hört talas om en och annan fotbollsänka i min dag.

Det nya verkar vara Wordfeud-änka.

D är helt fast. Ligger i soffan med telefonen i handen och tittar KNAPPT PÅ TV!!

De som känner honom vet att det är allvarligt då.

Om jag lägger till att han inte kunde somna igår kväll för att ord och bokstäver ordnade sig i fina rutmönster inne i hans huvud och inte lät hjärnan koppla av vad han än tog till för knep. Då förstår till och med de som inte känner honom att det behövs en paus.

Så idag är jag innebandyänka istället.

Jobbig issue

Har ju liksom en jobbtelefon till vilken jag har trådlös synkning av email.

Under kontorstid har jag en inställning som gör att den synkar automatiskt var 30:e minut.

Problemet är bara att den är lite godtycklig på vilket klockslag den där synkningen startar och ibland är det ju också lite olika hur lång tid det tar innan den är klar.

Så, ibland står det alltså under "Active Sync" att den senast synkades 16:31 eller så och inte 16:30.

Ja.

Ährm.

Jag gillar inte det.

Jag vill att den skall vara synkad på jämn femminutare. D v s 16:30 eller 16:35. Så, när jag ser det där så måste jag liksom synka manuellt prick det klockslag som är närmaste femma, fattar ni?

Mina kollegor tycker att jag är lite störd.

Vaddå??

Mig och Jag

Hmm, har liksom avfärdat Me & I eftersom jag upplever att mina barn har vuxit ifrån deras kläder vid det här laget.

Men, så fick jag veta att Cecilia Blankens varit med och designat lite och tänkte slå ett litet ögonkast på det.

Och nu måste jag nog gå på sådant där klädparty igen.

Inte för barnens skull. Men, för min.... Älskar ju mjuka tunikor.

Skulle nog t o m kunna tänka mig ett par plyschleggings.

Om det här med att kliva ur sängen halv 6

Alltså, man KAN göra det. Men, det är inte rätt.

Nämen, hörrni....

... kan vi inte komma överens om att ni börjar ge tillbaka lite ord som kommentarer till alla de ord jag bara... ööööser över er?

Jag känner mig lite... nonchalerad...

Ingenting som är intressant eller lockande nog att kommentera?

Upp till kamp

Eftersom jag har flera i min omgivning som lider av endometrios i olika utsträckning så känns det som en självklarhet att skriva på. Jag hoppas bara att det ger något resultat. Men, som man säger "hellre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge"...

Nedanstående text har jag kopierat rakt av från namninsamlingens sida.

"Det är dags att läkarkåren börjar ta endometrios på allvar nu.
Det är dags att försäkringskassan börjar ta endometrios på allvar nu.
Det är dags att det ges ekonomiskt anslag till mer forskning.
Endo är inte lite mensvärk. Det går inte över med ”ett varmt bad”.
Sedan den 1 oktober 2007 finns rekommendationer, beslutsstöd kallat, för läkare och Försäkringskassans handläggare när det gäller sjukskrivning och sjukpenning. I dag finns det beslutstöd för ett hundratal diagnoser. Men för endometrios – den TREDJE vanligaste kvinnosjukdomen finns det inga direktiv. Endometrios är en fruktansvärd sjukdom som måste få en riktig sjukdomsstämpel! Vi vägrar att fortsätta lida i det tysta längre.
5-10% av alla kvinnor i Sverige har lidit i det tysta länge nog.
Nu höjer vi våra röster. Skriv på du också."

Du hittar listan för att skriva på här.

Som Caroline af Ugglas skulle ha sagt

"Snälla snälla snälla snällaaaaa...."

Kan ni inte dela med er av era populäraste vardagsmatsrecept?

Jag är så less på vår repertoar att jag tror jag kräks. Och bläddrar jag på något matsajt bland deras snabba rätter så känner mest... nääää... Hittar inget jag tror på.

Och varenda vareviga dag skall det lagas mat. Suck.

Lite mindre ångest

... har jag nu när vi varit iväg idag hela familjen och sett till att barnen fått sig lite vinterkläder. Det kändes som om det var det det mest "akuta" eftersom "skiten" tenderar att ta slut så fort. Iallafall den "skit" man själv vill ha i de storlekar man behöver.

Nu är det fixat.

Skorna skall jag beställa på nätet har jag tänkt. Mössor och vantar kompletterar vi med vad det lider.

Ska jag snart börja tycka att det här med höst är OK kanske?

Uppfriskande

Lite roligt att hjälpa T med geografiläxan och få damma av sina gamla kunskaper som ligger där långt bak någonstans sedan man sist använde dem. Tänk, den gamla GENA-boken! (Så heter dock inte T:s bok).

Dessutom tycker ju jag att det är kul att vidareutveckla lite, som t ex exakt datum för Gagarins rymdfärd. Man vet aldrig när hon kan tänkas behöva den kunskapen!

"Jeopardy - här kommer hon!"

Ska ni se på film?

Kan rekommendera både "Source Code" med Jake Gyllenhaal (som så många utom jag, tycker är så snygg) i huvudrollen och "The Adjustment Bureau" med min make-look-a-like Matt Damon.

Båda två är lite mind-wrecking i alldeles lagom dos och både jag och D ger dem höga betyg.

Ikväll skall vi visst se "The Lincoln Lawyer" som jag läst skall vara bra. Let me tell you - jag kan se den enbart p g a huvudrollsinnehavaren!

Där har vi den snygga "mannen-i-huset-intill"... Ja tack.

För att inte tala om Ryan Philippe.

Kvinnor

Vi kvinnor är änglar tills någon förstör våra vingar…

Då flyger vi vidare på ett kvastskaft.

Ingen jävel ska komma och säga att vi inte är flexibla!

Vecka 36

Vecka 36 av Sofie Sarenbrant gav inte mersmak.

Visst är själva intrigen helt ok, men jag fick aldrig några känslor för människorna i boken vilket ofta är avgörande för om jag skall ta till mig en bok eller ej.

Även om själva språket är hyfsat så tyckte jag att inte att historien fick någon ordentlig fart utan kändes platt och lite intetsägande över hela linjen. Det kändes dessutom som att den research hon hade gjort använde hon till att slänga ur sig lite begrepp här och där, men utvecklade just ingenting. Det gjorde ändå att min känsla blev att hennes efterforskningar enbart hjälpte henne att krydda historien med autentiska ord som hon med den kunskapen i ryggen klarade att placera i rätt sammanhang. Den gjorde inte egentligen, tycker jag, att själva berättelsen blev intressantare.

Den kändes lite som en något mer avancerad uppsats i skolan. Som uppsats i skolan hade man nog tyckt att den var lysande. Som bok - lite för lite. Har svårt att sätta fingret på vad det var "lite för lite" av - men, det är den känslan jag får. Lite tunt.

Ohemult

Vad kom först - Tove Janssons Hemulen eller ordet hemult/ohemult?

Jag förstod av sammanhanget när jag hörde ordet ohemult vad det betydde - men hade faktiskt, fram till bara häromdagen aldrig hört det förut.

Var/är Hemulen en väldigt tillbörlig individ?

Är ordet gammalt eller nytt?

Same

Maken har nyligen genomgått en hälsokontroll med jobbet.

Ett av provsvaren gav honom information om att han har en ovanlig genetisk avvikelse i sitt blod, som enbart samer har!

Jaha. Där ser man. En del av vårt eget svenska urfolk. I min familj.

Lite nyfiken blir jag allt på om jag också har den där genen.

Mina barn lär ju ha den hursomhelst.

Coolt.

Kan börja längta nu

Hur skall man som första-gångs-USA-resenär kunna förstå att två timmar mellan flygen på Chicago O´Hare inte är tillräckligt?

Våndan, våndan, våndan som vi har haft som inte har minskats för varje person som sagt saker i stil med "Åh, det kan bli tight!" "Oj oj, då får ni springa!" kan ni ju bara föreställa er.

Snacka då om att stressen eskalerade när vi fick ett mail idag där det inte bara stod att vi skulle få en extra mellanlandning (en liten sväng från Chicago till New York och först efter det till Orlando) utan dessutom minskades tiden i Chicago till 1 timme och 40 minuter... Andas djuuupt.

Men, då ryckte min riddare på sin vita häst ut och ringde våra researrangörer och diskuterade hela upplägget med dem.

Nu har vi 4 timmar och 45 minuter i Chicago och slipper någon utflykt till New York.

Puh.

Behöver jag säga att huvudvärken kom som ett brev på posten när jag fick beskedet?

NU kan jag sluta oroa mig.

Och börja längta!

Höst på riktigt

Bäddade i täcken i alla familjens sängar igår.

Ajöss sommartomma påslakan för den här gången.

Lite mysigare, tyckte barnen.

Lite för osomrigt i min smak.

Blä.

Värdet av lidande

Läser och hör om regeringens beslut att inte ge någon ekonomisk ersättning till de fosterhemsbarn som omhändertogs och for illa mellan 1920 och 1980.

Och jag står och väger mellan vad jag tycker om det.

På samma gång som jag förstår regeringens motivering om att det är svårt att på "ett rättvist och rättssäkert sätt betala ut ersättning till dem som utsatts för vanvård" så förstår jag hur detta svider för dem som nu blir svikna igen.

Det känns som om det ska svida också för dem som hade ansvaret och inte tog det. Nu väljer man att ducka än en gång. Och inte ta ansvaret. Och "bara" be om ursäkt. Betydligt billigare.

Jag förstår också en annan del av motiveringen där man menar att det skulle diskriminera människor som utsatts för övergrepp senare än 1980, vilket skulle kunna innebära att en ung person som utsatts för övergrepp 1983 inte får den ersättning som den som utsatts för samma sak 1953.

Men, där förstår jag inte varför man har satt den övre gränsen på 1980. Skall inte all vanvård och negligerande av ansvar alltid kunna "bestraffas"? Det sorgliga är ju att sådana här saker måste kosta för att få en del av de människor som sitter på sådana positioner att de har makten över dessa barns liv - att ta ansvar!

Att det skall vara OK att rycka på axlarna och säga "Förlåt!" känns som en lite väl enkel väg ut när man har förstört så mycket.

Visst kan det vara svårt att dra gränser för värdet av lidandet. Vem som lidit "nog mycket" - men hur lätt var det för dessa barn? Dags för att myndigheterna att våndas och "ha det svårt" nu då.

Men, å andra sidan tänker jag: Kan man, med aldrig så mycket pengar, köpa tillbaka en förlorad barndom?

Som sagt - många är frågorna som trängs i mitt huvud samtidigt som jag rent känslomässigt står på de stackars barnens sida. Om pengarna på något sätt kan ge dem någon form av upprättelse på minsta sätt, så är det värt det. Hur det skall gå till - ja, med tanke på de ekonomiska ersättningar som våra politiker uppbär - så borde de väl vara väldigt väl kvalificerade att lösa en sådan knäckfråga.

Inte den som inte ser

Jag har ett dilemma som inte är helt lätt att beskriva, men jag skall försöka.

I vår utvidgade närhet finns ett barn vars pappa jag tror dricker för mycket.

Jag har bara träffat föräldrarna vid några få tillfällen (vi bor alltså inte helt nära varandra) - men ett av de tillfällena var vid någon form av event på dagis. Jag uppmärksammade då personalen på det faktum att pappan uppträdde klart berusat (jag har träffat och pratat med pappan innan dess och jag kände inte igen att han betedde sig så då) och att jag tyckte att de borde agera på det på något sätt. Jag följde dock aldrig upp det eftersom jag antar/antog att de i alla händelser inte kunde säga något till mig p g a sekretess.

Jag har aldrig träffat vare sig mamman eller pappan vid hämtning/lämning eftersom barnet alltid har hämtats betydligt tidigare än mina barn (pappan har berättat att han börjar jobba kl 3 på morgonen och därmed slutar tidigt också) - så jag har inte träffat dem sedan den där händelsen.

För en liten tid sedan såg jag dock pappan på väg från skolan tillsammans med barnet. Jag körde på en väg i vårt område och på trottoaren en bit ifrån mig gick de två tillsammans. Återigen slogs jag av att han såg klart berusad ut i sitt rörelseschema.

Min första tanke var "Får skolpersonalen verkligen lämna ut ett barn till en berusad person? Borde inte de slå larm?"

Nu finns det ju de där sakerna som kommer poppande i huvudet: han kanske har en sjukdom som gör att han från tid till annan rör sig så där konstigt. Men, tänk då - om han inte har det?

Jag vill inte vara en av de där vuxna som, när barnet kanske summerar sin barndom om säg 20 år, inte såg. Om det nu finns något som borde ses.

Jag vet ju väldigt lite. Jag ser ju bara det jag tror jag ser. Vad borde jag göra? Hur borde jag agera?

Ledsam vecka

Räcker det inte med att den här veckan innehåller 10-årsjubileum av 9/11 på söndag?

Var det tvunget att bli en flygkrasch och ett dödsfall i cancer på jobbet också?

Skönt hursomhelst att resultatet av tutt-utplattningen som jag var med om för första gången i måndags, var positivt. Eller negativt. Det beror på hur man formulerar det. Hursomhelst, inga spår av några dumheter.

En dag

Jag bara sällar mig till alla de andra som har skrivit superlativer som "En dag är hysteriskt rolig och fruktansvärt sorglig, varm, underfundig, välskriven, rörande, engagerande och alldeles, alldeles underbar", "Må bra-läsning i högsta ligan. Smart, underhållande och känslosam utan att vara sentimental."Denna charmiga, varma och humoristiska berättelse går rakt in i hjärtat." "Briljant. En hjärtskärande roman om det som från början såg så löjligt orealistiskt ut: Livet efter 40."

Jag tyckte mycket mycket om denna bok. Jag tyckte om karaktärerna i den. Jag tyckte om språket i den. Jag tyckte om storyn i den och trots att jag i början saknade "dagen efter" emellanåt, så vande jag mig vid det och tyckte slutligen mycket om det också!

Jag tycker att den ger lite mer än en vanlig "må-bra-bok" även om formatet och grunden är den typen av bok.

Jag mer eller mindre sträckläste och precis som vanligt så saknar jag den/dem (Emma och Dexter) nu enormt - lite som när man vräker i sig något man är toksugen på och sedan, när det är slut, ångrar att man inte njöt lite mer under vägen.

Ni fattar, va´? Läs den.

"En dag" av David Nicholls.

En del

Har jag blivit jättegammal och stenålders om jag tycker att det nya modet att gå omkring i en jättelik sparkdräkt också känd under namnet One Piece är hemskt?!

Jag skulle absolut, mycket väl, kunna tänka mig att sätta på mig ett dylikt plagg och softa omkring i hemmavid. Det ser onekligen rätt bekvämt ut.

Men, därifrån till att ha det på sig utanför husets fyra väggar?

Skulle inte tro det.

Det är bland det absolut fulaste jag har sett. Det övergår mitt förstånd att vuxna människor (och även modemedvetna, normalt begåvade barn och ungdomar) ens tänker tanken att gå ut och se ut som en jättebebis!

Eller som hon som jag såg på bussen, som nog trodde att hon var ett kattdjur (eller om hon kanske var Tarzans Jane?!). Hon liksom skuttade uppför de få trappstegen, visade upp sitt kort för chauffören och svingade sig in på den plats hon sett ut åt sig. I en, förstås, leopardmönstrad vuxensparkdräkt.

Jag rös då. Jag ryser nu.

Rättsprövning

En pojke i Sundsvallstrakten har blivit nekad två dagars ledighet från skolan för en Londonresa resp att följa med sin pappa på älgjakt.

I sak kan jag väl hålla med skolan om att barnen skall vara där. Vidare kan jag också förstå hur jobbigt det är att jobba med halvklass i flera veckor runt skolloven då klassen är decimerad av olika resor gjorda före eller efter. Att behöva gå igenom saker igen och igen. Det tycker jag för övrigt inte att de skall behöva göra.

Men, jag skulle verkligen vilja se hur de skulle göra om de nu nekar mina barn ledigt när vi skall åka till USA (nåja, pojkarna har ju inte skolplikt än, visserligen). Och vad som händer eftersom vi kommer att åka även om de säger nej. Blir det en polisanmälan då? Och sedan... Rättsprövning?

Min känsla är att de då skulle bli tvungna att skriva om vissa bitar i skollagen och göra det än tydligare att föräldrarna i det läget tar det hela ansvaret.

Jag och maken är helt med på att vi i och med vår resa tar det fulla ansvaret för att dottern, som har skolplikt, inte halkar efter i skolan. Och att vi inte har någon chans att ställa krav på skolan i efterhand vad gäller specialundervisning eller liknande p g a detta.

Men, är det verkligen solklart för alla att det är så det "är"? "Är" det så enligt konstens alla regler och för all del lagar? Står det någonstans så att alla förstår, eller behöver det månne förtydligas?

Ser mycket fram emot en prövning av något slag av detta.

Kom inte här och sjåpa er

På tal om nedkomst.

Laila Bagge Wahlgren som skall föda barn närsomhelst har ju uttryckt det så väl: "Man föder ju inte i en månad. Man föder i max ett dygn, så det är max ett dygn jag är borta, säger hon."

Så, det är tur att jag inte skall föda barn någon mer gång med tanke på hur mör iallafall jag har varit efter mina förlossningar (en vaginal och en med planerat kejsarsnitt). Lite lagom trött så där. Lite lagom loj och inriktad bara på det/de nya livet/liven man har fått träffa - och inte så intresserad av omvärlden. Lite lagom hormonstinn så där på tredje dagen också...

Kom alltså inte här och sjåpa er ni som skall föda barn - det är bara att börja jobba igen efter ett dygn. Herregud - ni ska väl inte föda i en månad??

Sicket rekorderligt fruntimmer hon är, den där Laila Bagge Wahlgren.

Fejkat datum

Funderar på om Vickan möjligen fejkat beräknat ankomstdatum för den kommande tronarvingen.

Eller syns det verkligen så här mycket när man är i typ 13:e - 14:e veckan?

Kan för all del inte klandra henne/dem om de vill slippa de alltför hetsiga spekulationerna när det börjar närma sig och kanske går över tiden. Lite marginal om man så säger.

Så jäkla rätt!

Härligt, säger jag bara om artikeln jag läst i Aftonbladet som berättar om den 53-åriga kvinnan som vägras operation så länge hon vägrar sluta röka.

En vanlig komplikation är blödande sår, enligt läkarna och om patienten inte röker minskar blödningsrisken och det är därför man ställer det kravet på patienten.

När hon säger att hon är medveten om att läkningsprocessen blir sämre men att det är hennes val hon ändå fortsätter att röka så undrar jag stilla om hon i det läget skulle gå med på att inte få någon ytterligare läkarhjälp om såren inte skulle sluta blöda?!

Förmodligen inte.

Då skulle det väl bli ytterligare en artikel med braskande rubriker för att hon inte fått den hjälp hon helt plötsligt då anser sig ha rätt till.

Att röka är ett val som ett led i att medvetet försämra sin egen hälsa. Då får hon väl ta konsekvenserna då!

Och hur luktar det där

Jag har en liten hangup.

Och det är på smutsigt hår.

Jag tycker att det är bland det mest ofräscha jag kan se på en människa i dagens Sverige.

Jag tycker liksom "Hur svårt kan det vara?" att hålla håret rent. Om man nu inte är uteliggare och alltså inte har tillgång till samma varma, rinnande vatten som vi som har tak över huvudet i välfärds-Sverige. Schampoo? För att hålla håret rent behöver man ju inte köpa frisörschampoon för en massa dyra pengar om man nu inte absolut vill eller har råd.

När jag ser en människa med så där uppenbart smutsigt eller flottigt hår tänker jag direkt:

"Om håret ser ut så där... Hur luktar det då på andra, lite mer "luktande" ställen på den kroppen, om ni förstår vad jag menar??"

Vill helst inte tänka för länge på det eftersom det gör mig illamående.

Pannlampa

På tunnelbanan in till sta´n och Tjejmilen var det lite skum belysning.

Måste ha varit det då jag hade vissa problem att läsa i min nya bok.

Ja, för det kan absolut inte ha berott på att jag borde använda mina glasögon. Oh nej.

Kanske skall ta och skaffa linser ändå.

Men, det får bli efter vår USA-tripp eftersom vi endast skall ha handbagage med oss över. Och ni vet ju hur det är med mängden tillåten vätska i handbagage när man flyger. Inget för linsvätska alltså.

Får skaffa pannlampa så länge.

(Och kompisen gick i mål på 1.11.48 - riktigt bra jobbat, tycker jag!)

Tjejmilen

Idag står "Tjejmilen" på programmet.

Inte för att jag skall delta, inte i år - jag skall bara gå på studiebesök inför nästa år, då jag tänkte vara med.

Idag skall jag "bara" heja fram alla andra fantastiska tjejer som tar sig an de 10 kilometrarna. Däribland några jag faktiskt känner.

Ska du också dit? Vi kanske ses i vimlet framåt målgången!

Kleopatras kam

Då ska vi se, en recension av "Kleopatras kam" av Maria Ernestam kommer här:

Jag har tidigare läst "Caipirinha med döden", "Busters öron" och "Alltid hos dig" av samma författare och tyckt väldigt bra om dem alla. Maria skriver, tycker jag, med en speciell knorr och när jag började läsa "Kleopatras kam" så hade jag glömt det. Eller - så var knorren lite extra väl dold denna gång. För, jag skall ärligt säga att jag umgicks med tanken på att ge upp några gånger under resans gång. Det blev lite segt och när jag var lite halvtrött så fanns inte inspirationen att försöka jobba mig igenom. Men, jag satte ett beting för mig själv:

Åtminstone ett kapitel per kväll.

Så, så fick det bli.

Och i slutänden är jag glad att jag gjorde det. Att jag inte gav upp. Dock tänkte jag mer än en gång att jag skulle ha haft den på en sådan där läsplatta som min kompis har, eftersom det då är enklare att söka tillbaka för att kolla vissa tidigare händelser som man plötsligt förstår i ett annat sammanhang. Tjaaa, jag tror inte jag säger mer än så.

Berättandet känns också denna gång oerhört genomtänkt även om det som sagt kändes lite omständigt, upprepande och segt i vissa partier. Men, håll ut. Belöningen kommer.

Dåligt korrekturläst?

Är det inte lite underligt att Veronica Maggio måste kasta ner en nyckel när det är kö hela vägen nerifrån gatan upp till hallen?

Kunde inte de som står i trapphuset öppna porten??

En ödets ironi

Mitt favoritspår i skogen innebär en biltur på ca 10 minuter och sedan parkerar man vid ett dagis, nej förlåt förskola, och så går man en liten bit upp till skogen.

Men, i veckan när jag skulle springa så kunde man inte komma fram på den lilla gatan där - för att förskolan brunnit!

Jag tänkte då att ödet kanske sa till mig att jag inte skulle springa just den dagen - men ändrade mig till att ödet nog bara prövade mig (jag hittar inte in till det där spåret om jag inte får gå just den vägen) - så jag vände bilen och åkte till ett annat, inte alls lika bra, spår. Men, jag gjorde det. Och jag sprang hela där också! Bra där! Min beslutsamhet håller i sig.

Nåja, nu var det inte riktigt det jag syftade på egentligen med rubriken utan det faktum att den här förskolan som ser ut som vilken rätt så nybyggd förskola som helst - en större villa i vinkel om man säger så. Det lustiga är bara att det är en "Ur och Skur"-förskola. Jag som trodde att den typen av verksamhet var ute precis hela tiden och kanske eventuellt hade en liten lägenhet eller liten typ stuga för det allra nödvändigaste.

Jaha, ödet sa visst till dem också.

Från vackert till fult

Hittade en skvallernyhet om att Bruce Boxleitner och Melissa Gilbert (Luke i "Familjen Macahan" och Laura i "Lilla huset på prärien") nu skiljer sig efter 16 års äktenskap.

Nu var det väl inte egentligen det jag tänkte skriva om i mitt inlägg utan om min förfäran när jag klickade in för att titta på bilden, eftersom jag tidigare tyckt att Melissa Gilbert varit den där "fula ankungen som blev en svan". Och fick upp den här bilden:

Vad har människan gjort?? Jag hade knappt känt igen henne om det inte var för att det stod i texten att det är hon. Snacka om plastikkirurgi av ondo! Hon ser ju helt konstig ut.

Hon som tidigare varit så vacker med sina härliga färger och mjuka fina ansikte. Nej. Usch.

4 månader

... är det till julafton idag.

Morgonen som bjöd på dimma borde egentligen ha varit något som jag jublat över. Jag som brukar gilla höst.

Men, som sagt - jag är inte alls färdig med sommaren 2011 och är därmed inte alls klar att hälsa hösten av samma årgång välkommen.

Tillbaka på cykeln

Jahaja, då var man tillbaka på jobbet idag då.

Lite ångest igår.

Lite trött imorse.

Lite som att cykla.

Även om det kändes som om jag gärna hade haft stödhjul de första timmarna...

Baddaren

Och så var också "Baddaren" av Emma Hamberg avklarad.

En riktig feelgood-bok, kort och gott. Den gör just inte anspråk på så hemskt mycket annat, men jag tyckte mycket om den. Vackra miljöer, trevliga människor, mysig story. Rekommenderas!

Gravid?

Ok.

Jag har inte vägt mig på ett ganska lååångt tag.

Har känt hur kläderna har stramat, så jag har fattat vinken ändå.

Idag fick jag för mig att jag skulle väga mig.

Eh.

Så mycket har jag aldrig vägt förut. Iallafall inte utan att vara gravid.

Funderade en liten stund om jag kanske inte är lite gravid iallafall.

Men, slog bort tanken och gick ut och sprang istället. 4 kilometer denna gång utan att stanna det minsta. Nu är flåset igång. Nu ska jag börja ta tid också. Nu j-klar!

Egen dödsannons

Att skriva sin egen dödsannons som en kvinna i Göteborgstrakten visst hade gjort i veckan - är inte det lite väl "kontrollerande"? Att skriva "Idag har jag avlidit, jag efterlämnar..."

Många är nog de som har lämnat önskemål om dikter och skrifter i både dödsannons och på gravsten, men att ta steget och verkligen formulera annonsen i förhand med sig själv som avsändare.

Bra? Eller dåligt?

Jag tycker personligen att det känns som om man har lite svårt att släppa kontrollen och tro att de anhöriga är kompetenta nog att klara av det. Men, det är jag det.

Pirates of the Caribbean 4

Såg ovan nämnda film igår och kan bara instämma i alla de som sågat den jämns/jäms (hur skrivs det???) med fotknölarna.

En tramsig och alldeles för tillkrånglad historia och en Johnny Depp som tappat greppet om sin rollfigur gjorde att man endast kan sammanfatta det som att den tid som vi lade ner på den var helt och hållet bortkastad.

Jag är annars ett stort fan av just Johnny Depp och har alltid tyckt att han är extremt begåvad - så begåvad att man glömmer att det är han när han skådespelar, och det brukar vara svårt när mannen är så snygg som han. Både jag och D brukar gemensamt tycka att han är väldigt bra - han liksom BLIR sin roll på ett oerhört trovärdig sätt. Men, i den här kändes det enbart som han spelade över och det mesta av hans skådespeleri föll platt.

Så om man slår ihop en dålig story med uselt skådespeleri så vet ni vad man får om man bestämmer sig för att se "Pirates of the Caribbean 4".

Men snygg är han, det går inte att ta ifrån honom iallafall!
(Bilden lånad från http://www.celebregion.com/2010/12/new-movie-trailerpirate-of-carribean-4.html)

Rätt in i döden

Måste säga att jag inte direkt förvånas över statistiken som säger att allt fler fotgängare dör i trafiken - eftersom många av de som använder apostlahästarna verkar tro att zebralagen automatiskt gjort dem odödliga och helt utan eget ansvar...

Undrar vad de skall skriva på sina gravstenar?

"Jag hade iallafall rätt!"??

Högre än alla himlar

Nästa bok blev "Högre än alla himlar" av Louise Boije af Gennäs eftersom jag inte alls kände mig upplagd för "Tärningsspelaren" just nu.

Och ja, jag gillade den.

Visst är huvudpersonerna lite väääl lyckade och lite väl stereotypa och därför lite väl förutsägbara, men jag gillar hur boken är skriven och tycker att Louise behandlar språket mycket väl. Många målande beskrivningar av miljöer som både får mig att tänka efter om jag uppfattat de av dem jag har sett själv, lika - och ett visst sug efter att kanske se en del av dem jag inte har sett... Jag gillar också hur berättelsen är invävd i verkligheten och en rad händelser som jag själv minns mycket väl och har egna relationer till.

Men, jag hade nog väntat mig mer "drama" och mindre "lyckorus" och beskrivningar av dyra märken på möbler och prydnadskuddar, lyckade affärer och terapisamtal efter att ha läst beskrivningen på baksidan av boken. Det blev lite väl puttenuttigt och supergullegulligt ibland och då bara höll jag andan och väntade på vad som skulle hända...

Nu när jag dock har förstått (av någon anledning hade jag missat det) att denna bok är den första i en trilogi så kan jag se den som en upptakt, där vi förhoppningsvis får lite mer av djup i de kommande två. Kanske går det att tvätta bort en del av det allra mest förutsägbara från de olika personernas karaktärer - för min känsla är att deras relationer annars inte räcker för att hålla intresset uppe i två hela böcker till.

Men, boken i sig tycker jag är välskriven och känns bra underbyggd med god research och den berör flera svåra ämnen och beskriver dem väl - så, jag rekommenderar den gärna.

Slut??

Sommaren och semestern går mot sitt slut. Och i år har jag haft rätt bra med ledighet och kan inte heller klaga på vädret i någon större utsträckning. I vanliga fall så här års brukar jag se fram emot höst - klar, hög luft och vackert färgade löv på träden i kombination med återupprättande av rutiner och ordning och reda...

Men, i år känns det inte alls så. Jag ser inte alls fram emot allt det. Det känns som om jag skulle vilja stanna i min ledighetsbubbla lääänge än!

Jag är inte färdig med att vara ledig. Vill inte ta itu med höst.

Jag får försöka se fram emot nästa semester riktigt ordentligt istället - den om ett par månader när vi åker till USA...

Borde sova

... imorgon smygstartar vi allvaret, då inskolningen på fritids börjar för våra två blivande förskoleklassbarn. Eftersom de (som jag kanske har nämnt) skall gå i olika klasser (ett medvetet val för att vi tror att det kommer att passa dem perfekt) så skall både jag och D skola in. Varsin pojke.

Känner dock att jag inte alls är redo att släppa iväg dem till skolan. Denna stora läskiga miljö med en massa situationer som kan uppstå som jag inte alls tror/tycker att de är stora nog att reda ut på egen hand. Visst finns där personal, men inte alls i den utsträckning som jag skulle önska.

Fick jag erbjudandet nu att de skulle gå kvar på dagis ett år till skulle jag ta det direkt.

Och, förresten - efter att ha börjat några sidor i "Tärningsspelaren" så kände jag att jag inte alls var upplagd för den just nu även om jag är väldigt intresserad av hela upplägget och oerhört nyfiken på utfallet. Men, ibland räcker inte det. Istället bytte jag till "Högre än alla himlar" och inledningen är riktigt läcker, så hon har lyckats kroka på mig där. Jag fortsätter och rapporterar vidare när jag är klar. Det känns klart lovande, kan jag väl säga.

Resultatrapportering

Killarnas kalas avklarat, alla barn glada och nöjda.
T hemma igen lyckligt och väl från kusinbesöket i Östergötland.
D sprang Midnattsloppet på 49 minuter och 48 sekunder.
Och jag är (nästan) korthårig!

Det blev dock inte riktigt som jag tänkt mig.

Med mig hade jag den här bilden:

Men, det slutade med att jag nu har en väldigt snarlik frisyr som den som min syster J har...

Sorry, J - det var inte alls meningen. Det var frisörskan som liksom tolkade bilden på det sätt att när jag kom hem möttes av en son som tittade på mig och sprang iväg till sina kompisar och sa:

"Shit, vår mamma ser ut som vår moster!!"

Jag är absolut nöjd för - det är snyggt, även om planen inte såg ut sådan från början. Och jag ångrar mig inte ett dugg.

(Kort i nacken och längre fram med snedlugg, och frampartiet av håret sätter jag bakom öronen - liksom).

Separationsångest

Skall om en dryg timme till frissan.

Umgås med allvarliga tankar på att kapa en rätt lång bit av mitt ganska långa hår.

Sitter här och funderar på om jag har separationsångest eller ej.

Eller om det kanske bara skall bli skönt att bli av med lite. Få lite frisyr (och mer bök på morgonen för all del).

Vi får se hur det blir. 1 timme och 16 minuter kvar.

En sannolik historia

Började med Karin Alvtegens "En sannolik historia" tvärtemot Maj Korners tips nedan (för att jag såg det för sent) och kan väl sammanfatta boken som extremt förutsägbar och en ganska stor besvikelse.

Visst, jag sträckläste den - men inte för att den var väldigt fängslande utan för att jag bara inte kunde tro att den skulle vara så enkel att se igenom redan från början. Jag ville att den skulle "bevisa mig fel". Men, si det gjorde den inte.

Jag har läst Karins tidigare böcker med stor behållning eftersom jag gillar när jag får känslan av att boken är skriven "bakifrån". Ja, jag menar när flera parallella historier knyts ihop på ett väldigt snyggt sätt i slutet. Men, den här gången hade hon misslyckats med att göra det osynligt i början, hur det skulle sluta. Och jag tyckte dessutom att jag fick känslan av att boken först skrivits i en tempus och på vissa ställen hade man missat att ändra till den "nya tempus" man bestämt sig för vilket gav ett rörigt och slarvigt intryck. Jag har generellt svårt för dåligt korrekturlästa böcker.

Så, sammantaget kunde jag ha använt min tid bättre igår kväll.

Ikväll skall jag springa igen. Sedan blir det nooog "Tärningsspelaren", har dock inte hundra bestämt mig än om jag är upplagd för den just idag. Eller någon annan.

EDIT: Efter att ha läst Linnéas recension av samma bok, som skiljer sig rätt markant från min så har jag funderat lite... Jag tror att min upplevelse mycket bottnar i den förväntan jag hade på boken, eftersom jag tyckt så mycket om författarinnans tidigare böcker. Och så infriades dessa inte alls. Om det hade stått ett annat namn på omslaget, så hade jag förmodligen också tyckt att det var en rätt trevlig feel-good-bok. För i sin stil så är den en sådan. Men, jag hade liksom trott att jag skulle få "lite mer", om man säger så...

Gräsänka ikväll

D åker fram och tillbaka till Motala ikväll för att skjutsa T till kusinen som bor där. På lördag skall kusinens pappa (D:s svåger) springa Midnattsloppet tillsammans med D - så då kommer hon med dem upp igen.

Detta innebär alltså att jag och pojkarna är ensamma hemma ikväll.

Det regnar ute.

Jag har hämtat ut en bokleverans från Adlibris.

Tror ni jag tycker att det skall bli tråkigt att D inte kommer hem förrän framåt elva och jag har hela kvällen för mig själv (nåja, med undantag för sönerna då)??

Mitt enda problem just nu är att välja vilken av böckerna jag skall börja med...

Sändningen innehöll Karin Alvtegens "En sannolik historia", Louise Boije af Gennäs´ "Högre än alla himlar", David Nicholls "En dag", Sofie Sarenbrants "Vecka 36", Emma Hambergs "Baddaren", Maria Ernestams "Kleopatras kam" och Luke Rhineharts "Tärningsspelaren".

Angenäma bekymmer.

Fy f-n vad jag är bra!

Måste bara säga att fy f----n vad bra vi var idag, jag och min springkompis!

Sprang ett annat spår än tidigare (1.1 km längre d v s 3.7 enligt en vi frågade) och så långt som jag sprang utan att ta ett enda "gå-steg" var det läääääääänge sedan jag senast sprang.

Där skall vi springa igen!

När jag väl kom in i andningen helt rätt så var det bara att köra på.

Trodde väl aldrig att jag skulle skriva att springa var UNDERBART, men banne mig om det inte var det idag. Jag skriver detta så att jag har det kvar att läsa en annan dag när det inte känns likadant, haha!

Men, vad som egentligen var det riktigt viktiga här var den seger det var över mig själv - att bevisa för mig själv att jag KAN. Nu vet jag ju det - tidigare har jag ofta givit upp alldeles för lätt för "jag orkar ju ändå inte"... Nu vet jag att bortom den där tunga andningen finns flytet. Och dit skall jag igen!

(Berodde denna nya energi månne på den "kanon"-friska luften jag och sönerna dragit i oss på vår/min nostalgitripp de senaste två dagarna??)

God vana

Från början hade jag nog inte tänkt berätta något än här, men jag ändrade mig.

Jag har nämligen börjat med en ny vana fr o m augusti: Äntligen har jag börjat springa.

Jag avskyr det egentligen. Har absolut inget flås överhuvudtaget. Och, i det här fallet, inget j-vlar anamma alls. Ett motlut är helt enkelt nästan ett oöverstigligt hinder när man inte har psyket som säger att man skall besegra det!

Men, när man dels börjar få lite för många trivselkilon, har fyllt 40 och har en mamma (som man brås på) som har KOL som i sin tur hade en mormor och en morbror som dog i KOL - så känns det inte som ett alternativ att sitta kvar i soffan varenda kväll.

Hittills har jag sprungit två gånger - tisdag och torsdag, men planen är att försöka få till en runda (spåret jag springer är bara 2,6 km) typ varannan dag eller så (det kommer säkert inte att hålla när jag börjar jobba, men målet skall ändå vara det).

Heja mig!