Mitt favoritspår i skogen innebär en biltur på ca 10 minuter och sedan parkerar man vid ett dagis, nej förlåt förskola, och så går man en liten bit upp till skogen.
Men, i veckan när jag skulle springa så kunde man inte komma fram på den lilla gatan där - för att förskolan brunnit!
Jag tänkte då att ödet kanske sa till mig att jag inte skulle springa just den dagen - men ändrade mig till att ödet nog bara prövade mig (jag hittar inte in till det där spåret om jag inte får gå just den vägen) - så jag vände bilen och åkte till ett annat, inte alls lika bra, spår. Men, jag gjorde det. Och jag sprang hela där också! Bra där! Min beslutsamhet håller i sig.
Nåja, nu var det inte riktigt det jag syftade på egentligen med rubriken utan det faktum att den här förskolan som ser ut som vilken rätt så nybyggd förskola som helst - en större villa i vinkel om man säger så. Det lustiga är bara att det är en "Ur och Skur"-förskola. Jag som trodde att den typen av verksamhet var ute precis hela tiden och kanske eventuellt hade en liten lägenhet eller liten typ stuga för det allra nödvändigaste.
Jaha, ödet sa visst till dem också.
söndag 28 augusti 2011
lördag 27 augusti 2011
Från vackert till fult
Hittade en skvallernyhet om att Bruce Boxleitner och Melissa Gilbert (Luke i "Familjen Macahan" och Laura i "Lilla huset på prärien") nu skiljer sig efter 16 års äktenskap.
Nu var det väl inte egentligen det jag tänkte skriva om i mitt inlägg utan om min förfäran när jag klickade in för att titta på bilden, eftersom jag tidigare tyckt att Melissa Gilbert varit den där "fula ankungen som blev en svan". Och fick upp den här bilden:
Vad har människan gjort?? Jag hade knappt känt igen henne om det inte var för att det stod i texten att det är hon. Snacka om plastikkirurgi av ondo! Hon ser ju helt konstig ut.
Hon som tidigare varit så vacker med sina härliga färger och mjuka fina ansikte. Nej. Usch.
Nu var det väl inte egentligen det jag tänkte skriva om i mitt inlägg utan om min förfäran när jag klickade in för att titta på bilden, eftersom jag tidigare tyckt att Melissa Gilbert varit den där "fula ankungen som blev en svan". Och fick upp den här bilden:
Vad har människan gjort?? Jag hade knappt känt igen henne om det inte var för att det stod i texten att det är hon. Snacka om plastikkirurgi av ondo! Hon ser ju helt konstig ut.
Hon som tidigare varit så vacker med sina härliga färger och mjuka fina ansikte. Nej. Usch.
onsdag 24 augusti 2011
4 månader
... är det till julafton idag.
Morgonen som bjöd på dimma borde egentligen ha varit något som jag jublat över. Jag som brukar gilla höst.
Men, som sagt - jag är inte alls färdig med sommaren 2011 och är därmed inte alls klar att hälsa hösten av samma årgång välkommen.
Morgonen som bjöd på dimma borde egentligen ha varit något som jag jublat över. Jag som brukar gilla höst.
Men, som sagt - jag är inte alls färdig med sommaren 2011 och är därmed inte alls klar att hälsa hösten av samma årgång välkommen.
tisdag 23 augusti 2011
Tillbaka på cykeln
Jahaja, då var man tillbaka på jobbet idag då.
Lite ångest igår.
Lite trött imorse.
Lite som att cykla.
Även om det kändes som om jag gärna hade haft stödhjul de första timmarna...
Lite ångest igår.
Lite trött imorse.
Lite som att cykla.
Även om det kändes som om jag gärna hade haft stödhjul de första timmarna...
måndag 22 augusti 2011
söndag 21 augusti 2011
Gravid?
Ok.
Jag har inte vägt mig på ett ganska lååångt tag.
Har känt hur kläderna har stramat, så jag har fattat vinken ändå.
Idag fick jag för mig att jag skulle väga mig.
Eh.
Så mycket har jag aldrig vägt förut. Iallafall inte utan att vara gravid.
Funderade en liten stund om jag kanske inte är lite gravid iallafall.
Men, slog bort tanken och gick ut och sprang istället. 4 kilometer denna gång utan att stanna det minsta. Nu är flåset igång. Nu ska jag börja ta tid också. Nu j-klar!
Jag har inte vägt mig på ett ganska lååångt tag.
Har känt hur kläderna har stramat, så jag har fattat vinken ändå.
Idag fick jag för mig att jag skulle väga mig.
Eh.
Så mycket har jag aldrig vägt förut. Iallafall inte utan att vara gravid.
Funderade en liten stund om jag kanske inte är lite gravid iallafall.
Men, slog bort tanken och gick ut och sprang istället. 4 kilometer denna gång utan att stanna det minsta. Nu är flåset igång. Nu ska jag börja ta tid också. Nu j-klar!
Egen dödsannons
Att skriva sin egen dödsannons som en kvinna i Göteborgstrakten visst hade gjort i veckan - är inte det lite väl "kontrollerande"? Att skriva "Idag har jag avlidit, jag efterlämnar..."
Många är nog de som har lämnat önskemål om dikter och skrifter i både dödsannons och på gravsten, men att ta steget och verkligen formulera annonsen i förhand med sig själv som avsändare.
Bra? Eller dåligt?
Jag tycker personligen att det känns som om man har lite svårt att släppa kontrollen och tro att de anhöriga är kompetenta nog att klara av det. Men, det är jag det.
Många är nog de som har lämnat önskemål om dikter och skrifter i både dödsannons och på gravsten, men att ta steget och verkligen formulera annonsen i förhand med sig själv som avsändare.
Bra? Eller dåligt?
Jag tycker personligen att det känns som om man har lite svårt att släppa kontrollen och tro att de anhöriga är kompetenta nog att klara av det. Men, det är jag det.
lördag 20 augusti 2011
Pirates of the Caribbean 4
Såg ovan nämnda film igår och kan bara instämma i alla de som sågat den jämns/jäms (hur skrivs det???) med fotknölarna.
En tramsig och alldeles för tillkrånglad historia och en Johnny Depp som tappat greppet om sin rollfigur gjorde att man endast kan sammanfatta det som att den tid som vi lade ner på den var helt och hållet bortkastad.
Jag är annars ett stort fan av just Johnny Depp och har alltid tyckt att han är extremt begåvad - så begåvad att man glömmer att det är han när han skådespelar, och det brukar vara svårt när mannen är så snygg som han. Både jag och D brukar gemensamt tycka att han är väldigt bra - han liksom BLIR sin roll på ett oerhört trovärdig sätt. Men, i den här kändes det enbart som han spelade över och det mesta av hans skådespeleri föll platt.
Så om man slår ihop en dålig story med uselt skådespeleri så vet ni vad man får om man bestämmer sig för att se "Pirates of the Caribbean 4".
Men snygg är han, det går inte att ta ifrån honom iallafall!
(Bilden lånad från http://www.celebregion.com/2010/12/new-movie-trailerpirate-of-carribean-4.html)
En tramsig och alldeles för tillkrånglad historia och en Johnny Depp som tappat greppet om sin rollfigur gjorde att man endast kan sammanfatta det som att den tid som vi lade ner på den var helt och hållet bortkastad.
Jag är annars ett stort fan av just Johnny Depp och har alltid tyckt att han är extremt begåvad - så begåvad att man glömmer att det är han när han skådespelar, och det brukar vara svårt när mannen är så snygg som han. Både jag och D brukar gemensamt tycka att han är väldigt bra - han liksom BLIR sin roll på ett oerhört trovärdig sätt. Men, i den här kändes det enbart som han spelade över och det mesta av hans skådespeleri föll platt.
Så om man slår ihop en dålig story med uselt skådespeleri så vet ni vad man får om man bestämmer sig för att se "Pirates of the Caribbean 4".
Men snygg är han, det går inte att ta ifrån honom iallafall!
(Bilden lånad från http://www.celebregion.com/2010/12/new-movie-trailerpirate-of-carribean-4.html)
fredag 19 augusti 2011
Rätt in i döden
Måste säga att jag inte direkt förvånas över statistiken som säger att allt fler fotgängare dör i trafiken - eftersom många av de som använder apostlahästarna verkar tro att zebralagen automatiskt gjort dem odödliga och helt utan eget ansvar...
Undrar vad de skall skriva på sina gravstenar?
"Jag hade iallafall rätt!"??
Undrar vad de skall skriva på sina gravstenar?
"Jag hade iallafall rätt!"??
torsdag 18 augusti 2011
Högre än alla himlar
Nästa bok blev "Högre än alla himlar" av Louise Boije af Gennäs eftersom jag inte alls kände mig upplagd för "Tärningsspelaren" just nu.
Och ja, jag gillade den.
Visst är huvudpersonerna lite väääl lyckade och lite väl stereotypa och därför lite väl förutsägbara, men jag gillar hur boken är skriven och tycker att Louise behandlar språket mycket väl. Många målande beskrivningar av miljöer som både får mig att tänka efter om jag uppfattat de av dem jag har sett själv, lika - och ett visst sug efter att kanske se en del av dem jag inte har sett... Jag gillar också hur berättelsen är invävd i verkligheten och en rad händelser som jag själv minns mycket väl och har egna relationer till.
Men, jag hade nog väntat mig mer "drama" och mindre "lyckorus" och beskrivningar av dyra märken på möbler och prydnadskuddar, lyckade affärer och terapisamtal efter att ha läst beskrivningen på baksidan av boken. Det blev lite väl puttenuttigt och supergullegulligt ibland och då bara höll jag andan och väntade på vad som skulle hända...
Nu när jag dock har förstått (av någon anledning hade jag missat det) att denna bok är den första i en trilogi så kan jag se den som en upptakt, där vi förhoppningsvis får lite mer av djup i de kommande två. Kanske går det att tvätta bort en del av det allra mest förutsägbara från de olika personernas karaktärer - för min känsla är att deras relationer annars inte räcker för att hålla intresset uppe i två hela böcker till.
Men, boken i sig tycker jag är välskriven och känns bra underbyggd med god research och den berör flera svåra ämnen och beskriver dem väl - så, jag rekommenderar den gärna.
Och ja, jag gillade den.
Visst är huvudpersonerna lite väääl lyckade och lite väl stereotypa och därför lite väl förutsägbara, men jag gillar hur boken är skriven och tycker att Louise behandlar språket mycket väl. Många målande beskrivningar av miljöer som både får mig att tänka efter om jag uppfattat de av dem jag har sett själv, lika - och ett visst sug efter att kanske se en del av dem jag inte har sett... Jag gillar också hur berättelsen är invävd i verkligheten och en rad händelser som jag själv minns mycket väl och har egna relationer till.
Men, jag hade nog väntat mig mer "drama" och mindre "lyckorus" och beskrivningar av dyra märken på möbler och prydnadskuddar, lyckade affärer och terapisamtal efter att ha läst beskrivningen på baksidan av boken. Det blev lite väl puttenuttigt och supergullegulligt ibland och då bara höll jag andan och väntade på vad som skulle hända...
Nu när jag dock har förstått (av någon anledning hade jag missat det) att denna bok är den första i en trilogi så kan jag se den som en upptakt, där vi förhoppningsvis får lite mer av djup i de kommande två. Kanske går det att tvätta bort en del av det allra mest förutsägbara från de olika personernas karaktärer - för min känsla är att deras relationer annars inte räcker för att hålla intresset uppe i två hela böcker till.
Men, boken i sig tycker jag är välskriven och känns bra underbyggd med god research och den berör flera svåra ämnen och beskriver dem väl - så, jag rekommenderar den gärna.
onsdag 17 augusti 2011
Slut??
Sommaren och semestern går mot sitt slut. Och i år har jag haft rätt bra med ledighet och kan inte heller klaga på vädret i någon större utsträckning. I vanliga fall så här års brukar jag se fram emot höst - klar, hög luft och vackert färgade löv på träden i kombination med återupprättande av rutiner och ordning och reda...
Men, i år känns det inte alls så. Jag ser inte alls fram emot allt det. Det känns som om jag skulle vilja stanna i min ledighetsbubbla lääänge än!
Jag är inte färdig med att vara ledig. Vill inte ta itu med höst.
Jag får försöka se fram emot nästa semester riktigt ordentligt istället - den om ett par månader när vi åker till USA...
Men, i år känns det inte alls så. Jag ser inte alls fram emot allt det. Det känns som om jag skulle vilja stanna i min ledighetsbubbla lääänge än!
Jag är inte färdig med att vara ledig. Vill inte ta itu med höst.
Jag får försöka se fram emot nästa semester riktigt ordentligt istället - den om ett par månader när vi åker till USA...
tisdag 16 augusti 2011
Borde sova
... imorgon smygstartar vi allvaret, då inskolningen på fritids börjar för våra två blivande förskoleklassbarn. Eftersom de (som jag kanske har nämnt) skall gå i olika klasser (ett medvetet val för att vi tror att det kommer att passa dem perfekt) så skall både jag och D skola in. Varsin pojke.
Känner dock att jag inte alls är redo att släppa iväg dem till skolan. Denna stora läskiga miljö med en massa situationer som kan uppstå som jag inte alls tror/tycker att de är stora nog att reda ut på egen hand. Visst finns där personal, men inte alls i den utsträckning som jag skulle önska.
Fick jag erbjudandet nu att de skulle gå kvar på dagis ett år till skulle jag ta det direkt.
Och, förresten - efter att ha börjat några sidor i "Tärningsspelaren" så kände jag att jag inte alls var upplagd för den just nu även om jag är väldigt intresserad av hela upplägget och oerhört nyfiken på utfallet. Men, ibland räcker inte det. Istället bytte jag till "Högre än alla himlar" och inledningen är riktigt läcker, så hon har lyckats kroka på mig där. Jag fortsätter och rapporterar vidare när jag är klar. Det känns klart lovande, kan jag väl säga.
Känner dock att jag inte alls är redo att släppa iväg dem till skolan. Denna stora läskiga miljö med en massa situationer som kan uppstå som jag inte alls tror/tycker att de är stora nog att reda ut på egen hand. Visst finns där personal, men inte alls i den utsträckning som jag skulle önska.
Fick jag erbjudandet nu att de skulle gå kvar på dagis ett år till skulle jag ta det direkt.
Och, förresten - efter att ha börjat några sidor i "Tärningsspelaren" så kände jag att jag inte alls var upplagd för den just nu även om jag är väldigt intresserad av hela upplägget och oerhört nyfiken på utfallet. Men, ibland räcker inte det. Istället bytte jag till "Högre än alla himlar" och inledningen är riktigt läcker, så hon har lyckats kroka på mig där. Jag fortsätter och rapporterar vidare när jag är klar. Det känns klart lovande, kan jag väl säga.
söndag 14 augusti 2011
Resultatrapportering
Killarnas kalas avklarat, alla barn glada och nöjda.
T hemma igen lyckligt och väl från kusinbesöket i Östergötland.
D sprang Midnattsloppet på 49 minuter och 48 sekunder.
Och jag är (nästan) korthårig!
Det blev dock inte riktigt som jag tänkt mig.
Med mig hade jag den här bilden:
Men, det slutade med att jag nu har en väldigt snarlik frisyr som den som min syster J har...
Sorry, J - det var inte alls meningen. Det var frisörskan som liksom tolkade bilden på det sätt att när jag kom hem möttes av en son som tittade på mig och sprang iväg till sina kompisar och sa:
"Shit, vår mamma ser ut som vår moster!!"
Jag är absolut nöjd för - det är snyggt, även om planen inte såg ut sådan från början. Och jag ångrar mig inte ett dugg.
(Kort i nacken och längre fram med snedlugg, och frampartiet av håret sätter jag bakom öronen - liksom).
T hemma igen lyckligt och väl från kusinbesöket i Östergötland.
D sprang Midnattsloppet på 49 minuter och 48 sekunder.
Och jag är (nästan) korthårig!
Det blev dock inte riktigt som jag tänkt mig.
Med mig hade jag den här bilden:
Men, det slutade med att jag nu har en väldigt snarlik frisyr som den som min syster J har...
Sorry, J - det var inte alls meningen. Det var frisörskan som liksom tolkade bilden på det sätt att när jag kom hem möttes av en son som tittade på mig och sprang iväg till sina kompisar och sa:
"Shit, vår mamma ser ut som vår moster!!"
Jag är absolut nöjd för - det är snyggt, även om planen inte såg ut sådan från början. Och jag ångrar mig inte ett dugg.
(Kort i nacken och längre fram med snedlugg, och frampartiet av håret sätter jag bakom öronen - liksom).
fredag 12 augusti 2011
Separationsångest
Skall om en dryg timme till frissan.
Umgås med allvarliga tankar på att kapa en rätt lång bit av mitt ganska långa hår.
Sitter här och funderar på om jag har separationsångest eller ej.
Eller om det kanske bara skall bli skönt att bli av med lite. Få lite frisyr (och mer bök på morgonen för all del).
Vi får se hur det blir. 1 timme och 16 minuter kvar.
Umgås med allvarliga tankar på att kapa en rätt lång bit av mitt ganska långa hår.
Sitter här och funderar på om jag har separationsångest eller ej.
Eller om det kanske bara skall bli skönt att bli av med lite. Få lite frisyr (och mer bök på morgonen för all del).
Vi får se hur det blir. 1 timme och 16 minuter kvar.
torsdag 11 augusti 2011
En sannolik historia
Började med Karin Alvtegens "En sannolik historia" tvärtemot Maj Korners tips nedan (för att jag såg det för sent) och kan väl sammanfatta boken som extremt förutsägbar och en ganska stor besvikelse.
Visst, jag sträckläste den - men inte för att den var väldigt fängslande utan för att jag bara inte kunde tro att den skulle vara så enkel att se igenom redan från början. Jag ville att den skulle "bevisa mig fel". Men, si det gjorde den inte.
Jag har läst Karins tidigare böcker med stor behållning eftersom jag gillar när jag får känslan av att boken är skriven "bakifrån". Ja, jag menar när flera parallella historier knyts ihop på ett väldigt snyggt sätt i slutet. Men, den här gången hade hon misslyckats med att göra det osynligt i början, hur det skulle sluta. Och jag tyckte dessutom att jag fick känslan av att boken först skrivits i en tempus och på vissa ställen hade man missat att ändra till den "nya tempus" man bestämt sig för vilket gav ett rörigt och slarvigt intryck. Jag har generellt svårt för dåligt korrekturlästa böcker.
Så, sammantaget kunde jag ha använt min tid bättre igår kväll.
Ikväll skall jag springa igen. Sedan blir det nooog "Tärningsspelaren", har dock inte hundra bestämt mig än om jag är upplagd för den just idag. Eller någon annan.
EDIT: Efter att ha läst Linnéas recension av samma bok, som skiljer sig rätt markant från min så har jag funderat lite... Jag tror att min upplevelse mycket bottnar i den förväntan jag hade på boken, eftersom jag tyckt så mycket om författarinnans tidigare böcker. Och så infriades dessa inte alls. Om det hade stått ett annat namn på omslaget, så hade jag förmodligen också tyckt att det var en rätt trevlig feel-good-bok. För i sin stil så är den en sådan. Men, jag hade liksom trott att jag skulle få "lite mer", om man säger så...
Visst, jag sträckläste den - men inte för att den var väldigt fängslande utan för att jag bara inte kunde tro att den skulle vara så enkel att se igenom redan från början. Jag ville att den skulle "bevisa mig fel". Men, si det gjorde den inte.
Jag har läst Karins tidigare böcker med stor behållning eftersom jag gillar när jag får känslan av att boken är skriven "bakifrån". Ja, jag menar när flera parallella historier knyts ihop på ett väldigt snyggt sätt i slutet. Men, den här gången hade hon misslyckats med att göra det osynligt i början, hur det skulle sluta. Och jag tyckte dessutom att jag fick känslan av att boken först skrivits i en tempus och på vissa ställen hade man missat att ändra till den "nya tempus" man bestämt sig för vilket gav ett rörigt och slarvigt intryck. Jag har generellt svårt för dåligt korrekturlästa böcker.
Så, sammantaget kunde jag ha använt min tid bättre igår kväll.
Ikväll skall jag springa igen. Sedan blir det nooog "Tärningsspelaren", har dock inte hundra bestämt mig än om jag är upplagd för den just idag. Eller någon annan.
EDIT: Efter att ha läst Linnéas recension av samma bok, som skiljer sig rätt markant från min så har jag funderat lite... Jag tror att min upplevelse mycket bottnar i den förväntan jag hade på boken, eftersom jag tyckt så mycket om författarinnans tidigare böcker. Och så infriades dessa inte alls. Om det hade stått ett annat namn på omslaget, så hade jag förmodligen också tyckt att det var en rätt trevlig feel-good-bok. För i sin stil så är den en sådan. Men, jag hade liksom trott att jag skulle få "lite mer", om man säger så...
onsdag 10 augusti 2011
Gräsänka ikväll
D åker fram och tillbaka till Motala ikväll för att skjutsa T till kusinen som bor där. På lördag skall kusinens pappa (D:s svåger) springa Midnattsloppet tillsammans med D - så då kommer hon med dem upp igen.
Detta innebär alltså att jag och pojkarna är ensamma hemma ikväll.
Det regnar ute.
Jag har hämtat ut en bokleverans från Adlibris.
Tror ni jag tycker att det skall bli tråkigt att D inte kommer hem förrän framåt elva och jag har hela kvällen för mig själv (nåja, med undantag för sönerna då)??
Mitt enda problem just nu är att välja vilken av böckerna jag skall börja med...
Sändningen innehöll Karin Alvtegens "En sannolik historia", Louise Boije af Gennäs´ "Högre än alla himlar", David Nicholls "En dag", Sofie Sarenbrants "Vecka 36", Emma Hambergs "Baddaren", Maria Ernestams "Kleopatras kam" och Luke Rhineharts "Tärningsspelaren".
Angenäma bekymmer.
Detta innebär alltså att jag och pojkarna är ensamma hemma ikväll.
Det regnar ute.
Jag har hämtat ut en bokleverans från Adlibris.
Tror ni jag tycker att det skall bli tråkigt att D inte kommer hem förrän framåt elva och jag har hela kvällen för mig själv (nåja, med undantag för sönerna då)??
Mitt enda problem just nu är att välja vilken av böckerna jag skall börja med...
Sändningen innehöll Karin Alvtegens "En sannolik historia", Louise Boije af Gennäs´ "Högre än alla himlar", David Nicholls "En dag", Sofie Sarenbrants "Vecka 36", Emma Hambergs "Baddaren", Maria Ernestams "Kleopatras kam" och Luke Rhineharts "Tärningsspelaren".
Angenäma bekymmer.
tisdag 9 augusti 2011
Fy f-n vad jag är bra!
Måste bara säga att fy f----n vad bra vi var idag, jag och min springkompis!
Sprang ett annat spår än tidigare (1.1 km längre d v s 3.7 enligt en vi frågade) och så långt som jag sprang utan att ta ett enda "gå-steg" var det läääääääänge sedan jag senast sprang.
Där skall vi springa igen!
När jag väl kom in i andningen helt rätt så var det bara att köra på.
Trodde väl aldrig att jag skulle skriva att springa var UNDERBART, men banne mig om det inte var det idag. Jag skriver detta så att jag har det kvar att läsa en annan dag när det inte känns likadant, haha!
Men, vad som egentligen var det riktigt viktiga här var den seger det var över mig själv - att bevisa för mig själv att jag KAN. Nu vet jag ju det - tidigare har jag ofta givit upp alldeles för lätt för "jag orkar ju ändå inte"... Nu vet jag att bortom den där tunga andningen finns flytet. Och dit skall jag igen!
(Berodde denna nya energi månne på den "kanon"-friska luften jag och sönerna dragit i oss på vår/min nostalgitripp de senaste två dagarna??)
Sprang ett annat spår än tidigare (1.1 km längre d v s 3.7 enligt en vi frågade) och så långt som jag sprang utan att ta ett enda "gå-steg" var det läääääääänge sedan jag senast sprang.
Där skall vi springa igen!
När jag väl kom in i andningen helt rätt så var det bara att köra på.
Trodde väl aldrig att jag skulle skriva att springa var UNDERBART, men banne mig om det inte var det idag. Jag skriver detta så att jag har det kvar att läsa en annan dag när det inte känns likadant, haha!
Men, vad som egentligen var det riktigt viktiga här var den seger det var över mig själv - att bevisa för mig själv att jag KAN. Nu vet jag ju det - tidigare har jag ofta givit upp alldeles för lätt för "jag orkar ju ändå inte"... Nu vet jag att bortom den där tunga andningen finns flytet. Och dit skall jag igen!
(Berodde denna nya energi månne på den "kanon"-friska luften jag och sönerna dragit i oss på vår/min nostalgitripp de senaste två dagarna??)
fredag 5 augusti 2011
God vana
Från början hade jag nog inte tänkt berätta något än här, men jag ändrade mig.
Jag har nämligen börjat med en ny vana fr o m augusti: Äntligen har jag börjat springa.
Jag avskyr det egentligen. Har absolut inget flås överhuvudtaget. Och, i det här fallet, inget j-vlar anamma alls. Ett motlut är helt enkelt nästan ett oöverstigligt hinder när man inte har psyket som säger att man skall besegra det!
Men, när man dels börjar få lite för många trivselkilon, har fyllt 40 och har en mamma (som man brås på) som har KOL som i sin tur hade en mormor och en morbror som dog i KOL - så känns det inte som ett alternativ att sitta kvar i soffan varenda kväll.
Hittills har jag sprungit två gånger - tisdag och torsdag, men planen är att försöka få till en runda (spåret jag springer är bara 2,6 km) typ varannan dag eller så (det kommer säkert inte att hålla när jag börjar jobba, men målet skall ändå vara det).
Heja mig!
Jag har nämligen börjat med en ny vana fr o m augusti: Äntligen har jag börjat springa.
Jag avskyr det egentligen. Har absolut inget flås överhuvudtaget. Och, i det här fallet, inget j-vlar anamma alls. Ett motlut är helt enkelt nästan ett oöverstigligt hinder när man inte har psyket som säger att man skall besegra det!
Men, när man dels börjar få lite för många trivselkilon, har fyllt 40 och har en mamma (som man brås på) som har KOL som i sin tur hade en mormor och en morbror som dog i KOL - så känns det inte som ett alternativ att sitta kvar i soffan varenda kväll.
Hittills har jag sprungit två gånger - tisdag och torsdag, men planen är att försöka få till en runda (spåret jag springer är bara 2,6 km) typ varannan dag eller så (det kommer säkert inte att hålla när jag börjar jobba, men målet skall ändå vara det).
Heja mig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)