Känner du för att hylla någon av dina vänner?
Kanske det här lite udda e-vykortet kunde vara något?
onsdag 30 september 2009
Jo, förresten....
... så har jag hittat en spoiler till dramat hemma hos Helena (ja, nu pratar jag om Ensam mamma igen)...
Man vet ju inte om det är sant - men...
Alltså. Suck. Egentligen vet jag inte om jag hade velat läsa det där.
Tänk efter före du klickar. OK?
Man vet ju inte om det är sant - men...
Alltså. Suck. Egentligen vet jag inte om jag hade velat läsa det där.
Tänk efter före du klickar. OK?
tisdag 29 september 2009
Känner du någon?
Är det någon av dina kompisar, syskon, arbetskamrater, barnens kompisar eller andra löst bekanta som har/har haft svininfluensan än?
Ingen här vad jag vet iallafall.
Borde det inte vara en väldig massa människor som har råkat ut för den nu? Om nu kulmen skall komma i början av oktober. Eh, början av oktober råkar vara nu i helgen.
Kollegans dotter hade något som lät som faktiskt lät som svininfluensan med den skillnaden att hon inte hade någon direkt feber. Men, det hade de sagt att "bara" 95% av de som får influensan får feber. Så hon kan ju för all del ha hört till de där 5. Men, i familjen finns ytterligare två barn och en mamma och en pappa - och ingen av dem har åkt på det. Så, då borde det väl rimligen inte vara den? Som skall vara så oerhört smittsam?
En annan kollega låg i nästan två veckor - totalt orkeslös och mådde jättedåligt. Gick ner 6 kilo på kuppen. Var in till sjukhus t o m, men någon svininfluensa var det inte enligt dem. Och resten av familjen - fru och tre barn fick det inte heller.
Lite skumt är det. Vad har de för koll egentligen?
Börjar likna "Peter och vargen" lite grann. Men, bara lite - än är det ju inte oktober, trots allt.
Ingen här vad jag vet iallafall.
Borde det inte vara en väldig massa människor som har råkat ut för den nu? Om nu kulmen skall komma i början av oktober. Eh, början av oktober råkar vara nu i helgen.
Kollegans dotter hade något som lät som faktiskt lät som svininfluensan med den skillnaden att hon inte hade någon direkt feber. Men, det hade de sagt att "bara" 95% av de som får influensan får feber. Så hon kan ju för all del ha hört till de där 5. Men, i familjen finns ytterligare två barn och en mamma och en pappa - och ingen av dem har åkt på det. Så, då borde det väl rimligen inte vara den? Som skall vara så oerhört smittsam?
En annan kollega låg i nästan två veckor - totalt orkeslös och mådde jättedåligt. Gick ner 6 kilo på kuppen. Var in till sjukhus t o m, men någon svininfluensa var det inte enligt dem. Och resten av familjen - fru och tre barn fick det inte heller.
Lite skumt är det. Vad har de för koll egentligen?
Börjar likna "Peter och vargen" lite grann. Men, bara lite - än är det ju inte oktober, trots allt.
Dilemma
Visst är det fånigt? Men, nu är jag ju en sådan som tittar på dokusåpor (nåja, inte alla - men en del) och just nu tänker jag ha åsikter om Helenas dilemma i "Ensam mamma söker". Eller ja, hon kanske inte alls upplevde att hon stod inför ett sådant när det här spelades in i somras - men, det gör jag, haha!
Hon har ju åtminstone minst tre riktiga pärlor i sin samling! Jag måste ju säga att jag har fått omvärdera det jag tidigare sagt om att en så pass mycket yngre kille inte kan vara något att ha för en fyrabarnsmamma på 37 (jaja, jag är 38 och har "bara" tre) - för, jag menar - Thomas?!
På pappret så ser ju Christian absolut ut som rätt matchning. Han är ju inte bara väldigt smakfull att se på, han är ju dessutom lite mer i samma fas som henne. Men, så har man Oskar som ju är så läcker att man skulle kunna äta honom med sked och så kommer Thomas och bara äger Ja, suck. Vilket dilemma! Angenämt så det förslår, för all del.
Hos Madelene tror jag dessvärre att hon kommer att välja fel. Läraren ser ju ut att vara en riktigt bra kille och både hon och kompisen verkar ju ha fastnat rejält för honom. Men, är det bara jag som tycker att han håller distansen lite för mycket? Som känner att han är lite för avståndstagande för att det ska verka som att han verkligen är "på"?
Och hos Ulrika så förstår jag inte riktigt varför hon inte dissat den där självupptagna konsulten än? Om han inte kan hålla tand för tunga under den allra första tiden när det verkligen går ut på att göra ett gott intryck - vad är det då för man att bygga något på? Nääää, hos mig tar han då inga poäng!
Hon har ju åtminstone minst tre riktiga pärlor i sin samling! Jag måste ju säga att jag har fått omvärdera det jag tidigare sagt om att en så pass mycket yngre kille inte kan vara något att ha för en fyrabarnsmamma på 37 (jaja, jag är 38 och har "bara" tre) - för, jag menar - Thomas?!
På pappret så ser ju Christian absolut ut som rätt matchning. Han är ju inte bara väldigt smakfull att se på, han är ju dessutom lite mer i samma fas som henne. Men, så har man Oskar som ju är så läcker att man skulle kunna äta honom med sked och så kommer Thomas och bara äger Ja, suck. Vilket dilemma! Angenämt så det förslår, för all del.
Hos Madelene tror jag dessvärre att hon kommer att välja fel. Läraren ser ju ut att vara en riktigt bra kille och både hon och kompisen verkar ju ha fastnat rejält för honom. Men, är det bara jag som tycker att han håller distansen lite för mycket? Som känner att han är lite för avståndstagande för att det ska verka som att han verkligen är "på"?
Och hos Ulrika så förstår jag inte riktigt varför hon inte dissat den där självupptagna konsulten än? Om han inte kan hålla tand för tunga under den allra första tiden när det verkligen går ut på att göra ett gott intryck - vad är det då för man att bygga något på? Nääää, hos mig tar han då inga poäng!
måndag 28 september 2009
Prins Annorlunda
Har nu läst ut "Prins Annorlunda" av Sören Olsson och Yvonne Brynggård Olsson.
Sören som är mest känd som pappa till Sune och Bert - i ett litterärt perspektiv - är i verkligheten pappa till Ludvig, Lova och Vide.
Ludvig, Sörens och Yvonnes första barn föddes 1991 och boken handlar om när de fick beskedet att han har Downs syndrom och om hur livet blev när det inte blev som de hade föreställt sig det.
Det är en mycket varm och känslosam berättelse och jag fick verkligen känslan av att "bara för livet inte blev som man tänkt sig det, så kan det ju bli väldigt bra ändå".
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken! Jag har skrattat och jag har gråtit om vartannat och den kommer genast upp på en fin placering på min högst inofficiella "rekommendationslista".
Sören som är mest känd som pappa till Sune och Bert - i ett litterärt perspektiv - är i verkligheten pappa till Ludvig, Lova och Vide.
Ludvig, Sörens och Yvonnes första barn föddes 1991 och boken handlar om när de fick beskedet att han har Downs syndrom och om hur livet blev när det inte blev som de hade föreställt sig det.
Det är en mycket varm och känslosam berättelse och jag fick verkligen känslan av att "bara för livet inte blev som man tänkt sig det, så kan det ju bli väldigt bra ändå".
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken! Jag har skrattat och jag har gråtit om vartannat och den kommer genast upp på en fin placering på min högst inofficiella "rekommendationslista".
söndag 27 september 2009
Löständer
Varför inte göra sig omaket och skaffa sig löständer? Varför inte ta hela kostnaden på en gång?
Har nyss bitit sönder en tand.
Och våndas nu över vad det kommer att kosta. Våndas över att jag inte är hundra hundra säker på att jag går hos den bästa tandläkaren som finns. Våndas över att jag säkert inte gjorde det hos den jag gått hos i jättemånga år före heller och som jag faktiskt har insett nog inte hade så mycket koll som man kunde ha önskat. Men, hur reklamerar man sådant? Håller alla reda på exakt vilka tänder som lagats förut och har järnkoll på beteckningen på den tanden hit eller dit? Dentalt och distalt och siffror hit eller dit?! Hur vet man om det är en reklamation man skall göra eller inte? Kan man överhuvudtaget reklamera tandläkarjobb?
Jag har god lust att skaffa mig lösgom både uppe och nere. Så är jag av med våndorna. Då är det som det är. Kostnaden är klar. Problemen ur världen. Varför gör inte alla det?
Ibland suger livet mer än vanligt. Ibland, mer än annars, skulle jag vilja krypa in under ett täcke och aldrig behöva ta ansvar för något igen. Ever!
Har nyss bitit sönder en tand.
Och våndas nu över vad det kommer att kosta. Våndas över att jag inte är hundra hundra säker på att jag går hos den bästa tandläkaren som finns. Våndas över att jag säkert inte gjorde det hos den jag gått hos i jättemånga år före heller och som jag faktiskt har insett nog inte hade så mycket koll som man kunde ha önskat. Men, hur reklamerar man sådant? Håller alla reda på exakt vilka tänder som lagats förut och har järnkoll på beteckningen på den tanden hit eller dit? Dentalt och distalt och siffror hit eller dit?! Hur vet man om det är en reklamation man skall göra eller inte? Kan man överhuvudtaget reklamera tandläkarjobb?
Jag har god lust att skaffa mig lösgom både uppe och nere. Så är jag av med våndorna. Då är det som det är. Kostnaden är klar. Problemen ur världen. Varför gör inte alla det?
Ibland suger livet mer än vanligt. Ibland, mer än annars, skulle jag vilja krypa in under ett täcke och aldrig behöva ta ansvar för något igen. Ever!
Pinsamt fantasilöst
Såg enäggstjejer på så där 7-8 månader på det där Öppna Huset. Satt i sin vagn och hade varsin napp med namn på, i munnen.
Jag trodde först att jag läste fel. Var tvungen att dubbelkolla. Men, jo. Jag hade läst rätt.
Flickorna hette Emma och Ella. Alltså - fantasi, någon? Individualitet, kanske? Hur tänkte de föräldrarna? Tänkte de alls? Jag skiter faktiskt högaktningsfullt i om det var de allra vackraste namnen föräldrarna kunde hitta på - i ett sådant där läge så får man nog kanske släppa på just den principen och kanske ta "second best". Tycker jag.
Jag trodde först att jag läste fel. Var tvungen att dubbelkolla. Men, jo. Jag hade läst rätt.
Flickorna hette Emma och Ella. Alltså - fantasi, någon? Individualitet, kanske? Hur tänkte de föräldrarna? Tänkte de alls? Jag skiter faktiskt högaktningsfullt i om det var de allra vackraste namnen föräldrarna kunde hitta på - i ett sådant där läge så får man nog kanske släppa på just den principen och kanske ta "second best". Tycker jag.
Brandmän
Har varit på Öppet Hus på brandstationen i kommunen. Och jag säger bara det:
Min nästa man skall vara brandman!
Min nästa man skall vara brandman!
lördag 26 september 2009
Mamma eller katt?
Ett inlägg hos Ninni fick mig att tänka på den där gången när min lillasyster L hett önskade att familjen skulle skaffa en katt.
Nu hör det till saken att vår mamma är allergisk mot katt. Inte bara lite, utan mycket allergisk mot katt.
Så, mamma försökte väl förklara detta för L att om vi skulle ha en katt hemma i vårt hus så skulle mamma vara tvungen att flytta ut till en koja i skogen istället. Varpå L funderade en liten stund och så sa hon:
"Men, vi kan komma och hälsa på dig ibland"...
Nu hör det till saken att vår mamma är allergisk mot katt. Inte bara lite, utan mycket allergisk mot katt.
Så, mamma försökte väl förklara detta för L att om vi skulle ha en katt hemma i vårt hus så skulle mamma vara tvungen att flytta ut till en koja i skogen istället. Varpå L funderade en liten stund och så sa hon:
"Men, vi kan komma och hälsa på dig ibland"...
fredag 25 september 2009
Hur stor snopp?
Hittade ett kul test via Tingeling. Jag skulle ha en 17 cm stor snopp erigerad enligt det. Om jag var man alltså. Hade jag haft en tvilling - oavsett sort - hade den varit större. Undrar just varför? Är manliga tvillingar generellt sett mer välhängda alltså? Mina är än så länge pojkar, små pojkar, så där uttalar jag mig inte.
På samma ställe man kan man om man är man ta reda på hur stora bröst man skulle ha haft om man var kvinna.
Testa du med!
Och, det fanns också det där gamla hederliga - där man kan testa om man passar ihop med en person. När jag skrev in mig och D (med mitt flicknamn som efternamn då) så tajmar räknaren ut varenda gång. Det måste vara för att matchningen slår sådana gnistor att det inte går att räkna så högt. Eller hur?
Jag kan också berätta att jag är 14005 dagar gammal idag och att jag blir miljonär om ungefär 2 år!
På samma ställe man kan man om man är man ta reda på hur stora bröst man skulle ha haft om man var kvinna.
Testa du med!
Och, det fanns också det där gamla hederliga - där man kan testa om man passar ihop med en person. När jag skrev in mig och D (med mitt flicknamn som efternamn då) så tajmar räknaren ut varenda gång. Det måste vara för att matchningen slår sådana gnistor att det inte går att räkna så högt. Eller hur?
Jag kan också berätta att jag är 14005 dagar gammal idag och att jag blir miljonär om ungefär 2 år!
torsdag 24 september 2009
Hemliga liv
Jag har funderat lite med hänvisning till det jag skrev i slutet av Oceans eleven-inlägget om att det är mycket man inte vet om sina medmänniskor och deras hemliga liv.
Har ni tänkt på att en misstänkt mördare så gott alltid var det skötsammaste, fridsammaste och snällaste på denna jord innan h*n begick det hemska dådet? Ingen kan förstå att just h*n kan ha gjort sig skyldig till något dylikt.
Om det verkligen verkligen verkligen är sant - så innebär det alltså att vem som helst riskerar att bli en kallblodig mördare imorgon dag. Jag. Du. Min syrra. Din bästa kompis. Min kollega. Din ...
Har du stått inför det? Är det någon du har haft någon form av relation till - släkting, vän, kollega, granne som har gjort något helt oväntat? Något du verkligen inte kunde tro att h*n kunde göra? I efterhand - kan man verkligen inte se att saker man inte tänkt på tidigare, kanske inte var riktigt som man trodde eller tolkade det från början? Eller?
Har ni tänkt på att en misstänkt mördare så gott alltid var det skötsammaste, fridsammaste och snällaste på denna jord innan h*n begick det hemska dådet? Ingen kan förstå att just h*n kan ha gjort sig skyldig till något dylikt.
Om det verkligen verkligen verkligen är sant - så innebär det alltså att vem som helst riskerar att bli en kallblodig mördare imorgon dag. Jag. Du. Min syrra. Din bästa kompis. Min kollega. Din ...
Har du stått inför det? Är det någon du har haft någon form av relation till - släkting, vän, kollega, granne som har gjort något helt oväntat? Något du verkligen inte kunde tro att h*n kunde göra? I efterhand - kan man verkligen inte se att saker man inte tänkt på tidigare, kanske inte var riktigt som man trodde eller tolkade det från början? Eller?
onsdag 23 september 2009
Hänsyn?
D berättade om en person han mötte på jobbet idag. Personen stod mittemot D medan D letade efter information till honom - och hostade rakt fram på D hela tiden. Det här med att vända sig bort eller hålla för munnen var inte aktuellt överhuvudtaget. Varför gör man så?
Hade någon gjort så mot mig, framför allt i dessa tider, så hade jag banne mig sagt till. Finns det ingen hyfs eller hänsyn alls i en del?
Hade någon gjort så mot mig, framför allt i dessa tider, så hade jag banne mig sagt till. Finns det ingen hyfs eller hänsyn alls i en del?
Oceans eleven
Nu har jag förstått att man skulle ha varit ute och rört på sig under helgen - då hade man kanske sett Clooney eller Pitt eller någon av deras kumpaner reka inför dagens stöt!
Snacka om iskallt!
Och snacka om insider! Och sprängämnesexpertis!
Hur klarar man annars att spränga med sådan precision på precis rätt ställe?
Och så har man en helikopterförare som väl inte går av för hackor heller - som kan flyga på låg höjd i hög fart bland bebyggelse på det där sättet. Välplanerat och oerhört spektakulärt.
Tänk i helgen, när vi andra gled omkring och hjälpte folk med fälgkors och tittade på Svennis i "Här är ditt liv" - då var det ett gäng som lade sista handen vid sina väloljade planer och bara gick och väntade "På onsdag är det dags!"
Det är mycket man inte vet om sina medmänniskor och deras hemliga liv.
Snacka om iskallt!
Och snacka om insider! Och sprängämnesexpertis!
Hur klarar man annars att spränga med sådan precision på precis rätt ställe?
Och så har man en helikopterförare som väl inte går av för hackor heller - som kan flyga på låg höjd i hög fart bland bebyggelse på det där sättet. Välplanerat och oerhört spektakulärt.
Tänk i helgen, när vi andra gled omkring och hjälpte folk med fälgkors och tittade på Svennis i "Här är ditt liv" - då var det ett gäng som lade sista handen vid sina väloljade planer och bara gick och väntade "På onsdag är det dags!"
Det är mycket man inte vet om sina medmänniskor och deras hemliga liv.
tisdag 22 september 2009
En annorlunda barndom - av Iris Johansson
Som jag skrev redan igår så rekommenderar jag verkligen min senast lästa bok till er! Den handlar ju då om autistiska Iris (författaren) som under sin uppväxt visar upp alla de stereotypa beteenden som de allra flesta av oss lärt oss att förknippa med just en autist. Hon fladdrar med händerna, skriker när man tar i henne och har en massa andra "knäppigheter" som hon själv kallar dem.
Hursomhelst - med förståelse och oändligt tålamod lyckas ändå vissa personer, däribland hennes far, ändå att nå henne mer och mer och hon blir så småningom intresserad av den andra världen, den som vi andra finns i och de fördelar det finns med att samexistera i den. Steg för steg lär hon sig också att hantera den på sitt eget sätt. Hon finner på metoder att applicera det hon kan och vet som autist och tillrättalägga saker och ting i vår vanliga värld, för att den skall fungera med hennes sätt att fungera på.
Mitt i boken upplevde jag dock att den blev, som jag också skrivit tidigare, lite tjatig. Lite för mycket upprepningar av redan sagda och genomgångna scenarier. Men, när jag väl tagit mig förbi det partiet blev jag rikt belönad! Att få ta del av hennes världsbild översatt till en världsbild som den du och jag har ungefär samma uppfattning om, tyckte jag gav mig massor av aha-upplevelser och nya tankar. Hennes erfarenheter är så speciella och hennes sätt att använda sig av dem fantastiskt!
Jag vet att jag upprepar mig lite men, jag rekommenderar alla som är det minsta intresserade av det mänskliga psyket och dess vindlingar på ett eller annat sätt, att läsa denna bok. Jag kommer att hålla hårt i mitt exemplar, för jag skall absolut läsa den igen.
Hursomhelst - med förståelse och oändligt tålamod lyckas ändå vissa personer, däribland hennes far, ändå att nå henne mer och mer och hon blir så småningom intresserad av den andra världen, den som vi andra finns i och de fördelar det finns med att samexistera i den. Steg för steg lär hon sig också att hantera den på sitt eget sätt. Hon finner på metoder att applicera det hon kan och vet som autist och tillrättalägga saker och ting i vår vanliga värld, för att den skall fungera med hennes sätt att fungera på.
Mitt i boken upplevde jag dock att den blev, som jag också skrivit tidigare, lite tjatig. Lite för mycket upprepningar av redan sagda och genomgångna scenarier. Men, när jag väl tagit mig förbi det partiet blev jag rikt belönad! Att få ta del av hennes världsbild översatt till en världsbild som den du och jag har ungefär samma uppfattning om, tyckte jag gav mig massor av aha-upplevelser och nya tankar. Hennes erfarenheter är så speciella och hennes sätt att använda sig av dem fantastiskt!
Jag vet att jag upprepar mig lite men, jag rekommenderar alla som är det minsta intresserade av det mänskliga psyket och dess vindlingar på ett eller annat sätt, att läsa denna bok. Jag kommer att hålla hårt i mitt exemplar, för jag skall absolut läsa den igen.
måndag 21 september 2009
Jobbat sent...
... och börjar tidigt imorgon. Dessemellan tänkte jag förfasa mig över Anna Anka ikväll igen, haha!
Det jag tänkte få sagt är bara att jag nu läst ut "En annorlunda barndom" av Iris Johansson och att jag tänkte jag skulle recensera den lite närmare imorgon.
Det jag dock vill säga redan nu är att om du får chansen eller sitter med klickfingret redo på en sajt där man säljer böcker, redan nu ikväll: Se till att skaffa den! Jag rekommenderar den varmt!
Men, mer om det imorgon. Nu - TV och säng!
Det jag tänkte få sagt är bara att jag nu läst ut "En annorlunda barndom" av Iris Johansson och att jag tänkte jag skulle recensera den lite närmare imorgon.
Det jag dock vill säga redan nu är att om du får chansen eller sitter med klickfingret redo på en sajt där man säljer böcker, redan nu ikväll: Se till att skaffa den! Jag rekommenderar den varmt!
Men, mer om det imorgon. Nu - TV och säng!
söndag 20 september 2009
Iris
Jag har varit väldigt trött på kvällarna ett tag - och en smula oinspirerad också för all del - och har därför fortfarande inte läst ut boken om Iris. Nu har jag dock kommit över den något tjatiga mitten och hoppas få en liten nytändning - det verkar absolut lovande.
På mitt sängbord ligger nämligen ännu en ny bok (ja, det andra bokpaketet har kommit, men det har jag inte satt tänderna i ännu). Honungspojkens pappa rekommenderade den och jag nappade direkt och nu ligger den alltså där, alldeles invid min kudde och skriker "LÄS MIG!"
Och jag läser bara en bok i taget. Det är min policy och den håller jag fast vid så gott som alltid. Så, nu måste jag läsa klart, för att få läsa om Ludvig i "Prins Annorlunda" . Jag riktigt längtar!
(Någon som ser den röda tråden i mina bokval just nu? Ja, jag är en periodare.)
På mitt sängbord ligger nämligen ännu en ny bok (ja, det andra bokpaketet har kommit, men det har jag inte satt tänderna i ännu). Honungspojkens pappa rekommenderade den och jag nappade direkt och nu ligger den alltså där, alldeles invid min kudde och skriker "LÄS MIG!"
Och jag läser bara en bok i taget. Det är min policy och den håller jag fast vid så gott som alltid. Så, nu måste jag läsa klart, för att få läsa om Ludvig i "Prins Annorlunda" . Jag riktigt längtar!
(Någon som ser den röda tråden i mina bokval just nu? Ja, jag är en periodare.)
Hur många??
Nu är jag nyfiken på att höra hur många som utnyttjat sin demokratiska rättighet och förbannade skyldighet och röstat idag?
Inte jag.
Inte jag.
lördag 19 september 2009
Down memory lane
Alltså, jag gillar Svennis! Ännu mer nu än innan, faktiskt. Sicken sympatisk man!
Om de fortsätter att ta sådana här trevliga personer till "Här är ditt liv" så kommer jag att titta varenda lördag.
Kan ju inte hjälpa att jag tänker tillbaka på mitt liv också när andra ser sitt i "backspegeln". Inte fullt lika spektakulärt för all del - och jag är ju inte alls lika gammal än, men ändå.
Lite läckert att få vara med om en sådan där sak. En tanke som har sysselsatt mig en hel del är min bästa kompis Katarina från det allra första stället jag bodde på. Jag minns bara att hon hade brunt hår med rakt klippt lugg - lite så där pottklippt vill jag minnas (jag kan ha fel - det finns märkligt nog inga bilder hon är med på). Jag minns inte hur hennes storasyster såg ut - jag minns bara att hon hette Marie-Louise, men det kunde inte jag säga - så jag kallade henne för Mari-O-Lis. Marie-Louise och en annan flicka fick ofta bära mig till min mamma för att jag hade slagit upp tån i den lilla nedförsbacken ner till den andra lekplatsen på den gård vi bodde på. Den ena tog armarna och den andra tog benen. Jag har en bild av att det luktade speciellt hemma hos Katarina och "Mari-O-Lis" och att hennes pappa hade lite långt hår och tatueringar på armarna. Jag var 5 när vi flyttade därifrån och vi tappade kontakten helt. Henne tänker jag på ibland. Henne tappade jag bort helt. Tänk om jag skulle ha ett "Här är ditt liv" när jag blivit megakändis och hon dyker upp. Vad coolt!
Om de fortsätter att ta sådana här trevliga personer till "Här är ditt liv" så kommer jag att titta varenda lördag.
Kan ju inte hjälpa att jag tänker tillbaka på mitt liv också när andra ser sitt i "backspegeln". Inte fullt lika spektakulärt för all del - och jag är ju inte alls lika gammal än, men ändå.
Lite läckert att få vara med om en sådan där sak. En tanke som har sysselsatt mig en hel del är min bästa kompis Katarina från det allra första stället jag bodde på. Jag minns bara att hon hade brunt hår med rakt klippt lugg - lite så där pottklippt vill jag minnas (jag kan ha fel - det finns märkligt nog inga bilder hon är med på). Jag minns inte hur hennes storasyster såg ut - jag minns bara att hon hette Marie-Louise, men det kunde inte jag säga - så jag kallade henne för Mari-O-Lis. Marie-Louise och en annan flicka fick ofta bära mig till min mamma för att jag hade slagit upp tån i den lilla nedförsbacken ner till den andra lekplatsen på den gård vi bodde på. Den ena tog armarna och den andra tog benen. Jag har en bild av att det luktade speciellt hemma hos Katarina och "Mari-O-Lis" och att hennes pappa hade lite långt hår och tatueringar på armarna. Jag var 5 när vi flyttade därifrån och vi tappade kontakten helt. Henne tänker jag på ibland. Henne tappade jag bort helt. Tänk om jag skulle ha ett "Här är ditt liv" när jag blivit megakändis och hon dyker upp. Vad coolt!
God gärning
På väg för att shoppa vinterkläder i söderled kom jag mig förbi en bil med punktering. Mannen i sällskapet (en man och en kvinna) vinkade med händerna när jag närmade mig i rätt hög hastighet (motorväg) - men utan att egentligen reflektera så slog jag till bromsen och stannade.
Det visade sig att de tyvärr inte hade något fälgkors och behövde låna ett. Bärgaren skulle inte kunna komma än på en timme.
Så, visst fick de låna vårt.
Jag stannade och väntade medan han kämpade med att få loss hjulet (tänk att det alltid är ett ytter-hjul som det händer med - så han arbetade farligt nära bilar som svischade förbi i hög fart). Jag förklarade för barnen att man skall hjälpa varandra i trafiken - att det nästa gång kunde vara vi som behövde hjälp så där (man måste ju använda de goda saker man gör som bra exempel, haha!). Men, tyvärr hade låsbulten fastnat fullständigt (förmodligen åtdragen för hårt av maskinen hos däckfirman som rört den senast) - så de fick vackert vänta på bärgaren iallafall...
Jag fick tuffa vidare och de fick vänta kvar iallafall.
Det var inte förrän efteråt som jag tänkte på det. Tänk om de hade varit onda? Och jag stannade för att hjälpa. Med mina tre barn i bilen. Tänk om det hade varit vägpirater och inte ett medelålders strandat par, de hade visat sig vara? Är det inte skrämmande att man ens skall behöva fundera på det?
Och så ser jag fram emot att fler beskriver sig själva - se nedan!
Det visade sig att de tyvärr inte hade något fälgkors och behövde låna ett. Bärgaren skulle inte kunna komma än på en timme.
Så, visst fick de låna vårt.
Jag stannade och väntade medan han kämpade med att få loss hjulet (tänk att det alltid är ett ytter-hjul som det händer med - så han arbetade farligt nära bilar som svischade förbi i hög fart). Jag förklarade för barnen att man skall hjälpa varandra i trafiken - att det nästa gång kunde vara vi som behövde hjälp så där (man måste ju använda de goda saker man gör som bra exempel, haha!). Men, tyvärr hade låsbulten fastnat fullständigt (förmodligen åtdragen för hårt av maskinen hos däckfirman som rört den senast) - så de fick vackert vänta på bärgaren iallafall...
Jag fick tuffa vidare och de fick vänta kvar iallafall.
Det var inte förrän efteråt som jag tänkte på det. Tänk om de hade varit onda? Och jag stannade för att hjälpa. Med mina tre barn i bilen. Tänk om det hade varit vägpirater och inte ett medelålders strandat par, de hade visat sig vara? Är det inte skrämmande att man ens skall behöva fundera på det?
Och så ser jag fram emot att fler beskriver sig själva - se nedan!
fredag 18 september 2009
Personlighet
Bloggerskan Ting hade intervjuats av ett av sina barn och som avslutning skulle hon beskriva sig själv (sin personlighet) med tre ord.
Jag blev lite inspirerad där.
Men, det är svårt.
Jag skulle nog, tror jag, säga att jag är positiv (i min värld är glaset nästan alltid halvfullt och inte halvtomt), målmedveten och temperamentsfull (höga berg och djupa dalar - mycket humör).
Hur skulle ni som känner mig personligen beskriva mig?
Ja, även ni andra får ju gärna tycka till om den bild ni har av mig också, förstås!
Och - framförallt - hur skulle du beskriva dig?
Jag ser fram emot att få läsa!
Jag blev lite inspirerad där.
Men, det är svårt.
Jag skulle nog, tror jag, säga att jag är positiv (i min värld är glaset nästan alltid halvfullt och inte halvtomt), målmedveten och temperamentsfull (höga berg och djupa dalar - mycket humör).
Hur skulle ni som känner mig personligen beskriva mig?
Ja, även ni andra får ju gärna tycka till om den bild ni har av mig också, förstås!
Och - framförallt - hur skulle du beskriva dig?
Jag ser fram emot att få läsa!
torsdag 17 september 2009
Ingen sjukdom
Visst är det så att Försäkringskassan har rätt i att det inte är en sjukdom att vara gravid. Det håller nog alla med om. Men, däremot så utsätts kroppen ofta för ganska stora påfrestningar av olika slag av graviditeten och det är de som är sjukdomen. Jag tycker det är mycket märkligt att man igen och igen nekar sjukskrivningar till gravida, enbart för att de är gravida. Om man fick den typen av smärtor av att röra sig som man kan få av ex foglossning - om man nu inte var gravid, så skulle ju inte en sjukskrivning ifrågasättas det allra minsta. Det är enbart för att det är kopplat till en graviditet som det stoppas. Det som egentligen är det märkliga är ju hur länge de har fått hålla på med dessa regler!
Jag menar - det är ju inga problem att till exempel få en sjukskrivning om man är på fyllan och åker skidor någonstans i fjällen och bryter benet. Då skulle man ju lugnt kunna säga att det är självförvållat och därmed inte bevilja sjukpenning. Eller?
Jag menar - det är ju inga problem att till exempel få en sjukskrivning om man är på fyllan och åker skidor någonstans i fjällen och bryter benet. Då skulle man ju lugnt kunna säga att det är självförvållat och därmed inte bevilja sjukpenning. Eller?
TV-frossa
Jag är ju egentligen inte någon större tv-tittare. Jag följer vissa saker och har åsikter om det mesta (nähä?) men, om man jämför i den här familjen så är jag nog den som tittar på TV minst. D alla kategorier mest.
Men, det är faktiskt lite roligt nu. Med den nya TV:n känns det lite lyxigt. Jag försökte förklara för T idag, det där, att det känns lyxigt med en ny, stor TV. Hon svarade "Det är väl inget lyxigt - det är jättemånga som har en lika stor TV som vi!" varpå jag förklarade för henne att min känsla inte har något att göra med vad andra har eller inte har. Att min känsla har att göra med att jag tycker om vår nya TV och att det känns lyxigt att ha den, för mig. Jag hoppas och tror att hon fattade vad det var jag försökte få fram.
Eftersom M & L fyllt 4 så fick vi igår en glad överraskning då de, numera omfattas av den s k allmänna förskolan och vi därmed fick sänkt barnomsorgsavgift fr o m den här månaden. Så, idag har D beställt lite nya kanaler till vår nya fina TV (eh, 60 kanaler - vad skall man egentligen ha alla dem till?). Utgiftstotalen blev ändå lägre. Tack för det!
Men, T vet inget. Inte förrän kortet har kommit och vi är igång. Man kan säga att hon har tjatat ett tag om att det inte finns någon kanal för henne att se på. För hon är ju för stor för Barnkanalen, tycker hon. Jojo! Så, det blir en kul överraskning. Sedan kan jag ju glömma att ever få hålla i fjärrkontrollen! Jaja. Jag ser hursomhelst fram emot att få TV4 Guld och TV4 Fakta.
Men, det är faktiskt lite roligt nu. Med den nya TV:n känns det lite lyxigt. Jag försökte förklara för T idag, det där, att det känns lyxigt med en ny, stor TV. Hon svarade "Det är väl inget lyxigt - det är jättemånga som har en lika stor TV som vi!" varpå jag förklarade för henne att min känsla inte har något att göra med vad andra har eller inte har. Att min känsla har att göra med att jag tycker om vår nya TV och att det känns lyxigt att ha den, för mig. Jag hoppas och tror att hon fattade vad det var jag försökte få fram.
Eftersom M & L fyllt 4 så fick vi igår en glad överraskning då de, numera omfattas av den s k allmänna förskolan och vi därmed fick sänkt barnomsorgsavgift fr o m den här månaden. Så, idag har D beställt lite nya kanaler till vår nya fina TV (eh, 60 kanaler - vad skall man egentligen ha alla dem till?). Utgiftstotalen blev ändå lägre. Tack för det!
Men, T vet inget. Inte förrän kortet har kommit och vi är igång. Man kan säga att hon har tjatat ett tag om att det inte finns någon kanal för henne att se på. För hon är ju för stor för Barnkanalen, tycker hon. Jojo! Så, det blir en kul överraskning. Sedan kan jag ju glömma att ever få hålla i fjärrkontrollen! Jaja. Jag ser hursomhelst fram emot att få TV4 Guld och TV4 Fakta.
Lugn natt?
Kan tänka mig att TV3-generalerna gnuggar händerna idag när båda kvällstidningarnas löpsedlar idag handlar om något av deras program - den ena om Anna Anka (Hollywoodfruarna då) och den andra om Lyxfällan...
Det man väl får se som positivt i det hela är att det måtte ha varit en väldigt lugn och nyhetsfattig natt om man sätter sådana saker som huvudnyhet. Med andra ord har det inte skett några mord eller stora rån och det är ju bra. Om det inte helt enkelt beror på att man prioriterat väldigt fel på nyhetsredaktionen när man "satte löpet"...
Det man väl får se som positivt i det hela är att det måtte ha varit en väldigt lugn och nyhetsfattig natt om man sätter sådana saker som huvudnyhet. Med andra ord har det inte skett några mord eller stora rån och det är ju bra. Om det inte helt enkelt beror på att man prioriterat väldigt fel på nyhetsredaktionen när man "satte löpet"...
tisdag 15 september 2009
Hollywoodfruarna
Ja, jag säger då det.
I ena minuten läser man om att en väldig massa unga människor har sålt sex någon gång. Och i andra minuten är det ett program på bästa sändningstid om en glamourös lyxhora på TV3.
Ja, för vad annat kan man klassa Anna Anka som, som liksom fått Paul Ankas efternamn och alla hans miljoner i utbyte för att vara hålldam - en anställning som objekt att visa upp och använda sig av på alla de sätt? Jag led lite med henne när hon med ett litet ledset leende erkände att hon inte hade något val om hon ville följa med honom på hans resor eller inte. För alla de miljonerna var det bara att packa in sig och gilla läget. Som en trofé - på med stassen och blingblinget och visa upp dig, kvinna!
Vilka signaler ger det egentligen? Var det någon som tyckte att hon verkade lycklig?
I ena minuten läser man om att en väldig massa unga människor har sålt sex någon gång. Och i andra minuten är det ett program på bästa sändningstid om en glamourös lyxhora på TV3.
Ja, för vad annat kan man klassa Anna Anka som, som liksom fått Paul Ankas efternamn och alla hans miljoner i utbyte för att vara hålldam - en anställning som objekt att visa upp och använda sig av på alla de sätt? Jag led lite med henne när hon med ett litet ledset leende erkände att hon inte hade något val om hon ville följa med honom på hans resor eller inte. För alla de miljonerna var det bara att packa in sig och gilla läget. Som en trofé - på med stassen och blingblinget och visa upp dig, kvinna!
Vilka signaler ger det egentligen? Var det någon som tyckte att hon verkade lycklig?
Mörkt. Och mysigt!
Idag när jag åkte till jobbet var det nästan mörkt fortfarande. Lite kylslaget. Så småningom kommer jag att tycka att det är lite jobbigt. Att det är kolmörkt och kallt och "frysigt" och resten av världen sover. Men inte nu. Inte än. Nu tycker jag bara att det är mysigt! Välkommen hösten!
måndag 14 september 2009
Skynda för långsamt
Alltså, det börjar ju närma sig. Men, D tar det lite för lugnt i min smak.
Alltså, kan vi inte ta och boka långtidsparkeringen nu? Så att vi vet att vi får en bra plats?! Det är ju mindre än tre månader kvar.
Stackars lilla bilen som inte får följa med måste ju ha det bra medan vi är borta. Inte sant?
Alltså, kan vi inte ta och boka långtidsparkeringen nu? Så att vi vet att vi får en bra plats?! Det är ju mindre än tre månader kvar.
Stackars lilla bilen som inte får följa med måste ju ha det bra medan vi är borta. Inte sant?
Så klokt!
Jag tycker att det här inlägget hos Abbe-pappan eller snarare kommentaren och inlägget som var upprinnelsen till det - var bland det klokaste jag hört på länge.
För, visst är det så! Vi (nåja kanske inte alla, men de flesta tror jag ändå) förväntar oss dagligen att barnen skall förstå och acceptera vårt sätt att se på saker - och sättet att förhålla sig till det. Men, det är nog alldeles för sällan vi vänder på det. Och egentligen borde vi veta bättre.
För, visst är det så! Vi (nåja kanske inte alla, men de flesta tror jag ändå) förväntar oss dagligen att barnen skall förstå och acceptera vårt sätt att se på saker - och sättet att förhålla sig till det. Men, det är nog alldeles för sällan vi vänder på det. Och egentligen borde vi veta bättre.
söndag 13 september 2009
Favoriter?
Jaha, vilka är favoriterna i årets "Ensam mamma söker" nu då?
Kan du peka ut en eller två hos varje mamma som din/a favorit/er? Varför just han/de?
Kan du peka ut en eller två hos varje mamma som din/a favorit/er? Varför just han/de?
Godisfritt
Efter en rätt påfrestande lördag förra veckan, så togs beslutet att den här veckans lördag skulle bli en godisfri sådan.
Så, sagt och gjort - jag förklarade för barnen att denna vecka skulle vi inte ha något lördagsgodis - utan istället hade vi chokladbollar som killarna gjort i fredags, glass med chokladsås till efterrätt efter middagen och grönsaksdipp och allehanda frukter att smaska på. Lite socker, för all del. Men, inte lika mycket som i färgade små sliskiga mjuka saker i mängder. Om man säger så.
Och det gav faktiskt resultat! En mycket lugnare och mindre hetsig lördag på det hela taget. Skönt!
Så, även om jag inser det omöjliga i att ta bort godiset helt varje lördag - så har jag iallafall bestämt att godiset bara skall få komma fram först efter middagen. Då är det bara några timmar kvar till nattning och de har fått sitt godis iallafall. Men, utan att man har behövt röra sig ute bland folk med socker-övertända illbattingar.
Så, sagt och gjort - jag förklarade för barnen att denna vecka skulle vi inte ha något lördagsgodis - utan istället hade vi chokladbollar som killarna gjort i fredags, glass med chokladsås till efterrätt efter middagen och grönsaksdipp och allehanda frukter att smaska på. Lite socker, för all del. Men, inte lika mycket som i färgade små sliskiga mjuka saker i mängder. Om man säger så.
Och det gav faktiskt resultat! En mycket lugnare och mindre hetsig lördag på det hela taget. Skönt!
Så, även om jag inser det omöjliga i att ta bort godiset helt varje lördag - så har jag iallafall bestämt att godiset bara skall få komma fram först efter middagen. Då är det bara några timmar kvar till nattning och de har fått sitt godis iallafall. Men, utan att man har behövt röra sig ute bland folk med socker-övertända illbattingar.
Utlämnade
Jag var lite arg på mina söner idag. Istället för att städa sitt rum rev de bara ut mer och mer och mer och det var legobitar blandat med pusselbitar blandat med böcker blandat med smågubbar och så vidare i all oändlighet. Vilket gjorde mamman på lite sämre humör, om man säger så.
Jag skällde väl på dem lite varpå M frågar "Var är T?" svaret: "På kalas". "Pappa då?" frågade L. "Han är och tränar". "Jaha", svarade M. "Då är det bara du här då"....
Ja, det kan man säga. Alldeles utlämnade till en moders vrede. Stackars barn.
Jag skällde väl på dem lite varpå M frågar "Var är T?" svaret: "På kalas". "Pappa då?" frågade L. "Han är och tränar". "Jaha", svarade M. "Då är det bara du här då"....
Ja, det kan man säga. Alldeles utlämnade till en moders vrede. Stackars barn.
Blogglistan
Nu har jag slutligen uppdaterat min blogglista lite.
Jag kom liksom av mig när jag började använda BlogLovin.
Men, nu har jag tagit bort och lagt till. Städat och fejat. Så, nu är det så att endast de 25 senast uppdaterade syns. Det råkade bli ett litet gäng, nämligen... Så listan blev lite lång och lite otymplig. Det innebär alltså att man måste vara lite aktiv för att synas.
Jag kom liksom av mig när jag började använda BlogLovin.
Men, nu har jag tagit bort och lagt till. Städat och fejat. Så, nu är det så att endast de 25 senast uppdaterade syns. Det råkade bli ett litet gäng, nämligen... Så listan blev lite lång och lite otymplig. Det innebär alltså att man måste vara lite aktiv för att synas.
lördag 12 september 2009
Lyckan är stor
D har äntligen kommit med i klubben.
Ja, ni vet - den där klubben för dem som tittar på tv i lite plattare format.
Tjockisen har fått respass (ja, inte jag då, haha!)
Ja, ni vet - den där klubben för dem som tittar på tv i lite plattare format.
Tjockisen har fått respass (ja, inte jag då, haha!)
Simma lugnt
Nu har privatsimskolan J öppnat för säsongen med T som enda deltagare. Idag inleddes första lektionen med en ordentlig genomgång av rörelserna - det slarvas både här och där - både fram och bak, om man säger så - men ändock tar sig flickebarnet 15 meter simmandes. Dock blir hon väldigt utpumpad eftersom hon hushållar dåligt med krafterna när hon gör som hon gör.
Det är ju liksom som så att hon knäckte koden för hur man gör när vi var på Rhodos för ett par år sedan. Men, samma sommar blev det inte så mycket mer bad (dålig sommar 2007) och samma sak förra sommaren (dålig sommar 2008) - och nu kan hon inte riktigt längre.
Nu skall vi alltså råda bot på detta. Så, från och med nu skall vi traggla hon och jag minst varannan lördag (när D inte jobbar alltså) - gärna oftare. Tills vi åker till Thailand är planen att hon skall klassa in som "simkunnig" som är, vad vi förstår, att man klarar 25 meter. Så skall det bli.
Det är ju liksom som så att hon knäckte koden för hur man gör när vi var på Rhodos för ett par år sedan. Men, samma sommar blev det inte så mycket mer bad (dålig sommar 2007) och samma sak förra sommaren (dålig sommar 2008) - och nu kan hon inte riktigt längre.
Nu skall vi alltså råda bot på detta. Så, från och med nu skall vi traggla hon och jag minst varannan lördag (när D inte jobbar alltså) - gärna oftare. Tills vi åker till Thailand är planen att hon skall klassa in som "simkunnig" som är, vad vi förstår, att man klarar 25 meter. Så skall det bli.
fredag 11 september 2009
12 små negerpojkar
Och simsalabim så var vi bara fem och inte tolv som skall till Thailand.
Vaccination påbörjad igår - ikväll skall vi äta hämtmat från "thai-stället" i närheten och så skall barnen få en liten present som jag beställt redan i våras för att ha nu när det börjar närma sig lite mer. Uppladdningen med andra ord påbörjad, nedräkningen likaså även om det är ett tag kvar.
Beställde för övrigt presenten två exemplar, men det andra kommer inte att komma till användning. Nåja, det är säkert någon som skall åka till Thailand med sina barn vad det lider, så då kan jag presenta med den då.
Vera och Victor upptäcker Thailand
Vaccination påbörjad igår - ikväll skall vi äta hämtmat från "thai-stället" i närheten och så skall barnen få en liten present som jag beställt redan i våras för att ha nu när det börjar närma sig lite mer. Uppladdningen med andra ord påbörjad, nedräkningen likaså även om det är ett tag kvar.
Beställde för övrigt presenten två exemplar, men det andra kommer inte att komma till användning. Nåja, det är säkert någon som skall åka till Thailand med sina barn vad det lider, så då kan jag presenta med den då.
Vera och Victor upptäcker Thailand
Sushi-turism
Begav mig till andra sidan sta´n igår för att testa sushin de har där.
Eller nej - sanningen att säga var det min före detta kollega M jag åkte för att besöka. Att jag sedan fick komma till deras favoritställe och testa den fantastiska sushin där, var bara en bonus!
Mmm, så gott! Jag kan bara inte få nog!
Och ååh, vad trevligt jag och M hade! Tiden går bara så fort att jag när jag satt i bilen på vägen hem och liksom "summerade" insåg att vi ju hade "glömt" att prata om massor med saker. Det får helt enkelt bli en ny date snart snart.
Eller nej - sanningen att säga var det min före detta kollega M jag åkte för att besöka. Att jag sedan fick komma till deras favoritställe och testa den fantastiska sushin där, var bara en bonus!
Mmm, så gott! Jag kan bara inte få nog!
Och ååh, vad trevligt jag och M hade! Tiden går bara så fort att jag när jag satt i bilen på vägen hem och liksom "summerade" insåg att vi ju hade "glömt" att prata om massor med saker. Det får helt enkelt bli en ny date snart snart.
torsdag 10 september 2009
Barnböcker?
Jag älskar att köpa böcker. Till mig själv - men ännu hellre till mina barn. Jag köper gärna böcker till andras barn också. Nu har ju T:s kompisar börjat läsa på allvar, så nu senast blev det en av T:s nya favoriter i paketet (på hennes eget förslag)
En bok som både jag och T också tyckte om jättemycket är den här:
Och böckerna om Hedvig har T gillat skarpt. Hon vet inte att jag just beställt den tredje boken till henne. Få se om jag kan hålla mig till jul. Förmodligen inte. Jag känner väl mig.
Killarna gillar Barbapapa - jag var också ett stort Barbapapa-fan när jag var liten. Min mamma är nämligen pälsdjursallergiker. Men, hon var inte allergisk mot Barbapapor (äh?). Därför tyckte jag att det hade varit ypperligt om jag hade haft en sådan istället - som kunde vara alla djur lite omväxlande!
Jag älskar att läsa om Mamma Mu för mina barn. Det går att göra så mycket roligt med rösten med både kossan och kråkan och jag gillar också tonen i de böckerna. Inställningen av att inget är omöjligt även om man stöter på surkart som försöker få en att tro det, gillar jag.
Annars så läser jag gärna "pedagogiska" böcker för dem. Ja, det är samma sak där som när jag läser böcker själv - jag gillar när de lär sig saker medan vi läser "roliga saker". Som till exempel böckerna om Castor som snickrar och syr (det är de vi har hittills).
Kråke-böckerna gillar de också.
Vi har en jättefin bok som heter "Vem är pastejtjuven" och är skriven av Anna Roos. Där får barnen lära sig om vad en rad djur äter och inte äter - fina naturbilder och lite spännande - för vem är det egentligen som har knyckt leverpastejen? Jättemysig är den!
Och att inte förglömma:
Så många vackra teckningar... Bland många många andra.
För att komma till slutklämmen: Nu är jag i farten och vill beställa lite nytt att läsa för barnen (T läser ju för all del själv - men ni förstår). Tips någon?
(Och så röstar ni duktigt, visst? *pekar nedåt till inlägget nedanför*)
En bok som både jag och T också tyckte om jättemycket är den här:
Och böckerna om Hedvig har T gillat skarpt. Hon vet inte att jag just beställt den tredje boken till henne. Få se om jag kan hålla mig till jul. Förmodligen inte. Jag känner väl mig.
Killarna gillar Barbapapa - jag var också ett stort Barbapapa-fan när jag var liten. Min mamma är nämligen pälsdjursallergiker. Men, hon var inte allergisk mot Barbapapor (äh?). Därför tyckte jag att det hade varit ypperligt om jag hade haft en sådan istället - som kunde vara alla djur lite omväxlande!
Jag älskar att läsa om Mamma Mu för mina barn. Det går att göra så mycket roligt med rösten med både kossan och kråkan och jag gillar också tonen i de böckerna. Inställningen av att inget är omöjligt även om man stöter på surkart som försöker få en att tro det, gillar jag.
Annars så läser jag gärna "pedagogiska" böcker för dem. Ja, det är samma sak där som när jag läser böcker själv - jag gillar när de lär sig saker medan vi läser "roliga saker". Som till exempel böckerna om Castor som snickrar och syr (det är de vi har hittills).
Kråke-böckerna gillar de också.
Vi har en jättefin bok som heter "Vem är pastejtjuven" och är skriven av Anna Roos. Där får barnen lära sig om vad en rad djur äter och inte äter - fina naturbilder och lite spännande - för vem är det egentligen som har knyckt leverpastejen? Jättemysig är den!
Och att inte förglömma:
Så många vackra teckningar... Bland många många andra.
För att komma till slutklämmen: Nu är jag i farten och vill beställa lite nytt att läsa för barnen (T läser ju för all del själv - men ni förstår). Tips någon?
(Och så röstar ni duktigt, visst? *pekar nedåt till inlägget nedanför*)
onsdag 9 september 2009
tisdag 8 september 2009
Udda ord
Jo, det var så sant. Jag glömde nästan att berätta det.
Jag har ringt till en person idag och talat om att jag upptäckt något som gjort mig förbryllad.
Alltså, FÖRBRYLLAD... Vem använder ett sådant ord? Egentligen?
Jag har ringt till en person idag och talat om att jag upptäckt något som gjort mig förbryllad.
Alltså, FÖRBRYLLAD... Vem använder ett sådant ord? Egentligen?
Idol 2009
Jaha. Så var det dags igen då.
Så småningom kommer jag att titta. Vi kommer säkert att titta hela familjen när det väl blir helgunderhållning av det.
Men, precis som tidigare så vägrar jag att befatta mig med uttagningarna. Jag vrider mig av skam för de som inte har vett att skämmas själv. Och jag mår dåligt när juryn klampar på ömtåliga självkänslor med sina brutala sågningar.
Så, jag kommer nog att ägna kvällen åt Iris istället. Hon är värd det.
Så småningom kommer jag att titta. Vi kommer säkert att titta hela familjen när det väl blir helgunderhållning av det.
Men, precis som tidigare så vägrar jag att befatta mig med uttagningarna. Jag vrider mig av skam för de som inte har vett att skämmas själv. Och jag mår dåligt när juryn klampar på ömtåliga självkänslor med sina brutala sågningar.
Så, jag kommer nog att ägna kvällen åt Iris istället. Hon är värd det.
Missvisande bild
Är det någon mer än jag som tycker att bilden stämmer väldigt dåligt överens med artikelinnehållet? När man ser hennes min så kan man inte tro att det handlar om något så allvarligt. Jag tycker att man mer får känslan av att hon skall visa upp den rekordstora pumpan hon odlat i trädgården eller den lycksaliga miljonvinstlotten som hon sånär slängde i soporna.
måndag 7 september 2009
Har tagit ett steg längre bort
Ett medlemskap på FaceBook för min del har aldrig varit längre bort.
Bara så ni vet - ni som har invaggats i någon form av falsk förhoppning av någon som inte förstod bättre.
Berätta det för de andra också, är ni snälla.
Bara så ni vet - ni som har invaggats i någon form av falsk förhoppning av någon som inte förstod bättre.
Berätta det för de andra också, är ni snälla.
Jag. Hälsar. Inte.
På. Kärringar. Som. Rastar. Sina. Äckliga. Hundar. Mot. Mitt. Staket. Trots. Att. Jag. Sagt. Till.
Men, däremot har jag börjat med en ny bok. Den är bra. Riktigt bra!
Paketet från Adlibris verkar dock ha fastnat rejält någonstans på vägen.
(Och så undrar jag om det verkligen inte är någon som tycker något om inlägget under. Lika, olika, teorier om mars eller bara något annat?)
Men, däremot har jag börjat med en ny bok. Den är bra. Riktigt bra!
Paketet från Adlibris verkar dock ha fastnat rejält någonstans på vägen.
(Och så undrar jag om det verkligen inte är någon som tycker något om inlägget under. Lika, olika, teorier om mars eller bara något annat?)
söndag 6 september 2009
Vakta dygden
MorsanMia hade ett inlägg om en blogg som trots att den inte uppdaterats sedan i mars har 400-500 unika läsare varje vecka. Det är starkt gjort! Jag var naturligtvis in och läste den, jag också, för att se vad det handlade om. Bloggen heter "En Älskarinnas Bekännelser" och bara det lockar väl folk kan jag tro (och nu lockar jag väl också dit några till, haha!). Det är klart att man vill läsa dem. Eller? Hursomhelst så gillar jag hennes sätt att skriva. Hon är jättebra på att bygga upp en text så att man nästan känner hennes känsla. Tycker jag.
Jag kan dock inte låta bli att undra: Vad hände i mars? Gjorde han slut? Dog han? Dog hon? Hittade hans fru bloggen och insåg att det var hennes man det handlade om? Hittade han bloggen och förbjöd henne att skriva mer om han skulle träffa henne igen? Fler teorier?
Jag har tänkt på det där - det här med att vara någons älskarinna. Jag har insett att Mofs och jag har helt olika syn på det här med otrohet och vem som skall vakta dygden.
Numera är jag ju gift och därmed också monogam och trogen - det är mitt löfte (inte bara för att jag är just gift - utan för att jag är en del i ett par). Men min inställning är densamma som när jag för ganska många år sedan var singel och den är att den som är singel inte behöver bry sig om huruvida motparten inte är det.
Om man säger som så: Om jag var singel i detta nu och en person som jag vet inte är det, skulle stöta på mig och jag skulle uppskatta detta, så skulle inte hans fru eller sambo eller liknande vara en käpp i hjulet - för mig. Jag anser att det är hans problem och inte något som jag tänker ta ansvar för (däremot skulle jag nog inte ge mig på att stöta på en upptagen man. Tror jag.)
På samma sätt skulle jag inte skuldbelägga den eventuella kvinna min D skulle vara otrogen mot mig med. Iallafall inte om hon är "okänd" - och inte borde ha någon egen "hederskodex" gentemot mig. Det är han som skall veta vilken kvinna han skall umgås intimt med. Och inte.
Jag anser att det är den som har lovat som har lovat. Och som skall se till att hålla det löftet.
En av mina kompisar hade en granne för en massa år sedan som sedan ett antal år tillbaka levde som älskarinna till en gift man. Min kompis och grannen bodde på samma trappavsats och sprang över till varandra titt som tätt i än det ena och än det andra ärendet. De låste aldrig ytterdörren om de var hemma. Och grannen låste när han kom dit.
Jag har funderat på det där. Att leva i flera år som någons älskarinna. En del passar det säkert som hand i handsken, att inte behöva engagera sig mer än så - men att ändå få lite närhet då och då. Men majoriteten skulle nog i längden inte vilja leva av smulorna som blir över från någon annans bord. Om man nu vill ha mer? Vem är då han att bygga en framtid med? En man som ju bevisat att han inte tycker att trohet är så viktigt. Kan man någonsin ha ett normalt förhållande i det läget?
Visst, det kan man säkert - det finns alldeles säkert de som kan berätta om hur bra det faktiskt går. Det händer ju faktiskt att man hittar sitt livs kärlek trots att man faktiskt trodde att man redan gjort det. Men, ändå. Bara tänk. Han kanske alltid är den som tycker att gräset ser lite lite grönare ut på andra sidan staketet. Hur vet man?
Jag kan dock inte låta bli att undra: Vad hände i mars? Gjorde han slut? Dog han? Dog hon? Hittade hans fru bloggen och insåg att det var hennes man det handlade om? Hittade han bloggen och förbjöd henne att skriva mer om han skulle träffa henne igen? Fler teorier?
Jag har tänkt på det där - det här med att vara någons älskarinna. Jag har insett att Mofs och jag har helt olika syn på det här med otrohet och vem som skall vakta dygden.
Numera är jag ju gift och därmed också monogam och trogen - det är mitt löfte (inte bara för att jag är just gift - utan för att jag är en del i ett par). Men min inställning är densamma som när jag för ganska många år sedan var singel och den är att den som är singel inte behöver bry sig om huruvida motparten inte är det.
Om man säger som så: Om jag var singel i detta nu och en person som jag vet inte är det, skulle stöta på mig och jag skulle uppskatta detta, så skulle inte hans fru eller sambo eller liknande vara en käpp i hjulet - för mig. Jag anser att det är hans problem och inte något som jag tänker ta ansvar för (däremot skulle jag nog inte ge mig på att stöta på en upptagen man. Tror jag.)
På samma sätt skulle jag inte skuldbelägga den eventuella kvinna min D skulle vara otrogen mot mig med. Iallafall inte om hon är "okänd" - och inte borde ha någon egen "hederskodex" gentemot mig. Det är han som skall veta vilken kvinna han skall umgås intimt med. Och inte.
Jag anser att det är den som har lovat som har lovat. Och som skall se till att hålla det löftet.
En av mina kompisar hade en granne för en massa år sedan som sedan ett antal år tillbaka levde som älskarinna till en gift man. Min kompis och grannen bodde på samma trappavsats och sprang över till varandra titt som tätt i än det ena och än det andra ärendet. De låste aldrig ytterdörren om de var hemma. Och grannen låste när han kom dit.
Jag har funderat på det där. Att leva i flera år som någons älskarinna. En del passar det säkert som hand i handsken, att inte behöva engagera sig mer än så - men att ändå få lite närhet då och då. Men majoriteten skulle nog i längden inte vilja leva av smulorna som blir över från någon annans bord. Om man nu vill ha mer? Vem är då han att bygga en framtid med? En man som ju bevisat att han inte tycker att trohet är så viktigt. Kan man någonsin ha ett normalt förhållande i det läget?
Visst, det kan man säkert - det finns alldeles säkert de som kan berätta om hur bra det faktiskt går. Det händer ju faktiskt att man hittar sitt livs kärlek trots att man faktiskt trodde att man redan gjort det. Men, ändå. Bara tänk. Han kanske alltid är den som tycker att gräset ser lite lite grönare ut på andra sidan staketet. Hur vet man?
Ensam mamma söker
Jahaaadå, jag skall titta den här säsongen också. Patetiskt eller inte. Lagom lättsmält och ett perfekt samtalsämne i lunchrummet och med "gudvetalla". Japp, jag är självskriven i tv-soffan. Så....
Har man hamster så har man!
Det är klart att hela familjen skall gå och se G-Force tillsammans idag.
Det är självklart!
(Spelar roll om det står i texten att det är marsvin? Vi tycker det ser ut som hamstrar. Basta!)
lördag 5 september 2009
Viltmästarskav
Har idag bjudit min familj på Viltmästarskav. Jag har ingen aning om varför det heter så när det enligt förpackningen innehöll 100 % hjortkött från Nya Zeeland. Det hade ju räckt med Hjortskav då, eller? Det andra heter ju Älgskav eller Renskav, så?! Är det lite olika vilket djur de har skavit av när det gäller Viltmästar-förpackningen eller? Hursomhelst - jag tyckte det kunde vara lite kul att "skoja till det" lite istället för den vanliga renskaven som jag ser till att mina barn får äta lite nu och då. Man måste ju underhålla den norrländska delen av deras arv, så att deras smaklökar känner igen och tycker om maten, haha!
Men, det här med hjortkött. Alltså. Nej. Jag tyckte inte att det var gott alls. Kan inte sätta fingret på det, men någon rekommendation till någon annan att prova det kommer inte från mig. Snarare tvärtom. Tacka vet jag hederligt gammalt renskav (kanske kan bero på att vi inte, mig veterligt, har något nya-zeeländskt blod i oss, vad vet jag)! Det var tur att jag gjorde så väldigt gott hemgjort potatismos till, så vi fick i oss lite gott iallafall (en annan av mina "grejer" - jag vägrar köra pulvermos!). Familjen klagade förvisso inte på hjorten, men jag tänker inte köpa hem det igen i första taget ändå.
Nu till tv-kvällen har vi sedan mumsat plommon från svärfars trädgård, nektariner, bananer och grönsaksdipp. Kan bli lite extra fart på magarna här nu då, haha!
Men, det här med hjortkött. Alltså. Nej. Jag tyckte inte att det var gott alls. Kan inte sätta fingret på det, men någon rekommendation till någon annan att prova det kommer inte från mig. Snarare tvärtom. Tacka vet jag hederligt gammalt renskav (kanske kan bero på att vi inte, mig veterligt, har något nya-zeeländskt blod i oss, vad vet jag)! Det var tur att jag gjorde så väldigt gott hemgjort potatismos till, så vi fick i oss lite gott iallafall (en annan av mina "grejer" - jag vägrar köra pulvermos!). Familjen klagade förvisso inte på hjorten, men jag tänker inte köpa hem det igen i första taget ändå.
Nu till tv-kvällen har vi sedan mumsat plommon från svärfars trädgård, nektariner, bananer och grönsaksdipp. Kan bli lite extra fart på magarna här nu då, haha!
Jag behöver en Palm Pilot
Eller vad det nu kallas för - en sådan där liten digital anteckningsbok. Eller kanske en trådlös liten liten laptop.
Jag får upp idéer om bloggämnen flera gånger om dagen - men har sällan tid att göra något av dem just då.
Och vad händer?
Jo, teflonminnet slår in (ja, här handlar det om närminne vet ni och då är det ju inte samma sak som att komma ihåg födelsedagar för folk som man gick i samma klass som i 6:an) - och så sitter jag här med tom idébank och bara vet att jag ju hade världens grej på gång som bara - pschhhh - pös iväg!
Men, efter en kommentar av Eva (förmodligen i syfte att ännu en gång försöka locka mig till den hemska Fejan) om att kunna trycka på gilla-knappen som man visst gör där - så har jag iallafall lagt till den möjligheten på mina inlägg också. Alltid något. (Tyck gärna till om alternativen - är de bra?)
Jag får upp idéer om bloggämnen flera gånger om dagen - men har sällan tid att göra något av dem just då.
Och vad händer?
Jo, teflonminnet slår in (ja, här handlar det om närminne vet ni och då är det ju inte samma sak som att komma ihåg födelsedagar för folk som man gick i samma klass som i 6:an) - och så sitter jag här med tom idébank och bara vet att jag ju hade världens grej på gång som bara - pschhhh - pös iväg!
Men, efter en kommentar av Eva (förmodligen i syfte att ännu en gång försöka locka mig till den hemska Fejan) om att kunna trycka på gilla-knappen som man visst gör där - så har jag iallafall lagt till den möjligheten på mina inlägg också. Alltid något. (Tyck gärna till om alternativen - är de bra?)
fredag 4 september 2009
Intressant frågeställning
Alex Schulman har ställt frågan som de flesta föräldrar nog också har ställt sig någon gång. Vi som har flickor, kanske lite mer aktivt än de som bara har pojkar:
Vad kallar man det kvinnliga könsorganet egentligen? Ja, när man pratar med barn, alltså.
Kissemurra, murra, slida, snippa, kissen, vagina, smulan eller fiffi (Alex förslag) kanske?
För mig är slida eller vagina inte just det stället som man oftast pratar med barnen om - d v s det man torkar när man har kissat, om man säger så. Utan för mig är vaginan eller slidan liksom till för annat. Så, det känns inte som ett alternativ alls. För mig/oss. Men, som man brukar säga: Alla blir salig på sin egen övertygelse.
När T var mindre (för att inte säga rätt liten) så kallade vi den för kissen - med betoning endast på i:et d v s annorlunda från hur man betonar barn-ordet för "katten"... Men, så kom killarna och med dem deras snoppar (nähä?!) och då kändes det med ens knasigt att kalla hennes för kissen (om jag skall vara ärlig så var det D:s påhitt och jag bara hängde på trots att jag egentligen hade en annan åsikt) och deras för snoppen. Det kändes som om det stämde bättre överens med snippan och snoppen. På något sätt. Hon hade vissa invändningar (jag hade redan försökt med en namnbytarkampanj något år innan, men fått kalla handen av damen i fråga) - men denna gång "köpte" hon det. Och på den vägen är det. Vad säger ni?
Vad kallar man det kvinnliga könsorganet egentligen? Ja, när man pratar med barn, alltså.
Kissemurra, murra, slida, snippa, kissen, vagina, smulan eller fiffi (Alex förslag) kanske?
För mig är slida eller vagina inte just det stället som man oftast pratar med barnen om - d v s det man torkar när man har kissat, om man säger så. Utan för mig är vaginan eller slidan liksom till för annat. Så, det känns inte som ett alternativ alls. För mig/oss. Men, som man brukar säga: Alla blir salig på sin egen övertygelse.
När T var mindre (för att inte säga rätt liten) så kallade vi den för kissen - med betoning endast på i:et d v s annorlunda från hur man betonar barn-ordet för "katten"... Men, så kom killarna och med dem deras snoppar (nähä?!) och då kändes det med ens knasigt att kalla hennes för kissen (om jag skall vara ärlig så var det D:s påhitt och jag bara hängde på trots att jag egentligen hade en annan åsikt) och deras för snoppen. Det kändes som om det stämde bättre överens med snippan och snoppen. På något sätt. Hon hade vissa invändningar (jag hade redan försökt med en namnbytarkampanj något år innan, men fått kalla handen av damen i fråga) - men denna gång "köpte" hon det. Och på den vägen är det. Vad säger ni?
Metamorfos i höstens tid
I maj 2008 var jag visst en påsklilja. Nu har jag tydligen gått och blivit ett lejongap. Där ser man vad som kan hända på knappt ett och ett halvt år.
Och du?
|
|
Och du?
torsdag 3 september 2009
Proppfull pappersinsamling
Jaha, så var året kommet då jultidningsförlagen anser att T har åldern inne för att börja sälja jultidningar. Igår var brevlådan proppfull av alla tidningar de ville att hon skulle ta med sig och marknadsföra ifrån. Har de kommit överens sinsemellan att 2 september - då skall vi bomba dem! Eller vad?
Låt mig säga att jag genast rev av alla plastomslag och knölade ner dem i pappersinsamlingen. Snabbt snabbt. Innan hon hann se. Jag tycker hon kan vänta något eller kanske t o m några år till. Dessutom så har det ju bara just blivit september (det spelar ingen roll vad knasiga läkarsekreterare och förvirrade AT-läkare fått för sig).
Vem köper jultidningar med mer än tre månader kvar till jul?! Vi har faktiskt inte plockat isär vår pool på baksidan än!
Låt mig säga att jag genast rev av alla plastomslag och knölade ner dem i pappersinsamlingen. Snabbt snabbt. Innan hon hann se. Jag tycker hon kan vänta något eller kanske t o m några år till. Dessutom så har det ju bara just blivit september (det spelar ingen roll vad knasiga läkarsekreterare och förvirrade AT-läkare fått för sig).
Vem köper jultidningar med mer än tre månader kvar till jul?! Vi har faktiskt inte plockat isär vår pool på baksidan än!
Mitten på oktober? Redan?
Var hos läkaren med L förra fredagen. Inget allvarligt, men vi skulle kolla upp en grej bara. Hursomhelst - vi kom överens om ett återbesök i oktober efter ca 6 veckor och vi tittade ut 16 oktober kl 09:00 som en bra tid och dag som passade både henne och mig/oss. Hur det nu var så lyckades läkaren inte få in det där i systemet utan hon skrev en lapp till mig (och till sig själv) och så skulle jag få den riktiga kallelsen när hon fått en av läkarsekreterarna att hjälpa henne med bokningshistorien de använder sig av, som hon alltså inte klarade av att hantera.
Döm om min förvåning när jag fick ett brev idag. Ett brev med en kallelse till den 10 september kl 09:00. Ok för kl 09:00 så långt är jag med. Men, det har inte gått tillnärmelsevis några 6 veckor sedan sist och det har definitivt inte gått och blitt oktober heller. Eller har jag missat något?
Ibland undrar man om man skall behöva göra allting själv för att det skall bli rätt?!
Döm om min förvåning när jag fick ett brev idag. Ett brev med en kallelse till den 10 september kl 09:00. Ok för kl 09:00 så långt är jag med. Men, det har inte gått tillnärmelsevis några 6 veckor sedan sist och det har definitivt inte gått och blitt oktober heller. Eller har jag missat något?
Ibland undrar man om man skall behöva göra allting själv för att det skall bli rätt?!
Bullmamma...
... ja, KÖTTbullmamma är jag. Antalet gånger jag har gjort riktiga bullar kan man nog räkna på ena handens fingrar. Men, bättring på just den fronten skall komma, det har jag lovat mig själv. Inte idag dock.
Men, när det gäller köttbullar så har jag gjort till "min grej" att det inte skall vara några köpta köttbullar i den här familjen. Jag själv avskyr dem. Mamma Scans kan gå an kalla, i pastasallad eller kanske på en smörgås ihop med rödbetssallad, men inte att steka dem. Uäääk! Om man betänker att köttfärsen är sådär 20 kronor dyrare per kilo än vad färdiga köttbullar är, där fabrikanten garanterat vill ha en del för arbetet och förpackningen också - så kan man väl få sig en tankeställare vad gäller innehållet i dem.
D var så van vid köpta köttbullar när vi träffades, att han hade svårt att förlika sig med att få hemrullade. De köpta var ju så mycket godare, tyckte han.
Men, han blev snart omvänd och nu äter han nästan lika mycket som min pappa gör, när mamma gör köttbullar. Och min pappa brukar börja svettas under ögonen och bli tvungen att gå och lägga sig en stund efter en köttbullsmiddag!
Nu vänjer jag barnen vid att de bästa köttbullarna är mammas. Deras mammas! Precis som det skall vara.
Men, när det gäller köttbullar så har jag gjort till "min grej" att det inte skall vara några köpta köttbullar i den här familjen. Jag själv avskyr dem. Mamma Scans kan gå an kalla, i pastasallad eller kanske på en smörgås ihop med rödbetssallad, men inte att steka dem. Uäääk! Om man betänker att köttfärsen är sådär 20 kronor dyrare per kilo än vad färdiga köttbullar är, där fabrikanten garanterat vill ha en del för arbetet och förpackningen också - så kan man väl få sig en tankeställare vad gäller innehållet i dem.
D var så van vid köpta köttbullar när vi träffades, att han hade svårt att förlika sig med att få hemrullade. De köpta var ju så mycket godare, tyckte han.
Men, han blev snart omvänd och nu äter han nästan lika mycket som min pappa gör, när mamma gör köttbullar. Och min pappa brukar börja svettas under ögonen och bli tvungen att gå och lägga sig en stund efter en köttbullsmiddag!
Nu vänjer jag barnen vid att de bästa köttbullarna är mammas. Deras mammas! Precis som det skall vara.
En svår balansgång
När jag börjar jobba riktigt tidigt på morgonen kliver jag upp en stund före tuppen. Då behöver jag följdaktligen vara lite med medveten om tidens gång kvällstid och kanske inte gå och lägga mig sist i kvarteret.
Men, där har vi ett annat moment 22 i mitt liv! Om jag går och lägger mig alldeles för tidigt och också somnar och sover gott i ett antal timmar innan D, den nattugglan, går och lägger sig så är risken större att jag vaknar till när han kryper ner i sängen bredvid mig. Inte lika trött längre, men inte klar med sovandet. Väl medveten då om att jag har ett begränsat antal timmar kvar, tills klockan klämtar för mig - stressar jag upp mig och kan inte somna om. Vilket alltså ger att jag är minst lika trött som om jag varit vaken längre på kvällen - men kunnat sova i ett svep (och förmodligen haft roligare när jag varit vaken, haha!)
Det är en svår balansgång att gå där - att veta när man har varit uppe nog länge men inte för länge.
Men, där har vi ett annat moment 22 i mitt liv! Om jag går och lägger mig alldeles för tidigt och också somnar och sover gott i ett antal timmar innan D, den nattugglan, går och lägger sig så är risken större att jag vaknar till när han kryper ner i sängen bredvid mig. Inte lika trött längre, men inte klar med sovandet. Väl medveten då om att jag har ett begränsat antal timmar kvar, tills klockan klämtar för mig - stressar jag upp mig och kan inte somna om. Vilket alltså ger att jag är minst lika trött som om jag varit vaken längre på kvällen - men kunnat sova i ett svep (och förmodligen haft roligare när jag varit vaken, haha!)
Det är en svår balansgång att gå där - att veta när man har varit uppe nog länge men inte för länge.
onsdag 2 september 2009
Måste nästan testa!
Har ni sett denna?
Jag törs ju nästan inte berätta vad jag stoppade i mig till lunch just idag (inte för att det är gott - men för att det går fort)! Kan detta verkligen vara sant eller är det påhittat? Om det är sant är det ju absolut förfärligt. Det är ju nästan så att man skulle behöva köpa sig en och lagra själv ett tag, för att se om det kan vara möjligt..
Jag törs ju nästan inte berätta vad jag stoppade i mig till lunch just idag (inte för att det är gott - men för att det går fort)! Kan detta verkligen vara sant eller är det påhittat? Om det är sant är det ju absolut förfärligt. Det är ju nästan så att man skulle behöva köpa sig en och lagra själv ett tag, för att se om det kan vara möjligt..
Godissugen! Eller... Törstig?
Jag lärde mig en sak när jag ammade (mycket vätska ut = borde ta mycket vätska in). Det var att törst lätt kunde förväxlas med godissug. Och ett vanligt hederligt godissug känner man ju lätt igen. Och man vet precis hur man skall stilla det. Med något sött, förstås. Och det där söta, gör ju inte att man blir mindre törstig direkt.
Snacka om moment 22.
Undrar om jag inte skall gå och hämta mig ett stort glas iskallt vatten.
Eller var har vi den där skålen med godis som det faktiskt finns kvar i sedan i lördags?!
EDIT: Duktiga duktiga jag hämtade ett äpple istället! Oh yes!
Snacka om moment 22.
Undrar om jag inte skall gå och hämta mig ett stort glas iskallt vatten.
Eller var har vi den där skålen med godis som det faktiskt finns kvar i sedan i lördags?!
EDIT: Duktiga duktiga jag hämtade ett äpple istället! Oh yes!
tisdag 1 september 2009
Sent omsider
Det var ju ett tag sedan jag bad om boktips.
Nu har jag klickat hem ett paket. Förhoppningsvis hinner det hit innan helgen.
Jag har beställt:
och
Jag längtar! Jag har fortfarande inte känt mig upplagd för Barack Obamas "Min far hade en dröm" så den ligger bara "på vänt".
Nu har jag klickat hem ett paket. Förhoppningsvis hinner det hit innan helgen.
Jag har beställt:
och
Jag längtar! Jag har fortfarande inte känt mig upplagd för Barack Obamas "Min far hade en dröm" så den ligger bara "på vänt".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)