Balansgång

Det är inte helt lätt att som förälder veta hur mycket man sks bestämma över en 12-åring, hur mycket kommando man ska ta - utan att för den skull lämna "det stackars barnet" ensamt med ett alltför stort beslut.

I vårt fall, just nu, handlar det om ett eventuellt skolbyte. T har via kö-tid och en audition ovanpå det fått plats på en skola en bit härifrån i en klass med inriktning på Musik & Drama. Skolan drivs som ett personalkooperativ och alla vi känner som haft barn på den skolan har varit supernöjda.

Eftersom det är en friskola som man aktivt måste söka sig till och stå i kö till, så känns inte bara personlen engagerad - det vittnar (i många fall iallafall) om att det är engagerade föräldrar med barn som gör ett aktivt val för sin skolgång.

Vi tror därför mycket på den här skolan.

T gillar den också.

Men, det är ungefär 40 minuters resväg med buss enkel resa och de flesta av de nuvarande klasskompisarna blir kvar på den kommunala skolan "härhemma".

Så. Hon tvekar.

Vårt tyngst vägande argument är att OM det inte blir bra så finns den kommunala skolan alltid att falla tillbaka på. Och att kompisarna i grannskapet alltid finns kvar. Att hon bara kommer att få FLER vänner. Och, dessutom har vi ett gäng barn från omgivningen som också kommer att åka den där bussen...

Men, det är svårt att driva utan att köra över. Balansgången är extra svår med tanke på att hon verkligen har svårt att bestämma sig själv.... I helgen måste vi besluta.

Önska oss lycka till!

Nytt år. Nya tag?

Vet ej än om jag är redo att börja blogga igen. Både saknar det, och inte :-).

Allt är dock väl i min lilla vrå av världen. Vi laddar som bäst för dotterns tolvårsfirande, har firat jul i Åre med syster och systers familj och nyår med dotterns gudfar med familj.

Jobbar fortfarande lite för mycket.

Ifrågasätter alltmer lite av varje i mitt liv och får se om/när jag tar tag i det... Vägrar befatta mig med att det skulle ha att göra med att jag fyllde 40 för snart 2 år sedan. Är mer inne på att man ibland måste syna saker och inte bara låta tiden gå utan att ha bestämt sig för att det är så det ska vara...

Det om det. Vi får som sagt se om fortsättning följer.