Röstfiske

Denna gång för min alldeles egen skull...

Det är nämligen så att MorsanMia har en omröstning om "Månadens bloggare" varje månad. Och, denna månad är jag nominerad!

Så, jag tänkte att ni kanske kunde kvista över och rösta lite?

I vänstermarginalen!

Udda ord

Jo, det var så sant. Jag glömde nästan att berätta det.

Jag har ringt till en person idag och talat om att jag upptäckt något som gjort mig förbryllad.

Alltså, FÖRBRYLLAD... Vem använder ett sådant ord? Egentligen?

Idol 2009

Jaha. Så var det dags igen då.

Så småningom kommer jag att titta. Vi kommer säkert att titta hela familjen när det väl blir helgunderhållning av det.

Men, precis som tidigare så vägrar jag att befatta mig med uttagningarna. Jag vrider mig av skam för de som inte har vett att skämmas själv. Och jag mår dåligt när juryn klampar på ömtåliga självkänslor med sina brutala sågningar.

Så, jag kommer nog att ägna kvällen åt Iris istället. Hon är värd det.

Missvisande bild

Är det någon mer än jag som tycker att bilden stämmer väldigt dåligt överens med artikelinnehållet? När man ser hennes min så kan man inte tro att det handlar om något så allvarligt. Jag tycker att man mer får känslan av att hon skall visa upp den rekordstora pumpan hon odlat i trädgården eller den lycksaliga miljonvinstlotten som hon sånär slängde i soporna.

Har tagit ett steg längre bort

Ett medlemskap på FaceBook för min del har aldrig varit längre bort.

Bara så ni vet - ni som har invaggats i någon form av falsk förhoppning av någon som inte förstod bättre.

Berätta det för de andra också, är ni snälla.

Jag. Hälsar. Inte.

På. Kärringar. Som. Rastar. Sina. Äckliga. Hundar. Mot. Mitt. Staket. Trots. Att. Jag. Sagt. Till.

Men, däremot har jag börjat med en ny bok. Den är bra. Riktigt bra!

Paketet från Adlibris verkar dock ha fastnat rejält någonstans på vägen.

(Och så undrar jag om det verkligen inte är någon som tycker något om inlägget under. Lika, olika, teorier om mars eller bara något annat?)

Vakta dygden

MorsanMia hade ett inlägg om en blogg som trots att den inte uppdaterats sedan i mars har 400-500 unika läsare varje vecka. Det är starkt gjort! Jag var naturligtvis in och läste den, jag också, för att se vad det handlade om. Bloggen heter "En Älskarinnas Bekännelser" och bara det lockar väl folk kan jag tro (och nu lockar jag väl också dit några till, haha!). Det är klart att man vill läsa dem. Eller? Hursomhelst så gillar jag hennes sätt att skriva. Hon är jättebra på att bygga upp en text så att man nästan känner hennes känsla. Tycker jag.

Jag kan dock inte låta bli att undra: Vad hände i mars? Gjorde han slut? Dog han? Dog hon? Hittade hans fru bloggen och insåg att det var hennes man det handlade om? Hittade han bloggen och förbjöd henne att skriva mer om han skulle träffa henne igen? Fler teorier?

Jag har tänkt på det där - det här med att vara någons älskarinna. Jag har insett att Mofs och jag har helt olika syn på det här med otrohet och vem som skall vakta dygden.

Numera är jag ju gift och därmed också monogam och trogen - det är mitt löfte (inte bara för att jag är just gift - utan för att jag är en del i ett par). Men min inställning är densamma som när jag för ganska många år sedan var singel och den är att den som är singel inte behöver bry sig om huruvida motparten inte är det.

Om man säger som så: Om jag var singel i detta nu och en person som jag vet inte är det, skulle stöta på mig och jag skulle uppskatta detta, så skulle inte hans fru eller sambo eller liknande vara en käpp i hjulet - för mig. Jag anser att det är hans problem och inte något som jag tänker ta ansvar för (däremot skulle jag nog inte ge mig på att stöta på en upptagen man. Tror jag.)

På samma sätt skulle jag inte skuldbelägga den eventuella kvinna min D skulle vara otrogen mot mig med. Iallafall inte om hon är "okänd" - och inte borde ha någon egen "hederskodex" gentemot mig. Det är han som skall veta vilken kvinna han skall umgås intimt med. Och inte.

Jag anser att det är den som har lovat som har lovat. Och som skall se till att hålla det löftet.

En av mina kompisar hade en granne för en massa år sedan som sedan ett antal år tillbaka levde som älskarinna till en gift man. Min kompis och grannen bodde på samma trappavsats och sprang över till varandra titt som tätt i än det ena och än det andra ärendet. De låste aldrig ytterdörren om de var hemma. Och grannen låste när han kom dit.

Jag har funderat på det där. Att leva i flera år som någons älskarinna. En del passar det säkert som hand i handsken, att inte behöva engagera sig mer än så - men att ändå få lite närhet då och då. Men majoriteten skulle nog i längden inte vilja leva av smulorna som blir över från någon annans bord. Om man nu vill ha mer? Vem är då han att bygga en framtid med? En man som ju bevisat att han inte tycker att trohet är så viktigt. Kan man någonsin ha ett normalt förhållande i det läget?

Visst, det kan man säkert - det finns alldeles säkert de som kan berätta om hur bra det faktiskt går. Det händer ju faktiskt att man hittar sitt livs kärlek trots att man faktiskt trodde att man redan gjort det. Men, ändå. Bara tänk. Han kanske alltid är den som tycker att gräset ser lite lite grönare ut på andra sidan staketet. Hur vet man?

Ensam mamma söker

Jahaaadå, jag skall titta den här säsongen också. Patetiskt eller inte. Lagom lättsmält och ett perfekt samtalsämne i lunchrummet och med "gudvetalla". Japp, jag är självskriven i tv-soffan. Så....

Har man hamster så har man!

Det är klart att hela familjen skall gå och se G-Force tillsammans idag.

Det är självklart!

(Spelar roll om det står i texten att det är marsvin? Vi tycker det ser ut som hamstrar. Basta!)

Viltmästarskav

Har idag bjudit min familj på Viltmästarskav. Jag har ingen aning om varför det heter så när det enligt förpackningen innehöll 100 % hjortkött från Nya Zeeland. Det hade ju räckt med Hjortskav då, eller? Det andra heter ju Älgskav eller Renskav, så?! Är det lite olika vilket djur de har skavit av när det gäller Viltmästar-förpackningen eller? Hursomhelst - jag tyckte det kunde vara lite kul att "skoja till det" lite istället för den vanliga renskaven som jag ser till att mina barn får äta lite nu och då. Man måste ju underhålla den norrländska delen av deras arv, så att deras smaklökar känner igen och tycker om maten, haha!

Men, det här med hjortkött. Alltså. Nej. Jag tyckte inte att det var gott alls. Kan inte sätta fingret på det, men någon rekommendation till någon annan att prova det kommer inte från mig. Snarare tvärtom. Tacka vet jag hederligt gammalt renskav (kanske kan bero på att vi inte, mig veterligt, har något nya-zeeländskt blod i oss, vad vet jag)! Det var tur att jag gjorde så väldigt gott hemgjort potatismos till, så vi fick i oss lite gott iallafall (en annan av mina "grejer" - jag vägrar köra pulvermos!). Familjen klagade förvisso inte på hjorten, men jag tänker inte köpa hem det igen i första taget ändå.

Nu till tv-kvällen har vi sedan mumsat plommon från svärfars trädgård, nektariner, bananer och grönsaksdipp. Kan bli lite extra fart på magarna här nu då, haha!

Jag behöver en Palm Pilot

Eller vad det nu kallas för - en sådan där liten digital anteckningsbok. Eller kanske en trådlös liten liten laptop.

Jag får upp idéer om bloggämnen flera gånger om dagen - men har sällan tid att göra något av dem just då.

Och vad händer?

Jo, teflonminnet slår in (ja, här handlar det om närminne vet ni och då är det ju inte samma sak som att komma ihåg födelsedagar för folk som man gick i samma klass som i 6:an) - och så sitter jag här med tom idébank och bara vet att jag ju hade världens grej på gång som bara - pschhhh - pös iväg!

Men, efter en kommentar av Eva (förmodligen i syfte att ännu en gång försöka locka mig till den hemska Fejan) om att kunna trycka på gilla-knappen som man visst gör där - så har jag iallafall lagt till den möjligheten på mina inlägg också. Alltid något. (Tyck gärna till om alternativen - är de bra?)

Intressant frågeställning

Alex Schulman har ställt frågan som de flesta föräldrar nog också har ställt sig någon gång. Vi som har flickor, kanske lite mer aktivt än de som bara har pojkar:

Vad kallar man det kvinnliga könsorganet egentligen? Ja, när man pratar med barn, alltså.

Kissemurra, murra, slida, snippa, kissen, vagina, smulan eller fiffi (Alex förslag) kanske?

För mig är slida eller vagina inte just det stället som man oftast pratar med barnen om - d v s det man torkar när man har kissat, om man säger så. Utan för mig är vaginan eller slidan liksom till för annat. Så, det känns inte som ett alternativ alls. För mig/oss. Men, som man brukar säga: Alla blir salig på sin egen övertygelse.

När T var mindre (för att inte säga rätt liten) så kallade vi den för kissen - med betoning endast på i:et d v s annorlunda från hur man betonar barn-ordet för "katten"... Men, så kom killarna och med dem deras snoppar (nähä?!) och då kändes det med ens knasigt att kalla hennes för kissen (om jag skall vara ärlig så var det D:s påhitt och jag bara hängde på trots att jag egentligen hade en annan åsikt) och deras för snoppen. Det kändes som om det stämde bättre överens med snippan och snoppen. På något sätt. Hon hade vissa invändningar (jag hade redan försökt med en namnbytarkampanj något år innan, men fått kalla handen av damen i fråga) - men denna gång "köpte" hon det. Och på den vägen är det. Vad säger ni?

Metamorfos i höstens tid

I maj 2008 var jag visst en påsklilja. Nu har jag tydligen gått och blivit ett lejongap. Där ser man vad som kan hända på knappt ett och ett halvt år.

I am a Snapdragon What Flower Are You?

Och du?

Proppfull pappersinsamling

Jaha, så var året kommet då jultidningsförlagen anser att T har åldern inne för att börja sälja jultidningar. Igår var brevlådan proppfull av alla tidningar de ville att hon skulle ta med sig och marknadsföra ifrån. Har de kommit överens sinsemellan att 2 september - då skall vi bomba dem! Eller vad?

Låt mig säga att jag genast rev av alla plastomslag och knölade ner dem i pappersinsamlingen. Snabbt snabbt. Innan hon hann se. Jag tycker hon kan vänta något eller kanske t o m några år till. Dessutom så har det ju bara just blivit september (det spelar ingen roll vad knasiga läkarsekreterare och förvirrade AT-läkare fått för sig).

Vem köper jultidningar med mer än tre månader kvar till jul?! Vi har faktiskt inte plockat isär vår pool på baksidan än!

Mitten på oktober? Redan?

Var hos läkaren med L förra fredagen. Inget allvarligt, men vi skulle kolla upp en grej bara. Hursomhelst - vi kom överens om ett återbesök i oktober efter ca 6 veckor och vi tittade ut 16 oktober kl 09:00 som en bra tid och dag som passade både henne och mig/oss. Hur det nu var så lyckades läkaren inte få in det där i systemet utan hon skrev en lapp till mig (och till sig själv) och så skulle jag få den riktiga kallelsen när hon fått en av läkarsekreterarna att hjälpa henne med bokningshistorien de använder sig av, som hon alltså inte klarade av att hantera.

Döm om min förvåning när jag fick ett brev idag. Ett brev med en kallelse till den 10 september kl 09:00. Ok för kl 09:00 så långt är jag med. Men, det har inte gått tillnärmelsevis några 6 veckor sedan sist och det har definitivt inte gått och blitt oktober heller. Eller har jag missat något?

Ibland undrar man om man skall behöva göra allting själv för att det skall bli rätt?!

Bullmamma...

... ja, KÖTTbullmamma är jag. Antalet gånger jag har gjort riktiga bullar kan man nog räkna på ena handens fingrar. Men, bättring på just den fronten skall komma, det har jag lovat mig själv. Inte idag dock.

Men, när det gäller köttbullar så har jag gjort till "min grej" att det inte skall vara några köpta köttbullar i den här familjen. Jag själv avskyr dem. Mamma Scans kan gå an kalla, i pastasallad eller kanske på en smörgås ihop med rödbetssallad, men inte att steka dem. Uäääk! Om man betänker att köttfärsen är sådär 20 kronor dyrare per kilo än vad färdiga köttbullar är, där fabrikanten garanterat vill ha en del för arbetet och förpackningen också - så kan man väl få sig en tankeställare vad gäller innehållet i dem.

D var så van vid köpta köttbullar när vi träffades, att han hade svårt att förlika sig med att få hemrullade. De köpta var ju så mycket godare, tyckte han.

Men, han blev snart omvänd och nu äter han nästan lika mycket som min pappa gör, när mamma gör köttbullar. Och min pappa brukar börja svettas under ögonen och bli tvungen att gå och lägga sig en stund efter en köttbullsmiddag!

Nu vänjer jag barnen vid att de bästa köttbullarna är mammas. Deras mammas! Precis som det skall vara.

En svår balansgång

När jag börjar jobba riktigt tidigt på morgonen kliver jag upp en stund före tuppen. Då behöver jag följdaktligen vara lite med medveten om tidens gång kvällstid och kanske inte gå och lägga mig sist i kvarteret.

Men, där har vi ett annat moment 22 i mitt liv! Om jag går och lägger mig alldeles för tidigt och också somnar och sover gott i ett antal timmar innan D, den nattugglan, går och lägger sig så är risken större att jag vaknar till när han kryper ner i sängen bredvid mig. Inte lika trött längre, men inte klar med sovandet. Väl medveten då om att jag har ett begränsat antal timmar kvar, tills klockan klämtar för mig - stressar jag upp mig och kan inte somna om. Vilket alltså ger att jag är minst lika trött som om jag varit vaken längre på kvällen - men kunnat sova i ett svep (och förmodligen haft roligare när jag varit vaken, haha!)

Det är en svår balansgång att gå där - att veta när man har varit uppe nog länge men inte för länge.

Måste nästan testa!

Har ni sett denna?



Jag törs ju nästan inte berätta vad jag stoppade i mig till lunch just idag (inte för att det är gott - men för att det går fort)! Kan detta verkligen vara sant eller är det påhittat? Om det är sant är det ju absolut förfärligt. Det är ju nästan så att man skulle behöva köpa sig en och lagra själv ett tag, för att se om det kan vara möjligt..

Godissugen! Eller... Törstig?

Jag lärde mig en sak när jag ammade (mycket vätska ut = borde ta mycket vätska in). Det var att törst lätt kunde förväxlas med godissug. Och ett vanligt hederligt godissug känner man ju lätt igen. Och man vet precis hur man skall stilla det. Med något sött, förstås. Och det där söta, gör ju inte att man blir mindre törstig direkt.

Snacka om moment 22.

Undrar om jag inte skall gå och hämta mig ett stort glas iskallt vatten.

Eller var har vi den där skålen med godis som det faktiskt finns kvar i sedan i lördags?!

EDIT: Duktiga duktiga jag hämtade ett äpple istället! Oh yes!

Sent omsider

Det var ju ett tag sedan jag bad om boktips.

Nu har jag klickat hem ett paket. Förhoppningsvis hinner det hit innan helgen.

Jag har beställt:




och


Jag längtar! Jag har fortfarande inte känt mig upplagd för Barack Obamas "Min far hade en dröm" så den ligger bara "på vänt".