Nostalgi

När jag var liten fick jag en stor bunt med mammas gamla singlar. Två stycken kommer jag ihåg lite extra. Framför allt denna (som jag osökt kommer att tänka på varje juni) - den är ju så söt!


Den andra hette "Så gick det till när farfar var ung" men, den enda variant jag hittar på Youtube av den låten, är med Eddie Meduza och Ultima Thule och den är så grovt slaktad att jag nästan mår illa. Så där ska det ju inte låta. Suck! På "mitt" original så var minsann konvolutet lila och svartvitt och så var det Yngve Forsells som framförde den.

Ack ja, den nostalgin...

Det händer så mycket

Jag har alltid tyckt att det är vansinnigt att den viktigaste perioden i ens skolliv sammanfaller med en period i ens liv då så oerhört mycket annat känns så väldigt mycket viktigare. Då så väldigt mycket händer i kroppen, i relationerna till andra människor, med hela jaget. Det finns en uppenbar risk att man kanske fokuserar fel, om man har otur.

Man lägger grunden för så väldigt mycket då - och bygger man en dålig grund då av vilken anledning som helst - skall det verkligen vara så att man är utdömd för alltid?

Så, personligen tycker jag att resonemanget är fullständigt idiotiskt! För den som vill skall möjligheten finnas när man kommit ikapp och landat.

Hemma igen

Härbret som skulle städas, är städat. Kompisarna som skulle fikas, är fikade (nåja, två av tre iallafall). Svågern som skulle grattas, är grattad. Men, allt det här regnet? Det skulle faktiskt inte regnas, hade vi ju bestämt!

Förutom det så har det varit en rätt trist helg.

Hade ju med mig ett extrabarn som kompis till T och de där två, "stora" barnen skulle jag ha behövt punktmarkera. De andra två, "små" barnen har faktiskt funkat bra. Men, de stora har hittat på saker de inte skulle, i stort sett hela tiden. Visst blir man frustrerad när det regnar och man inte kan vara ute precis så som man kanske vill - men måste man för det göra dumheter hela tiden?! Att åka ensam vuxen till en sommarstuga med fyra barn kräver att de är lite självgående. Och jag liksom räknade med att de skulle vara det. Hade jag förstått hur det skulle bli hade jag inte åkt. Så kan man väl summera helgen. Jag är banne mig tröttare idag än innan "semestern"... Suck.

Nu skall jag läsa ikapp för mina många dagar borta från internet.

Den blomstertid...

... ja, självklart måste också jag skriva ett inlägg om dagens stora händelse: Skolavslutningen. T:s andra. Lite extra rörande i år eftersom deras fröken M är en riktigt blödig sort och skall lämna dem för en annan skola och en annan klass (som bara råkar vara min kusin A:s dotters klass!) - därför var avskedet inför sommarlovet lite extra känslosamt. Även för åhörarna.

Jag som blir varm om hjärtat och lätt darrande på läppen bara av att se alla finklädda, förväntansfulla barn, alla blommor och allt - ni kan ju tänka er hur det är för en sådan som mig med "Den blomstertid" ovanpå det! Tyvärr har det ju regnat mer eller mindre hela dagen idag - så allt var inflyttat till gympasalen och det tog lite lite udden av det hela. Men, inte helt. Absolut inte helt. Jag var glad att jag kunde koncentrera mig på min kamera emellanåt och liksom skärma av mig lite grann. Gömma mig och min darrande läpp.

Nu är det alltså sommarlov. För att låta T slippa gå direkt till fritids på sommarlovets första dag, så har jag tagit ledigt imorgon (och är ju ändå ledig på fredag) och så åker vi till Dalarna i några dagar - jag, hon, killarna och F, en av våra kompisars söner tillika kompis till T - för ett litet mini-sommarlov innan fritids tar vid i några veckor innan den "riktiga" semestern.

Vi lever på hoppet att SMHI för en gångs skull skall ha fel om dåligt väder för den kommande helgens alla dagar, inte bara som det brukar - om det bra.

Ha det gott!

Läsa ikapp

Gör du det? Läser ikapp? Om du inte läst en blogg på en stund - läser du ikapp då - de inlägg som du ev har missat? Kommenterar du?

Jag gör det. Jag läser i stort sett alltid ikapp och jag kommenterar i stort sett alltid på de inlägg jag vill - även om de är lite äldre.

Ibland får jag bloggstopp för att jag inte vill lägga ett inlägg ovanför ett inlägg som jag vill försäkra mig om skall bli läst. Så att jag inte missar eventuella kommentarer jag annars kunde ha fått. Eftersom jag tror att folk liksom bara läser och kommenterar det senaste. Eller?

Edit: Och därför förstår ni nog varför det dröjer lite innan jag skriver ett nytt inlägg idag...

Edit 2: Om ni är intresserade av att veta det så har jag också funktionen för att få mail när en ny kommentar läggs in, aktiverad. Så att jag inte missar något som någon vill :-)

Varför?

Varför gör jag så här jämt?

Har en lång stund suttit och tänkt att jag borde gå och hänga den där tvätten och stryka kläderna till skolavslutningen till imorgon. Skolavslutningen imorgon ja, vad var det jag tänkte ha på mig? Den där blusen ja. Blusen, blusen... Den är SMUTSIG... Jahapp - så hamnade jag ett tag till framför datorn medan tvättmaskinen gör sitt.

Jag som skulle *gäääsp* gå och lägga mig tidigt ikväll.

Nåja, då får jag chansen att puffa lite för bloggen jag lagt till i min blogglista idag: Vuxna människor har inte hamstrar. Otroligt roligt!

Edit: Nämen, vad f.. När jag för en gångs skull inte börjar 6 dagen efter utan är ledig, så glömmer jag bort "Brothers and sisters" och eländet började 21:55 idag, dagen till ära - istället för 22:25. Så istället för att ha missat 20 minuter när jag nu sent omsider kom på det så har jag missat typ - HELA!

På tal om kladdkaka

Ni vet ju hur jag har tjatat om min gudagoda kladdkaka tidigare? Ja, den är fortfarande en av de bästa - men, sedan igår inte längre DEN bästa. Igår bjöd kollegan C på kladdkakan från himlen. Ja, det går inte att beskriva den på annat sätt. En kladdkaka som fick alla andra att falla i glömska. Det är helt sant att den gav mig gåshud. Jag har naturligtvis bett om receptet. Och jag lovar att återkomma när jag har fått det.

Den var liksom mjuk hela vägen från kanten och in (annars blir ju kanten nästan alltid så hård) och den var så krämig i mitten att jag nästan gick upp i brygga. Gjord på riktig choklad - mörk choklad - och serverad med vaniljglass. Jag åt så att jag nästan hamnade i koma. Inte bra för eventuella dieter med andra ord. Tur att jag har GI-paus.

Snygga smycken

Det blev slutligen ett varsitt armband från Kristallrummet till killarnas förskolefröknar - ett grönt (Fjärde chakra Anahata), ett rött (Första chakra Muladhara) och ett blandat (Chakraarmband - Kundalini), paketerade med varsin liten broschyr om chakrat, meditationstekniker och affirmationer som passar för det chakrat och för att expandera sin energi och närvaro i det området av sitt liv. Lite lagom flummigt, men, kändes bra att ge en present med en liten tanke bakom om man nu vill tro på sådant - och inte bara något opersonligt från Guldfynd eller liknande. Nu fick de också lika, men olika. Vi hamnade tyvärr i tidsnöd när det gällde att beställa från nätet.


Men, är det någon av er andra som vill ha lite länktips till en massa mysiga smyckessajter som jag fått tag på, och som jag är jättesugen på att använda en annan gång så - håll tillgodo:

Signerat
Miaji
Netglitz
Renathe
Jemp guld
Tid & Lust
Louise of Sweden
Hitta smycke
Marmalaid
Creative Lounge
Förr

Och... Armbanden överlämnades idag och jag tror de blev omtyckta. Lagom diskreta för den som vill ha det - men ändå väldigt vackra. Tycker jag iallafall.

Hemskt

Det är som en ödets ironi.

I vår lokaltidning "Mitt i..." var det för några veckor sedan en artikel i vilken man skrev om det ökande ungdomsvåldet och att det var allt fler tjejgäng som bildats och är ute och slåss. En av experterna uttalade sig något i stil med "det dröjer inte länge förrän en tjej slår ihjäl en annan tjej".

Och så händer det här.

Nu var det visserligen inte ett gäng, men det verkar ändå vara en tjej som ligger bakom.

Hur kan det spåra ur så till den milda grad? Jag har läst en del på nätet om det hela och om den bild som växer fram är sann så vill jag veta hur någon är funtad som både gör en sådan sak och som anstiftar en sådan sak. Hur blev de sådana? Hur undviker jag att mina barn blir sådana? Måste jag stänga in mina barn för att de inte skall utsättas för andra som blivit sådana? Sjukt var ordet.

Tradition

Ja, ett kan jag iallafall säga - det finns inte på världskartan att jag skulle välja att titta på Lotta istället för på Anders. Allsång skall vara på Skansen om det skall vara någon alls - inte på Liseberg. Och även om min pappa har gått i samma klass som Lottas faster, så är hon inte riktigt min favorit. Lite för klämkäck för min smak, om man säger så. Så, både vad gäller min traditionskänsla och min smak, så blir det inget av konkurrerandet hemma hos oss.

Har röstat!

Jag är lite fascinerad över hur de inte fattat varför folk inte röstar. Jag utgår förstås ifrån mig själv - vilket ju är fullt naturligt - men, när man ser till att valdeltagandet är så lågt, förstår man då från politikerhåll inte att folk inte förstår? Jag måste säga att jag fortfarande inte fattat vad det är jag skall skicka folk till. Vad EU-parlamentet har för mandat, vad de beslutar om, vad som fortfarande ligger kvar härhemma och så vidare. Om en sådan förståelse blev större, så tror jag också att folks engagemang skulle bli större. Nu känns Bryssel bara väldigt långt borta och de som skall sitta med där enbart som några som kommer att få snuskigt bra betalt och orimligt höga pensioner i efterhand. Vad de egentligen har för uppgift för oss och i det stora hela, vet vi väldigt lite om. Tror jag.

Men, jag tog mitt ansvar och tog med mig T till röstlokalen. Hon fick t o m följa med bakom skärmen och så visade jag hur man gör. När vi gick ut så indoktrinerade jag henne lite och sa något i stil med att jag nu gjort min medborgerliga plikt och röstat och att det är viktigt att göra det annars får man inte sedan sitta och gnälla. Så att hon redan nu lär sig tänket, tänkte jag. Det är dock skönt - hon vet vad jag röstade på, men hon säger själv att hon skulle ha röstat på ett annat parti/person (jag kryssade dock ingen). Det betyder att hon, så "liten" hon är, ändå tänker själv. Det är bra, tycker jag även om jag inte tänker spekulera i hur hon har tagit just det "beslutet". Hon har en åsikt, ett ställningstagande, och det är det viktiga.

Om jag tänker följa valvakan? Nej, jag tror inte det. Jag känner mig fortfarande helt ointresserad, faktiskt.

Och förresten - på tal om något helt annat: Tänk hur det skulle vara att vara Roger Federers mamma då! Bäst i hela världen genom tiderna... Snyft?

Är hon jag?

Nu har jag och T och hennes kompis bakat chokladbollar, citronmuffins och kolakakor till marknaden som skall hållas på T:s skola på tisdag. Upplägget är som följer: Alla barnen får 10 stycken skolansnamn-daler som de får använda under marknaden. Sedan har alla olika stånd och så får de gå runt och köpa saker av varandra (och sälja till varandra) - och för de daler de får betalt i sina egna stånd får de sedan också handla. I år skulle då T baka och hade genast dragit igång att hon skulle ha med sig kolakakor, chokladbollar, kladdkaka med grädde och hallon samt chokladrån (färdigköpta). Och en av kompisarna i samma grupp som hon skulle bara baka en sockerkaka. Eh? Är hon jag? Jag känner så väl igen mig i det där från när jag själv var mindre - där man ville göra allt och lite till och gärna ytterligare lite. (Jag är fortfarande organisatör i det mesta, så ränderna går liksom aldrig riktigt ur...)

Jag hejdade henne hursomhelst och fick henne att dra ner på ambitionsnivån till chokladbollar och kolakakor. Och så OOPS så bjöd grannen barnen på fika häromdagen och hade citronmuffins och vips så hade hon bestämt att sådana också skulle läggas till repertoaren för marknaden. Så, idag har vi varit och handlat och grannflickan hyrts in som assistent och de sista kolakakorna är på väg in i ugnen i detta nu.

Det enda som är tråkigt i det hela är ju att man inte får provsmaka. Framför allt citronmuffinsen är jag nyfiken på, för sådana har jag inte smakat förr. Men, det blev ju "bara" 20... Så, jag får väl försöka få mig några daler och besöka marknaden på tisdag, eller något, haha!

Allmänbildning

Jag har sysslat med att allmänbilda mina barn nu på kvällskvisten. Trots T:s protester har vi tittat på fotboll. Herregud, de har ju en mamma som är praktiskt taget uppvuxen vid sidan om en fotbollsplan - så de bara måste ju lära sig lite regler och att det kan vara ohyggligt spännande. M förstår direkt. Men, han vill helst inte titta, han vill spela själv. Men, han är ändå den som tittar mest intresserat. Sedan drog vi lite regler - offside, hörna, inkast, straff, varning och frispark var väl de vi hann igenom under första halvleken. Ja, tyvärr fick vi ju också se ett mål - bakom fel målvakt. Men, just den biten av fotboll kunde de redan.

Nu tänkte jag faktiskt titta vidare.

D står i en luftballong någonstans över Sthlm. Ser ni en vit en med texten Aftonbladet på, så är det ganska stor chans att min make finns med i den tillsammans med sin pappa. Tyvärr startade flygningen sent och går inte över här överhuvudtaget (det blåser inte sådana vindar idag) - så vi andra får nöja oss med att se de bilder han tagit, imorgon. Eventuellt skulle han/de dock lyckas komma i närheten av Råsunda från luften. Så en liten dos fotboll kanske han hinner få...

Blödig mamma

Har man inte gått och blivit en genuin mamma när man, när det kommer till stora triumfer i stil med Robin Söderlings bragd idag, liksom sitter och tänker på hans mamma. Hur stolt hon måste vara. Och hur otroligt nervig man själv hade varit om det varit något av ens egna barn som spelat en sådan nervkittlande semifinal och hur extra extra extra overkligt stolt man skulle vara. När jag tänker på henne, mamman alltså, så får jag nästan tårar i ögonen och så blir hjärtat så där lite för stort nästan. Ni vet. Och så ler jag lite fånigt också. Är man inte lite väl fjantig då? Alltså mina barn är 8 och snart 4 år. Det dröjer nog innan de tar några finalplatser i Franska Öppna. Men, jag laddar redan för det.

Beslutsångest

Inför valet på söndag har jag beslutsångest. Jag vet ju vad jag fick i det där webbtestet men vet inte om jag verkligen vill rösta på det partiet. Men, jag är fortfarande rätt så dåligt insatt i alla frågor, så jag vet inte ändå. Jag vet bara vilka jag inte skall rösta på. Så långt eller för all del kort har jag bara kommit. Och valet är på söndag. Kan inte påstå att jag har ansträngt mig för att ta reda på så mycket heller - har inte sett en minut på någon av de tv-sända debatterna, så. Men, jag skall gå dit och kanske att jag bestämmer mig precis innan jag går in. Vi får se. Det jag tycker känns svårt är att veta vad som är viktiga frågor i det här valet, eller hur man skall säga. När det gäller kommun, landsting och riksdag så har man ju en ganska god uppfattning om vad de har för mandat att bestämma om och därför kan man bättre ha en åsikt om vem som kan företräda "mig" bäst i de frågorna. Men, när det kommer till EU-parlamentet så är jag redan där dåligt insatt i deras befogenheter och vilka deras frågor är/kommer att vara. Så, jag har en rätt lång väg att gå innan söndag.

Ljus

Sitter här med våta kinder, som så många gånger förr. Jag läser den här bloggen lite nu och då. Och jag tänker skicka ett ljus.

Om du orkar kan du också läsa den här artikeln. Nu skall jag iallafall gå och pussa på mina sovande barn.

Man får inte vara dum….

M har kommit på knepet… Han hänger sig runt mina ben och betygar mig sin kärlek “Jag tycker sååå mycket om dig mamma!!!” alternativt “Jag älskar dig så mycket så mycket så mycket” och kramar mina ben som en blodigel - och så säger han “Jag bara vill kramas hela tiden med dig..” varpå jag självklart böjer mig ner till honom och han suger sig då fast som en liten apa och säger “Kaaaan inte du bära mig?…”

Man skall akta sig för lata och sluga nästan-4-åringar.

Hemligt ord

Efter att jag och D för ett antal år sedan sett filmen Ghost tillsammans så bestämde vi oss för att vi skulle ha ett hemligt ord (om du som vi gillade filmen - klicka på namnet för en nostalgitripp). Ett ord som inte någon falskt medial person skulle kunna gissa sig till - som skulle vara nyckeln till om den som blivit kvar, skulle veta om det var "på riktigt" som den andra försökte kontakta från andra sidan. Romantiskt trams kanske, men inte desto mindre så känns det bra att ha en sådan liten hemlighet som jag lovar att ingen någonsin kan gissa. Inte ens de som känner oss väldigt väl.

Så, är det jag som blir kvar längst och jag av någon anledning kommer i kontakt med ett medium så kommer jag att veta om han/hon bara försöker lura mig eller om jag verkligen får en hälsning från D. Jag är ju en sådan som tror på ett liv efter detta. På ett eller annat sätt.... Åh, nu vill jag se filmen igen!

Har ni ett hemligt ord?



Och på tal om ovanstående klipp: Är det någon som förstår hur skådespelande män inte får stånd hela tiden när de spelar in laddade scener? Visst, det står massor med folk runtomkring hela tiden medans det filmas och det är klipp hit och klipp dit - men, alla mäns största stolthet är ju inte direkt känd för att hålla sig i styr på kommando och bry sig om sådana saker. Om den tror att det är saker på gång, så tror den att det är saker på gång. Eller är det så att det är en av Hollywoods största hemligheter, att det händer hela tiden men att deras motspelerskor har skrivit på ett avtal om att inte tala om det?

Jaha.....

Det var den sommaren det...

Stackars rökare...

... eller?

Jag kan förstå om rökarna känner sig förföljda, men samtidigt så är det ju ett val de gör - att röka eller inte röka. Idag finns det så otroligt många bra hjälpmedel - allt från rent medicinska varianter till olika fler-stegs-program med coacher man kan delta i, så man har ju alla möjligheter att klara det. Om min mamma klarade det - så klarar de allra flesta det. Hon hade när hon slutade rökt i över 40 år och är väl inte direkt känd för sin karaktärsstyrka, om man säger så.

Och, varför skall man som icke-rökare behöva hoppa över att sitta på en uteservering i vackert väder bara för att man inte vill bli inrökt av någon som har en dålig vana?

Jag håller nog med majoriteten av de tillfrågade - jag ser gärna att också uteserveringarna blir fredade zoner från cigarettrök.