lördag 19 september 2009

Down memory lane

Alltså, jag gillar Svennis! Ännu mer nu än innan, faktiskt. Sicken sympatisk man!

Om de fortsätter att ta sådana här trevliga personer till "Här är ditt liv" så kommer jag att titta varenda lördag.

Kan ju inte hjälpa att jag tänker tillbaka på mitt liv också när andra ser sitt i "backspegeln". Inte fullt lika spektakulärt för all del - och jag är ju inte alls lika gammal än, men ändå.

Lite läckert att få vara med om en sådan där sak. En tanke som har sysselsatt mig en hel del är min bästa kompis Katarina från det allra första stället jag bodde på. Jag minns bara att hon hade brunt hår med rakt klippt lugg - lite så där pottklippt vill jag minnas (jag kan ha fel - det finns märkligt nog inga bilder hon är med på). Jag minns inte hur hennes storasyster såg ut - jag minns bara att hon hette Marie-Louise, men det kunde inte jag säga - så jag kallade henne för Mari-O-Lis. Marie-Louise och en annan flicka fick ofta bära mig till min mamma för att jag hade slagit upp tån i den lilla nedförsbacken ner till den andra lekplatsen på den gård vi bodde på. Den ena tog armarna och den andra tog benen. Jag har en bild av att det luktade speciellt hemma hos Katarina och "Mari-O-Lis" och att hennes pappa hade lite långt hår och tatueringar på armarna. Jag var 5 när vi flyttade därifrån och vi tappade kontakten helt. Henne tänker jag på ibland. Henne tappade jag bort helt. Tänk om jag skulle ha ett "Här är ditt liv" när jag blivit megakändis och hon dyker upp. Vad coolt!

God gärning

På väg för att shoppa vinterkläder i söderled kom jag mig förbi en bil med punktering. Mannen i sällskapet (en man och en kvinna) vinkade med händerna när jag närmade mig i rätt hög hastighet (motorväg) - men utan att egentligen reflektera så slog jag till bromsen och stannade.

Det visade sig att de tyvärr inte hade något fälgkors och behövde låna ett. Bärgaren skulle inte kunna komma än på en timme.

Så, visst fick de låna vårt.

Jag stannade och väntade medan han kämpade med att få loss hjulet (tänk att det alltid är ett ytter-hjul som det händer med - så han arbetade farligt nära bilar som svischade förbi i hög fart). Jag förklarade för barnen att man skall hjälpa varandra i trafiken - att det nästa gång kunde vara vi som behövde hjälp så där (man måste ju använda de goda saker man gör som bra exempel, haha!). Men, tyvärr hade låsbulten fastnat fullständigt (förmodligen åtdragen för hårt av maskinen hos däckfirman som rört den senast) - så de fick vackert vänta på bärgaren iallafall...

Jag fick tuffa vidare och de fick vänta kvar iallafall.

Det var inte förrän efteråt som jag tänkte på det. Tänk om de hade varit onda? Och jag stannade för att hjälpa. Med mina tre barn i bilen. Tänk om det hade varit vägpirater och inte ett medelålders strandat par, de hade visat sig vara? Är det inte skrämmande att man ens skall behöva fundera på det?

Och så ser jag fram emot att fler beskriver sig själva - se nedan!

fredag 18 september 2009

Personlighet

Bloggerskan Ting hade intervjuats av ett av sina barn och som avslutning skulle hon beskriva sig själv (sin personlighet) med tre ord.
Jag blev lite inspirerad där.

Men, det är svårt.

Jag skulle nog, tror jag, säga att jag är positiv (i min värld är glaset nästan alltid halvfullt och inte halvtomt), målmedveten och temperamentsfull (höga berg och djupa dalar - mycket humör).

Hur skulle ni som känner mig personligen beskriva mig?
Ja, även ni andra får ju gärna tycka till om den bild ni har av mig också, förstås!

Och - framförallt - hur skulle du beskriva dig?

Jag ser fram emot att få läsa!

torsdag 17 september 2009

Ingen sjukdom

Visst är det så att Försäkringskassan har rätt i att det inte är en sjukdom att vara gravid. Det håller nog alla med om. Men, däremot så utsätts kroppen ofta för ganska stora påfrestningar av olika slag av graviditeten och det är de som är sjukdomen. Jag tycker det är mycket märkligt att man igen och igen nekar sjukskrivningar till gravida, enbart för att de är gravida. Om man fick den typen av smärtor av att röra sig som man kan få av ex foglossning - om man nu inte var gravid, så skulle ju inte en sjukskrivning ifrågasättas det allra minsta. Det är enbart för att det är kopplat till en graviditet som det stoppas. Det som egentligen är det märkliga är ju hur länge de har fått hålla på med dessa regler!

Jag menar - det är ju inga problem att till exempel få en sjukskrivning om man är på fyllan och åker skidor någonstans i fjällen och bryter benet. Då skulle man ju lugnt kunna säga att det är självförvållat och därmed inte bevilja sjukpenning. Eller?

TV-frossa

Jag är ju egentligen inte någon större tv-tittare. Jag följer vissa saker och har åsikter om det mesta (nähä?) men, om man jämför i den här familjen så är jag nog den som tittar på TV minst. D alla kategorier mest.

Men, det är faktiskt lite roligt nu. Med den nya TV:n känns det lite lyxigt. Jag försökte förklara för T idag, det där, att det känns lyxigt med en ny, stor TV. Hon svarade "Det är väl inget lyxigt - det är jättemånga som har en lika stor TV som vi!" varpå jag förklarade för henne att min känsla inte har något att göra med vad andra har eller inte har. Att min känsla har att göra med att jag tycker om vår nya TV och att det känns lyxigt att ha den, för mig. Jag hoppas och tror att hon fattade vad det var jag försökte få fram.

Eftersom M & L fyllt 4 så fick vi igår en glad överraskning då de, numera omfattas av den s k allmänna förskolan och vi därmed fick sänkt barnomsorgsavgift fr o m den här månaden. Så, idag har D beställt lite nya kanaler till vår nya fina TV (eh, 60 kanaler - vad skall man egentligen ha alla dem till?). Utgiftstotalen blev ändå lägre. Tack för det!

Men, T vet inget. Inte förrän kortet har kommit och vi är igång. Man kan säga att hon har tjatat ett tag om att det inte finns någon kanal för henne att se på. För hon är ju för stor för Barnkanalen, tycker hon. Jojo! Så, det blir en kul överraskning. Sedan kan jag ju glömma att ever få hålla i fjärrkontrollen! Jaja. Jag ser hursomhelst fram emot att få TV4 Guld och TV4 Fakta.

Lugn natt?

Kan tänka mig att TV3-generalerna gnuggar händerna idag när båda kvällstidningarnas löpsedlar idag handlar om något av deras program - den ena om Anna Anka (Hollywoodfruarna då) och den andra om Lyxfällan...

Det man väl får se som positivt i det hela är att det måtte ha varit en väldigt lugn och nyhetsfattig natt om man sätter sådana saker som huvudnyhet. Med andra ord har det inte skett några mord eller stora rån och det är ju bra. Om det inte helt enkelt beror på att man prioriterat väldigt fel på nyhetsredaktionen när man "satte löpet"...

tisdag 15 september 2009

Hollywoodfruarna

Ja, jag säger då det.

I ena minuten läser man om att en väldig massa unga människor har sålt sex någon gång. Och i andra minuten är det ett program på bästa sändningstid om en glamourös lyxhora på TV3.

Ja, för vad annat kan man klassa Anna Anka som, som liksom fått Paul Ankas efternamn och alla hans miljoner i utbyte för att vara hålldam - en anställning som objekt att visa upp och använda sig av på alla de sätt? Jag led lite med henne när hon med ett litet ledset leende erkände att hon inte hade något val om hon ville följa med honom på hans resor eller inte. För alla de miljonerna var det bara att packa in sig och gilla läget. Som en trofé - på med stassen och blingblinget och visa upp dig, kvinna!

Vilka signaler ger det egentligen? Var det någon som tyckte att hon verkade lycklig?

Mörkt. Och mysigt!

Idag när jag åkte till jobbet var det nästan mörkt fortfarande. Lite kylslaget. Så småningom kommer jag att tycka att det är lite jobbigt. Att det är kolmörkt och kallt och "frysigt" och resten av världen sover. Men inte nu. Inte än. Nu tycker jag bara att det är mysigt! Välkommen hösten!

måndag 14 september 2009

Skynda för långsamt

Alltså, det börjar ju närma sig. Men, D tar det lite för lugnt i min smak.

Alltså, kan vi inte ta och boka långtidsparkeringen nu? Så att vi vet att vi får en bra plats?! Det är ju mindre än tre månader kvar.

Stackars lilla bilen som inte får följa med måste ju ha det bra medan vi är borta. Inte sant?

Så klokt!

Jag tycker att det här inlägget hos Abbe-pappan eller snarare kommentaren och inlägget som var upprinnelsen till det - var bland det klokaste jag hört på länge.

För, visst är det så! Vi (nåja kanske inte alla, men de flesta tror jag ändå) förväntar oss dagligen att barnen skall förstå och acceptera vårt sätt att se på saker - och sättet att förhålla sig till det. Men, det är nog alldeles för sällan vi vänder på det. Och egentligen borde vi veta bättre.

söndag 13 september 2009

Favoriter?

Jaha, vilka är favoriterna i årets "Ensam mamma söker" nu då?

Kan du peka ut en eller två hos varje mamma som din/a favorit/er? Varför just han/de?

Godisfritt

Efter en rätt påfrestande lördag förra veckan, så togs beslutet att den här veckans lördag skulle bli en godisfri sådan.

Så, sagt och gjort - jag förklarade för barnen att denna vecka skulle vi inte ha något lördagsgodis - utan istället hade vi chokladbollar som killarna gjort i fredags, glass med chokladsås till efterrätt efter middagen och grönsaksdipp och allehanda frukter att smaska på. Lite socker, för all del. Men, inte lika mycket som i färgade små sliskiga mjuka saker i mängder. Om man säger så.

Och det gav faktiskt resultat! En mycket lugnare och mindre hetsig lördag på det hela taget. Skönt!

Så, även om jag inser det omöjliga i att ta bort godiset helt varje lördag - så har jag iallafall bestämt att godiset bara skall få komma fram först efter middagen. Då är det bara några timmar kvar till nattning och de har fått sitt godis iallafall. Men, utan att man har behövt röra sig ute bland folk med socker-övertända illbattingar.

Utlämnade

Jag var lite arg på mina söner idag. Istället för att städa sitt rum rev de bara ut mer och mer och mer och det var legobitar blandat med pusselbitar blandat med böcker blandat med smågubbar och så vidare i all oändlighet. Vilket gjorde mamman på lite sämre humör, om man säger så.

Jag skällde väl på dem lite varpå M frågar "Var är T?" svaret: "På kalas". "Pappa då?" frågade L. "Han är och tränar". "Jaha", svarade M. "Då är det bara du här då"....

Ja, det kan man säga. Alldeles utlämnade till en moders vrede. Stackars barn.

Blogglistan

Nu har jag slutligen uppdaterat min blogglista lite.

Jag kom liksom av mig när jag började använda BlogLovin.

Men, nu har jag tagit bort och lagt till. Städat och fejat. Så, nu är det så att endast de 25 senast uppdaterade syns. Det råkade bli ett litet gäng, nämligen... Så listan blev lite lång och lite otymplig. Det innebär alltså att man måste vara lite aktiv för att synas.

lördag 12 september 2009

Lyckan är stor

D har äntligen kommit med i klubben.

Ja, ni vet - den där klubben för dem som tittar på tv i lite plattare format.

Tjockisen har fått respass (ja, inte jag då, haha!)

Simma lugnt

Nu har privatsimskolan J öppnat för säsongen med T som enda deltagare. Idag inleddes första lektionen med en ordentlig genomgång av rörelserna - det slarvas både här och där - både fram och bak, om man säger så - men ändock tar sig flickebarnet 15 meter simmandes. Dock blir hon väldigt utpumpad eftersom hon hushållar dåligt med krafterna när hon gör som hon gör.

Det är ju liksom som så att hon knäckte koden för hur man gör när vi var på Rhodos för ett par år sedan. Men, samma sommar blev det inte så mycket mer bad (dålig sommar 2007) och samma sak förra sommaren (dålig sommar 2008) - och nu kan hon inte riktigt längre.

Nu skall vi alltså råda bot på detta. Så, från och med nu skall vi traggla hon och jag minst varannan lördag (när D inte jobbar alltså) - gärna oftare. Tills vi åker till Thailand är planen att hon skall klassa in som "simkunnig" som är, vad vi förstår, att man klarar 25 meter. Så skall det bli.

fredag 11 september 2009

Börja om

För mig kändes det självklart att rösta på hjältemamman Sara - inte bara för att hennes man jobbade på samma företag som jag gör.

Rösta du också.

12 små negerpojkar

Och simsalabim så var vi bara fem och inte tolv som skall till Thailand.

Vaccination påbörjad igår - ikväll skall vi äta hämtmat från "thai-stället" i närheten och så skall barnen få en liten present som jag beställt redan i våras för att ha nu när det börjar närma sig lite mer. Uppladdningen med andra ord påbörjad, nedräkningen likaså även om det är ett tag kvar.

Beställde för övrigt presenten två exemplar, men det andra kommer inte att komma till användning. Nåja, det är säkert någon som skall åka till Thailand med sina barn vad det lider, så då kan jag presenta med den då.


Vera och Victor upptäcker Thailand

Sushi-turism

Begav mig till andra sidan sta´n igår för att testa sushin de har där.

Eller nej - sanningen att säga var det min före detta kollega M jag åkte för att besöka. Att jag sedan fick komma till deras favoritställe och testa den fantastiska sushin där, var bara en bonus!

Mmm, så gott! Jag kan bara inte få nog!

Och ååh, vad trevligt jag och M hade! Tiden går bara så fort att jag när jag satt i bilen på vägen hem och liksom "summerade" insåg att vi ju hade "glömt" att prata om massor med saker. Det får helt enkelt bli en ny date snart snart.

torsdag 10 september 2009

Barnböcker?

Jag älskar att köpa böcker. Till mig själv - men ännu hellre till mina barn. Jag köper gärna böcker till andras barn också. Nu har ju T:s kompisar börjat läsa på allvar, så nu senast blev det en av T:s nya favoriter i paketet (på hennes eget förslag)



En bok som både jag och T också tyckte om jättemycket är den här:



Och böckerna om Hedvig har T gillat skarpt. Hon vet inte att jag just beställt den tredje boken till henne. Få se om jag kan hålla mig till jul. Förmodligen inte. Jag känner väl mig.



Killarna gillar Barbapapa - jag var också ett stort Barbapapa-fan när jag var liten. Min mamma är nämligen pälsdjursallergiker. Men, hon var inte allergisk mot Barbapapor (äh?). Därför tyckte jag att det hade varit ypperligt om jag hade haft en sådan istället - som kunde vara alla djur lite omväxlande!

Jag älskar att läsa om Mamma Mu för mina barn. Det går att göra så mycket roligt med rösten med både kossan och kråkan och jag gillar också tonen i de böckerna. Inställningen av att inget är omöjligt även om man stöter på surkart som försöker få en att tro det, gillar jag.

Annars så läser jag gärna "pedagogiska" böcker för dem. Ja, det är samma sak där som när jag läser böcker själv - jag gillar när de lär sig saker medan vi läser "roliga saker". Som till exempel böckerna om Castor som snickrar och syr (det är de vi har hittills).

Kråke-böckerna gillar de också.

Vi har en jättefin bok som heter "Vem är pastejtjuven" och är skriven av Anna Roos. Där får barnen lära sig om vad en rad djur äter och inte äter - fina naturbilder och lite spännande - för vem är det egentligen som har knyckt leverpastejen? Jättemysig är den!



Och att inte förglömma:



Så många vackra teckningar... Bland många många andra.

För att komma till slutklämmen: Nu är jag i farten och vill beställa lite nytt att läsa för barnen (T läser ju för all del själv - men ni förstår). Tips någon?

(Och så röstar ni duktigt, visst? *pekar nedåt till inlägget nedanför*)