Pythians anvisningar

Jag fick "Pythians anvisningar" i födelsedagspresent av min mormor (fast hon vet inte om det än, eftersom hon skickade pengar som jag köpte den för, och jag har inte lyckats nå henne över telefonen än).

Så, nu har jag läst sista delen i trilogin om Victoria Bergmans svaghet. Och... Ja, den var ett klart ämne för sträckläsning, men hade jag inte varit lite lat så hade jag nästan velat läsa ettan och tvåan igen direkt före för att lättare komma ihåg alla kopplingar. Jag tror därmed att denna bok är tämligen värdelös som "singelbok". Man "måste ha varit med" för att tycka att den är bra.

Upplösningen var inte fullt så oväntad som jag hade önskat, bitvis kändes historien lite tjatig och lite i stil med den frustration som jag ibland känner när jag ser på någon tv-serie där man "inte talar ur skägget" utan inte får saker sagda igen och igen - den infann sig ibland här också. Där saker kändes som om de låg i öppen dager, men så krånglade man till historien ett extra litet varv för att förlänga den. Ungefär.

Dessutom tyckte jag också att korrekturläsarna gjort ett lite slarvigt jobb där de t ex inte sett att meningar direkt efter varandra inte hängt ihop - så att svaret på en fråga blev lite "Goddag yxskaft" och på något ställe stämde inte syftningarna så att historien därmed inte stämde. Reflekterade speciellt över hur Sofias förhållande med Mikael glömdes bort på ett ställe - där andra omständigheter kring det ändrades, men den biten liksom missades att också kopplas/förklaras.

Lite sådant som störde. Liksom.

Berättelsen hade med andra ord kunnat göras lite kortare, det tror jag att den hade vunnit på även om den fortfarande är väldigt bra!

Bottennappens bottennapp

Ja, jag vet att man inte skall läsa Aftonbladet, men jag tycker Expressens website är så jobbig att läsa på - och om jag vill ha lätt-tillgängliga nyheter på nätet?

Hursomhelst - idag har de verkligen tagit någon form av rekord när de skriver om Sanna som dog av en bakterie hon fått i Thailand. Men, sanningen att säga var att damen blivit sjuk på sommaren - haft skyhög sänka som ingen kollade upp igen under hösten (hennes mamma och pappa har inget eget ansvar här, märk väl!) och sedan åkte hon till Thailand och fick någon ny bacill som (eventuellt) i kombo med ett (eventuellt) redan sänkt immunförsvar tog livet av henne.

Och nu har mamman anmält sjukvården till ansvarsnämnden för att de ju sökt för hennes symptom i december - och VARFÖR gjordes ingen uppföljning på hennes höga sänka från sommaren? Ja, varför?! Det är ju inte direkt så att de tänkt tanken själva... För det behöver man ju inte.

Lite längre ner ser man före och efter bilder på en kvinna och texten: "Maten som ger dig platt mage". Det är bara det att det är helt uppenbart att människan är gravid på före-bilden.

Say no more.

Jag länkar inte ens till eländet.

Jag bara suckar.

Vindens skugga

Har ett litet tag, när jag inte jobbat för mycket och umgåtts med familjen, lagt min tid på "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafon.

Nu är den slut och det var nästan med en tår i ögat jag läste de sista orden nu på förmiddagen, på samma gång som slutet på ett annat sätt var välkommet (när du som jag läst den så förstår du vad jag menar).

Boken handlar om en tioårig bokhandlarson som får tag på en bok som bara finns kvar i ett enda exemplar, och fascineras av det faktum att övriga böcker gått ett annorlunda öde till mötes. Det gäller även alla andra böcker av samma författare och han börjar nysta i författarens historia, bit för bit.

Jag måste säga att trots att jag egentligen inte alls var upplagd för den här typen av historia just nu så har berättelsen fullständigt trollbundit mig. Beskrivningarna av människorna och dess öden som på olika sätt flätas samman i Barcelona från 1900-talets början fram till 50-60-talet bygger upp en berättelse som är svår att släppa även när man lagt ifrån sig boken. Bitar gör att man håller andan av skräck, ler av rörelse, rynkar pannan av ilska...

Den som varit i Barcelona (det har inte jag) kan säkert känna igen sig i de många skildringarna av omgivningarna, som gjort mig ännu mer intresserad av att åka dit.

Jag rekommenderar varmt att ni lägger in den här boken i listan för de böcker ni ska läsa härnäst!

Gripande

Ibland (rätt ofta faktiskt om jag ska vara ärlig) undrar jag om jag är en av norra Europas mest blödiga personer...

Jag menar - är det någon annan av er som blir tårögd av radioreklamen för Ronald McDonald-hus? Ni vet, när mamman sjunger vaggvisa för sonen över telefonen och avslutar med att säga till pappan något i stil med "Nu sover han nog, sovgott älskling, vi ringer imorgon igen!" eller när farmor berättar om när hon var liten för barnbarnet, också det över telefonen och säger "Tjaa, vad ska jag mer berätta..." och den sjuka flickan frågar: "Farmor, ska du lägga på nu?"

Banne mig om jag inte blir tårögd bara jag tänker på den reklamen... De har verkligen lyckats förmedla en känsla som inget barn ska behöva uthärda, att vara utlämnad, övergiven, lämnad ensam när behovet av familjen är som störst - när de är sjuka... Och det griper hårt hårt om hjärtat på mig. Varenda vareviga gång.

Hockey i maj?!

Näpp, jag tycker faktiskt att de får ge sig nu...

I maj spelar man fotboll, kubb, kula och brännboll. Inte hockey.

Men, å andra sidan brukar inte väderprognoserna i maj varna för blötsnö heller...

Färdigdopad

Sådärja, släktens näst nyaste medlem (Kusin K:s lille T) färdigdopad och jag och sönerna som fick representera familjen denna helg, är åter hemma efter Falutrippen. Kul att träffa "alla" som också var där!

Kusin L som är T:s moster tillika gudmor höll ett jättefint tal till T, som jag aldrig hört ett sådant tal hållas förut. Ett välkomnande tal. Hon berättade för honom om hur hedrad hon kände sig över det här uppdraget, hur stor kärlek han fick henne att känna, hur hon och hans gudfar (och farbror) skulle finnas där för honom, att de kanske inte alltid skulle älska det han gjort men alltid älska HONOM. Vad de skulle göra tillsammans, som titta på stjärnorna, tälta och diskutera varför myror går i raka led och inte huller om buller... Kärlek!

Och blödiga jag stod förstås där och ansträngde mig för att inte börja gråta...

Direkt farligt

Använder mig av E4/E20 varje dag till och från mitt arbete.

Under en lååång period var det lite problematiskt (även om jag åker åt "rätt" håll - d v s söderut på morgonen och norrut på kvällen) att åka där för att de byggde en extra fil (från två till tre). Men, vi bet ihop och visste ju att det skulle bli så bra när det blev klart.

Så i höstas var de äntligen klara. Vilken befrielse med dessa tre fina filer!

Men, säg den glädje som varar för evigt. Eller ens i några månader.

Jag fattar inte vad de har gjort för vägen är nu banne mig sämre än mången småväg! På denna färdas man i minst 90 km/h och det är mycket tung trafik och mååånga pendlare som brukar vägen varje dag. De har satt upp skyltar på filen längst till vänster om att fordon tyngre än 3,5 t inte får åka där. Det säger en del om hur den filen ser ut. Men, även mittenfilen är för bedrövlig. Det är bara att hålla hårt i ratten för att inte typ studsa åt alla håll.

Så, det är väl bara att se fram emot att de skall göra om hela alltet här framöver. Suck.

Jag hoppas att de som gjorde det första skitarbetet fått sparken. Hela gänget.

Sent omsider...

... såg vi då "Shutter Island" igår, jag och D.

Tycker mycket om filmer där man får tänka till och det kan man ju lugnt säga att den filmen kräver. Jag/vi tycker också att Leonardo DiCaprio är en av "nutidens" bästa skådespelare.

Så, detta sammantaget så fick filmen med beröm godkänt!

Men man kan ju undra vad det är för pucko som jobbar med dispositionerna av film vs reklamavbrott på TV4 när man bröt för 7 minuter reklam när det var 3 minuter kvar av filmen... Min vanliga princip om att dissa filmer som visas på TV4 fick bara större tyngd. Jag avskyr deras upplägg med filmstart, avbrott för 10 minuter reklam, nyheter, reklam, väder, reklam och så film igen. Då tittar jag hellre på en annan film/annan kanal. Men, för Leo gjorde jag/vi ett sällsynt undantag igår. Men, det lär dröja innan vi upprepar det, Leo eller ej.

Mamma Anna

Jag funderar på att läsa "Barnaboken" av Anna Wahlgren. Har aldrig riktigt engagerat mig i henne mer än att jag rent instinktivt har haft lite svårt för hennes "sätt" när jag sett henne på TV o s v.

Man kan säga så här: jag har generellt sett svårt för tvärsäkra människor som skall diktera villkor och mer eller mindre lagar för andra. Om någon som inte är ex min chef säger: "Så här SKA du göra!" till mig så vill jag genast replikera: "Varför då? Och vad ger dig rätten att bestämma det?!"

Men, om hennes filosofi vet jag egentligen rätt lite. Nu när det rör på sig lite när en av hennes döttrar skrivit en bok om sin uppväxt, så blir jag lite nyfiken och tänker att jag kanske skall läsa den där "Barnaboken" för att skaffa mig en åsikt för att sedan läsa dotterns upplevelse av sin barndom. Är väl medveten om att det garanterat inte finns EN sanning här och har inte för avsikt att leta reda på någon sådan, jag tänker på det ur ett rent mamma-perspektiv: lite grann i termerna "vad skulle min dotter kunna tänkas skriva för bok när hon blir stor" :-).

Klockan tickar

Min käre make har bestämt att hela familjen skall städa tillsammans idag mellan 10 och 12. Prick kl 12 skall vi sluta och då skall han visst åka och tvätta och städa bilen. Klockan är nu 10:12 och han ligger fortfarande och halvsover på soffan (där han somnade igår kväll). T sover också. Ja, den här aktiviteten har inte jag initierat så jag tänker icke sa nicke arbetsleda den heller. Frukost däremot. Det tror jag att jag skall ta itu med. Vi får se hur städat det blir här idag.

Okej våren....

... nu har jag tagit bort höstlöven i min blogg och gjort den lite mer vår-grön. Kan du göra ditt nu?

Pinsamt...

Vid två rättegångar har man försökt sätta dit mördaren utan kroppen av den mördade för att man (läs: polisen) inte lyckats hitta den...

En skallgång utförd av "lekmän" snart två år efter dådet i ett område som polisen ska ha sökt igenom, och hon hittas...

Tror ni någon kommer att få sparken för att inte ha gjort vad de skulle? Nej, antagligen lika lite som personen på polisen i Falun som missade att kolla upp tipset på Anders Eklund när det gällde både Perniilla och Engla... Förhoppningsvis har inte den här mördaren de inte lyckats låsa in hunnit ta ihjäl någon mer under tiden, som AE gjorde...

Fryhyhyyyyser...

Idag är det ju iallafall sol, alltid något.... Men, var är värmen?!

Varför lägga ner tid och pengar?

Hörde att de estimerar att rättegången mot Anders Behring Breivik kommer att ta 10 veckor. Vad ska inte den charaden kosta de norska skattebetalarna?! Vad är grejen?! Alla vet ju att han är skyldig... Jag förstår faktiskt inte vad de ska hålla på med under så lång tid. Läste också något om vikten av att han skulle få en rättvis rättegång.

Jag bara undrar:

Varför då?!

Tips från bloggtorkan...

Under min bloggtorka fick jag för första gången stifta bekantskap med mascaran jag aldrig tänker sluta med fr o m nu: Kanebo Sensai 38 grader.

Jag har rätt så långa ögonfransar och har konstant problemet att när det blir minsta fuktigt ut så blir fransarna fuktiga och jag blir svartgrå strax under ögonbrynen... Inte så snyggt.

Dessutom, detta mekande med sminkborttagning där jag tycker att mascaran lämnar en gråaktig hinna efter sig. Nej. Blä.

Denna mascara som inte släpper med mindre än att vattnet håller 38 grader (m a o fungerar den som vattenfast i badhuset) och heller inte kräver annat än just varnt vatten är det bästa som hänt mig i sminkväg! När man alltså sätter varmt vatten på de målade fransarna så släpper mascaran som i korvar, lätta att skölja bort. Jag som använder mascara precis varje dag (fransarna är inte bara långa, de är ljusa också) har provat några sorter genom åren och tänker nu inte byta mer! Rekommenderar denna det mesta jag bara kan. Finns i olika utföranden, så välj den variant som passar dig bäst så länge det heter Kanebo Sensai 38 grader. Lite dyr kanske, men värd varenda spänn!

Mix Megapol-klipp i efterhand?!

Alltså, hur svårt kan det vara att få höra klipp på Mix Megapol som man gillat igen, alternativt vill tipsa en kompis om att lyssna på... Någon som vet?

Är i första hand ute efter klipp med "Micke förklarar" - som när Micke (Tornving) förklarar Finland. Hörde en repris av det imorse och vill att min finska kollega ska få höra... Men hur?!

En väl iscensatt bluff?

Nordkoreas raket, som man sköt upp idag trots omvärldens protester, störtade i havet efter bara någon minut. Men, kan det vara så att det rör sig om en väl iscensatt bluff och det egentligen var två - men bara en som störtade?! Allt för att få ha sin raket uppe där i hemlighet?!

"Att vara med henne....

... är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" läste jag igår.

Jag tyckte mycket om Alex Schulmans första bok "Skynda att älska" som är en ömsint skildring av hans uppväxt med en åldrande far, en kärleksförklaring som utan att bli "kladdig" och pinsam är självutlämnande på ett smakfullt sätt.

Jag tycker att det är samma sak med denna, hans andra, bok: "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" som också är en kärleksförklaring, denna gång till hans hustru. Det börjar med separationen från Katrin Zytomierska och slutar med hans och Amanda Widells dotter Charlies födelse ett år senare. Däremellan reflekterar han över olika sociala fenomen, sina olika tillkortakommanden och olika mer eller mindre underliga ageranden tillika sina växande känslor för kvinnan som idag är hans tredje hustru, gravid med deras andra barn.

Jag tycker att han gör det så vackert, jag tycker oerhört mycket om hur han uttrycker sig - lagom högtravande emellanåt, lagom tillkrånglat, lagom invecklat, lagom enkelt. Jag tycker att han behandlar vårt språk helt fantastiskt!

Berättarstilen är också alldeles lagom utlämnande. Han berättar detaljer utan att berätta detaljer, kan man säga. Vilket gör att jag tycker att han behåller sin integritet intakt såväl som även övriga inblandades på ett snyggt sätt utan att uppfattas som hemlighetsfull.

Jag skrattar när jag läser, jag blir varm om hjärtat när jag läser och jag ler och tycker mer och mer om personen Alex Schulman som jag innan jag läst något alls av honom, haft en ganska negativ bild av. Den medieperson han tillsammans med sin bror tidigare har lanserat är så långt ifrån det här, men genom att ha läst dessa båda böcker så känns det som om jag förstår lite mer om hur tankarna bakom det hela gått. "Hur han tickar"...

Jag sympatiserar fortfarande inte med hur de har "hållit på" men kan, på ett annat sätt, ändå genomskåda det på ytan barnsliga, provokativa som lite mer genomtänkt än vad jag kunde ha trott från början.

Så, slutligen - ja, jag rekommenderar alla att läsa båda Alex´ böcker om ni inte redan har gjort det. Jag ser fram emot att läsa hans kommande debut med en fiktiv historia. Få se om hans berättarkonst också kan bära något som inte är lika känslomässigt laddat. Jag tror det.

Avslutar med de sista raderna i boken jag just läst. Vilken kärleksförklaring!

"Hon är mig fullständigt överlägsen i allt, men hon valde ändå mig. Om jag gjort något extraordinärt i livet så var det just det - att jag fick Amanda Widell att välja mig."


Man kan också uttrycka sig så väl som Mette gör, om man vill. Jag håller med henne också.

Hungerelden

Ja, precis som jag sa när jag läst klart "Kråkflickan" - att det skulle bli en olidlig väntan på trean efter att ha avslutat "Hungerelden", så kan man väl säga att jag hade rätt.

Visserligen så tyckte jag nog faktiskt inte att "Hungerelden" var fullt lika bra som "Kråkflickan" och det kan möjligen bero på att jag inte hade några som helst förväntningar på den första - men det hade jag ju liksom på den andra.

Men, inte desto mindre så måste jag säga att också tvåan är ett mästerverk i både berättande och i uppbyggnad av intrigen. Den bara tätnar och jag längtar till upplösningen när alla trådar nystas upp och får sin förklaring, där alla teorier skall bekräftas eller förkastas.

Det är nog till och med så att jag kan tänka mig att frångå att boken måste vara i pocket (att jag föredrar pocket har inte så mycket en ekonomisk orsak som en praktisk: jag tycker att de inbundna är så klumpiga att hantera, trivs helt enkelt mer med pocketformatet). För jag menar "Pythians anvisningar" kommer ut först i maj - och sedan lär det ju dröja ett tag innan den finns i pocket. Förmodligen längre än vad jag har lust att vänta!

"I rymden...

... finns inga känslor" har jag sett nu ikväll.

Jag inser att jag borde lära mig mer om olika typer av "tillstånd" för att jag förstår att jag inte är så tolerant som jag skulle vilja vara... T ex skulle jag ALDRIG stå ut med en person som så till den milda grad dikterar villkoren för alla andra, som Simon i filmen gör och tillåts göra...

Min ofrånkomliga fråga till den/de av er som kanske vet är: måste man vara så tillåtande och anpassningsbar som Sam är till Simon? Kan man, på riktigt, inte ställa några krav alls på en person med ex Aspergers syndrom?

I alla händelser så tyckte jag mycket om filmen och jag önskar verkligen att mina barn skall hålla varandra om ryggen så där, om det kniper. Eller, kanske inte fullt så mycket men - ja, ändå :-).

Gubbsjuka i vilken form som helst

Undrar just varför det är OK att Tony Irving ger uttryck för den renaste och tydligaste av gubbsjuka på bästa sändningstid när det blir ramaskri när Thorsten Flinck gör detsamma?! För att Tony är bög och man därför inte får ha en åsikt utan att bli kallad för homofob?

De som känner mig vet att det finns inget så främmande som att ens försöka kalla mig för homofob eftersom jag på inget som helst sätt har den åsikten.

Men, jag kan ändå inte komma undan att reflektera över hur erbarmligt pinsamt det blir när mr Irving ska ner på golvet och stryka och klämma på Marcus Schenkenberg. Skulle vilja se Dermot Clemminger göra samma sak på Pernilla Wahlgren nästa vecka utan att det skrivs spaltmeter av fördömanden.

Ska bli intressant.

Kråkflickan

Nu ni, vill ni läsa en riktigt ryslig deckarhistoria så rekommenderar jag varmt Kråkflickan av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist.

En tät och välskriven och på riktigt spännande historia med bra tempo och en oväntad knorr. Jag hade mycket svårt att lägga ifrån mig den. Skall nu sätta tänderna i nästa bok i serien (av totalt tre). Om den är lika bra så kommer väntan på trean (i pocket) bli smått olidlig är jag rädd.

Over and out.

Gott kaffe

Jag har alltid gillat snabbkaffe, störd eller ej - men så är det. Inte minst för att det är enkelt att bara göra sig en kopp närhelst det passar, men också för att jag tycker att det smakar gott. Inte riktigt som "riktigt kaffe" men gott ändå.

Nu, via det faktum att jag är Buzzador, så har jag fått chansen att prova, för att buzza, Gevalias nya snabbkaffe Millicano som förädlats med riktiga, malda kaffebönor. Och då vill jag säga:

Now we're geting somewhere!

Jag tycker (och de som via mig provat har sagt samma sak) att det smakar väldigt mycket mer som "riktigt kaffe" det här nya. Dessutom så är kornen mindre och löser sig bättre/enklare i det heta vattnet. Det här snabbkaffet kommer att bli mitt standardval på snabbkaffefronten fr o m nu. Prova du också!

Skönt sätt att fira våren på!

Hrmfp! Vad är det för väder att fira vårdagjämning med - snö och 1 plusgrad?! Blä!

Nä tacka vet jag det som komma skall senare i veckan (hoppas hoppas att det verkligen blir så också) 10 grader och sol imorgon och 14 grader och sol på torsdag.

Jag vill ha onsdag och torsdag idaaaa´!!

Istället för dig

Nästa bok på tur var "Istället för dig" av Sofie Sarenbrant.

Den minnesgoda kommer nog ihåg att jag läste föregångaren "Vecka 36" i höstas och inte var så där väldigt imponerad. Tyckte den kändes lite tunn och inte gav sådan direkt mersmak.

Men, jag tänkte i mitt stilla sinne att jag trots allt var lite nyfiken på hur historien skulle sluta och för att bl a Ango sa att hon tyckte att "Istället för dig" inte alls var så pjåkig, så fick det bli så. En ny chans för Sofie Sarenbrant, alltså :-).

Och jag måste säga att jag har ändrat uppfattning. Den här boken gillade jag - jag tycker att hon har utvecklat historien från att vara lite för förutsägbar till att bara vara lite förutsägbar - ett steg i rätt riktning alltså. Fortfarande tycker jag dock att personskildringarna är lite väl stereotypa: vacker ung flicka med långt, ljust och lockigt hår - tjock, ensam isolerad och missförstådd journalist, flata med knallröd, kort page - och förbjuden frukt som smakar bäst som förbjuden till exempel - vilket gör mig lite lite trött bara...

Hursomhelst - boken är alltså en fortsättning av "Vecka 36" - 16 år senare, med ett löfte om upplösning.

Man kan absolut om man vill, bara läsa bok nr 2 - det funkar, men jag skulle rekommendera att man börjar i rätt ände för att få hela historien. Det som är ett plus med de här två böckerna är att det är slut nu. Berättelsen avslutas i och med sista sidan, vilket jag uppskattar - för långkörare om samma huvudpersoner igen och igen riskerar att bli urvattnade efter ett tag.

Historien som sådan är bra, och upplösningen till viss del lite oväntad. Så kan man summera den. Och att jag rekommenderar den om man gillar kriminalromaner.

Äntligen!

Jag har idag blivit moster till en liten tjej! Sedan tidigare har jag två supersöta systersöner och nu den här lilla pärlan! Tänk att någon mer än jag och D gör så söta barn?!

Fascinerande!

Moster är så stolt och längtar svårt till Dalarna där hon finns.

Ett riktigt bra avslut på en trist vecka!

Ser framåt!

Med magsjuka och influensa i huset är det lätt att hålla sig för skratt.

Åååh, vad jag ser fram emot de dagar när man ligger ute på altanen i solstolen och minns de här dagarna med en rysning.

Flickan med snö i håret

Vill du läsa en spännande kriminalroman med snyggt sammanvävda parallella historier så rekommenderar jag Ninni Schulmans "Flickan med snö i håret". Men, jag höjer ett varningens finger: det är svårt att lägga bort den när man väl har börjat läsa den...

Mycket nöje!

Tankat!

Igår shoppade jag med en kompis på dagen och kvällen tillbringades på restaurang för att fira gudsonen som fyllde 18. Så himla mysigt eftersom vi som var med var en uppsjö av "vi som (nästan) var med på förlossningen när C föddes" och numera träffas vi inte alls lika ofta som då när vi typ hängde hemma hos C och hans föräldrar, typ jämt... Spelade spel, lagade mat, drack vin, sov över... Så, jag tankade massor av härlig energi hela dagen igår. Eftersom jag har jour den här veckan så var jag dessutom spik nykter, så idag har jag mått prima!

Imorgon väntar en ny vecka och min förhoppning är att energin från igår skall räcka hela veckan, känner på mig att jag kommer att behöva den :-).

Solen gör dock sitt till att iallafall jag orkar lite lite till. Älskar vår!!!

Dålig start på mars

Härlig vår, visserligen - men min dag har varit ett bottenrekord, tror jag. Känner mest för att lägga mig ner och sparka och skrika. Och lite sådant. Inte så konstruktivt. Inte så vuxet. Men jäkligt skönt.

Imorgon är en ny dag.

Vår i luften!

När jag gick från jobbet lite sent nu ikväll så riktigt LUKTADE det vår! Mmmmmm me like!

Slut på helgen

Helgen har innehållit klippning/färgning, vernissage för att se en kollegas alster, restaurangbesök med en kompis och sist men inte minst en löprunda.

Det där sista kunde ju ha gått bättre, men jag GJORDE det! Och, man får se det som att det (nästan) bara kan bli bättre :-).

Imorgon är det jobb igen - t o m för dottern som tillsammans med sin farfar ska vara med på reklamfilmsinspelning. Vi får väl se hur klippning och sådant sedan blir, om hon kommer att synas i rutan något.

Hon var ju med i juryn till "True talent" i höstas och har också haft en roll i en mobbningsfilm som ska visas i skolor runt om i Sverige så småningom. Den är dock ej färdigställd än, så vi har inte sett den... Vår lilla "linslus" :-).

Pojkarna ska, till sin stora lycka, få vara på fritids. Där får man för att hade dem hemma hela jullovet och var i USA med dem på höstlovet. Att vara på fritids är visst "da shit" :-). Visserligen förstår jag, för de ska titta på isskulpturer, åka skridskor och grilla korv bl a. Så... Jag som laddade upp för dåligt samvete för "o-ledigt sportlov" har skrotat det.

Melodifestivalens sista delfinal, igår, missade jag - men jag har hört låtarna och säger fortfarande att Loreen är klart bäst!

Om jag fick shoppa loss i två timmar

Jag satt och funderade på vad jag skulle göra om jag fick en stor summa pengar att spendera på kläder på en begränsad tid... Typ två timmar.

Jag skulle nog inte shoppa nästan något alls till mig själv. Ni vet, att prova kläder o s v tar ju en massa tid.

Nej, jag skulle handla på mig massor till barnen - de är lätta att handla till för att storlekarna funkar som de är.

Trots allt skulle ett sådant agernde lösgöra mer av "mina egna pengar" senare, att handla för (och prova) till mig själv i lugn och ro!

Knäppa funderingar på fredagskvällen, jag vet.

Och jag hade trott på Alice men hoppats på Fredrika eller Eleonora och trodde absolut att Lilian åtminstone skulle komma med som andranamn. Så. Då har jag tyckt till om det också.

Vilken tuuur!

Tänk så bra att de klämde ut den där bebisen nu - så jag fick något att skriva om så här på morgonkvisten, för:

Vad var det jag sa?!

Sådärja. Grattis får man väl också säga.

Ler dock lite när prins Daniel ber om att få ha lite tid för sig själva nu i denna situation...

Jag förstår det så väl. De är också människor.

Men, med paketet att ha det så pass förspänt som de har det, så kommer nog ett visst mått av onormalt läge.

Som att man nog inte kan förvänta sig avskildhet när man just fått ett barn som i det här fallet är en tronarvinge.

Spårlöst, hjärtlöst?

Funderar lite på programmet Spårlöst på Fyran.

Är det inte lite egoistiskt att vända upp och ner på sin biologiska familjs liv för att få sinnesro och sedan resonera lite som så "nu har jag gjort det, nu kan jag fortsätta med mitt liv..."

Man kanske river upp sår som äntligen läkt, för att pilla i såret i ett par dagar och sedan åka hem igen.

Och bara lämna dem bakom sig igen...

Rimligheten i det?!

Förutseende

Jag tycker trots allt att KS i Solna är rätt smarta som spärrar av parkeringsplatser utanför förlossningen. Alla vet ju hurdana gamar journalisterna är, så de skulle ju icke en sekund tveka att blockera en ambulansinfart om det tjänade deras egna syften...

Sedan att folk håller på tråkar om att "Victoria skulle göra en Gudrun Schyman och föda live" - ja, suck.

Laddar ...

Snart middag och sedan melodifestival.

Det är bara det att vi tycker att vi redan har bestämt oss: Loreen till Azerbadjan!

De andra känns bara som pausunderhållning eller utfyllnad av programmen....

Äntligen!!!

Vissa veckor är fredagen mer efterlängtad än andra veckor!

Ikväll ska L sova över hos D, så jag ska sova över hos M. Ja, i andra familjer kanske det kallas vanlig nattvandring, när en förälder lämnar den egna sängen för att ett eller flera barn kommer vandrande på nätterna. Det gör våra barn väldigt sällan, så ikväll är det planerat sängbyte som gäller. Jag kommer att få sova i överslafen!!

Mot alla odds

Ser ni "Mot alla odds" på Ettan?

Vilken resa de får göra, både rent faktiskt men också praktiskt!

Riktigt sorgligt var det dock sist när det handlade så mycket om Madeleine och hennes starka och fina band till sin farmor, ett band som ju tyvärr klipptes av i höstas då Madeleine dog i en ridolycka.

Tänker mycket på hennes familj, släkt och vänner som förlorat en, vad det verkat, omtänksam, varm och levnadsglad tjej i så unga år. När hon klarat så mycket och så kommer ett sådant där slag.

Ibland undrar man lite över ödets makt.

Med beröm godkänt

Tre utvecklingssamtal av tre möjliga avklarade samma eftermiddag.

Samtliga tre passerade med beröm godkända.

Det får man väl som mamma känna sig rätt nöjd med va'?!

Inte mycket romantik

Mötte maken i dörren, spaghetti och köttfärssås stående på bordet. Familjen redan ätit. Maken tränar, jag lägger barn. Nu "Mot alla odds" på Ettan. Man och barn fick hjärtepins till förmån för Barncancerfonden och Ronald McDonald-hus i Uppsala av mig. Tur att man har barnen som kommer med lite hjärtan de har gjort. Annars hade man blivit helt utan. Jag tycker personligen att det finns gränser för hur oromantisk man får vara...

En hektisk dag...

Minst sagt fullt ös på jobbet idag. Dumt nog åt jag ingen frukost imorse, drack en smoothie vid halv tio... Vid elva "brakade det löst" så framåt kvart över ett fick jag i mig lite blåbärssoppa och keso. Eftermiddagen gick i ett huj och så hasta vidare till föräldrasamråd i skolan, hann inte ens äta något på vägen. Kom hem 8, med en papperspåse från de gyllene bågarna med mig. Lite "Annorlunda familjer" på Fyran som måste vara Sveriges bästa preventivmedel och nu... ska jag sova....

3 månaders tystnad får räcka...

Fick ett mail igår.

Som jag läste idag.

Och som värmde något oerhört...

Loggade in här.

Hade kommentarer att moderera...

Va'?! Det finns folk som saknat mig :-).

Känner mig överraskad. Och glad! Tack för att ni bryr er om!

Kan lugna er med att den långa pausen enbart berott på en djuuuup bloggsvacka som var svårare än väntat att ta sig ur. Lite som när man inte pratat med en vän på ett tag. Det kan vara svårt att komma på vad man ska säga när det gått en tid. Man får till slut prestationsångest och vet inte var man ska börja. Och inget känns så intressant att börja med. När man varit bortkopplad ett tag så har man dessutom ingen aning om vad "alla andra" har haft för sig, och pratat om... Jag kan få samma ångest efter semestern... Jag har ju hunnit glömma allt jag någonsin kunnat då... ;-) För att inte tala om efter mammaledigheterna. Ouch!

Men, nu gör jag ett försök. Ni får ha tålamod med mig när jag nu skall ge mig på att återerövra mitt lilla lilla hörn av bloggvärlden :-).

Kram och tack till er som fortfarande är kvar!