På väg för att shoppa vinterkläder i söderled kom jag mig förbi en bil med punktering. Mannen i sällskapet (en man och en kvinna) vinkade med händerna när jag närmade mig i rätt hög hastighet (motorväg) - men utan att egentligen reflektera så slog jag till bromsen och stannade.
Det visade sig att de tyvärr inte hade något fälgkors och behövde låna ett. Bärgaren skulle inte kunna komma än på en timme.
Så, visst fick de låna vårt.
Jag stannade och väntade medan han kämpade med att få loss hjulet (tänk att det alltid är ett ytter-hjul som det händer med - så han arbetade farligt nära bilar som svischade förbi i hög fart). Jag förklarade för barnen att man skall hjälpa varandra i trafiken - att det nästa gång kunde vara vi som behövde hjälp så där (man måste ju använda de goda saker man gör som bra exempel, haha!). Men, tyvärr hade låsbulten fastnat fullständigt (förmodligen åtdragen för hårt av maskinen hos däckfirman som rört den senast) - så de fick vackert vänta på bärgaren iallafall...
Jag fick tuffa vidare och de fick vänta kvar iallafall.
Det var inte förrän efteråt som jag tänkte på det. Tänk om de hade varit onda? Och jag stannade för att hjälpa. Med mina tre barn i bilen. Tänk om det hade varit vägpirater och inte ett medelålders strandat par, de hade visat sig vara? Är det inte skrämmande att man ens skall behöva fundera på det?
Och så ser jag fram emot att fler beskriver sig själva - se nedan!
4 kommentarer:
Livet skulle bli så förfärligt begränsat om man hela tiden avstod från att närma sig människor för att det finns en risk att de skulle skada en.
Det livet vill inte jag ha. Man måste ta risker, annars har man ju inget liv i bemärkelsen LIV.
Visst är det sorgligt att man ens reflekterar över om man ska stanna och hjälpa andra, speciellt i trafiken då man är grymt utelämnad.
Jag/vi försöker att stanna och hjälpa enligt principen "pay-it-forward". Inte sällan vill folk ge betalt för att man hjälpt till, men vi vill såklart inte ha några pengar, vi vill att den personen hjälper någon annan en annan gång istället.
Minns en gång när vi såg en bil stå i vägrenen. Vi stannade för att kolla om vi kunde hjälpa till. Killen hade fått soppatorsk. Vi fyllde på med bensin från vår reservdunk så han kunde åka hem och fira påsk lite snabbare. Jag har tagit upp en liftare och skjutsat honom 7 mil (jag skulle inte ens dit) för att jag ändå inte hade nåt att göra, och han skulle lifta till sin stora kärlek och försöka övertyga henne om att han var hennes stora kärlek.
En gång ringde det på dörren och en kvinna stod utanför alldeles för tunt klädd för årstiden. Hon verkade vara psyksjuk, och berättade att hon blivit utsläppt (varifrån vet jag inte) och att hon frös. Jag hade en avlagd vinterjacka som passade henne som hon fick!
En vinter mötte jag en äldre dam, tunt klädd som irrade omkring. Innan hon kom fram till mig hade hon pratat med flera personer, men ingen brydde sig eller reagerade. Jag märkte snabbt att damen var väldigt dement. Ställde frågor om hennes namn och var hon bodde, men hon visste inte. Som tur var så var vi nära ett äldreboende så jag bad damen följa med mig dit så hon kunde få värma sig där. Tänkte att hon kanske bodde där. Personalen kände inte igen henne, men skulle ringa det andra äldreboendet och se om hon hade gått därifrån. Än idag tänker jag på henne. Undrar om hon lever fortfarande och hur det gick för henne!
Ja, det var några gånger jag lyckats hjälpa till. Kan rada upp många fler, men då verkar jag så självgod ;).
Glädje och hjälpsamhet ska spridas!
Det är hemskt att man faktiskt måste tänka såna tankar.. i det här fallet var det ju bra att du tänkte det först EFTERÅT!! Men å andra sidan så finns det onda människor som utnyttjar människors godhet.. Det är svårt det där.
Nilla: Ja, visst är det så. Men, inte desto mindre så tänker jag faktiskt så ibland. Nu hörde jag något om att man diskuterar att man kan bli straffskyldig om man inte aktivt ingriper om ett brott är på väg att begås. Men, det förändrar nog ändå inte min grundinställning att jag aldrig skulle riskera mina barns säkerhet om det stod mellan dem och någon annan/annat.
Ango: Det är verkligen toppenbra att det finns sådana som ni! Jag önskar att jag hade hälften av ditt sociala engagemang. Jag har en del men inte alls på långa vägar som du. Jag tycker verkligen tanken är viktig - just den där "pay it forward" för det handlar verkligen om att man hjälper för hjälpandets skull.
En sådan där fånig sak som jag kan bli galen på, som egentligen inte är en "hjälpa-sak" på riktigt men som ändå visar vissa människors inställning är när man håller upp en dörr för en person. Och den personen antingen bara går rakt igenom utan att bevärdiga mig med en blick eller ett tack. Alternativt att h*n tar emot dörren, men släpper den rakt i ansiktet på den som kommer efter istället för att "bjuda igen" direkt. Då blir jag smått förgrymmad faktiskt!
Pia: Ja, visst är det. Det är helt obegripligt hur en del kan. Men, tyvärr finns de ju.
Skicka en kommentar