Åh, hjälp! Det här var ju inte bra att läsa, med tanke på att jag redan har bacillskräck och nu också är tokless på sjukdomar.
Ni vet ju redan hur jag är med kramar (även om det inte alls är relaterat till bacillrädsla...). Hur skall folk nu uppfatta en - som inte vill ta i hand och inte kan kramas... Öh?!
Men, frågan är om det där med att ta i hand = klara sig undan sjukdomar verkligen kan appliceras på oss med barn. Rätt små barn. De gör ju så oerhört mycket annat än tar varandra i hand.
3 kommentarer:
Jag såg på det där Nanny-programmet på Åttan(?)om ett barn vars förälders bacillskräck satt sig hos ungen. Han klarade inte av att äta. Allt kladdigt var otäckt och han kunde bara äta kex. Den där västeråsaren är inget att hänga i julgranen, lite baciller måste man väl tåla? Har hört att fler och fler av våra barn i nordligare länder får astma för att vi har så bra isolerade hus. Jag förstår samtidigt att det inte är så stimulerande och roligt att ständigt vara hemma med sjuka barn. Jag propagerar bara för en balans.
Du får tänka på att inte stoppa fingrarna i munnen eller på något du ska äta innan du tvättat och spritat händerna. :) Tar du ofta i hand i ditt jobb förresten? Det gör inte jag, min vardag ser liksom inte ut så. Kram!
Jodå, det händer (att jag tar i hand alltså). Kanske inte såå ofta, men ibland.
Värre är egentligen alla dörrhandtag som alla möjliga tar i hela dagarna. Då brukar jag faktiskt dra ner ärmen :).
(Och - jag har en liten flaska handsprit på mitt skrivbord)...
Skicka en kommentar