Nu åker jag!

Om några minuter hämtas jag upp. Några småsaker till att göra innan jag sticker - så...

HA EN UNDERBAR HELG ALLA!

Vi hörs igen på söndag eller kanske måndag!

Barbapapa är för stor

L har en ny favorit (en som var min favorit när jag var liten också) - och det är Barbapapa. Jag köpte en rad med Barbapapaböcker till T när hon var mindre, och jodå - hon gillade dem - men inte riktigt som L som gärna väljer en Barbapapa-bok vid varje sagoläsning.

Igår (och även idag) var det "Barbapapas resa" som var önskemålet. Och visst - jag har inga invändningar. Den handlar om att Barbapapa har varit ledsen en längre tid och eftersom inget annat hjälper så tar hans vän Jakob honom med sig till doktorn. Mitt i allt, när jag läser så avbryter L mig och pekar på huset som doktorn då skall bo i (Jakob och Barbapapa kommer gående mot huset på bilden) - och säger "Men, dörren är ju alldeles för liten! Hur skall Barbapapa komma in där?!"

Vi enades dock om att han, på samma sätt som han gör sig till elefanter, broar och fallskärmar, så kan han nog göra sig liten också - eller väldigt smal - så att han skulle kunna komma in. (Doktorn säger för övrigt att ledsenheten beror på att Barbapapa längtar efter en Barbamama, som han då sedan får resa runt och leta efter i halva världen och en del av rymden innan han hittar henne i sin egen trädgård).

Men, inte desto mindre så fascineras jag sådana här gånger av deras slutledningsförmåga. Mina små killar som håller på att bli stora!

L som ju idag också uppträtt solo på scen framför alla på hela dagis! De har sångsamling en gång i månaden, när alla 5 avdelningarna samlas i "rörelserummet" och så får varje avdelning gå fram till det lilla podiet/scenen och sjunga ett par inövade sånger för sina kompisar. Så var det en av pojkarna på en annan avdelning som ställde sig upp och bad att få sjunga en sång ensam. Vilket han förstås fick och det gav L idén. Så, när E var klar så ville L göra samma sak. Så - inför i runda slängar 70 andra barn gjorde min L-son scendebut idag med "Blinka lilla stjärna" med tillhörande rörelser och allt. Gissa om han varit stolt efteråt?! Och när jag kom och fick det berättat för mig - så lyste han som en sol. Stolt som en tupp!

Ikväll: kladdkaka

Eftersom helgen skall tillbringas i tre tjejers sällskap i en vinterbonad sommarstuga i Hälsingland, så skall jag ikväll baka en kladdkaka
att proviantera med. Vi skall larva omkring i mysbyxor och fårskinnstofflor hela helgen. Ta en promenad (OK då kanske vi drar på oss överdragsbyxor och vinterskor), fika lite, dricka vin, tända en brasa, fika lite till och bara mysa hela helgen. Inga barn. Inga karlar. Bara vi.

Klassresor och matsäck

Jag har följt debatten först om huruvida det är betungande eller ej att ordna matsäck till sina barn var och varannan dag - ekonomiskt eller praktiskt eller bådeoch.

Nu har det också tillkommit en annan debatt på samma linje - klassresans vara eller icke vara i detta blogginlägg tillika denna artikel

Båda har ju sin botten i att "skolan inte får kosta något". Och jag är väldigt kluven i vad jag tycker i frågan/frågorna måste jag säga.

Jag retade mig till att börja med på Fotbollsfruns raljerande (som replik på denna artikel) över att en "svennebananmatsäck" inte kostar mer än en tia. Nåja, några mackor i en plastlåda och en sirapsflaska med saft, så ser sällan en matsäck ut idag faktiskt. I näringslärans tidevarv - vem tror att ett växande barn klarar sig på ett par mackor och en flaska saft som enda näringskälla en hel dag? Nej, det skall vara pastasallad och mackor, frukt och kanske något litet kex. Förutom då varm choklad och någon festis kanske. Nu drar jag det nog lite till sin spets - men jag blir lite trött när folk skriver krönikor om saker de faktiskt inte har någon som helst koll på. Dessutom strör det bara salt i såren på den som kanske har svårt att få det att gå ihop ekonomiskt. Skammen blir liksom större om det blir en vedertagen sanning att man är en stor fet loser om man inte ens lyckas få till detta. Nej, istället för att låta barnet skämmas över ett par mackor och en flaska saft, så kanske man låter barnet stanna hemma den där dagen istället.

På samma gång så förstår jag ändå det hon vill ha sagt: Vem var det som trodde att barn skulle vara gratis?! Visst, för de flesta av oss var de "gratis" att få. Men, sedan?!

Jag är ju en sådan som har lite svårt för när folk inte tar sitt eget ansvar - att man hela tiden ropar på "Storebror"...

Skolan får inte kosta något! Skolan får inte kosta något!

Jag undrar om det någonstans i den texten står att det inte får kosta vare sig pengar eller engagemang av föräldrarna. Att man som förälder har rätt att lämna in sina barn mellan det och det klockslaget under si och så många år och sedan aldrig behöva bry sig?! För fy 17 om jag får underlätta så att barnen kan baka så att klassen kan samla pengar till en klassresa - hemma i mitt kök, med mina ingredienser och min elräkning!! Och herregud om jag måste gå på ett evenemang och betala igen för det jag redan köpt in ingredienserna till!

Skolan får inte kosta något! Skolan får inte kosta något!

Visst, varför skall man alls försöka sätta guldkant på tillvaron för sina barn? Skolan är ju ett lärosäte där de skall få utbildning. Det får väl räcka med det. Även om en lägerskola till Almo utanför Siljansnäs eller en tripp till Göteborg med inkvartering på golvet i en judohall - ger minnen för livet på en helt annan nivå. Nej, det är ju faktiskt inte strikt nödvändigt. Så, då får det vara då? Eller?

Samtidigt måste det finnas grader i helvetet, om ni ursäktar språket. De får väl åka dit som pengarna räcker - att föräldrarna i slutänden skjuter till för att pengarna inte räckte till Paris utan bara till Skövde - det däremot är helt fel, tycker jag.

Men, att som förälder engagera sig så pass att man hjälper barnen på traven med insamlingen genom att plocka fram mjölet när det skall bakas och betala för bullen på föräldramötet sedan, ser jag som något helt naturligt och som jag anser att det ingår i paketet att ha barn.

Barn är varken särskilt vuxna sådana här uppgifter på egen hand och inte heller är de gratis. Det är vår förbannade plikt att låta dem göra detta också - under rimliga former. Tycker jag.

Puh! Det blev långt. Tack för att du orkade ända ner hit. Nu skall jag och Morrie (JA - boken kom idag! Tack Ango!) gå och lägga oss. Sen kväll igår => tidig morgon imorse = tidig kväll ikväll. Godnatt!

All världens öl

Eller något ditåt, skall D få smaka på ikväll.

Ölprovningen som han fick i julklapp går av stapeln ikväll. Så han är inne i sta´n och lär sig en massa ölvetenskap.

Så själv är jag gräsänka. Barnen är duschade och lagda (insmorda i hela sina små ansikten - jaja, halva - med Locobase Repair). Så jag ska nog ta mig lite godis och lite Greys. (Ja, vaddå - inte lördag?! Får D dricka öl en tisdag, så får jag äta godis! Sådeså!)

Sju eller åtta?

Helt ärligt - jovisst, det var ju rätt så ovanligt - men i sammanhanget kan det väl inte spela någon större roll om det kom sju eller åtta?!

Det hade ju varit en helt annan sak om de trott på en eller två... Kan jag tycka..

Det är dock märkligt att man i Sverige är så noggrann med hormonbehandlingar - det får inte bli för stor dos eftersom man inte vill att det skall bli alldeles för många på en gång med tanke på att det är betydligt större risker för både mamma och barn förenat med det. Varför är det inte samma inställning "over there"? Måste man alltid vara värst? Eller handlar det helt enkelt om att man där betalar sjukvården själv, och därför får man "stå sitt kast" om det blir en komplicerad riskgraviditet eller något?

Slå mig!

Gå nu in på Linas blogg och försök slå mig (eller någon annan mer förvirrad själ)....

Se så - kila iväg nu och rapportera sedan hur det gick :)!

Jajustja - jag har ju nästan vunnit redan!

Tisdagarna med Morrie

Kan ni förstå? Jag kom på, idag - igen, att jag skulle försöka få tag på en "Tisdagarna med Morrie" till mig själv. Att ha kvar. Det började egentligen med att jag kom på ytterligare en person jag skulle vilja ge den till. Och så utvecklades det till att jag nog skulle köpa på mig ett gäng och den HÄR gången skulle jag spara en till mig själv och inte ge bort "den sista" som tidigare.

Det är en av mina absoluta favoritböcker, som jag har givit bort till jättemånga människor, just för att jag tycker den är så otroligt bra. Så himla klok. Och som passar till så många olika typer av människor. Den talar liksom till alla. Och jag har läst den flera flera gånger. Känner att jag vill läsa den igen. Och igen.

Jag har lånat ut (och inte fått tillbaka) och givit bort varenda en jag har haft och nu tänkte jag till slut: Jag måste ha en hemma! Som jag skall hålla hårt i.

Och till min stora sorg - den har utgått ur sortimentet! Adlibris och Bokus säger samma sak båda två. Och Månpocket som "gav ut" den - också. Vad gör jag nu då?!?!

Jag måste ju ha en.

Jag behöver veta!

Imorse hörde jag brottstycken av när Adam och Gry (Mix Megapol) pratade om när man sover på sin ena arm så att den domnar bort. Ja, de hade liksom inlett diskussionen när jag "kom in i den" och exakt vad som föranledde detta vet jag inte. Men, jag tror det handlade om att Adam brukar göra så ibland - och att han hade frågat en läkare i torsdags, som sagt att det var farligt. Det var något om blodpropp men också något om syrefattigt blod som nådde hjärtat, eller så. Ja, som ni förstår - jag hängde inte med på riktigt.

Nu är det så att min man, stensovningens mästare, gör så där ibland. Han sover så hårt och ligger så pass stilla att, när han vaknar så är armen bortdomnad. Han måste liksom ta sig över på rygg eller något och långsamt vänta på att armen kommer igång igen. Vilket, vad jag förstår, inte är det allra skönaste.

Men, jag har aldrig funderat på om det skulle vara farligt. Jag lever liksom i en föreställning om att kroppen liksom justerar sådant där själv. Klart man liksom inte kan "ligga ihjäl" sin egen arm!!! Eller kan man det?!

Vad tror ni? Och varför?!

Ooops här sitter jag....

... och på TV:n gifter sig visst Magnus och Emma - Bonden som hittade en fru... Men, ärligt - jag orkar faktiskt inte titta. Han är lite för mycket, bara.

Och hon, 22 år - "Han är mitt livs största kärlek!"... Hittills ja!

Är det bara jag som tycker att det låter lite märkligt när hon säger så? Nej, nu var jag cynisk, men när en annan är såå himla erfaren och mogen så ;). Och så har de känt varandra i hmmm, fyra månader. Ja, det blir nog bra. Hoppas jag!

Överraskning?

Visserligen hade han säkert hittat den här informationen på ett eller annat sätt själv, innan den 29 mars - men kanske? D har nämligen pratat om att han skulle vilja ha en Metallica-skiva (istället för ex Aerosmith) till Guitar Hero. Och se vad som kommer:

Låtlista Guitar Hero Metallica

Hade varit kul att få överraska. Men, jag och min stora trut blev ju så glad å hans vägnar... :(

När det kommer en Guitar Hero AjdoMajdo (T:s namn på Iron Maiden när hon var liten) DÅ skall jag hålla snattran!

Paul Stanley

Alltså, nu skall jag berätta något pinsamt. Döm mig inte för hårt.

Jag drömde vad som nog skulle föreställa en "våt dröm" om Paul Stanley inatt. Ja, du läste rätt - hur gammal är man om man drömmer om en snart 57 år gammal gubbe?!

Hursomhelst - det jag nämnde om "vad som nog skulle föreställa..." var helt enkelt så att han, i min dröm, kysstes så jäkla äckligt att istället för att bli tänd på honom så började jag nästan må illa - så av allt spännande blev intet. Känn på den ni!

Och så, när jag hoppade in i bilen ihop med T i eftermiddags för att åka och köpa present till ett kalas hon skall på till helgen, och det var "Lick it up" på radion så blev jag faktiskt lite full i skratt, men jag kunde ju inte gärna förklara varför, för henne...

Det som är liiite tråkigt i kråksången är att jag faktiskt har tyckt, tidigare (iofs lääänge sedan, men ändå!), att karln är rätt sexig. Han har liksom något i ögonen. Men, idag - så fylls jag bara av ett lätt illamående när jag tänker på honom. Nästan lite sorgligt.

Jag hoppas att ingen tycker illa om mig för att det handlade om Paul Stanley och inte om D :). D mår jag ju inte illa av - så det kanske inte handlade om PS:s ålder eller äckliga tunga egentligen - utan om att han inte var D?! Haha...

Pigg-piller till barn? Och salva?

I veckobrevet från T:s klass kunde vi denna vecka läsa att barnen i klassen varit väldigt trötta den senaste tiden. Någon hade t o m somnat vid bordet. Förmodligen beror detta på att det gått runt så mycket sjukor efter jul, så många liksom inte riktigt kommit tillbaka till vanlig ork. Sedan kan man ju faktiskt förstå dem när vädret är grått och trist - alla blir vi väl tröttare lite till mans. T är inget undantag när det gäller den här tröttheten trots att hon går och lägger sig i "normal tid" och inget är ovanligt så där. Så, nu är min fråga till er:

Vet ni någon form av "pigg-piller" eller preparat som är tillåtet att ge till barn för att kanske öka energin lite extra när det behövs som nu? Och som ni, förstås också vet är bra?

Jag kan passa på att fråga om salva också. Både M & L har ju "pippi" på att slicka sig runt munnen när de är ute och det är kallt. Med L är det inga problem att "laga" detta eftersom vi smörjer honom med Idomin-salva på kvällen och så är det "bra" till dagen efter. Med M är det dock knivigare eftersom han blir alldeles prickig av Idomin. Vad skall vi använda till honom istället? D konsulterade någon på Apoteket och det enda hon kunde komma på var Försvarets Hudsalva. Den funkar för all del, men jag skulle hellre vilja ha någon form av tub. Tips någon? Vad använder ni/era barn?

25 tecken

Fick detta mailat till mig av min tärna (10 år sedan snart!). Men, eftersom jag inte egentligen gillar kedjebrev - men gillade detta så sprider jag det så här istället. Ta åt er, ni som vill:

25 tecken på att du börjar bli gammal.

1. Dina växter hemma håller sig vid liv, och ingen av dem går att röka.

2. Att ha sex i en 80-säng är helt uteslutet.

3. Du har mer mat än öl i kylen.

4. Klockan 6:00 är det dags gå upp. Förr var det dags att lägga sig vid samma tidpunkt.

5. Du hör din favoritsång i hissen.

6. Du tittar på vädret på TV.

7. Dina vänner gifter och skiljer sig, istället för 'gängar' och 'dumpar'.

8. Du går från tre månader ledigt om året till fem veckor.

9. Jeans och t-shirt är inte längre att 'klä sig fint'.

10. Det är DU som ringer polisen, när de där &%@# grannungarna inte sänker volymen på stereon.

11. Äldre familjemedlemmar drar sig inte längre för att dra snuskiga skämt i din närhet.

12. Du vet precis när ICA stänger, men inte McDonalds.

13. Din bilförsäkring blir billigare, men amorteringen blir högre.

14. Du matar hunden med av experter rekommenderad föda, istället för gårdagens pizzarester.

15. Du får ont i ryggen av att sova på soffan.

16. Du tar tupplurar på dagen.

17. Middag och bio är hela dejten, istället för bara början på en.

18. En 150-grammare med pommes klockan 3 på morgonen vänder uppochner på din mage, istället för att lugna den.

19. Du går till apoteket för att köpa Ibuprofen och magsyredämpande, istället för kondomer och graviditetstest.

20. En 40-kronorsflaska med vin är inte längre 'grymt bra'.

21. Du äter riktig frukost vid frukostdags.

22. 'Fan, jag kan inte dricka på samma sätt som jag gjorde förr...' ersätts av 'Jag kommer aldrig mer dricka så mycket!'

23. 90 % av tiden du spenderar framför datorn är faktiskt arbetsrelaterat.

24. Du dricker ett par öl innan du går till baren, för att spara pengar.

25. Du gratulerar dina vänner när du får höra att de väntar barn, istället för att utbrista 'Åfan! Vad har du nu gjort?!?'

Och som bonus...
26. Du går igenom hela listan och försöker desperat hitta en punkt som på ett eller annat sätt inte stämmer in på dig och ditt gamla arsle. Sen skickar du vidare detta till alla dina vänner, eftersom du vet att de också kommer ta åt sig av det. Så nu vet du varför jag skickade detta till dig...

10 månader kvar - and counting

Nu känns det lite mer verkligt - när en massa sköna tusenlappar gått iväg som en delbetalning på den sköna resan om sådär 10 månader, haha!

Lördagen skall tillbringas med att inhösta lite pengar till sagda resa, eftersom tvillingjoggern skall byta ägare om någon timme.

Sedan skall vi ta det lugnt. Hela dagen. Precis en månad sedan julafton. Det känns som mycket längre...

Nyårslöften, släng er i väggen!

Finns det något godare än kladdkaka?!

Jag ääälskar kladdkaka!

(Fast om jag skall vara ärlig så gav jag faktiskt inga - så jag kan mumsa i mig utan att få det minsta dåligt samvete! Eller?!)

Är det bara jag?

Är det bara jag som hoppas och tror att framtidstron skall komma åter iochmed Barack Obamas tillträde? Som hoppas att alla dessa överspända finanshajar med sina monopolpengar skall sluta sprätta sina sina siffror omkring sig som vore de konfetti - så att det blir lugn och ro på finansmarknaden och allt stabiliserar sig?

Jag tänker tro det tills motsatsen är bevisad. Och det tror ju inte jag att den kommer att bli. Nu vänder det snart. Bara han får leva.

Trams och (nästan) tårar

Ja, nu har jag tittat på det där tvillingprogrammet på Tv4+... Och tjaa - jag måste verkligen säga att man kan ju dra vilka slutsatser man vill om man verkligen vill.

Som det här med att barnen leker med varandra inne i magen - och visst, det gör de säkert. Om man väntar ett barn, och buffar lite på magen så får man ju oftast någon form av buff tillbaka. På samma sätt så - när den ena buffar och kommer åt den andra så buffar den andra tillbaka. Ungefär. Men, till att säga att de tar med sig den leken ut - för att man har sett tvillingar leka på varsin sida av en gardin och liksom leta efter varandra med tyget emellan, tycker jag är att dra lite stora växlar på det hela. Gör inte alla barn så? Är det inte en form av tittut-lek, som alla barn tycker är roligt?! Eller som när de hade ett foster som var lite mer aggressivt och den lite mer passiva - drog sig tillbaka och lade sig med kinden mot moderkakan. Jahapp - när de väl var ute och den aggressivare drog igång, så sprang den passivare in i sitt rum och lade huvudet på sin kudde... Öh, för det första - finns det verkligen aggressiva foster?! Och för det andra - är det inte ganska naturligt att ett barn som kanske tycker att någon är lite "för bråkig" kanske springer och söker "tröst" hos en kudde eller en nalle eller liknande?!

Lite tramsigt tycker jag.

Men, sedan så fick man ju då se ett kejsarsnitt med fyrlingar, ett med trillingar och en vaginal förlossning av tvillingar. Och eftersom mina pojkar är små kejsare - så var ju det något som "talade till mig" på ett annat sätt. Det skumma är att trots att jag ju vet hur litet såret var/ärret är - d v s hur kort, så fascinerades jag ändå av hur litet hålet var, haha! Jag har nog haft någon bild av ett betydligt öppnare scenario, på något sätt. Inte det här med hela handen ner inuti och vispa runt i blindo på det där sättet. Hmmm... Men, lite rörd blir man allt.

Jag vet att jag sa det till D innan kejsarsnittet, när vi kom in på morgonen att "tänk att våra bebisar inte har en aning om vad vi håller på med, att de snart skall slitas ut ur magens mörka, varma.." Och just det slog mig nu också - hur abrupt ett planerat kejsarsnitt ändå är. Vid en vaginal förlossning (och även vid ett snitt som kommer av att en vaginal förlossning inte fortlöper som den "skall") är ju barnet/barnen ändå lite med på vad som händer - på ett annat sätt. Vi har ju ingen aning om huruvida M & L kanske låg därinne och sov och så ritsch ratsch så blev det ljust och kallt och inte lika mysigt längre. Vilken chock! Stackars barn!!!

Det här skall jag nog se på, faktiskt

Kl 20:00 på Tv4+

Mirakel före födseln

Och så glömmer ni inte att byta startsida!

En bra början?

Efter att ha läst det här inlägget i Angos blogg för en tid sedan, så bytte jag startsida på min IE. Jag tänkte i mitt stilla sinne - att om det är sant så är det ju toppenbra (och det kostar ju inte mig en spänn att testa)!

Dessutom så har jag ju nu många av mina egna länkar samlade på en och samma sida (en sådan startsida hade jag inte tidigare) och det är ju på det hela taget faktiskt bättre för mig också.

Kanske du skall ta och byta startsida du också?

Idiotblogg!

Eller

"Jag blir så irriterad för att jag inte förstår det här med feeds!"

Råkade klicka på feeds-knappen i IE och visst - går jag ur just den browsern, så är jag tillbaka till det ursprungliga utseendet, men allt som oftast efter att jag gjorde det där tilltaget så blir min blogglista en lista som bara visar bloggar med feeds. Och jag avskyr det! Hur får jag bort det?!

(Har rensat cookies, tillfälliga internetfiler och allt annat sådant där junk, redan. Det hjälpte inte!)

Jag vill ju se!!

Är jag helt puckad eller varför hittar jag inte något på TV sänt från presidentspektaklet i USA idag/ikväll? Jag vill ju se!

Botemedlet

Åh, hjälp! Det här var ju inte bra att läsa, med tanke på att jag redan har bacillskräck och nu också är tokless på sjukdomar.

Ni vet ju redan hur jag är med kramar (även om det inte alls är relaterat till bacillrädsla...). Hur skall folk nu uppfatta en - som inte vill ta i hand och inte kan kramas... Öh?!

Men, frågan är om det där med att ta i hand = klara sig undan sjukdomar verkligen kan appliceras på oss med barn. Rätt små barn. De gör ju så oerhört mycket annat än tar varandra i hand.

Största egot

Jag må vara en stor, slö egoist - men någon hund vill jag då rakt inte ha! Stackars mina barn! Eller vad säger du, Förståsigpåare-Nannyn?!

När väl mina barn har vuxit ur det där riktiga "passa"-stadiet och blir alltmer självgående, skulle jag då vara så dum att jag skaffade en ny bebis som dessutom aldrig blir stor? Som måste gås ut med, fixas passning till när man skall någonstans och så vidare? Eh, nej. Aldrig i livet!

Jag har iofs sagt till D att visst - det kan få BO en hund i mitt hus. Men - JAG skall absolut inte ha någon. Så, väljer han att skaffa en hund - så är den hans och barnens ansvar fullständigt. Jag kommer under inga omständigheter befatta mig med den annat än att jag kan ge den mat när jag ändå utfodrar resten av familjen och klappa den när jag ändå sitter i soffan. Men, längre än så sträcker sig inte det hela. Jag kommer aldrig i livet börja dammsuga fyra gånger om dagen för att hunden drar in grus eller kliva upp tidigare på mornarna för att hinna gå en sväng med hunden innan jobbet - i regn och snöslask, hagel och driv-is. Inte heller tänker jag skynda mig hem efter jobbet för att ta ut hunden igen. Aldrig i livet! Mina barn har jag satt till världen och dem tänker jag "passa upp på" så länge det behövs, men en hund? Aldrig!

Jag har en annan infallsvinkel till att bli mäkta irriterad på den där jäkla artikeln också och det är: Hur många familjer skaffar kanske inte en hund nu, p g a det dåliga samvetet. Hur bra blir det då om familjen egentligen inte alls mäktar med en hund? Om familjen inte alls har vare sig intresset eller tiden eller kunskapen om att ha hund. Hur bra blir det för hunden?! Så erbarmligt dumt så att jag bara blir argare ju mer jag tänker på det.

Uppdaterar dåligt

Vad kommer det sig att min blogg plötsligt börjat uppdatera sig lite dåligt? Ja, det vill säga min blogglista.

Kan titta hos andra som har samma bloggar som jag, på sin blogglista, och där finns det andra, nyare rubriker, än hos mig. Detta trots att jag trycker på uppdatera i browsern o s v. Nu när jag lagt in ett nytt inlägg så verkar den dock ta sig en svängom i cyberrymden så nu uppdaterar den säkert listan där också.

Någon som har någon teori om vad det är som är fel?

En ny maträtt

T skall kocka idag. Egentligen så har hon på eget bevåg tagit på sig epitetet "T - Torsdagskocken" - men eftersom vi är hemma idag, så har vi bättre om tid. Hon har själv, nu vid lunchen, suttit och komponerat ihop en falukorvsrätt som jag tror kommer att bli smaskens - lovar att delge er hur det blev senare. Och till efterrätt skall hon bjuda på chokladbollar tänkte hon. Min kreativa pigga tjej är helt klart tillbaka!

Vård av barn

Fast, jag måste säga att hon är oförskämt pigg idag. Men, eftersom hon ända tills hon somnade igår kväll klagade över ont i magen (febern hade vikit några timmar tidigare och hon hade ätit lite av vår middag) så var ändå beslutet givet, att hon och jag skulle vara hemma idag.

Vi har dock klivit upp tillsammans med de andra idag för att se till att alla matrutiner blir som vanligt - för att kolla att magen "håller". M & L var mäkta sura över att vara tvungna att gå till dagis ändå (de har just gått tillsammans med D) - men, de härjar så väldigt härhemma, så de kan gott gå till dagis i några timmar och leka av sig med kompisarna. Jag kan ju alltid hämta dem lite tidigare än vanligt bara.

T sitter och läser på gästsängen i väntan på att få ta datorn i besittning. Själv skall jag ta mig en dusch. Sedan skall jag fotografera tvillingjoggern för att skicka bilder till en som är intresserad av att köpa den. Vi har inte använt den på ett tag och med tanke på den bokade resan så är ju "alla bäckar små" välkomna :-).

För övrigt är jag glad och tacksam för att jag inte såg det här.

Jag är tämligen säker på att jag hade trott att Bush ville göra ett sista, outplånligt intryck i världen.

Mattips

Har du idétorka? Är superless på alla era gamla uttjatade maträtter? Då är vi två.

Men, i torsdags gjorde jag en ny maträtt som jag fått tips på av min kollega A.

Det blev verkligen jättegott och var superenkelt:

Fräs rätt så mycket curry i smör i en stekpanna tills det börjar dofta. Släng i köttfärs (sisådär 600 gram eller något) som du bryner. Häll i en burk med Campbells Tomatsoppa + en burk vatten. Koka ihop.

Serveras med ris, rostade kokosflingor och cashewnötter (A:s familj brukar också ha jordnötter). Gott blev det!!!

Jag har förresten skaffat mig en ny etikett "Recept" - och så har jag "taggat" om alla gamla inlägg - en del heter fortfarande bara "Matprat", men när det finns ett recept med så har det fått den etiketten också. Så, nu kan ni om ni vill lätt söka efter recept hos mig genom att klicka på etikettlistan en bit ner till höger. Då får du fram de inlägg som kan vara aktuella. Än är de inte såå många - men jag tänkte att jag skulle bli flitigare med de små tips jag har.

En bättre dag. Förhoppningsvis

L är det fullt fart på igen idag - men T är fortfarande en slagen hjältinna. Ont i magen och lite högre feber idag än igår. Alvedonet tar inte så mycket, tyvärr.

D har åkt iväg och tränat en sväng. Jag skall väl ta och trolla fram någon form av lunch - frukosten blev en vitaminboostad fruktdrink med passionsfrukt, apelsin, banan, kiwi och vindruvor + smörgås. Tyckte att det var ett bra sätt att få i de som behövde både vätska och lite annat nyttigt. T har dock bara fått i sig lite av det. Men, allt är bättre än BARA vatten...

Och det är som Ango skrev - att jag har heller inte varit med om maken till sjuk januari. Nu iofs har vi bara hunnit halvvägs i månaden, men vi har redan varit sjuka i två omgångar (och då skall ni veta att under hela hösten var vi hemma två vabbdagar var, jag och D - totalt!). Och så hör jag då om alla barnen i T:s klass (de har varit som de 10 små negerpojkarna den senaste tiden), våra kompisar 5-barnsfamiljen, T:s gudfars familj, Ango, Orsakullan och AnnaK för att bara nämna några av de sjukdomshärjade familjerna. Helt sanslöst är ordet!!! Alla är sjuka. Nästan hela tiden! Och det värsta är ju att när man väl har börjat, så är man lite mer mottaglig för nya baciller. Så...

Here we go again

Vi gick på julgransplundringen. Skulle äta lite korv och bulle, dricka lite saft, dansa runt granen och fiska fiskdamm. Och allt det gjorde vi - men T gjorde det lite mindre än "alla andra" eftersom hon hade så ont i magen. L klagade också över magont så vi gick hem igen. Väl hemma klagade L också över att han var så trött och när M tjatat fram lördagsgodiset, så rörde han knappt sitt godis (otroligt ovanligt för att vara han) - så jag kollade tempen på honom - 39.1 - jaha. T lade sig på gästsängen (hon sover annars i loftsäng) och jag kollade tempen på henne också, 38.1. Vad kan jag säga annat än SUCK?!

De har ätit lite isglass båda två, L fick vi i några klyftor klyftpotatis också och de har druckit lite. Men, pigga är de inte. Nu nyss har T också kräkts lite.

Jag blir så trött. Ge mig mars/april och friska vindar! Nu är jag less på januari!

Jag är ganska säker på att flera av mina läsare instämmer i detta.

Det går trögt

Jag har insett att jag inte har uppdaterat er något på mitt läsande. Men, problemet är att läsandet går trögt. Det beror på två orsaker:

* Jag har varit väldigt trött på kvällarna den här veckan (MEN - det brukar faktiskt inte hindra mig om det inte vore för nästa anledning)

* Jag gillar inte boken

Eller jo, jag gillar egentligen boken (eftersom jag är lite sensationslysten så där och gärna vill höra om hur hon lurade så många - det är spännande med en bubbla som brister, eller hur man skall säga), men jag blir otroligt irriterad på hur Monica Antonsson liksom rackar ner på allt Mia står för och förringar hela hennes existens som om allt hon gör och har gjort utefter en moralens höga standard. Dock finns det fler i boken som beter sig moraliskt tvivelaktigt, men dessa får göra precis som de vill utan att för den skull misstänkliggöras som skurkar och bovar av stora mått. Så, standarden som är uppsatt gäller liksom bara de som man vill att den skall gälla för. Jag kommer att komma tillbaka till detta.

Men, så här långt stör detta mig så pass att jag inte är fullt lika inspirerad av att läsa boken som jag var innan jag började. Om man säger så. Tyvärr tycker jag att avundsjukan eller vad man skall kalla det när man gör allt man kan för att racka ner på någon som lyckats (om än på falska grunder) lyser igenom så mycket att det överskuggar historien som sådan. Den jag i det här läget är mest irriterad på är faktiskt inte Mia (och Liza) utan Monica. Tyvärr.

Hade den varit lite mer nyanserad hade den varit oerhört mycket bättre. Tycker jag.

Men, som sagt - jag återkommer med lite mer information och recension av alltsammmans när jag tagit mig igenom.

Julgransplundring

Dagen idag bjuder på en tripp till "Granngården" för D & T som skall kolla in utbudet av bl a ridbyxor (hon fick presentkort i födelsedagspresent) och sedan är det julgransplundring i T:s skola. Ett trevligt arrangemang med fiskdamm och våffelförsäljning bland annat.

M & L började morgonen med frukost på sängen, eftersom de önskat sig det sedan T fick det på sin födelsedag. En mugg med O´boy och en smörgås fick räcka - resten fick avnjutas vid vanligt bord.

Ang "Let´s Dance" igår. Det var svårt att sia om vem som skulle åka ut, även om Linda var rätt väntad eftersom folk liksom inte känner igen henne längre. Men, annars så satt jag nästan och retade mig på hur många det är som är verkligt verkligt kassa - det är rätt många Lasse Brandeby i år, om man säger så. Kitty är en katastrof, George må vara trevlig men någon vidare dansare är han inte, Hasse Aro - need I say more, Isabella är pinsam, CarlJan ett skämt för att inte tala om kylskåpet Elisabeth Höglund... Riktigt dålig standard, rakt av.

Nåja, ha en bra dag i solen och kylan alla!

Nalle-kompis

Åh, vet ni?!

På min systerson O:s dagis så har de en rätt så stor nalle som heter Teddy. Varje helg får den följa med ett barn hem och de får visa honom var de bor och vad de gör hemma. Det är visst en del i ett "vara-kompis"-projekt som de har och O tar det hela på största möjliga allvar. Igår när de var och handlade så satt Teddy tillsammans med honom i kundvagnen och vid kvällsmaten var stolen bredvid O reserverad. Och när syrran bäddade iordning en madrass på golvet åt Teddy så erbjöd O honom hans säng istället. Ikväll är O med sin pappa och sin lillebror hemma hos några vänner till familjen och Teddy är med även där.

I instruktionerna för helgen ingår att de skall fota lite med en medskickad kamera och skriva lite dagbok i en anteckningsbok och på samlingen efter helgen går de då igenom alltsammans och en fröken "hjälper" barnet att berätta vad de har gjort.

Visst är det ett helt underbart upplägg?

Hans gamla moster fick minsann tårar i ögonen när mamman berättade om O:s totala engagemang! Visst är han söt?!

Nu är det dags för "Let´s Dance".

Hur orkar man vidare?

Han kanske aldrig kommer att få pris för sin stavning eller hur han behandlar det svenska språket, men det kvittar. Läs gärna hans blogg ändå.

Singelpappa

Man skall vara så förtvivlat tacksam. Det kan gå så fort...

Vad säger ni om detta då?

November/december... Plötsligt känns sommaren inte så avlägsen eftersom allt är relativt...

Jag har fått en "award"

Och både Orsakullan och Ango var snälla nog att vilja ge den till mig. Lite stolt blir man allt!





*Det är med en stor ära som jag tilldelar Dig den här Awarden! Jag älskar att läsa Din blogg! Tack för att jag får följa Dig i Din vardag! Du har en underbar Mammablogg! Be Proud!*

Tack!


Jag vill ge den vidare till AnnaK, Helena, Mie, Anna R, Nenny och Dillan vars mammabloggar jag läser med stort nöje.

Ingen mer gympa?

Jo, jag lät ju det dåliga mammasamvetet tala och hade inte hjärta att inte låta pojkarna fortsätta på gympan den här terminen. De tycker ju att det är så roligt! Så, vi betalade in deras avgifter och idag var det dags för första gången för terminen.

Men, åh vad jag ångrar mig. Inte så mycket för stressen (börja tidigt, skynda hem och ge extra mellanmål - iväg och så hem och middag och duscha och i säng) - som iofs var den orsak som jag funderade mest på tidigare. Men, för att mina ungar är totalt döva. Inga andra av barnen på den här familjegympan har lika svårt med hörseln som mina.

T är alltid med - och skall då sitta vid sidan om (det här är för mindre barn). Hon brukar ha en bok med sig eller så (hon får välja själv). Men oftast så får jag påminna henne igen och igen och igen om att hon skall sitta vid sidan - och inte springa runt och "uppvigla" sina bröder. Idag satte hon sig med sin bok mitt på golvet. Jag sade till henne tre gånger att inte sitta där, mitt i vägen, utan sätta sig vid sidan - och inte förrän jag rent fysiskt flyttade på henne själv - förstod hon.

Sedan har vi de två pojkarna. De springer runt vildare än något annat barn - jag har inte en chans att hålla jämna steg med båda två eftersom de sällan är båda två på samma ställe samtidigt. Och, eftersom de är totalt vilda och inte lyssnar det allra minsta - så blir det farliga både för sig själva och andra barn. Det går inte! Jag klarar inte av dem!

När folk pratar om vilda barn och att "alla barn är vilda" och visst - det finns säkert fler barn som är vilda. Men, de allra flesta är faktiskt inte som mina.

Jag skall vara ärlig och säga att jag alltid har haft oerhört svårt för "gränslösa barn" där föräldrarna typ låter dem ta konsekvenserna av sina egna handlingar och inte sätter några gränser för dem. Det innebär ju ofta att även omgivningen får ta konsekvenserna av deras handlingar, om man säger så. Och nu beter sig mina barn precis som om de är fullständigt gränslösa. Jag ryser!

Vet ni. Jag ger upp!

Jag är kär!

En gång för länge sedan provade jag sushi för första, och hittills enda gången. Ja, hittills fram till idag. Jag blev inte vare sig avskräckt eller frälst. Det var OK, tyckte jag.

Men, jag har ju hört om alla andra som blir antingen tokfrälsta eller avskyr det så... Idag var det dags att prova igen. En av kollegorna har ju gått och blivit just tokfrälst så.

Och nu - är vi två! Åh, vad det är gott!

Jag smällde i mig en 13-bitars utan att blinka. De hade gjort en "nybörjarlåda" till mig - med "bara" lax, räkor och så någon vit fisk (vet någon vad det kan ha varit?) förutom sådana där små rullar med sjögräs (?) utanpå och ris, lax, avocado och gurka inuti. Sådan låda vill jag ha varje gång! Jag längtar redan till nästa gång, men har lovat mig själv att inte äta det för ofta - är rädd för att det är sådan mat man kan tröttna på. Och det vill jag verkligen inte. Men inte desto mindre - det suger rejält i min nyupptäckta sushi-tarm. Yummi!!

Mycket bättre när man är död?

Hörde att Heath Ledger fått pris för sin roll i The Dark Knight. Jag har inte sett filmen själv, så jag kan inte bedöma om det är rätt, men inte desto mindre har jag bara en fråga:




Tror du att han hade fått pris om han hade levt idag? Man tenderar ju att glorifiera de döda på ett lite trist sätt, ibland. Med trist menar jag bara: På bekostnad av andra, kanske bättre, prestationer.

Om det var så i just det här fallet har jag ingen aning om...

Vad tror/tycker du?



Vem tror på allvar att James Dean hade varit den kultfigur han är idag, om han inte dött ung? Så där otroligt lysande som skådis kanske han inte var. Egentligen. Eller?!

Jag önskar mig: Sovmorgon!

Jaha, som om man inte har haft rätt många sköna mornar under ledigheten då barnen sovit hyfsat länge eller iallafall köpt att de har fått ligga i vår säng någon timme extra för att titta på TV medan vi har trynat en stund till.

Nej, jag vill egentligen ha sovmorgon varje morgon. Jag har nog aldrig känt det så intensivt som imorse. Hela huset sover när klockradion börjar spela lite musik för mig. Sängen är varm och skön. Kudden lockar förföriskt att jag skall vila huvudet bara en liten liten liiiten stund till. Täcket har aldrig varit gosigare och fluffigare.

Och vad skall jag göra?

Jo, jag skall stoppa ner de sovvarma nakna fötterna på det kalla trägolvet (tack gode gud för att det iallafall inte är isande kallt klinkersgolv eller dylikt!). Treva med tårna efter de gosiga fårskinnstofflorna och leta reda på fleeecemorgonrocken, innan hela kroppen stelnar, frusen in i märgen. Tända lite ledljus och ta sig ner för trappan. In i duschen. Imorse - helt ärligt - tror jag faktiskt att jag somnade en stund stående i duschen. Inte så att jag ramlade ihop eller så - men det blev som ett veck i tiden. Jag visste att jag hade stått i duschen längre tid än jag var s a s medveten om. Lite läskigt nästan! Och så ut då - och börja blåsa håret, sminka och komma i klädvånda, som vanligt. Tänker sig ett - men så minns man ju, vilket man vill förtränga, hur kallt det är på jobbet. Får tänka om. Leta reda på bilnycklar, kolla om det finns någon matlåda, passerkort, mobiltelefon. Pussa de som eventuellt kommit upp, hejdå - och så ut i den svarta morgonen - till jobbet som en av de första i grannskapet som lämnar hemmet...

Det är fortfarande kolsvart ute när jag parkerar utanför jobbet 20 minuter senare. Det är väl en evig tur att jag trivs så bra.

Utmaning

Jag har fått en utmaning av Angie (Mitt i min vardag)

4 saker som hände igår:

1. Tittade på "Stjärnorna på Slottet" på SVT Play
2. Läste lite mer i "Mia - Sanningen om Gömda"
3. Kompisar och lite släkt grattade T i efterskott
4. Tvättade en massa

4 saker jag ser fram emot:

1. Vår resa till något varmt och skönt ställe i höst
2. Sommaren
3. Att barnen blir lite större
4. Lördag då jag får stanna i sängen "som jag vill" igen

Jag vill utmana:

Ango
Lina (A day in the life)
AnnaK
och
Orsakullan

Vilken återupprättelse!

Jag måste säga att efter förra programmet av "Stjärnorna på Slottet" - Staffan Schejas dag - så tappade jag så gott som all respekt jag kunde ha haft för Jonas Gardell. Som han åbäkade sig och fjantade sig, så blev jag rejält irriterad. Vad är det för inställning att vägra göra saker där man skulle kunna göra bort sig? Där man inte är "hemma" o s v? Jag tyckte kort och gott att han var störtlöjlig, om man säger så.

Nu har jag då suttit och sett gårdagens program. Jonas egen dag. Och - man kan väl säga att han, i mina ögon, är fullständigt återupprättad och mer därtill. En fullständigt fantastisk dag där han gjorde det som jag har saknat att de andra inte har gjort - han verkligen bjöd på sig själv - sina reflektioner och sin livsåskådning, som nu gör att jag ser honom i ett annat, bättre, ljus. Inte konstigt att hans hemsida överbelastades efter programmet. Man kan väl inte annat än älska honom?!

För övrigt har jag fått svar från SVT - angående den där texten som Kjerstin Dellert läste i det första programmet. Det var visst ur hennes egna memoarer. Det kanske är denna som åsyftas då - men jag lyckas inte lokalisera den, vare sig på Adlibris eller Bokus.

Sådärja

Då var 8-årskalasandet färdigt. Vi har idag varit 8 vuxna och 11 barn här och fikat tillsammans. Det äldsta barnet är 15 (får man kalla henne för barn?) och den yngsta drygt 1 år. Ljudnivån har stundtals varit öronbedövande. Så, nu efter en Ipren mot skallebanket och när barnen har slocknat - så ser nog planerna ut som följer för kvällen:

* Se gårdagens "Stjärnorna på Slottet" på SVT Play
* Fortsätta med min bok!

Lite lustigt det där, förresten, med min bokbeställning. Jag beställde för första gången från Bokus eftersom Mia-boken var 30 kronor billigare där än på Adlibris som jag alltid beställer ifrån i vanliga fall. De fick på så vis in en order som betingade betydligt mer, eftersom jag beställde alla de andra böckerna också + 2 böcker till T. Nu - har de höjt priset till bara en krona mindre än Adlibris. Fast, på min faktura står det fortfarande 138:-. Tur det! Jag kommer nog att fortsätta med Adlibris i vilket fall som helst - om inte prisskillnaderna blir fler. Jag gillar Adlibris!

Imorgon är det jobbardag igen.

Jag har den!!!

Har just varit på paketutlämningsstället som hälsovårdsmyndigheten glömde (och noggrannt spritat händerna efteråt) och hämtat mig ett stycke bokpaket!!

Så, nu har jag lite att sätta tänderna i.

Först men absolut inte minst:



Och sedan:







Så, om jag bloggar lite dåligt en tid framöver, så vet ni vad jag gör istället!

Jullovsmorgon på Mix Megapol

Minns ni vad jag skrev i somras? Hehe - nu när Adam och Gry varit långlediga igen - över jul och nyår - undrar man om det inte var fler än jag som tänkte samma tanke?! För, vem har kört vardagsmornarna tillsammans med Rasmus Lindvall de senaste veckorna - om inte Praktikant-Malin. Oh yes!!!

Nu undrar jag bara när hon skall bräda den ovedersägligt tråkiga Susan Myrdal som de har på den där kanalen på eftermiddagarna. Hon är säkert bra på många sätt, men på radio är hon inte rolig, alltså... Hon hjälps för all del upp av Pär Lernström som har en skön stämma och ett avslappnat sätt (till skillnad från Susans mer döda röst och trista inlägg i samtalen) - så jag inbillar mig att det skulle bli så otroligt mycket bättre om det vore Pär och Malin. När?!

Dansandet ikväll då....

En snabb till-tyckning: Kitty var klart sämst och gav absolut taffligast intryck och jag hoppas att hon är den som får lämna programmet först. Elisabeth gav ett mycket sympatiskt intryck och både Morgan Alling och Magnus Samuelsson imponerade! Att Laila Bagge skulle vara sjukt bra och se så där otroligt snygg ut med sina långa ben o s v, det var ingen överraskning iochförsig. Det jobbiga är ju att hon verkar vara så himla sympatisk också! ;) En del får visst allt, hrmpf!

Tror ni förresten att en 8-åring mår dåligt av att hennes mamma sitter och säger, när vi tittar på sådana här program, att "Sådana där ben vill jag också ha!" när det kommer en individ med riktigt långa schyssta spiror. Tror ni hon kommer att få komplex om hon inte får sådana där ben som hennes mamma tycker är så snygga?! Borde jag hålla tyst? ;) (halvseriös fråga)

Google sviker!

Jag har försökt googla fram en bild på en spretlugg till T som skall på kalas med 80-talstema imorgon (är det inte lite fel tema på ett kalas för barn födda 2001?!). Hon skall få ha sidotofs och så skulle jag visa vad som menas med spretlugg - och jag hittar banne mig inga bilder! Turkos ögonskugga blir det - och om jag hittar något läppstift eller liknande i lite vit ton, så skall vi kladda på lite sådant också. Om jag bara kunde komma på var jag har lagt alla mina stora plastringar som jag hade i öronen - många av dem med clips... De borde finnas någonstans...

På andra sidan

Förhoppningsvis har jag rätt när jag skriver att vi nu kommit ut "på andra sidan" av denna sjuka. Sådär 20 minuter efter att T kräkts sista gången natten mot torsdag, så började M. Han kräktes faktiskt "bara" två gånger. Igår blev så jag dålig - men som tur var ändå - slapp jag kräkas. Nu har vi hållit andan och väntat på att D och/eller L skall insjukna, men än har inget hänt. Därmed inte sagt att det är 100 % säkert att de klarat sig, men man kan väl få hoppas?

Dagen idag skall ägnas åt sanering av använd toalett (och för all del resten av huset också) och åt att plocka bort julen. Om inget mer missöde nu inträffar räknar vi med att kunna ha gäster på söndag som planerat iallafall - har räknat timmar lite grann och vi borde hamna på sådär 65 timmar eller något, från senaste familjemedlems "dålighet". Så, vi informerar och så får folk själva bestämma om de tycker att marginalen är tillräcklig. Jag tror dock att detta varit en "vanlig" magsjuka och då är ju smittmarginalen mindre eller hur man skall säga.

På tal om att plocka bort julen - vi pratade om det vid frukosten. M protesterade dock å det bestämdaste mot detta. Det fick vi inte göra - för då kan man ju inte köra!!! Det tog en stund - så pass att han fick förklara vad han menade, nästan med gråten i halsen "Man kan ju i köra med bilen om den inte har några hjul!!" - innan vi förstod vad HAN hörde av det vi SA! Stackars liten, språkförvecklingar är inte det enklaste, haha!!

Lite lustigt också vad deras diskussioner vid matbordet skulle kunna ge för bild av vad de har för inställning...

Vi pratade om mobiltelefoner och M sa att han skulle ha en sådan när han blir stor. Att han skulle ha en sådan när han kör lastbil. "OK" sa D - "så att du kan ringa hem till din fru och berätta när du är på väg hem och så där". Han förstod inte först vad vi menade med fru - men när jag frågade honom om vem han skall gifta sig med när han blir stor så var svaret givet - han skulle förstås gifta sig med O (de har varit ett "par" sedan hon började på dagis vid 1 års ålder - hon är ett drygt halvår yngre än M & L, så hon är tidig 06:a). "OK" sa D "Då får du ringa från lastbilen och berätta för O när du är på väg hem!" Då flikade L in att HAN minsann skulle gifta sig med V (en annan av flickorna på dagis). D sa samma sak där att "Då får du ringa till V och berätta när du är på väg hem"... "Nejmen" sa L "Hon får åka med i min lastbil - det finns ju flera stolar!" (de har minsann varit på studiebesök inuti en lastbil!) varpå M replikerade att O inte alls skulle åka med honom, HON skulle minsann ha en egen lastbil eller traktor som hon körde själv.

Om man vill hårddra det så är alltså M mer jämställd i sitt tänk än L - eftersom tjejen ju skulle få köra ett eget fordon, medans L:s tjej "bara" skulle få åka med honom ;). Sanningen är nog, tror jag iofs, att det är så att på dagis så är det M & L som hänger med kompisarna T & A (två pojkar födda 04:a) och den enda som "på riktigt" ingår i gänget utöver det - är just O. Det är liksom killarna och O som leker mest - övriga gästspelar bara ibland. Så, det kan nog säkert egentligen vara därför som O skulle få ha en egen lastbil - hon är liksom en av killarna ;). Eller vad tror ni, haha?! Tror ni man kan dra några andra slutsatser?

Jahapp...

... då var det T:s tur - eller otur kanske man skall säga :(.

Usch vad jag avskyyyr magsjuka!!!

Peppar peppar...

... eller kanske man skall säga *vitpeppar vitpeppar*?! Alla har nu fått svälja korn. Jag började redan i måndags kväll, men jag har inte tutat i barnen förrän idag - tänkte att de kanske inte skulle eller något. Nu fick de sig också en liten dos.

Än så länge har vi klarat oss (men lillkillens storebror kräktes igår kväll han också - fast hemma hos dem då). Så, jag känner att det är för tidigt att "ropa hej" än...

Emetofoben i mig slår bakut när sådant här händer och tycker hela situationen är rätt besvärlig. Inget personligt mot någon, men jag blir liksom arg...

Inställt

Syrrans yngsta son började dessvärre kräkas en massa här igår kväll. Så, vi har ställt in själva kalasandet i eftermiddag. Alla gästerna är ombokade till söndag istället.

Men, den nyblivna 8-åringen har grattats med fika på sängen iallafall - och en massa paket. Nu skall vi pyssla (hon har fått en massa sådana saker) något som vi sällan hinner i den utsträckningen annars, tycker jag. Så, vi får fokusera på hennes intressen så att det blir en bra dag iallafall idag. Hon var hursomhelst mycket nöjd med paketen hon fick nu på morgonen och vi försöker fokusera på att nu blir det ju ytterligare en födelsedag för hennes del. Kalasdagen i lördags, idag och på söndag :). Hon verkar lyckligtvis trots allt tycka att det är helt OK!

Kallt och vackert

Här är riktigt kallt idag, närmare 10 minusgrader (den där temp-mätaren intill här är inte riktigt korrekt eftersom vår kommun inte finns att välja...). Solen strålar från en klarblå himmel och egentligen skulle man vilja åka till Lida och åka pulka och grilla korv. Min franske chef uppmärksammade mig på att de har snökanon där, så även om det inte ligger just något på marken häromkring (det är mest rimfrost på rimfrost, typ) - så finns det rejält med snö där. Men, vi har lite annat på programmet idag så det får inte plats i vår dagsplanering idag. För den delen är -10 kanske lite väl kallt för att vara ute i flera timmar.

Vi kommer att äta minipizzor allihop här idag - eftersom det blev så mycket ingredienser över och vi tänkte att killarna inkl systersonen med lillebror och mamma som kommer idag - kan tänkas tycka att det är kul att göra egen pizza också. Rester när de är som bäst (även om det inte är oxfilé denna gång då, höhö!).

Från den 7 januari så skall vi dock återgå till lite mer vanlig mat - blodpudding och pannkakor, mjölk att dricka och inget godis. Men, än så länge mumsar vi på, haha!

Kalas nr 1 avklarat

Så var då det efterlängtade pyjamaspartyt överstökat.

7 förväntansfulla tjejer i full sovmundering äntrade vårt hus och sammanstrålade med den 8:e kalastjejen i sidenpyjamas och nymålade tånaglar tidigare ikväll. Minipizzor som tjejerna fick göra iordning själva med ett urval av tomatsås, ost, skinka, salami, cocktailtomater, oliver, räkor och ananas var vad det bjöds på samt glasstårta, chips och popcorn.

Vi inledde med att de två och två fick komma och göra iordning sin egen pizza (de hade fått nummerlappar när de anlände och sedan lade de sin egen nummerlapp på sin tallrik, så då visste jag vems pizza som var vems när de var klara). Under tiden så sjöng de lite High School Musical Sing Star som T fått i julklapp. När så pizzorna var färdiggräddade fick de sätta sig till bords. Till maten fick de välja på Cola, Fanta och Sprite. Barn är märkliga varelser - ingen av dem valde Cola! Det som är nästan godast av allt drickbart förutom vatten och mjölk!! Inte mig emot - då finns det ju kvar till mig, haha!

Till efterrätt bjöd vi på glasstårta med tomtebloss i.

När de väl var mätta och belåtna gick de ut i vardagsrummet och körde presentöppning medan jag röjde av bordet och förberedde för porslinsmålning. Jag hade köpt billiga muggar på IKEA och porslinsmålarpennor på Panduro (inte så billiga istället då). Varsin mugg fick de nu dekorera efter eget tycke och smak. Vilket de gjorde med bravur! Jätteduktiga var de! Dessa skall nu torka i 24 timmar och därefter köras i ugnen i 35 minuter, så klarar de maskindisk sedan.

När porslinskonstnärerna var klara var klockan bara en kvart kvar till kalas-slut, så då hade jag förberett 8 stycken olika små uppdrag som de skulle göra varochen för att vinna ledtrådar till var "skatten" (godispåsarna) fanns gömda. Det var allt från att rabbla alfabetet medan vederbörande rullade runt på golvet, till att hoppa på ett ben tio gånger och säga kuckeliku samtidigt - som gav en ledtråd vardera. När de fått sina 8 ledtrådar: många, låda, mjuka, vit, platt, grönt, under X, ovanför oss.

I en vit, platt låda där många mjuka djur brukar ligga under M:s säng i det gröna rum som är hans och L:s och som, när vi var i vardagsrummet, var ovanför oss - där låg "skatten". En uppskattad lek, tror jag! Och sedan - ja, då var kalaset slut!

Hon fick jättemånga fina saker i present - både pysselgrejor (hon älskar att pyssla), kläder och någon bok bl a. Jag imponeras stort av hur "påhittiga" folk är! Bra idéer! Inte minst tycker jag faktiskt att det är när de köper kläder - som deras barn kanske har varit med och valt då. För grejer/leksaker har de ju massor ändå - och kläder är ju så bra! Det skall jag nog anamma i fortsättningen, hehe!

En av kalastjejerna (som bor vägg i vägg med oss) var kvar en stund och hjälpte till att röja lite - det var popcorn precis precis överallt!

Nu ikväll har vår egen kalastjeja somnat mycket nöjd med sitt kalas! Och hur drygt man än kan tycka att det är med allt jobb runtomkring när det är kalas i flera dagar - så är det ju för det där nöjda glada leendet man gör det!

Nu kör vi!

Bordet är dukat, första gästen har anlänt. Så, nu kör vi - pyjamasparty med minipizzor och popcorn...

Dansbandsmusik

Jag har en fundering. Varför är det så att dansbanden måste slakta alla låtar på det sätt som de gör - för att s a s ta ner musiken till musik "som går att dansa till"... Öh, varför kan inte folk lära sig att dansa till musiken som den är?

Det är ungefär som om man skulle bygga enbart raka vägar för att folk inte kan svänga. Eller något.

Tänk på knoppen!

Jag hittade den hos Dagens Eko.

Passar ju bra nu när rösten är hesare än Demi Moores efter Singstar-racet kombinerat med en lätt förkylning. Jag får passa mig!

Skum vecka

Jahapp, så har man gjort veckans arbete då... Kändes en smula konstigt att komma imorse, jobba idag och sedan gå hem och önska alla en trevlig helg. Igen, liksom.

Åkte till IKEA och köpte muggar till kalaset imorgon och på väg hem sedan slog det mig att "Jajustja, fredagsmys idag!" ungefär som om vi inte har haft fredagsmys-stuk i flera veckor redan... Hmmm...

Vi åt rester idag. Det låter trist, men när resterna är skagenröra, potatisgratäng, gravad lax och oxfilé så känns det inte fullt så tråkigt!

Böckerna har fortfarande inte kommit. Suck. Väntan blir lång när man längtar.

Förresten - har ni sett vad som händer om man skriver lite fel och skriver www.adlibiris.se istället för www.adlibris.se? Smart drag!

Ett oskrivet blad

För att ändå åstadkomma ett lite mer "filosofiskt" inlägg som mer stämmer överens med dagens datum - den speciella dag som är idag - den första på det nya året, så tänkte jag på det jag och mina svägerskor satt och diskuterade strax efter 12-slaget inatt.

Som ni kan se intill här har jag ju en devis/en ledstjärna som går ut på att jag anser att varochen har ett helt och hållet eget ansvar för sitt eget liv. Vill man något, så måste man se till att få det - vill man att något skall ske, så får man se till att göra allt man kan för att detta skall hända. Jag har oerhört svårt för människor som ger prov på en inställning som andas en kombination av passivitet och gnällighet. Att man liksom sitter och bara väntar på att livet skall bli på ett speciellt sätt, att man skall FÅ vissa chanser och GES vissa möjligheter. Min tro är lite som man gör på en fotbollsplan - man måste visa sig för att bollhållaren skall veta att man är fri och intresserad av att få bollen.

Nu handlar inte detta bara om yrkesrelaterade saker utan generellt sett - överhuvudtaget alltså.

Jag kan ta ett exempel: för en tid sedan var det skriverier om att det är synd om dem som tar sms-lån. Ursäkta? Varför det? Vem har det yttersta ansvaret? Staten som inte förbjuder sådana här lånemöjligheter? Låneinstitutet som lånar ut pengar alldeles för lättvindigt? Eller individen som lånar pengar som han/hon inte kan betala tillbaka? Vad mitt svar i frågan är - är solklart! Jag anser att det är individen som absolut skall ta ansvar för sitt eget liv och inte springa till pappa staten varje gång det hettar till.

När klantiga människor på det sättet tullar på de resurser som finns, så finns det till slut inga resurser kvar för den som verkligen behöver hjälp.

Nåja, nu blev det ett stickspår. Men, jag tror ni förstår vad jag menar iallafall.

Det som jag från början ville komma till - med min överskrift och allt - är att nu har vi ett ograverat år framför oss. Ett oskrivet blad med alla möjligheter att göra det som vi vill ha ut av livet. Varje resa påbörjas med ett enda steg.

Du är härskaren över ditt eget liv. Du är den som bestämmer vad du vill ha ut av ditt liv. Du - ingen annan. Och du har också ansvaret för att genomföra det. Du - ingen annan!

Jag har saker i mitt huvud som jag ser framför mig för det nya året. Det nya rena bladet till år. Vad jag vill ha ut av de kommande 12 månaderna. Och det är jag som sitter i förarsätet i MIN bil!

Se till att DIN bil styr åt det håll som DU vill åka iår!

Åh så snygg!!

Måste nog vara en av världens snyggaste MÄN!

Många bra - ensamma bäst

Ja, så skulle man kunna sammanfatta det hela, faktiskt.

Vi har haft det supertrevligt med våra gäster. Vi sjöng Singstar så jag är helt hes, halva natten. Jag gick och lade mig vid 3 - de andra hängde nog i någon timme till. Alla barn var vakna vid tolvslaget - de allra minsta hade dock gått och lagt sig ett tag innan men inte somnat, så jag plockade upp dem och ställde dem vid ett fönster vid själva tolvslaget. De andra gick ut och tittade - vi körde fyrverkerititt via fönster och så öppnade vi fönstret lite då och då för att höra allt dunder och brak.

Sedan fick alla barn gå och lägga sig och föräldrarna började gala. Jag fick lägga ner lite tidigare än de andra för att ha någon röst alls kvar. Skall ju faktiskt jobba imorgon.

Men, med anledning av det jag nämnde ovan. Det kan inte hjälpas - jag hade nog ändå föredragit ett nyår i stil med det vi hade förra nyårsafton då vi dukade fint och klädde upp oss, bara vi. Killarna lades tidigare än denna gång (efter maten typ) och efter tolvslaget gick vi och lade oss alla tre efter sedvanliga skålar o s v. När man som vi, firar jul med rätt många människor omkring sig, och därefter har upprepade födelsedagsfiranden - som D:s lillasyster och så T:s tjejkalas + vanligt födelsedagskalas bara staplade på varandra - då är det ett underskattat nöje att bara mysa tillsammans, bara vi. Lite lugnare, lite skönare.

Så, jag säger bara det - så får det bli igen nästa gång. Lugnt och stilla.

GOD FORTSÄTTNING!