Min kommentar till den här artikeln:
Den dag vi får en statligt styrd föräldraledighet - kvoterad alltså - kommer föräldraskapet inte ses som en kvinnofråga längre. Då tror jag att fler män kommer att tvingas att ta mer ansvar för sin familj och ingen kommer att hindras i karriären av att de skaffar barn. Alla gör det ju och man kan ju inte diskriminera samtliga i s k fertil ålder.
Då blir inte en färgmatchad rabatt eller en förvaringsoptimerad hall heller enbart kvinnans problem. Vi kvinnor tar på oss projektledarrollen alldeles för lätt - jag tror det ligger i vår natur. På samma sätt tar vi på oss majoriteten av föräldradagarna eftersom det är möjligt och blir då automatiskt spindeln i nätet eftersom vi har mest hemmatimmar bakom oss, från början av vårt familjeliv.
Jag har gått i exakt samma fälla själv, kanske inte helt självmant, men ni som känner mig lite extra vet hurdan jag är till min natur - inte bara i familjesituationen. För er som inte känner mig så väl, kan jag berätta för om arrangerade skoldanser (på högstadiet), elevrådsengagemang och liknande saker som bara fortsätter i föräldraråd, klassmammeskap och styrelseuppdrag i bostadsrättsföreningen... Ja, ni hör ju.
Men, hursomhelst. Mammorna backar i större utsträckning hem eftersom männen inte gör det.
Jag har en liten liten tro på att det hårdare samhället i mångt och mycket beror på att allt fler av våra ungdomar är sådana som offrats på "Mammons altare" - d v s där båda föräldrarna har gjort karriär och inte haft tid att se sina barn. Vad är det för självförverkligande i att "offra sig" och vara hemma med sin familj? Det är ju det allt går ut på - att förverkliga sig själv och tjäna mest pengar. För den delen - varför kallas det för att "offra sig"?! Varför är det så fult?!
5 kommentarer:
Så här svarar Linda Skugge när en läsare skriver att hon borde skaffa en man att dela ansvaret med:
Svar: Det finns inga män som tar halva ansvaret. Det måste vara biologiskt.
Jag har själv velat ställa samma fråga när hon gång på gång skriver att hon gör allt själv. Och så har hon ett bra svar att ge! Jag blir glad och känner igen mig och förstår min situation och orkar ett tag till! Jag tjänar inte många pengar varje månad, men inte vill jag påstå att jag offrar mig. Jag njuter av mitt hem och mina barn och pysslet här hemma och jag älskar mitt jobb! Jag har det bästa av båda världar. Vet inte om jag är för eller mot kvoterad föräldraledighet, jag har inte heller läst artikeln du länkar till, ville bara reflektera kring hennes svar då jag tyckte det passa in här.
Ja denna debatt är intressant och viktig men för första gången sen jag börja läsa här finns det något jag inte håller med om. Jag tror inte på statlig styrd föräldraledighet, usch och fy att nån annan ska bestämma hur man ska lösa privatsaker.
Våra löner måste blir mer jämställda då tror jag några knutar löser sig men det är inte hela sanningen, men jag vill inte att storebror ska bestämma vem som ska vara ledig...
Jag inbillar mig att allt grundar sin i jämnställdheten. Om vi levde i ett samhälle där män och kvinnor hade samma lön och samma självklara rättigheter OCH SKYLDIGHETER så skulle det säkert se olika ut. JAg har sagt det förut och säger det igen. Jag VILL och MÅSTE få tro att de flesta papporna vill vara hemma och njuta av sin barn de med. Min uppväxt med pappa är inte sämre än mina bröders, som växt upp med mamma. I vår familj skulle det kanske bli svårt då min sambo är egen och dessutom drar in det dubbla i lön...Men jag vet att han skulle göra allt för att försöka få vara med sitt barn. Hemmet - det sköter han mest just nu. Städning och matlagning. Jag hinner helt enkelt inte =)
Jag är också helt emot att staten ska styra fördelningen, det MÅSTE vara upp till var familj. Herregud! Man behöver inte bortförklara ev snedfördelning med löner hit eller tid dit utan man måste bara vara medveten att vad man nu tar för beslut så ger det på ett eller annat sätt ringar på vattnet...
Jag själv är i den båten. Sambon är egenföretagare och ensam i firman, han KAN inte vara långledig i ett sträck. Eller ja, han k-a-n men då går firman ikull. Det är DEN ringen på DET vattnet isf. Jag har nu varit hemma med son nr 2 och gjort i princip allt här hemma (städ, tvätt, mat bla bla bla). Ap-less på det. Men nu pågår inskolning på dagis för fullt och jag börjar jobba nästa vecka. DÅ blir det att ha familjemöte och se till att vi kommer ÖVERENS och FÖRDELAR det som kallas HUSHÅLLSSYSSLOR!
Hmmmm...om staten promt ska bestämma över vem som byter blöjor och introducerar smakportioner kan de väl även lagstadga om detta när de ändå håller på!! Varför hänga upp sig så förbannat på föräldraledigheten, den vara ju under så kort tid och det är ju faktiskt EFTER den som livet på allvar måste funka för alla parter.
Är också helt emot statligt styrd fördelning av fp, dels för att jag inte tror att det löser något, snarare tvärtom, och dels för att jag tycker det är helt absurt att staten ska bestämma hur folks liv ska se ut. När vi har lika rättigheter, lika skyldigheter, rättvisa löner, lika sjukvård och förmågan att faktiskt acceptera att könen är olika, då närmar vi oss en lösning. Men ingen ska bestämma hur jag och min man vill/ska/kan vara hemma med våra barn! Alla familjer ser olika ut och har sina anledningar till hur de fördelar sin fp och så måste det få vara.
Skicka en kommentar