Ja, nu har jag tittat på det där tvillingprogrammet på Tv4+... Och tjaa - jag måste verkligen säga att man kan ju dra vilka slutsatser man vill om man verkligen vill.
Som det här med att barnen leker med varandra inne i magen - och visst, det gör de säkert. Om man väntar ett barn, och buffar lite på magen så får man ju oftast någon form av buff tillbaka. På samma sätt så - när den ena buffar och kommer åt den andra så buffar den andra tillbaka. Ungefär. Men, till att säga att de tar med sig den leken ut - för att man har sett tvillingar leka på varsin sida av en gardin och liksom leta efter varandra med tyget emellan, tycker jag är att dra lite stora växlar på det hela. Gör inte alla barn så? Är det inte en form av tittut-lek, som alla barn tycker är roligt?! Eller som när de hade ett foster som var lite mer aggressivt och den lite mer passiva - drog sig tillbaka och lade sig med kinden mot moderkakan. Jahapp - när de väl var ute och den aggressivare drog igång, så sprang den passivare in i sitt rum och lade huvudet på sin kudde... Öh, för det första - finns det verkligen aggressiva foster?! Och för det andra - är det inte ganska naturligt att ett barn som kanske tycker att någon är lite "för bråkig" kanske springer och söker "tröst" hos en kudde eller en nalle eller liknande?!
Lite tramsigt tycker jag.
Men, sedan så fick man ju då se ett kejsarsnitt med fyrlingar, ett med trillingar och en vaginal förlossning av tvillingar. Och eftersom mina pojkar är små kejsare - så var ju det något som "talade till mig" på ett annat sätt. Det skumma är att trots att jag ju vet hur litet såret var/ärret är - d v s hur kort, så fascinerades jag ändå av hur litet hålet var, haha! Jag har nog haft någon bild av ett betydligt öppnare scenario, på något sätt. Inte det här med hela handen ner inuti och vispa runt i blindo på det där sättet. Hmmm... Men, lite rörd blir man allt.
Jag vet att jag sa det till D innan kejsarsnittet, när vi kom in på morgonen att "tänk att våra bebisar inte har en aning om vad vi håller på med, att de snart skall slitas ut ur magens mörka, varma.." Och just det slog mig nu också - hur abrupt ett planerat kejsarsnitt ändå är. Vid en vaginal förlossning (och även vid ett snitt som kommer av att en vaginal förlossning inte fortlöper som den "skall") är ju barnet/barnen ändå lite med på vad som händer - på ett annat sätt. Vi har ju ingen aning om huruvida M & L kanske låg därinne och sov och så ritsch ratsch så blev det ljust och kallt och inte lika mysigt längre. Vilken chock! Stackars barn!!!
1 kommentar:
Visst är kejsarsnitt något jobbigt för barnen. Alla mina är ju födda med snitt och de har haft olika typer av komplikationer efteråt.
Paulina låg ju i säte och plockades ut i v 38+5. Hon fick ligga under värmelampa ett tag för att hon hade så svårt att hålla värmen.
Simone trivdes alldeles utmärkt i magen så hon fick vräkas i v 42+1. Igångsättningen lyckades bra, men slutade i akutsnitt då hjärtljuden sjönk drastiskt under varje värk. Hon hade lite jobbigt med anidningen och fick kollas extra av barnläkare.
Victor hade det tuffast (men killar är ju "vekare" redan vid födseln så...). Han vräktes redan i v 36+6 pga att jag hade komplikationer. Han fick ligga på neo i 2 dygn pga att han hade det tufft med andningen.
När de föds med snitt blir ju inte lungorna ihoptryckta, vilket gör att andningen oftast påverkas. Samma sak är ju att det är ingen som meddelar bebisarna att det är dags att komma ut. Ena stunden varmt, mysigt och mörkt, nästa kallt, bullrigt och jätteljust (speciellt med OP-lamporna ;)). Kanske var det därför Victor vägrade öppna ögonen de första 5 timmarna, och Simone skrek redan när de öppnade livmodern?
Kram
/Ango
Skicka en kommentar