Biverkningsfritt

Är lite lite mer lik David Beckham än vad jag brukar vara just nu...

Blåst eller smart?

Men, faktum är att jag faktiskt har en kompis som mirakulöst blev av med svår smärta i axeln över en natt med ett sådant på sig. Gången innan tog det månader av smärtstillande, läkarbesök och 8 stycken akupunkturbehandlingar.

Så, bluff eller båg, sant eller falskt - funkar det bara som placebo, så what the heck! Det är ju iallafall garanterat biverkningsfritt i så fall!

Nu skall yrseln väck!

Och kompisen, ja - hon vågar icke ta av sig sitt...

40

Ännu en vecka till handlingarna. I den här takten är jag snart 40 och det är soooommar!

Den där kommande 40-årsdagen sysselsätter min hjärna lite. Fest eller inte. Öppet hus eller inte. Eller bara inte?

Fyller en måndag, så det lär ju bli typ lördagen innan. Om det blir något alls.

Men, smörgåstårta är ju gott förstås.

Hmmm... Vi får se.

Yrsligt inbillningssjuk

Ok, att rummet snurrade som en karusell tisdag morgon och alltså förhindrade mig från att ta mig upp ur sängen och iväg till jobbet, ja - det är inget fel eller?

Allmänt sänkt i flera dagar - och fler kan det bli.

För det är ju inget fel... Ja, om man inte räknar med det där obskyra viruset som verkar ha satt sig på något konstigt ställe och orsakar yrselanfall och allmän orkeslöshet. Det syns inte på några tester. Men, jag lovar att det känns.

Alltså, vi kan landa på månen, men kan inte diagnostisera virus. Eller kan vi egentligen göra det, men låtsas de bara inte om det - läkarna - för att ha kvar det där som de kan dra till med när de inte hittar något annat?

Har aldrig känt mig mer inbillningssjuk.

Förutom att jag ju vet att jag inte inbillar mig.

Kris eller realism

Är det ett symptom på en annalkande 40-årskris när man konstaterar att man nog får inse att man aldrig, i det här livet, kommer att få ligga med Leonardo diCaprio?

Att det tåget har gått.

Jag menar, för en tjugoåring så finns ju den teoretiska chansen faktiskt kvar. Att hamna i Hollywood och bli uppraggad. Typ.

Medan en gammelgädda som en annan nog får hacka i sig att det inte blev något sådant av under den här livstiden.

Bilden är lånad (nähä?) från Styletraxx.com.

Bubbla

Vill fortsätta leva mitt liv i bubblan där jag själv lägger ribban för "leveransen". Jag bedöms inte utefter den. Och jag får inte lön efter den heller. Jag blir alltså heller inte varken grillad eller hängd om den inte är enligt vad som förväntas.

I bubblan där jag kliver upp när jag har sovit färdigt och äter när jag är hungrig. Slösurfar om jag så vill däremellan.

Visst har jag ett roligt jobb. Det har jag.

Men, kravlöshet har en alldeles särskild tjusning. Speciellt när man ibland känner att man knäar under kraven.

Snart är den sköna julledigheten slut...

Andas djupt.

Djurvän

Häromdagen när vi var ute och handlade lite, jag och mina barn, så skulle jag köra ut från en parkering. Barnen tyckte det tog lite väl lång tid och manade på "Kör!". Anledningen till att jag inte körde var att det gick en tant och en hund "i vägen" så jag svarar barnen "Men, ni vill väl inte att jag skall köra på tanten och hunden??" varpå L replikerar "Njaaa, iallafall inte hunden!"

Ooops!

Efter närmare eftertanke så ville han inte att jag skulle köra på tanten heller.

Snällt.

Kalas på kalas

Ja, fyller man jämnt för första gången i sitt liv - hela 10 - visst skall det firas lite extra?

På torsdag har vi därför anordnat släktmiddag hemma här. 17 personer blir vi.

Och på söndag blir de 13 tjejer som skall basta och göra ansiktsmask, måla naglar och fixa sig lite - innan de också skall få middag (ja, vi tog bastu-idén iallafall - kanske lite trångt, men förhoppningsvis mysigt).

Frågan är bara: Vad 17 skall jag/vi bjuda på? Tacos sa någon. Bra tips. Men, är det det bästa??

Tjejerna skall hursomhelst få marängsviss till efterrätt. Det är bestämt.

Goda råd, med betoning på goda - som funkar att göra i lite större storlek så där - mottages tacksamt. Till släktmiddagen funderas det på förrätt också... Obs: funderas.

Thailand eller Orlando?

Min kollega var till Orlando, Florida i höstas. Till saken hör att hon redan innan är fullständigt USA-frälst. Jag har aldrig varit där och aldrig känt någon längtan dit heller mer än för att kanske hälsa på lite folk som bor där.

Men, visst - allt hon berättar om att de gjort (deras familjekonstellation liknar vår) och hur bra de haft det: visst verkar det bra. Men.

Jag vill ju till Thailand igen.

De två resorna är ju så kapitalt olika.

Orlando = massor med upplevelser med Disney World, Sea World, Kennedy Space Center, Universal Studios.

Thailand = sol, bad, sand mellan tårna, god mat och mycket avkoppling.

Make och dotter vill till USA. Maken för att han ju "har varit i Thailand redan!" och dottern för att hon vill till Universal Studios...

Pojkarna vill bada.

Och ja, jag känner nog allra mest för avkopplingen jag.

Idag skall vi hursomhelst hem till kollegan och utsätta oss för indoktrinering i form av semesterbilder.

Vi får väl se var vi hamnar till hösten.

Tandlöst

Har verkligen gillat tidigare säsonger av "Stjärnorna på Slottet" och tyckte väldigt mycket om "Så mycket bättre". Gillar liksom när man får se en annan sida av folk man inte vet så mycket om som personer.

Men, årets upplaga av "Stjärnorna på Slottet" får underkänt av mig hittills (vet ej vilken dag det går, har bara sett första avsnittet på SVT Play än).

För det första är det ingen som helst blandning på typ av folk - tre skådisar i ungefär samma ålder, varav två är gamla kompisar och den andra bara sitter och håller med och slätar över hela tiden och så två musiker, varav den ena också är i samma ålder som skådespelarna.

Ingen dynamik, inget spännande, ingen variation - de verkar ju veta det mesta om varandra redan, och den som inget vet och som ställer frågor (Niklas Strömstedt) - tas ner hela tiden och frågorna besvaras knappt.

Nej. Dåligt upplägg denna gång. Fick man inte till en bättre konstellation som tackade ja, skulle man ha låtit bli denna säsong.

God fortsättning!

Jag hoppas att ni hade precis den avslutning på det gamla året som ni önskade, med goda vänner eller utan, sovandes eller vakna - jag lägger inga värderingar i vilket..

Själva hade vi goda vänner på middag. I flera år har vi firat helt ensamma hemma bara med familjen - superskönt! Men, denna variation var jättekul och väldigt trevlig!

Vi åt vitlöksfrästa chiliräkor till förrätt, dubbelmarinerad oxfilé med potatisgratäng till varmrätt och halloncheesecake till efterrätt. Man kan säga att vi var mer än mätta och nöjda hela gänget efter det.

Vid tolvslaget var det det obligatoriska skålandet och tittandet på fyrverkerier. Vi hade också sådana där "thai-ballonger" som alternativ till smällande himlafröjder. Men, jag kan säga som så att de inte var någon "höjdare" att hålla på med i tättbebyggt område. Vi var bra oroliga för att någon av dem skulle landa på någon balkong, fastna i ett träd och dimpa ner brinnandes på någons altan eller liknande. Så, över vatten = OK, men inte över en massa hus... Hu! De två vi har kvar tar vi kanske med oss till midsommar och skickar upp i midsommarnatten över vattnet på landet. Känns mer som rätt plats.

Kvällen avslutades sedan med att se straffdramat i JVM i hockey, eftersom pojkarna som var på besök var/är väldigt hockeyintresserade. En rysare, som ju löpte väl ut!

Dagen idag började inte förrän vid 12-rycket när grabbarna kom instudsande till oss. Nu spelar barnen på sina Nintendo DS och maken är ute och tar sin årliga nyårsdags-långpromenad. Själv tänkte jag inte göra många knop. Har lovat en av pojkarna att hjälpa till med ihopbyggandet av polishelikoptern i lego han fick i julklapp. Jag tror det får räcka.

Som avslutning vill jag bara önska er alla en riktigt god fortsättning på det nya året och påminna er om att det väldigt sällan blir bättre än vad man gör det.

Visst kan man möta svårigheter man inte kan råda över eller ens rå för, men i alla lägen tror jag på det halvfulla glaset framför det halvtomma. Jag tror svårigheterna trots allt blir lite lättare att tackla då.

I alla händelser hoppas jag att ni alla skall slippa några allvarligare svårigheter det kommande året, utan att 2011 skall bli allt vad ni önskar!

Funderar på ett mans-år

Min man tycker att han gör så himla mycket hemma.

Och, visst - om jag jämför med en del andra män, flera av mina kompisars t ex så gör han klart mer än dem, men... Ja.

Så, nu funderar jag på att göra 2011 till ett mans-år. D v s året då jag tar över alla min mans sysslor och ansvar och så får han ta över mina.

Bland annat skall jag börja spela på hästar, tvätta bilen och skotta snö. Jag skall också "hjälpa till" att städa, tänkte jag. Vika tvätt hamnar nog på min lott också, är jag rädd.

Jag tycker det känns rättvist då att han får sköta resten av tvätten, bädda rent i sängarna, planera, handla och laga mat, hålla reda på födelsedagar, fixa kalas, planera barnens kläder och skor både vad gäller inköp när det behövs nytt tillika vad de skall ha på sig varje dag. Jag tänkte också att han kunde få köpa presenter till kalas, skjutsa till och från kalasen och i de fall det "krävs" sitta kvar och socialisera med de andra föräldrarna. Han skall få gå på föräldramöten och utvecklingssamtal för samtliga barn, boka tandläkartider, eventuella läkartider och lite annat smått och gott. Påminna om gympapåsar och göra matsäckar icke att förglömma!

Kan jag ha glömt något? Hmm, säkert. Men, det ger sig nog vad det lider ;-)...

Glitter och glamour

Åh, det kommande 10-årskalaset håller på att ge mig (fler) gråa hår...

Alltså, först hade vi en idé om att ha typ myskalas åt spa-hållet med lite hårinpackning, ansiktsmask och måla naglarna, typ. Vi har en bastu att låna i vår bostadsrättsförening. Men, grejen är att i T:s nya klass bjuder de ALLTID alla tjejerna i klassen på sina kalas vilket innebär 10 stycken bara därifrån. Sedan har hon ju ett gäng "gamla" kompisar kvar från förra klassen och så sina "vanliga" kompisar. Summa summarum: 16 stycken om alla kommer. Det finns en risk att det blir lite trångt om saligheten i bastuavdelningen då, om man säger så.

Försökte då hitta en bubbelpool någonstans man kanske kunde hyra - ja, ni vet som man gör på möhippor och dylikt. Jojo, åldersgräns 16 år om jag ens hittade någon... Vi som inte ens skall dricka någon alkohol. Hrmpf!

Nu är vi inne på "glitter och glamour-kalas/middag" - men vad 17 gör man mer än har glittrigt och fint iordninggjort, dukar fint och så vidare. När de ätit sin trerättersmiddag, vad gör man med dem då? Förslag någon?

Lite bättre samvete

Till jul tycker jag, som så många andra, att samvetet ömmar lite extra för de som "inget har".

Det egna "överflödet" (missförstå mig rätt) blir så mycket mer påtagligt i juletider, och ännu tydligare när detta kombineras med rejält kallt utomhus.

Där mina föräldrar bor finns det ett ställe till vilket man t ex kan åka med mat - typ som ett soppkök, men i ärlighetens namn vet jag inte så mycket om var man kan göra liknande i min egen närhet. Att köpa aldrig så många "Situation Stockholm" hjälper ju bara just där och då.

Därför känns det så bra att jag, via min kollega, fick möjligheten att skänka bort en massa gamla jackor och dylikt, till hemlösa dagen före julafton. Han hade hittat en FaceBook-grupp "En kväll för de hemlösa" och tillsammans med ca 20 andra eldsjälar åkte de runt den kvällen med mat och kläder till de som har allra minst.

Jag har hört cyniska kommentarer om att "det ju är fint att man kommer ihåg dem vid jul, men en kall februaridag är det inte lika många hjärtan som blöder" och visst är det så. Men, trots allt finns det lite hopp när "man" kommer ihåg dem alls...

Så, just den här julen kändes det lite lite bättre i samvetet, även om jag är medveten om att det bara är att skrapa på ytan. Det behövs alltid mer.

Tacksam!

Är just nu väldigt glad för att vi inte har möjlighet att åka iväg över jul i år....

Fy 17 för allt detta kaos. Tänk va´? Folk förflyttar sig över helgerna i år igen? Och vinter är det... Hmmm... Kallt... Ja, vi bor ju bara i nordliga Sverige.

Suck.

Själva åker vi över till svärfar en stund imorgon bara. 10 minuter med bil. Sover hemma. Vaknar hemma.

Myyyser!

God jul på er alla!

Skadad av julkalendern?

Har ni sett årets julkalender?

För er som inte gjort det: Det är som så att den finlandssvenska mamman i familjen räknar på finska när hon blir arg/upprörd.

Häromdagen (förra lördagen tror jag det var) så var det något som inte gick som det skulle för L, jag tror att han höll på att tappa sina godisar eller något i den stilen varpå man hör honom börja:

"Yksi kaksi kolme"....

Roliga ordval

Killarna börjar mer och mer utveckla sitt språk.

Jag häpnar var och varannan dag över hur de uttrycker sig. Som idag när det var dags att välja "saga på CD" som de alltid somnar till efter den vanliga sagoläsningen och han som skulle välja sa:

"Jag tror jag väljer den som sitter i. Den var inte så dum."

Eh, nä - det var den väl inte?!

Lägger ner luckorna

Har liksom insett att jag inte behöver ett "stressmoment" till just nu.

Under helgen har julklappsinköpen gjorts klara (vissa saker måste dock hämtas på något utlämningsställe vad det lider), pepparkakorna är bakade och dekorerade och lussekatterna är också färdiga.

Imorgon skall jag med T till skolan och sedan skall vi direkt till killarnas lussefirande på dagis. Tisdag skall jag jobba kort dag och sedan till T:s skola igen - för lussefirande där.

Sedan är det bara en vecka kvar till jullov. Skönt!

Det som är kvar på agendan är bl a köttbullerullande och julgodistillverkning.

Det ska vi nog hinna.

Ovanpå allt detta är jag idag evigt tacksam för skepticismen som höll oss ifrån Pandemrix. Om ni missade kvällens Kalla Fakta - läs mer här...

Lucka 9

Dag 09 – Platser jag besökt

Haha, jag ligger lite efter tror jag. Lite vabb, en hel del jobb och lite allmänna julförberedelser har liksom kommit emellan när det har gällt ork och tid...

Jag vet faktiskt inte vad jag skall skriva om platser jag besökt. Jag skulle kunna skriva om Allsån, den mäktiga forsen i Jokkfall, Phi Phi Islands, vulkanen Teide, dalahästfabriken i Nusnäs, marknaden på Ibiza, Tsambika Beach, Lejet, La Mata, Höganäs, Helsingfors eller någon annan plats jag har besökt. Men, vilken skall jag välja?

How about: ingen?!

Just nu känns det spännande nog att leva och bo i en förort till staden som idag har blivit offer för en självmordsbombare. Vad är det som händer?!

Lucka 8

Dag 08 – Ett ögonblick

Oj, det här ämnet var lite svårt känner jag...

Ögonblicken när jag såg mina barn för första gången - när det gäller dottern, när de lyfte upp henne på min mage och när det gäller pojkarna, när de lyftes över skynket (de kom med planerat snitt) ligger ju nära till hands att berätta om. Det är exakta minnesbilder. Lustigt hur de sätter sig fast.

Men, men när jag tänker på frasen "på ett ögonblick" - så tänker jag på det som hände vår släkt den 19 mars 2003. När min morbror p g a ett ögonblicks ouppmärksamhet - ett ögonblicks fokus på fel sida vägen gick ut framför en buss. och dödades.

Än idag har jag svårt att förlika mig med tanken på att han faktiskt är borta. Mitt i livet. Första barnbarnet hade just fyllt 1 år. Så mycket kvar att ge. Det känns inte alls som om det snart är 8 år sedan det hände. Så onödigt.

Och det gick på ett ögonblick.

Lucka 7

Dag 07 – I min handväska

Min handväska är rätt liten. Lik förbaskat får jag plats med rätt mycket grejer.

Där finns för det mesta bilnycklar, hemnycklar, passerkort till jobbet, Eucerin läppbalsam (mina läppar gillar inga andra "läppemoj" när de är torra), ett par läppglans, mobiltelefon, en eller ett par tamponger, några lösa mynt (kanske), en kortficka och ett par pennor. Ungefär så.