Jag måste säga att efter förra programmet av "Stjärnorna på Slottet" - Staffan Schejas dag - så tappade jag så gott som all respekt jag kunde ha haft för Jonas Gardell. Som han åbäkade sig och fjantade sig, så blev jag rejält irriterad. Vad är det för inställning att vägra göra saker där man skulle kunna göra bort sig? Där man inte är "hemma" o s v? Jag tyckte kort och gott att han var störtlöjlig, om man säger så.
Nu har jag då suttit och sett gårdagens program. Jonas egen dag. Och - man kan väl säga att han, i mina ögon, är fullständigt återupprättad och mer därtill. En fullständigt fantastisk dag där han gjorde det som jag har saknat att de andra inte har gjort - han verkligen bjöd på sig själv - sina reflektioner och sin livsåskådning, som nu gör att jag ser honom i ett annat, bättre, ljus. Inte konstigt att hans hemsida överbelastades efter programmet. Man kan väl inte annat än älska honom?!
För övrigt har jag fått svar från SVT - angående den där texten som Kjerstin Dellert läste i det första programmet. Det var visst ur hennes egna memoarer. Det kanske är denna som åsyftas då - men jag lyckas inte lokalisera den, vare sig på Adlibris eller Bokus.
2 kommentarer:
Hej på dig. Du undrade ju hur man gör för att få de där etiketterna som jag ofta har längst ner i mina inlägg.
Gå till http://bloggar.se/hur/
Där står alltihopa utförligt beskrivet. Enklast är om man drar hem deras bookmarklet så som de beskriver det. Prova får du se. Och hör av dig om du kör fast.
/Abbes pappa
Hmm, jag har inte sett enda avsnitt av Stottet... Kanske borde kolla det.
Du . jag vet inte vad anser om utmaningar men jag fick en av Liz och skickar vidare den till dig. den finns på min blogg
Angie
Skicka en kommentar