Efter att ha läst den här artikeln så kan man ju säga att den "diet" som jag har valt att följa nu en tid, inte skulle vara något bättre än någon annan. Och jag är förstås böjd att behöva tro det som man fått fram i den vetenskapliga undersökningen - MEN... Jag har ett stort men, jag tror ändå att det beror på hur man gör, varför man gör och hur man tänker när man gör det.
I mitt fall så vet jag att jag normalt sett sätter i mig på tok för mycket socker och har så gjort under en längre period. Jag är, vad man kan skulle kunna säga, sockermonstrets fånge. Småäter gärna och gärna då söta saker.
Jag är också en sådan där människa vars humör och tålamod påverkas rätt mycket av hur mitt blodsocker ligger till.
Jag tror också mycket på det här med ökade risker för diabetes när man har ett högt insulinpåslag alltför ofta p g a att man äter alldeles för sötad mat med snabba kolhydrater o s v.
Så, visst - metoden kanske inte är bättre än någon annan när det gäller att gå ner i vikt - utan lika bra/dålig.
Men, i mitt fall så gäller det att avgifta sig från sockret. Att få bättre kontroll på blodsockret överlag. Och - det jag upplevt hittills så där direkt är att mitt tålamod har blivit mycket bättre, min stubin är mycket längre och jag mår rent humörmässigt mycket bättre. Jag känner mig faktiskt piggare - när jag fuskat med ex bulgur till lunchen igår - så infann sig den s k "palt-koman" direkt! Så tydligt har jag inte känt det förr, eftersom det har varit ett "normal-läge" då, men som blev så väldigt uppenbart för mig då.
När jag sedan är "avgiftad" och känner att jag har mer koll på hur blodsockret går upp och ner, så kommer jag att börja att äta "normalt" igen, men förhoppningsvis har då min kropp släppt det eviga pockandet på godis och annat och därför kommer jag i längden ändå vinna hälsofördelar även om jag kanske inte gått ner massor i vikt.
Så, vad man än säger om dieter till höger och vänster - jag tror man måste se till sitt eget liv, till sina egna "problem" som jag med mitt blodsocker - och välja en stil som passar en utifrån det. Det är vinstkonceptet tror jag. Att bara "svälta sig" för svältandets skull, oavsett vilken metod man väljer - ja, den är klart dömd att misslyckas.
4 kommentarer:
Och ditt syfte är inte längre att gå ner i vikt, eller vad??
Tror du tänker helt rätt. Det viktiga är att metoden passar DIG. Om ett halvår kanske du hittar en som passar till det syftet du har då. Tycker du är jätteduktig, kämpa på!! Kram!
Jo, mitt huvudsyfte är fortfarande att gå ner i vikt. Men, jag tycker det är toppenbra att jag också har hittat något som passar mig så bra! Inte bara för viktnedgången utan mer för MIN hälsa förutom just minskade kilon. Om man säger så.
Olika saker passar säkert olika människor också. Jag tror inte på bantinigskurer, typ Cambridge, Nutrilett etc utan att lägga om sin livsstil. Man måste tänka långsiktigt och vem orkar äta soppa resten av livet? För mig var GI ypperligt och så snart det är OK, typ efter amning, ska jag köra igen. Har aldrig ätit så gott och mått så bra som då och heller inte saknat något, men som sagt, allt kan inte passa alla! Dessutom, som du själv skriver, är det mycket logik i GI-metoden, bitar faller på plats när man sätter sig in i det ordentligt och man fattar VARFÖR det fungerar. Hoppas det går bra iallafall! Kram!
Skicka en kommentar