Men, va´??

Råkade se en liten rubrik om att Beverly Hills-Steve (Ian Ziering) hade blivit pappa för första gången.

Det var inte för det jag kände "Va´?" utan för siffrorna efter hans namn...

NÄR blev han (och säkert de andra i serien också) 47???

Hur gick det till??

Dålig kombo

Kan berätta att ont längst inne i munnen = svårt att öppna munnen på vid gavel i kombination med sushi till lunch är en dålig idé. Man behöver gapa ordentligt för att få in härligheten, nämligen.

Osannolikt

Det där med att man skulle bli ifrågasatt och inte få den ambulans man behöver när man ringer, är något som jag inte på riktigt trott händer.

Visst, en av mina gamla klasskompisar har ju berättat om när han sprängde sig själv i handen. Han satt hemma och experimenterade och något gick fel, så han sprängde bort en del av ett finger vill jag minnas. Ingen annan i familjen var hemma, så han fick helt enkelt "ta saken i egna händer" och ringa efter ambulans. Det var bara det att han var så lugn när han rapporterade att han sprängt sig i handen att hon på andra sidan var övertygad om att det var ett skämt. Först när han ringde andra gången så förstod hon att det var på allvar. Så, det slutade ju förhållandevis lyckligt ändå.

Men, att bli så där ifrågasatt som den stackars killen blev av sjuksköterskan är ändå mardrömmen. Om något händer mig eller de mina något en dag så förväntar jag mig att de gör det jag ber dem om, och att jag för en gångs skull skall slippa argumentera med vården.

Jag gör dock som så att jag använder mig av det jag blev lärd när jag väntade barn för första gången och barnmorskan ville få oss alla som var på samma "föreläsning" att förstå att bara för att vi väntade barn just då, så hände inte extra många incidenter med gravida och deras barn. Vi var bara mer mottagliga för den typen av rapporter OCH, det viktigaste av allt och det som jag använder igen och igen: Det finns en anledning till att det står i tidningen och det är att det är ovanligt!

Inte skriver de om alla lyckliga förlossningar som sker runt om i Sverige varje dag. Inte heller skriver de om alla de som faktiskt fått en ambulans när de ringt och bett om en.

Nej, det står i tidningen för att det TACK OCH LOV är ovanligt.

Det är förvisso en oerhört klen tröst för den unge mannens anhöriga. Mina tankar går till dem.

Måste Behöver Vill

Var på en föreläsning om tankens kraft nu i veckan.

Ett väldigt enkelt knep för att få de dagliga "måstena" att kännas lite lättare att bära är att byta ut det tunga tvingande och kvävande ordet måste mot behöver eller vill.

Jag behöver laga mat.

Jag behöver städa eftersom jag vill ha fint till helgen när vi får gäster.

Känns faktiskt inte fullt lika tungt att bära som "måste laga mat", "måste städa".

Jag jobbar på det. Prova du också. Inte för att du måste. Utan för att du vill! :-)

Sjukt nöjd!

Kolla in min nya SMALLET (small wallet = smallet):

Nu får jag plats med lite fler kort (har haft ett metallfodral för bara 4 kort ett bra tag) och några sedlar (som jag haft löst i väskan) - men den tar inte massor med plats ändå.

Är sjuukt nöjd! Den är så fin!!

Gillar också hur man kan skjuta upp korten. Så smidigt!



Kan man vara glad åt lite - eller något så litet, så kan man vara glad åt mycket!

Hurtig

Igår spinning.

Idag en liten löprunda.

Puh.

Jag blir ju trött bara av att skriva om det...

Dålig journalistik

Jag undrar lite över varför Fredrik Skavlan får fortsätta program efter program med sin dåliga journalistik och sin självupptagenhet.

Jag vet inte hur han tänker när han i sin intervju med Stenmark tjatar vidare om hur tyst och tillknäppt Ingemar alltid har varit, trots att Ingemar gång på gång bjuder in till andra frågor och försöker få honom att förstå att visst är han inte den mest sociala, men han stänger inte till på samma sätt längre... Och Skavlan maler på. Upprepar. Om och om igen.

Eller som när Morten Harket sitter och säger att han har en märklig förmåga att veta saker som skall hända - att han som 17-åring visste att han skulle bli stjärna. Inte en dröm. Inte en förhoppning. Han visste. Och att han har haft flera andra tillfällen som han har vetat saker i förväg. Som har visat sig stämma. Igen och igen. Och tror ni Skavlan hakar på och frågar följdfrågor när Morten berättar detta? Morten ler. Väntar sig nog att få förklara vad han menar. Eh, nej. Herr Skavlan han tittar ner i sina kort och fortsätter med sina platta, trista förberedda frågor.

Han har oförtjänt bra gäster i sitt program. Undrar just hur länge det håller?

Hoppsan!

Då kör vi...

*****************************************************
Installerar Beach-figur 2011.
Vänta ...
█░░░░░░░░░░░░░░░░░░░░░


System error, please try again another year......

*****************************************************

Ooops!

Efterlyser lite hjälp!

Jag blir gaaaalen...

Ni vet den här reklamen:



Vem ÄR han?? Jag har grunnat och grunnat. I slutet när regnet rinner ner över ansiktet så tycker jag att det syns extra tydligt - och jag känner igen honom som en som spelade i någon serie eller så som barn. Jag ser framför mig att han pratar typ göteborgska. Någon serie i stil med "Dagarna med Knubbe" fast det är förstås inte den...

Men, vilken är serien??? Hjälp!

Underbara april!!

Inte för att vädret gör att man går upp i falsett direkt, jag som är ledig och allt - men ändå: Det är APRIL!!!

Om jag var gift med en amerikan och bodde "over there" så hade jag allvarligt övervägt att döpa min dotter till April. Tycker att det är ett så vackert ord!

Själva månaden känns så härligt löftesrik också. Mars känns som en övergångsmånad bara, medan i april - ja, då händer det :-).

På tal om april - och den 1:a också: Har ni stött på några luringar i tidningar, tv eller kanske på jobbet eller så? Gick du på det? Berätta! Och alla dessa april-luringar vi minns :-). Falukuriren som skrev om en ny sorts snötulpaner som växte rakt ur en snödriva, ett år. Den minns jag så där speciellt även om den inte var så bra *s*. Själv då?