Skadat språk

Igår satt T och läste på tetran med A-fil.

"Pappa, vad betyder fett halt?"

Ja, med paus emellan orden...

Vi kunde ju inte annat än le lite och förklara att det inte hade något att göra med hur väldigt dåligt A-filen gick, utan med hur mycket fett den innehåller...

Rejäla röstresurser

L och en av kompisarna på dagis stod inne i ett rum och skrek åt varandra igår av någon anledning. En ur personalen kom in och kommenterade det hela med att "ni skriker ju så att ni nästan väcker de döda!" (ja, hon uttrycker sig liite märkligt ibland, men - jaja). Varpå L funderade ett par sekunder och så svarade han: "Då har vi väckt Michael Jackson nu då!"

Hjälpsam passagerare

L fick sitta fram när vi åkte till Dalarna. Man kan ju undra om jag flyttade till Stockholmsområdet i förra veckan när jag lyckas pricka rusningstrafik genom sta´n nästan jämt. Så också i torsdags. Suck. Det gick... långsamt...

L sitter och tittar och så säger han: "Mamma, varför kör du så långsamt? Kan du inte köra lite fortare?"

"Nej, det går inte just nu." (några längre utläggningar var inte på modet just då)

"Men, det är bara att du trycker lite hårdare med foten på gasen, så går det fortare..."

Ehrm, ja - så skulle man ju kunna göra - om det inte var en massa andra bilar i vägen...

Mamma eller katt?

Ett inlägg hos Ninni fick mig att tänka på den där gången när min lillasyster L hett önskade att familjen skulle skaffa en katt.

Nu hör det till saken att vår mamma är allergisk mot katt. Inte bara lite, utan mycket allergisk mot katt.

Så, mamma försökte väl förklara detta för L att om vi skulle ha en katt hemma i vårt hus så skulle mamma vara tvungen att flytta ut till en koja i skogen istället. Varpå L funderade en liten stund och så sa hon:

"Men, vi kan komma och hälsa på dig ibland"...

Vild fantasi

L har börjat slå oss med häpnad med sin väldigt livliga fantasi.

Idag exempelvis när jag och killarna tog en promenad ner till IKEA så frågade M om man kunde ha stenar inomhus. Jag svarade väl något i stil med att man oftast hade dem utomhus, men att man ibland kanske tog in dem och kanske målade på dem. Och så frågade jag om någon av dem visste vad det skulle föreställa om man tog en rund sten och målade den röd med svarta prickar. Jodå, de hade koll på att då såg stenen ut som en nyckelpiga. Och det var nu han började:

L: "Ja, och sedan så börjar den att krypa iväg!"
Jag: "Njaa, stenar har ju inga ben. Så det kan den inte."
L: "Jo, en gång när jag målade en sådan där sten och så satte jag den på väggen och då kröp den iväg. Den kröp ner till skogen där det fanns dinosaurier och tigrar. Och då åt en dinosaurie upp den! Det är därför du inte har sett någon sådan."

Igår var T på kalas - och eftersom pojken som hade kalaset har en släkting som arbetar på Skansen Akvariet så hade de ordnat med ett "djungel-äventyr" där de fick klappa en orm och ha den runt halsen, klappa en stingrocka, en spindel och en liten krokodil. Där fanns ju apor och en talande papegoja också - och allt detta berättade hon massor om när hon kom hem, varpå L deklarerade att han minsann också hade klappat en krokodil en gång. D försökte protestera men då fräste bara L till honom att han visst hade gjort det men att D faktiskt inte hade varit med då!!

Visst kan barn ha livlig fantasi - så man får väl hoppas att det går över (eller hur man skall säga utan att för den skull döda hans ju, fantastiska kreativitet - jag vill lova att han är busig också - ett annat uttryck för den!) Han är nämligen väldigt lik mig => min mamma => min morfar till utseendet - och den mannen hade ibland svårt att skilja sant från lite påhittat eller om man så vill friserat :-).

Randig panna

Jag firar mitt 502:a inlägg med att berätta vad M sa till mig för några veckor sedan.

Vi satt i soffan, tror jag det var, och pratade och rätt vad det är så säger han: "Vad har du där?!" och pekar upp mot mitt hårfäste. "Vad menar du? Har jag fått något i håret?" "Nej, där - på pannan!" varpå jag förstås strök mig över pannan och inte hittade just något konstigt alls... "Ögonbrynen menar du?" försökte jag. "Nej.. Det är borta nu..." "OK!" sa jag. "Men hur såg det ut då?" och han: "Nu är det där igen! Som streck!" Jag: "Har jag ritat mig i pannan?"

Jag trodde ju här att jag råkat rita mig med en penna i pannan tills jag förstod, när han några gånger till sagt "Nu är det borta!" "Nu är det där!" - att det var när jag rynkade pannan som de där strecken kom fram. Jag vet inte i vilken värld jag levt i, men jag försökte få det till att han också hade sådana när han liksom höjde på ögonbrynen, men si det hade han ju inte... Lite mer elastisk hud där då kanske?!

På andra sidan

Förhoppningsvis har jag rätt när jag skriver att vi nu kommit ut "på andra sidan" av denna sjuka. Sådär 20 minuter efter att T kräkts sista gången natten mot torsdag, så började M. Han kräktes faktiskt "bara" två gånger. Igår blev så jag dålig - men som tur var ändå - slapp jag kräkas. Nu har vi hållit andan och väntat på att D och/eller L skall insjukna, men än har inget hänt. Därmed inte sagt att det är 100 % säkert att de klarat sig, men man kan väl få hoppas?

Dagen idag skall ägnas åt sanering av använd toalett (och för all del resten av huset också) och åt att plocka bort julen. Om inget mer missöde nu inträffar räknar vi med att kunna ha gäster på söndag som planerat iallafall - har räknat timmar lite grann och vi borde hamna på sådär 65 timmar eller något, från senaste familjemedlems "dålighet". Så, vi informerar och så får folk själva bestämma om de tycker att marginalen är tillräcklig. Jag tror dock att detta varit en "vanlig" magsjuka och då är ju smittmarginalen mindre eller hur man skall säga.

På tal om att plocka bort julen - vi pratade om det vid frukosten. M protesterade dock å det bestämdaste mot detta. Det fick vi inte göra - för då kan man ju inte köra!!! Det tog en stund - så pass att han fick förklara vad han menade, nästan med gråten i halsen "Man kan ju i köra med bilen om den inte har några hjul!!" - innan vi förstod vad HAN hörde av det vi SA! Stackars liten, språkförvecklingar är inte det enklaste, haha!!

Lite lustigt också vad deras diskussioner vid matbordet skulle kunna ge för bild av vad de har för inställning...

Vi pratade om mobiltelefoner och M sa att han skulle ha en sådan när han blir stor. Att han skulle ha en sådan när han kör lastbil. "OK" sa D - "så att du kan ringa hem till din fru och berätta när du är på väg hem och så där". Han förstod inte först vad vi menade med fru - men när jag frågade honom om vem han skall gifta sig med när han blir stor så var svaret givet - han skulle förstås gifta sig med O (de har varit ett "par" sedan hon började på dagis vid 1 års ålder - hon är ett drygt halvår yngre än M & L, så hon är tidig 06:a). "OK" sa D "Då får du ringa från lastbilen och berätta för O när du är på väg hem!" Då flikade L in att HAN minsann skulle gifta sig med V (en annan av flickorna på dagis). D sa samma sak där att "Då får du ringa till V och berätta när du är på väg hem"... "Nejmen" sa L "Hon får åka med i min lastbil - det finns ju flera stolar!" (de har minsann varit på studiebesök inuti en lastbil!) varpå M replikerade att O inte alls skulle åka med honom, HON skulle minsann ha en egen lastbil eller traktor som hon körde själv.

Om man vill hårddra det så är alltså M mer jämställd i sitt tänk än L - eftersom tjejen ju skulle få köra ett eget fordon, medans L:s tjej "bara" skulle få åka med honom ;). Sanningen är nog, tror jag iofs, att det är så att på dagis så är det M & L som hänger med kompisarna T & A (två pojkar födda 04:a) och den enda som "på riktigt" ingår i gänget utöver det - är just O. Det är liksom killarna och O som leker mest - övriga gästspelar bara ibland. Så, det kan nog säkert egentligen vara därför som O skulle få ha en egen lastbil - hon är liksom en av killarna ;). Eller vad tror ni, haha?! Tror ni man kan dra några andra slutsatser?

Spott

Barnen fick en klubba som efterrätt efter den kulinariska middagen hämt-pizza (man får dem på köpet, liksom..)

M ville gärna bita på sin klubba och jag avrådde honom och försökte förklara hur det gick till när den istället blev mindre successivt genom att man liksom slickade på den inne i munnen, ja ni vet.

M: "Men vaddå, hur smälter den då?"
J: "Jo, den liksom smälter av det där, det där liksom, våta du har i munnen..."
M: "Jaha, du menar spottet? Du menar att den smälter av spottet? Att spottet gör att den smälter?"
J: "Öh. Ja. Jag visste inte att du visste vad spott var..."

Återigen har han bevisat att man inte skall underskatta vad de vet om livet ;).

Missförstånd

Alltså, M och L satt i badkaret. Jag hörde deras lek på håll. Och så hör jag plötsligt hur de börjar prata om den där "jäveln" - men slog bort det först, men när de till slut pratade om "mormorjäveln" så kände jag att jag måste gå dit och informera dem om det olämpliga i deras ordval.

De sitter som frågetecken när jag säger att de inte får säga det där ordet - det är ett fuult ord, då blir mamma och pappa ledsna på dem.

Efter en liten sekund så inser jag, att jag nog missförstått och börjar fråga lite om den där "jäveln" - och till slut kommer det fram, genom L:s ord "Ja, jäveln bor i skogen..." Ööööh, jaha - det var alltså det där med J och R och så... Så, egentligen var det ingen som helst jävel inblandad - bara en liten räv... En mormor-räv. Öh, jaha! Inte undra på att de tyckte att jag var verkligt konstig som sa att de inte fick säga det ordet, med tanke på att deras dagisavdelning heter Rävlyan.

Hej pappa, hur är läget?

Så hälsade L 3 år sin pappa välkommen hem idag :).

Vildängel och Portugal

Tänkte inleda med att tipsa om den senaste boken jag läst ut - ja, direkt efter "Tusen strålande solar" av Khaled Hosseini (som jag gärna rekommenderar!!) så började jag med "Vildängel" av Lina Forss. Den är också slut nu :(. Och den rekommenderar jag också gärna! Kan inte riktigt sätta fingret på varför jag gillade den så mycket - men på utsidan står en kommentar utklippt ur recensionen i Aftonbladet "Vildängel är som ett riktigt lyckat sommarprogram". Och precis så måste jag säga att det känns. Lättsmält, lite humoristiskt så där - lite vardagligt men ändå inte... Läs den om ni får chansen!

Ja, EM har börjat och jag måste säga att jag inte hänger med ett dyft. T hänger med betydligt bättre än vad jag gör - så, så sent som idag imponerade hon på mig med att informera mig om att Sveriges första match inte är imorgon, utan på tisdag och att den är mot Grekland. Där ser man!

Egentligen skulle jag nog kunna vara intresserad - men jag blir anti när D är så jäkla på, på något sätt... Jag har den tendensen att bli lite motvalls emellanåt och det här är ett bra exempel. Fast, jag misstänker att jag ändå kommer att titta på tisdag :). Skulle ju egentligen ha tittat igår också - ni har väl alla fått "kedjemailet" med ämnesraden "Varför vi kvinnor skall hålla på Portugal i EM". Har ni missat det så kan ni se orsakerna nedan:





OKEJDÅ - jag kan tänka mig att hålla på Portugal - om ni tjatar ;).

Grillningen hos svärmor igår var OK - men jag kan säga som så att jag gärna skickar man och barn själva dit nästa gång. Hon är klart speciell och vad hon skall med den nyblivne maken till, det kan ingen människa förstå (utom hon, får man förmoda). Han är verkligen en märklig prick, för att säga det snällt! Men, jag fick med mig en massa rabarber hem som jag idag har omvandlat till rabarberkräm till mellis till barnen och deras kompisar och imorgon tänkte jag göra rabarber- och limechutney som visst ska vara väldigt gott till grillat. Kanske det blir lite rabarbersaft också, förutom att jag vill ha lite i frysen för att kunna slänga ihop en paj till efterrätt lite nu och då.

Jo, jag måste berätta också hur M imponerade med sin slutledningsförmåga idag vid middagen. D serverade oss alla vitlöksbröd och tog själv en sådan där ände (som ju är lite hårdare) varpå jag sa att "Du ska inte äta en sådan där ände" med tanke på hans provisoriskt lagade tand (den är fäst med trådar, någon plast och någon form av tandcement för närvarande) - men just det SA jag inte - men M förstod han också så han sa till D att "Tanden sitter fast nu va´?! De satte fast den bra?" eller något i den stilen... Där blev jag lite imponerad av att en knappt tre år gammal liten en, liksom hörde det som inte sades, för vi hade inte pratat om tanden på hela dagen innan heller.

Jag drar mig för övrigt för den här himla blöjavvänjningen, för gudarna skall veta att när L är utan blöja så pinkar han typ där han står. Han KAN komma på när det precis är för sent, att javisstja, jag skulle ju säga till... Den andra jeppen han VILL inte. Vissa mornar har han helt torr blöja, men vägrar likafullt att kissa på toaletten. Jag sliter mitt hår... Vi har pratat om ett stjärn-belönings-system, men jag tror det blir för abstrakt för dem. De vill ju ha en omedelbar belöning - typ en godisbit. Att få en stjärna som tillsammans med andra stjärnor sedan kan bli något kul blir kanske för "långt bort". Men, de kan ju å andra sidan inte gå omkring och äta godis varenda dag, det känns inte riktigt bra. Jaja, vi får väl se hur det slutar.

Grillfest!

Idag har de haft "fritidsavslutning" på T:s skola - ja, fritids ska förstås ha öppet även framöver, men detta var liksom avslutningen för iår - och då bjöd man in till grillfest. Alla fritidsfamiljer var bjudna och det hade bullats upp med potatissallad, sallad, bröd, kaffe och kaka - och så fick varochen ta med sig det man skulle grilla och dricka. Eftersom vädret är helt underbart idag, så blev det en mycket lyckad tillställning. De hade också ordnat med en tipspromenad med en massa "interna" frågor om de olika personerna som jobbar på fritids - som vilket husdjur en av killarna har - vilken titel en av de andra har förutom fritidspedagog o s v.

Och jag har fått blombud idag! Jättetrevligt det också, förstås! Och det har faktiskt inte att göra med den dag som är imorgon (vilket jag trodde när de ringde om det) utan det var en "Välkommen till oss"-bukett från min nya arbetsgivare :)!! Det ni! Det tyckte jag var jättekul!!! Det bekräftar bara ännu mer att mitt beslut är så rätt :)!

M hade sagt något så roligt imorse som jag bara måste få återge. Han hade suttit vid frukostbordet och sagt att han ville ha en "hundlalp" - så D hade övat med honom ett antal gånger på att säga hundValp - säg hundValp och så där.. Och så ställde D frågan igen: "Vad var det för husdjur du ville ha M?" varpå M replikerade blixtsnabbt: "Orm!"

Nu ska här bakas - jag och kollegan S som firar på samma sätt som jag imorgon, fast inte lika många år - ska bjuda på kladdkaka, grädde och lite bär imorgon till fredagsfikat. Receptet på den "gudagoda kladdkakan" kommer från syster J och mamma. Har inte provat det själv än - men litar stenhårt på dem, så. Nu ska jag avvika för köksregionerna! Over and out!

Lite citat

Kan inleda med att säga att jag tyckte Lotta & Co skötte sig bra - och att de, av vad jag kunde bedöma var sig lika på alla sätt. Lotta mild och lite överslätande så där och Kent tyst - och Jennie som liksom körde sin grej (henne har jag inte känt alls, men, jag tyckte hon uppträdde precis som en liten sladdis som liksom har syskon, men ändå har varit mycket sig själv) - och styrde det som var hennes och lät de andra göra sitt. Eller hur man skall säga.

Nåja, det är inte därför jag är här - utan jag skulle berätta vad M sa i lördags när jag hade köpt lördagsgodis åt dem. I vanliga fall brukar vi göra det till en liten "happening" att gå ner och köpa lördagsgodis och de brukar få välja bland de där Haribos och Cloettas (?) små plastpåsar. Denna gång hade jag dock redan köpt, en sort som de inte hade provat förut, Colanappar. Så fick de så sitt godis och när de mumsat på det ett tag så frågade jag om de tyckte att det var gott och det var det verkligen, fick jag veta. Strax senare lutar sig M fram emot mig och frågar "Du, är det du som har köpt det här?!" "Ja, svarade jag förstås" då log han med hela ansiktet och utbrast "TACK!" - den lille sötisen som nästan varje dag säger att mamma är söt! :) Även om han är klart partisk så känns det bra! Haha!

Idag vände jag på hämtningen eftersom det var så vackert väder och åkte hem och ställde bilen i garaget och gick och hämtade killarna först och sedan tog vi en promenad tillsammans ner till skolan för att hämta T. På vägen så pratade vi bl a om att de vill köra bil när de blir stora. Först sa M att han ville köra min bil - och förra gången vi hade samma diskussion så kom de fram till att om M skulle ha min bil, så skulle L ha moster J:s bil (nu kom vi inte dit denna gång dock). Istället så passerade vi strax senare en parkerad bil varpå M säger att en sådan vill han ha. "OK, sa jag - du vill ha en BMW, OK". En liten bit längre fram stod en Mercedes parkerad vilken då L pekade på och sa att sådan ville han ha. "OK, sa jag. Du vill ha en Mercedes". "Ja, en mecedes vill jag ha!" upprepade han men sedan ändrade han sig "Näe, jag vill inte ha en mecedes, jag vill ha en utancedes!"

Kan säga att det tog en liten stund innan jag fattade hur han tänkte och menade. Fattade du? :D

Det blev inte fullt lika "otydligt" i skrift som i tal, kan jag väl säga...

Här händer det saker!

Japp, dagens stora event är väl att jag har sagt upp mig idag! Efter snart 10 år på samma företag så kanske det är så dags att prova vingarna någon annanstans... Varierar mig inte såå mycket då jag kommer att gå över till min kund. Känner att jag vill utvecklas vidare och den utveckling som finns att tillgå inom min nuvarande arbetsgivares "spann" har jag efter moget övervägande kommit fram till inte är rätt för mig just nu av olika anledningar. Så, därför byter jag arbetsgivare om några månader. Ska bli jättekul och känns helt rätt!

På tal om något annat - hur är det där förresten, med att man skall prata med barn på barns sätt? Eller ska man inte underskatta deras intelligens? Igår när M & L badade och L hade fått kliva upp lite i förtid efter att ha bråkat och stått i en del - så ville L ta med sig det gamla tangentbord som de har att leka med, ner till nedervåningen. M simmade lugnt kvar i badkaret. "OK," sa jag - "men ta det försiktigt och akta så att du inte snubblar på det där snöret där..." varpå M i badet frågade sin vana trogen "Vaddå vaddå?!" "Jo, sa jag - L ville ta med sig tangentbordet nerför trappan" "Aha, du menar hunden" svarade M (de låtsas av någon anledning att tangentbordet är en hund som de släpar runt på och kallar för Charlie...) "Ja, just det," svarade jag, "och så sa jag åt honom att akta sig så att han inte snubblade på det där, det där snöret liksom..." "Jahaaa" svarade M. "Du menar sladden!"... "Öööh, ja - det menade jag, sladden ja." Ibland liksom överträffar de ens förväntningar i vad de förstår. Fast, ibland när man diskuterar t ex färger med dem, så undrar man åt andra hållet... Men, det är en annan historia...

Kan förresten berätta vad som händer om man är 2,5 år och går upp före mamma och pappa på morgonen. Hittar ett limstift och börjar limma lite... Blir kladdig på händerna av limmet och försöker torka av sig med hushållspapper... Öh, ja jag kan väl säga som så här att den lilla flickans mamma och pappa inte vet säkert om det är så det gått till - men hon var fasligt luden om händerna när de fann henne *s*.... OBS - detta handlar inte om något av mina barn... De har aldrig gjort några sådana DÄR dumheter *s*.... Men, en jag känner har en dotter som har gjort så där. I helgen... :)