måndag 23 november 2009

Några böcker

Har inte kommit mig för att uppdatera i marginalen när jag bytt böcker - men, jag har nu först läst Mark Haddons "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" och sedan "Dårens dotter" av Mian Lodalen.

Jag kan börja med Mark Haddons bok. Den handlar om den autistiske Christopher och hur det är att kunna så mycket och förstå så lite. En bra bok även om jag lite grann saknade en knorr på slutet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men den kändes som om den byggde upp till något och så... var den slut... Här kan vi också tala lite om förväntningar. Jag kan väl säga att mina var ganska högt uppskruvade inför denna bok och därför kändes den lite som ett antiklimax, även om den faktiskt var bra. Det är svårt det där.

Den andra, däremot, har jag lite grann dragit mig för. Jag har ju läst att andra bloggare har hållit på med den ett tag och lite grann förstått att den kanske var lite seg. Jag har ju dessutom, för inte så väldigt länge sedan, läst Åsa Linderborgs "Mig äger ingen" som kändes lite på samma tema. Jag fick en känsla av misstänkt efterapning. Men nu hade jag ju den hemma, så.

Och jag kan säga som så - här kom de lågt ställda förväntningarna rejält på skam. Visst finns det vissa likheter med Åsa Linderborgs bok, men det gjorde faktiskt ingenting. Jag har nästan maniskt vänt blad för att få läsa lite till, veta lite mer. Jag tyckte mycket om den här boken och det var nästan lite sorgligt att inse, när jag läst sista sidan, att nu fick jag inte vara med mer. Även om jag med förnuftet förstår att man inte kan dra en berättelse hur långt som helst, och att man därför måste bryta någonstans - så var det ändå snopet när det tog slut. Hur gick det med allt?

Det tilltalade mig väldigt mycket hur Mian skrivit så att jag hela tiden undrade hur mycket som är sant (någon som vet hur det är med den saken?). Den kändes helt igenom autentisk - och är det nu så att alltsammans är helt och hållet påhittat (om än förankrat i miljöer hon känner väl till) så tycker jag banne mig att boken är ännu bättre. Att kunna berätta så där utan att det är sant... Wow!

söndag 22 november 2009

Drömmen

Jag har i natt - eller på morgonkvisten - drömt att jag läste en dödsannons i en tidning. En dödsannons för en som jag inte känner, men känner till rätt så väl. Det jobbiga är att jag, när jag vaknade, insåg att den var daterad på fredag. D v s jag kan inte få den avfärdad riktigt än.

Nu håller jag bara tummarna för att det var en illasinnad knasig dröm för att jag upplever att så mycket ont händer just nu - och inte en sanndröm.

Det känns förstås rätt obehagligt det hela så nu finns det ännu en anledning till att jag vill att det skall bli fredag snart. Jag vill få bekräftat att det bara var min hjärna som spelade mig ett elakt spratt.

lördag 21 november 2009

90-talskväll!

Äntligen!

Jag missade ju tyvärr Henrik Schyfferts bejublade och tydligen väldigt roliga monolog om 90-talet när den gick på TV. Jag var t o m så saktfärdig att när jag skulle till att se den på någon form av "Play" på internet, ja - då hade de 30 dagarna som den låg ute, passerat.

Men, idag får man ju köpa den ihop med Aftonbladet för den nätta lilla summan 79 riksdaler, så jag slog till!

Så, ikväll - äntligen - skall jag skratta åt Henrik.

fredag 20 november 2009

Reflexer

I tisdags när vi åkte till killarnas gympa så tänkte jag göra resan lite pedagogisk. Vi skulle se skillnaden mellan hur bra man syns med reflex och hur dåligt man syns utan.

Vägen till gympan är en mindre väg med trottoarer och går rakt igenom villaområde efter villaområde. Gympan börjar 17:00, så det var upplagt för att ganska mycket folk skulle kunna vara ute och röra på sig - på väg hem från jobb och liknande.

Men, det hela visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag tror vi totalt såg 5 stycken som hade en tillstymmelse till reflex på sig - och då kunde det vara ett litet reflexband på väskan eller en pytteliten reflexbit på en stövel eller så. Mer än så var det inte.

Så, den där "aha-upplevelsen" av skillnaden som jag tänkt bjuda mina söner på. Ja, den uteblev helt och hållet. Är lite fascinerad av hur många det är som inte har fattat. Hur många det är som knappt syns i sina mörka kläder när det är kolmörkt och regnigt ute.

En reflex är nog en av världens billigaste livförsäkringar.

Undrar just varför inte fler ser till att använda sådana?

tisdag 17 november 2009

Novembertrötthet

Det skall bli skönt med lite semester snart.

Det märks på hela familjen att novembertröttheten slagit till ordentligt. Det är gnäll, skrik och bråk mest hela tiden.

De mest upprepade meningarna av ena sonen just nu är "Du är dum mamma. Jättedum!"

Och, då spelar det ingen roll vad det handlar om. Igår handlade det om att jag skulle läsa saga (vilket han älskar) vilket dock stoppade honom från att fortsätta köra med brio-tåget i sin systers rum. Jag gav honom då valmöjligheten att fortsätta med det eller komma och lyssna på sagan. Men, sörrni - välja det ville han inte! Då var jag dum som ens frågade om det.

Blogginspirationen är inte på topp heller, som ni märker. Ta det inte personligt - men jag kommer liksom inte på så mycket att skriva just nu.

Har för all del just börjat med en ny bok - skall uppdatera på högersidan lite senare - så händer det lite här iallafall!

Hur har ni det i stugorna? Pigga och glada? Sams och eniga? Friska och krya?

fredag 13 november 2009

Bötestävling

Hahaha, jag tycker det är lite roligt att poliserna har någon form av tävling i att bötfälla folk.

Jag fattar faktiskt inte att man kan bli upprörd för det - för jag menar, de kan ju inte gärna bötfälla någon som inte gjort något olagligt. Så, vill man inte ha böter så får man väl hålla sig inom lagens råmärken då.

Jag är inte Guds bästa barn själv - kör kanske lite fort ibland på större vägar t ex. Men, jag är ju medveten om att det kostar om jag blir påkommen.

Min åsikt är att allt som gör att poliserna gör sitt jobb lite mer effektivt, lite mer nitiskt (så länge de också har lagboken klart för sig) är bra!

Det som väl kan tyckas en smula beklämmande är att det skall behövas överhuvudtaget. Skall de inte "lägga på ett kol" alltid, kanske?

Edit: Jag har funderat ett varv till, på det där. Det konstiga är väl egentligen inte tävlingen. Det konstiga är väl att man överhuvudtaget har ett beting på hur många böteslappar man skall skriva på ett år. Som om man har en budget som inte går ihop om folk är laglydiga...

onsdag 11 november 2009

Sprutade eller inte?


Har ni tagit sprutan nu då? Inte hunnit eller ska inte?

Vi har nog omvärderat - och kommer nog att ta den ökända och allra mest omtalade sprutan i Svea Rikes Land i dessa dagar...

Men, problemet för oss är att vi inte får ta den just nu. Vi är ju i slutklämmen av våra vaccinationer inför vår resa och det måste gå minst två veckor mellan andra vaccinationer och svininfluensavaccinationen (wow, vilket ord att spela "Hänga gubbe med"!) - och det utrymmet finns inte.

Så vi får väl se när vi kommer hem igen hur det ligger till då. Både med tillgången av vaccinet och allt annat.

Jag har en kvarstående fråga bara.

En av mina kompisar nämnde något om att läkemedelsföretaget som tillverkat vaccinet friskriver sig från alla biverkningar på lång sikt. Gör man alltid så? Är det kutym på något sätt? Eller borde man, egentligen, än mer dra åt sig öronen av den anledningen? Någon som vet?

måndag 9 november 2009

Idag hatar vi cancer. Igen.

Visserligen som alltid.

Men, när man får höra att fd kollegan T - en sådan där oemotståndligt pigg och glad människa som bara spred positiv energi omkring sig - igår avled i sviterna av aggressiv cancer, ja då känns det där hatet lite extra starkt.

Jag tänker på henne i hennes himmel, hennes familj och däribland den lilla sonen som bara var drygt ett år gammal - och jag förbannar den där jävla sjukdomen!

söndag 8 november 2009

Superdetektiv!

Jag vill bara få fört till protokollet - nu när allt är avslöjat...

Att jag först snokade rätt på detta. Och sedan detta... (I fall nr 2 så bryr jag mig inte OM huruvida Angie "ähm, känner honom" sedan förr... Jag tänker tro att det berodde på det här! *s*)...

Och ja - vad kan man säga? "Vill ni veta någonting, så fråga ugglan..." :-)

Over and out!

lördag 7 november 2009

Nätverk

Jag var på "nätverksträff" i torsdags.

Träffade inte mindre än 27 stycken fd kollegor som numera är spridda över storstadens många olika företags IT-miljöer. Och åååh, vad det var roligt!

Trots att jag trivs fantastiskt bra med min nuvarande arbetsgivare och inte har för avsikt att byta än på lääänge, för att inte säga någonsin (som det känns nu) så gör sig mitt gamla tattarblod lite påmint sådana här gånger. Har man jobbat som konsult i 10 år, så har man. Det finns så många roliga utmaningar!

Jag är fortfarande uppfylld av kicken i att träffa alla dessa "likasinnade" och prata gamla minnen likväl som att höra hur de har det nu.

Tänk vad många människor man har berörts av och berört genom åren (inte bara genom yrkeslivet förstås). Våra liv har gått parallellt en period och sedan har vi tagit olika avtagsvägar. Vi har färgat och vi har färgats av varandra.

Vilken rikedom alla dessa relationer och lärdomar trots allt är att ha med sig.

Det är det som kallas livserfarenhet, va´?!

onsdag 4 november 2009

Ner med Louise Hallin!

Såg en artikel i Aftonbladet om "köpe-kalas" och Louise Hallin som jag redan innan inte hade mycket till övers för uttalar sig så tvärsäkert att jag blir kräkfärdig! (Så, i det här fallet tror jag inte att det handlar om sensationsjournalistik á la Aftonbladet, utan jag känner absolut igen det från den där kvinnan tidigare också...)

Kan väl säga så här:

Vi har haft "köpe-kalas" en gång hittills - T hade bowlingkalas för ett par år sedan. Och det handlade på inget sätt om ekonomiskt skryt. Utan helt enkelt om att man köper sig fri. Det är så underbart skönt att ibland få göra det. Att inte alltid behöva stå och fixa med allt, utan helt enkelt betala någon för att göra det. Man behöver inte städa hysteriskt innan. Köpa hem allt. Piffa, fixa, trixa och greja. Utan man bokar, kommer dit, de ordnar, man betalar och går hem. Klart! Barnen tycker dessutom att det är roligt att få göra "något annat" tillsammans med kompisarna, så det är en äkta win-win-situation.

Sedan har hon åsikter om hur många man får/ska bjuda också. Att man ska lämna barn utanför. Ja, det verkar ju vettigt. Och hur kan hon bestämma hur många man kan ha en relation till? Ja, det hela säger ju mer om hennes egna sociala förmågor än något annat. Tycker jag.

Vem dog och gjorde henne till kung?!

Mera Calle

Det här tycker jag att Calle också har så rätt i. Även om jag kanske inte skulle ha valt ordet farlig. Kanske bara skadlig.

Varför hyscha ner den stora glädjen man känner bara för att det eventuellt kanske inte går vägen. Det innebär ju också att man skall hyscha ner det ledsamma också då, om det händer. Vem orkar funka så egentligen?

(Och alla ni som inte vill klicka på länken av rädsla för att hamna på Aftonbladet kan jag lugna med att detta står i Expressen...)

tisdag 3 november 2009

Fars Dag

Den här krönikan av Calle Schulman (jo, han har faktiskt på något mirakulöst sätt växt upp och börjat yttra sig moget om vissa saker han också och därmed åtminstone delvis bevisat oss som inte trott honom om någon högre intelligenskvot, fel) tycker jag är helt klockren.

Ett tydligt symptom på exakt den här sjukan är vårt Kvantum som varje "lördag-dagen-före-Fars-Dag" anordnar ett jippo vid vilket barnen får komma och måla på t-shirtar som de får ge sina pappor dagen efter.

Kan väl säga att jag aldrig har sett tillstymmelse till något, det allra minsta, liknande inför Mors Dag...

Lyssna... Noveeeember...

Vi är inne i november, gott folk.

Ni vet vad det innebär va´?!

Rätt månad. Vi är inne i rätt månad.

söndag 1 november 2009

Fortplantning

Har jag frågat detta förut kanske?

Näää, jag tror inte det.

Eller - äsch. Jag gör det igen i så fall.

Skulle nämligen behöva tips på någon bra och pedagogisk bok som tar upp det här med den mänskliga fortplantningen. Vill ha den som grund för våra samtal nu när T frågar mer och mer om det. Jag har ganska klart för mig hur jag vill "lägga upp" det när jag berättar (eh, ja - det blir jag eftersom D kategoriskt duckar) - men känner ändå att jag skulle vilja ha någon form av litteratur med lite lagom avancerade illustrationer o s v också. När lillasyster L frågade så minns jag att syster J och jag lånade "Per, Ida och Minimum" på biblioteket. Jag har för mig att vi tyckte den var jättebra. Men, den finns tyvärr inte längre. Iallafall inte på svenska. Och "Kråke i mammas mage" är ju inte så detaljerad som frågorna har börjat bli.

Andra tips, någon?

För jämställd?

Kan man verkligen bli det? Finns det något som heter "för jämställd"?!