L har en ny favorit (en som var min favorit när jag var liten också) - och det är Barbapapa. Jag köpte en rad med Barbapapaböcker till T när hon var mindre, och jodå - hon gillade dem - men inte riktigt som L som gärna väljer en Barbapapa-bok vid varje sagoläsning.
Igår (och även idag) var det "Barbapapas resa" som var önskemålet. Och visst - jag har inga invändningar. Den handlar om att Barbapapa har varit ledsen en längre tid och eftersom inget annat hjälper så tar hans vän Jakob honom med sig till doktorn. Mitt i allt, när jag läser så avbryter L mig och pekar på huset som doktorn då skall bo i (Jakob och Barbapapa kommer gående mot huset på bilden) - och säger "Men, dörren är ju alldeles för liten! Hur skall Barbapapa komma in där?!"
Vi enades dock om att han, på samma sätt som han gör sig till elefanter, broar och fallskärmar, så kan han nog göra sig liten också - eller väldigt smal - så att han skulle kunna komma in. (Doktorn säger för övrigt att ledsenheten beror på att Barbapapa längtar efter en Barbamama, som han då sedan får resa runt och leta efter i halva världen och en del av rymden innan han hittar henne i sin egen trädgård).
Men, inte desto mindre så fascineras jag sådana här gånger av deras slutledningsförmåga. Mina små killar som håller på att bli stora!
L som ju idag också uppträtt solo på scen framför alla på hela dagis! De har sångsamling en gång i månaden, när alla 5 avdelningarna samlas i "rörelserummet" och så får varje avdelning gå fram till det lilla podiet/scenen och sjunga ett par inövade sånger för sina kompisar. Så var det en av pojkarna på en annan avdelning som ställde sig upp och bad att få sjunga en sång ensam. Vilket han förstås fick och det gav L idén. Så, när E var klar så ville L göra samma sak. Så - inför i runda slängar 70 andra barn gjorde min L-son scendebut idag med "Blinka lilla stjärna" med tillhörande rörelser och allt. Gissa om han varit stolt efteråt?! Och när jag kom och fick det berättat för mig - så lyste han som en sol. Stolt som en tupp!
6 kommentarer:
Min Barbapapa-favvo är när deras hus (av någon anledning) rivs och de bygger sitt eget.
P.S Är inte berättelsen om hur Baramama "föds" ur Barapapas egen trädgård lite lik Bibelns berättelse om Adams revben och Eva...?
Kanske det kanske? Hmmm. Inte tänkt på.
Däremot så har jag tänkt på hur det skulle kunna tolkas på hur man ibland inte "ser skogen för bara träd". Han for världen runt och så fanns det bästa hemma :)!
Ja, den du nämner har vi också. Välkommen hit och läs saga! :)
Liksom att Barbapapa föds av Per/Jakob (Gud?)och att av honom sedan uppstår Barbamama?
Näeee... Nej. Där håller jag nog inte riktigt med. Barbapapa (och resten av familjen) växer ju upp som små svampar ur marken. Bara så där :).
Barbapapa är en klassiker som jag också gillade när jag var liten, och här hemma har vi boken om hur Barbapapa kom till Jakobs hem och även hur han hittade sin Barbamama. Dessutom hittade jag en tavla på en loppis för en massa år sedan där hela Barbafamiljen är gjorda i filt, så den köpte jag direkt. Den har hängt i dotterns sovrum hela tiden och hon gillar den även om hon är för stor för Barbapapa numera... =)
Underbart med scendebuten. Nu är det bara att pressa honom så att han börjar skriva eget material, jag menar, han kan ju inte vara cover-artist hela livet. =)
Skicka en kommentar