torsdag 24 december 2009
söndag 20 december 2009
Dåligt samvete
Tiden går så fort och jag har helt enkelt inte riktigt haft kraften och inspirationen för att komma igång här efter semestern. Det har lite att göra med att vi kom hem lördag, och sedan jobbade jag bara två dagar och genomgick sedan en mindre operation i onsdags. Sedan kommer ju julen därtill, även om vi (läs jag) har dragit ner ambitionsnivån lååångt ner, så är det ju ändå vissa saker som man vill ha med - inte minst för barnens skull.
Sedan får jag lite så där extra dåligt samvete för att jag fortfarande inte har gjort en ordentlig bloggrunda heller - och om jag inte gått runt och hälsat på alla er, så kan jag ju inte riktigt förvänta mig att ni besöker mig... Så, där någonstans fastnade jag.
Hursomhelst så har vi gjort hälften av julgodiset nu och granen är klädd. Idag har vi varit i pulkabacken i snöyran halva dagen, hela familjen. Jättehärligt! Man måste ju passa på nu när vi har fått lite riktig vinter! Hoppas sååå att det skall få vara så här ända fram till mars nu! Men, jag inser det orimliga i min djupa önskan med tanke på hur det har varit de senaste åren och tar tacksamt emot varje dag med minusgrader och snö och njuuuter!
Jag har inte lagt ner här, jag lovar - trots att det kanske verkar som det. Men, jag trivs alldeles för bra i bloggosfären och älskar allt det ger mig att blogga och läsa andras bloggar. Så, detta är bara tillfälligt.
Ha det bäst så länge!
Sedan får jag lite så där extra dåligt samvete för att jag fortfarande inte har gjort en ordentlig bloggrunda heller - och om jag inte gått runt och hälsat på alla er, så kan jag ju inte riktigt förvänta mig att ni besöker mig... Så, där någonstans fastnade jag.
Hursomhelst så har vi gjort hälften av julgodiset nu och granen är klädd. Idag har vi varit i pulkabacken i snöyran halva dagen, hela familjen. Jättehärligt! Man måste ju passa på nu när vi har fått lite riktig vinter! Hoppas sååå att det skall få vara så här ända fram till mars nu! Men, jag inser det orimliga i min djupa önskan med tanke på hur det har varit de senaste åren och tar tacksamt emot varje dag med minusgrader och snö och njuuuter!
Jag har inte lagt ner här, jag lovar - trots att det kanske verkar som det. Men, jag trivs alldeles för bra i bloggosfären och älskar allt det ger mig att blogga och läsa andras bloggar. Så, detta är bara tillfälligt.
Ha det bäst så länge!
söndag 13 december 2009
Vill verkligen...
... ge mig ut på en riktig rejäl bloggrunda. Kolla läget lite. Höra hur det är med alla...
Men, jag är trött idag. Mycket trött.
Så, det får helt enkelt vänta.
Jag väntar just nu på att klockan skall bli lite mer, för går jag och lägger mig för tidigt så vaknar jag helt fel tid inatt någon gång och får helt fel på precis alla begrepp. Så, jag biter ihop och slötittar på tv så länge.
Men, jag är trött idag. Mycket trött.
Så, det får helt enkelt vänta.
Jag väntar just nu på att klockan skall bli lite mer, för går jag och lägger mig för tidigt så vaknar jag helt fel tid inatt någon gång och får helt fel på precis alla begrepp. Så, jag biter ihop och slötittar på tv så länge.
Hemma igen!
Och fryser...
De andra i familjen är nog gladare att vara hemma än jag.
Ja, jag menar - vad är skillnaden för dem egentligen? Ja, det är kallare förstås. Men, de behöver fortfarande inte handla, tvätta eller laga mat. Så, skillnaden är inte fullt lika stor för dem. Som för mig till exempel.
De andra i familjen är nog gladare att vara hemma än jag.
Ja, jag menar - vad är skillnaden för dem egentligen? Ja, det är kallare förstås. Men, de behöver fortfarande inte handla, tvätta eller laga mat. Så, skillnaden är inte fullt lika stor för dem. Som för mig till exempel.
söndag 6 december 2009
Kvaller
Har ar det kvaller och barnen sover. Mamman har smitit till datorrummet - maken var har fore mig, sa vi mottes bara i dorren!
En slapp dag vid poolen ar nu till ande - igar var vi pa stranden hela dagen, sa vi tog en pooldag idag. Tanken var egentligen att vi skulle aka till en annan strand idag med longtailboat - som jag och D var pa nar vi var har for 11 ar sedan, men den var visst ganska svar att na med just bat eftersom det gar ganska rejala vagar dar. Och det var ju baten som var huvudattraktionen. Sedan har det blast ratt ordentligt tidvis idag, sa vi bestamde oss for att inte ge oss ut pa havet overhuvudtaget idag av den anledningen. Man behover ju inte utmana odet i onodan.
Imorgon skall vi ivag och rida pa elefanter och sa har vi bokat in en snorklingsutflykt till Phi Phi Islands pa onsdag.
Kan inte saga att jag langtar hem det allra minsta faktiskt. Kanns inte alls lockande med gratt, blott och morkt nar man kan ha det sa har!
Jag kan dock saga att jag har last tva bocker sa har langt (man hinner inte lika mycket som man tror nar man skall halla koll pa tre barn plus att man skall bada lite och sa sjalv ocksa) och jag rekommenderar dem bada. Skall recensera dem mer senare.
De ar "Dodergok" av Katarina Wennstam och "Katedralen vid havet" av Ildefonso Falcones.
Mer om det vid ett annat tillfalle. Nu ar snart internettiden slut och jag skulle hinna lite annat ocksa. Ha det!
En slapp dag vid poolen ar nu till ande - igar var vi pa stranden hela dagen, sa vi tog en pooldag idag. Tanken var egentligen att vi skulle aka till en annan strand idag med longtailboat - som jag och D var pa nar vi var har for 11 ar sedan, men den var visst ganska svar att na med just bat eftersom det gar ganska rejala vagar dar. Och det var ju baten som var huvudattraktionen. Sedan har det blast ratt ordentligt tidvis idag, sa vi bestamde oss for att inte ge oss ut pa havet overhuvudtaget idag av den anledningen. Man behover ju inte utmana odet i onodan.
Imorgon skall vi ivag och rida pa elefanter och sa har vi bokat in en snorklingsutflykt till Phi Phi Islands pa onsdag.
Kan inte saga att jag langtar hem det allra minsta faktiskt. Kanns inte alls lockande med gratt, blott och morkt nar man kan ha det sa har!
Jag kan dock saga att jag har last tva bocker sa har langt (man hinner inte lika mycket som man tror nar man skall halla koll pa tre barn plus att man skall bada lite och sa sjalv ocksa) och jag rekommenderar dem bada. Skall recensera dem mer senare.
De ar "Dodergok" av Katarina Wennstam och "Katedralen vid havet" av Ildefonso Falcones.
Mer om det vid ett annat tillfalle. Nu ar snart internettiden slut och jag skulle hinna lite annat ocksa. Ha det!
torsdag 3 december 2009
Aterkoppling om drommen
Jo justja - kan bara saga att jag inte har sett nagra som helst tecken pa att min otacka drom hade den minsta verklighetsforankring. Saaa skont!
onsdag 2 december 2009
30 grader varmt!
Ett litet livstecken kommer har!
Har idag avnjutit en massage pa stranden, en pina colada i poolbaren och en pedikyr i skuggan. For att namna nagot. Hoppat i harliga vagor och lekt i poolen har vi ocksa hunnit med. Till och fran restaurangen har vi dessutom raknat odlor pa alla vaggar. Spannande tyckte barnen forstas.
Sa, man kan ha det samre an vad vi har det just nu...
Har idag avnjutit en massage pa stranden, en pina colada i poolbaren och en pedikyr i skuggan. For att namna nagot. Hoppat i harliga vagor och lekt i poolen har vi ocksa hunnit med. Till och fran restaurangen har vi dessutom raknat odlor pa alla vaggar. Spannande tyckte barnen forstas.
Sa, man kan ha det samre an vad vi har det just nu...
måndag 23 november 2009
Några böcker
Har inte kommit mig för att uppdatera i marginalen när jag bytt böcker - men, jag har nu först läst Mark Haddons "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" och sedan "Dårens dotter" av Mian Lodalen.
Jag kan börja med Mark Haddons bok. Den handlar om den autistiske Christopher och hur det är att kunna så mycket och förstå så lite. En bra bok även om jag lite grann saknade en knorr på slutet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men den kändes som om den byggde upp till något och så... var den slut... Här kan vi också tala lite om förväntningar. Jag kan väl säga att mina var ganska högt uppskruvade inför denna bok och därför kändes den lite som ett antiklimax, även om den faktiskt var bra. Det är svårt det där.
Den andra, däremot, har jag lite grann dragit mig för. Jag har ju läst att andra bloggare har hållit på med den ett tag och lite grann förstått att den kanske var lite seg. Jag har ju dessutom, för inte så väldigt länge sedan, läst Åsa Linderborgs "Mig äger ingen" som kändes lite på samma tema. Jag fick en känsla av misstänkt efterapning. Men nu hade jag ju den hemma, så.
Och jag kan säga som så - här kom de lågt ställda förväntningarna rejält på skam. Visst finns det vissa likheter med Åsa Linderborgs bok, men det gjorde faktiskt ingenting. Jag har nästan maniskt vänt blad för att få läsa lite till, veta lite mer. Jag tyckte mycket om den här boken och det var nästan lite sorgligt att inse, när jag läst sista sidan, att nu fick jag inte vara med mer. Även om jag med förnuftet förstår att man inte kan dra en berättelse hur långt som helst, och att man därför måste bryta någonstans - så var det ändå snopet när det tog slut. Hur gick det med allt?
Det tilltalade mig väldigt mycket hur Mian skrivit så att jag hela tiden undrade hur mycket som är sant (någon som vet hur det är med den saken?). Den kändes helt igenom autentisk - och är det nu så att alltsammans är helt och hållet påhittat (om än förankrat i miljöer hon känner väl till) så tycker jag banne mig att boken är ännu bättre. Att kunna berätta så där utan att det är sant... Wow!
Jag kan börja med Mark Haddons bok. Den handlar om den autistiske Christopher och hur det är att kunna så mycket och förstå så lite. En bra bok även om jag lite grann saknade en knorr på slutet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men den kändes som om den byggde upp till något och så... var den slut... Här kan vi också tala lite om förväntningar. Jag kan väl säga att mina var ganska högt uppskruvade inför denna bok och därför kändes den lite som ett antiklimax, även om den faktiskt var bra. Det är svårt det där.
Den andra, däremot, har jag lite grann dragit mig för. Jag har ju läst att andra bloggare har hållit på med den ett tag och lite grann förstått att den kanske var lite seg. Jag har ju dessutom, för inte så väldigt länge sedan, läst Åsa Linderborgs "Mig äger ingen" som kändes lite på samma tema. Jag fick en känsla av misstänkt efterapning. Men nu hade jag ju den hemma, så.
Och jag kan säga som så - här kom de lågt ställda förväntningarna rejält på skam. Visst finns det vissa likheter med Åsa Linderborgs bok, men det gjorde faktiskt ingenting. Jag har nästan maniskt vänt blad för att få läsa lite till, veta lite mer. Jag tyckte mycket om den här boken och det var nästan lite sorgligt att inse, när jag läst sista sidan, att nu fick jag inte vara med mer. Även om jag med förnuftet förstår att man inte kan dra en berättelse hur långt som helst, och att man därför måste bryta någonstans - så var det ändå snopet när det tog slut. Hur gick det med allt?
Det tilltalade mig väldigt mycket hur Mian skrivit så att jag hela tiden undrade hur mycket som är sant (någon som vet hur det är med den saken?). Den kändes helt igenom autentisk - och är det nu så att alltsammans är helt och hållet påhittat (om än förankrat i miljöer hon känner väl till) så tycker jag banne mig att boken är ännu bättre. Att kunna berätta så där utan att det är sant... Wow!
söndag 22 november 2009
Drömmen
Jag har i natt - eller på morgonkvisten - drömt att jag läste en dödsannons i en tidning. En dödsannons för en som jag inte känner, men känner till rätt så väl. Det jobbiga är att jag, när jag vaknade, insåg att den var daterad på fredag. D v s jag kan inte få den avfärdad riktigt än.
Nu håller jag bara tummarna för att det var en illasinnad knasig dröm för att jag upplever att så mycket ont händer just nu - och inte en sanndröm.
Det känns förstås rätt obehagligt det hela så nu finns det ännu en anledning till att jag vill att det skall bli fredag snart. Jag vill få bekräftat att det bara var min hjärna som spelade mig ett elakt spratt.
Nu håller jag bara tummarna för att det var en illasinnad knasig dröm för att jag upplever att så mycket ont händer just nu - och inte en sanndröm.
Det känns förstås rätt obehagligt det hela så nu finns det ännu en anledning till att jag vill att det skall bli fredag snart. Jag vill få bekräftat att det bara var min hjärna som spelade mig ett elakt spratt.
lördag 21 november 2009
90-talskväll!
Äntligen!
Jag missade ju tyvärr Henrik Schyfferts bejublade och tydligen väldigt roliga monolog om 90-talet när den gick på TV. Jag var t o m så saktfärdig att när jag skulle till att se den på någon form av "Play" på internet, ja - då hade de 30 dagarna som den låg ute, passerat.
Men, idag får man ju köpa den ihop med Aftonbladet för den nätta lilla summan 79 riksdaler, så jag slog till!
Så, ikväll - äntligen - skall jag skratta åt Henrik.
Jag missade ju tyvärr Henrik Schyfferts bejublade och tydligen väldigt roliga monolog om 90-talet när den gick på TV. Jag var t o m så saktfärdig att när jag skulle till att se den på någon form av "Play" på internet, ja - då hade de 30 dagarna som den låg ute, passerat.
Men, idag får man ju köpa den ihop med Aftonbladet för den nätta lilla summan 79 riksdaler, så jag slog till!
Så, ikväll - äntligen - skall jag skratta åt Henrik.
fredag 20 november 2009
Reflexer
I tisdags när vi åkte till killarnas gympa så tänkte jag göra resan lite pedagogisk. Vi skulle se skillnaden mellan hur bra man syns med reflex och hur dåligt man syns utan.
Vägen till gympan är en mindre väg med trottoarer och går rakt igenom villaområde efter villaområde. Gympan börjar 17:00, så det var upplagt för att ganska mycket folk skulle kunna vara ute och röra på sig - på väg hem från jobb och liknande.
Men, det hela visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag tror vi totalt såg 5 stycken som hade en tillstymmelse till reflex på sig - och då kunde det vara ett litet reflexband på väskan eller en pytteliten reflexbit på en stövel eller så. Mer än så var det inte.
Så, den där "aha-upplevelsen" av skillnaden som jag tänkt bjuda mina söner på. Ja, den uteblev helt och hållet. Är lite fascinerad av hur många det är som inte har fattat. Hur många det är som knappt syns i sina mörka kläder när det är kolmörkt och regnigt ute.
En reflex är nog en av världens billigaste livförsäkringar.
Undrar just varför inte fler ser till att använda sådana?
Vägen till gympan är en mindre väg med trottoarer och går rakt igenom villaområde efter villaområde. Gympan börjar 17:00, så det var upplagt för att ganska mycket folk skulle kunna vara ute och röra på sig - på väg hem från jobb och liknande.
Men, det hela visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag tror vi totalt såg 5 stycken som hade en tillstymmelse till reflex på sig - och då kunde det vara ett litet reflexband på väskan eller en pytteliten reflexbit på en stövel eller så. Mer än så var det inte.
Så, den där "aha-upplevelsen" av skillnaden som jag tänkt bjuda mina söner på. Ja, den uteblev helt och hållet. Är lite fascinerad av hur många det är som inte har fattat. Hur många det är som knappt syns i sina mörka kläder när det är kolmörkt och regnigt ute.
En reflex är nog en av världens billigaste livförsäkringar.
Undrar just varför inte fler ser till att använda sådana?
tisdag 17 november 2009
Novembertrötthet
Det skall bli skönt med lite semester snart.
Det märks på hela familjen att novembertröttheten slagit till ordentligt. Det är gnäll, skrik och bråk mest hela tiden.
De mest upprepade meningarna av ena sonen just nu är "Du är dum mamma. Jättedum!"
Och, då spelar det ingen roll vad det handlar om. Igår handlade det om att jag skulle läsa saga (vilket han älskar) vilket dock stoppade honom från att fortsätta köra med brio-tåget i sin systers rum. Jag gav honom då valmöjligheten att fortsätta med det eller komma och lyssna på sagan. Men, sörrni - välja det ville han inte! Då var jag dum som ens frågade om det.
Blogginspirationen är inte på topp heller, som ni märker. Ta det inte personligt - men jag kommer liksom inte på så mycket att skriva just nu.
Har för all del just börjat med en ny bok - skall uppdatera på högersidan lite senare - så händer det lite här iallafall!
Hur har ni det i stugorna? Pigga och glada? Sams och eniga? Friska och krya?
Det märks på hela familjen att novembertröttheten slagit till ordentligt. Det är gnäll, skrik och bråk mest hela tiden.
De mest upprepade meningarna av ena sonen just nu är "Du är dum mamma. Jättedum!"
Och, då spelar det ingen roll vad det handlar om. Igår handlade det om att jag skulle läsa saga (vilket han älskar) vilket dock stoppade honom från att fortsätta köra med brio-tåget i sin systers rum. Jag gav honom då valmöjligheten att fortsätta med det eller komma och lyssna på sagan. Men, sörrni - välja det ville han inte! Då var jag dum som ens frågade om det.
Blogginspirationen är inte på topp heller, som ni märker. Ta det inte personligt - men jag kommer liksom inte på så mycket att skriva just nu.
Har för all del just börjat med en ny bok - skall uppdatera på högersidan lite senare - så händer det lite här iallafall!
Hur har ni det i stugorna? Pigga och glada? Sams och eniga? Friska och krya?
fredag 13 november 2009
Bötestävling
Hahaha, jag tycker det är lite roligt att poliserna har någon form av tävling i att bötfälla folk.
Jag fattar faktiskt inte att man kan bli upprörd för det - för jag menar, de kan ju inte gärna bötfälla någon som inte gjort något olagligt. Så, vill man inte ha böter så får man väl hålla sig inom lagens råmärken då.
Jag är inte Guds bästa barn själv - kör kanske lite fort ibland på större vägar t ex. Men, jag är ju medveten om att det kostar om jag blir påkommen.
Min åsikt är att allt som gör att poliserna gör sitt jobb lite mer effektivt, lite mer nitiskt (så länge de också har lagboken klart för sig) är bra!
Det som väl kan tyckas en smula beklämmande är att det skall behövas överhuvudtaget. Skall de inte "lägga på ett kol" alltid, kanske?
Edit: Jag har funderat ett varv till, på det där. Det konstiga är väl egentligen inte tävlingen. Det konstiga är väl att man överhuvudtaget har ett beting på hur många böteslappar man skall skriva på ett år. Som om man har en budget som inte går ihop om folk är laglydiga...
Jag fattar faktiskt inte att man kan bli upprörd för det - för jag menar, de kan ju inte gärna bötfälla någon som inte gjort något olagligt. Så, vill man inte ha böter så får man väl hålla sig inom lagens råmärken då.
Jag är inte Guds bästa barn själv - kör kanske lite fort ibland på större vägar t ex. Men, jag är ju medveten om att det kostar om jag blir påkommen.
Min åsikt är att allt som gör att poliserna gör sitt jobb lite mer effektivt, lite mer nitiskt (så länge de också har lagboken klart för sig) är bra!
Det som väl kan tyckas en smula beklämmande är att det skall behövas överhuvudtaget. Skall de inte "lägga på ett kol" alltid, kanske?
Edit: Jag har funderat ett varv till, på det där. Det konstiga är väl egentligen inte tävlingen. Det konstiga är väl att man överhuvudtaget har ett beting på hur många böteslappar man skall skriva på ett år. Som om man har en budget som inte går ihop om folk är laglydiga...
onsdag 11 november 2009
Sprutade eller inte?
Har ni tagit sprutan nu då? Inte hunnit eller ska inte?
Vi har nog omvärderat - och kommer nog att ta den ökända och allra mest omtalade sprutan i Svea Rikes Land i dessa dagar...
Men, problemet för oss är att vi inte får ta den just nu. Vi är ju i slutklämmen av våra vaccinationer inför vår resa och det måste gå minst två veckor mellan andra vaccinationer och svininfluensavaccinationen (wow, vilket ord att spela "Hänga gubbe med"!) - och det utrymmet finns inte.
Så vi får väl se när vi kommer hem igen hur det ligger till då. Både med tillgången av vaccinet och allt annat.
Jag har en kvarstående fråga bara.
En av mina kompisar nämnde något om att läkemedelsföretaget som tillverkat vaccinet friskriver sig från alla biverkningar på lång sikt. Gör man alltid så? Är det kutym på något sätt? Eller borde man, egentligen, än mer dra åt sig öronen av den anledningen? Någon som vet?
måndag 9 november 2009
Idag hatar vi cancer. Igen.
Visserligen som alltid.
Men, när man får höra att fd kollegan T - en sådan där oemotståndligt pigg och glad människa som bara spred positiv energi omkring sig - igår avled i sviterna av aggressiv cancer, ja då känns det där hatet lite extra starkt.
Jag tänker på henne i hennes himmel, hennes familj och däribland den lilla sonen som bara var drygt ett år gammal - och jag förbannar den där jävla sjukdomen!
Men, när man får höra att fd kollegan T - en sådan där oemotståndligt pigg och glad människa som bara spred positiv energi omkring sig - igår avled i sviterna av aggressiv cancer, ja då känns det där hatet lite extra starkt.
Jag tänker på henne i hennes himmel, hennes familj och däribland den lilla sonen som bara var drygt ett år gammal - och jag förbannar den där jävla sjukdomen!
söndag 8 november 2009
Superdetektiv!
Jag vill bara få fört till protokollet - nu när allt är avslöjat...
Att jag först snokade rätt på detta. Och sedan detta... (I fall nr 2 så bryr jag mig inte OM huruvida Angie "ähm, känner honom" sedan förr... Jag tänker tro att det berodde på det här! *s*)...
Och ja - vad kan man säga? "Vill ni veta någonting, så fråga ugglan..." :-)
Over and out!
Att jag först snokade rätt på detta. Och sedan detta... (I fall nr 2 så bryr jag mig inte OM huruvida Angie "ähm, känner honom" sedan förr... Jag tänker tro att det berodde på det här! *s*)...
Och ja - vad kan man säga? "Vill ni veta någonting, så fråga ugglan..." :-)
Over and out!
lördag 7 november 2009
Nätverk
Jag var på "nätverksträff" i torsdags.
Träffade inte mindre än 27 stycken fd kollegor som numera är spridda över storstadens många olika företags IT-miljöer. Och åååh, vad det var roligt!
Trots att jag trivs fantastiskt bra med min nuvarande arbetsgivare och inte har för avsikt att byta än på lääänge, för att inte säga någonsin (som det känns nu) så gör sig mitt gamla tattarblod lite påmint sådana här gånger. Har man jobbat som konsult i 10 år, så har man. Det finns så många roliga utmaningar!
Jag är fortfarande uppfylld av kicken i att träffa alla dessa "likasinnade" och prata gamla minnen likväl som att höra hur de har det nu.
Tänk vad många människor man har berörts av och berört genom åren (inte bara genom yrkeslivet förstås). Våra liv har gått parallellt en period och sedan har vi tagit olika avtagsvägar. Vi har färgat och vi har färgats av varandra.
Vilken rikedom alla dessa relationer och lärdomar trots allt är att ha med sig.
Det är det som kallas livserfarenhet, va´?!
Träffade inte mindre än 27 stycken fd kollegor som numera är spridda över storstadens många olika företags IT-miljöer. Och åååh, vad det var roligt!
Trots att jag trivs fantastiskt bra med min nuvarande arbetsgivare och inte har för avsikt att byta än på lääänge, för att inte säga någonsin (som det känns nu) så gör sig mitt gamla tattarblod lite påmint sådana här gånger. Har man jobbat som konsult i 10 år, så har man. Det finns så många roliga utmaningar!
Jag är fortfarande uppfylld av kicken i att träffa alla dessa "likasinnade" och prata gamla minnen likväl som att höra hur de har det nu.
Tänk vad många människor man har berörts av och berört genom åren (inte bara genom yrkeslivet förstås). Våra liv har gått parallellt en period och sedan har vi tagit olika avtagsvägar. Vi har färgat och vi har färgats av varandra.
Vilken rikedom alla dessa relationer och lärdomar trots allt är att ha med sig.
Det är det som kallas livserfarenhet, va´?!
fredag 6 november 2009
onsdag 4 november 2009
Ner med Louise Hallin!
Såg en artikel i Aftonbladet om "köpe-kalas" och Louise Hallin som jag redan innan inte hade mycket till övers för uttalar sig så tvärsäkert att jag blir kräkfärdig! (Så, i det här fallet tror jag inte att det handlar om sensationsjournalistik á la Aftonbladet, utan jag känner absolut igen det från den där kvinnan tidigare också...)
Kan väl säga så här:
Vi har haft "köpe-kalas" en gång hittills - T hade bowlingkalas för ett par år sedan. Och det handlade på inget sätt om ekonomiskt skryt. Utan helt enkelt om att man köper sig fri. Det är så underbart skönt att ibland få göra det. Att inte alltid behöva stå och fixa med allt, utan helt enkelt betala någon för att göra det. Man behöver inte städa hysteriskt innan. Köpa hem allt. Piffa, fixa, trixa och greja. Utan man bokar, kommer dit, de ordnar, man betalar och går hem. Klart! Barnen tycker dessutom att det är roligt att få göra "något annat" tillsammans med kompisarna, så det är en äkta win-win-situation.
Sedan har hon åsikter om hur många man får/ska bjuda också. Att man ska lämna barn utanför. Ja, det verkar ju vettigt. Och hur kan hon bestämma hur många man kan ha en relation till? Ja, det hela säger ju mer om hennes egna sociala förmågor än något annat. Tycker jag.
Vem dog och gjorde henne till kung?!
Kan väl säga så här:
Vi har haft "köpe-kalas" en gång hittills - T hade bowlingkalas för ett par år sedan. Och det handlade på inget sätt om ekonomiskt skryt. Utan helt enkelt om att man köper sig fri. Det är så underbart skönt att ibland få göra det. Att inte alltid behöva stå och fixa med allt, utan helt enkelt betala någon för att göra det. Man behöver inte städa hysteriskt innan. Köpa hem allt. Piffa, fixa, trixa och greja. Utan man bokar, kommer dit, de ordnar, man betalar och går hem. Klart! Barnen tycker dessutom att det är roligt att få göra "något annat" tillsammans med kompisarna, så det är en äkta win-win-situation.
Sedan har hon åsikter om hur många man får/ska bjuda också. Att man ska lämna barn utanför. Ja, det verkar ju vettigt. Och hur kan hon bestämma hur många man kan ha en relation till? Ja, det hela säger ju mer om hennes egna sociala förmågor än något annat. Tycker jag.
Vem dog och gjorde henne till kung?!
Mera Calle
Det här tycker jag att Calle också har så rätt i. Även om jag kanske inte skulle ha valt ordet farlig. Kanske bara skadlig.
Varför hyscha ner den stora glädjen man känner bara för att det eventuellt kanske inte går vägen. Det innebär ju också att man skall hyscha ner det ledsamma också då, om det händer. Vem orkar funka så egentligen?
(Och alla ni som inte vill klicka på länken av rädsla för att hamna på Aftonbladet kan jag lugna med att detta står i Expressen...)
Varför hyscha ner den stora glädjen man känner bara för att det eventuellt kanske inte går vägen. Det innebär ju också att man skall hyscha ner det ledsamma också då, om det händer. Vem orkar funka så egentligen?
(Och alla ni som inte vill klicka på länken av rädsla för att hamna på Aftonbladet kan jag lugna med att detta står i Expressen...)
tisdag 3 november 2009
Fars Dag
Den här krönikan av Calle Schulman (jo, han har faktiskt på något mirakulöst sätt växt upp och börjat yttra sig moget om vissa saker han också och därmed åtminstone delvis bevisat oss som inte trott honom om någon högre intelligenskvot, fel) tycker jag är helt klockren.
Ett tydligt symptom på exakt den här sjukan är vårt Kvantum som varje "lördag-dagen-före-Fars-Dag" anordnar ett jippo vid vilket barnen får komma och måla på t-shirtar som de får ge sina pappor dagen efter.
Kan väl säga att jag aldrig har sett tillstymmelse till något, det allra minsta, liknande inför Mors Dag...
Ett tydligt symptom på exakt den här sjukan är vårt Kvantum som varje "lördag-dagen-före-Fars-Dag" anordnar ett jippo vid vilket barnen får komma och måla på t-shirtar som de får ge sina pappor dagen efter.
Kan väl säga att jag aldrig har sett tillstymmelse till något, det allra minsta, liknande inför Mors Dag...
söndag 1 november 2009
Fortplantning
Har jag frågat detta förut kanske?
Näää, jag tror inte det.
Eller - äsch. Jag gör det igen i så fall.
Skulle nämligen behöva tips på någon bra och pedagogisk bok som tar upp det här med den mänskliga fortplantningen. Vill ha den som grund för våra samtal nu när T frågar mer och mer om det. Jag har ganska klart för mig hur jag vill "lägga upp" det när jag berättar (eh, ja - det blir jag eftersom D kategoriskt duckar) - men känner ändå att jag skulle vilja ha någon form av litteratur med lite lagom avancerade illustrationer o s v också. När lillasyster L frågade så minns jag att syster J och jag lånade "Per, Ida och Minimum" på biblioteket. Jag har för mig att vi tyckte den var jättebra. Men, den finns tyvärr inte längre. Iallafall inte på svenska. Och "Kråke i mammas mage" är ju inte så detaljerad som frågorna har börjat bli.
Andra tips, någon?
Näää, jag tror inte det.
Eller - äsch. Jag gör det igen i så fall.
Skulle nämligen behöva tips på någon bra och pedagogisk bok som tar upp det här med den mänskliga fortplantningen. Vill ha den som grund för våra samtal nu när T frågar mer och mer om det. Jag har ganska klart för mig hur jag vill "lägga upp" det när jag berättar (eh, ja - det blir jag eftersom D kategoriskt duckar) - men känner ändå att jag skulle vilja ha någon form av litteratur med lite lagom avancerade illustrationer o s v också. När lillasyster L frågade så minns jag att syster J och jag lånade "Per, Ida och Minimum" på biblioteket. Jag har för mig att vi tyckte den var jättebra. Men, den finns tyvärr inte längre. Iallafall inte på svenska. Och "Kråke i mammas mage" är ju inte så detaljerad som frågorna har börjat bli.
Andra tips, någon?
lördag 31 oktober 2009
Många tårar
Har tyvärr inte haft möjlighet att besöka någon gravplats idag. Ingen av mina närmaste finns just i närheten, så det har inte fallit sig så naturligt.
Men, jag tänkte ändå på det förstås. På dem. På hur andäktigt vackert det är på kyrkogårdarna runtom i landet idag/ikväll. Hur många ljus som är tända. Lågor som fladdrar som tankar på dem som inte med oss längre.
Tänk så oerhört många tårar vart och ett av dessa ljus symboliserar. För en del av dem var det kanske länge sedan sorgen var bottenlös och riktigt smärtsam. För andra är sorgen ny. För ytterligare andra är sorgen allerstädes närvarande och fortfarande orsak till tårar ofta. Och vart och ett av dessa ljus är tända av någon eller några som tänker, som sörjer eller har sörjt. Som saknar.
Så många.
Men, jag tänkte ändå på det förstås. På dem. På hur andäktigt vackert det är på kyrkogårdarna runtom i landet idag/ikväll. Hur många ljus som är tända. Lågor som fladdrar som tankar på dem som inte med oss längre.
Tänk så oerhört många tårar vart och ett av dessa ljus symboliserar. För en del av dem var det kanske länge sedan sorgen var bottenlös och riktigt smärtsam. För andra är sorgen ny. För ytterligare andra är sorgen allerstädes närvarande och fortfarande orsak till tårar ofta. Och vart och ett av dessa ljus är tända av någon eller några som tänker, som sörjer eller har sörjt. Som saknar.
Så många.
Skor inomhus
Jag har en liten fundering.
Vad jag förstår så är svenskarna (eller kan det vara nordborna?) tillsammans med något enstaka ytterligare folkslag ensamma om att tycka att man skall ta av sig skorna när man går in, inomhus.
Jag funderar och funderar på hur 17 man tänker då man tycker att det är så att man ska ha skorna på sig.
Hur man kan tycka att det är så det skall vara - efter att ha trampat omkring i allehanda smuts, dra in det inomhus och dra upp fötterna under sig i soffan?!
Eller låta barnen sprida ut sina leksaker bland gojset på golvet? Krypa runt lite kanske.
Jag kan inte för mitt liv förstå att man tycker att det är att föredra. Hur tänkte de nu då? Någon som kan förklara?
Vad jag förstår så är svenskarna (eller kan det vara nordborna?) tillsammans med något enstaka ytterligare folkslag ensamma om att tycka att man skall ta av sig skorna när man går in, inomhus.
Jag funderar och funderar på hur 17 man tänker då man tycker att det är så att man ska ha skorna på sig.
Hur man kan tycka att det är så det skall vara - efter att ha trampat omkring i allehanda smuts, dra in det inomhus och dra upp fötterna under sig i soffan?!
Eller låta barnen sprida ut sina leksaker bland gojset på golvet? Krypa runt lite kanske.
Jag kan inte för mitt liv förstå att man tycker att det är att föredra. Hur tänkte de nu då? Någon som kan förklara?
fredag 30 oktober 2009
Cynisk
Jag må betraktas som cynisk och hård men...
Jag läser i Aftonbladets nätupplaga om stackars Björn som vägras hjälp att komma hem efter en skada i Thailand - för att han saknar försäkring. Tillika läste jag för några månader om han, killen som omkom utomlands men vars kvarlevor inte skulle kunna flygas hem för att också han saknade försäkring.
Men, hallå. Varför förväntas jag tycka synd om dessa människor som helt kallt räknar bort kostnaden för den försäkring som de flesta av oss tycker att vi bör ha. För att de liksom på något sätt antingen tänker "det händer inte mig" alternativt "jag får ändå hjälp av staten" och alltså betraktar utgiften som en onödig sådan... Nej, tyvärr. Sådana gråtvalser går faktiskt inte hem hos mig. Jag blir bara förbannad. Sorry!
Jag läser i Aftonbladets nätupplaga om stackars Björn som vägras hjälp att komma hem efter en skada i Thailand - för att han saknar försäkring. Tillika läste jag för några månader om han, killen som omkom utomlands men vars kvarlevor inte skulle kunna flygas hem för att också han saknade försäkring.
Men, hallå. Varför förväntas jag tycka synd om dessa människor som helt kallt räknar bort kostnaden för den försäkring som de flesta av oss tycker att vi bör ha. För att de liksom på något sätt antingen tänker "det händer inte mig" alternativt "jag får ändå hjälp av staten" och alltså betraktar utgiften som en onödig sådan... Nej, tyvärr. Sådana gråtvalser går faktiskt inte hem hos mig. Jag blir bara förbannad. Sorry!
torsdag 29 oktober 2009
Halloween-middag
Tänkte servera svart spaghetti till mina barn på lördag.
Men, vad gör man till?
Söker alltså inspiration till en lagom läskig pastasås att bjuda juvelerna på för att skoja till det lite.
Någon?
Men, vad gör man till?
Söker alltså inspiration till en lagom läskig pastasås att bjuda juvelerna på för att skoja till det lite.
Någon?
onsdag 28 oktober 2009
Lurendrejeri
T:s skolfoton kom idag.
Jättefina blev de!
Irriterad blev jag. När jag fick fakturan i min hand och ser:
Betalningsvillkor: 30 dagar netto
Förfallodatum: 2009-11-12
Eh?! Det är den 28 oktober idag. Det är då rakt inga 30 dagar till den 12 november.
Inte för att det egentligen, rent ekonomiskt spelar så himla stor roll. Så himla mycket pengar rör det sig inte om.
Men, det handlar om principer.
Det handlar om att det också står att "PAKETRABATTEN gäller endast till förfallodagen!" (med utropstecken).
Alltså förväntas jag betala inom bara ett par veckor för att de har en administration som innebär att en försändelse/faktura tar 15 dagar på sig att nå mig.
För att jag skall få paketrabatten och inte behöva betala ungefär dubbelt så mycket.
Jag tror inte det.
Jag har genast skickat dem ett mail och berättat vilket datum jag tidigast tänker betala. Utan att förlora paketrabatten.
Sådant här gör mig mäkta irriterad.
Och jag vet att det är ett i-lands-problem.
Men, som sagt - det handlar om principer.
Utropsteckna mig och skrämma mig med indragen rabatt för att lyda. Nej tack.
Upp på barrikaderna!
Jättefina blev de!
Irriterad blev jag. När jag fick fakturan i min hand och ser:
Betalningsvillkor: 30 dagar netto
Förfallodatum: 2009-11-12
Eh?! Det är den 28 oktober idag. Det är då rakt inga 30 dagar till den 12 november.
Inte för att det egentligen, rent ekonomiskt spelar så himla stor roll. Så himla mycket pengar rör det sig inte om.
Men, det handlar om principer.
Det handlar om att det också står att "PAKETRABATTEN gäller endast till förfallodagen!" (med utropstecken).
Alltså förväntas jag betala inom bara ett par veckor för att de har en administration som innebär att en försändelse/faktura tar 15 dagar på sig att nå mig.
För att jag skall få paketrabatten och inte behöva betala ungefär dubbelt så mycket.
Jag tror inte det.
Jag har genast skickat dem ett mail och berättat vilket datum jag tidigast tänker betala. Utan att förlora paketrabatten.
Sådant här gör mig mäkta irriterad.
Och jag vet att det är ett i-lands-problem.
Men, som sagt - det handlar om principer.
Utropsteckna mig och skrämma mig med indragen rabatt för att lyda. Nej tack.
Upp på barrikaderna!
O´boy Dark
Tummen ner för O´boy Dark. Trodde att det kanske skulle vara lite gott med lite mindre sött. Men, istället får man en grovkornig historia som mest påminner om det pulver man blandar med vatten. Nej. Blä.
Rekommenderas inte!
Rekommenderas inte!
tisdag 27 oktober 2009
Den sista vintern
Jahapp, då kan Åke Edwardssons "Den sista vintern" läggas till handlingarna också.
Jag har alltid gillat hans böcker om Erik Winter och denna var inget undantag. Den var absolut ok. Men, jag vet inte om det berodde på mig eller om det berodde på boken - men, jag tyckte den blev lite väl seg emellanåt. Det var lite väl mycket av skildrande av skuldkänslor för att lämna familjen p g a jobbet och lite väl mycket uppenbara öppningar som jag bara satt och störde mig på att de inte tog tag i någon gång.
Jag uppskattar mycket mer när det knyts ihop med hjälp av betydligt mer dolda trådar som nästan nämnts i förbifarten som jag bara - när de väl dyker upp - känner "jajustja" om. Den här gången så visades de upp lite för ofta, lite för tydligt för att jag inte till slut skulle få lust att gasta åt både herr Winter och hans närmaste man att "För sjutton - kolla upp den där omständigheten där! Är ni helt blinda?!"
Dessutom var det t o m minst en sak som författaren helt glömde bort att förklara.
Så, det kanske är bra om det här verkligen är "den sista vintern"...
Jag vill absolut inte ha den oläst. Jag tyckte bara inte att den var riktigt lika bra som jag hade hoppats. Utan just "ok". Om någon tycker annorlunda så får ni mer än gärna protestera.
Jag har alltid gillat hans böcker om Erik Winter och denna var inget undantag. Den var absolut ok. Men, jag vet inte om det berodde på mig eller om det berodde på boken - men, jag tyckte den blev lite väl seg emellanåt. Det var lite väl mycket av skildrande av skuldkänslor för att lämna familjen p g a jobbet och lite väl mycket uppenbara öppningar som jag bara satt och störde mig på att de inte tog tag i någon gång.
Jag uppskattar mycket mer när det knyts ihop med hjälp av betydligt mer dolda trådar som nästan nämnts i förbifarten som jag bara - när de väl dyker upp - känner "jajustja" om. Den här gången så visades de upp lite för ofta, lite för tydligt för att jag inte till slut skulle få lust att gasta åt både herr Winter och hans närmaste man att "För sjutton - kolla upp den där omständigheten där! Är ni helt blinda?!"
Dessutom var det t o m minst en sak som författaren helt glömde bort att förklara.
Så, det kanske är bra om det här verkligen är "den sista vintern"...
Jag vill absolut inte ha den oläst. Jag tyckte bara inte att den var riktigt lika bra som jag hade hoppats. Utan just "ok". Om någon tycker annorlunda så får ni mer än gärna protestera.
Sjukdom med knorr?
Svårt att säga vad det är som har drabbat mina/våra barn den här veckan.
Meningen var ju att det skulle vara höstlov som drabbade dem. Lite mys och lite roligheter i lagom takt så där.
Men istället fick M hög feber natten till söndag och riktigt otäck andning. Lite piggare men ändå den där otäcka andningen hela söndagen - som blev sämre framåt kvällningen. Vid det laget hade också L fått feber och börjat må illa. Pratade med sjukvårdsupplysningen om M och eftersom hans andning var påverkad så tyckte de att det var bra om jag kom in. Så, söndag kväll tillbringades i ett enskilt rum på akuten (misstänkt influensa tas om hand så, så att smittspridningen skall minimeras) med personal med munskydd och handskar och förkläden och allt när de kom in. Domen blev falsk krupp som för all del kunde ha influensan som underliggande orsak (de testar endast de barn de lägger in).
Måndag morgon, killarna lite piggare, L lite feber, M ingen alls - men nu var T febrig och hade ont i magen och halsen. Dagen förflöt och framåt eftermiddagen började L:s feber stiga och sedan jag åkt till jobbet (jag jobbar kväll denna vecka, för allra första gången) så hade han kräkts också. Kom hem vid ett-tiden och sedan har natten tillbringats med att han har ropat att han måste kräkas - in på toaletten, vänta vänta vänta - ge upp gå och sova - nääästan somna och så var det dags för samma resa igen (så, jag måste passa på att vila ögonen en stund snart för att orka ikväll). Jag tempade honom när jag kom hem och han hade då - sovandes - 39,5 grader och absolut vägrade att ta Alvedon när jag försökte. Suck. Envisa ungar!
Idag har T och L fortfarande lite feber och T klagar på halsont. Det är roligt nästan jämt!
Så, inte vet jag - om det är en sjukdom med knorr de ådragit sig eller om det är något annat. Slagna är de hursomhelst - och höstlovet har än så länge inte riktigt blivit som vi hade tänkt oss det...
Meningen var ju att det skulle vara höstlov som drabbade dem. Lite mys och lite roligheter i lagom takt så där.
Men istället fick M hög feber natten till söndag och riktigt otäck andning. Lite piggare men ändå den där otäcka andningen hela söndagen - som blev sämre framåt kvällningen. Vid det laget hade också L fått feber och börjat må illa. Pratade med sjukvårdsupplysningen om M och eftersom hans andning var påverkad så tyckte de att det var bra om jag kom in. Så, söndag kväll tillbringades i ett enskilt rum på akuten (misstänkt influensa tas om hand så, så att smittspridningen skall minimeras) med personal med munskydd och handskar och förkläden och allt när de kom in. Domen blev falsk krupp som för all del kunde ha influensan som underliggande orsak (de testar endast de barn de lägger in).
Måndag morgon, killarna lite piggare, L lite feber, M ingen alls - men nu var T febrig och hade ont i magen och halsen. Dagen förflöt och framåt eftermiddagen började L:s feber stiga och sedan jag åkt till jobbet (jag jobbar kväll denna vecka, för allra första gången) så hade han kräkts också. Kom hem vid ett-tiden och sedan har natten tillbringats med att han har ropat att han måste kräkas - in på toaletten, vänta vänta vänta - ge upp gå och sova - nääästan somna och så var det dags för samma resa igen (så, jag måste passa på att vila ögonen en stund snart för att orka ikväll). Jag tempade honom när jag kom hem och han hade då - sovandes - 39,5 grader och absolut vägrade att ta Alvedon när jag försökte. Suck. Envisa ungar!
Idag har T och L fortfarande lite feber och T klagar på halsont. Det är roligt nästan jämt!
Så, inte vet jag - om det är en sjukdom med knorr de ådragit sig eller om det är något annat. Slagna är de hursomhelst - och höstlovet har än så länge inte riktigt blivit som vi hade tänkt oss det...
Detektivarbete
Tror ni att det faktum att IF Sylvia i Norrköping inte har en huvudtränare som heter Lasse nästa säsong betyder något när det gäller utfallet i "Ensam mamma söker"?
söndag 25 oktober 2009
Filmatiserad barndom
För några år sedan så tyckte jag att T äntligen var stor nog för kapitelböcker. Så, jag tänkte att NU är det dags att införskaffa en av mina absoluta favoriter som barn. Jag gick in på bokhandeln och fick till min glädje genast tag på ett exemplar av boken som jag varit lite rädd för att det skulle vara svårt att få tag på... Detta berodde på att den just höll på att filmatiseras... Boken jag var ute efter var "Kalle och chokladfabriken". Den berättelsen förtrollade mig när jag var mindre - med chokladflod och godisgräs och karamellbåt. Och nu - blev den film! Precis när jag hade ett barn stort nog att köpa boken till (vi hann dock läsa boken först)! Sicket sammanträffande!
Nu då.
För några veckor sedan fick jag för mig att jag skulle ha en bok till mina pojkar. Jag gick in på Adlibris och lade in en bevakning eftersom den var tillfälligt slut. I förra veckan fick jag så ett meddelande om att boken jag bevakade hade kommit in. Nu tänkte jag mig som så att kanske att systersonen som är lika gammal som mina pojkar kanske också skulle vara intresserad av denna bok, så jag skickade ett mail till syrran för att s a s "pejla läget"...
Och igår, var syrran på bio med sagda son och såg på "Lilla spöket Laban" och gissa vad de visade för trailer om kommande film?! Jo, en filmatisering av just "Till Vildingarnas land"!
Snacka om att vår generation håller på att filmatisera sin/vår barndom. En form av självbiografisk resa utan att vara personlig! Åh, ljuva nostalgi!
Nu då.
För några veckor sedan fick jag för mig att jag skulle ha en bok till mina pojkar. Jag gick in på Adlibris och lade in en bevakning eftersom den var tillfälligt slut. I förra veckan fick jag så ett meddelande om att boken jag bevakade hade kommit in. Nu tänkte jag mig som så att kanske att systersonen som är lika gammal som mina pojkar kanske också skulle vara intresserad av denna bok, så jag skickade ett mail till syrran för att s a s "pejla läget"...
Och igår, var syrran på bio med sagda son och såg på "Lilla spöket Laban" och gissa vad de visade för trailer om kommande film?! Jo, en filmatisering av just "Till Vildingarnas land"!
Snacka om att vår generation håller på att filmatisera sin/vår barndom. En form av självbiografisk resa utan att vara personlig! Åh, ljuva nostalgi!
fredag 23 oktober 2009
Sadla om
Om du skulle sadla om helt. Om du skulle få en rejäl skvätt med pengar av någon och denna någon sa att du bara fick använda dessa för att finansiera studier.
Vad skulle du då plugga till? Varför då? Eller skulle du vilja plocka ihop "allt möjligt" - varför då? Vad skulle du i så fall "ha" det till?
Jag satt och funderade på det där häromdagen. Jag har dock inte för avsikt att börja plugga igen, men om om om...
Ja, då skulle jag nog läsa till beteendevetare (även om jag faktiskt inte är helt säker på vad jag skulle använda den utbildningen till, men människans psyke och analyserna om vad det är som orsakar vissa beteenden och skeenden fascinerar mig mycket) alternativt barnmorska. Tänk att få vara med om detta livets mirakel varje dag!
Du då?
Vad skulle du då plugga till? Varför då? Eller skulle du vilja plocka ihop "allt möjligt" - varför då? Vad skulle du i så fall "ha" det till?
Jag satt och funderade på det där häromdagen. Jag har dock inte för avsikt att börja plugga igen, men om om om...
Ja, då skulle jag nog läsa till beteendevetare (även om jag faktiskt inte är helt säker på vad jag skulle använda den utbildningen till, men människans psyke och analyserna om vad det är som orsakar vissa beteenden och skeenden fascinerar mig mycket) alternativt barnmorska. Tänk att få vara med om detta livets mirakel varje dag!
Du då?
torsdag 22 oktober 2009
Nu tycker jag något!
Satt och läste läsarkommentarerna till artikeln i Aftonbladet på nätet, om det faktum att Svenska Kyrkan idag röstat ja till att även personer av samma kön skall kunna gifta sig i kyrkan.
Och jag blir faktiskt mörkrädd över hur oerhört trångsynta en del människor är. I och för sig visste jag det redan, men det blir så väldigt tydligt ibland.
Nu är jag inte religiös eller något åt det hållet. Men, efter en filosofisk diskussion en natt i en sommarstuga för många många år sedan, då jag och en kompis diskuterade just Gudstro och Bibeln och allt det där och hon delgav mig det hon bestämt sig för att tro på. Hon i sin tur hade "lärt sig" detta av sin farfar (tror jag det var) och vi enades nog om att om man inte kan ta till sig den delen av Bibeln så är det inte mycket bevänt med resten heller - och den "biten" var/är: "Störst av allt är kärleken". Och - det "köpte" jag till fullo - och gör än idag. Om man inte klarar av det, så vad är resten värt?
En annan rad som jag också tycker är ett bra rättesnöre är "Den som är syndfri kastar första stenen".
Jag har svårt att förstå hur de som utger sig för att vara kristna och djupt troende och som slår Jesus i huvudet på vemsomhelst som orkar lyssna (och säkert även de som inte orkar lyssna) - kan med att hålla på och vara så fördömande jämt. Om de verkligen läste Bibeln skulle de ju snabbt se att det inte är deras sak att döma. Om man hårddrar det och verkligen vill tro så är det ju faktiskt bara Han däruppe som har rätt att göra det.
Är det då inte att förhäva sig en smula att gå på om synd och straff för kärleks skull?!
Och jag blir faktiskt mörkrädd över hur oerhört trångsynta en del människor är. I och för sig visste jag det redan, men det blir så väldigt tydligt ibland.
Nu är jag inte religiös eller något åt det hållet. Men, efter en filosofisk diskussion en natt i en sommarstuga för många många år sedan, då jag och en kompis diskuterade just Gudstro och Bibeln och allt det där och hon delgav mig det hon bestämt sig för att tro på. Hon i sin tur hade "lärt sig" detta av sin farfar (tror jag det var) och vi enades nog om att om man inte kan ta till sig den delen av Bibeln så är det inte mycket bevänt med resten heller - och den "biten" var/är: "Störst av allt är kärleken". Och - det "köpte" jag till fullo - och gör än idag. Om man inte klarar av det, så vad är resten värt?
En annan rad som jag också tycker är ett bra rättesnöre är "Den som är syndfri kastar första stenen".
Jag har svårt att förstå hur de som utger sig för att vara kristna och djupt troende och som slår Jesus i huvudet på vemsomhelst som orkar lyssna (och säkert även de som inte orkar lyssna) - kan med att hålla på och vara så fördömande jämt. Om de verkligen läste Bibeln skulle de ju snabbt se att det inte är deras sak att döma. Om man hårddrar det och verkligen vill tro så är det ju faktiskt bara Han däruppe som har rätt att göra det.
Är det då inte att förhäva sig en smula att gå på om synd och straff för kärleks skull?!
onsdag 21 oktober 2009
Åsiktslöshet
Det är märkligt hur lite jag tycker om saker just nu.
Jag som annars har åsikter om det allra mesta.
Det måste vara hösten. Och mörkret. Och tröttheten. Och det lätt hektiska arbetstempot på jobbet. Ja, detta i kombination kanske gör det.
Att energin liksom inte orkar läggas på att tycka en massa saker.
Precis just nu.
Mer än att det är underbart härligt att nedräkningen pågår för fullt. Imorgon, dags för andra och sista Twinrix (iallafall innan själva resan).
Hur skall jag hinna julstöka?
Jag som annars har åsikter om det allra mesta.
Det måste vara hösten. Och mörkret. Och tröttheten. Och det lätt hektiska arbetstempot på jobbet. Ja, detta i kombination kanske gör det.
Att energin liksom inte orkar läggas på att tycka en massa saker.
Precis just nu.
Mer än att det är underbart härligt att nedräkningen pågår för fullt. Imorgon, dags för andra och sista Twinrix (iallafall innan själva resan).
Hur skall jag hinna julstöka?
måndag 19 oktober 2009
Allt som återstår av Elin Boardy
Jaha. Boken utläst, vidareskickad och glömd.
Eller ja, nästan. För inte tyckte jag att den gav något bestående minne eller några önskemål om mer. Nej. Det gjorde den inte.
Jag tyckte historien var ganska tam. Ganska intetsägande och en smula frustrerande och rätt ofärgad. Har läst betydligt bättre böcker i samma genre får jag väl lov att säga.
Det som höjer betyget något är ändå att författarinnan använder språket lite annorlunda, vilket gjorde att iallafall jag "vaknade till" lite ibland. Fick tänka till lite.
Det behöver dock inte vara så att boken var alltigenom dålig. Ni har hört mig säga det förut - det kan ha varit fel "läge" för den boken..
Nu har jag gått vidare.
Eller ja, nästan. För inte tyckte jag att den gav något bestående minne eller några önskemål om mer. Nej. Det gjorde den inte.
Jag tyckte historien var ganska tam. Ganska intetsägande och en smula frustrerande och rätt ofärgad. Har läst betydligt bättre böcker i samma genre får jag väl lov att säga.
Det som höjer betyget något är ändå att författarinnan använder språket lite annorlunda, vilket gjorde att iallafall jag "vaknade till" lite ibland. Fick tänka till lite.
Det behöver dock inte vara så att boken var alltigenom dålig. Ni har hört mig säga det förut - det kan ha varit fel "läge" för den boken..
Nu har jag gått vidare.
söndag 18 oktober 2009
Ödet, eller vad?
Alltså, tänk hur det kan bli.
De senaste skyltarna jag "tagit" - 005 och 006 - har det verkligen varit lite så där konstigt med. Om jag inte gjort som jag gjort (på ett annat sätt än jag brukar eller borde) så hade jag missat dem. Båda två.
I fredags så skulle jag ut i en rondell precis här i närheten. Jag är en ganska aggressiv rondellkörare i kombination med att jag bor precis i kanten av ett område som är hårt trafikerat av shoppingkåta människor varje helg. Så, i vanliga fall så kastar jag mig ut vid första minsta lucka, för man vet inte när man får en igen. Men, så inte i fredags. Av någon anledning så tog jag det lite lugnare och lämnade en liten lucka, till förmån för en något större som kom ett steg senare. Och då kom 005:an där! Hade jag kastat mig ut som jag brukar, hade jag missat den.
Idag så var jag och killarna ute och gick. Och så kom vi ut "lite fel" jämfört med vart vi skulle, så jag tänkte lite galet och började gå åt "fel" håll - d v s ett håll som hade blivit längre än "rätt" håll, men som också funkar. Hängde du med? Hursomhelst så gick vi en bit tills M säger "Men, mamma - jag trodde vi skulle ditåt.." varpå jag hejdar mig och säger att "Javisst, vi går ditåt istället, det är ju faktiskt en bättre väg..." och så vände vi på steken och började gå "rätt" väg istället. Efter en liten bit så - där kom 006:an! Hade jag gått åt "rätt" håll på en gång, hade vi passerat just där innan den hade kört förbi - och jag hade missat den.
Tror ni inte Ödet ville att jag skulle få lite medvind dessa båda gånger? Tror ni inte Ödet säger till mig att det är bra för mig med lite platespotting? Ödet som ju ger mig lite nytändning när jag som bäst behöver den?! Eller så är det det där med Truman Show igen...
De senaste skyltarna jag "tagit" - 005 och 006 - har det verkligen varit lite så där konstigt med. Om jag inte gjort som jag gjort (på ett annat sätt än jag brukar eller borde) så hade jag missat dem. Båda två.
I fredags så skulle jag ut i en rondell precis här i närheten. Jag är en ganska aggressiv rondellkörare i kombination med att jag bor precis i kanten av ett område som är hårt trafikerat av shoppingkåta människor varje helg. Så, i vanliga fall så kastar jag mig ut vid första minsta lucka, för man vet inte när man får en igen. Men, så inte i fredags. Av någon anledning så tog jag det lite lugnare och lämnade en liten lucka, till förmån för en något större som kom ett steg senare. Och då kom 005:an där! Hade jag kastat mig ut som jag brukar, hade jag missat den.
Idag så var jag och killarna ute och gick. Och så kom vi ut "lite fel" jämfört med vart vi skulle, så jag tänkte lite galet och började gå åt "fel" håll - d v s ett håll som hade blivit längre än "rätt" håll, men som också funkar. Hängde du med? Hursomhelst så gick vi en bit tills M säger "Men, mamma - jag trodde vi skulle ditåt.." varpå jag hejdar mig och säger att "Javisst, vi går ditåt istället, det är ju faktiskt en bättre väg..." och så vände vi på steken och började gå "rätt" väg istället. Efter en liten bit så - där kom 006:an! Hade jag gått åt "rätt" håll på en gång, hade vi passerat just där innan den hade kört förbi - och jag hade missat den.
Tror ni inte Ödet ville att jag skulle få lite medvind dessa båda gånger? Tror ni inte Ödet säger till mig att det är bra för mig med lite platespotting? Ödet som ju ger mig lite nytändning när jag som bäst behöver den?! Eller så är det det där med Truman Show igen...
lördag 17 oktober 2009
Lördagsröj!
Tänk vad grejer man hittar när man röjer (och med lördags-röj menas inte detsamma som om jag varit 25 år och singel - nu som trebarnsmamma i ett radhus i en förort).
Vi har ett skåp som går under den allmänna benämningen "pysselskåpet". Detta framför allt för att där inne finns alla möjliga och omöjliga saker barnen kan tänkas vilja använda om/när de vill pyssla. Ni vet, piprensare, paljetter, kritor, papper av olika modeller, färger, fjädrar, klistermärken och en massa annat.
Men, inte nog med det - därinne finns också ljus, servetter, krukor, vaser, ljusstakar och lite annat diverse.
Man kan väl säga att jag nog har varit hamster i ett tidigare liv. Eller har extremt dåligt minne i kombination med en väldigt rörigt skåp. Jag hittade inte mindre än 16 rullar med tejp, 8 limstift, 7 ark med julklappsetiketter, en ruggig massa värmeljus (jag som t o m åkte och köpte igår - fast det var ju med doft, förstås) och så hörnskydd, sätta-fast-bokhyllor-i-väggen-band och möbeltassar i pluralis förutom allt annat då.
Suck.
Nu är där röjt. Nu är där rensat. Vi får se hur lång tid det tar innan det ser ut som.. förut igen... Många av dessa saker är ju lite osymmetriska om man säger så - så det blir gärna lite stökigt lite fort.
Vi har ett skåp som går under den allmänna benämningen "pysselskåpet". Detta framför allt för att där inne finns alla möjliga och omöjliga saker barnen kan tänkas vilja använda om/när de vill pyssla. Ni vet, piprensare, paljetter, kritor, papper av olika modeller, färger, fjädrar, klistermärken och en massa annat.
Men, inte nog med det - därinne finns också ljus, servetter, krukor, vaser, ljusstakar och lite annat diverse.
Man kan väl säga att jag nog har varit hamster i ett tidigare liv. Eller har extremt dåligt minne i kombination med en väldigt rörigt skåp. Jag hittade inte mindre än 16 rullar med tejp, 8 limstift, 7 ark med julklappsetiketter, en ruggig massa värmeljus (jag som t o m åkte och köpte igår - fast det var ju med doft, förstås) och så hörnskydd, sätta-fast-bokhyllor-i-väggen-band och möbeltassar i pluralis förutom allt annat då.
Suck.
Nu är där röjt. Nu är där rensat. Vi får se hur lång tid det tar innan det ser ut som.. förut igen... Många av dessa saker är ju lite osymmetriska om man säger så - så det blir gärna lite stökigt lite fort.
fredag 16 oktober 2009
De e dags för fredagsmyyys
Eller varför inte:
På torsdag äts det ärtsoppa, på lördag är det fest. Men fredag är ändå den dagen som känns bäst! Ge mig då kyckling, det gillar jag mest! Kyckling på fredag, det enda jag vill ha. Kyckling på fredag, då mår man riktigt bra. Kyckling på fredag, vad var det jag sa? Jag vill ha fredag idag!
Och vad är det för dag idag?
Nyinköpta doftljus från IKEA kommer att sätta riktig mysprägel på vår fredagskväll - tillsammans med chipsen och kycklingen förstås!
Har ni förresten hört den där nya radioreklamen från Skanska? Den där de pratar med de som har vågat allt möjligt mer eller mindre livsfarligt och extra våghalsigt, men aldrig att investera i en egen bostad? Jag undrar om de inte lyssnade igenom det ordentligt innan de började köra reklamen. För, jag menar - vem vill göra en GANSKA trygg affär?!
På torsdag äts det ärtsoppa, på lördag är det fest. Men fredag är ändå den dagen som känns bäst! Ge mig då kyckling, det gillar jag mest! Kyckling på fredag, det enda jag vill ha. Kyckling på fredag, då mår man riktigt bra. Kyckling på fredag, vad var det jag sa? Jag vill ha fredag idag!
Och vad är det för dag idag?
Nyinköpta doftljus från IKEA kommer att sätta riktig mysprägel på vår fredagskväll - tillsammans med chipsen och kycklingen förstås!
Har ni förresten hört den där nya radioreklamen från Skanska? Den där de pratar med de som har vågat allt möjligt mer eller mindre livsfarligt och extra våghalsigt, men aldrig att investera i en egen bostad? Jag undrar om de inte lyssnade igenom det ordentligt innan de började köra reklamen. För, jag menar - vem vill göra en GANSKA trygg affär?!
Blåbär
Kan ju inte undgå att berätta för er om blåbär. Ni kommer väl ihåg att äta blåbär? Helst färska, förstås. D har gått och blivit helt blåbärstokig - så när vi var i Hälsingland såg han till att plocka massor så att frysen blev nästan full. Nu har dock mängden gått ner kraftigt eftersom han liksom inte bara äter ibland - utan typ jämt.
Läs bara här!
Ni kan ju gissa vilka som kommer att få göra plats för en frysbox i förrådet nästa sommar (han skulle nog bra gärna vilja iallafall!). Så att det räcker hela året. Ingen kommer längre behöva fråga var D är. Finns det blåbär ute i skogen, så vet ni var han är. Och vad han gör. Han gör som vårt husdjur. Han hamstrar.
Läs bara här!
Ni kan ju gissa vilka som kommer att få göra plats för en frysbox i förrådet nästa sommar (han skulle nog bra gärna vilja iallafall!). Så att det räcker hela året. Ingen kommer längre behöva fråga var D är. Finns det blåbär ute i skogen, så vet ni var han är. Och vad han gör. Han gör som vårt husdjur. Han hamstrar.
torsdag 15 oktober 2009
Läskigt!
Någon som vet hur ofta Google Maps uppdateras?
Jag har nyligen insett att om jag skriver in vår adress och zoomar in allt det bara går - så ser jag D ute på vår altan!
Jag har nyligen insett att om jag skriver in vår adress och zoomar in allt det bara går - så ser jag D ute på vår altan!
tisdag 13 oktober 2009
Och nu börjar den igen...
... skräckpropagandan för att få oss att vaccinera oss mot svininfluensan. Nyans, tack!
Ungdomar och internet
Nu är ju mitt äldsta barn bara knappt 9 år än, men jag har en fundering ändå.
Den väcktes av det faktum att grannflickan som T väldigt ofta är tillsammans med, som då är ganska precis ett år äldre än henne, berättade att hon "äntligen" fått installera MSN på sin del av familjens dator.
För det första så tycker jag, personligen, att knappt 10 är för ungt för MSN - är jag överbeskyddande då?
Och för det andra: Hur gör jag för att försäkra mig om att T inte sitter på MSN hemma hos kompisen där jag inte har minsta lilla insyn? Jag är tämligen säker på att kompisens föräldrar inte har den kollen.
Hursomhelst - så har jag pratat med T om det. Att jag absolut inte vill att hon hänger på MSN hemma hos någon annan - och att hon så småningom kommer att få använda det själv, men att jag kommer att vara med då. Jag har försökt förklara för henne att det finns så mycket knäppa människor på nätet som utger sig för att vara någon annan o s v. Men, vis av att jag själv inte alltid följde alla förmaningar jag fick hemifrån - oroar detta mig ändå.
Jag har dock bestämt att jag skall ta bort administratörsrättigheterna för barnens konton på vår dator (man kan ju fråga sig varför jag inte gjort det tidigare, men de behöver ju ibland installera vanliga dataspel) och jag kommer också prata med kompisarnas föräldrar om min inställning. Så att de vet. Sedan vet jag ju inte om de verkligen efterföljer mina önskemål, men då har jag gjort vad jag kan. Eller?
Jag tror egentligen inte att problemet riskerar att bli speciellt stort speciellt snart - men som den här tiden går, så är hon banne mig snart tonåring! Och då känns det som om det är bra att ha grundlagt detta redan nu.
Vilka regler har ni för era barn som är i samma ålder eller äldre? Hur hanterar ni sådana här frågor med era barn? Hur tycker ni att man "ska" hantera dem om ni nu inte sitter i situationen själva, men ändå har åsikter? Jag vill veta.
Den väcktes av det faktum att grannflickan som T väldigt ofta är tillsammans med, som då är ganska precis ett år äldre än henne, berättade att hon "äntligen" fått installera MSN på sin del av familjens dator.
För det första så tycker jag, personligen, att knappt 10 är för ungt för MSN - är jag överbeskyddande då?
Och för det andra: Hur gör jag för att försäkra mig om att T inte sitter på MSN hemma hos kompisen där jag inte har minsta lilla insyn? Jag är tämligen säker på att kompisens föräldrar inte har den kollen.
Hursomhelst - så har jag pratat med T om det. Att jag absolut inte vill att hon hänger på MSN hemma hos någon annan - och att hon så småningom kommer att få använda det själv, men att jag kommer att vara med då. Jag har försökt förklara för henne att det finns så mycket knäppa människor på nätet som utger sig för att vara någon annan o s v. Men, vis av att jag själv inte alltid följde alla förmaningar jag fick hemifrån - oroar detta mig ändå.
Jag har dock bestämt att jag skall ta bort administratörsrättigheterna för barnens konton på vår dator (man kan ju fråga sig varför jag inte gjort det tidigare, men de behöver ju ibland installera vanliga dataspel) och jag kommer också prata med kompisarnas föräldrar om min inställning. Så att de vet. Sedan vet jag ju inte om de verkligen efterföljer mina önskemål, men då har jag gjort vad jag kan. Eller?
Jag tror egentligen inte att problemet riskerar att bli speciellt stort speciellt snart - men som den här tiden går, så är hon banne mig snart tonåring! Och då känns det som om det är bra att ha grundlagt detta redan nu.
Vilka regler har ni för era barn som är i samma ålder eller äldre? Hur hanterar ni sådana här frågor med era barn? Hur tycker ni att man "ska" hantera dem om ni nu inte sitter i situationen själva, men ändå har åsikter? Jag vill veta.
måndag 12 oktober 2009
Här är ditt liv, del 2
Angående programmet om Svennis. Jag har informerats om (iofs så hade jag nog någon form av svag aning) att om man grävt lite i den tid när han utbildades till Gymnastikdirektör i Örebro, så kunde min pappa ha dykt upp i TV-rutan.
De pluggade visst ihop och pappa och han gjorde dessutom praktik tillsammans en period. Så han har tydligen varit hemma hos oss flera gånger och mamma och hans dåvarande fru (mamman till barnen) umgicks visst också lite grann, så "studentänkor" de var.
Jag som "bara" trodde att deras samröre handlade om en Steg4-utbildning i Svenska Fotbollsförbundets regi.
Och så var det alltså flera år... Jag är nog nästan kändis nu. Visst?
De pluggade visst ihop och pappa och han gjorde dessutom praktik tillsammans en period. Så han har tydligen varit hemma hos oss flera gånger och mamma och hans dåvarande fru (mamman till barnen) umgicks visst också lite grann, så "studentänkor" de var.
Jag som "bara" trodde att deras samröre handlade om en Steg4-utbildning i Svenska Fotbollsförbundets regi.
Och så var det alltså flera år... Jag är nog nästan kändis nu. Visst?
20 år!
Grattis till mig på 20-årsdagen!
Jag firade den stora dagen med att se både 002 (i ett parkeringshus) och 003 (på väg tillbaka till jobbet).
Och, vaddå?! Är jag inte 20 år? Jo, som körkortsinnehavare är jag 20 år. Idag för 20 år sedan var den efterlängtade rosa lappen äntligen min! Och har så förblivit *peppar peppar*.
(Edit: På vägen hem såg jag 004 också. Jag har flyt nu!)
Jag firade den stora dagen med att se både 002 (i ett parkeringshus) och 003 (på väg tillbaka till jobbet).
Och, vaddå?! Är jag inte 20 år? Jo, som körkortsinnehavare är jag 20 år. Idag för 20 år sedan var den efterlängtade rosa lappen äntligen min! Och har så förblivit *peppar peppar*.
(Edit: På vägen hem såg jag 004 också. Jag har flyt nu!)
söndag 11 oktober 2009
Hjälpsam passagerare
L fick sitta fram när vi åkte till Dalarna. Man kan ju undra om jag flyttade till Stockholmsområdet i förra veckan när jag lyckas pricka rusningstrafik genom sta´n nästan jämt. Så också i torsdags. Suck. Det gick... långsamt...
L sitter och tittar och så säger han: "Mamma, varför kör du så långsamt? Kan du inte köra lite fortare?"
"Nej, det går inte just nu." (några längre utläggningar var inte på modet just då)
"Men, det är bara att du trycker lite hårdare med foten på gasen, så går det fortare..."
Ehrm, ja - så skulle man ju kunna göra - om det inte var en massa andra bilar i vägen...
L sitter och tittar och så säger han: "Mamma, varför kör du så långsamt? Kan du inte köra lite fortare?"
"Nej, det går inte just nu." (några längre utläggningar var inte på modet just då)
"Men, det är bara att du trycker lite hårdare med foten på gasen, så går det fortare..."
Ehrm, ja - så skulle man ju kunna göra - om det inte var en massa andra bilar i vägen...
Rycker närmare
Kan väl säga så här:
Fredagskvällen med E och A och det faktum att min pappa igår var på "fotbollsavslutning" i den klubb som han från början varit tränare (för ett antal år sedan) och nu agerat mentor och då satt vid samma bord som tre av mina gamla klasskompisar, har gjort att jag insett jag ju faktiskt är nyfiken.
Jag är ju faktiskt nyfiken på en hel massa av de människor som jag har haft någon form av relation till, genom mitt liv så här långt. En del närmare, tightare - andra kanske hyfsat nära - de där "relation på avstånd" är väl de jag kan känna att jag inte behöver nu heller. Ja ja ja - jag har fått höra det (nästan) till leda nu: Du kan välja! Så de får jag väl kanske välja bort då.
Hmmm.
Fejan börjar ju faktiskt kännas alltmer lockande.
Ledsen om ni tycker att jag tjatar...
Fredagskvällen med E och A och det faktum att min pappa igår var på "fotbollsavslutning" i den klubb som han från början varit tränare (för ett antal år sedan) och nu agerat mentor och då satt vid samma bord som tre av mina gamla klasskompisar, har gjort att jag insett jag ju faktiskt är nyfiken.
Jag är ju faktiskt nyfiken på en hel massa av de människor som jag har haft någon form av relation till, genom mitt liv så här långt. En del närmare, tightare - andra kanske hyfsat nära - de där "relation på avstånd" är väl de jag kan känna att jag inte behöver nu heller. Ja ja ja - jag har fått höra det (nästan) till leda nu: Du kan välja! Så de får jag väl kanske välja bort då.
Hmmm.
Fejan börjar ju faktiskt kännas alltmer lockande.
Ledsen om ni tycker att jag tjatar...
Prövning
Om man först ser 028 och sedan inte mindre än fyra stycken 029 tätt följda av 030 - tror ni inte att "vår Herre" då försöker pröva en patiens-fuskare?
När man sedan ser 121 (som vi ju också har) och strax efter 122 och därefter 123. Då känns det än mer som - vad 17 håller jag på med? Varför står det inte i reglerna att man börjar med sitt eget nummer och "går runt"? Varför måste man just börja med 001?
Att ovanpå detta se 003 två gånger och fortfarande inte se 002 på alla dessa mil som det är mellan Dalarna och hemmet - ja, då känns det hela lite beigt.
Rent trams det hela! Vi får väl se när jag ger upp :-).
När man sedan ser 121 (som vi ju också har) och strax efter 122 och därefter 123. Då känns det än mer som - vad 17 håller jag på med? Varför står det inte i reglerna att man börjar med sitt eget nummer och "går runt"? Varför måste man just börja med 001?
Att ovanpå detta se 003 två gånger och fortfarande inte se 002 på alla dessa mil som det är mellan Dalarna och hemmet - ja, då känns det hela lite beigt.
Rent trams det hela! Vi får väl se när jag ger upp :-).
lördag 10 oktober 2009
Fredspriset
Min första tanke när det offentliggjordes att Barack Obama fått Nobels Fredspris var: Varför då?
Jag har ju dock generellt sett ett väldigt gott öga till mannen i fråga. Han har ju ett av världens svåraste jobb och jag tycker han sköter det galant så här långt.
Men, fredspris?
Hursomhelst så började jag fundera på det. Och när jag sedan läste en kommentar till en artikel om det i Aftonbladet där kommentarsskribenten liknade det med att en del ger dricksen till hotellpersonalen när de åker hem från semesterorten, medan skribenten gav dricksen redan första dagen - för att få chansen att förhoppningsvis åtnjuta den goda viljan som det kanske för med sig - så insåg att jag att det var så på pricken som jag också tänkte.
Att man kanske helt enkelt använder fredspriset som ett påtryckningsmedel. En person som har fått det hedervärda priset måste ju bara verka för fred i allt han gör efter det.
Och vem är en av världens mäktigaste och mest tongivande personer idag? Just det.
Man ser att den goda viljan finns i honom och nu försöker man helt enkelt förstärka det positiva beteendet (precis som man ju skall göra i ex barnuppfostran) genom att uppmärksamma det på det här sättet.
Oerhört smart!
Sett från det hållet så kanske fredspriset kan spela en avgörande roll i eventuella kommande konflikter. Mer proaktivt än reaktivt, helt enkelt.
Jag har ju dock generellt sett ett väldigt gott öga till mannen i fråga. Han har ju ett av världens svåraste jobb och jag tycker han sköter det galant så här långt.
Men, fredspris?
Hursomhelst så började jag fundera på det. Och när jag sedan läste en kommentar till en artikel om det i Aftonbladet där kommentarsskribenten liknade det med att en del ger dricksen till hotellpersonalen när de åker hem från semesterorten, medan skribenten gav dricksen redan första dagen - för att få chansen att förhoppningsvis åtnjuta den goda viljan som det kanske för med sig - så insåg att jag att det var så på pricken som jag också tänkte.
Att man kanske helt enkelt använder fredspriset som ett påtryckningsmedel. En person som har fått det hedervärda priset måste ju bara verka för fred i allt han gör efter det.
Och vem är en av världens mäktigaste och mest tongivande personer idag? Just det.
Man ser att den goda viljan finns i honom och nu försöker man helt enkelt förstärka det positiva beteendet (precis som man ju skall göra i ex barnuppfostran) genom att uppmärksamma det på det här sättet.
Oerhört smart!
Sett från det hållet så kanske fredspriset kan spela en avgörande roll i eventuella kommande konflikter. Mer proaktivt än reaktivt, helt enkelt.
Världens bästa!
Helt spontant fick jag för mig att "ta en öl på sta´n" igår. Är ju då i Dalarna på besök för att bevista 1 stycket 4-årskalas för en av barnens kusiner. Mamma gick med på att vara barnvakt så jag slängde iväg några sms åt några olika håll.
Resultatet: Världens mest lyckade kväll! Jag och E och A har känt varandra i totalt 44 år (26 resp 18) och har av och till av olika anledningar (såsom geografi och barnafödande och andra små hinder) haft mer eller mindre kontakt.
Men, så igår så tog vi oss ett par glas vin på lokal och en väldig väldig massa "ikapp-pratande".
Sååå himla trevligt! Jag är helt uppfylld av det fortfarande! En sådan kväll som igår kan man leva på lääänge! Nu har jag energi som räcker för att delta på ett barnkalas med 14 stycken 3-5-åringar som skall bowla. Come on, bara!
Resultatet: Världens mest lyckade kväll! Jag och E och A har känt varandra i totalt 44 år (26 resp 18) och har av och till av olika anledningar (såsom geografi och barnafödande och andra små hinder) haft mer eller mindre kontakt.
Men, så igår så tog vi oss ett par glas vin på lokal och en väldig väldig massa "ikapp-pratande".
Sååå himla trevligt! Jag är helt uppfylld av det fortfarande! En sådan kväll som igår kan man leva på lääänge! Nu har jag energi som räcker för att delta på ett barnkalas med 14 stycken 3-5-åringar som skall bowla. Come on, bara!
fredag 9 oktober 2009
001
Ehrm... På väg till Dalarna igår. Strax före Uppsala - såg jag 001.
Fast jag har inte börjat på riktigt. Jag bara provar lite.
Fast jag har inte börjat på riktigt. Jag bara provar lite.
onsdag 7 oktober 2009
Platespotting
En av mina internetmammor (ja, när jag blev mamma för första gången så hade jag "mina mammor" vilket var mammagruppen och så hade jag "mina internetmammor" på Allt För Föräldrar, som jag refererade till när jag pratade om dem med "oinvigda") och numera också bloggkompis, Ango - ägnar för närvarande mycket kraft åt platespotting. Fler bitna, här?
Jag är en sådan där som kommer ihåg folks registreringskyltar, lite lagom sjukt så där, eftersom det kan vara både förra och förrförra bilen de hade. Och jag är också en sådan som, numera tillsammans med T, sitter och skapar ord av bokstäverna på de skyltar jag ser när jag är ute och åker.
Tror ni inte att jag skulle bli sinnesjuk av att hålla på med platespotting? Tror ni att jag skulle ha tid med så mycket annat då?
Det värsta är - och det är egentligen huvudorsaken till att jag inte börjar - det är att jag nog skulle ha svårt för att inte fuska. Ja, det är sant. När andra är inblandade så har jag inga problem med ärligheten, då är den en hederssak - men ihop med bara mig själv?! Har jag berättat att jag oerhört sällan lägger patiens längre?
Ango har inte hunnit så långt än - men jag tänkte vi kunde hjälpa henne om hon kör fast. Just nu letar hon efter 021. Jag har berättat för henne att om hon behöver så har vi 121 här hemma - så när hon kommit så långt är hon välkommen hit.
Vad har ni att erbjuda, om hon behöver hjälp vad det lider?
Jag är en sådan där som kommer ihåg folks registreringskyltar, lite lagom sjukt så där, eftersom det kan vara både förra och förrförra bilen de hade. Och jag är också en sådan som, numera tillsammans med T, sitter och skapar ord av bokstäverna på de skyltar jag ser när jag är ute och åker.
Tror ni inte att jag skulle bli sinnesjuk av att hålla på med platespotting? Tror ni att jag skulle ha tid med så mycket annat då?
Det värsta är - och det är egentligen huvudorsaken till att jag inte börjar - det är att jag nog skulle ha svårt för att inte fuska. Ja, det är sant. När andra är inblandade så har jag inga problem med ärligheten, då är den en hederssak - men ihop med bara mig själv?! Har jag berättat att jag oerhört sällan lägger patiens längre?
Ango har inte hunnit så långt än - men jag tänkte vi kunde hjälpa henne om hon kör fast. Just nu letar hon efter 021. Jag har berättat för henne att om hon behöver så har vi 121 här hemma - så när hon kommit så långt är hon välkommen hit.
Vad har ni att erbjuda, om hon behöver hjälp vad det lider?
Kollision
Nu blev det ju lite svårt. Jag som annars gärna tittar på "Bonde söker fru"... Nu krockar det ju med "Stockholm-Arlanda".
Jag tror det får bli flygplatsen idag, faktiskt. Ni får rapportera sedan om ni tycker jag skall byta till nästa vecka.
Om en timme - ja, då är det femman som gäller - där finns inget alternativ överhuvudtaget. Jag är dock inte helt säker på att jag är överens med de som skriver serien, om hur det verkar utveckla sig. Vi får se om detta blir bra eller inte. Vi får se.
(Jag undrar bara när jag skall hinna vattna blommorna och lite annat smått och gott som jag faktiskt måste få gjort idag.... Ibland är reklampauser faktiskt väldigt bra och alldeles för korta!)
Jag tror det får bli flygplatsen idag, faktiskt. Ni får rapportera sedan om ni tycker jag skall byta till nästa vecka.
Om en timme - ja, då är det femman som gäller - där finns inget alternativ överhuvudtaget. Jag är dock inte helt säker på att jag är överens med de som skriver serien, om hur det verkar utveckla sig. Vi får se om detta blir bra eller inte. Vi får se.
(Jag undrar bara när jag skall hinna vattna blommorna och lite annat smått och gott som jag faktiskt måste få gjort idag.... Ibland är reklampauser faktiskt väldigt bra och alldeles för korta!)
tisdag 6 oktober 2009
Favorit i repris
Det tål att upprepas nu när det blev så kallt så fort, även om det ju inte är vinter på riktigt, riktigt än:
Ändrat mig
Jo, jag har ju kommit på att min nästa man behöver inte nödvändigtvis måste vara brandman.
Det går bra med en personlig tränare från Ljungby (?) också. Inga problem!
Det tror jag absolut att jag skulle kunna leva med...
Det går bra med en personlig tränare från Ljungby (?) också. Inga problem!
Det tror jag absolut att jag skulle kunna leva med...
Månen
Är det verkligen så att det är verkliga berg och dalar man ser på månens yta när man tittar upp. Eller är det moln oss och den emellan som skapar någon form av synvilla?
Det är rätt häftigt om man tänker på det. Och det gör jag nu.
Det är rätt häftigt om man tänker på det. Och det gör jag nu.
måndag 5 oktober 2009
Tack!
När man kommer springande till bussen - inte ännu framme vid hållplatsen när bussen är på ingående - och busschauffören uppmärksammar detta och stannar och väntar in.
Är det då inte på sin plats att, när man kliver på, höja blicken och säga "Tack!"?
Är det då inte på sin plats att, när man kliver på, höja blicken och säga "Tack!"?
söndag 4 oktober 2009
Bara 30?!
Med tanke på att han är en av världens mäktigaste män och president i ett land där jag upplever att man har gjort en grej av att vara inskränkt så är jag faktiskt förvånad över att han bara får 30 mordhot per dag. Jag hade tippat på betydligt fler!
Här är ditt liv - bu eller bä
Och jag som missade "Här är ditt liv" igår. Tänkte kolla det på SVT Play när jag hinner, eftersom T verkligen inte ville se det - så jag såg Körslaget ihop med henne istället. Vad gör man inte för sin söta dotter?
Kanske inte behöver lägga någon tid på det då, kanske? Jag förstår att man kanske tycker att det är tamt - men å andra sidan, vem ställer upp på dylika ting om man vet att det finns risk för förnedring och avslöjanden av saker man kanske inte vill avslöja? Jag tror det kallas för respekt för människans integritet. Och trots allt - i denna dokusåpans tidevarv, där människor avslöjar mer om sig själv än vad som är nyttigt, så tycker jag att de som vill värna sitt privatliv skall få göra det.
Sedan kan man ju diskutera upplägget om man har ett för tight tidschema så att man inte har något utrymme för improvisation om intervjuobjektet bjuder in till det. Det kan man ju absolut.
Kanske inte behöver lägga någon tid på det då, kanske? Jag förstår att man kanske tycker att det är tamt - men å andra sidan, vem ställer upp på dylika ting om man vet att det finns risk för förnedring och avslöjanden av saker man kanske inte vill avslöja? Jag tror det kallas för respekt för människans integritet. Och trots allt - i denna dokusåpans tidevarv, där människor avslöjar mer om sig själv än vad som är nyttigt, så tycker jag att de som vill värna sitt privatliv skall få göra det.
Sedan kan man ju diskutera upplägget om man har ett för tight tidschema så att man inte har något utrymme för improvisation om intervjuobjektet bjuder in till det. Det kan man ju absolut.
Nu blir det andra bullar!
Bildresultat kanske kommer lite senare...
EDIT: Ooops! Glömde fota innan jag frös in. Men, många blev de. Och goda blev de. Jajamän, kanske skall starta en tradition: Årlig kanelbullebakning till Kanelbullens Dag. Det låter väl bra? T frågade annars om det var första gången jag bakade bullar eftersom hon aldrig sett det förut. Höh! Jag har visst bakat förut - till och med tillsammans med henne, men det var lääänge sedan. Kan man väl säga. Hon kanske t o m bara var bebis.
Jag behöver en hushållsassistent! En sådan här gammal hederlig:
Då minsann skulle jag kunna tänka mig att på riktigt börja baka lite mer. Men, de är ju inte direkt gratis...
EDIT: Ooops! Glömde fota innan jag frös in. Men, många blev de. Och goda blev de. Jajamän, kanske skall starta en tradition: Årlig kanelbullebakning till Kanelbullens Dag. Det låter väl bra? T frågade annars om det var första gången jag bakade bullar eftersom hon aldrig sett det förut. Höh! Jag har visst bakat förut - till och med tillsammans med henne, men det var lääänge sedan. Kan man väl säga. Hon kanske t o m bara var bebis.
Jag behöver en hushållsassistent! En sådan här gammal hederlig:
Då minsann skulle jag kunna tänka mig att på riktigt börja baka lite mer. Men, de är ju inte direkt gratis...
lördag 3 oktober 2009
Boken
Jag läste ut boken till höger igår. Och den var verkligen jättebra!
Egentligen var jag ju inte alls inne på att läsa en kriminalhistoria (ok, man kan ju också kalla dem för deckare *s*) just nu, hade ju ett annat fokus efter "En annorlunda barndom" och "Prins Annorlunda" - men "Till dess din vrede upphör" av Åsa Larsson satt ändå som en smäck! Den bara låg där, jag grabbade den och tänkte: Jag gör ett försök. Och japp. Det blev mycket bra!
Till att börja med gillar jag ju att läsa om Norrland och om människor där. Jag har inte varit på någon av de platser som hon beskriver - men jag känner ändå igen ortsnamnen och känner mig besläktad med trakten och dess innevånare (kan bero på att jag är det). Mina föräldrar bodde en period i Kiruna (innan vi barn kom) och tre fjärdedelar av min släkt kommer från Överkalix, så.
Sedan tycker jag om hur Åsa Larsson formulerar sig. Hur hon bygger upp stämningen, spänningen och hur hon målar personporträtten. Ibland kan jag tycka att en del författare blir lite väl stereotypa när de beskriver människor, att en viss yrkeskategori t ex alltid är på ett visst sätt och så. Men, den fällan tycker jag inte att Åsa Larsson faller i speciellt mycket alls - förutom kanske kanske lite lite grann bara i hur hon beskriver fyrabarnsmamme-polisen, men det kan jag trots allt leva med.
Jag gillar hur hon knorrar till det och hur jag håller andan vissa sidor. Så, nu har jag "sadlat om" - nu vill jag ha fler kriminalhistorier!
Inte av Mari Jungstedt bara. Jag har läst flera av hennes böcker och historierna i sig är det inget fel på - men, jag får rysningar av hur hon skriver. Jag upplever det som en uppsats skriven av en niondeklassare: "Sedan sa hon och då sa han och då gick hon dit och sedan sa han..."
Inte min grej, om man säger så.
Egentligen var jag ju inte alls inne på att läsa en kriminalhistoria (ok, man kan ju också kalla dem för deckare *s*) just nu, hade ju ett annat fokus efter "En annorlunda barndom" och "Prins Annorlunda" - men "Till dess din vrede upphör" av Åsa Larsson satt ändå som en smäck! Den bara låg där, jag grabbade den och tänkte: Jag gör ett försök. Och japp. Det blev mycket bra!
Till att börja med gillar jag ju att läsa om Norrland och om människor där. Jag har inte varit på någon av de platser som hon beskriver - men jag känner ändå igen ortsnamnen och känner mig besläktad med trakten och dess innevånare (kan bero på att jag är det). Mina föräldrar bodde en period i Kiruna (innan vi barn kom) och tre fjärdedelar av min släkt kommer från Överkalix, så.
Sedan tycker jag om hur Åsa Larsson formulerar sig. Hur hon bygger upp stämningen, spänningen och hur hon målar personporträtten. Ibland kan jag tycka att en del författare blir lite väl stereotypa när de beskriver människor, att en viss yrkeskategori t ex alltid är på ett visst sätt och så. Men, den fällan tycker jag inte att Åsa Larsson faller i speciellt mycket alls - förutom kanske kanske lite lite grann bara i hur hon beskriver fyrabarnsmamme-polisen, men det kan jag trots allt leva med.
Jag gillar hur hon knorrar till det och hur jag håller andan vissa sidor. Så, nu har jag "sadlat om" - nu vill jag ha fler kriminalhistorier!
Inte av Mari Jungstedt bara. Jag har läst flera av hennes böcker och historierna i sig är det inget fel på - men, jag får rysningar av hur hon skriver. Jag upplever det som en uppsats skriven av en niondeklassare: "Sedan sa hon och då sa han och då gick hon dit och sedan sa han..."
Inte min grej, om man säger så.
Idag - mässa, halleluja!
När jag berättade det på jobbet så var jag tvungen att förtydliga - mässa = Älvsjömässan. Så de inte skulle tro att jag gått och blivit religiös eller något ;-).
När jag tänker efter så tror jag faktiskt att jag aldrig har varit inne på Älvsjömässan någon gång. Iallafall inte i den stora hallen. Jag har varit i något som jag tror hette/heter "Victoria-hallen" bara. Men, jag har nog aldrig gått in från stora entrén där. Och då har jag alltså bott i drygt 16 år i Stockholmsområdet och under alla dessa år på "rätt" sida av sta´n. Rätt sida om man betänker på nämnda mässas geografiska läge iallafall. Sollentunamässan har jag minsann besökt ett par gånger. Så, idag begår vi premiär.
Få se hur utmattad, svettig, irriterad på folkmassor och less jag är på att vara mamma jag kommer att vara när jag kommer hem.
Wish me luck!
När jag tänker efter så tror jag faktiskt att jag aldrig har varit inne på Älvsjömässan någon gång. Iallafall inte i den stora hallen. Jag har varit i något som jag tror hette/heter "Victoria-hallen" bara. Men, jag har nog aldrig gått in från stora entrén där. Och då har jag alltså bott i drygt 16 år i Stockholmsområdet och under alla dessa år på "rätt" sida av sta´n. Rätt sida om man betänker på nämnda mässas geografiska läge iallafall. Sollentunamässan har jag minsann besökt ett par gånger. Så, idag begår vi premiär.
Få se hur utmattad, svettig, irriterad på folkmassor och less jag är på att vara mamma jag kommer att vara när jag kommer hem.
Wish me luck!
torsdag 1 oktober 2009
Somna mitt i boken
Jag har nog aldrig varit med om det förut - men jag somnade baske mig en sekund eller två mitt i sagoläsningen ikväll (att somna i en bok man läser tyst är ju en helt annan femma)! Jag tappade orienteringen helt och insåg plötsligt att jag hade sagt att personen i boken gick in på en scen som gick in skogen istället för att han gick in på en stig... Eh?!
Kanske att jag skall göra tidig kväll ikväll. Kanske. Kanske att jag kommer in i andra andningen snart. Vi får se.
Har ju trots allt lämnat bort 4,5 dl blod idag - då finns det ju en viss risk att man blir lite mer trött än vanligt. Min lilla insats för medmänniskorna är gjord för en tid framöver, haha! Heja mig!
Och Heja dig om du också är blodgivare! Är för övrigt också medlem i Tobiasregistret. Är du det? Jag har varit med i en hiskelig massa år, det borde vara någonstans runt minst 15 nu. Jag minns inte så noga. Än så länge har jag dock inte matchat med någon. Men, man vet ju aldrig. Plötsligt händer det.
PS: Har varit lite dåligt med bloggläsande och kommenterande från min sida en liten period. Ledsen för det, men det har varit lite mycket annat. Men, till helgen skall jag försöka mig på en liten bättring på den fronten.
Kanske att jag skall göra tidig kväll ikväll. Kanske. Kanske att jag kommer in i andra andningen snart. Vi får se.
Har ju trots allt lämnat bort 4,5 dl blod idag - då finns det ju en viss risk att man blir lite mer trött än vanligt. Min lilla insats för medmänniskorna är gjord för en tid framöver, haha! Heja mig!
Och Heja dig om du också är blodgivare! Är för övrigt också medlem i Tobiasregistret. Är du det? Jag har varit med i en hiskelig massa år, det borde vara någonstans runt minst 15 nu. Jag minns inte så noga. Än så länge har jag dock inte matchat med någon. Men, man vet ju aldrig. Plötsligt händer det.
PS: Har varit lite dåligt med bloggläsande och kommenterande från min sida en liten period. Ledsen för det, men det har varit lite mycket annat. Men, till helgen skall jag försöka mig på en liten bättring på den fronten.
Cool text!
Jaja, jag kanske är sist i klassen att upptäcka denna. Men, jag log igenkännande till mest hela texten när jag riktigt lyssnade:
Du också?
Du också?
onsdag 30 september 2009
Jo, förresten....
... så har jag hittat en spoiler till dramat hemma hos Helena (ja, nu pratar jag om Ensam mamma igen)...
Man vet ju inte om det är sant - men...
Alltså. Suck. Egentligen vet jag inte om jag hade velat läsa det där.
Tänk efter före du klickar. OK?
Man vet ju inte om det är sant - men...
Alltså. Suck. Egentligen vet jag inte om jag hade velat läsa det där.
Tänk efter före du klickar. OK?
tisdag 29 september 2009
Känner du någon?
Är det någon av dina kompisar, syskon, arbetskamrater, barnens kompisar eller andra löst bekanta som har/har haft svininfluensan än?
Ingen här vad jag vet iallafall.
Borde det inte vara en väldig massa människor som har råkat ut för den nu? Om nu kulmen skall komma i början av oktober. Eh, början av oktober råkar vara nu i helgen.
Kollegans dotter hade något som lät som faktiskt lät som svininfluensan med den skillnaden att hon inte hade någon direkt feber. Men, det hade de sagt att "bara" 95% av de som får influensan får feber. Så hon kan ju för all del ha hört till de där 5. Men, i familjen finns ytterligare två barn och en mamma och en pappa - och ingen av dem har åkt på det. Så, då borde det väl rimligen inte vara den? Som skall vara så oerhört smittsam?
En annan kollega låg i nästan två veckor - totalt orkeslös och mådde jättedåligt. Gick ner 6 kilo på kuppen. Var in till sjukhus t o m, men någon svininfluensa var det inte enligt dem. Och resten av familjen - fru och tre barn fick det inte heller.
Lite skumt är det. Vad har de för koll egentligen?
Börjar likna "Peter och vargen" lite grann. Men, bara lite - än är det ju inte oktober, trots allt.
Ingen här vad jag vet iallafall.
Borde det inte vara en väldig massa människor som har råkat ut för den nu? Om nu kulmen skall komma i början av oktober. Eh, början av oktober råkar vara nu i helgen.
Kollegans dotter hade något som lät som faktiskt lät som svininfluensan med den skillnaden att hon inte hade någon direkt feber. Men, det hade de sagt att "bara" 95% av de som får influensan får feber. Så hon kan ju för all del ha hört till de där 5. Men, i familjen finns ytterligare två barn och en mamma och en pappa - och ingen av dem har åkt på det. Så, då borde det väl rimligen inte vara den? Som skall vara så oerhört smittsam?
En annan kollega låg i nästan två veckor - totalt orkeslös och mådde jättedåligt. Gick ner 6 kilo på kuppen. Var in till sjukhus t o m, men någon svininfluensa var det inte enligt dem. Och resten av familjen - fru och tre barn fick det inte heller.
Lite skumt är det. Vad har de för koll egentligen?
Börjar likna "Peter och vargen" lite grann. Men, bara lite - än är det ju inte oktober, trots allt.
Dilemma
Visst är det fånigt? Men, nu är jag ju en sådan som tittar på dokusåpor (nåja, inte alla - men en del) och just nu tänker jag ha åsikter om Helenas dilemma i "Ensam mamma söker". Eller ja, hon kanske inte alls upplevde att hon stod inför ett sådant när det här spelades in i somras - men, det gör jag, haha!
Hon har ju åtminstone minst tre riktiga pärlor i sin samling! Jag måste ju säga att jag har fått omvärdera det jag tidigare sagt om att en så pass mycket yngre kille inte kan vara något att ha för en fyrabarnsmamma på 37 (jaja, jag är 38 och har "bara" tre) - för, jag menar - Thomas?!
På pappret så ser ju Christian absolut ut som rätt matchning. Han är ju inte bara väldigt smakfull att se på, han är ju dessutom lite mer i samma fas som henne. Men, så har man Oskar som ju är så läcker att man skulle kunna äta honom med sked och så kommer Thomas och bara äger Ja, suck. Vilket dilemma! Angenämt så det förslår, för all del.
Hos Madelene tror jag dessvärre att hon kommer att välja fel. Läraren ser ju ut att vara en riktigt bra kille och både hon och kompisen verkar ju ha fastnat rejält för honom. Men, är det bara jag som tycker att han håller distansen lite för mycket? Som känner att han är lite för avståndstagande för att det ska verka som att han verkligen är "på"?
Och hos Ulrika så förstår jag inte riktigt varför hon inte dissat den där självupptagna konsulten än? Om han inte kan hålla tand för tunga under den allra första tiden när det verkligen går ut på att göra ett gott intryck - vad är det då för man att bygga något på? Nääää, hos mig tar han då inga poäng!
Hon har ju åtminstone minst tre riktiga pärlor i sin samling! Jag måste ju säga att jag har fått omvärdera det jag tidigare sagt om att en så pass mycket yngre kille inte kan vara något att ha för en fyrabarnsmamma på 37 (jaja, jag är 38 och har "bara" tre) - för, jag menar - Thomas?!
På pappret så ser ju Christian absolut ut som rätt matchning. Han är ju inte bara väldigt smakfull att se på, han är ju dessutom lite mer i samma fas som henne. Men, så har man Oskar som ju är så läcker att man skulle kunna äta honom med sked och så kommer Thomas och bara äger Ja, suck. Vilket dilemma! Angenämt så det förslår, för all del.
Hos Madelene tror jag dessvärre att hon kommer att välja fel. Läraren ser ju ut att vara en riktigt bra kille och både hon och kompisen verkar ju ha fastnat rejält för honom. Men, är det bara jag som tycker att han håller distansen lite för mycket? Som känner att han är lite för avståndstagande för att det ska verka som att han verkligen är "på"?
Och hos Ulrika så förstår jag inte riktigt varför hon inte dissat den där självupptagna konsulten än? Om han inte kan hålla tand för tunga under den allra första tiden när det verkligen går ut på att göra ett gott intryck - vad är det då för man att bygga något på? Nääää, hos mig tar han då inga poäng!
måndag 28 september 2009
Prins Annorlunda
Har nu läst ut "Prins Annorlunda" av Sören Olsson och Yvonne Brynggård Olsson.
Sören som är mest känd som pappa till Sune och Bert - i ett litterärt perspektiv - är i verkligheten pappa till Ludvig, Lova och Vide.
Ludvig, Sörens och Yvonnes första barn föddes 1991 och boken handlar om när de fick beskedet att han har Downs syndrom och om hur livet blev när det inte blev som de hade föreställt sig det.
Det är en mycket varm och känslosam berättelse och jag fick verkligen känslan av att "bara för livet inte blev som man tänkt sig det, så kan det ju bli väldigt bra ändå".
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken! Jag har skrattat och jag har gråtit om vartannat och den kommer genast upp på en fin placering på min högst inofficiella "rekommendationslista".
Sören som är mest känd som pappa till Sune och Bert - i ett litterärt perspektiv - är i verkligheten pappa till Ludvig, Lova och Vide.
Ludvig, Sörens och Yvonnes första barn föddes 1991 och boken handlar om när de fick beskedet att han har Downs syndrom och om hur livet blev när det inte blev som de hade föreställt sig det.
Det är en mycket varm och känslosam berättelse och jag fick verkligen känslan av att "bara för livet inte blev som man tänkt sig det, så kan det ju bli väldigt bra ändå".
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken! Jag har skrattat och jag har gråtit om vartannat och den kommer genast upp på en fin placering på min högst inofficiella "rekommendationslista".
söndag 27 september 2009
Löständer
Varför inte göra sig omaket och skaffa sig löständer? Varför inte ta hela kostnaden på en gång?
Har nyss bitit sönder en tand.
Och våndas nu över vad det kommer att kosta. Våndas över att jag inte är hundra hundra säker på att jag går hos den bästa tandläkaren som finns. Våndas över att jag säkert inte gjorde det hos den jag gått hos i jättemånga år före heller och som jag faktiskt har insett nog inte hade så mycket koll som man kunde ha önskat. Men, hur reklamerar man sådant? Håller alla reda på exakt vilka tänder som lagats förut och har järnkoll på beteckningen på den tanden hit eller dit? Dentalt och distalt och siffror hit eller dit?! Hur vet man om det är en reklamation man skall göra eller inte? Kan man överhuvudtaget reklamera tandläkarjobb?
Jag har god lust att skaffa mig lösgom både uppe och nere. Så är jag av med våndorna. Då är det som det är. Kostnaden är klar. Problemen ur världen. Varför gör inte alla det?
Ibland suger livet mer än vanligt. Ibland, mer än annars, skulle jag vilja krypa in under ett täcke och aldrig behöva ta ansvar för något igen. Ever!
Har nyss bitit sönder en tand.
Och våndas nu över vad det kommer att kosta. Våndas över att jag inte är hundra hundra säker på att jag går hos den bästa tandläkaren som finns. Våndas över att jag säkert inte gjorde det hos den jag gått hos i jättemånga år före heller och som jag faktiskt har insett nog inte hade så mycket koll som man kunde ha önskat. Men, hur reklamerar man sådant? Håller alla reda på exakt vilka tänder som lagats förut och har järnkoll på beteckningen på den tanden hit eller dit? Dentalt och distalt och siffror hit eller dit?! Hur vet man om det är en reklamation man skall göra eller inte? Kan man överhuvudtaget reklamera tandläkarjobb?
Jag har god lust att skaffa mig lösgom både uppe och nere. Så är jag av med våndorna. Då är det som det är. Kostnaden är klar. Problemen ur världen. Varför gör inte alla det?
Ibland suger livet mer än vanligt. Ibland, mer än annars, skulle jag vilja krypa in under ett täcke och aldrig behöva ta ansvar för något igen. Ever!
Pinsamt fantasilöst
Såg enäggstjejer på så där 7-8 månader på det där Öppna Huset. Satt i sin vagn och hade varsin napp med namn på, i munnen.
Jag trodde först att jag läste fel. Var tvungen att dubbelkolla. Men, jo. Jag hade läst rätt.
Flickorna hette Emma och Ella. Alltså - fantasi, någon? Individualitet, kanske? Hur tänkte de föräldrarna? Tänkte de alls? Jag skiter faktiskt högaktningsfullt i om det var de allra vackraste namnen föräldrarna kunde hitta på - i ett sådant där läge så får man nog kanske släppa på just den principen och kanske ta "second best". Tycker jag.
Jag trodde först att jag läste fel. Var tvungen att dubbelkolla. Men, jo. Jag hade läst rätt.
Flickorna hette Emma och Ella. Alltså - fantasi, någon? Individualitet, kanske? Hur tänkte de föräldrarna? Tänkte de alls? Jag skiter faktiskt högaktningsfullt i om det var de allra vackraste namnen föräldrarna kunde hitta på - i ett sådant där läge så får man nog kanske släppa på just den principen och kanske ta "second best". Tycker jag.
Brandmän
Har varit på Öppet Hus på brandstationen i kommunen. Och jag säger bara det:
Min nästa man skall vara brandman!
Min nästa man skall vara brandman!
lördag 26 september 2009
Mamma eller katt?
Ett inlägg hos Ninni fick mig att tänka på den där gången när min lillasyster L hett önskade att familjen skulle skaffa en katt.
Nu hör det till saken att vår mamma är allergisk mot katt. Inte bara lite, utan mycket allergisk mot katt.
Så, mamma försökte väl förklara detta för L att om vi skulle ha en katt hemma i vårt hus så skulle mamma vara tvungen att flytta ut till en koja i skogen istället. Varpå L funderade en liten stund och så sa hon:
"Men, vi kan komma och hälsa på dig ibland"...
Nu hör det till saken att vår mamma är allergisk mot katt. Inte bara lite, utan mycket allergisk mot katt.
Så, mamma försökte väl förklara detta för L att om vi skulle ha en katt hemma i vårt hus så skulle mamma vara tvungen att flytta ut till en koja i skogen istället. Varpå L funderade en liten stund och så sa hon:
"Men, vi kan komma och hälsa på dig ibland"...
fredag 25 september 2009
Hur stor snopp?
Hittade ett kul test via Tingeling. Jag skulle ha en 17 cm stor snopp erigerad enligt det. Om jag var man alltså. Hade jag haft en tvilling - oavsett sort - hade den varit större. Undrar just varför? Är manliga tvillingar generellt sett mer välhängda alltså? Mina är än så länge pojkar, små pojkar, så där uttalar jag mig inte.
På samma ställe man kan man om man är man ta reda på hur stora bröst man skulle ha haft om man var kvinna.
Testa du med!
Och, det fanns också det där gamla hederliga - där man kan testa om man passar ihop med en person. När jag skrev in mig och D (med mitt flicknamn som efternamn då) så tajmar räknaren ut varenda gång. Det måste vara för att matchningen slår sådana gnistor att det inte går att räkna så högt. Eller hur?
Jag kan också berätta att jag är 14005 dagar gammal idag och att jag blir miljonär om ungefär 2 år!
På samma ställe man kan man om man är man ta reda på hur stora bröst man skulle ha haft om man var kvinna.
Testa du med!
Och, det fanns också det där gamla hederliga - där man kan testa om man passar ihop med en person. När jag skrev in mig och D (med mitt flicknamn som efternamn då) så tajmar räknaren ut varenda gång. Det måste vara för att matchningen slår sådana gnistor att det inte går att räkna så högt. Eller hur?
Jag kan också berätta att jag är 14005 dagar gammal idag och att jag blir miljonär om ungefär 2 år!
torsdag 24 september 2009
Hemliga liv
Jag har funderat lite med hänvisning till det jag skrev i slutet av Oceans eleven-inlägget om att det är mycket man inte vet om sina medmänniskor och deras hemliga liv.
Har ni tänkt på att en misstänkt mördare så gott alltid var det skötsammaste, fridsammaste och snällaste på denna jord innan h*n begick det hemska dådet? Ingen kan förstå att just h*n kan ha gjort sig skyldig till något dylikt.
Om det verkligen verkligen verkligen är sant - så innebär det alltså att vem som helst riskerar att bli en kallblodig mördare imorgon dag. Jag. Du. Min syrra. Din bästa kompis. Min kollega. Din ...
Har du stått inför det? Är det någon du har haft någon form av relation till - släkting, vän, kollega, granne som har gjort något helt oväntat? Något du verkligen inte kunde tro att h*n kunde göra? I efterhand - kan man verkligen inte se att saker man inte tänkt på tidigare, kanske inte var riktigt som man trodde eller tolkade det från början? Eller?
Har ni tänkt på att en misstänkt mördare så gott alltid var det skötsammaste, fridsammaste och snällaste på denna jord innan h*n begick det hemska dådet? Ingen kan förstå att just h*n kan ha gjort sig skyldig till något dylikt.
Om det verkligen verkligen verkligen är sant - så innebär det alltså att vem som helst riskerar att bli en kallblodig mördare imorgon dag. Jag. Du. Min syrra. Din bästa kompis. Min kollega. Din ...
Har du stått inför det? Är det någon du har haft någon form av relation till - släkting, vän, kollega, granne som har gjort något helt oväntat? Något du verkligen inte kunde tro att h*n kunde göra? I efterhand - kan man verkligen inte se att saker man inte tänkt på tidigare, kanske inte var riktigt som man trodde eller tolkade det från början? Eller?
onsdag 23 september 2009
Hänsyn?
D berättade om en person han mötte på jobbet idag. Personen stod mittemot D medan D letade efter information till honom - och hostade rakt fram på D hela tiden. Det här med att vända sig bort eller hålla för munnen var inte aktuellt överhuvudtaget. Varför gör man så?
Hade någon gjort så mot mig, framför allt i dessa tider, så hade jag banne mig sagt till. Finns det ingen hyfs eller hänsyn alls i en del?
Hade någon gjort så mot mig, framför allt i dessa tider, så hade jag banne mig sagt till. Finns det ingen hyfs eller hänsyn alls i en del?
Oceans eleven
Nu har jag förstått att man skulle ha varit ute och rört på sig under helgen - då hade man kanske sett Clooney eller Pitt eller någon av deras kumpaner reka inför dagens stöt!
Snacka om iskallt!
Och snacka om insider! Och sprängämnesexpertis!
Hur klarar man annars att spränga med sådan precision på precis rätt ställe?
Och så har man en helikopterförare som väl inte går av för hackor heller - som kan flyga på låg höjd i hög fart bland bebyggelse på det där sättet. Välplanerat och oerhört spektakulärt.
Tänk i helgen, när vi andra gled omkring och hjälpte folk med fälgkors och tittade på Svennis i "Här är ditt liv" - då var det ett gäng som lade sista handen vid sina väloljade planer och bara gick och väntade "På onsdag är det dags!"
Det är mycket man inte vet om sina medmänniskor och deras hemliga liv.
Snacka om iskallt!
Och snacka om insider! Och sprängämnesexpertis!
Hur klarar man annars att spränga med sådan precision på precis rätt ställe?
Och så har man en helikopterförare som väl inte går av för hackor heller - som kan flyga på låg höjd i hög fart bland bebyggelse på det där sättet. Välplanerat och oerhört spektakulärt.
Tänk i helgen, när vi andra gled omkring och hjälpte folk med fälgkors och tittade på Svennis i "Här är ditt liv" - då var det ett gäng som lade sista handen vid sina väloljade planer och bara gick och väntade "På onsdag är det dags!"
Det är mycket man inte vet om sina medmänniskor och deras hemliga liv.
tisdag 22 september 2009
En annorlunda barndom - av Iris Johansson
Som jag skrev redan igår så rekommenderar jag verkligen min senast lästa bok till er! Den handlar ju då om autistiska Iris (författaren) som under sin uppväxt visar upp alla de stereotypa beteenden som de allra flesta av oss lärt oss att förknippa med just en autist. Hon fladdrar med händerna, skriker när man tar i henne och har en massa andra "knäppigheter" som hon själv kallar dem.
Hursomhelst - med förståelse och oändligt tålamod lyckas ändå vissa personer, däribland hennes far, ändå att nå henne mer och mer och hon blir så småningom intresserad av den andra världen, den som vi andra finns i och de fördelar det finns med att samexistera i den. Steg för steg lär hon sig också att hantera den på sitt eget sätt. Hon finner på metoder att applicera det hon kan och vet som autist och tillrättalägga saker och ting i vår vanliga värld, för att den skall fungera med hennes sätt att fungera på.
Mitt i boken upplevde jag dock att den blev, som jag också skrivit tidigare, lite tjatig. Lite för mycket upprepningar av redan sagda och genomgångna scenarier. Men, när jag väl tagit mig förbi det partiet blev jag rikt belönad! Att få ta del av hennes världsbild översatt till en världsbild som den du och jag har ungefär samma uppfattning om, tyckte jag gav mig massor av aha-upplevelser och nya tankar. Hennes erfarenheter är så speciella och hennes sätt att använda sig av dem fantastiskt!
Jag vet att jag upprepar mig lite men, jag rekommenderar alla som är det minsta intresserade av det mänskliga psyket och dess vindlingar på ett eller annat sätt, att läsa denna bok. Jag kommer att hålla hårt i mitt exemplar, för jag skall absolut läsa den igen.
Hursomhelst - med förståelse och oändligt tålamod lyckas ändå vissa personer, däribland hennes far, ändå att nå henne mer och mer och hon blir så småningom intresserad av den andra världen, den som vi andra finns i och de fördelar det finns med att samexistera i den. Steg för steg lär hon sig också att hantera den på sitt eget sätt. Hon finner på metoder att applicera det hon kan och vet som autist och tillrättalägga saker och ting i vår vanliga värld, för att den skall fungera med hennes sätt att fungera på.
Mitt i boken upplevde jag dock att den blev, som jag också skrivit tidigare, lite tjatig. Lite för mycket upprepningar av redan sagda och genomgångna scenarier. Men, när jag väl tagit mig förbi det partiet blev jag rikt belönad! Att få ta del av hennes världsbild översatt till en världsbild som den du och jag har ungefär samma uppfattning om, tyckte jag gav mig massor av aha-upplevelser och nya tankar. Hennes erfarenheter är så speciella och hennes sätt att använda sig av dem fantastiskt!
Jag vet att jag upprepar mig lite men, jag rekommenderar alla som är det minsta intresserade av det mänskliga psyket och dess vindlingar på ett eller annat sätt, att läsa denna bok. Jag kommer att hålla hårt i mitt exemplar, för jag skall absolut läsa den igen.
måndag 21 september 2009
Jobbat sent...
... och börjar tidigt imorgon. Dessemellan tänkte jag förfasa mig över Anna Anka ikväll igen, haha!
Det jag tänkte få sagt är bara att jag nu läst ut "En annorlunda barndom" av Iris Johansson och att jag tänkte jag skulle recensera den lite närmare imorgon.
Det jag dock vill säga redan nu är att om du får chansen eller sitter med klickfingret redo på en sajt där man säljer böcker, redan nu ikväll: Se till att skaffa den! Jag rekommenderar den varmt!
Men, mer om det imorgon. Nu - TV och säng!
Det jag tänkte få sagt är bara att jag nu läst ut "En annorlunda barndom" av Iris Johansson och att jag tänkte jag skulle recensera den lite närmare imorgon.
Det jag dock vill säga redan nu är att om du får chansen eller sitter med klickfingret redo på en sajt där man säljer böcker, redan nu ikväll: Se till att skaffa den! Jag rekommenderar den varmt!
Men, mer om det imorgon. Nu - TV och säng!
söndag 20 september 2009
Iris
Jag har varit väldigt trött på kvällarna ett tag - och en smula oinspirerad också för all del - och har därför fortfarande inte läst ut boken om Iris. Nu har jag dock kommit över den något tjatiga mitten och hoppas få en liten nytändning - det verkar absolut lovande.
På mitt sängbord ligger nämligen ännu en ny bok (ja, det andra bokpaketet har kommit, men det har jag inte satt tänderna i ännu). Honungspojkens pappa rekommenderade den och jag nappade direkt och nu ligger den alltså där, alldeles invid min kudde och skriker "LÄS MIG!"
Och jag läser bara en bok i taget. Det är min policy och den håller jag fast vid så gott som alltid. Så, nu måste jag läsa klart, för att få läsa om Ludvig i "Prins Annorlunda" . Jag riktigt längtar!
(Någon som ser den röda tråden i mina bokval just nu? Ja, jag är en periodare.)
På mitt sängbord ligger nämligen ännu en ny bok (ja, det andra bokpaketet har kommit, men det har jag inte satt tänderna i ännu). Honungspojkens pappa rekommenderade den och jag nappade direkt och nu ligger den alltså där, alldeles invid min kudde och skriker "LÄS MIG!"
Och jag läser bara en bok i taget. Det är min policy och den håller jag fast vid så gott som alltid. Så, nu måste jag läsa klart, för att få läsa om Ludvig i "Prins Annorlunda" . Jag riktigt längtar!
(Någon som ser den röda tråden i mina bokval just nu? Ja, jag är en periodare.)
Hur många??
Nu är jag nyfiken på att höra hur många som utnyttjat sin demokratiska rättighet och förbannade skyldighet och röstat idag?
Inte jag.
Inte jag.
lördag 19 september 2009
Down memory lane
Alltså, jag gillar Svennis! Ännu mer nu än innan, faktiskt. Sicken sympatisk man!
Om de fortsätter att ta sådana här trevliga personer till "Här är ditt liv" så kommer jag att titta varenda lördag.
Kan ju inte hjälpa att jag tänker tillbaka på mitt liv också när andra ser sitt i "backspegeln". Inte fullt lika spektakulärt för all del - och jag är ju inte alls lika gammal än, men ändå.
Lite läckert att få vara med om en sådan där sak. En tanke som har sysselsatt mig en hel del är min bästa kompis Katarina från det allra första stället jag bodde på. Jag minns bara att hon hade brunt hår med rakt klippt lugg - lite så där pottklippt vill jag minnas (jag kan ha fel - det finns märkligt nog inga bilder hon är med på). Jag minns inte hur hennes storasyster såg ut - jag minns bara att hon hette Marie-Louise, men det kunde inte jag säga - så jag kallade henne för Mari-O-Lis. Marie-Louise och en annan flicka fick ofta bära mig till min mamma för att jag hade slagit upp tån i den lilla nedförsbacken ner till den andra lekplatsen på den gård vi bodde på. Den ena tog armarna och den andra tog benen. Jag har en bild av att det luktade speciellt hemma hos Katarina och "Mari-O-Lis" och att hennes pappa hade lite långt hår och tatueringar på armarna. Jag var 5 när vi flyttade därifrån och vi tappade kontakten helt. Henne tänker jag på ibland. Henne tappade jag bort helt. Tänk om jag skulle ha ett "Här är ditt liv" när jag blivit megakändis och hon dyker upp. Vad coolt!
Om de fortsätter att ta sådana här trevliga personer till "Här är ditt liv" så kommer jag att titta varenda lördag.
Kan ju inte hjälpa att jag tänker tillbaka på mitt liv också när andra ser sitt i "backspegeln". Inte fullt lika spektakulärt för all del - och jag är ju inte alls lika gammal än, men ändå.
Lite läckert att få vara med om en sådan där sak. En tanke som har sysselsatt mig en hel del är min bästa kompis Katarina från det allra första stället jag bodde på. Jag minns bara att hon hade brunt hår med rakt klippt lugg - lite så där pottklippt vill jag minnas (jag kan ha fel - det finns märkligt nog inga bilder hon är med på). Jag minns inte hur hennes storasyster såg ut - jag minns bara att hon hette Marie-Louise, men det kunde inte jag säga - så jag kallade henne för Mari-O-Lis. Marie-Louise och en annan flicka fick ofta bära mig till min mamma för att jag hade slagit upp tån i den lilla nedförsbacken ner till den andra lekplatsen på den gård vi bodde på. Den ena tog armarna och den andra tog benen. Jag har en bild av att det luktade speciellt hemma hos Katarina och "Mari-O-Lis" och att hennes pappa hade lite långt hår och tatueringar på armarna. Jag var 5 när vi flyttade därifrån och vi tappade kontakten helt. Henne tänker jag på ibland. Henne tappade jag bort helt. Tänk om jag skulle ha ett "Här är ditt liv" när jag blivit megakändis och hon dyker upp. Vad coolt!
God gärning
På väg för att shoppa vinterkläder i söderled kom jag mig förbi en bil med punktering. Mannen i sällskapet (en man och en kvinna) vinkade med händerna när jag närmade mig i rätt hög hastighet (motorväg) - men utan att egentligen reflektera så slog jag till bromsen och stannade.
Det visade sig att de tyvärr inte hade något fälgkors och behövde låna ett. Bärgaren skulle inte kunna komma än på en timme.
Så, visst fick de låna vårt.
Jag stannade och väntade medan han kämpade med att få loss hjulet (tänk att det alltid är ett ytter-hjul som det händer med - så han arbetade farligt nära bilar som svischade förbi i hög fart). Jag förklarade för barnen att man skall hjälpa varandra i trafiken - att det nästa gång kunde vara vi som behövde hjälp så där (man måste ju använda de goda saker man gör som bra exempel, haha!). Men, tyvärr hade låsbulten fastnat fullständigt (förmodligen åtdragen för hårt av maskinen hos däckfirman som rört den senast) - så de fick vackert vänta på bärgaren iallafall...
Jag fick tuffa vidare och de fick vänta kvar iallafall.
Det var inte förrän efteråt som jag tänkte på det. Tänk om de hade varit onda? Och jag stannade för att hjälpa. Med mina tre barn i bilen. Tänk om det hade varit vägpirater och inte ett medelålders strandat par, de hade visat sig vara? Är det inte skrämmande att man ens skall behöva fundera på det?
Och så ser jag fram emot att fler beskriver sig själva - se nedan!
Det visade sig att de tyvärr inte hade något fälgkors och behövde låna ett. Bärgaren skulle inte kunna komma än på en timme.
Så, visst fick de låna vårt.
Jag stannade och väntade medan han kämpade med att få loss hjulet (tänk att det alltid är ett ytter-hjul som det händer med - så han arbetade farligt nära bilar som svischade förbi i hög fart). Jag förklarade för barnen att man skall hjälpa varandra i trafiken - att det nästa gång kunde vara vi som behövde hjälp så där (man måste ju använda de goda saker man gör som bra exempel, haha!). Men, tyvärr hade låsbulten fastnat fullständigt (förmodligen åtdragen för hårt av maskinen hos däckfirman som rört den senast) - så de fick vackert vänta på bärgaren iallafall...
Jag fick tuffa vidare och de fick vänta kvar iallafall.
Det var inte förrän efteråt som jag tänkte på det. Tänk om de hade varit onda? Och jag stannade för att hjälpa. Med mina tre barn i bilen. Tänk om det hade varit vägpirater och inte ett medelålders strandat par, de hade visat sig vara? Är det inte skrämmande att man ens skall behöva fundera på det?
Och så ser jag fram emot att fler beskriver sig själva - se nedan!
fredag 18 september 2009
Personlighet
Bloggerskan Ting hade intervjuats av ett av sina barn och som avslutning skulle hon beskriva sig själv (sin personlighet) med tre ord.
Jag blev lite inspirerad där.
Men, det är svårt.
Jag skulle nog, tror jag, säga att jag är positiv (i min värld är glaset nästan alltid halvfullt och inte halvtomt), målmedveten och temperamentsfull (höga berg och djupa dalar - mycket humör).
Hur skulle ni som känner mig personligen beskriva mig?
Ja, även ni andra får ju gärna tycka till om den bild ni har av mig också, förstås!
Och - framförallt - hur skulle du beskriva dig?
Jag ser fram emot att få läsa!
Jag blev lite inspirerad där.
Men, det är svårt.
Jag skulle nog, tror jag, säga att jag är positiv (i min värld är glaset nästan alltid halvfullt och inte halvtomt), målmedveten och temperamentsfull (höga berg och djupa dalar - mycket humör).
Hur skulle ni som känner mig personligen beskriva mig?
Ja, även ni andra får ju gärna tycka till om den bild ni har av mig också, förstås!
Och - framförallt - hur skulle du beskriva dig?
Jag ser fram emot att få läsa!
torsdag 17 september 2009
Ingen sjukdom
Visst är det så att Försäkringskassan har rätt i att det inte är en sjukdom att vara gravid. Det håller nog alla med om. Men, däremot så utsätts kroppen ofta för ganska stora påfrestningar av olika slag av graviditeten och det är de som är sjukdomen. Jag tycker det är mycket märkligt att man igen och igen nekar sjukskrivningar till gravida, enbart för att de är gravida. Om man fick den typen av smärtor av att röra sig som man kan få av ex foglossning - om man nu inte var gravid, så skulle ju inte en sjukskrivning ifrågasättas det allra minsta. Det är enbart för att det är kopplat till en graviditet som det stoppas. Det som egentligen är det märkliga är ju hur länge de har fått hålla på med dessa regler!
Jag menar - det är ju inga problem att till exempel få en sjukskrivning om man är på fyllan och åker skidor någonstans i fjällen och bryter benet. Då skulle man ju lugnt kunna säga att det är självförvållat och därmed inte bevilja sjukpenning. Eller?
Jag menar - det är ju inga problem att till exempel få en sjukskrivning om man är på fyllan och åker skidor någonstans i fjällen och bryter benet. Då skulle man ju lugnt kunna säga att det är självförvållat och därmed inte bevilja sjukpenning. Eller?
TV-frossa
Jag är ju egentligen inte någon större tv-tittare. Jag följer vissa saker och har åsikter om det mesta (nähä?) men, om man jämför i den här familjen så är jag nog den som tittar på TV minst. D alla kategorier mest.
Men, det är faktiskt lite roligt nu. Med den nya TV:n känns det lite lyxigt. Jag försökte förklara för T idag, det där, att det känns lyxigt med en ny, stor TV. Hon svarade "Det är väl inget lyxigt - det är jättemånga som har en lika stor TV som vi!" varpå jag förklarade för henne att min känsla inte har något att göra med vad andra har eller inte har. Att min känsla har att göra med att jag tycker om vår nya TV och att det känns lyxigt att ha den, för mig. Jag hoppas och tror att hon fattade vad det var jag försökte få fram.
Eftersom M & L fyllt 4 så fick vi igår en glad överraskning då de, numera omfattas av den s k allmänna förskolan och vi därmed fick sänkt barnomsorgsavgift fr o m den här månaden. Så, idag har D beställt lite nya kanaler till vår nya fina TV (eh, 60 kanaler - vad skall man egentligen ha alla dem till?). Utgiftstotalen blev ändå lägre. Tack för det!
Men, T vet inget. Inte förrän kortet har kommit och vi är igång. Man kan säga att hon har tjatat ett tag om att det inte finns någon kanal för henne att se på. För hon är ju för stor för Barnkanalen, tycker hon. Jojo! Så, det blir en kul överraskning. Sedan kan jag ju glömma att ever få hålla i fjärrkontrollen! Jaja. Jag ser hursomhelst fram emot att få TV4 Guld och TV4 Fakta.
Men, det är faktiskt lite roligt nu. Med den nya TV:n känns det lite lyxigt. Jag försökte förklara för T idag, det där, att det känns lyxigt med en ny, stor TV. Hon svarade "Det är väl inget lyxigt - det är jättemånga som har en lika stor TV som vi!" varpå jag förklarade för henne att min känsla inte har något att göra med vad andra har eller inte har. Att min känsla har att göra med att jag tycker om vår nya TV och att det känns lyxigt att ha den, för mig. Jag hoppas och tror att hon fattade vad det var jag försökte få fram.
Eftersom M & L fyllt 4 så fick vi igår en glad överraskning då de, numera omfattas av den s k allmänna förskolan och vi därmed fick sänkt barnomsorgsavgift fr o m den här månaden. Så, idag har D beställt lite nya kanaler till vår nya fina TV (eh, 60 kanaler - vad skall man egentligen ha alla dem till?). Utgiftstotalen blev ändå lägre. Tack för det!
Men, T vet inget. Inte förrän kortet har kommit och vi är igång. Man kan säga att hon har tjatat ett tag om att det inte finns någon kanal för henne att se på. För hon är ju för stor för Barnkanalen, tycker hon. Jojo! Så, det blir en kul överraskning. Sedan kan jag ju glömma att ever få hålla i fjärrkontrollen! Jaja. Jag ser hursomhelst fram emot att få TV4 Guld och TV4 Fakta.
Lugn natt?
Kan tänka mig att TV3-generalerna gnuggar händerna idag när båda kvällstidningarnas löpsedlar idag handlar om något av deras program - den ena om Anna Anka (Hollywoodfruarna då) och den andra om Lyxfällan...
Det man väl får se som positivt i det hela är att det måtte ha varit en väldigt lugn och nyhetsfattig natt om man sätter sådana saker som huvudnyhet. Med andra ord har det inte skett några mord eller stora rån och det är ju bra. Om det inte helt enkelt beror på att man prioriterat väldigt fel på nyhetsredaktionen när man "satte löpet"...
Det man väl får se som positivt i det hela är att det måtte ha varit en väldigt lugn och nyhetsfattig natt om man sätter sådana saker som huvudnyhet. Med andra ord har det inte skett några mord eller stora rån och det är ju bra. Om det inte helt enkelt beror på att man prioriterat väldigt fel på nyhetsredaktionen när man "satte löpet"...
tisdag 15 september 2009
Hollywoodfruarna
Ja, jag säger då det.
I ena minuten läser man om att en väldig massa unga människor har sålt sex någon gång. Och i andra minuten är det ett program på bästa sändningstid om en glamourös lyxhora på TV3.
Ja, för vad annat kan man klassa Anna Anka som, som liksom fått Paul Ankas efternamn och alla hans miljoner i utbyte för att vara hålldam - en anställning som objekt att visa upp och använda sig av på alla de sätt? Jag led lite med henne när hon med ett litet ledset leende erkände att hon inte hade något val om hon ville följa med honom på hans resor eller inte. För alla de miljonerna var det bara att packa in sig och gilla läget. Som en trofé - på med stassen och blingblinget och visa upp dig, kvinna!
Vilka signaler ger det egentligen? Var det någon som tyckte att hon verkade lycklig?
I ena minuten läser man om att en väldig massa unga människor har sålt sex någon gång. Och i andra minuten är det ett program på bästa sändningstid om en glamourös lyxhora på TV3.
Ja, för vad annat kan man klassa Anna Anka som, som liksom fått Paul Ankas efternamn och alla hans miljoner i utbyte för att vara hålldam - en anställning som objekt att visa upp och använda sig av på alla de sätt? Jag led lite med henne när hon med ett litet ledset leende erkände att hon inte hade något val om hon ville följa med honom på hans resor eller inte. För alla de miljonerna var det bara att packa in sig och gilla läget. Som en trofé - på med stassen och blingblinget och visa upp dig, kvinna!
Vilka signaler ger det egentligen? Var det någon som tyckte att hon verkade lycklig?
Mörkt. Och mysigt!
Idag när jag åkte till jobbet var det nästan mörkt fortfarande. Lite kylslaget. Så småningom kommer jag att tycka att det är lite jobbigt. Att det är kolmörkt och kallt och "frysigt" och resten av världen sover. Men inte nu. Inte än. Nu tycker jag bara att det är mysigt! Välkommen hösten!
måndag 14 september 2009
Skynda för långsamt
Alltså, det börjar ju närma sig. Men, D tar det lite för lugnt i min smak.
Alltså, kan vi inte ta och boka långtidsparkeringen nu? Så att vi vet att vi får en bra plats?! Det är ju mindre än tre månader kvar.
Stackars lilla bilen som inte får följa med måste ju ha det bra medan vi är borta. Inte sant?
Alltså, kan vi inte ta och boka långtidsparkeringen nu? Så att vi vet att vi får en bra plats?! Det är ju mindre än tre månader kvar.
Stackars lilla bilen som inte får följa med måste ju ha det bra medan vi är borta. Inte sant?
Så klokt!
Jag tycker att det här inlägget hos Abbe-pappan eller snarare kommentaren och inlägget som var upprinnelsen till det - var bland det klokaste jag hört på länge.
För, visst är det så! Vi (nåja kanske inte alla, men de flesta tror jag ändå) förväntar oss dagligen att barnen skall förstå och acceptera vårt sätt att se på saker - och sättet att förhålla sig till det. Men, det är nog alldeles för sällan vi vänder på det. Och egentligen borde vi veta bättre.
För, visst är det så! Vi (nåja kanske inte alla, men de flesta tror jag ändå) förväntar oss dagligen att barnen skall förstå och acceptera vårt sätt att se på saker - och sättet att förhålla sig till det. Men, det är nog alldeles för sällan vi vänder på det. Och egentligen borde vi veta bättre.
söndag 13 september 2009
Favoriter?
Jaha, vilka är favoriterna i årets "Ensam mamma söker" nu då?
Kan du peka ut en eller två hos varje mamma som din/a favorit/er? Varför just han/de?
Kan du peka ut en eller två hos varje mamma som din/a favorit/er? Varför just han/de?
Godisfritt
Efter en rätt påfrestande lördag förra veckan, så togs beslutet att den här veckans lördag skulle bli en godisfri sådan.
Så, sagt och gjort - jag förklarade för barnen att denna vecka skulle vi inte ha något lördagsgodis - utan istället hade vi chokladbollar som killarna gjort i fredags, glass med chokladsås till efterrätt efter middagen och grönsaksdipp och allehanda frukter att smaska på. Lite socker, för all del. Men, inte lika mycket som i färgade små sliskiga mjuka saker i mängder. Om man säger så.
Och det gav faktiskt resultat! En mycket lugnare och mindre hetsig lördag på det hela taget. Skönt!
Så, även om jag inser det omöjliga i att ta bort godiset helt varje lördag - så har jag iallafall bestämt att godiset bara skall få komma fram först efter middagen. Då är det bara några timmar kvar till nattning och de har fått sitt godis iallafall. Men, utan att man har behövt röra sig ute bland folk med socker-övertända illbattingar.
Så, sagt och gjort - jag förklarade för barnen att denna vecka skulle vi inte ha något lördagsgodis - utan istället hade vi chokladbollar som killarna gjort i fredags, glass med chokladsås till efterrätt efter middagen och grönsaksdipp och allehanda frukter att smaska på. Lite socker, för all del. Men, inte lika mycket som i färgade små sliskiga mjuka saker i mängder. Om man säger så.
Och det gav faktiskt resultat! En mycket lugnare och mindre hetsig lördag på det hela taget. Skönt!
Så, även om jag inser det omöjliga i att ta bort godiset helt varje lördag - så har jag iallafall bestämt att godiset bara skall få komma fram först efter middagen. Då är det bara några timmar kvar till nattning och de har fått sitt godis iallafall. Men, utan att man har behövt röra sig ute bland folk med socker-övertända illbattingar.
Utlämnade
Jag var lite arg på mina söner idag. Istället för att städa sitt rum rev de bara ut mer och mer och mer och det var legobitar blandat med pusselbitar blandat med böcker blandat med smågubbar och så vidare i all oändlighet. Vilket gjorde mamman på lite sämre humör, om man säger så.
Jag skällde väl på dem lite varpå M frågar "Var är T?" svaret: "På kalas". "Pappa då?" frågade L. "Han är och tränar". "Jaha", svarade M. "Då är det bara du här då"....
Ja, det kan man säga. Alldeles utlämnade till en moders vrede. Stackars barn.
Jag skällde väl på dem lite varpå M frågar "Var är T?" svaret: "På kalas". "Pappa då?" frågade L. "Han är och tränar". "Jaha", svarade M. "Då är det bara du här då"....
Ja, det kan man säga. Alldeles utlämnade till en moders vrede. Stackars barn.
Blogglistan
Nu har jag slutligen uppdaterat min blogglista lite.
Jag kom liksom av mig när jag började använda BlogLovin.
Men, nu har jag tagit bort och lagt till. Städat och fejat. Så, nu är det så att endast de 25 senast uppdaterade syns. Det råkade bli ett litet gäng, nämligen... Så listan blev lite lång och lite otymplig. Det innebär alltså att man måste vara lite aktiv för att synas.
Jag kom liksom av mig när jag började använda BlogLovin.
Men, nu har jag tagit bort och lagt till. Städat och fejat. Så, nu är det så att endast de 25 senast uppdaterade syns. Det råkade bli ett litet gäng, nämligen... Så listan blev lite lång och lite otymplig. Det innebär alltså att man måste vara lite aktiv för att synas.
lördag 12 september 2009
Lyckan är stor
D har äntligen kommit med i klubben.
Ja, ni vet - den där klubben för dem som tittar på tv i lite plattare format.
Tjockisen har fått respass (ja, inte jag då, haha!)
Ja, ni vet - den där klubben för dem som tittar på tv i lite plattare format.
Tjockisen har fått respass (ja, inte jag då, haha!)
Simma lugnt
Nu har privatsimskolan J öppnat för säsongen med T som enda deltagare. Idag inleddes första lektionen med en ordentlig genomgång av rörelserna - det slarvas både här och där - både fram och bak, om man säger så - men ändock tar sig flickebarnet 15 meter simmandes. Dock blir hon väldigt utpumpad eftersom hon hushållar dåligt med krafterna när hon gör som hon gör.
Det är ju liksom som så att hon knäckte koden för hur man gör när vi var på Rhodos för ett par år sedan. Men, samma sommar blev det inte så mycket mer bad (dålig sommar 2007) och samma sak förra sommaren (dålig sommar 2008) - och nu kan hon inte riktigt längre.
Nu skall vi alltså råda bot på detta. Så, från och med nu skall vi traggla hon och jag minst varannan lördag (när D inte jobbar alltså) - gärna oftare. Tills vi åker till Thailand är planen att hon skall klassa in som "simkunnig" som är, vad vi förstår, att man klarar 25 meter. Så skall det bli.
Det är ju liksom som så att hon knäckte koden för hur man gör när vi var på Rhodos för ett par år sedan. Men, samma sommar blev det inte så mycket mer bad (dålig sommar 2007) och samma sak förra sommaren (dålig sommar 2008) - och nu kan hon inte riktigt längre.
Nu skall vi alltså råda bot på detta. Så, från och med nu skall vi traggla hon och jag minst varannan lördag (när D inte jobbar alltså) - gärna oftare. Tills vi åker till Thailand är planen att hon skall klassa in som "simkunnig" som är, vad vi förstår, att man klarar 25 meter. Så skall det bli.
fredag 11 september 2009
12 små negerpojkar
Och simsalabim så var vi bara fem och inte tolv som skall till Thailand.
Vaccination påbörjad igår - ikväll skall vi äta hämtmat från "thai-stället" i närheten och så skall barnen få en liten present som jag beställt redan i våras för att ha nu när det börjar närma sig lite mer. Uppladdningen med andra ord påbörjad, nedräkningen likaså även om det är ett tag kvar.
Beställde för övrigt presenten två exemplar, men det andra kommer inte att komma till användning. Nåja, det är säkert någon som skall åka till Thailand med sina barn vad det lider, så då kan jag presenta med den då.
Vera och Victor upptäcker Thailand
Vaccination påbörjad igår - ikväll skall vi äta hämtmat från "thai-stället" i närheten och så skall barnen få en liten present som jag beställt redan i våras för att ha nu när det börjar närma sig lite mer. Uppladdningen med andra ord påbörjad, nedräkningen likaså även om det är ett tag kvar.
Beställde för övrigt presenten två exemplar, men det andra kommer inte att komma till användning. Nåja, det är säkert någon som skall åka till Thailand med sina barn vad det lider, så då kan jag presenta med den då.
Vera och Victor upptäcker Thailand
Sushi-turism
Begav mig till andra sidan sta´n igår för att testa sushin de har där.
Eller nej - sanningen att säga var det min före detta kollega M jag åkte för att besöka. Att jag sedan fick komma till deras favoritställe och testa den fantastiska sushin där, var bara en bonus!
Mmm, så gott! Jag kan bara inte få nog!
Och ååh, vad trevligt jag och M hade! Tiden går bara så fort att jag när jag satt i bilen på vägen hem och liksom "summerade" insåg att vi ju hade "glömt" att prata om massor med saker. Det får helt enkelt bli en ny date snart snart.
Eller nej - sanningen att säga var det min före detta kollega M jag åkte för att besöka. Att jag sedan fick komma till deras favoritställe och testa den fantastiska sushin där, var bara en bonus!
Mmm, så gott! Jag kan bara inte få nog!
Och ååh, vad trevligt jag och M hade! Tiden går bara så fort att jag när jag satt i bilen på vägen hem och liksom "summerade" insåg att vi ju hade "glömt" att prata om massor med saker. Det får helt enkelt bli en ny date snart snart.
torsdag 10 september 2009
Barnböcker?
Jag älskar att köpa böcker. Till mig själv - men ännu hellre till mina barn. Jag köper gärna böcker till andras barn också. Nu har ju T:s kompisar börjat läsa på allvar, så nu senast blev det en av T:s nya favoriter i paketet (på hennes eget förslag)
En bok som både jag och T också tyckte om jättemycket är den här:
Och böckerna om Hedvig har T gillat skarpt. Hon vet inte att jag just beställt den tredje boken till henne. Få se om jag kan hålla mig till jul. Förmodligen inte. Jag känner väl mig.
Killarna gillar Barbapapa - jag var också ett stort Barbapapa-fan när jag var liten. Min mamma är nämligen pälsdjursallergiker. Men, hon var inte allergisk mot Barbapapor (äh?). Därför tyckte jag att det hade varit ypperligt om jag hade haft en sådan istället - som kunde vara alla djur lite omväxlande!
Jag älskar att läsa om Mamma Mu för mina barn. Det går att göra så mycket roligt med rösten med både kossan och kråkan och jag gillar också tonen i de böckerna. Inställningen av att inget är omöjligt även om man stöter på surkart som försöker få en att tro det, gillar jag.
Annars så läser jag gärna "pedagogiska" böcker för dem. Ja, det är samma sak där som när jag läser böcker själv - jag gillar när de lär sig saker medan vi läser "roliga saker". Som till exempel böckerna om Castor som snickrar och syr (det är de vi har hittills).
Kråke-böckerna gillar de också.
Vi har en jättefin bok som heter "Vem är pastejtjuven" och är skriven av Anna Roos. Där får barnen lära sig om vad en rad djur äter och inte äter - fina naturbilder och lite spännande - för vem är det egentligen som har knyckt leverpastejen? Jättemysig är den!
Och att inte förglömma:
Så många vackra teckningar... Bland många många andra.
För att komma till slutklämmen: Nu är jag i farten och vill beställa lite nytt att läsa för barnen (T läser ju för all del själv - men ni förstår). Tips någon?
(Och så röstar ni duktigt, visst? *pekar nedåt till inlägget nedanför*)
En bok som både jag och T också tyckte om jättemycket är den här:
Och böckerna om Hedvig har T gillat skarpt. Hon vet inte att jag just beställt den tredje boken till henne. Få se om jag kan hålla mig till jul. Förmodligen inte. Jag känner väl mig.
Killarna gillar Barbapapa - jag var också ett stort Barbapapa-fan när jag var liten. Min mamma är nämligen pälsdjursallergiker. Men, hon var inte allergisk mot Barbapapor (äh?). Därför tyckte jag att det hade varit ypperligt om jag hade haft en sådan istället - som kunde vara alla djur lite omväxlande!
Jag älskar att läsa om Mamma Mu för mina barn. Det går att göra så mycket roligt med rösten med både kossan och kråkan och jag gillar också tonen i de böckerna. Inställningen av att inget är omöjligt även om man stöter på surkart som försöker få en att tro det, gillar jag.
Annars så läser jag gärna "pedagogiska" böcker för dem. Ja, det är samma sak där som när jag läser böcker själv - jag gillar när de lär sig saker medan vi läser "roliga saker". Som till exempel böckerna om Castor som snickrar och syr (det är de vi har hittills).
Kråke-böckerna gillar de också.
Vi har en jättefin bok som heter "Vem är pastejtjuven" och är skriven av Anna Roos. Där får barnen lära sig om vad en rad djur äter och inte äter - fina naturbilder och lite spännande - för vem är det egentligen som har knyckt leverpastejen? Jättemysig är den!
Och att inte förglömma:
Så många vackra teckningar... Bland många många andra.
För att komma till slutklämmen: Nu är jag i farten och vill beställa lite nytt att läsa för barnen (T läser ju för all del själv - men ni förstår). Tips någon?
(Och så röstar ni duktigt, visst? *pekar nedåt till inlägget nedanför*)
onsdag 9 september 2009
tisdag 8 september 2009
Udda ord
Jo, det var så sant. Jag glömde nästan att berätta det.
Jag har ringt till en person idag och talat om att jag upptäckt något som gjort mig förbryllad.
Alltså, FÖRBRYLLAD... Vem använder ett sådant ord? Egentligen?
Jag har ringt till en person idag och talat om att jag upptäckt något som gjort mig förbryllad.
Alltså, FÖRBRYLLAD... Vem använder ett sådant ord? Egentligen?
Idol 2009
Jaha. Så var det dags igen då.
Så småningom kommer jag att titta. Vi kommer säkert att titta hela familjen när det väl blir helgunderhållning av det.
Men, precis som tidigare så vägrar jag att befatta mig med uttagningarna. Jag vrider mig av skam för de som inte har vett att skämmas själv. Och jag mår dåligt när juryn klampar på ömtåliga självkänslor med sina brutala sågningar.
Så, jag kommer nog att ägna kvällen åt Iris istället. Hon är värd det.
Så småningom kommer jag att titta. Vi kommer säkert att titta hela familjen när det väl blir helgunderhållning av det.
Men, precis som tidigare så vägrar jag att befatta mig med uttagningarna. Jag vrider mig av skam för de som inte har vett att skämmas själv. Och jag mår dåligt när juryn klampar på ömtåliga självkänslor med sina brutala sågningar.
Så, jag kommer nog att ägna kvällen åt Iris istället. Hon är värd det.
Missvisande bild
Är det någon mer än jag som tycker att bilden stämmer väldigt dåligt överens med artikelinnehållet? När man ser hennes min så kan man inte tro att det handlar om något så allvarligt. Jag tycker att man mer får känslan av att hon skall visa upp den rekordstora pumpan hon odlat i trädgården eller den lycksaliga miljonvinstlotten som hon sånär slängde i soporna.
måndag 7 september 2009
Har tagit ett steg längre bort
Ett medlemskap på FaceBook för min del har aldrig varit längre bort.
Bara så ni vet - ni som har invaggats i någon form av falsk förhoppning av någon som inte förstod bättre.
Berätta det för de andra också, är ni snälla.
Bara så ni vet - ni som har invaggats i någon form av falsk förhoppning av någon som inte förstod bättre.
Berätta det för de andra också, är ni snälla.
Jag. Hälsar. Inte.
På. Kärringar. Som. Rastar. Sina. Äckliga. Hundar. Mot. Mitt. Staket. Trots. Att. Jag. Sagt. Till.
Men, däremot har jag börjat med en ny bok. Den är bra. Riktigt bra!
Paketet från Adlibris verkar dock ha fastnat rejält någonstans på vägen.
(Och så undrar jag om det verkligen inte är någon som tycker något om inlägget under. Lika, olika, teorier om mars eller bara något annat?)
Men, däremot har jag börjat med en ny bok. Den är bra. Riktigt bra!
Paketet från Adlibris verkar dock ha fastnat rejält någonstans på vägen.
(Och så undrar jag om det verkligen inte är någon som tycker något om inlägget under. Lika, olika, teorier om mars eller bara något annat?)
söndag 6 september 2009
Vakta dygden
MorsanMia hade ett inlägg om en blogg som trots att den inte uppdaterats sedan i mars har 400-500 unika läsare varje vecka. Det är starkt gjort! Jag var naturligtvis in och läste den, jag också, för att se vad det handlade om. Bloggen heter "En Älskarinnas Bekännelser" och bara det lockar väl folk kan jag tro (och nu lockar jag väl också dit några till, haha!). Det är klart att man vill läsa dem. Eller? Hursomhelst så gillar jag hennes sätt att skriva. Hon är jättebra på att bygga upp en text så att man nästan känner hennes känsla. Tycker jag.
Jag kan dock inte låta bli att undra: Vad hände i mars? Gjorde han slut? Dog han? Dog hon? Hittade hans fru bloggen och insåg att det var hennes man det handlade om? Hittade han bloggen och förbjöd henne att skriva mer om han skulle träffa henne igen? Fler teorier?
Jag har tänkt på det där - det här med att vara någons älskarinna. Jag har insett att Mofs och jag har helt olika syn på det här med otrohet och vem som skall vakta dygden.
Numera är jag ju gift och därmed också monogam och trogen - det är mitt löfte (inte bara för att jag är just gift - utan för att jag är en del i ett par). Men min inställning är densamma som när jag för ganska många år sedan var singel och den är att den som är singel inte behöver bry sig om huruvida motparten inte är det.
Om man säger som så: Om jag var singel i detta nu och en person som jag vet inte är det, skulle stöta på mig och jag skulle uppskatta detta, så skulle inte hans fru eller sambo eller liknande vara en käpp i hjulet - för mig. Jag anser att det är hans problem och inte något som jag tänker ta ansvar för (däremot skulle jag nog inte ge mig på att stöta på en upptagen man. Tror jag.)
På samma sätt skulle jag inte skuldbelägga den eventuella kvinna min D skulle vara otrogen mot mig med. Iallafall inte om hon är "okänd" - och inte borde ha någon egen "hederskodex" gentemot mig. Det är han som skall veta vilken kvinna han skall umgås intimt med. Och inte.
Jag anser att det är den som har lovat som har lovat. Och som skall se till att hålla det löftet.
En av mina kompisar hade en granne för en massa år sedan som sedan ett antal år tillbaka levde som älskarinna till en gift man. Min kompis och grannen bodde på samma trappavsats och sprang över till varandra titt som tätt i än det ena och än det andra ärendet. De låste aldrig ytterdörren om de var hemma. Och grannen låste när han kom dit.
Jag har funderat på det där. Att leva i flera år som någons älskarinna. En del passar det säkert som hand i handsken, att inte behöva engagera sig mer än så - men att ändå få lite närhet då och då. Men majoriteten skulle nog i längden inte vilja leva av smulorna som blir över från någon annans bord. Om man nu vill ha mer? Vem är då han att bygga en framtid med? En man som ju bevisat att han inte tycker att trohet är så viktigt. Kan man någonsin ha ett normalt förhållande i det läget?
Visst, det kan man säkert - det finns alldeles säkert de som kan berätta om hur bra det faktiskt går. Det händer ju faktiskt att man hittar sitt livs kärlek trots att man faktiskt trodde att man redan gjort det. Men, ändå. Bara tänk. Han kanske alltid är den som tycker att gräset ser lite lite grönare ut på andra sidan staketet. Hur vet man?
Jag kan dock inte låta bli att undra: Vad hände i mars? Gjorde han slut? Dog han? Dog hon? Hittade hans fru bloggen och insåg att det var hennes man det handlade om? Hittade han bloggen och förbjöd henne att skriva mer om han skulle träffa henne igen? Fler teorier?
Jag har tänkt på det där - det här med att vara någons älskarinna. Jag har insett att Mofs och jag har helt olika syn på det här med otrohet och vem som skall vakta dygden.
Numera är jag ju gift och därmed också monogam och trogen - det är mitt löfte (inte bara för att jag är just gift - utan för att jag är en del i ett par). Men min inställning är densamma som när jag för ganska många år sedan var singel och den är att den som är singel inte behöver bry sig om huruvida motparten inte är det.
Om man säger som så: Om jag var singel i detta nu och en person som jag vet inte är det, skulle stöta på mig och jag skulle uppskatta detta, så skulle inte hans fru eller sambo eller liknande vara en käpp i hjulet - för mig. Jag anser att det är hans problem och inte något som jag tänker ta ansvar för (däremot skulle jag nog inte ge mig på att stöta på en upptagen man. Tror jag.)
På samma sätt skulle jag inte skuldbelägga den eventuella kvinna min D skulle vara otrogen mot mig med. Iallafall inte om hon är "okänd" - och inte borde ha någon egen "hederskodex" gentemot mig. Det är han som skall veta vilken kvinna han skall umgås intimt med. Och inte.
Jag anser att det är den som har lovat som har lovat. Och som skall se till att hålla det löftet.
En av mina kompisar hade en granne för en massa år sedan som sedan ett antal år tillbaka levde som älskarinna till en gift man. Min kompis och grannen bodde på samma trappavsats och sprang över till varandra titt som tätt i än det ena och än det andra ärendet. De låste aldrig ytterdörren om de var hemma. Och grannen låste när han kom dit.
Jag har funderat på det där. Att leva i flera år som någons älskarinna. En del passar det säkert som hand i handsken, att inte behöva engagera sig mer än så - men att ändå få lite närhet då och då. Men majoriteten skulle nog i längden inte vilja leva av smulorna som blir över från någon annans bord. Om man nu vill ha mer? Vem är då han att bygga en framtid med? En man som ju bevisat att han inte tycker att trohet är så viktigt. Kan man någonsin ha ett normalt förhållande i det läget?
Visst, det kan man säkert - det finns alldeles säkert de som kan berätta om hur bra det faktiskt går. Det händer ju faktiskt att man hittar sitt livs kärlek trots att man faktiskt trodde att man redan gjort det. Men, ändå. Bara tänk. Han kanske alltid är den som tycker att gräset ser lite lite grönare ut på andra sidan staketet. Hur vet man?
Ensam mamma söker
Jahaaadå, jag skall titta den här säsongen också. Patetiskt eller inte. Lagom lättsmält och ett perfekt samtalsämne i lunchrummet och med "gudvetalla". Japp, jag är självskriven i tv-soffan. Så....
Har man hamster så har man!
Det är klart att hela familjen skall gå och se G-Force tillsammans idag.
Det är självklart!
(Spelar roll om det står i texten att det är marsvin? Vi tycker det ser ut som hamstrar. Basta!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)