Vad blir det för mat?

Hur ser nyårssupén ut hos er?

Hos oss serveras

*************************************************************************************

Förrätt

Skagentoast

Varmrätt

Dubbelmarinerad oxfilé med krämig potatisgratäng och en liten sallad med ruccola, cocktailtomater och pinjenötter

Efterrätt

Halloncheesecake med varma hallon

*************************************************************************************

Det får duga, haha!!!

Jag önskar er alla ett riktigt riktigt GOTT NYTT ÅR!! Vi hörs nästa år!

Texten

Kjerstin Dellert läste en text på Christina Schollins dag i första programmet av "Stjärnorna på Slottet". (Tid 50:45)

Någon som vet vad det är för text? Jag skulle vilja ha tag på den.

Besöksräknaren...

Jag har ett problem...

Jag är ju inte så religiös direkt. Men, jag är inte heller ateist. Och nu är det ju så att man säger att tre 6:or efter varandra är "the number of the beast" ni vet... Och hur blir det då - under en period som kanske relativt snart kommer, och bloggens besöksräknare har de siffrorna på sig under en period av 10 besök eller något.

När/om ni ser detta - kan ni vara snälla och gå in och ut ett antal gånger då, så att det slår om till 667? Tack!

JA - jag är vidskeplig. Man vill ju inte utmana någon i onödan, liksom.

Jag fick en bok i julklapp...

... som jag dessvärre redan har läst. Och tyckte om!



Någon som inte har läst den och vill "ärva" den? Varför?

Ansvar

Jag fortsätter lite grann på tråden nedan på ett sätt.

Och nu handlar det om ansvar. I andras ögon.

Varför är det så att det är jag som skäms om D har en skrynklig skjorta på sig? Eller nej - fel - det är nog mer så att jag förväntas skämmas eftersom det ju är jag som borde ha strukit den. Eller? Det där kan jag säga - det har jag lagt ner för rätt länge sedan dock. Är han skrynklig får han skämmas. Jag är nästan lika dålig som han på att stryka skjortor - och varför är det jag som skall lära mig och svettas och bråka med dem?! Men, jag vet att det ändå är så det ses. Att jag bara har mage att släppa iväg honom så där skrynklig?!

Men, när det gäller presenter då? Jag har överlåtit hans familjs presenter åt honom. Jag kan påminna honom om att "nu kanske du skall ringa mamma" eller "vad skall vi köpa till din syster" - men han får fixa det själv. I år sa han bort alla julklappar på sin sida (och till de vuxna tycker jag att det är helt OK, men till 13 och 15-åringen tycker jag kanske att man hade kunnat köpa i några år till) - och till lillasysters 15 årsdag så lade han pengar i ett kuvert. Hon hade ju ändå bara önskat sig presentkort till en stor galleria en bit härifrån, där man kan köpa ett presentkort som gäller i alla butiker. Så, då tyckte han att det var ju som att få pengar bara. Så, då fick det bli så. Och i det här läget så skäms jag lite. Just för att presenten är så otroligt ogenomtänkt och "oengagerad" eller hur man skall säga. Och för att det liksom speglar sig tillbaka på mig. För även om jag har lagt över det på honom, så är jag ju en eländig bitch som förväntar mig att han skall greja det. Eller? Jag fixar ju alltid allt till min familj - varför gör jag skillnad?!

Det är väl på samma sätt som att hans familj garanterat tycker att det är lite ruttet av oss att träffa min familj mycket mer än hans. Att det är ett helt annat engagemang från min familj redan från början, det ser de inte. Det är ju jag som har tagit honom ifrån dem. Eller något. Jag kan väl säga så här: 99 % av gångerna när D ringer sin mamma så är det på mitt initiativ. Så, hon skall vara tacksam för att jag pushar på honom. Men, jag köper inga presenter. Och jag prioriterar min familj.

En klagande projektledare

Suck vad trött jag blir på att vara projektledare hela tiden.

Den enda julklapp som D har köpt i år var den till mig och den som han fick på sin lott att handla när vi lottade bland de vuxna. Resten handlade jag.

Vad gällde övriga julförberedelser så var det FAKTISKT han och barnen som julpyntade vårt hus. Jag var ju bortrest "första-advent-helgen" och när jag kom hem och kallt räknade med att ha det framför mig, så var det gjort! Första gången på våra 13 år ihop!! Sweet!

Men, när det kom till resten av julförberedelserna såsom pepparkaksbak och lussekattstillverkning med barnen så var det jag. Han tycker sådant är så otroligt onödigt, för vem äter det?! Att se det som en aktivitet för att barnen tycker det är roligt, nej.. Inte hans grej...

När det gällde maten vi skulle ha med oss så var det jag som rullade alla köttbullar, gjorde allt julgodis och handlade allt det andra vi skulle ha med oss. Han packade bilen.

Vad gällde kläderna som barnen skulle med sig/på sig - ja, jag såg till att de hade "julkläder" och packade sedan mina och deras väskor. Han packade sina.

Nu skall vi ha gäster på nyårsafton. Hans båda äldre systrar kommer hit - den ena med make och dotter skall sova över två nätter, den andra stannar bara över själva nyårsnatten.

Jag har nu planerat hela menyn (inkl mat på nyårsdagen o s v) utefter att det skall gå att förbereda så mycket som möjligt med tanke på att jag har "hemma-jour" på dagen på nyårsafton och alltså eventuellt kan åka på att jobba lite. Idag har dessutom barnen och jag varit och handlat lite grejer till själva dukningen o s v.

D har jobbat idag.

Ikväll skall det städas. Och eftersom jag inte har lyft ett finger så har inte han gjort det heller. Han liksom väntar ut mig. Imorgon när han jobbar skall jag då förbereda nyårssupén (marinera oxfilé och göra cheesecake bland annat) och städa vidare förutom att jag har tre barn härhemma som nog inte bör titta på film preciis hela dagen.

Väskorna som JAG packade de packar inte upp sig av någon annan mig MIG skall ni veta... Så de är också mitt jobb. Och alla de kläder som vi hade med oss och använde och som nu skall tvättas, ja - vem skall starta de tvättmaskinerna, hänga de tvättmaskinerna? Ja, jo - han viker faktiskt den torra tvätten efter att jag har tagit ner den från tvättställningen, det gör han. Men, sedan packar jag in den.

Ovanpå detta så har vi ju då ett 8-årskalas som skall gå av stapeln på lördag med 9 inbjudna kompisar till födelsedagsbarnet. Det skall bli pyjamasparty och de skall få göra sina egna minipizzor bl a. Inbjudningskorten gjorde jag och T på kvällen när vi kom hem i lördags. Vi åkte också ut med dem. Planeringen av alltsammans ligger helt och hållet på mig. Han har nog inte en aning om att en av tjejerna är glutenintolerant och att det kräver lite extra förberedelser och att det kanske skall vara några fler aktiviteter än just pizzabakningen under själva "partyt". Så, idag har jag köpt pennor att måla på porslin med - och så skall jag köpa billiga muggar på IKEA. Reflekterar han över detta?

Jag skall jobba på fredag. Tror ni att han gör några förberedelser då?

På söndag kommer min ena syrra med två söner hit för att fira födelsedagen som är på tisdag. På måndag kommer mamma och pappa. Och på tisdag då, så kommer "resten" (då åker mamma, pappa, syster och barnen hem). Och på onsdag är det jobb igen.

Varför kan inte han röja på nerevåningen trots att jag sitter vid datorn?!

Just nu är jag liite less på min roll som projektledare! Fast till hans försvar skall jag ändå säga att han är en helt lysande projektmedarbetare, för när han väl får en "uppgift" så jobbar han jättebra! :D

Nu så!

Eftersom jag inte fick någon sanning om gömda i julklapp (fick bl a jättefina skridskor istället, vilket ju faktiskt är bättre i längden!) - så har jag nu gjort slag i saken och beställt den själv.

Det är ju minst sagt lite turbulent runt den däringa boken, vilket gör mig än mer beslutsam om att jag skall skaffa mig en egen uppfattning. Hur bra det nu går - jag förutsätter att den är rätt rejält vinklad.

Men, det som skulle kunna ge mig en ledtråd om det är hur jag uppfattar att hon skriver. Är den skriven som en kvällstidning med stor sensationslystnad (bloggen utlovar tyvärr lite av den varan tycker jag), så finns det nog en viss risk att hennes trovärdighet falnar en smula i mina ögon. Men, det behöver inte betyda det. Vi får se hur hon presenterar storyn helt enkelt.

När mitt bokpaket har anlänt och jag vet mer om vad jag tycker så lovar jag att återkomma. Hittade så klart lite andra böcker också - jag älskar verkligen att beställa böcker! Det är ju både billigt och så väldigt försvarbart, böcker är ju alltid så bra att ha!!

Nu hoppas jag bara att paketet kommer snabbt eftersom det slank med två böcker som jag tänkte att T kan få i födelsedagspresent också.

Gamla stjärnor

Jag var tvungen att googla fram deras åldrar - när jag satt och tittade på "Stjärnorna på Slottet". Jag blev allt en smula förskräckt när jag insåg att både Christina Schollin och Janne "Loffe" Carlsson har fyllt 71! Herregud vad gamla de är! (71 låter verkligen gammalt!!)

Att Christina inte ser ut för det, har sin (o)naturliga förklaring vilket jag tycker är ganska uppenbart, men Janne ser faktiskt inte ut att ens tona håret... 71 bast! Wow!!

Kjerstin Dellert är 83! Vad är det som händer? Hehe, det kanske inte är så konstigt att så många skådisar o s v som man vuxit upp med, börjar trilla av pinnen - när de vips går och blir 71 och 83 år gamla utan att man har reflekterat över det alls!

Men, Kjerstin å andra sidan ser rätt så skröplig ut. Åtminstone om man ser till hur hon rör sig och hur hennes läppstift sitter (eller inte sitter, haha!). Men, hon är jäklans ärtig!

Ett utlåtande om dem så här långt:

Christina Schollin är öppen med det hon vill - och inte så privat så där. Men, hon är så otroligt kontrollerad hela tiden. Ger liksom inte bort ett enda ansiktsuttryck innan hon själv bestämt det. Hon känns så oerhört väluppfostrad och ja, kontrollerad. Hade varit spännande att få se fasaden rämna lite grann iallafall...

Janne "Loffe" Carlsson verkar vara en mysig person. Jag var lite rädd för att man skulle få se honom som en riktig skitstövel i stil med diva och så där - jag tror innerst inne att det nog finns en sådan individ en bit in. Jag vet inte riktigt varför jag tror det, men jag tror det ändå. Men, han bibehåller sin mysfarbror-stämpel förutom att han visade sig ha en mörkare sida än vad man kan tro + att han nog var lite vääl petig med maten.

Skall bli intressant att se Staffan Scheja på hans egen dag. Han har ju hållit så oerhört låg profil så här långt (kan för all del förstå det) - och det skall bli spännande att få veta lite mer om honom.

Jonas Gardell - ja, vad skall han avslöja som vi inte redan vet? Det han är privat med är han ju oerhört privat med och resten är han ju väldigt öppen med å andra sidan. Få se om man kan få veta något man inte visste - en ny sida - på hans dag.

För övrigt är han underhållande, men "alldeles för mycket". Han tar alldeles för mycket plats. Lite av grejen med det här programmet är ju att få se saker om folk som man inte visste, låta dem blomma ut lite eller hur man skall säga - och visst, Gardell ställer en del bra frågor - men jag upplever att de inte alltid får svara klart (inte bara hans fel för all del)... Om han lärde sig att backa lite så skulle han säkert kunna bli en riktigt bra programledare i ett intervjuprogram för att han är insiktsfull och är inte rädd för att ställa frågor som kanske inte alltid är bekväma. Men, som sagt - han skulle behöva tona ner sig själv lite.

Och så har vi Kjerstin. Hon verkade inte så lite bitter över att Ingmar Bergman aldrig ville se henne. Undrar just om hon tänker utveckla det något.

Om du missat de två tidigare avsnitten så kan du klicka här och se dem!

Titta när man vill

Under sådana här helger som den vi just har varit med om, så sänds en rad program på TV som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att sysselsätta mig med att titta på.

Men, av olika anledningar så väljer man bort att försöka pricka allt - ibland är ljudnivån runt omkring av den arten att man inser att man ändå bara hör delar av det man tänkt höra. Ibland är det helt enkelt så att det krockar med något annat man siktat in sig på. Ibland så krockar det med någon aktivitet såsom familjemiddag, läggning av barn, sällskapsspel eller liknande.

Då är det helt enkelt toppen detta SVT Play och även TV4 Anytime. SVT Play har vi ju tillgång till, allihop - vilket jag vet att jag har skrivit om tidigare också, som ett påfund som verkligen gör att jag upplever att SVT är till för oss tittare - att det är VI som betalar och därför är programmen MINA när det passar mig. Helt enkelt PERFEKT!

När det gäller TV4 Anytime betalar jag genom autogiro 49:- i månaden, mindre än en lunch alltså och faktiskt inga pengar som jag hinner sakna. Däremot så ger det mig (och resten av familjen) möjlighet att titta på många av TV4:s program när det passar oss. Framför allt har det väl varit aktuellt när det gäller sådana saker som resultatshowerna i "Let´s Dance", "Idol" och "Stjärnor på is" - eftersom T brukar få vara uppe och titta på själva programmet - men sista omgången blir för sen för henne, så då brukar hon få titta på datorn dagen efter. Men, även i det här fallet när vi satt och såg på "På spåret" igår (medan mamma och T tittade på "Körslaget") och sedan satte oss och spelade TP (syster J med sambo, D och jag - jag och syrran vann!!), så var det trots allt med en viss beräkning att jag faktiskt kan titta på "Körslaget" på datorn istället. Om jag vill. Och, det tror jag faktiskt att jag vill.

På detta sätt så blir inte TV:n kung över min tid, utan det blir jag som styr när jag vill titta - om jag vill. Dessutom kan jag pausa när det passar mig - om jag blir kissnödig, godissugen eller något barn ropar till exempel. Och jag slipper dessutom alla jobbiga reklampauser som det annars ju finns en hel massa av på TV4. Bara DET är ju faktiskt värt de där 49 kronorna!!!

Utmaning

Fick en jättekul utmaning av Orsakullan - men eftersom julen har hunnit bli överspelad sedan jag fick den (och den framför allt handlade om den) så hoppas jag att det är OK att jag går vidare...

Åter i hemmets lugna vrå är vi nu. Och sååå skönt det är!

Vi har haft det jättebra på alla sätt och vis, men hur det än är - det är inte hemma!

Nu har vi några hektiska dagar framför oss med 15-årsfirande (D:s lillasyster fyller imorgon), förberedelser inför nyårsfirandet som skall gå av stapeln hemma hos oss med D:s storasystrar på besök, lite jobb (har hemifrån-jour på nyårsaftonens dag och jobbar "vanligt" den 2:a), pyjamasparty med 9 inbjudna tjejer den 3:e, syster och två systersöner som kommer den 4:e, mamma och pappa som kommer den 5:e och så firande av en ny 8-åring den 6:e. Ja, och sedan var det jobb igen den 7:e! Tiden går fort när man har roligt!!

Vi har insett att vi nog inte hinner städa undan julen innan T:s födelsedag i år, vilket vi annars brukar vilja göra - för att liksom ha hennes födelsedag som en egen händelse. Men, med programmet vi har fram tills dess finns det nog en viss risk att vi får bordlägga det till helgen efter allt... D ska ju jobba nu på måndag och tisdag också.

D är och handlar just nu. T sjunger Singstar High School Musical 3 (som hon fick i julklapp av oss) och pojkarna ligger i sina sängar och tittar på Pippi. Livet är rätt skönt (med undantag för de där himla väskorna som står därnere och väääser "Packa upp oss!!!!")

En fjällstuga

Massor med god mat, massor med julklappar - trevligt umgänge med familjen - men inte desto mindre, nästa år VILL jag åka till en fjällstuga med bara MIN familj...

Idag skall D och T gå och se Lasse-Maja-filmen. Imorgon skall vi prova julklapps-skridskorna, skall bli intressant med tanke på att jag aldrig åkt på hockeyrör förut och senast jag stod på ett par skridskor överhuvudtaget var på gymnasiet. Det var alltså ett tag sedan.

Och jo, lakritskolan... Hmmm, otroligt god smak - och om vi bara kokat den liite längre hade den kanske kunnat stelna någon gång. En utförligare rapport kommer en annan dag. Nu kallar frukostbordet! God fortsättning!

Släkten är värst

Jaha, så var man på plats och har hunnit träffa mamma, pappa, båda systrarna, deras sambos och de två syskonbarnen, mormor, 2 av mostrarna, 5 av mina kusiner varav en med bebis i magen, en kusinsambo, en mosters särbo och tre stycken hundar.

Nu vankas uppesittarkväll med godistillverkning (chokladdoppad lakritskola med flingsalt - låter det inte gott så säg?!) och kanske om det funkar med alla dessa larmande barn (5 totalt) så kanske lite sällskapsspel??

Men, några Bingolotter har vi inte köpt. Finns Bingolottos uppesittarkväll fortfarande?

Jag skulle gärna ta itu med utmaningar och annat spännande, men om det är OK så tar jag det när det är liite lugnare igen..

Må så gott, alla - och hörs vi inte förr så GOD JUL på er! Hoppas att alla är på benen och mår bra!!!

Allergisk

Ja, jag är allergisk mot att packa! Fy vad det är tråkigt!! Det enda som är snäppet tråkigare är nog att packa upp. Blääää!

Pepparkakshus, live!

I det här huset har det antal gånger som vi har gjort pepparkakshus inte kommit upp till mer än EN än så länge. Och i år kommer inte någon siffra läggas till denna statistik - så ni kommer alltså inte få se någon fantastisk kreation till pepparkakshus på någon schysst bild här på bloggen. Istället skall jag berätta om hur det måste vara att bo några gator härifrån. Hur totalt onödigt det måste kännas att pynta sitt hus eller sin trädgård eller sina fönster med lite vackert julpynt. När man har sett deras grannhus kan bara allt annat se väääldigt fjuttigt ut.

Jag och T råkade köra förbi huset igår när vi gjorde en liten julklappsrunda till hennes kompisar (hon har tillverkat lite saker till dem) - och jag sa genast att jag måste ta med mig M & L för att se detta också, så idag har vi tagit oss en promenad för att titta på mästerverket (?!)...

Det är ett vanligt brunt tegelhus - 1 ½ plan med garage vid sidan om huset och en buxbomshäck runt om. På överdelen av denna häck har de typ lagt små lampor, massor med lampor, som för att skapa en illusion av ett snötäcke, kanske. I alla små buskar som kantar garageuppfarten och entrégången har de små lampor, grenvis så där, så att man ser konturerna av grenarna väldigt tydligt. Likadant i ett träd - modell halvstort äppelträd.

Uppe på garagetaket så står ett gäng med paket (upplysta konturer i olika färger) tillsammans med en gran med kulörta lampor i. Runt takskägget runt hela huset (heter det väl - det där som hänger ut från taket, utanför ytterväggen) hänger det sådana där ljusslingor som ser ut som typ vattenfall. Runt ett av fönstren har de så satt en ljusslinga med kulörta lampor. Uppe på själva taket så, så står Tomtens släde med renar och allt (lampor det också då) och på skorstenen hänger en lysande mans-stor tomte på väg att klättra upp.

Så, vi behöver inte göra några egna pepparkakshus i den här stadsdelen - vi har ju ett live en bit bort ;).

Jag säger bara: vilket jobb att montera allt detta, det borde ta minst en vecka! Och vilken elräkning de måtte få i januari... Hu!! (Fast om man jämför med ett annat hus som ligger mellan oss och denna kreation, där de har tre ränder av någon form av lysdiod på balkongen (som täcker halva framsidan ungefär) - som skiftar färg var för sig i blixtens hastighet hela tiden (röd, grön, rosa, blå, gul, turkos) - så är detta smakfullt! Då kan ni gissa ungefär hur fult det andra är...!)

Så fantastiskt roligt det är att förfasa sig över andras dåliga smak ;)!! (Fast, killarna tyckte förstås att alltsammans var otroligt vackert, haha!!)

Spott

Barnen fick en klubba som efterrätt efter den kulinariska middagen hämt-pizza (man får dem på köpet, liksom..)

M ville gärna bita på sin klubba och jag avrådde honom och försökte förklara hur det gick till när den istället blev mindre successivt genom att man liksom slickade på den inne i munnen, ja ni vet.

M: "Men vaddå, hur smälter den då?"
J: "Jo, den liksom smälter av det där, det där liksom, våta du har i munnen..."
M: "Jaha, du menar spottet? Du menar att den smälter av spottet? Att spottet gör att den smälter?"
J: "Öh. Ja. Jag visste inte att du visste vad spott var..."

Återigen har han bevisat att man inte skall underskatta vad de vet om livet ;).

Namninsamling idag

I köpcentret som jag har frekventerat idag stod de och hade namninsamling mot det ökande nazistvåldet. Och jag ville faktiskt inte skriva på. Inte så mycket för att jag tycker att de har fel - men för att jag tycker att det är fel väg att gå. Jag vet att mina åsikter kan tyckas vara kontroversiella - men när skall man inse varför de högerextrema bara får fler och fler sympatisörer? Vem kör en namninsamling mot det ökande våldet utövat av andra generationens invandrarungdomar? Alla slåss inte - men med tanke på att jag arbetar i en mycket invandrartät kommun (företaget jag arbetar på ligger där) med stora sådana här sociala problem - och bor nära ett annat bostadsområde med hög invandrartäthet så inbillar jag mig att jag vet lite grann om saken iallafall.

Oavsett vem som gör vad (nazister eller invandrarungdomar som slåss) - jag bara undrar när man skall ta tag i rötterna till problemen istället för att bara behandla symptomen - om ens det? Namninsamlingar? Vad ska de göra med listorna? Gå till nazisterna och säga "Sluta slåss! Här har ni en lista på jättemånga som tycker att ni gör fel!" eller vad?

Varför är det här en så otroligt het potatis att man från politikerhåll bara låter allt bero och bara bli värre, och värre och värre?! I alla läger.

Ekivok barnsångstext

Jag har idag och igår lånat T:s lilla MP3-spelare eftersom jag jobbar i ett öppet kontorslandskap och behövde arbeta ostört. Ja, annars är det svårt att inte "överhöra" vad andra säger o s v på samma gång som att man inte i samma utsträckning blir frågad olika saker när man har pluppar i öronen.

Hursomhelst - jag fick ju då hålla tillgodo med det som T hade inladdat i den där, och det mesta var helt OK. Men en låt fick mig att fundera om man får skriva vadsomhelst i en text till en barnsång? ;) De flesta barn som har hört den har nog inte reflekterat över vad han egentligen sjunger... (Lyssna gärna på hela - själva låten börjar vid 1:15 ungefär)

Äntligen jullov!

Blev förstås sen från jobbet eftersom det alltid kommer upp lite extra saker preciiis när man skall gå i stil med "Jag skulle bara visa dig det här" - och "Du, det här?" o s v... Men, nu är vi hemma - lediga i många sköna dagar och T som häromdagen deklarerade när jag hämtade henne på fritids att "arget bara bubblar i magen, så jag vill inte prata!" sa när jag kom idag "åh, nu känner jag bara gladet bubbla i magen, mamma!" L ville ha med sig sin fröken hem idag.

Kvällen bjuder på en frånvarande barnafader, eftersom han är på julbord med jobbet, och film + popcorn för oss andra. Skall bli mysigt!

Jo, det blev varsin glasburk med hemmagjorda marknadskarameller till dagisfröknarna. På burken knöt jag ett rött band och en varsin sådan där juladress med vinstchans (ena halvan är en variant på en trisslott med maxvinst 1000 kronor). Mycket uppskattat! Både av barnen som fick lämna dem och personalen som fick ta emot dem!

Dålig förälder

Ja, eller iallafall en dålig DAGIS-förälder. Ja, det är lite vad jag känner mig som - men, vi har faktiskt inte köpt någon julklapp till personalen på dagis. Först glömde jag bort det och sedan har jag helt enkelt inte hunnit med det. Och imorgon går vi på ledighet.

Jag var jättenoga med sådant där i början av min karriär som dagismamma, men efter att jag några gånger, när jag fått lämna paket/julklapp/sommarpresent till någon annan för att den verkliga mottagaren kanske var ledig eller hade gått hem, liksom fick truga fram om paketet kommit mottagaren tillhanda och om det var något bra. Ja, ett liitet tack för presenten tyckte jag nog att jag kunde ha fått - så blev jag lite sur. Så, efter det har det varit lite "sådär" med mitt engagemang i just den saken.

Sedan ruttnar jag lite på att "alla andra" alltid bara går omkring och väntar på att "någon annan" skall starta en insamling. Och denna någon brukar alltid bli jag (mitt ömma samvete liksom) - alla tycker att det är såå praktiskt att jag tar tag i det. Men, jag strejkar lite. I skolan var det faktiskt så att jag till slut skickade ett sms till en av klassmammorna (jag var det förra året - ensam - i år är de 4 stycken!) - och frågade om de tänkte göra någon insamling. Då blev det lite fart på dem. De har nu bl a köpt en bok som jag tipsat om, haha! Jag var visst inblandad ändå, kunde inte låta bli helt...

Jag har inte läst den själv - men har hört att den skall vara bra: En röd liten fågel i jultid

Kanske om jag gnor på riktigt mycket, så hinner jag köpa en varsin sådan till dagisfröknarna också, efter att jag slutat - innan jag hämtar imorgon. Tror ni?

Minst 48 timmar

Det enda jag vill ha sagt är:

Om ni åker på vinterkräkan, se till att hålla er från allmänna platser (såsom jobb eller dagis eller andra ställen där det vistas folk som inte kan välja...) i minst 48 timmar, eftersom det smittar minst så länge efter sista anfall, om man säger så.

Låt inte omgivningen lida för att du t ex inte vill förlora inkomst eller liknande (barnen dör inte av att missa ett luciatåg eller liknande, jag lovar!) - visa hänsyn!

Så ger du din omgivning lite högre odds för en kräkfri jul.

Hälsningar
en Emetofob (visserligen bara lightvarianten, men den räcker bra!)

Kedjebrev

Nemi säger det så bra, att jag inte behöver:









Bara så ni vet.

Nu skall jag rulla sisådär 2 kilo köttbullar.

(Sorry, lillasyster, jag hoppas du förstår de true meaning of "efterapning är den sannaste formen av smicker!"

Osannolika kombinationer

Ninni hade en kul fråga på sin blogg - som jag skulle vilja plagiera lite - den handlar om "drömfemma" på Slottet.

Har du sett Stjärnorna på Slottet?

Första omgången missade jag - men såg med nöje på den andra säsongen.

Jag tyckte att det var väldigt intressant att få se en "annan sida" av dessa personligheter. Framför allt Peter Stormare - som visade sig ha ett oanat djup och den annars så ständigt klämkäcke Magnus Härenstam, för att inte tala om Jan Malmsjö. Så jag ser fram emot den omgång som börjar sändas på annandagen (tror jag det var) med Christina Schollin, Jonas Gardell, Janne "Loffe" Carlsson, Staffan Scheja och Kjerstin Dellert på Slottet. Kan bli mycket intressant det också!

Om du skulle "tussa ihop" några (fem) kändisar som du är lite lagom intresserad av, och som du tror skulle skapa lite dynamik när de hamnade under samma tak så där - vilka skulle du välja?

Om jag bara vore ute efter smaskiga tidningsrubriker så kan jag nog snabbt komma på några (som t ex Alex Schulman tillsammans med Marcus Birro) - men annars vet jag inte. Jo, jag skulle nog faktiskt ändå välja Alex... Jag har fått den uppfattningen att han är oerhört smart, så det skulle vara väldigt intressant att se honom visa upp den sidan av sig själv - inte bara den här elakt provokativa hela tiden. (Ibland tror jag att han och hans lillebror lever för devisen "All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet!"). Men, sedan då? Jag skall fundera lite. Återkommer med mina idéer senare, för att inte störa era kreativa processer för mycket, haha!

Hur tänkte de här?

Vad är det som säger att det är just detta som de intagna behöver få uppleva utöver vardagen?

Luciatåg bland våldtäkts- och pedofildömda

Ovanpå det så rasar ju debatten om det riktiga eller oriktiga i att publicera sexdömda - och deras personuppgifter och vissa fall bilder, på nätet.

KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) har förstås rätt när de säger att de som hängs ut har svårt för att integreras i samhället igen, efter avtjänat straff. Men, jag undrar då hur normalt livet någonsin blir för den, som helt utan egen förskyllan, blivit utsatt för någon av dessa personer? Som blivit sexuellt utnyttjad som barn eller våldtagen? Varför är det plötsligt synd om förövaren?

OK - man kan ju säga - visst, det kanske var fel då. Vi säger att "om han gör det en gång till, så hänger vi ut honom - då har han ju fått en chans iallafall". Vem vill offra sitt barn på det där försöket? Jag bara undrar?

Hoppsan!

Råkade visst få mig ett inlägg tillägnat mig hos Ketchupmamman - i mina ögon en av Sveriges roligaste mammabloggare. Jag känner mig smickrad om än jag kanske inte menade så allvarligt med det jag skrev ;).

Ta inte illa upp nu, om du är en av de som skickar bilder på dina barn till alla och en var - du får gärna skicka ett till mig också. Minns bara att jag har såå svårt för att kasta ditt/dina barn sedan.

(Och egentligen kanske jag skall passa mig för att kasta sten i glashus - vem vet vad som händer när jag får riktig kläm på min superbraiga kamera?!)

Proffs!

Alltså, inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tro att det bodde sådana bakarproffs i mitt hushåll!

Först förvånades jag över deras talanger i att baka pepparkakor. Alla tre kavlade duktigt ut, tog ut med formarna och allt (det var ju då förra helgen).

Och så den här helgen - så har de gjort mandelmassegodisar och då fick de använda sig av sina pepparkaksfärdigheter eftersom vi gör likadant med dessa - lite tjockare bara - och doppar dem sedan i mörk choklad (det kladdjobbet gör dock jag). Därefter har vi gjort lussekatter. Efter att jag instruerat dem hur man rullar ut långa korvar och sedan krullar ihop dem till perfekta saffranskrusiduller - så verkade det som om trion aldrig hade gjort annat i sitt liv! Jag är djuuupt imponerad! Kolla bara:


Visst ser de helt fantastiska ut? Kan meddela att de smakade helt fantastiskt också - vi har provsmakat. En kvällsfika med varm, nybakad lussekatt och mjölk satt inte helt fel!

Julgran

Enligt vår tradition kläddes granen igår, på Lucia. Eftersom vi ofta åker bort över själva julen, så vill vi hinna njuta lite av granen - så det där med att ta in den dagen före julafton är inget för oss. (Äsch, vaddå, ta in den - här handlar det ju blott och bart om att klättra uppför stegen till vinden och bängla ner åbäket ur vindshålet!)

Barnen klädde granen av hjärtans lust med allt de kunde hitta i kartongen och gav sig inte förrän allt var slut.

Ja, och eftersom julen är till för barnen så kändes det rätt att vår julgran nu är behängd med flera kulor på varje gren, typ. Haha!

Men, medge att den blev fin!

(Den nya bilden i rubriken är en close-up tagen på höger sida av granen).

Idag skall vi baka lussebullar och göra julgodis!

Frivilligt barnfria

Trots min egen position i frågan (såsom varande trebarnsmamma då), så respekterar jag till fullo de som tar beslutet att aldrig skaffa barn - av vilken anledning det än må vara. En del människor som har barn blir väldigt provocerade av dessa människor, som om beslutet i sig innebär indirekt kritik av deras barn/liv. Jag kan dra paralleller till hur tongångarna gick när jag/vi deklarerade att vi inte ville ha tätt emellan våra barn (att det sedan blev 2 minuter mellan ett par av dem, det var sådant vi fick hacka i oss - man får väl kanske inte bestämma för mycket själv, eller något, haha!). De av våra vänner som nu hade det, gick direkt i försvar och började liksom klanka ner på det vi tyckte. Utan att vi andats ett enda ord om hur de bestämt sig för att göra. Av olika anledningar ville vi bara inte göra likadant, och det hade inte att göra med någon eller något som de eller deras barn hade gjort. Utan det berodde på oss.

Jag uppfattar att det är samma sak när det handlar om "frivilligt barnfria". Det är, för många människor, oförståeligt att en del faktiskt inte vill. Och, när det väl sjunker in, så kan det uppfattas som väldigt provocerande.

Personligen tycker jag att det är strongt att stå för sin synvinkel i frågan - och oerhört ansvarsfullt också. Inte minst för de eventuella barnens skull - vem vill ha en mamma eller en pappa som egentligen inte vill ha barn? Då är det bättre att man tar sitt ansvar och låter bli att skaffa barn, bara för att omgivningen/konventionen säger det. Det finns väl inte många viktigare frågor än denna - när det verkligen gäller att följa sitt hjärta och sin egen övertygelse.

Läs gärna den här artikeln (som jag för övrigt hittade på Karins blogg)

Idol

Ja, nu börjar det. Grannen fick biljetter av en pappa på den förskola hon arbetar på, imorse, eftersom hans dotter fått vattkoppor. Så, hon och en kollega är där - tillsammans med alla fjortisar, haha!

Vi har laddat upp med popcorn och mysbyxor - och ser fram emot att se Kevin vinna!

Ha en skön fredagkväll!

Julklapp till mig

Jag kom just på att jag alldeles har glömt att skriva upp en av mina önskningar, på min önskelista.

Jag läste ju bloggen som författarinnan skriver en sväng förut och hade då tänkt att DEN BOKEN skall jag önska mig i julklapp.

Vilken tur att jag blev påmind!

Hektiskt!

Eftersom det är som det är på jobbet just nu, är jag glad att jag iallafall är så gott som klar med julklapparna! De sista är beställda på nätet, så nu väntar jag bara på att de skall komma. Sedan! Skönt att inte ha det hängande över sig också.

Nu har jag nästa deadline på jobbet på måndag och på torsdag, för en annan grej. Måndagen är avgörande för hur mycket jag får att göra innan torsdagen om man säger så (det har att göra med godkännande innan "go-live"). Håll tummarna är ni snälla!

Imorgon, hursomhelst, är jag ledig. Förra året var det så att M & L hade luciafirande på dagis på morgonen och T i skolan på eftermiddagen. Och så skulle de ha det i år också, var det sagt. Så, jag tog i god tid innan ledigt hela den här dagen för att det inte kändes som så stor mening med att åka emellan - förra året var jag på dagis först, fikade o s v och gick sedan ner till skolan. Var med T i skolan resten av dagen och avslutade med att titta på hennes lussande och fika. Tänkte ju göra likadant i år. Men, så ändrade sig dagis för några veckor sedan - så nu har de samma tid! Suck! Så, istället för att gå på dagis på morgonen går jag med till skolan direkt - de har pysseldag hela dagen - och sedan när det är dags för luciafirande går jag till dagis. D avlöser mig i skolan, för han var inte med förra året - så det är "hans" tur. Pussel pussel.

Kan för övrigt berätta att igår, på Nobeldagen, så har de lite speciellt firande på T:s skola. De delar ut lite priser de också för olika saker och så kommer en hemlig gäst. I år var det min favorit Markoolio! Jag tycker ju att han verkar så himla sympatisk och så är han ju rolig också (utom när han är Doktor Mugg, där går min gräns!) - kul texter o s v. Så - HONOM fick T träffa igår. Lyllos henne ;)!!

Inga saffranskakor

Om man säger så här:

Eftersom jag fortfarande inte är klar, så tror jag att kollegorna får klara sig utan saffranskaka imorgon. Eller vad tror ni?

Jag har inte tid...

Nej, idag är det verkligen en sådan DÄR dag. En sådan DÄR dag då jag t o m nog måste inse att jag måste ducka för prick varenda löpsedel imorgon, eftersom jag inte har tid att titta på finalen i "Bonde söker fru" ikväll. Jag får titta på TV4 Anytime imorgon eller så, istället.

Nu skall jag sätta igång och knåda ihop en köttfärslimpa med fetaost, svarta oliver och soltorkade tomater. Så fort D har kommit hem skall jag därefter jobba hårt i så många timmar som det behövs för att jag skall vara klar för presentation av resultatet kl 08:00 imorgon bitti. Någonstans däremellan tänkte jag svänga ihop ett par sådana där saffranskakor också.

Tur att barnen fick nya fina pennor i paketkalendern, så de sitter och ritar med dessa för fulla muggar just nu. På det papper de fick av mig för en stund sedan, hoppas jag.

Kväller...

... det blev det i ett huj idag igen.

Så, nu är det dags att duscha och sova. Har nu jobbat lite och beställt lite julklappar. Attans vad jag är effektiv ;).

Godnatt!

Julklapp till mormor

Vad köper man i julklapp till en 80-årig pigg och förhållandevis vital kvinna?

Vad köper ni till era "gamla"? Suck...

Smart marknadsföringskupp?!

Jag mottog idag en försändelse från min bank. I brevet stod det att läsa att de hade anledning att tro att mitt kortnummer kunde ha kommit på avvägar och att de s a s för säkerhets skull ville att jag skulle byta ut mitt kort snarast möjligt. Ring oss omgående, som det stod där.

Ja, lydig som man är så ringde man väl då. Direkt. Jag ville naturligtvis veta hur detta kunde vara möjligt - att de trodde en sådan sak. Men, si det visste de ju inte på den här dygnet-runt-öppna servicen som min bank tillhandahåller. Den informationen fick inte de. Och följdaktligen inte jag heller. Nähäpp.

Är det inte lite märkligt att man kan få skicka ut sådana här riktiga "skrämselbrev" och sedan inte behöva informera om varför, och på vilket sätt detta kan ha gått till. Visst, jag betalar ju med mitt kort typ alltid - det är sällan jag har kontanter. Men, jag betalar ytterst ytterst sällan med mitt kort på internet eller liknande, så jag vill ju förstås veta: var skall jag inte dra mitt kort igen - vad i mitt beteende med mitt kort har föranlett detta?

Men, när jag då ringde för att spärra mitt kort och beställa ett nytt så började jag fundera på om jag kanske gått på en bluff... Därför att efter att jag spärrat mitt kort och beställt ett nytt, så började han (mannen i telefonen) att "dilla med mig" om att ha ett kort till. Kopplat till samma konto - som ett reserv vid sådana här tillfällen. Tänk om jag är ute och reser och något händer med mitt ENDA kort.. O s v.. Jag fattade först ingenting - brukar folk på allvar ha flera bankomatkort (typ) till samma konto "bara för att"?! Han vidhöll att det skulle vara såå praktiskt. Och jag vidhöll att om jag såg behovet någon gång så skulle jag återkomma. Men, så länge jag har en man som har ett kort och lite pengar, så klarar jag mig nog i några dagar.

Sedan började han diskutera pensionssparande med mig - om varför jag har min pensionsförsäkring där jag har den och inte hos dem och om jag inte var intresserad av att flytta över den till dem. Nej, sa jag. Jag är nöjd som jag har det. Sedan ville han ha min mailadress - då drog jag åt mig öronen och deklarerade med all önskvärd tydlighet att jag inte på villkorsvis ville ha en massa erbjudanden från dem skickade till min mail i tid och otid. Det lovade han att de inte skulle skicka - men jaaa...

Nu i efterhand så funderar jag på om de helt enkelt tyckte det var dags att jag skulle byta mitt kort (det skall ändå gå ut i början av nästa år) - och att göra det på det här sättet gav dem ju en extra chans att försöka pracka på mig flera tjänster jag inte redan har. Ja, vem ringer inte mer eller mindre omgående upp om det står att ens kortnummer riskerar att ha hamnat på avvägar - för att undanröja denna risk snarast möjligt?

Så, med minsta möjliga kostnad för banken - brevet var tryckt på vanligt vitt papper med svarta bokstäver (ingen färgkopiator där inte) - inte en tillstymmelse till glansigt, färgglatt marknadsföringsmaterial - så får de sina mottagare att respondera till dem omgående. Och väl i telefonen så har de en "fast" att försöka idka merförsäljning till. Undrar om jag skall ta och försöka luska lite mer i var eller vad de egentligen har fått uppgifterna ifrån, detta med mitt kortnummer. Så hemligt kan det väl inte vara?

Om de tar betalt för mitt nya kort nu, så kommer jag att bråka. Det är ett som är säkert.

Koalition - kollision?

Brukar man inte säga att om man kompromissar för mycket så slutar det med att ingen blir nöjd?

Om man mellan ett gäng politiker bestämmer sig för att kompromissa för att få ihop ett gemensamt partiprogram, så att ingen av dem faktiskt verkar det allra minsta "hel-nöjd" med något alls, hur kan de i sin vildaste fantasi tro att väljarna skall bli det?

Namnet signalerar bara ännu mer väl hur snacket går där bakom kulisserna. När man inte kan komma på något mer kreativt än "de rödgröna" och därefter förväntar sig att få folkets förtroende? Njaaa... Jag är tyvärr skeptisk.

(Otroligt originellt att blogga om detta just nu, visst?)

Ljusslingor på plats!

Så var helgen till ända igen då. Jag skojar verkligen inte när jag säger att jag tycker det känns som om det bara finns måndagar och fredagar i mina veckor. Jag hinner inte med! Eller som T sa idag: "Är det lucia på lördag redan! Herregud!" så, det går fort även för en snart 8-åring :).

Nu är hursomhelst ljusslingorna på plats och pepparkakorna bakade. Just det här med ljusslingorna på altanräcket på baksidan och syrenen på framsidan - de fyller mig med sådan glädje varje gång jag ser dem. Jag tycker det är så fiiint! Och barnen klarade av detta med pepparkaksbaket med glans! Jag är imponerad!

Senare i veckan hoppas jag hinna baka en otroligt god saffranskaka för att bjuda på, på jobbet på torsdag. Meningen var nämligen att jag skulle baka något att bjuda på när jag varit där i prick två år - i oktober. Men, då var det två kollegor som ville fira att de skulle bli pappor i maj båda två - så då blev det lite krock. Och sedan så har det inte blivit av. Men, på torsdag har jag varit där i 2 år, 2 månader och 2 dagar och så är det dagen före lucia - så då passar det bra med en saffranskaka. Hade först egentligen tänkt mig en annan, som jag "brukar" göra, men när jag hörde om denna så bytte jag recept! Så, om inget oförutsett inträffar så kan jag recensera den på torsdag kväll (jag har alltså inte testat den själv innan - jag litar fullt ut på tipsaren!)

I eftermiddag tog så jag och killarna en liten promenad och tittade på andas julpynt i fönster och trädgårdar i närheten. Det tyckte de var jättekul. Även, om jag tror att de hade uppskattat en tripp till ett område en bit bort ännu mer - här var inte fullt så mycket blinkande och färgade lampor som det nog är vanligare med där.. Om man säger så.

De hostar fortfarande en del, men det är för övrigt full fart på dem - så det blir nog dagis imorgon igen.

När barnen väl har somnat nu ikväll skall vi gå igenom det som är inhandlat och slå in paket! Det känns som om vi är rätt bra i fas, faktiskt.

Och, snälla - glöm inte syre-inlägget nedan!

Syre

Som Abbepappans kompis Mymlan så klokt har sagt att "kommentarerna är bloggens syre"... Så, då håller jag på att kvävas då?

Nu vill jag åter igen ha igång er att kommentera. Framför allt för att jag är lite nyfiken på vilka det är som finns där bakom mina besökssiffror.

Svara mig på:

Vem är du och hur hittade du hit? Har du varit här förut? Kommer du tillbaka? (Nåja, den sista frågan behöver du inte svara på om du nu inte vill, haha!)

20 sekunder blankt

Ja, det måste ha tagit ungefär det när jag somnade igår kväll.

Lade mig tillrätta för att titta på "utröstnings-delen" av Idol. Jag minns att jag såg inledningen där Jihde jiddrade något om att man fortfarande kunde rösta eller något ditåt - och så var där någon form av nedräkning. Jo, just ja - jag minns ju att omröstningen var klar också för jag tror att jag minns att jurymedlemmarna fick tycka till också. Och det brukar de väl inte göra förrän omröstningen stängt, väl?

Och sedan - det nästa jag minns är att M kom in till vår säng vid kvart över 5 - och somnade om. När L sedan ropade vid kvart i 8, så började jag fundera. Hur var det det gick nu igen? Och se - där var det totalt mörker. Jag hade ingen aning. Där ser man.

Text-TV:n kunde dock ge mig svaret: Det blev som vi ville. De bästa gick vidare till Globen (det är ju en bit mellan TV4-huset och Globen så det lär väl ta ett tag att traska, hehe). Nu skall bara Kevin vinna också. Om han bara kunde sluta vara så förtvivlat glad och klämkäck hela tiden. Gillade den "nye" Kevin mer - i utmaningen igår, när han fick vara lite mer "farlig" och ta fram "suget" i ögonen. Mer sånt!

Och förresten - blir man förvånad över det Aftonbladet skriver?

Det sa vi direkt - jahapp, när han nu (förhoppningsvis) åker ut så kommer juryn att få skit för det. Ja, för det kan ju inte bero på att han kanske var sämst? Vi, personligen, har väntat på att se honom lämna Idol lääänge.

Nu är hela familjen vaken (utom D då, är det någon som är förvånad?) så nu kör vi frukost och sedan en sväng till affären för att handla det sista inför pepparkaksbak och julgodistillverkning. Var det någon som snackade om julförväntan här?!

Förväntan

Som mamma tycker jag att hela december går ut på förväntan.

Att bygga upp förväntan hos barnen. Inför julen.

Med diverse aktiviteter såsom paketkalendrar, datumljus, pyntande och pepparkaksbak såväl som julgodistillverkning och kanske lite julpysslande så bygger man på, för varje dag, lite till. Man läser sagor med julanknytning och sjunger julsånger när man inte spelar dessa på CD. Nåde den som inte är full-laddad när den 24:e kommer! Julkänslorna skall på vippen bubbla över, då är det kanske nog.

Är det bara jag som känner det lite som ett antiklimax när den magiska kvällen väl är över, en tomhet som snart går över i ett hetsigt mellandagsreandehandlande? På det på nytt - nästa kick!

I vårt fall avlöses det för all del av kalasorganiserande eftersom T ju är tidigt januari-barn. Men, ändå. Iochförsig - vad gör väl det egentligen? Bara barnen fått sitt så att julen varit det där otroligt idylliskt roliga som de kommer att berätta om på sina lunchraster på jobbet när de är 30. Då har vi lyckats med vårt uppsåt - nu - sådär någonstans mellan 22 och 27 år i förväg. Det är lång väntan på kvittensen här.

Vågar man ropa hej?!

Vi skall lägga om ett av våra lån i årsskiftet.

Vågar man jubla när ens bank leder "räntesänkarligan" just nu?

Vi tänkte först när kris-eländet drog igång att det ju var typiskt vår tur att detta skulle hända månaderna innan vi skulle lägga om vårt lån. Suck!

Nu vågar man ju knappt tro att det är sant om de kör ett sänkar-race precis lagom. Serverat så där.

Bara 27 dagar kvar. And counting.

Julkalendern

Har inte sett överdrivet mycket av årets julkalender, men det lilla jag sett har ändå givit mig en rätt stark känsla av att den inte kommer att gå till historien som en av de bättre.

Min favorit alla kategorier är "Trolltider". Visst var den bra?! Jag fick den i julklapp på DVD för några år sedan, och mina barn älskar den också! En annan som jag minns att jag tyckte mycket om var Stjärnhuset med Johannes Brost och Sif Ruud. Jag tror det var iochmed den som mitt intresse väcktes för det här med stjärnbilderna (som jag skrivit om tidigare). Jag tänker fortfarande ofta tillbaka på berättelserna de gjorde runt stjärnbilderna. Jag har sökt lite grann efter den julkalendern på DVD också, skulle vara kul att köpa till T eftersom hon och jag brukar titta på stjärnor tillsammans - liggande på rygg i snön (hallå - snöön, kom tillbaka!!). Små små människor liggande ovanpå det yttersta skalet av jordskorpan med bara himmel och stjärnor och ett evigt öppet mörker ovanför oss.

Om någon av er lyckas hitta "Stjärnhuset" på DVD någonstans, tipsa gärna mig!

Vilken julkalender tycker du var bäst? Klicka här!

Just ja, Bonde söker fru!

Är det någon mer än jag som tycker att det var ett antal kassa utröstningar igår?!

Varför fick Johan stanna hos Hanna på bekostnad av Tobias?! Och musslan Peter på bekostnad av Patrik? Och Emma på bekostnad av Christel?

Jag hade valt annorlunda, helt klart. Tur att jag aldrig i livet skulle ställa upp på dylika ting själv oavsett om jag så blev singelbonde eller ensam mamma! Som den som väljer: alltid kritiseras för sina val - som den som väljs bort: att bli ratad är ju aldrig roligt, oavsett om man är intresserad själv eller inte - men att bli ratad inför hela (nåja, delar iallafall) svenska folket - fy!

Inspiration på GOTT och ont (?)

Alla har vi väl varit med om det där lätt ångestframkallande i att försöka hitta på vad man skall äta. Man har sin slitna repertoar som man är så kräks-less på att man nästan mår illa bara av tanken på något som egentligen är jättegott.

Därför gillar jag det första av mina nya bloggtips, lite extra, tänk så skönt det vore med en egen hemmafru, haha! Lite nya tankar, liksom... Jag som älskar citrongräs har redan något nytt att bjuda familjen på!

Sedan har vi ju det andra nya tipset. Det är väl kanske inte fullt lika LIVS-nödvändigt om man säger så - men vem behöver inte lite chokladterapi ibland?

Dagens visdomsord

Min självkänsla växer, när du visar, att du ser mig.

Min självtillit växer, när du visar, att jag duger.

Mitt självförtroende växer, när du talar om att det jag gör är bra.

(Är hemma och vabbar med hostiga pojkar idag..)

Lillasyster bloggar

Som ett svar på ett inlägg i lillasysters alldeles nystartade blogg (se blogglistan), där hon ifrågasatte varför man egentligen läser bloggar, om det verkligen finns en riktig anledning till att läsa om andras liv har jag ett svar, som är solklart för mig (eftersom jag ju både bloggar och tycker om att läsa andras bloggar):

Det finns visst en anledning till att läsa om andras liv - och det är för att man är intresserad av andras liv. Det blir lite som att man delar middagsbord med alla och en var - man får höra lite av hur dagen har varit. Vad man har funderat på och vad man har tyckt och tänkt om saker som har hänt.

Jag tycker det är fantastiskt intressant att se vissa fenomen med andra människors ögon. Kanske lär jag mig lite om dem och om mig själv och om världen på så vis.

Så, då vet du precis varför du vill dela med dig av ditt liv - du bjuder in oss till ditt middagsbord - in i valda delar av ditt huvud. Och vi tackar för inbjudan och bjuder tillbaka.

Och med det så får jag be om ursäkt för att jag inte har varit en så flitig middagsbordsbesökare en tid - och inte idag heller - tiden räcker inte riktigt till just nu. Men, jag återkommer. Om jag fortfarande är välkommen, så klart.

Åter!

Då så, har man satt sprätt på lite (?!) pengar i köphetsens Mecka. Alltså, visst är det billigt - väldigt mycket är väldigt billigt - men lite grann blir det ju så att man kanske köper lite mer än vad man skulle ha köpt annars.

Det var en skön tripp. Vi åkte fredag vid 14, stannade och åt i Värnamo och var väl framme vid halv 8 eller något ditåt. Kvällen tillbringades med lite vin, ost och kex vartefter alla anlände. En bil med en person från Göteborg och ytterligare två bilar från samma håll som vi. Totalt blev vi 11 stycken i två stycken 6-bäddsstugor.

Morgonen efter så var de mest rutinerade uppe med tuppen och hängde på låset när de öppnade klockan 7. Det gjorde inte jag och kollegan som var med, vi klev upp när de gick och gjorde oss iordning i lugn och ro, åt frukost och så tog vi det lilla tåget så vi var uppe vid 9. Sedan gick vi runt därinne tills de stängde kl 17 med en sittpaus på en av "fikorna" då vi inmundigade lite drickyoghurt, en macka och en Delicatoboll. Gott!

Tricket för att stå ut när det är så där mycket folk är verkligen att inte hetsa upp sig. Vi hade ju bokstavligt talat hela dagen på oss, så vi gick fram och tillbaka mellan avdelningarna det vi ville och bara tog det lugnt oavsett om någon körde på en på hälarna eller stod i vägen med sin kundvagn.

På kvällen sedan sammanstrålade vi allihop igen och for iväg till en restaurang och åt mat tillsammans. Resten av kvällen satt iallafall jag och försökte gå igenom det jag hade köpt, för att kolla så att jag hade så det räckte till kalendern som jag ju visste att jag skulle göra klar när jag kom hem. Ingen tid kvar liksom.

Igår så klev vi så upp vid 7 eller något sådant, gjorde oss iordning, städade ur och checkade ut. Var väl uppe vid GeKås strax efter att de öppnat kl 9 - och då fick jag vara med om det här roliga fenomenet att KÖA in där, för första gången i mitt liv. Kön rörde sig för all del precis hela tiden, så vi gick i ganska god takt precis hela tiden - men som vi gick! I kringelikrokar runt en park och in ett varv inne i parken och allt vad det var. Jag skrattade nästan hela tiden för att det kändes så erbarmligt löjligt och jag riktigt kunde se hur roligt det måste se ut för en utomstående.

Sedan shoppade vi lite till - det sista - och sedan åt vi lunch och kvart i ett for vi hemåt. Hade fantastiskt fnissigt roligt på vägen hem då vi tävlade mot de andra bilarna om vem som skulle komma först. Inte mer än att vi körde som vi skulle - men vi jublade när den gravida i en av de andra bilarna var kissnödig och måste stanna och sådana där saker :). Riktigt barnsligt och otroligt roligt!

Väl hemma igen vid 18-tiden så hade familjen städat huset och julpyntat! (Det har nog faktiskt D aldrig gjort förut!!) och maten stod på bordet. Julmusiken var på och jag serverades en liten mugg med glögg. Kändes skönt att komma hem!

Det är verkligen som man säger - Borta bra, men hemma bäst! Visst kan man behöva komma bort utan man och framför allt barn ibland. Men, inte desto mindre kände jag det nog som lite konstigt att åka utan mina små ungar. Lite som att åka iväg utan min ena arm - vi hör ju ihop. Vi skall vara på samma ställe! Och nu är vi det igen. Ordningen är återställd.

Eftersom jag satt uppe och slog in paket och hängde upp på kalendern, till nästan halv tre inatt och sedan ringde klockan kvart över fem, så är jag vansinnigt trött nu. Så, nu ropar kudden!