Balansgång

Det är inte helt lätt att som förälder veta hur mycket man sks bestämma över en 12-åring, hur mycket kommando man ska ta - utan att för den skull lämna "det stackars barnet" ensamt med ett alltför stort beslut.

I vårt fall, just nu, handlar det om ett eventuellt skolbyte. T har via kö-tid och en audition ovanpå det fått plats på en skola en bit härifrån i en klass med inriktning på Musik & Drama. Skolan drivs som ett personalkooperativ och alla vi känner som haft barn på den skolan har varit supernöjda.

Eftersom det är en friskola som man aktivt måste söka sig till och stå i kö till, så känns inte bara personlen engagerad - det vittnar (i många fall iallafall) om att det är engagerade föräldrar med barn som gör ett aktivt val för sin skolgång.

Vi tror därför mycket på den här skolan.

T gillar den också.

Men, det är ungefär 40 minuters resväg med buss enkel resa och de flesta av de nuvarande klasskompisarna blir kvar på den kommunala skolan "härhemma".

Så. Hon tvekar.

Vårt tyngst vägande argument är att OM det inte blir bra så finns den kommunala skolan alltid att falla tillbaka på. Och att kompisarna i grannskapet alltid finns kvar. Att hon bara kommer att få FLER vänner. Och, dessutom har vi ett gäng barn från omgivningen som också kommer att åka den där bussen...

Men, det är svårt att driva utan att köra över. Balansgången är extra svår med tanke på att hon verkligen har svårt att bestämma sig själv.... I helgen måste vi besluta.

Önska oss lycka till!

Nytt år. Nya tag?

Vet ej än om jag är redo att börja blogga igen. Både saknar det, och inte :-).

Allt är dock väl i min lilla vrå av världen. Vi laddar som bäst för dotterns tolvårsfirande, har firat jul i Åre med syster och systers familj och nyår med dotterns gudfar med familj.

Jobbar fortfarande lite för mycket.

Ifrågasätter alltmer lite av varje i mitt liv och får se om/när jag tar tag i det... Vägrar befatta mig med att det skulle ha att göra med att jag fyllde 40 för snart 2 år sedan. Är mer inne på att man ibland måste syna saker och inte bara låta tiden gå utan att ha bestämt sig för att det är så det ska vara...

Det om det. Vi får som sagt se om fortsättning följer.

Pythians anvisningar

Jag fick "Pythians anvisningar" i födelsedagspresent av min mormor (fast hon vet inte om det än, eftersom hon skickade pengar som jag köpte den för, och jag har inte lyckats nå henne över telefonen än).

Så, nu har jag läst sista delen i trilogin om Victoria Bergmans svaghet. Och... Ja, den var ett klart ämne för sträckläsning, men hade jag inte varit lite lat så hade jag nästan velat läsa ettan och tvåan igen direkt före för att lättare komma ihåg alla kopplingar. Jag tror därmed att denna bok är tämligen värdelös som "singelbok". Man "måste ha varit med" för att tycka att den är bra.

Upplösningen var inte fullt så oväntad som jag hade önskat, bitvis kändes historien lite tjatig och lite i stil med den frustration som jag ibland känner när jag ser på någon tv-serie där man "inte talar ur skägget" utan inte får saker sagda igen och igen - den infann sig ibland här också. Där saker kändes som om de låg i öppen dager, men så krånglade man till historien ett extra litet varv för att förlänga den. Ungefär.

Dessutom tyckte jag också att korrekturläsarna gjort ett lite slarvigt jobb där de t ex inte sett att meningar direkt efter varandra inte hängt ihop - så att svaret på en fråga blev lite "Goddag yxskaft" och på något ställe stämde inte syftningarna så att historien därmed inte stämde. Reflekterade speciellt över hur Sofias förhållande med Mikael glömdes bort på ett ställe - där andra omständigheter kring det ändrades, men den biten liksom missades att också kopplas/förklaras.

Lite sådant som störde. Liksom.

Berättelsen hade med andra ord kunnat göras lite kortare, det tror jag att den hade vunnit på även om den fortfarande är väldigt bra!

Bottennappens bottennapp

Ja, jag vet att man inte skall läsa Aftonbladet, men jag tycker Expressens website är så jobbig att läsa på - och om jag vill ha lätt-tillgängliga nyheter på nätet?

Hursomhelst - idag har de verkligen tagit någon form av rekord när de skriver om Sanna som dog av en bakterie hon fått i Thailand. Men, sanningen att säga var att damen blivit sjuk på sommaren - haft skyhög sänka som ingen kollade upp igen under hösten (hennes mamma och pappa har inget eget ansvar här, märk väl!) och sedan åkte hon till Thailand och fick någon ny bacill som (eventuellt) i kombo med ett (eventuellt) redan sänkt immunförsvar tog livet av henne.

Och nu har mamman anmält sjukvården till ansvarsnämnden för att de ju sökt för hennes symptom i december - och VARFÖR gjordes ingen uppföljning på hennes höga sänka från sommaren? Ja, varför?! Det är ju inte direkt så att de tänkt tanken själva... För det behöver man ju inte.

Lite längre ner ser man före och efter bilder på en kvinna och texten: "Maten som ger dig platt mage". Det är bara det att det är helt uppenbart att människan är gravid på före-bilden.

Say no more.

Jag länkar inte ens till eländet.

Jag bara suckar.

Vindens skugga

Har ett litet tag, när jag inte jobbat för mycket och umgåtts med familjen, lagt min tid på "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafon.

Nu är den slut och det var nästan med en tår i ögat jag läste de sista orden nu på förmiddagen, på samma gång som slutet på ett annat sätt var välkommet (när du som jag läst den så förstår du vad jag menar).

Boken handlar om en tioårig bokhandlarson som får tag på en bok som bara finns kvar i ett enda exemplar, och fascineras av det faktum att övriga böcker gått ett annorlunda öde till mötes. Det gäller även alla andra böcker av samma författare och han börjar nysta i författarens historia, bit för bit.

Jag måste säga att trots att jag egentligen inte alls var upplagd för den här typen av historia just nu så har berättelsen fullständigt trollbundit mig. Beskrivningarna av människorna och dess öden som på olika sätt flätas samman i Barcelona från 1900-talets början fram till 50-60-talet bygger upp en berättelse som är svår att släppa även när man lagt ifrån sig boken. Bitar gör att man håller andan av skräck, ler av rörelse, rynkar pannan av ilska...

Den som varit i Barcelona (det har inte jag) kan säkert känna igen sig i de många skildringarna av omgivningarna, som gjort mig ännu mer intresserad av att åka dit.

Jag rekommenderar varmt att ni lägger in den här boken i listan för de böcker ni ska läsa härnäst!

Gripande

Ibland (rätt ofta faktiskt om jag ska vara ärlig) undrar jag om jag är en av norra Europas mest blödiga personer...

Jag menar - är det någon annan av er som blir tårögd av radioreklamen för Ronald McDonald-hus? Ni vet, när mamman sjunger vaggvisa för sonen över telefonen och avslutar med att säga till pappan något i stil med "Nu sover han nog, sovgott älskling, vi ringer imorgon igen!" eller när farmor berättar om när hon var liten för barnbarnet, också det över telefonen och säger "Tjaa, vad ska jag mer berätta..." och den sjuka flickan frågar: "Farmor, ska du lägga på nu?"

Banne mig om jag inte blir tårögd bara jag tänker på den reklamen... De har verkligen lyckats förmedla en känsla som inget barn ska behöva uthärda, att vara utlämnad, övergiven, lämnad ensam när behovet av familjen är som störst - när de är sjuka... Och det griper hårt hårt om hjärtat på mig. Varenda vareviga gång.

Hockey i maj?!

Näpp, jag tycker faktiskt att de får ge sig nu...

I maj spelar man fotboll, kubb, kula och brännboll. Inte hockey.

Men, å andra sidan brukar inte väderprognoserna i maj varna för blötsnö heller...

Färdigdopad

Sådärja, släktens näst nyaste medlem (Kusin K:s lille T) färdigdopad och jag och sönerna som fick representera familjen denna helg, är åter hemma efter Falutrippen. Kul att träffa "alla" som också var där!

Kusin L som är T:s moster tillika gudmor höll ett jättefint tal till T, som jag aldrig hört ett sådant tal hållas förut. Ett välkomnande tal. Hon berättade för honom om hur hedrad hon kände sig över det här uppdraget, hur stor kärlek han fick henne att känna, hur hon och hans gudfar (och farbror) skulle finnas där för honom, att de kanske inte alltid skulle älska det han gjort men alltid älska HONOM. Vad de skulle göra tillsammans, som titta på stjärnorna, tälta och diskutera varför myror går i raka led och inte huller om buller... Kärlek!

Och blödiga jag stod förstås där och ansträngde mig för att inte börja gråta...

Direkt farligt

Använder mig av E4/E20 varje dag till och från mitt arbete.

Under en lååång period var det lite problematiskt (även om jag åker åt "rätt" håll - d v s söderut på morgonen och norrut på kvällen) att åka där för att de byggde en extra fil (från två till tre). Men, vi bet ihop och visste ju att det skulle bli så bra när det blev klart.

Så i höstas var de äntligen klara. Vilken befrielse med dessa tre fina filer!

Men, säg den glädje som varar för evigt. Eller ens i några månader.

Jag fattar inte vad de har gjort för vägen är nu banne mig sämre än mången småväg! På denna färdas man i minst 90 km/h och det är mycket tung trafik och mååånga pendlare som brukar vägen varje dag. De har satt upp skyltar på filen längst till vänster om att fordon tyngre än 3,5 t inte får åka där. Det säger en del om hur den filen ser ut. Men, även mittenfilen är för bedrövlig. Det är bara att hålla hårt i ratten för att inte typ studsa åt alla håll.

Så, det är väl bara att se fram emot att de skall göra om hela alltet här framöver. Suck.

Jag hoppas att de som gjorde det första skitarbetet fått sparken. Hela gänget.

Sent omsider...

... såg vi då "Shutter Island" igår, jag och D.

Tycker mycket om filmer där man får tänka till och det kan man ju lugnt säga att den filmen kräver. Jag/vi tycker också att Leonardo DiCaprio är en av "nutidens" bästa skådespelare.

Så, detta sammantaget så fick filmen med beröm godkänt!

Men man kan ju undra vad det är för pucko som jobbar med dispositionerna av film vs reklamavbrott på TV4 när man bröt för 7 minuter reklam när det var 3 minuter kvar av filmen... Min vanliga princip om att dissa filmer som visas på TV4 fick bara större tyngd. Jag avskyr deras upplägg med filmstart, avbrott för 10 minuter reklam, nyheter, reklam, väder, reklam och så film igen. Då tittar jag hellre på en annan film/annan kanal. Men, för Leo gjorde jag/vi ett sällsynt undantag igår. Men, det lär dröja innan vi upprepar det, Leo eller ej.

Mamma Anna

Jag funderar på att läsa "Barnaboken" av Anna Wahlgren. Har aldrig riktigt engagerat mig i henne mer än att jag rent instinktivt har haft lite svårt för hennes "sätt" när jag sett henne på TV o s v.

Man kan säga så här: jag har generellt sett svårt för tvärsäkra människor som skall diktera villkor och mer eller mindre lagar för andra. Om någon som inte är ex min chef säger: "Så här SKA du göra!" till mig så vill jag genast replikera: "Varför då? Och vad ger dig rätten att bestämma det?!"

Men, om hennes filosofi vet jag egentligen rätt lite. Nu när det rör på sig lite när en av hennes döttrar skrivit en bok om sin uppväxt, så blir jag lite nyfiken och tänker att jag kanske skall läsa den där "Barnaboken" för att skaffa mig en åsikt för att sedan läsa dotterns upplevelse av sin barndom. Är väl medveten om att det garanterat inte finns EN sanning här och har inte för avsikt att leta reda på någon sådan, jag tänker på det ur ett rent mamma-perspektiv: lite grann i termerna "vad skulle min dotter kunna tänkas skriva för bok när hon blir stor" :-).

Klockan tickar

Min käre make har bestämt att hela familjen skall städa tillsammans idag mellan 10 och 12. Prick kl 12 skall vi sluta och då skall han visst åka och tvätta och städa bilen. Klockan är nu 10:12 och han ligger fortfarande och halvsover på soffan (där han somnade igår kväll). T sover också. Ja, den här aktiviteten har inte jag initierat så jag tänker icke sa nicke arbetsleda den heller. Frukost däremot. Det tror jag att jag skall ta itu med. Vi får se hur städat det blir här idag.

Okej våren....

... nu har jag tagit bort höstlöven i min blogg och gjort den lite mer vår-grön. Kan du göra ditt nu?

Pinsamt...

Vid två rättegångar har man försökt sätta dit mördaren utan kroppen av den mördade för att man (läs: polisen) inte lyckats hitta den...

En skallgång utförd av "lekmän" snart två år efter dådet i ett område som polisen ska ha sökt igenom, och hon hittas...

Tror ni någon kommer att få sparken för att inte ha gjort vad de skulle? Nej, antagligen lika lite som personen på polisen i Falun som missade att kolla upp tipset på Anders Eklund när det gällde både Perniilla och Engla... Förhoppningsvis har inte den här mördaren de inte lyckats låsa in hunnit ta ihjäl någon mer under tiden, som AE gjorde...

Fryhyhyyyyser...

Idag är det ju iallafall sol, alltid något.... Men, var är värmen?!

Varför lägga ner tid och pengar?

Hörde att de estimerar att rättegången mot Anders Behring Breivik kommer att ta 10 veckor. Vad ska inte den charaden kosta de norska skattebetalarna?! Vad är grejen?! Alla vet ju att han är skyldig... Jag förstår faktiskt inte vad de ska hålla på med under så lång tid. Läste också något om vikten av att han skulle få en rättvis rättegång.

Jag bara undrar:

Varför då?!

Tips från bloggtorkan...

Under min bloggtorka fick jag för första gången stifta bekantskap med mascaran jag aldrig tänker sluta med fr o m nu: Kanebo Sensai 38 grader.

Jag har rätt så långa ögonfransar och har konstant problemet att när det blir minsta fuktigt ut så blir fransarna fuktiga och jag blir svartgrå strax under ögonbrynen... Inte så snyggt.

Dessutom, detta mekande med sminkborttagning där jag tycker att mascaran lämnar en gråaktig hinna efter sig. Nej. Blä.

Denna mascara som inte släpper med mindre än att vattnet håller 38 grader (m a o fungerar den som vattenfast i badhuset) och heller inte kräver annat än just varnt vatten är det bästa som hänt mig i sminkväg! När man alltså sätter varmt vatten på de målade fransarna så släpper mascaran som i korvar, lätta att skölja bort. Jag som använder mascara precis varje dag (fransarna är inte bara långa, de är ljusa också) har provat några sorter genom åren och tänker nu inte byta mer! Rekommenderar denna det mesta jag bara kan. Finns i olika utföranden, så välj den variant som passar dig bäst så länge det heter Kanebo Sensai 38 grader. Lite dyr kanske, men värd varenda spänn!

Mix Megapol-klipp i efterhand?!

Alltså, hur svårt kan det vara att få höra klipp på Mix Megapol som man gillat igen, alternativt vill tipsa en kompis om att lyssna på... Någon som vet?

Är i första hand ute efter klipp med "Micke förklarar" - som när Micke (Tornving) förklarar Finland. Hörde en repris av det imorse och vill att min finska kollega ska få höra... Men hur?!

En väl iscensatt bluff?

Nordkoreas raket, som man sköt upp idag trots omvärldens protester, störtade i havet efter bara någon minut. Men, kan det vara så att det rör sig om en väl iscensatt bluff och det egentligen var två - men bara en som störtade?! Allt för att få ha sin raket uppe där i hemlighet?!

"Att vara med henne....

... är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" läste jag igår.

Jag tyckte mycket om Alex Schulmans första bok "Skynda att älska" som är en ömsint skildring av hans uppväxt med en åldrande far, en kärleksförklaring som utan att bli "kladdig" och pinsam är självutlämnande på ett smakfullt sätt.

Jag tycker att det är samma sak med denna, hans andra, bok: "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" som också är en kärleksförklaring, denna gång till hans hustru. Det börjar med separationen från Katrin Zytomierska och slutar med hans och Amanda Widells dotter Charlies födelse ett år senare. Däremellan reflekterar han över olika sociala fenomen, sina olika tillkortakommanden och olika mer eller mindre underliga ageranden tillika sina växande känslor för kvinnan som idag är hans tredje hustru, gravid med deras andra barn.

Jag tycker att han gör det så vackert, jag tycker oerhört mycket om hur han uttrycker sig - lagom högtravande emellanåt, lagom tillkrånglat, lagom invecklat, lagom enkelt. Jag tycker att han behandlar vårt språk helt fantastiskt!

Berättarstilen är också alldeles lagom utlämnande. Han berättar detaljer utan att berätta detaljer, kan man säga. Vilket gör att jag tycker att han behåller sin integritet intakt såväl som även övriga inblandades på ett snyggt sätt utan att uppfattas som hemlighetsfull.

Jag skrattar när jag läser, jag blir varm om hjärtat när jag läser och jag ler och tycker mer och mer om personen Alex Schulman som jag innan jag läst något alls av honom, haft en ganska negativ bild av. Den medieperson han tillsammans med sin bror tidigare har lanserat är så långt ifrån det här, men genom att ha läst dessa båda böcker så känns det som om jag förstår lite mer om hur tankarna bakom det hela gått. "Hur han tickar"...

Jag sympatiserar fortfarande inte med hur de har "hållit på" men kan, på ett annat sätt, ändå genomskåda det på ytan barnsliga, provokativa som lite mer genomtänkt än vad jag kunde ha trott från början.

Så, slutligen - ja, jag rekommenderar alla att läsa båda Alex´ böcker om ni inte redan har gjort det. Jag ser fram emot att läsa hans kommande debut med en fiktiv historia. Få se om hans berättarkonst också kan bära något som inte är lika känslomässigt laddat. Jag tror det.

Avslutar med de sista raderna i boken jag just läst. Vilken kärleksförklaring!

"Hon är mig fullständigt överlägsen i allt, men hon valde ändå mig. Om jag gjort något extraordinärt i livet så var det just det - att jag fick Amanda Widell att välja mig."


Man kan också uttrycka sig så väl som Mette gör, om man vill. Jag håller med henne också.