Semesterstänger sjukstugan

Jahapp, här har man varit barnledig sedan i måndags kväll. Och tisdag kom och med den sjukdom. Men, jag trodde i min enfald att febervärken i kroppen enbart var träningsvärk efter vågade lekar på Leksands Sommarland på måndagen, så jag var tappert kvar på jobbet hela dagen, lite allmänt avtrubbad, nysig och snorig. Men, när jag sovit en timme på en solsäng under markisen efter hemkomsten och sedan kollade tempen och fick den till nästan 39 graders feber så insåg jag att det kunde finnas fler förklaringar till värken i kroppen. Så, gårdagen tillbringades hemma, förutom en utflykt till ett tandläkarbesök jag inte kunde boka om om jag ville ha en tid före semestrarna. Innan jag åkte så hade jag ingen feber, så jag kände mig ganska "stark" trots allt. När jag kom hem var febern tillbaka. Suck. Så dagen idag har också tillbringats hemma.

Men, nu stänger vi sjukstugan (ja, maken vek ju också in skägget och har varit sängliggande han också - vi TÅL helt enkelt inte att vara utan våra barn!) - för en minisemester i Göteborg där vi skall se Iron Maiden.

Inte för att de på något sätt är mina favoriter, men D gillar dem skarpt. Och denna gång krävde jag helt sonika att få följa med. Göteborg som konsertstad är ju något speciellt - och det känns dessutom lyxigt att komma iväg och bo på hotell.

Så, som sagt: Sjukstugan som vårt hem de senaste dagarna, stänger härmed!

Traditioner

Midsommar är något väldigt speciellt för mig.

Så gott som alla mina medvetna midsomrar har jag tillbringat i Leksand tillsammans med mammas syskon med familjer. När vi var mindre så firades också varannan jul med samma "gäng" men vartefter vi har blivit fler (inomhusutrymme krävs på ett annat sätt i vintertid) och vi har fått egna familjer med respektive som kanske också har jultraditioner med sina egna familjer och släkter så har vinterdelen runnit ut i sanden.

Men, vårt gemensamma midsommarfirande har bestått genom åren. Konstellationerna för vilka som deltagit har varierat något - men i stort sett har det varit samma kärngäng hela tiden bestående av mammas syskon och deras barn. Nu har ju respektive och en hel skrälldus med barn tillkommit - så i år var vi 38 personer - mormor äldst med sina 83 år och kusinbarnet E yngst med sina 5 månader.

Första midsommar med nytt barn var 2001 då vår T var med för första gången. 2002 var kusinens son E ny i familjen. 2003 förlorade vi vår morbror B i en tragisk olycka. 2004 var kusindottern N ny. 2005 hade inga nya kommit - jag var dock sprickfärdig och bara ett par veckor senare kom våra pojkar... 2006 hade alltså M & L tillkommit tillsammans med systersonen O och kusinsonen T. 2007 var det inga nya - samtliga låg på jäsning för leverans senare under samma år - så 2008 var både kusindottern E och kusinsonen A nya - tillika min systerson A. 2009 var kusindottern S ny. 2010 var det ingen ny - tre på väg bara. Så i år hade vi kusinson A, kusinson E och kusindotter E nya, och den stadiga påfyllningen fortsätter med en kusinson beräknad i slutet av augusti...

Navet kring vilket alltsammans snurrar - är mormor och hennes hus mitt i byn där vi brukar hålla till. Visst, själva majstångsresningen går av stapeln på morbrors gård numera (när jag var liten så restes inte stora majstången förrän flera veckor efter själva midsommar i den här byn - det gick efter en "turlista" tillsammans med grannbyarna - då hade vi en egen liten stång på mormors gård) - med spelmanslag, folkdräkter, jordgubbstårtor och lotterier tillsammans med en massa andra "utomstående" också. Men, gemensam middag och lekar och även boende för två familjer - det äger rum hos mormor. Och mormor blir inte yngre...

Det är med en viss bävan jag ser framför mig att detta snart tar slut. När mormor inte orkar med sitt hus längre. När den naturliga knytpunkten försvinner. När vi sprids för vinden. Och vår midsommartradition tillika årliga släktträff inte finns mer. Vad ska vi göra då då?

Armband

Armbandsdjävulen verkar ha satt sina klor i mig.

När jag fyllde år fick jag bl a några supersnygga armband från "Pearls for girls" av mina arbetskamrater.

Jag har egentligen inte varit så mycket för att ha armband - har lite svårt för när det sitter åt över pulsådern, liksom. Dessutom sitter jag väääldigt mycket framför en dator på jobbet, och då tycker jag det trycker lite extra när man liksom lägger ned handleden vid tangentbordet + att det låter en del när man rör händerna och det liksom slår emot bordet. Men. Man kan visst ändra sig.

Någon vecka senare såg jag ett armband som skulle passa perfekt till en ny blus jag köpt. Så, det fick följa med hem som ett perfekt komplement till outfiten.

Jag tycker fortfarande allt det ovan - men jag tar gladeligen av mig armbandet när jag sitter vid datorn - för när jag går omkring är det ju bara sååå snyggt. Förhöjer vilken klädsel som helst med lite bling bling runt handleden.

Mitt habegär vet inga gränser när jag kommer in i smyckes/accessoirbutiker - Mein Gott vad många snygga armband det finns!

Om de bara visste vad de väckte inom mig med sin lilla present, mina kära kollegor...

VILL HAAAAA!

Resultat

Ehrm... Det blev fyra dagar. Sedan fick det räcka.

Eller ja, planen var ju att jag skulle göra avbrott under helgen eftersom vi fick långväga besök - och sedan skulle jag återuppta avgiftningen på måndagen.

Men. Jag iddes helt enkelt inte.

Det svåra var inte att avstå köttet.

Det svåra var mjölkprodukterna. I så gott som alla vegetariska alternativ finns det mjölkprodukter och/eller ägg. Vilket gjorde att jag tuggade salladsbord i lite för stor utsträckning, kände jag.

Så lakto/ovo-vegetarian skulle jag nog ganska lätt klara, men längre än så skulle jag inte sträcka mig tror jag.

Och, jag måste också säga att på de fyra dagarna så hann jag iallafall inte känna av några speciella effekter. Kanske för kort - eller så var jag inte så fördärvad som jag trodde, haha!

Detox

Imorgon skall jag börja "avgifta mig"! Min första detox... En av mina kollegor började förra veckan, nu följer jag efter. Hon skulle köra en liknande variant förra året, men började då med ett té av något slag som någon form av rivstart - och blev jättesjuk... Så, den här gången har hon bara kört "enbart frukt och grönsaker"-varianten, vilket jag också skall göra. Iallafall prova. Mår jag inte bra av det, så lägger jag ner. Men, egentligen skall man köra i typ två veckor iallafall - i mitt fall kommer det att bli fem dagar - uppehåll i två dagar när vi får långväga besök över helgen - och sedan sju dagar. Kylen är fullproppad med grönsaker och frukt och i skafferiet finns det nötter och olika sorters bönor i långa banor. Skall bli spännande! Jag brukar säga att jag lätt skulle kunna leva på enbart frukt - typ smoothies o s v, så det här blir ett nyttigt test. Det blir också ett nyttigt test av att leva mer vegetariskt, vilket jag också umgås med tankar om att göra på mer permanent basis. Så, vi får se om det är ett "nytt liv" som börjar imorgon, eller om jag helt enkelt lär mig saker som får mig att tänka om :-).

Ledsam madrass....

Alltså, hur dum får en madrass vara? Ska de verkligen ta en vecka att få torra?

Vi har jättesköna madrasser från IKEA i killarnas sängar.

Men, när en olycka händer nattetid (vilket turligt nog inte sker så ofta numera - därav ingen plastad frotté längre) - så är de ju HELT hopplösa att få torra...

Trist. Värdelöst. Idiotiskt. Måste byta till en annan sort. Tror ni företagen erkänner om deras madrasser torkar långsamt om man frågar när man är i shoppingtagen?