söndag 20 juni 2010

Störst av allt är kärleken

Den kvardröjande känslan från bröllopet igår är så klart glädje. Och stolthet.

Jag blir så glad över att höra hur Daniels pappa står upp och talar från sitt hjärta, utan att göra avkall på sin egen person - trots all uppmärksamhet och stundom påtvingade traditioner och "regler". Det var så skönt att höra hur han talade som man "gör" till sina barn när de gifter sig, oberoende av om de gifter sig med en kronprinsessa eller ej. Han blev personlig utan att bli pinsam det allra minsta.

Man säger att kungens tal var personligt - eh - där slog Olle Westling honom med hästlängder. Till att börja med är kungen ingen vidare talare. Lite sorgligt i sig att tänka på att det är en av hans stora uppgifter här i livet. Att hålla tal. Det som väl var personligt och väldigt vackert var ju hur han överraskade Silvia med en liten blomma och en kärleksförklaring på deras bröllopsdag... Okejdå... Jag tyckte också om hur kungen i sitt tal förklarade sin egen anledning till att "bryta" mot svensk tradition (som de ju kritiserats för) genom att överlämna sin dotter och inte "låta" brudparet gå in tillsammans.

Och så kommer man till Daniels tal - där kan man tala om personligt. Han har dock börjat drillas lite väl hårt tyckte jag nog, för man kunde känna att han hade pappas varma stil i botten, med en fernissa påmålad av etikett á lá hovet. Hoppas att de inte drillar sönder honom och hans mer jordnära förankring nu bara!

Jag tyckte också väldigt mycket om ärkebiskopens tal till brudparet - där också han vågade vara personlig och tala om det faktum att det finns folk som vill avskaffa monarkin och tycker att deras uppgift inte behövs. Han talade inte bara om "bekväma" saker - utan stack ut hakan lite. Och sådant gillar jag :-).

Så, på det hela taget så tycker jag att dagen igår gav en god känsla. Det känns bra att ha en ny prins med en sådan härlig förankring i sina föräldrar från Ockelbo - gift med en kronprinsessa med en massa humor och glimt i ögat. Det blir bra det här!

Edit: Jag är också en "sucker" för att man försöker lätta upp allvaret med lite skämt - som det om hockeyproffset och det om grodan.

Jag tyckte också jättemycket om Victorias tack till det svenska folket för att hon fått sin prins. En liten känga, med glimten i ögat, till de som dels tyckt att han ju är en man av folket "passar det sig verkligen!" och de som tyckt att detta kostar oss för mycket pengar... Men, samtidigt ett tack för att kalaset trots allt betalats av svenska folket. Snyggt gjort att få in det i det där lilla korta men kärnfulla talet från balkongen.

fredag 11 juni 2010

Värdefull tid

Har idag varit till en läkare på en bokad tid med min dotter. Inget allvarligt - bara en koll av ett födelsemärke som vi föräldrar oroat oss för.

Men, det jag reflekterade över då var följande: Hur kommer det sig att man konstant får vänta på dessa typer av institutioner? Ok om det kommit akutfall emellan när man sitter där på den typen av mottagning. Men, hos en hudspecialist dit man endast får komma på remiss? Vad är det som gör att redan 09:15-tiden är överdragen med 25 minuter när vi får komma in? Så många totalakuta fall kan det väl inte ha varit innan oss? Eller var det helt enkelt så att doktorn tog lite sovmorgon, kom in lite sent eller något? Om det i stort sett alltid är för kort tid per patient som bokas in - varför ändrar man aldrig på det? Det här fenomenet stötte vi på senast på vårdcentralen också, hos tandläkaren sist jag var där o s v. När jag kom till tandläkaren sist så såg jag dem sitta därinne och chitchatta och sedan ropa in mig 10 minuter sent. Varför?

Vad är det som säger att deras tid är värdefullare än min?! Om man nu till äventyrs skulle komma de där 10-15 minuterna för sent, så kan man ju åka på att få betala utan att få undersökning. Om de nu för en gångs skull är i tid...

Varför finner man sig i detta - stillasittande och nickande som en annan menlös idiot? Vi alla gör det ju. Dag ut och dag in. Är det fortfarande klass-samhället som lever kvar när det gäller det här? Doktorn står över alla oss andra, så då kan vi gott få vänta på audiens...

Det hände ju min farfar för en herrans massa år sedan - i mitten av 30-talet måste det ha varit - när farfar och farmors andra barn, en liten flicka, blev svårt sjuk i lunginflammation. Farmor skickade iväg farfar för att hämta doktorn, men eftersom doktorn hade jägmästaren på middag så fick farfar sitta i köket och vänta medan de åt färdigt. Under tiden satt farmor ensam hemma tillsammans med sin lilla dotter som dog bara dryga året gammal. Det är för all del inte sagt att hon skulle ha överlevt även om doktorn hade kommit - men ändå.

Nu skall jag dock undanta de som arbetar med akutsjukvård, för där upplever jag inte alls samma sak - det är de här läkarna/tandläkarna med bokade tider på sina mottagningar som jag tycker hanterar sina patienters tid mer än lovligt vårdslöst i stort sett hela tiden.

fredag 14 maj 2010

Lösgodis - själv är bäste dräng

Jag kan inte förstå hur D när han går och plockar en påse lösgodis hem, hittar så mycket konstigt att stoppa i påsen.

Men, alltså - har han ingen koll på vad som är gott? Och vad jag tycker om?!

På samma sätt så gnäller alltid min syster J när jag plockat godis: "Du plockar så mycket konstigt godis!!" har hon mage att klaga när hon sitter med min härliga godispåse som jag bjuder ur... Hrmpf! Passar det inte så får hon väl låta bli att smaka då!

Har insett att det här med en påse lösgodis är ett minerat fält. Antingen tar man lite av precis alla sorter som finns - annars har man garanterat missat någon favorit till någon eller bara plockat äckliga (åh, förlåt - mindre goda) godisar enligt någon annan.

Att ta en eller två av precis alla godisar.... Och så några fler av de man själv tycker om. Och kanske några av de som man vet att någon annan tycker om...

Någon som frågar sig varför sms-lånen ökar i antal?!

tisdag 11 maj 2010

Vem är hon? Vem är han?

Jag sitter ofta när kollegor berättar om sina barn - framför allt lite äldre, nästan vuxna barn - och funderar på vilka deras barn egentligen är.

Ja, för som mamma/pappa har de ju garanterat en bild av sina barn - som de förmedlar vid bordet i lunchrummet. Om jag mötte honom eller henne i något annat sammanhang - undrar jag om jag skulle känna igen denna person i förälderns beskrivning. Vem som egentligen döljer sig bakom berättelserna. Hur de uppfattas. Av andra. Av mig.

söndag 9 maj 2010

Ny karriär

Har ju förresten inlett en ny karriär.

Som fotbollsmorsa!

Jag provade på det lite smått när T var i samma ålder som killarna är nu - men hon var inte så intresserad, så det blev aldrig så speciellt spännande så där. Och hennes karriär som fotbollsspelare blev mycket kort - istället för att lyssna på genomgångar kan man ju alltid hjula och göra kullerbyttor, kolla blommor och annat liksom...

Men, nu har då killarna börjat. Den lokala idrottsföreningens fotbollsskola drog igång förra söndagen. D är med som ledare. Och jag följde med som supporter. Var minsann på vippen att sparka till så att grästuvorna vid sidan av planen yrde redan första gången!

Idag "vabbar" jag dock, M är så väldigt hostig så L och D fick åka utan honom. Istället fick de med sig T. Jag vet inte riktigt vad hon har för bild av vad som händer på (eller vid sidan av) den stora planen som är smockfull med 04:or och 05:or - för det var både hårspännen och örhängen på innan hon gick iväg. Jojo. Vår lilla donna!

söndag 2 maj 2010

TV-licens

Har ni sett "reklamen" för att betala TV-licens?



Om man tittar här så verkar det ju vara autentiskt till på köpet (eller så iscensätter de alltihop för att lura oss att tro det, och jag går på det!)




Om det där nu är sant så överväger jag helt ärligt att sluta betala TV-licens för att minimera risken för att utsättas för något dylikt. Hellre en liten tv-pejlare utanför dörren än en hel kör ute bland folk.

Någon mer som i det här fallet är lika humorbefriad som jag?

lördag 24 april 2010

Myror i huvudet

Kom till TV:n mitt under "Die Hard 4.0" nu ikväll men fick snart gå därifrån... Orsaken?

Jo, "the bad guy" var ju så väldigt bekant och D kände inte alls igen honom - jag kunde bara inte sluta fundera på VAR jag sett honom förut... Kan man koncentrera sig på en film då? Inte jag iallafall...

Fast, då hade han inte sådana där tänder. Munnen såg liksom annorlunda ut. Jag drog slutsatsen att han helt enkelt hade någon form av grej på tänderna i filmen för att förändra sitt utseende lite grann.

Lämnade därför TV:n och för att börja leta på nätet.

Läste hans "filmografi" på IMDB.com. Ingen träff som kunde stämma överens med det jag brukar se på/har sett. Dessutom såg jag på bilderna att han ju hade sådana där tänder hela tiden. Hmmm...

Fick väl då inse att jag helt enkelt misstagit mig. Jag HADE inte sett honom förut. Det var någon annan som såg precis ut som han, men med andra tänder. Men, vem var då hans "dubbelgångare"?? Var hade jag sett honom då?!

Googlade: "Timothy Olyphant looks like"... "Timothy Olyphant lookalike"... "Timothy Olyphant ser ut som"... Men, nej - den jag sökte var inte Josh Duhamel. Jag håller inte ens med om att de skulle vara speciellt lika... Iallafall inte i jämförelse med "my guy"...

Rannsakade mitt minne. Min känsla sa att jag sett den här killen i sjukhuskläder. Den sade också att han liksom kommit in som en av det "nya gänget" på något sätt. Liksom inte riktigt en i gänget som man var van vid, typ. Och eftersom ju då D inte kände igen honom och kunde hjälpa mig så funderade jag på om han kunde ha varit en av de nya från Mercy West som kom till Grey´s Anatomy för ett tag sedan. OK - gick igenom hela casten på Wikipedia och tittade på bilder och funderade så det knakade.

Ingen träff.

Funderade vidare. Sjukhusserier...

Cityakuten! Kanske det var där då. D och jag tittade för all del på den serien tillsammans, men han kan ju ha glömt - eller, om min teori höll - att han kom in som ny vid något tillfälle framåt slutttampen eller så, så kanske D inte tittade lika intensivt längre (som jag för all del inte gjorde heller men men...) Så, sagt och gjort - jag letade reda på casten för E.R också på Wikipedia.

När jag sedan såg namnet så nästan behövde jag inte klicka på bilden (men jag gjorde det förstås ändå!) Puh!

Nu kan jag sova!

Se bara själv:



Är det konstigt att jag fick myror i huvudet?!

Så, för den som eventuellt googlar på samma sak som jag nu grubblat och grottat i under lite för lång tid för att det egentligen skall vara riktigt friskt och då kanske får träff här: Timothy Olyphant looks like Shane West. Eller för den delen: Shane West looks like Timothy Olyphant.

Sådeså.

fredag 23 april 2010

Vilseledande information

Såg på "Lyxfällan" igår.

Vi har väl någon form av förkärlek för att sitta och förfasa oss över hur korkade en del människor är, helt enkelt... Och då passar ju det programmet alldeles ypperligt.

Dock, måste jag säga - igår så var det inte så mycket av "den varan" utan där var desperationen äkta eftersom åtminstone frun i huset försökt allt hon kunnat för att få ordning på alltsammans, men omständigheterna hade helt enkelt blivit henne övermäktiga.

Nåja, det var inte det jag egentligen tänkte kommentera utan... Jag grubblar på varför de satte ett annat, helt felaktigt namn, på en av de personer som de sökte upp för att få hjälp att ordna upp sin ekonomi och de mellanhavanden de hade med den personens arbetsgivare. Jag satte mig kapprak upp i soffan när han dök upp, jag visste ju direkt vem det var, jag kände ju igen honom så väl! Gissa om jag blev väldigt förvirrad och ännu mer frustrerad när det kom upp en "namnlapp" med ett helt annat namn?!

Ordningen är dock återställd efter en liten googling och en träff på ett professionellt nätverk genom vilket jag har fått bekräftat att TV3 antingen snurrade till det eller helt enkelt fingerade hans namn. Kanske för att han kanske inte skall bli nedringd av andra som vill ha samma typ av fördelaktiga överenskommelse, som ju de facto aldrig kommer på tal om det inte handlar om att visa sin goda vilja och få lite goodwill på bästa sändningstid...

Undrar om de gör så hela tiden i så fall?

tisdag 20 april 2010

Regeringens linje

Jag säger bara "Heja regeringen" när de nekar flygbolagen statligt stöd nu i "askans spår"...

Jag menar, hur många av bolagen gör inte allt de kan för att skinna både oss resenärer, skattemyndigheter och andra myndigheter för att göra så hög vinst som möjligt i alla lägen.

Men, det passar väl bra att komma krypande nu.

Skulle vara intressant att se om bonusar och liknande fyser inne för alla de styrande, senare - nu när de påstår att de kommer att gå så enormt på knäna av det här ekonomiska avbräcket. Någon som vågar satsa emot att just de går skadeslösa ur den här "krisen"?

Lite cynisk? Javisst.

söndag 18 april 2010

Mammon talar

Häpnar (egentligen inte) över hur flygbolagens pengahunger blir till en desperation där de vill sätta människoliv på spel. Någon som känner för att flyga någonstans idag, mot vetenskapens inrådan? Jag bara undrar...

tisdag 13 april 2010

Kungabröllop

Vet ni, med anledning av att det just nu skrivs en massa om huruvida prinsessan Madeleine och hennes Jonas kommer att gifta sig eller inte, så bara måste jag ju kommentera det här kungabröllopandet. Om vi nu börjar med de senast nämnda: Helt ärligt - om de, när de nu har varit tillsammans i X antal år, "äntligen" får förlova sig - är det inte lite märkligt att de får kalla fötter DÅ? Eller är det bara en tidningsanka?

Nåja.

Hursomhelst - jag struntar högaktningsfullt i alla som fnyser när det stora bröllopet i juni kommer på tal. Det kommer ju att vara ett stort evenemang och som sådant tänker jag absolut inte missa det! Sedan får alla tycka precis vad de vill. Jag tänker ta med mig mina barn och åka in till trängseln för att bevista den offentliga delen av spektaklet. Ser inte vitsen med att bojkotta. De kommer att ta av "våra skattepengar" alldeles oavsett om jag åker in till sta´n och får lite valuta för dem och de kommer att gifta sig i alla händelser. Sådeså.

Någon som ska med?!

torsdag 8 april 2010

Kvart i

Tänk så mycket hetsigare trafiken är kvart i 7, kvart i 8 och kvart i 9 - jämfört med kanske tio över samma klockslag...

Tänk att så många är ute i "sista-minuten" till sin absoluta starttid prick.

tisdag 6 april 2010

Aprilskämt

Lurade du någon i torsdags? Eller blev du lurad?

Hehe, jag lurade mina barn.

Jag kokade ägg till frukosten och slängde i några lökskal i kokvattnet, vilket ju gjorde att äggen blev vackert brungula.

Jag gjorde sedan stora ögon och frågade mig hur i hela friden det gått till - äggen var ju vita från början!! Det måste bero på att det var påsk...

De gick på det! :-D

söndag 21 mars 2010

Likheter

Haha, jag tyckte väl att Neo var bekant!

Det är ju han som ler så vackert i den gamla SB12-reklamen! Med betydligt plattare hår, förvisso...

Visste ni det?



Men, jag lyckas banne mig inte hitta reklamfilmen eller ens en liten bild ifrån den. Hrmpf!

Logiken i det?

Läser en artikel på Aftonbladet.se (jag struntar i att länka till den eftersom många ändå inte vill läsa där...) där man förfasar sig över hur Marie Picassos pojkvän hipp som happ gick från att vara Stockholmare till Västeråsare lite så där smidigt för att få vara med i Körslaget i Maries kör.

Men, att Stockholmaren Niklas Strömstedt representerar Växjö där han har tillbringat sina barndoms somrar, Varbergskillen Mojje representerar Gotland bara för att han bott där de senaste åren (eller något ditåt) eller att Överkalix-tösen Lotta Engberg representerade Laxå som hon bott i i några år vid något tillfälle - det gick obemärkt förbi.

Logiken i det?

Underhållning?

Jag måste säga att jag börjar på att vara hjärtligt trött på att se antingen förhoppningsfulla wannabe´s i någon form av audition-tv eller redan varande "kändisar" av olika valörer tävla mot varandra i körsång, dans, skridskoåkning eller något annat utanför deras normala "safe-zone"... Finns det verkligen ingen annan typ av underhållningsprogram att servera...?! Janne "Loffe" Carlsson - kom tillbaka!!!

onsdag 17 mars 2010

Triss

Ibland kan en provrörsbefruktning där ett ägg sätts in - sluta med först tvillingbesked och nu, vid ett något tidigt rutinultraljud eftersom blivande modern hade lite ont, ett trillingbesked!

Den blivande fyrabarnsfadern sitter just nu hemma och tar sig ett par stärkande öl och planerar för framtiden... Något skakad, kan man säga... Enäggstrillingar är ju inte helt vanliga...

måndag 15 mars 2010

Böcker om Elin

Jag och T håller tillsammans på och läser några böcker om en tjej som heter Elin, som hon fått i arv av sin unga faster (F är bara drygt 16).

Och ÅH vad jag vill rekommendera dem till alla andra (främst tjejer kanske) i T:s ålder och uppåt!

De två första böckerna har vi inte lyckats få tag på - de finns endast som nedladdningsbara, och det ville hon inte ha (iallafall inte innan vi började läsa de andra).

Böckerna är skrivna av Katarina Ros och handlar om Elin som går i femman. Det är Elin själv som berättar om motstridiga känslor och massor av tankar inne i huvudet på en tjej i den åldern - om kärlek och relationer framför allt. Och jag tycker de är såå väldigt bra! Det är humor och allvar i en aptitlig blandning och T gillar dem lika mycket som jag gör. Riktigt riktigt läsvärda!

Jag känner på mig att jag kommer att sakna Elin och hennes värld när vi läst ut den sista... Och det tycker jag är ett bra betyg! :-)

Edit: T är 9 år, för er som inte redan visste..

söndag 14 mars 2010

Puckade regler

Nu skall ju SL gottgöra sina trafikanter för den senaste tidens kaos när det gäller deras verksamhet...

Denna gottgörelse innebär en rabatt på ett 30-dagars-kort på 160 kronor. Finemang! Denna rabatt börjar gälla imorgon, måndag. OK. Passar oss bra, eftersom vårt kort gick ut i lördags.

Men - här kommer haken - man får inte KÖPA kortet förrän på måndag heller. D v s det spelar ingen roll att kortet skall börja GÄLLA först då - nej, det måste köpas tidigast då.

Visserligen innebär det att jag slipper åka kommunalt imorgon, som jag annars gör på måndagar, eftersom D åker kortare bit än jag, sin första sträcka och till nöds kan gå den biten, alternativt att det kanske inte är fullt lika svårt att flirta till sig den första sträckan av busschauffören. Så, för min del blev det ju bra förvisso - men ändå.

Man blir ju liiite trött på fyrkantiga regler. Det blir man.

lördag 13 mars 2010

Medias makt

Jag ger inte mycket för de svenska s k egna viljorna.

Inte en enda av mina omgivande personer - på jobbet eller i bekantskapskretsen - har nämnt Anna Bergendahl eller hennes låt som något de ens funderat över som vinnare.

Döm därför om min förvåning när jag läser vad tidningarna skriver om att den är vinsttippad och gudvetallt!

Och vad gör då "mähäna" hemma i stugorna?! Jo, de går lydigt i ledband och röstar som tidningarna har sagt att man ska.

Helt otroligt!