Ibland kan en provrörsbefruktning där ett ägg sätts in - sluta med först tvillingbesked och nu, vid ett något tidigt rutinultraljud eftersom blivande modern hade lite ont, ett trillingbesked!
Den blivande fyrabarnsfadern sitter just nu hemma och tar sig ett par stärkande öl och planerar för framtiden... Något skakad, kan man säga... Enäggstrillingar är ju inte helt vanliga...
8 kommentarer:
OJ!
Vad säger du? Ska ni ha trillingar?
Hehe, nej - inte vi, min mans kollega :-).
Vi som var "oroliga" över att det skulle bli två här... Men samtidigt, vilken lycka!
Vad säger man i ett sånt läge? Grattis eller Oj?
Trillingar vore ju helt underbart. Säger jag som inga barn har alls :)
Fin blogg. Ha en bra helg!
Ja jösses.. jag minns när vi gjorde ultraljud då sa barnmorskan "här har vi den ena.. och här den andra... hm, bäst jag kollar så det inte finns en tredje".. Gissa om vi vart lätt chockade!! Även om det "bara" blev två!! :o)
Ha en skön lördagskväll! Kram!
Jag tror inte det är så enkelt som att det är en stor lycka att få ett trillingbesked.
Med en trillinggraviditet så kommer också en väldigt mycket större mängd oro (och även risk) för att något skall gå fel - att barnen inte skall må bra o s v. Dessutom så är det en otrolig massa praktiska frågor som liksom ställs på huvudet när man får tre små barn samtidigt - hur det än är så klarar man två på egen hand, men det är desto svårare att klara av tre. Har man då de ekonomiska möjligheterna att vara hemma båda två hela tiden eller åtminstone en längre period? Och om man inte har det - hur löser man det då? Hur gärna man än vill, så kan man t ex inte bära tre barn samtidigt - två klarar du, men inte tre. Matning - jag flaskmatade mina killar genom att sätta dem i varsin babysitter och satt i mitten med en arm om vardera och en flaska i handen - lite närhet, och mat till båda samtidigt - med tre... Ja, jag känner ingen som har tre armar...
En snabb sökning på nätet efter trillingvagnar informerar också om att den trillingvagn som Urban Jungle tidigare har haft har utgått - men att det finns några få exemplar fortfarande, typ... Om man inte får tag på någon sådan, hur gör man då? Har en tvillingvagn och alltid en i bärsele/sjal eller hur gör man?
Så, jag lider med dem, faktiskt. För, trots att det är superhäftigt och väldigt ovanligt, speciellt och allt det där - så tvivlar jag på att så många skulle vilja byta med dem.
Jag skulle det inte. Jag tycker att två på en gång räckte mer än väl.
Skicka en kommentar