Jo - mitt sura Robinsoninlägg skall väl inte få ligga överst hela kvällen.
Helgen har gått i ett - det har ju varit kanonväder hela helgen och vi har bl a köpt en likadan pool som familjen Ango - till baksidan, med litet soltak och vattensprinkler i sagda tak. Man kan väl säga att den har gjort succé!
Ja, och så har D köpt sig en moppe på Blocket också. Han hade tidigare tillgång till en moppe via jobbet, men när den gick till moppehimlen för något år sedan, så blev det ingen ny. Sedan dess har han funderat på att köpa sig en själv. Han vinner 40 minuter enkel resa till jobbet jämfört med att åka kommunalt + att han ju då inte behöver passa någon tid, utan 5 minuter senare betyder också 5 minuter senare i slutänden och inte en kvart eller en halvtimme för att bussar och annat då inte passat ihop lika bra. Så, han är löjligt nöjd nu. Jag tror helt ärligt att han längtar till att få åka till jobbet imorgon. Inte för jobbets skull utan för att få åka moppen dit, haha!!
Sedan så behöver jag hjälp med bra ställen att beställa smycken på nätet. M & L lämnar ju sin avdelning på dagis nu - tillsammans med två andra pojkar. Och vi tänkte gå ihop och köpa något roligt/snyggt smycke till "fröknarna" som de lämnar. Tips mottages tacksamt på sajter där jag kan få botanisera lite.
söndag 31 maj 2009
Sur!
Vi var ju på fest igår kväll - och missade därmed Robinson-finalen. Men, det kunde ju TV4 Anytime råda bot på, alternativt reprisen idag på förmiddagen.
Men, vad tror ni vår smarta 8-åring gjorde imorse?! Det andra hon sa till mig imorse var "Det var Ellinor som vann!" (det första var att hon berättade att hon satt fläckar på det precis nya linnet). Jag kan väl säga att hon fick sina fiskar varma efter det uttalandet. Så, då kändes det fullständigt meningslöst att titta på programmet. Känns också som att man har "kastat bort" alla de andra kvällarna också, när upplösningen avslöjas på det där sättet. Jag skiter i att hon bara är 8 år, det var så dumt så jag blev såååå arg! Hennes aktier har varit väldigt billiga idag.
Men, vad tror ni vår smarta 8-åring gjorde imorse?! Det andra hon sa till mig imorse var "Det var Ellinor som vann!" (det första var att hon berättade att hon satt fläckar på det precis nya linnet). Jag kan väl säga att hon fick sina fiskar varma efter det uttalandet. Så, då kändes det fullständigt meningslöst att titta på programmet. Känns också som att man har "kastat bort" alla de andra kvällarna också, när upplösningen avslöjas på det där sättet. Jag skiter i att hon bara är 8 år, det var så dumt så jag blev såååå arg! Hennes aktier har varit väldigt billiga idag.
fredag 29 maj 2009
En dödsruna
I dag sörjer vi en gammal kär vän som gått hädan, Sunt Förnuft, som levt med oss i många år. Ingen är helt säker på hur gammal Sunt Förnuft egentligen var eftersom födelsedata sedan länge förlorats i en byråkratisk utrensning.
Sunt Förnuft kommer att bli ihågkommen för att ha skapat sådana värdefulla uttryck som: "Det är klokt att gå in när det regnar", "Det är tidiga fåglar som får den bästa masken", "Livet är inte alltid rättvist, och det KAN vara mitt fel"
Sunt Förnuft levde efter enkla, sunda ekonomiska regler:
"Gör inte av med mer pengar än du tjänar!" och trovärdiga stadgar: "Vuxna – inte barn – har ansvaret.
"Sunt Förnufts hälsa började försämras snabbt när välmenande men betungande regler sattes i system. "Rapportering av att en 6-årig pojke anklagats för sexuellt ofredande när han pussade en klasskamrat". "Tonåringar relegerade från skolan när de använde munvatten efter lunchen". "En lärare förlorade arbetet för att ha gett en bångstyrig elev en reprimand" Allt detta försämrade Sunt Förnuft.
Sunt Förnuft tappade fotfästet när föräldrar attackerade lärare för att de gjorde det jobb som de själva misslyckats med för att skapa disciplin hos stökiga elever. Läget förvärrades när skolan tvingades ha föräldrars tillstånd för att ge en elev solkräm eller huvudvärkstablett men förvägrades att meddela föräldrar när en elev blev gravid och önskade abort.
Sunt Förnuft förlorade livsviljan när kyrkorna blev affärsdrivande och kriminella blev bättre omhändertagna än deras offer.
Sunt Förnuft blev helt ställd när du inte får försvara dig mot en inbrottstjuv i ditt eget hem och tjuven kan stämma dig för övervåld.
Sunt Förnuft gav slutligen upp och ville inte leva mer när en person intekunde förstå att en ångande kopp kaffe var het – spillde den i knät – och fick ett enormt skadestånd.
Sunt Förnuft föregicks i döden av sina föräldrar, SANNING och FÖRTROENDE- sin livspartner GOTT OMDÖME, dottern ANSVAR och sonen FÖRNUFT.
Sunt Förnuft överlevdes av 4 styvbröder: "JAG VET MINA RÄTTIGHETER", "JAG VILL HA DET NU!", "DET ÄR NÅ'N ANNANS FEL" och "JAG ÄR ETT OFFER"
Det var inte så många som deltog vid begravningen eftersom få förstod att Sunt Förnuft var borta för alltid.
Denna dödsruna hittade jag hos Miss C, och jag har fått hennes tillåtelse att "sno" den.
Sunt Förnuft kommer att bli ihågkommen för att ha skapat sådana värdefulla uttryck som: "Det är klokt att gå in när det regnar", "Det är tidiga fåglar som får den bästa masken", "Livet är inte alltid rättvist, och det KAN vara mitt fel"
Sunt Förnuft levde efter enkla, sunda ekonomiska regler:
"Gör inte av med mer pengar än du tjänar!" och trovärdiga stadgar: "Vuxna – inte barn – har ansvaret.
"Sunt Förnufts hälsa började försämras snabbt när välmenande men betungande regler sattes i system. "Rapportering av att en 6-årig pojke anklagats för sexuellt ofredande när han pussade en klasskamrat". "Tonåringar relegerade från skolan när de använde munvatten efter lunchen". "En lärare förlorade arbetet för att ha gett en bångstyrig elev en reprimand" Allt detta försämrade Sunt Förnuft.
Sunt Förnuft tappade fotfästet när föräldrar attackerade lärare för att de gjorde det jobb som de själva misslyckats med för att skapa disciplin hos stökiga elever. Läget förvärrades när skolan tvingades ha föräldrars tillstånd för att ge en elev solkräm eller huvudvärkstablett men förvägrades att meddela föräldrar när en elev blev gravid och önskade abort.
Sunt Förnuft förlorade livsviljan när kyrkorna blev affärsdrivande och kriminella blev bättre omhändertagna än deras offer.
Sunt Förnuft blev helt ställd när du inte får försvara dig mot en inbrottstjuv i ditt eget hem och tjuven kan stämma dig för övervåld.
Sunt Förnuft gav slutligen upp och ville inte leva mer när en person intekunde förstå att en ångande kopp kaffe var het – spillde den i knät – och fick ett enormt skadestånd.
Sunt Förnuft föregicks i döden av sina föräldrar, SANNING och FÖRTROENDE- sin livspartner GOTT OMDÖME, dottern ANSVAR och sonen FÖRNUFT.
Sunt Förnuft överlevdes av 4 styvbröder: "JAG VET MINA RÄTTIGHETER", "JAG VILL HA DET NU!", "DET ÄR NÅ'N ANNANS FEL" och "JAG ÄR ETT OFFER"
Det var inte så många som deltog vid begravningen eftersom få förstod att Sunt Förnuft var borta för alltid.
Denna dödsruna hittade jag hos Miss C, och jag har fått hennes tillåtelse att "sno" den.
torsdag 28 maj 2009
Jag sprang!
Jajamänsan, jag gjorde det! Loppet jag deltog i gick över 5 kilometer och första kilometern lunkade jag, andra kilometern lunkade jag nästan hela tiden och gick lite då och då. Tredje och fjärde kilometern gick jag mest - och lunkade lite. Och sista kilometern lunkade jag i stort sett hela. Regnet kom - och var välkommet faktiskt - det svalkade av heta kinder rätt så bra, om man säger så...
Det hela tog någonstans runt 45 minuter, tror jag. Och med tanke på att jag hade bestämt mig för att GÅ eftersom jag inte tycker om att springa OCH hade sprungit barnloppet på 800 meter tillsammans med L som uppvärmning och det var de enda meterna jag tränat inför detta - så är jag mäkta nöjd med min insats! 5,8 kilometer totalt alltså! Få se om jag är lika nöjd på lördag (två dagar efter är ju oftast träningsvärken värst) när vi skall på 40-årsfest och jag kanske hade tänkt att jag inte skulle se ut som en bajsnödig anka när jag rör mig, haha!!!
Det hela tog någonstans runt 45 minuter, tror jag. Och med tanke på att jag hade bestämt mig för att GÅ eftersom jag inte tycker om att springa OCH hade sprungit barnloppet på 800 meter tillsammans med L som uppvärmning och det var de enda meterna jag tränat inför detta - så är jag mäkta nöjd med min insats! 5,8 kilometer totalt alltså! Få se om jag är lika nöjd på lördag (två dagar efter är ju oftast träningsvärken värst) när vi skall på 40-årsfest och jag kanske hade tänkt att jag inte skulle se ut som en bajsnödig anka när jag rör mig, haha!!!
Modererad blogg
Varför har man det?
Nu är detta absolut inte menat som ett påhopp på det allra allra minsta sätt, utan en rak fråga för att jag funderar på om man skulle ha det. Och om man har det vad skälen till det är. Vad som gjorde att man bestämde sig för det. Eller inte, för all del.
Varför aktiverar man kommentarsgranskningsfunktionen (har jag förresten berättat någon gång hur allergisk jag är mot särskrivning?)?
Nu är detta absolut inte menat som ett påhopp på det allra allra minsta sätt, utan en rak fråga för att jag funderar på om man skulle ha det. Och om man har det vad skälen till det är. Vad som gjorde att man bestämde sig för det. Eller inte, för all del.
Varför aktiverar man kommentarsgranskningsfunktionen (har jag förresten berättat någon gång hur allergisk jag är mot särskrivning?)?
Men ååååååååh!
Dagis är stängt idag och imorgon - planeringsdagar. Så jag, M och L är alltså hemma. Ikväll skall vi springa ett motionslopp hela familjen. Eller ja - jag skall gå mina fem kilometer, jag avskyr att springa men älskar att gå fort. Riktigt fort. D skall lotsa M och L runt deras 800 meter och T hon springer garanterat själv sina. Det går liksom lite mer att lita på henne - att hon följer strömmen och inte rätt vad det är kommer på att springa åt andra hållet eller en annan väg.
Och så - just idag - enda dagen på hela veckan - så är det dåligt väder! Regn och minusgrader (jajaja kanske inte riktigt minus, men kallt!). Är det inte lite typiskt? Är det inte lite typiskt att jag glömde ta med M och L:s regnkläder hem från dagis igår? Som nu är låst i två dagar för personalen har sina planeringsdagar någon annanstans (det visste jag ju redan innan). Så, nu får vi hoppas på uppehåll just när de knatar runt banan - för att springa med paraply vet jag inte om det är någon höjdare för två nästan-fyraåringar.
onsdag 27 maj 2009
Manligt vs kvinnligt - framgångsrikt eller ej?
Den här saken har jag tänkt på ett antal gånger - men nu, efter en kommentar på "mat-tjat-inlägget" nedan, så kom jag på det igen.
Hur kommer det sig att kvinnorna är i majoritet i de flesta familje-kök, men att stjärnkockarna framför allt är män?
Hur kommer det sig att de allra flesta i ett stall (inte djuren då) är tjejer - men att det, när det kommer till riktigt framgångsrika ryttare - att de framför allt är män?
Sedan kan man ju snacka om att kvotera in kvinnor i styrelser o s v. Men, om vi inte ens - när vi "naturligt" verkar ha ett försprång, om vi inte ens då blir mest framträdande mer än i en minoritet - vad är det som säger att det skulle vara bra att kvotera in en kvinna i en företagsledning? Bara för att?
För, visst - man säger ju att det i företagsvärlden lönar sig att ha "manliga" värderingar - att det är därför framför allt är män som lyfter fram män och därigenom slår sig fram. Det traditionellt kvinnliga är inte lika vägvinnande p g a att samhället är byggt på olika patriarkala ideal. Men, i köket eller på hästryggen kan det väl ändå inte vara så att det har att göra med något sådant? Är det helt enkelt tjejernas inställning det är fel på? Eller samhällets? Eller både och? Hur?
Hur kommer det sig att kvinnorna är i majoritet i de flesta familje-kök, men att stjärnkockarna framför allt är män?
Hur kommer det sig att de allra flesta i ett stall (inte djuren då) är tjejer - men att det, när det kommer till riktigt framgångsrika ryttare - att de framför allt är män?
Sedan kan man ju snacka om att kvotera in kvinnor i styrelser o s v. Men, om vi inte ens - när vi "naturligt" verkar ha ett försprång, om vi inte ens då blir mest framträdande mer än i en minoritet - vad är det som säger att det skulle vara bra att kvotera in en kvinna i en företagsledning? Bara för att?
För, visst - man säger ju att det i företagsvärlden lönar sig att ha "manliga" värderingar - att det är därför framför allt är män som lyfter fram män och därigenom slår sig fram. Det traditionellt kvinnliga är inte lika vägvinnande p g a att samhället är byggt på olika patriarkala ideal. Men, i köket eller på hästryggen kan det väl ändå inte vara så att det har att göra med något sådant? Är det helt enkelt tjejernas inställning det är fel på? Eller samhällets? Eller både och? Hur?
I cirkelns mitt
Nu har jag slutligen läst ut Dan Browns "I cirkelns mitt" efter att ha försökt sitta på altanen medan killarna skulle leka i skogen där bakom - de skulle då ha sitt svärd, sin leksaksmotorsåg, kissa på sig och ha sin innebandyklubba - och inget av detta klarade de av att reda ut själva. Jag har också försökt läsa vid sänggåendet flera kvällar och vaknat några timmar senare med en halvt neddreglad bok upptryckt i ansiktet och lampan tänd (nåja, lite överdrivet kanske - men lampan lyste och jag sov!) - så det har tagit lite tid att komma igenom den.
Som jag sagt tidigare så gillar jag när jag lär mig nya saker när jag läser böcker - och eftersom det enligt förordet förhåller sig så att allt det som omnämns av tekniska termer finns i verkligheten - så fanns det ju massor att lära sig om fossiler, det amerikanska försvaret, tidsbestämning av isar och en massa andra spännande saker. Men, det blir så abstrakt till slut och så väldigt tätt mellan alla dessa facktermer som jag inte kan förhålla mig till, eftersom jag inte är vare sig naturvetare eller biolog, att det bara inte går att ta in. Man bara läser dem och accepterar att "jajustja där var det där ordet igen". Fast, det kan ju sägas att jag inte hade en aning om vad kondruler var innan - så får jag det antingen vid ett parti "Rappakalja" eller om det kommer en fråga som rör det på "Vem vill bli miljonär" så vet jag iallafall i vilken miljö jag kan stoppa in en sådan!
Men, hursomhelst så var nog det en av anledningarna till att jag hade svårt att hålla mig vaken stundtals. Jag upplever dock att den är välskriven och att det ligger ett gediget research-arbete bakom. Och - när man väl kommer in i historien och bättre kan sålla bland det man läser, så är det en väldigt spännande historia som jag absolut inte ångrar att jag höll fast vid.
Nu ser jag då fram emot att få börja med någon av de nya - "Skumtimmen", "Nattfåk" eller "Alltid hos dig". Det är bara det att jag har lite svårt att bestämma mig för vilken jag skall börja med. Jag tror att det blir den sistnämnda, men vi får se.
Som jag sagt tidigare så gillar jag när jag lär mig nya saker när jag läser böcker - och eftersom det enligt förordet förhåller sig så att allt det som omnämns av tekniska termer finns i verkligheten - så fanns det ju massor att lära sig om fossiler, det amerikanska försvaret, tidsbestämning av isar och en massa andra spännande saker. Men, det blir så abstrakt till slut och så väldigt tätt mellan alla dessa facktermer som jag inte kan förhålla mig till, eftersom jag inte är vare sig naturvetare eller biolog, att det bara inte går att ta in. Man bara läser dem och accepterar att "jajustja där var det där ordet igen". Fast, det kan ju sägas att jag inte hade en aning om vad kondruler var innan - så får jag det antingen vid ett parti "Rappakalja" eller om det kommer en fråga som rör det på "Vem vill bli miljonär" så vet jag iallafall i vilken miljö jag kan stoppa in en sådan!
Men, hursomhelst så var nog det en av anledningarna till att jag hade svårt att hålla mig vaken stundtals. Jag upplever dock att den är välskriven och att det ligger ett gediget research-arbete bakom. Och - när man väl kommer in i historien och bättre kan sålla bland det man läser, så är det en väldigt spännande historia som jag absolut inte ångrar att jag höll fast vid.
Nu ser jag då fram emot att få börja med någon av de nya - "Skumtimmen", "Nattfåk" eller "Alltid hos dig". Det är bara det att jag har lite svårt att bestämma mig för vilken jag skall börja med. Jag tror att det blir den sistnämnda, men vi får se.
måndag 25 maj 2009
Efter hur lång tid...
... säger man till igen?
Om man säger till familjen "Nu är det mat!" - och familjen liksom inte reagerar, utan sitter kvar framför tv:n eller vad de nu gör alternativt om man säger till barnen "Klä på dig" eller "Kom nu"... Efter hur lång tid säger man till igen? Hur lång tid är rimligt att vänta på reaktion/att de kommer till matbordet/klär på sig...?
söndag 24 maj 2009
Inställningens makt
Ett inlägg inne hos Tandgnisslur triggade mig lite, så jag skulle vilja dela med mig av min syn på det här med hur mycket jag tror att inställningen till livet gör vad det blir av livet. Visst kan man ha en enorm otur och råka ut för både det ena och det andra, som man faktiskt inte rår över - men hur man sedan tar sig ur dessa situationer och hur man mår i längden tror jag man i mångt och mycket kan styra över, med sin egen inställning.
Jag är en människa med en rätt positiv grundsyn. Jag ser hellre möjligheter än svårigheter och vill inte gärna tänka "svarta" tankar.
Min känsla är att det dåliga kommer att komma ändå – om det nu är så det är menat – så det tjänar ingenting till att oroa sig för det idag. Kommer det imorgon så kommer det – kommer det aldrig så kommer det aldrig.
Jag skulle tro att jag har det minst lika dåligt eller lika bra som de flesta andra - och om man jämför med den som hela tiden väntar sig ett bakslag, så får jag säkert lika många - men är lyckligare däremellan. Om det finns tre bra och tre dåliga saker med någonting så väljer jag att fokusera på de tre som är bra och tänka på dem, lyfta dem, prata om dem. Istället för att gräva ner mig för de tre dåliga.
Har du sett filmen “Sliding doors”? Jag gillar den för att jag tror att det liksom inte finns ett enda förutbestämt öde – utan flera parallella – när man stänger en dörr, öppnas automatiskt en annan. Lite som i ordspråket “Att inte välja är också ett val”. Jag väljer att försöka se så positivt som möjligt på det mesta, ha så roligt som möjligt – och om det då bär mig till bra eller dåliga dörrar – det får vi se… Men, jag har bestämt mig för att fokusera på nu – och så tar vi “sen” när vi kommer dit…
Det låter superflummigt, framför allt för en som jag, som faktiskt egentligen alltid gör en massa planer för saker jag vill göra. För att må bra har jag nästan alltid olika projekt på gång. Saker som jag vill skall ske på kortare och längre sikt (och på så vis lever jag ju inte i nuet på det där fina sättet), om man säger så. Men, den delen av mig går hand i hand med mitt “motto” att jag är min egen lyckas smed – ingen annan. Jag förlitar mig inte på att andra skall göra saker åt mig – vill jag att något skall hända, så gör jag det själv…
Ett medvetet val som jag mer och mer har börjat göra aktivt ju äldre jag har blivit är att "göra mig av" med energitjuvar. Människor som inte ger, utan bara tar. Visst finns det perioder i livet olika personer behöver ta mer än de ger - och det är inte det jag skyr - utan mer de som har det som grundinställning i sin personlighet. Den typen av människor är inget för mig. Som bara sänker en. Till vilken nytta? För vilken njutning? Kan någon förstå? Jag gör det inte - och eftersom livet är så kort - så väljer jag att inte umgås med sådana människor. De får existera i min periferi, om ens där - men de får inget inflytande över mig. Längre.
Jag är en människa med en rätt positiv grundsyn. Jag ser hellre möjligheter än svårigheter och vill inte gärna tänka "svarta" tankar.
Min känsla är att det dåliga kommer att komma ändå – om det nu är så det är menat – så det tjänar ingenting till att oroa sig för det idag. Kommer det imorgon så kommer det – kommer det aldrig så kommer det aldrig.
Jag skulle tro att jag har det minst lika dåligt eller lika bra som de flesta andra - och om man jämför med den som hela tiden väntar sig ett bakslag, så får jag säkert lika många - men är lyckligare däremellan. Om det finns tre bra och tre dåliga saker med någonting så väljer jag att fokusera på de tre som är bra och tänka på dem, lyfta dem, prata om dem. Istället för att gräva ner mig för de tre dåliga.
Har du sett filmen “Sliding doors”? Jag gillar den för att jag tror att det liksom inte finns ett enda förutbestämt öde – utan flera parallella – när man stänger en dörr, öppnas automatiskt en annan. Lite som i ordspråket “Att inte välja är också ett val”. Jag väljer att försöka se så positivt som möjligt på det mesta, ha så roligt som möjligt – och om det då bär mig till bra eller dåliga dörrar – det får vi se… Men, jag har bestämt mig för att fokusera på nu – och så tar vi “sen” när vi kommer dit…
Det låter superflummigt, framför allt för en som jag, som faktiskt egentligen alltid gör en massa planer för saker jag vill göra. För att må bra har jag nästan alltid olika projekt på gång. Saker som jag vill skall ske på kortare och längre sikt (och på så vis lever jag ju inte i nuet på det där fina sättet), om man säger så. Men, den delen av mig går hand i hand med mitt “motto” att jag är min egen lyckas smed – ingen annan. Jag förlitar mig inte på att andra skall göra saker åt mig – vill jag att något skall hända, så gör jag det själv…
Ett medvetet val som jag mer och mer har börjat göra aktivt ju äldre jag har blivit är att "göra mig av" med energitjuvar. Människor som inte ger, utan bara tar. Visst finns det perioder i livet olika personer behöver ta mer än de ger - och det är inte det jag skyr - utan mer de som har det som grundinställning i sin personlighet. Den typen av människor är inget för mig. Som bara sänker en. Till vilken nytta? För vilken njutning? Kan någon förstå? Jag gör det inte - och eftersom livet är så kort - så väljer jag att inte umgås med sådana människor. De får existera i min periferi, om ens där - men de får inget inflytande över mig. Längre.
Mobbing
Precis det här tycker jag. Och det är därför jag vägrar se på "Idol"-uttagningarna och inte heller har låtit T (eller någon av de andra heller för den delen) titta på vare sig det eller uttagningarna till "Talang". Nu är inte "Talang" tillnärmelsevis som "Idol" och "Idol" är inte som "Grillad" - men jag är ändå emot sättet på vilket man liksom sågar folk som gör så gott de kan - på bästa sändningstid. Jag vill helt enkelt inte att mina barn skall lära sig att det är OK att klanka ner på dem man tycker är "värdelösa" eller har bristande "självinsikt". Och detta oavsett om de självmant har tagit sig till uttagningen eller ej. "Grillad" har jag inte tittat på en endaste sekund.
lördag 23 maj 2009
Varma känslor
Jag följer på en tråd som Mz Olsson skrev om varma känslor.... Man glömmer alldeles för ofta bort att njuta - utan allt bara drunknar i bus, bråk och irritation.
Men, så idag - vi satt i bilen alla fem. Tre barn bak och så jag och D fram. Och så vände jag mig om - och liksom ÖVERFÖLLS av den där känslan: De är MINA, mina UNDERBARA ungar! Hela baksätet är FULLT av MINA barn!!
De bara log lite överseende mot sin gamla mamma när hon började svamla lite halvt osammanhängade, haha.
Men, så idag - vi satt i bilen alla fem. Tre barn bak och så jag och D fram. Och så vände jag mig om - och liksom ÖVERFÖLLS av den där känslan: De är MINA, mina UNDERBARA ungar! Hela baksätet är FULLT av MINA barn!!
De bara log lite överseende mot sin gamla mamma när hon började svamla lite halvt osammanhängade, haha.
Låtar?
Jag skulle vilja ha lite hjälp med låtar!
Vilka är dina favoritlåtar
* just nu
* "alltid"
Du får ge hur många låtförslag som helst och det spelar ingen som helst roll vad det är för "typ" av låtar - allt från dansmusik till klassiskt, hårdrock och synth. Jag är öppen för det mesta.
(Och glöm inte bröllopstelegram-uppropet nedan, snälla!)
Vilka är dina favoritlåtar
* just nu
* "alltid"
Du får ge hur många låtförslag som helst och det spelar ingen som helst roll vad det är för "typ" av låtar - allt från dansmusik till klassiskt, hårdrock och synth. Jag är öppen för det mesta.
(Och glöm inte bröllopstelegram-uppropet nedan, snälla!)
Bröllopstelegram
Jag skulle ha skrivit detta inlägg för flera dagar sedan, men alldeles glömt bort det.
D:s kollega gifter sig kommande lördag och han har bett mig om hjälp med en text till ett telegram de skall skicka från företaget till de lyckliga tu. Någon som har några tips? Jag har för all del ett word-dokument där jag har sparat ett gäng sedan tidigare, men det känns som om de är så "använda" redan - så därför fiskar jag lite efter något som är nytt för oss. Tips någon? Gärna lite humoristiskt (men inget krav), inget om tramp av små fötter är önskemålen.
Dagen idag innehåller annars bakning och städning eftersom det kommer lite fikagäster imorgon. Men, egentligen är ju Dagen idag - men make och dotter sover fortfarande och maken skall lämna huset om sådär 45 minuter för att åka och jobba. Tror ni att jag tänker väcka honom för att han skall komma med födelsedagsbrickan?! Skulle inte tro det! Har redan duschat och nu skall jag göra frukost till oss som är vakna. Ha det så länge!
D:s kollega gifter sig kommande lördag och han har bett mig om hjälp med en text till ett telegram de skall skicka från företaget till de lyckliga tu. Någon som har några tips? Jag har för all del ett word-dokument där jag har sparat ett gäng sedan tidigare, men det känns som om de är så "använda" redan - så därför fiskar jag lite efter något som är nytt för oss. Tips någon? Gärna lite humoristiskt (men inget krav), inget om tramp av små fötter är önskemålen.
Dagen idag innehåller annars bakning och städning eftersom det kommer lite fikagäster imorgon. Men, egentligen är ju Dagen idag - men make och dotter sover fortfarande och maken skall lämna huset om sådär 45 minuter för att åka och jobba. Tror ni att jag tänker väcka honom för att han skall komma med födelsedagsbrickan?! Skulle inte tro det! Har redan duschat och nu skall jag göra frukost till oss som är vakna. Ha det så länge!
fredag 22 maj 2009
Svårt med mat
De här rekommendationerna håller mina tankar sysselsatta en hel del.
Jag tycker att det är jättesvårt faktiskt. Jag tycker ju generellt sett att vi äter ganska bra mat i vår familj - men ser man till det där, så får jag gråa hår.
Vi äter grönsaker så gott som till alla måltider, ofta tomat och har rätt så ofta vitlök i maten.
När jag gör matlista för veckan/månaden så brukar jag försöka få in fisk minst en gång i veckan, köttfärs en, korv en, kött en och kyckling en. Sedan så brukar det bli typ pannkakor och soppa kanske en gång varannan vecka. Blodpudding gillar mina barn också.
Men, det där med 0,5 kilo kött antar jag handlar om till en vuxen och m a o skall barnen i så fall ha mindre. Om man då tittar på vår veckomeny + att de ju äter i skolan/dagis också så borde det innebära att de får i sig för mycket sådant. Eller? Vi lagar oftast på plattan - d v s jag gör iochförsig köttbullarna i ugnen - men det är för att det är lättare att göra en stor omgång på så vis. Saltet är samma sak där - inräknat i att man har saltat pastan (som bara ibland är av fullkornstyp) till det man har i olika kryddblandningar när man lagar mat, så känns det som om det också blir för mycket. Jag dricker oerhört sällan vin, men gillar grönt te - har slutat helt med annat än rött och grönt.
Ingen av oss i familjen gillar bönor och linser så där direkt. Jag får göra ett nytt försök att lansera det, men det är ju inte helt lätt när man inte kan råvaran och är så bra på att göra något gott av den. Till frukost äts det oftast gröt eller müsli med mjölk eller yoghurt - till det en smörgås av olika variant, ibland fullkorn ibland inte - men ofta med rökt skinka på - och det är ju vad jag förstår helt förkastligt. Men, ex leverpastej är väl också rött kött? Och dessutom blir den dålig så himla fort. Ost går väl an, men inte varenda dag?
Nu vill jag höra hur andra tänker och gör i den här frågan. Ge mig inspiration eller medkänsla, för som sagt - detta maler runt i mitt huvud och jag bara måste få bolla det med någon.
torsdag 21 maj 2009
EU-valet
Alltså, eeeeh - borde man rösta? Vad spelar det för roll i det långa loppet? Egentligen? Jag har nog inte riktigt fattat. De som beslutar saker som verkligen betyder något för mig härhemma, är väl de som sitter i vår regering och riksdag? Vad spelar det för roll vad det är för färg på dem i Europa-parlamentet?
Jag har långt kvar till att förstå. Alltför långt. Och kommer nog därför att göra det aktiva valet att inte välja.
Jag har långt kvar till att förstå. Alltför långt. Och kommer nog därför att göra det aktiva valet att inte välja.
Skynda skynda
Böckerna kom igår. Så, nu jobbar jag hårt på att läsa ut den bok jag redan påbörjat (se högerkanten). Jag längtar efter att sätta tänderna i någon av de nya istället, men den jag håller på med förtjänar ändå att läsas ut.
Den tidigare jag läst...
... läste jag ut redan i fredags - men har varit dålig på att uppdatera er. Om jag skall våga mig på en recension så tjaaa... Det var, som jag nämnde förut, en lättsmält s k "feel-good-bok" som lämnade mig rätt oberörd. Den var något för förutsägbar utan speciellt många knorrar, vilket jag tyckte var lite halvtråkigt. Så, den duger som buss- och/eller strandläsning, men den gav just inte så himla mycket. Tycker jag.
Den tidigare jag läst...
... läste jag ut redan i fredags - men har varit dålig på att uppdatera er. Om jag skall våga mig på en recension så tjaaa... Det var, som jag nämnde förut, en lättsmält s k "feel-good-bok" som lämnade mig rätt oberörd. Den var något för förutsägbar utan speciellt många knorrar, vilket jag tyckte var lite halvtråkigt. Så, den duger som buss- och/eller strandläsning, men den gav just inte så himla mycket. Tycker jag.
onsdag 20 maj 2009
Censurera radio?
Min kära 8-åring har upptäckt Radio NRJ. Jag misstänker att kompisens storasyster som blir 13 i höst lyssnar på den - för nu lyssnar T och hennes kompis bara på den kanalen. Och OK, de spelar just de låtar hon vill höra - typ Lady GaGa och Britney Spears - men, jag undrar ju hur puritansk jag har gått och blitt när jag hör (och förfasas) över hur de pratar där.
Min dotter hör ju egentligen inte till målgruppen - jag upplever att de vänder sig till tonåringar - typ, unga tonåringar - och allt de säger anspelar på sex. Hela tiden! Jag menar, de sänder en "jingel" med klipp från deras morgonshow där den ena killen frågar den andra killen hur kräsen han är med sina ligg. Sedan tuggar de om huruvida han skulle ligga med vemdetnuvar för si och så mycket pengar... Saker i den här stilen hör jag dem prata om mest hela tiden - det är sex hit och ligga dit - och helt ärligt - vad sänder det för signaler till våra ungdomar? Det är så mycket press på dem ändå - att hålla på och göra sig ball på det där sättet på en radiokanal med att prata på det där sättet om sex, känns som om man lägger sten på bördan på dem. Det låter som om sex är det man skall hålla på med, hela tiden - för det gör ju de här balla programledarna. Herregud, finns det verkligen inget annat man kan prata om när man gör radio för ungdomar? Nog för att deras tankar säkert upptas av detta ämne en hel del ändå - men jag kan tycka att det här verkligen blir snett.
Vi härhemma styr ju redan en hel del av vad barnen ser på TV - bl a så vill ju T också gärna se på MTV numera. En del av programmen får hon gärna se - andra är rent förkastliga, kan man säga - så de får hon inte se. Skall man verkligen behöva censurera en radiostation p g a en sådan här sak? Det känns ju faktiskt smått absurt. Eller är jag/vi överkänsliga?
Min dotter hör ju egentligen inte till målgruppen - jag upplever att de vänder sig till tonåringar - typ, unga tonåringar - och allt de säger anspelar på sex. Hela tiden! Jag menar, de sänder en "jingel" med klipp från deras morgonshow där den ena killen frågar den andra killen hur kräsen han är med sina ligg. Sedan tuggar de om huruvida han skulle ligga med vemdetnuvar för si och så mycket pengar... Saker i den här stilen hör jag dem prata om mest hela tiden - det är sex hit och ligga dit - och helt ärligt - vad sänder det för signaler till våra ungdomar? Det är så mycket press på dem ändå - att hålla på och göra sig ball på det där sättet på en radiokanal med att prata på det där sättet om sex, känns som om man lägger sten på bördan på dem. Det låter som om sex är det man skall hålla på med, hela tiden - för det gör ju de här balla programledarna. Herregud, finns det verkligen inget annat man kan prata om när man gör radio för ungdomar? Nog för att deras tankar säkert upptas av detta ämne en hel del ändå - men jag kan tycka att det här verkligen blir snett.
Vi härhemma styr ju redan en hel del av vad barnen ser på TV - bl a så vill ju T också gärna se på MTV numera. En del av programmen får hon gärna se - andra är rent förkastliga, kan man säga - så de får hon inte se. Skall man verkligen behöva censurera en radiostation p g a en sådan här sak? Det känns ju faktiskt smått absurt. Eller är jag/vi överkänsliga?
tisdag 19 maj 2009
Baka baka liten kaka
Då var det dags att baka igen. Eftersom jag är ledig på fredag så serveras fikat som jag och kollegan S - som delar födelsedag med mig - bjuder på redan imorgon. Jag är en stor älskare av kladdkaka i allmänhet och denna i synnerhet. Så, den får det bli! Det vattnas i munnen bara jag tänker på det...
Medmänsklighet
Vilken fantastisk människa, läkare M, som Vimmelmamman hade lyckan att träffa på!
En människa med hjärtat på rätta stället och med absolut rätt yrke. Tänk om alla var lika självklart rätt man på rätt plats!
En människa med hjärtat på rätta stället och med absolut rätt yrke. Tänk om alla var lika självklart rätt man på rätt plats!
Recycling
Snacka om att återvinna... Har liksom inte tänkt på det förut.
EDIT - Får klargöra: Man kan ju undra hur många (eller få) filmer de egentligen har gjort - med tanke på att alla "moves" mer eller mindre är ärvda igen och igen... Är det Snövit eller är det Marion - är det Lille John eller är det Baloo??
EDIT - Får klargöra: Man kan ju undra hur många (eller få) filmer de egentligen har gjort - med tanke på att alla "moves" mer eller mindre är ärvda igen och igen... Är det Snövit eller är det Marion - är det Lille John eller är det Baloo??
måndag 18 maj 2009
söndag 17 maj 2009
Kvalificerat skitsnack!
Det HÄR tycker jag är kvalificerat skitsnack! Jag kan lugnt säga att det absolut inte skulle falla mig in att laga flera maträtter för att vissa är petiga med maten.
T har några sådana kompisar som inte äter än det ena och än det andra, men hemma hos oss äter man det som serveras eller så låter man bli. Så, när de är hos oss så får de gilla läget. En dag hade jag visst prickat in det så pass att maten bestod av en risotto/rispytt av ris, bacon, majs och paprika och T:s kompis gillade inte vare sig paprika, majs eller bacon. Så, hon åt ris och en knäckemacka.
En annan kompis till T tjatade vid ett tillfälle om att hon ville äta hos oss. Jag visste sedan tidigare att hon är petig med maten, så jag informerade om att vi skulle äta fiskgratäng och frågade om hon ville äta hos oss iallafall. Jag fick ett jakande svar. Sedan sitter hon och petar och äter typ såsen och potatisen, varpå hon säger något i stil med "Min mamma brukar göra makaroner och köttbullar till oss om vi inte tycker om..." - till svar av mig fick hon "Jamen, då kanske du skall gå hem och äta då, för så gör vi inte hemma hos oss."
Jag höll på att baxna en dag när vi var ute och lekte i en lekpark och T träffade en av sina kompisar. Kompisen ville följa med oss hem, så jag och mamman kom överens om det. Det här var vid lunchtid ungefär så jag nämnde väl i förbifarten att vi skulle äta lite korv med bröd till lunch bara - varpå mamman säger något i stil med "Ja X tycker ju inte om korv så kanske hon kan få något annat..." Jag svarade väl att "Jag kan nog koka lite makaroner till eller så, så får hon äta det hon vill av det.."
Men, om föräldrarna beter sig så - så är det ju inte konstigt om barnen aldrig behöver lära sig att äta.
Mina barn vet att det som står på bordet är det man äter om man är hungrig. Det händer väl någon gång, om vi äter något väldigt "konstigt" att jag kan göra ett enklare alternativ eller så, men hålla på och greja och dona varje dag för att slippa äta pannkakor och spaghetti med köttfärssås flera gånger i veckan. Skulle inte tro det!
(Och då skall jag tillägga att jag de facto har ett barn som är petig med maten, så jag möter det ganska ofta - men min filosofi är att han måste lära sig att äta allt han också - även om det tar längre tid att få honom att gå med på det, jämfört med hans syskon... Man behöver inte älska allt, men man skall åtminstone ge det en chans.)
T har några sådana kompisar som inte äter än det ena och än det andra, men hemma hos oss äter man det som serveras eller så låter man bli. Så, när de är hos oss så får de gilla läget. En dag hade jag visst prickat in det så pass att maten bestod av en risotto/rispytt av ris, bacon, majs och paprika och T:s kompis gillade inte vare sig paprika, majs eller bacon. Så, hon åt ris och en knäckemacka.
En annan kompis till T tjatade vid ett tillfälle om att hon ville äta hos oss. Jag visste sedan tidigare att hon är petig med maten, så jag informerade om att vi skulle äta fiskgratäng och frågade om hon ville äta hos oss iallafall. Jag fick ett jakande svar. Sedan sitter hon och petar och äter typ såsen och potatisen, varpå hon säger något i stil med "Min mamma brukar göra makaroner och köttbullar till oss om vi inte tycker om..." - till svar av mig fick hon "Jamen, då kanske du skall gå hem och äta då, för så gör vi inte hemma hos oss."
Jag höll på att baxna en dag när vi var ute och lekte i en lekpark och T träffade en av sina kompisar. Kompisen ville följa med oss hem, så jag och mamman kom överens om det. Det här var vid lunchtid ungefär så jag nämnde väl i förbifarten att vi skulle äta lite korv med bröd till lunch bara - varpå mamman säger något i stil med "Ja X tycker ju inte om korv så kanske hon kan få något annat..." Jag svarade väl att "Jag kan nog koka lite makaroner till eller så, så får hon äta det hon vill av det.."
Men, om föräldrarna beter sig så - så är det ju inte konstigt om barnen aldrig behöver lära sig att äta.
Mina barn vet att det som står på bordet är det man äter om man är hungrig. Det händer väl någon gång, om vi äter något väldigt "konstigt" att jag kan göra ett enklare alternativ eller så, men hålla på och greja och dona varje dag för att slippa äta pannkakor och spaghetti med köttfärssås flera gånger i veckan. Skulle inte tro det!
(Och då skall jag tillägga att jag de facto har ett barn som är petig med maten, så jag möter det ganska ofta - men min filosofi är att han måste lära sig att äta allt han också - även om det tar längre tid att få honom att gå med på det, jämfört med hans syskon... Man behöver inte älska allt, men man skall åtminstone ge det en chans.)
Syttende mai
För några år sedan - jag tror det var 2003, för jag var varken gravid eller tvillingmamma och inte heller mammaledig (som jag var 2002) och jag har inget minne av att det var en bebis med på kungabalkongen (och Ingrid Alexandra är född 2004) - så vann jag en resa på Mix Megapol - för två personer till Oslo just den här dagen.
Man skulle ringa in och ge förslag på hur vi skulle kunna få till det lika festligt med vår "sjätte juni"-dag som norrmännen har det med sin "syttende mai"-dag. Jag föreslog att man skulle låta alla åka gratis tåg o s v till Stockholm den här dagen - och även alla färdmedel inom sta´n skulle också vara gratis, så att man kunde "knyta ihop" landet för en dag och alla skulle kunna ta sig till gemensamt firande. Så, jag var en av de som vann en sådan där resa.
Jag kallade in syrran - och så bar vi iväg. Tidigt på morgonen den sjuttonde maj åkte vi med bil till Skavsta och flög så till Torp Flygplats en bra bit utanför Oslo varifrån vi sedan bussades in till Oslo. Inkvarterades på ett hotell och så kunde vi gå ut och göra sta´n osäker. Upp till Karl-Johan gick vi förstås och såg paraderna och kungafamiljen på sin balkong och det var verkligen festligt alltsammans. Men, framåt kvällningen insåg vi att själva partyt - det hade de ju den 16:e! Natten MOT nationaldagen, som är en röd dag - det är då norrmännen festar på byn. Själva nationaldagskvällen firar de, vad vi förstod, mer på privata fester o s v - så den riktiga yran hade alltså varit medan vi fortfarande var kvar hemma i Sverige. Jahaja - men, det var förstås roligt att se Oslo för första (och än så länge enda) gången. Det som var lite trist var bara att vi nog inte hade fattat då, hur dyrt det är i Norge. Det var ju trots allt bara en dryg vecka till lön, så vi hade ju inte direkt multum med pengar att göra av med - och ett vanligt meal på McDonalds gick lös på nästan 100 norska kronor, vill jag minnas. Det var nästan billigare (och definitivt godare) att gå på en uteservering och äta, än att gå på gamla hederliga MackeDonken... Ett par erfarenheter rikare kom vi hem, hursomhelst - och Oslo är ju verkligen fint, så det var kul ändå, även om det inte riktigt blev som vi trott!
Vi passar för övrigt på att gratulera norrmännen till jordskredssegern i Eurovision Song Contest igår. Jag såg delar av den, mot mina tidigare intentioner, eftersom den inte krockade så mycket med Robinson och eftersom T ville se. Så, vi såg låtarna efter att Robinson tagit slut - omröstningen läste vi sedan bara om. Jag insåg att jag hade hört den norska låten ett antal gånger på radion redan, men inte fattat att det var deras tävlingsbidrag - kanske inte lyssnat så uppmärksamt eller så - och jag tycker absolut att det var en av de bättre låtarna av de jag hörde.
Så grattis Norge! För utom-europeiska läsare - här är den:
lördag 16 maj 2009
Fel signaler?
Jag tycker den är lite kul och förstår inte varför man skall vara så "pretto". Är det inte meningen att man skall väcka lite uppmärksamhet utan att för den skull vara stötande? Min åsikt är att denna gör just det. Man skall inte ta sig själv på för stort allvar - vilket jag tycker att man gör när man anser att "den sänder fel signaler". Varför?
Tiden går fort
Ett inlägg inne hos Ango, om hur barnen växer fick mig att tänka till.
Mina killar börjar ju på vår förskolas 5-årsavdelning till hösten - visserligen ett år i förväg (de har inte barn-underlag så det räcker - killarna blir ju 4 nu i sommar) eftersom de enda andra "stora" killarna på deras avdelning flyttas upp och jag helt enkelt krävt att de inte lämnar dem kvar med bebisarna och tjejerna. Men, det känns ju lite skumt för det var ju nyss som T gick där! Hon gick ju där när hon var 5,5-6,5 så det är ju inte så fasligt länge sedan... Och hon är ju jättestor nu, haha!!
Jag tycker det är fantastiskt skönt att de inte är några bebisar längre, någon av dem, utan njuter av att familjen stegvis blir alltmer mobil och flexibel på ett annat sätt än vad den är när det är bebisar inblandade... Man kan dessutom göra fler och fler saker som hela familjen kan ha utbyte av. Det är inte längre någon/några som bara är "bihang" utan alla kan delta. Det är nu det börjar kännas som om man är en familj och inte bara "föräldrar och barn" där den ena gruppen enbart passar upp på den andra, haha! Jag har bl a sett med avundsjuka på min kompis som har två täta pojkar som nu är 12 och 10,5 - när de har gjort saker tillsammans. Alla klarar sig själva - och har roligt tillsammans på mer eller mindre lika villkor. Vi är ju nästan där vi också nu! Underbart!
På tal om att störa, förresten, så kom vi fram till att maken inte skulle starta högtryckstvätten för att tvätta av altan-trallen före 9 idag, även om det rent praktiskt varit det bästa eftersom han skall jobba och vi skall iväg. Den hade då hunnit torka bra inför inoljningen imorgon. Men, vi tänkte på ljudet och grannarna och insåg att vi inte hade älskat om våra grannar hade gjort något dylikt oavsett deras bakomliggande skäl. Så, nu skall vi äta frukost istället ;-).
Mina killar börjar ju på vår förskolas 5-årsavdelning till hösten - visserligen ett år i förväg (de har inte barn-underlag så det räcker - killarna blir ju 4 nu i sommar) eftersom de enda andra "stora" killarna på deras avdelning flyttas upp och jag helt enkelt krävt att de inte lämnar dem kvar med bebisarna och tjejerna. Men, det känns ju lite skumt för det var ju nyss som T gick där! Hon gick ju där när hon var 5,5-6,5 så det är ju inte så fasligt länge sedan... Och hon är ju jättestor nu, haha!!
Jag tycker det är fantastiskt skönt att de inte är några bebisar längre, någon av dem, utan njuter av att familjen stegvis blir alltmer mobil och flexibel på ett annat sätt än vad den är när det är bebisar inblandade... Man kan dessutom göra fler och fler saker som hela familjen kan ha utbyte av. Det är inte längre någon/några som bara är "bihang" utan alla kan delta. Det är nu det börjar kännas som om man är en familj och inte bara "föräldrar och barn" där den ena gruppen enbart passar upp på den andra, haha! Jag har bl a sett med avundsjuka på min kompis som har två täta pojkar som nu är 12 och 10,5 - när de har gjort saker tillsammans. Alla klarar sig själva - och har roligt tillsammans på mer eller mindre lika villkor. Vi är ju nästan där vi också nu! Underbart!
På tal om att störa, förresten, så kom vi fram till att maken inte skulle starta högtryckstvätten för att tvätta av altan-trallen före 9 idag, även om det rent praktiskt varit det bästa eftersom han skall jobba och vi skall iväg. Den hade då hunnit torka bra inför inoljningen imorgon. Men, vi tänkte på ljudet och grannarna och insåg att vi inte hade älskat om våra grannar hade gjort något dylikt oavsett deras bakomliggande skäl. Så, nu skall vi äta frukost istället ;-).
fredag 15 maj 2009
Sonat till Miriam
Jag har just läst ut "Sonat till Miriam" av Linda Olsson och bytt till en lättsmält Marian Keyes-variant till bok, se högerkanten.
Om "Sonat till Miriam" tyckte jag "sådär". Jag tycker att författaren krånglade till relationerna, språket och tillbakablickarna lite väl mycket så att det till slut blev lite jobbigt att hänga med. Att använda ett målande språk med många tankeskildringar och bilder är bra tycker jag - men min känsla är att det gick till överdrift här. Ibland känns det nästan som om en författare går vilse i sina egna invecklat snitslade tankebanor och det är närapå så, i det här fallet. Det känns som om det aldrig kom någon stor upplösning där allt föll på plats utan man lämnas lite med en känsla av tomhet. En känsla av "jaha?"
Men, jag ångrar inte att jag läste den - och skulle heller inte avråda någon från att läsa den - men däremot så har jag läst bättre.
Om "Sonat till Miriam" tyckte jag "sådär". Jag tycker att författaren krånglade till relationerna, språket och tillbakablickarna lite väl mycket så att det till slut blev lite jobbigt att hänga med. Att använda ett målande språk med många tankeskildringar och bilder är bra tycker jag - men min känsla är att det gick till överdrift här. Ibland känns det nästan som om en författare går vilse i sina egna invecklat snitslade tankebanor och det är närapå så, i det här fallet. Det känns som om det aldrig kom någon stor upplösning där allt föll på plats utan man lämnas lite med en känsla av tomhet. En känsla av "jaha?"
Men, jag ångrar inte att jag läste den - och skulle heller inte avråda någon från att läsa den - men däremot så har jag läst bättre.
torsdag 14 maj 2009
Stolt!
Jag tror faktiskt inte att det bara är för att jag är hennes mamma - men tro det eller ej - T:s grupp var faktiskt bäst på dansuppvisningen och T var bäst i sin grupp. Det innebär alltså att T var bäst av allihop! Och jag, jag är väl inte ett dugg partisk ;-).
Ledig dag
Ja, det som först såg ut att bli en ganska lugn och skön dag - jag och T hemma för att skola och fritids har studiedag, killarna får gå på dagis en stund - har plötsligt börjat kännas lite annorlunda...
Alla pojkar är nu ivägskickade och nu tar det utlovade bakandet snart vid. Jag och barnen skall på fika-dejt med fyra kollegor hemma hos en av kollegorna, på lördag och vi har lovat att baka världens godaste kolakakor att ta med oss. T har just lärt sig att göra dem - men jag måste nog vara med och övervaka lite.
Sedan insåg jag att jag skulle behöva göra några jobbrelaterade saker som hänger lite över mig - visserligen jobbar jag imorgon också, men ibland är det bättre att göra saker förr hellre än senare. Så, för att få dessa småsaker åtminstone i rullning så skall jag logga in mig en stund. Några tvättmaskiner hade jag tänkt hinna med också + att i eftermiddag/kväll har T dansuppvisning. 16:30 måste hon vara på plats eftersom första föreställningen börjar 17:00 och före dess måste vi ha hunnit äta eftersom nästa föreställning sedan börjar 18:15. Och, vi skall åka kommunalt. Visserligen går det en buss som går i stort sett direkt, men den tar ändå ca 25 minuter. Därför blir det McD-middag idag så att vi kan äta "så sent som möjligt" på plats i närheten av danslokalen - annars hade vi fått äta middag redan vid 15 eller liknande, och det känns lite väl tidigt.
Så, nu skall jag sätta fart.
Alla pojkar är nu ivägskickade och nu tar det utlovade bakandet snart vid. Jag och barnen skall på fika-dejt med fyra kollegor hemma hos en av kollegorna, på lördag och vi har lovat att baka världens godaste kolakakor att ta med oss. T har just lärt sig att göra dem - men jag måste nog vara med och övervaka lite.
Sedan insåg jag att jag skulle behöva göra några jobbrelaterade saker som hänger lite över mig - visserligen jobbar jag imorgon också, men ibland är det bättre att göra saker förr hellre än senare. Så, för att få dessa småsaker åtminstone i rullning så skall jag logga in mig en stund. Några tvättmaskiner hade jag tänkt hinna med också + att i eftermiddag/kväll har T dansuppvisning. 16:30 måste hon vara på plats eftersom första föreställningen börjar 17:00 och före dess måste vi ha hunnit äta eftersom nästa föreställning sedan börjar 18:15. Och, vi skall åka kommunalt. Visserligen går det en buss som går i stort sett direkt, men den tar ändå ca 25 minuter. Därför blir det McD-middag idag så att vi kan äta "så sent som möjligt" på plats i närheten av danslokalen - annars hade vi fått äta middag redan vid 15 eller liknande, och det känns lite väl tidigt.
Så, nu skall jag sätta fart.
onsdag 13 maj 2009
Munskölj
Använder du mun-skölj? Typ Listerine eller SB12? Vi har en flaska Listerine stående i badrummet, som jag använder lite nu och då. Men, efter att ha läst den här artikeln så funderar jag allvarligt på att hälla ut alltsammans. Vi har också fått någon form av små provförpackningar av SB12, men jag tycker de känns läskiga så jag har fortfarande inte provat. Jag vet inte riktigt vad det är - men det preparatet känns så medicinskt på något sätt, så jag drar mig för det. Reklamen ger mig en känsla av sterilisering i stil med hur man gör inför en operation eller liknande. Och det känns inte OK att göra varje dag, hemma, på egen hand.
Vanlig fluorskölj är nog att föredra trots allt. Jag insåg nu när jag googlade Listerine att det första som kom upp som förslag var ordkombinationen Listerine och cancer. Eeeh.... Hur har jag kunnat missat allt detta?
Vanlig fluorskölj är nog att föredra trots allt. Jag insåg nu när jag googlade Listerine att det första som kom upp som förslag var ordkombinationen Listerine och cancer. Eeeh.... Hur har jag kunnat missat allt detta?
tisdag 12 maj 2009
Börja störa
På Mix Megapol imorse pratade Adam och Cecilia om hur dags man får börja "störa" grannarna på helgmornarna. Jag hann inte höra hela diskussionen till slut, så hur det hela slutade, det vet jag inte. Men, det började med att Cecilia varit hemma hos sina föräldrar i helgen och vaknat halv 8 av att någon klippte gräset. När hon väl kom sig ur sängen så stod hennes (styv-)pappa där och såg glad ut med gräs-spår på hela benen. Hon hade skällt ut honom efter noter. Jag vet inte om jag hade gått så långt som till att skälla ut, faktiskt, men jag hade nog blivit jäkligt irriterad om barnen sover och allt. Eller jo, förresten - jag hade nog knappast ens legat kvar och lidit så att han t o m hann klippa klart (till saken hör att de bor i ett radhusområde, så det rent teoretiskt hade kunnat vara någon granne) - utan mer hejdat honom så snabbt jag bara insett att det var någon jag kunde ha inflytande över.
Jag hörde sedan att de fick ett sms från någon lyssnare om att det fanns en oskriven regel i Dalarna att det var 9 till 9 som gällde. Där ser man! Det kände jag hursomhelst att jag kunde nicka instämmande till. Jag bär alltså med mig oanade delar av mitt dala-liv, för när de började yra om att man inte skulle få låta det minsta före 11 på lördagar och söndagar så var jag baske mig på vippen att lyfta luren och tycka till jag också. Jag tycker t o m 10 är i senaste laget - folk får gärna sova då, men de kan inte förvänta sig att resten av världen skall tassa på tå fortfarande. Nej, 9 - sedan kan jag nog släppa ut mina kottungar att leka om så är. Även om vi sällan har kommit så väldigt mycket längre än till frukosten i vår familj då. Inte för att barnen sover så väldigt länge, men för att vi älskar att ligga och dra oss!
Jag hörde sedan att de fick ett sms från någon lyssnare om att det fanns en oskriven regel i Dalarna att det var 9 till 9 som gällde. Där ser man! Det kände jag hursomhelst att jag kunde nicka instämmande till. Jag bär alltså med mig oanade delar av mitt dala-liv, för när de började yra om att man inte skulle få låta det minsta före 11 på lördagar och söndagar så var jag baske mig på vippen att lyfta luren och tycka till jag också. Jag tycker t o m 10 är i senaste laget - folk får gärna sova då, men de kan inte förvänta sig att resten av världen skall tassa på tå fortfarande. Nej, 9 - sedan kan jag nog släppa ut mina kottungar att leka om så är. Även om vi sällan har kommit så väldigt mycket längre än till frukosten i vår familj då. Inte för att barnen sover så väldigt länge, men för att vi älskar att ligga och dra oss!
Charlotta
Dagens namnsdagsbarn har ett alldeles synnerligen vackert namn, tycker jag.
För närvarande har jag ingen Charlotta alldeles i min absoluta närhet - så jag har inte fått gratta någon. Så, om det är någon av läsarna som bär detta vackra namn, så ber jag att få gratulera så mycket!
För närvarande har jag ingen Charlotta alldeles i min absoluta närhet - så jag har inte fått gratta någon. Så, om det är någon av läsarna som bär detta vackra namn, så ber jag att få gratulera så mycket!
Är det någon som bryr sig?
Helt ärligt - men, alltså - semifinal i Eurovision Song Contest? Ikväll? Eh, någon som bryr sig?
måndag 11 maj 2009
Träningsvärk
Alltså, om man har träningsvärk efter en kväll "på sta´n" betyder det då att man är fruktansvärt otränad (jaja, jag har inte kommit iväg någon mer lördagmorgon) - eller att man hade väldigt roligt och stod på dansgolvet mer eller mindre oavbrutet i 6 timmar i sträck?! Eller kanske en kombination??
Morr!
Är lite på krigsstigen. Jag har ju egentligen hört det förut, men ändå inte riktigt velat erkänna det - men när jag idag läst en artikel skriven av en s k sensationsjournalist anställd av Aftonbladet - där man har kokat ihop allsköns lös information till en soppa som inte alls stämmer (de har inte ens kollat faktahalten i det de skriver) så börjar man ju undra... Jag råkar veta vad som är sant. En stor del av svenska folket, som tror på det som står i tidningen, är nu gravt vilseledda. Vilket jag tycker är synd!
söndag 10 maj 2009
Seg som kola
Dagen igår gick i ett - vi var till simhallen hela familjen på dagen först och sedan vidtog förberedelser inför kvällen. Så, bloggande stod inte på agendan.
Kan väl säga så här, som svar på frågan i en av kommentarerna till det tidigare inlägget: Fylleinlägg från inatt gick inte för jag var inte hemma förrän tidigt imorse! Klockan var väl närmare 4 när jag kom hem - drack lite vatten och åt en banan innan jag kom i säng vid 5... Så, dagen idag har gått i slow motion.
En mycket lyckad kväll blev det trots att det började se ut som "10 små negerpojkar" när en efter en föll ifrån p g a sjukdom och ingen barnvakt o s v. Men, vi som kom hade superkul hela kvällen! När de spelade "How will I know" för tredje gången redan vid halv tolv, så blev jag lite full i skratt faktiskt... Ett tag verkade discjockeyn på 80-talsdansgolvet vara mer än lovligt fantasilös. Men, men - han tog igen det sedan.
Några Galliano Hot Shots blev det innan jag åkte in till sta´n och sedan byttes de ut mot tequila. Så, ja - jag har väl mått bättre än vad jag gör idag, haha! Men, det sker så otroligt sällan så det må vara hänt. Sist jag var så onykter som jag var igår var nog flera år sedan.
Det var som jag sa till D idag att - även om det var jättekul att gå ut på krogen och slå sig lös lite grann - så är det ändå fantastiskt härligt att ha sin familj att komma hem till. Sina goa ungar att kramas och mysa med och vara stolt över, sin lilla man att krypa ner bredvid.
Suck. Jag har det så himla bra!
(Men, även om jag skulle vilja så bara orkar jag ingen bloggingrunda just nu. Ni får klara er utan mig lite till...)
Kan väl säga så här, som svar på frågan i en av kommentarerna till det tidigare inlägget: Fylleinlägg från inatt gick inte för jag var inte hemma förrän tidigt imorse! Klockan var väl närmare 4 när jag kom hem - drack lite vatten och åt en banan innan jag kom i säng vid 5... Så, dagen idag har gått i slow motion.
En mycket lyckad kväll blev det trots att det började se ut som "10 små negerpojkar" när en efter en föll ifrån p g a sjukdom och ingen barnvakt o s v. Men, vi som kom hade superkul hela kvällen! När de spelade "How will I know" för tredje gången redan vid halv tolv, så blev jag lite full i skratt faktiskt... Ett tag verkade discjockeyn på 80-talsdansgolvet vara mer än lovligt fantasilös. Men, men - han tog igen det sedan.
Några Galliano Hot Shots blev det innan jag åkte in till sta´n och sedan byttes de ut mot tequila. Så, ja - jag har väl mått bättre än vad jag gör idag, haha! Men, det sker så otroligt sällan så det må vara hänt. Sist jag var så onykter som jag var igår var nog flera år sedan.
Det var som jag sa till D idag att - även om det var jättekul att gå ut på krogen och slå sig lös lite grann - så är det ändå fantastiskt härligt att ha sin familj att komma hem till. Sina goa ungar att kramas och mysa med och vara stolt över, sin lilla man att krypa ner bredvid.
Suck. Jag har det så himla bra!
(Men, även om jag skulle vilja så bara orkar jag ingen bloggingrunda just nu. Ni får klara er utan mig lite till...)
fredag 8 maj 2009
Resan har börjat....
... ja, ni vet - "down Memory Lane"...
Tror ni jag "stuffar" (vilket ord!) till den här imorgon? Jag skippar nog någon form av "look-alike" iallafall, haha!
Tror ni jag "stuffar" (vilket ord!) till den här imorgon? Jag skippar nog någon form av "look-alike" iallafall, haha!
Imorgon imorgon imorgon
Jag är nästan lite rädd för att det kommer att bli platt fall bara för att jag ser fram emot min kväll på sta´n imorgon.
Nåja, blir det tråkigt så åker jag väl hem. Det är ju inte så mycket mer med det för all del.
Ikväll blir det tacos och fruktsallad och de, för fredagen, obligatoriska popcornen. Jag har gjort alla tacoförberedelserna och barnen har gjort fruktsalladen. Nu är de utanför alla tre och vi bara väntar på att D skall komma hem. Vad barnen inte vet är att det vankas helvegetariskt ikväll - eftersom jag har köpt quorn-färs och skall prova till tacosarna idag. Gjorde köttfärssås (jaja..) på quorn till min lillasyster för ett antal år sedan, när hon var vegetarian - och tyckte inte att det smakade just någon skillnad. Och det sägs ju att man inte skall äta för mycket rött kött per vecka, så jag tänkte vi kunde prova med quorn idag då. Jag kommer dock inte att säga något till framför allt T, för då kommer hon genast att tycka att det smakar konstigt, alldeles oavsett om det verkligen gör det...
Nåja, blir det tråkigt så åker jag väl hem. Det är ju inte så mycket mer med det för all del.
Ikväll blir det tacos och fruktsallad och de, för fredagen, obligatoriska popcornen. Jag har gjort alla tacoförberedelserna och barnen har gjort fruktsalladen. Nu är de utanför alla tre och vi bara väntar på att D skall komma hem. Vad barnen inte vet är att det vankas helvegetariskt ikväll - eftersom jag har köpt quorn-färs och skall prova till tacosarna idag. Gjorde köttfärssås (jaja..) på quorn till min lillasyster för ett antal år sedan, när hon var vegetarian - och tyckte inte att det smakade just någon skillnad. Och det sägs ju att man inte skall äta för mycket rött kött per vecka, så jag tänkte vi kunde prova med quorn idag då. Jag kommer dock inte att säga något till framför allt T, för då kommer hon genast att tycka att det smakar konstigt, alldeles oavsett om det verkligen gör det...
torsdag 7 maj 2009
Spöken
Har just suttit och tittat på Medium. Jag tycker att det är rätt så bra. Men, varje gång är jag glad att jag inte har sådana där gåvor. Jag kan tala om att en av mina riktigt stora rädslor är för spöken, nämligen. Ja, gengångare om ni så vill. Jag är, vad man skulle kunna säga, paniskt rädd för sådana.
Vid ett tillfälle när vi besökte D:s faster och farbror blev vi inkvarterade i en liten lägenhet ovanpå en affärslokal som fasterns kompis hade. Detta för att de har katt och jag är allergisk (detta var innan vi hade barn). Affärslokalen var/är en gammal IOGT-NTO-lokal så jag hade väl mina aningar om vad som skulle kunna finnas där... Morgonen efter den första natten så träffade vi "ägarinnan" och då säger hon lite så där "Ni vet väl att det spökar där?" Min första tanke var att L hade skvallrat om min rädsla och att hon skojade, men om detta visste hon inget. Hon berättade då att där fanns åtminstone två spöken där som hon visserligen inte hade sett, men hört och känt av när hon varit där. Som hade vält sopkvastar och flyttat saker bland annat. Hon hade också tagit dit någon som är lite mer "mottaglig", som hade sagt att det var två gamla godtemplare som var där och att de var så glada över att den här lokalen användes igen - de gillade liv och rörelse. Ni kan ju gissa hur mycket jag gillade vår inkvartering sedan?!
I den där lilla lilla lägenheten som egentligen kunde liknas vid ett litet rum med kokvrå fanns en 90-säng och en tältsäng. Jag vägrade ligga ensam i någon av dessa sängar - så jag låg innerst med D utanför i 90-sängen (tältsängen användes alltså inte alls) och hade det hur trångt som helst, men men... Varje kväll såg jag sedan till att dricka en del vin innan vi gick från fastern till vårt boende, för att somna lättare och sedan fick D ligga och läsa tills jag hade somnat - nåde honom om han somnade före mig! Jag sa också flera gånger att "om nu de där godtemplarna tycker att det är kul med liv och rörelse så borde de vara glada att vi är här - och om de ville att vi skulle vara här, så skall de hålla sig lugna!" Och, vad jag vet så gjorde de det, för vi såg eller hörde inget vad vi vet...
En gång, när jag fortfarande bodde i Dalarna, så var vi på en teaterresa ner till Dramaten med skolan. Vi såg "Ett dockhem" av Ibsen och så fick vi gå en rundvandring på teatern - uppe i kostymförråd och alltsammans. Det är bra skrämmande där det hänger gamla kläder och masker i långa långa rader långt uppe under taket och så berättar guiden om att det finns ett gammalt vresigt spöke i kostymförrådet som framför allt inte gillar unga kvinnor utan bland annat drar dem i håret och liknande. Vidare berättade han att Harriet Bosse går igen på tredje raden uppe på balkongen (heter det väl?) och att flera sett henne skymtas där. Jag behöver nog inte tillägga att jag tyckte det var väldigt skönt när vi kom ner i själva teatersalongen och entrén igen? Att trapporna nerför gick ganska fort?
Jag har personligen inte träffat på något spöke någon gång, vad jag vet. Och jag hoppas förstås aldrig aldrig behöva göra det heller. Har du?
Vid ett tillfälle när vi besökte D:s faster och farbror blev vi inkvarterade i en liten lägenhet ovanpå en affärslokal som fasterns kompis hade. Detta för att de har katt och jag är allergisk (detta var innan vi hade barn). Affärslokalen var/är en gammal IOGT-NTO-lokal så jag hade väl mina aningar om vad som skulle kunna finnas där... Morgonen efter den första natten så träffade vi "ägarinnan" och då säger hon lite så där "Ni vet väl att det spökar där?" Min första tanke var att L hade skvallrat om min rädsla och att hon skojade, men om detta visste hon inget. Hon berättade då att där fanns åtminstone två spöken där som hon visserligen inte hade sett, men hört och känt av när hon varit där. Som hade vält sopkvastar och flyttat saker bland annat. Hon hade också tagit dit någon som är lite mer "mottaglig", som hade sagt att det var två gamla godtemplare som var där och att de var så glada över att den här lokalen användes igen - de gillade liv och rörelse. Ni kan ju gissa hur mycket jag gillade vår inkvartering sedan?!
I den där lilla lilla lägenheten som egentligen kunde liknas vid ett litet rum med kokvrå fanns en 90-säng och en tältsäng. Jag vägrade ligga ensam i någon av dessa sängar - så jag låg innerst med D utanför i 90-sängen (tältsängen användes alltså inte alls) och hade det hur trångt som helst, men men... Varje kväll såg jag sedan till att dricka en del vin innan vi gick från fastern till vårt boende, för att somna lättare och sedan fick D ligga och läsa tills jag hade somnat - nåde honom om han somnade före mig! Jag sa också flera gånger att "om nu de där godtemplarna tycker att det är kul med liv och rörelse så borde de vara glada att vi är här - och om de ville att vi skulle vara här, så skall de hålla sig lugna!" Och, vad jag vet så gjorde de det, för vi såg eller hörde inget vad vi vet...
En gång, när jag fortfarande bodde i Dalarna, så var vi på en teaterresa ner till Dramaten med skolan. Vi såg "Ett dockhem" av Ibsen och så fick vi gå en rundvandring på teatern - uppe i kostymförråd och alltsammans. Det är bra skrämmande där det hänger gamla kläder och masker i långa långa rader långt uppe under taket och så berättar guiden om att det finns ett gammalt vresigt spöke i kostymförrådet som framför allt inte gillar unga kvinnor utan bland annat drar dem i håret och liknande. Vidare berättade han att Harriet Bosse går igen på tredje raden uppe på balkongen (heter det väl?) och att flera sett henne skymtas där. Jag behöver nog inte tillägga att jag tyckte det var väldigt skönt när vi kom ner i själva teatersalongen och entrén igen? Att trapporna nerför gick ganska fort?
Jag har personligen inte träffat på något spöke någon gång, vad jag vet. Och jag hoppas förstås aldrig aldrig behöva göra det heller. Har du?
onsdag 6 maj 2009
Namn
Jag tänkte på det, apropå den här artikeln angående det här med namn. Barns namn i första hand.
Jag tycker det är jätteroligt med namn och läser tidningarnas födelseannonser för att se vad folk givit sina barn för namn - vilka kombinationer det finns i syskonskarorna o s v. När jag hänger på AFF (vilket är allt mer sällan nuförtiden) så är jag en flitig "namnsnackare".
Jag må vara lite konservativ - men de allra mest påhittiga namnen tycker jag faktiskt är rent förkastliga. Kan inte föräldrarna själva byta namn om det är så viktigt att vara så otroligt unik? För att inte tala om kreativa eller extremt tillkrånglade stavningar. Jag tycker det sprider ett löjets skimmer över de föräldrar som tycker de har gjort något fantastiskt smart när deras son får namnet Filip stavat Filiph... Eller varför inte gossen Kevin som stavar sitt namn Cevin? Hur tänkte man nu då?!
Jag propagerar för "vanliga" ovanliga namn om man nu vill att barnet skall få ett "eget" namn i sin skolklass - ett vedertaget namn som kanske inte används så flitigt just nu. För övrigt så tycker jag nog att barnen är unika i sig själva ändå. Kanske att det inte alltid är jättekul att vara ensam i hela landet om sitt namn? Jag kan ju känna igen mig lite eftersom jag/vi heter ett efternamn som vi är väldigt få som heter. Det var för all del aldrig något alternativ att jag skulle behålla mitt flicknamn när vi gifte oss, men det finns ju bara bara bara jag i hela hela världen som heter mitt förnamn kombinerat med vårt efternamn. Så, jag skriver sällan under protestlistor och annat, för det finns ju bara jag som heter så - och tänk om en fanatisk oliktänkande bestämmer sig för att hitta mig? Det går nog rätt fort.
Tänk dig då att vara ensam om ditt namn och så står det något elakt klottrat någonstans. "Kalle är dum" känns kanske inte så farligt, för det kan vara ett antal Kalle det handlar om - men om det står "Månstråle är dum" så är det inte lika lätt att vifta bort. Eller?
Jag tycker det är jätteroligt med namn och läser tidningarnas födelseannonser för att se vad folk givit sina barn för namn - vilka kombinationer det finns i syskonskarorna o s v. När jag hänger på AFF (vilket är allt mer sällan nuförtiden) så är jag en flitig "namnsnackare".
Jag må vara lite konservativ - men de allra mest påhittiga namnen tycker jag faktiskt är rent förkastliga. Kan inte föräldrarna själva byta namn om det är så viktigt att vara så otroligt unik? För att inte tala om kreativa eller extremt tillkrånglade stavningar. Jag tycker det sprider ett löjets skimmer över de föräldrar som tycker de har gjort något fantastiskt smart när deras son får namnet Filip stavat Filiph... Eller varför inte gossen Kevin som stavar sitt namn Cevin? Hur tänkte man nu då?!
Jag propagerar för "vanliga" ovanliga namn om man nu vill att barnet skall få ett "eget" namn i sin skolklass - ett vedertaget namn som kanske inte används så flitigt just nu. För övrigt så tycker jag nog att barnen är unika i sig själva ändå. Kanske att det inte alltid är jättekul att vara ensam i hela landet om sitt namn? Jag kan ju känna igen mig lite eftersom jag/vi heter ett efternamn som vi är väldigt få som heter. Det var för all del aldrig något alternativ att jag skulle behålla mitt flicknamn när vi gifte oss, men det finns ju bara bara bara jag i hela hela världen som heter mitt förnamn kombinerat med vårt efternamn. Så, jag skriver sällan under protestlistor och annat, för det finns ju bara jag som heter så - och tänk om en fanatisk oliktänkande bestämmer sig för att hitta mig? Det går nog rätt fort.
Tänk dig då att vara ensam om ditt namn och så står det något elakt klottrat någonstans. "Kalle är dum" känns kanske inte så farligt, för det kan vara ett antal Kalle det handlar om - men om det står "Månstråle är dum" så är det inte lika lätt att vifta bort. Eller?
Igår
Om ni undrar över den dåliga uppdateringen igår - så är vi ComHem-kunder...
Nu gör barnen chokladbollar!
Nu gör barnen chokladbollar!
tisdag 5 maj 2009
måndag 4 maj 2009
Brutalt ärlig
Jag har funderat lite över en sak:
En del verkar tycka att ärlighet alltid varar längst. Att man alltid skall säga precis vad man tycker och tänker. "Men vaddå? Jag tycker ju så..." kan man få höra.
Vet ni, jag tycker inte det. Att berömma sig om att vara brutalt ärlig - vilket ju en del gör - tycker jag är samma sak som att rakt ut erkänna att man är hänsynslös och egocentrerad. Och omogen. Nu talar jag förstås om när man är vuxen - barn har inte riktigt lärt sig att sålla ännu, så de är självklart ursäktade.
Som vuxen tycker jag nog att man bör ha lärt sig att man inte säger vad som helst, utan att man filtrerar en del av sina uttalanden. Vem gagnas av att jag häver ur mig precis allt jag tycker i tid och otid? Det kan ju bara vara jag, som måtte tycka att jag är en förträfflig person som så väldigt rakryggat kan stå för precis allt jag tycker - t o m att din kjol är ful eller att du borde göra något åt ditt hår... Är det då inte hänsynslöst att hävda sin rätt till sin åsikt på bekostnad av någon annan - tillika egocentrerat? Borde en person med en viss mognad inte ha nått fram till en större empati?
En del verkar tycka att ärlighet alltid varar längst. Att man alltid skall säga precis vad man tycker och tänker. "Men vaddå? Jag tycker ju så..." kan man få höra.
Vet ni, jag tycker inte det. Att berömma sig om att vara brutalt ärlig - vilket ju en del gör - tycker jag är samma sak som att rakt ut erkänna att man är hänsynslös och egocentrerad. Och omogen. Nu talar jag förstås om när man är vuxen - barn har inte riktigt lärt sig att sålla ännu, så de är självklart ursäktade.
Som vuxen tycker jag nog att man bör ha lärt sig att man inte säger vad som helst, utan att man filtrerar en del av sina uttalanden. Vem gagnas av att jag häver ur mig precis allt jag tycker i tid och otid? Det kan ju bara vara jag, som måtte tycka att jag är en förträfflig person som så väldigt rakryggat kan stå för precis allt jag tycker - t o m att din kjol är ful eller att du borde göra något åt ditt hår... Är det då inte hänsynslöst att hävda sin rätt till sin åsikt på bekostnad av någon annan - tillika egocentrerat? Borde en person med en viss mognad inte ha nått fram till en större empati?
När ska de inse?
Jag undrar just när socialdemokraterna skall inse att det i mångt och mycket inte spelar någon roll vad de har för politik när de har Mona Sahlin som partiledare och alltså statsministerkandidat om de vinner nästa val? Jag tror helt enkelt att det är så att man inte vill ha just henne som landets yttersta beslutsfattare.
I mitt fall kan jag säga att jag slutar lyssna så fort hon öppnar munnen - sådan är jag. Så, för mig spelar det verkligen ingen roll vad hon har på hjärtat - jag bara klarar inte av att lyssna på henne.
I mitt fall kan jag säga att jag slutar lyssna så fort hon öppnar munnen - sådan är jag. Så, för mig spelar det verkligen ingen roll vad hon har på hjärtat - jag bara klarar inte av att lyssna på henne.
söndag 3 maj 2009
Att-sjukan
Jag har fastnat i "att-sjukan" - och jag har verkligen problem.
För en tid sedan så fick jag för mig att jag skulle stoppa in "att" framför alla verb i infinitiv-form. I stil med "då börjar jag att blogga" istället för "då börjar jag blogga"... Jag fick för mig att det var fel annars, det kändes helt enkelt som om något saknades - och nu vet jag varken ut eller in.
"Kära gamla svenskafröken Lisbeth, kan jag få skriva en uppsats igen - och få några markeringar för onödiga ord? Så att jag vet?"
Word påpekade häromdagen något i stil med att det var fel - men är det alltid fel? Eller bara ibland? Är "att" helt onödigt - lite fulare eller lite snyggare att ha med? Ja, ibland - som i föregående mening så skall det ju vara med - men i blogga-exemplet så behövs det ju inte alls. Är det fel eller bara tillkrånglat att stoppa in det?
Vad säger ni? Vad tycker ni? Hur gör ni?
Snacka om att man funderar över petitesser ibland...
För en tid sedan så fick jag för mig att jag skulle stoppa in "att" framför alla verb i infinitiv-form. I stil med "då börjar jag att blogga" istället för "då börjar jag blogga"... Jag fick för mig att det var fel annars, det kändes helt enkelt som om något saknades - och nu vet jag varken ut eller in.
"Kära gamla svenskafröken Lisbeth, kan jag få skriva en uppsats igen - och få några markeringar för onödiga ord? Så att jag vet?"
Word påpekade häromdagen något i stil med att det var fel - men är det alltid fel? Eller bara ibland? Är "att" helt onödigt - lite fulare eller lite snyggare att ha med? Ja, ibland - som i föregående mening så skall det ju vara med - men i blogga-exemplet så behövs det ju inte alls. Är det fel eller bara tillkrånglat att stoppa in det?
Vad säger ni? Vad tycker ni? Hur gör ni?
Snacka om att man funderar över petitesser ibland...
Klockrent!
Hahaha, läste sent omsider Annas inlägg anno 24 april vid namn "Ruttet kass x 2" (scrolla ner - det fungerar inte att länka direkt till just det) och kan inte annat än nicka instämmande.
Vilka i-landsproblem, va´?!
Vilka i-landsproblem, va´?!
lördag 2 maj 2009
Surt sa räven...
... så kan man väl sammanfatta Christians sorti ur Robinson. Att köra hela det där talet för att sedan säga att han inte velat vinna själv och att han bara varit kvar för att coacha fram Lukas (är Lukas något j-kla mähä då eller?!) - för att sedan när pristävlingen närmade sig börja snacka om att han så gärna ville vinna den. Så pinsamt!
Det är lite som när man gör slut för att man är rädd för att bli lämnad - för att få behålla ansiktet och vara den som styr och tar besluten. Så extremt löjligt.
Jag tänker lite som så - Christian har visat sig vara en rätt lömsk och otrevlig person - undrar vad det har gjort för hans verksamhet (han är väl egen företagare?) - jag skulle då ha svårt att respektera honom som medarbetare/affärspartner efter att ha sett detta. Det spelar ingen roll hur klippt och fixat det hela är, hans många uttalanden står alldeles för sig själva.
Åt andra hållet måste jag säga att Erik Blomqvist (heter han väl?) verkar vara en genomhyvens kille istället - så i hans fall borde detta innebära en massa positiva effekter (även om han kanske inte gör affärer på det sättet, eftersom han väl står som "golf-instruktör eller något sådant) - med tanke på att han under hela tiden i träsket försökte få laget att hålla sams, snacka igenom det som eventuellt gnisslade o s v - den sammanhållning som de fick i det laget känns som oerhört mycket hans förtjänst. (Att han sedan sminkade till sanningen lite till sin fördel när han kom tillbaka med den helstekta grisen, ser jag bara som nästan sunt i det elaka spelet som ju pågår.)
Detta om lagkänslan - den kollaps det andra lagets eventuella lagkänsla har råkat ut för - känns som Christians verk i mångt och mycket - den byggdes ju enbart på att ha en gemensam yttre fiende och dessa skulle man snacka så mycket skit man kunde om o s v - det bygger ju ingen lagkänsla på riktigt, för vad händer när fienden visar sig vara trevlig eller inte ser ut som man förväntat sig? Och att sedan lite gråtmilt sitta och tycka synd om sig själv som Ellenor gör känns också bara pinsamt. Att jag har svårt för den typen av människor är kanske förståeligt om man ser till min devis - som jag anser omfattar andra människor också - att man sitter bakom ratten på sin egen bil. Nina som kanske kan uppfattas som lite svekfull och manipulativ - hon tar ändå ansvaret för det hon vill skall hända och sitter inte bara i baksätet och väntar...
Däremot så gillar jag inte på villkorsvis hur de betedde sig med maten - när de slöt cirkeln och lämnade två utanför. Riktigt riktigt dåligt. Sådant beteende hör inte hemma bland civiliserade människor, som jag ändå uppfattar dem som.
Skall bli mycket spännande att se vad som händer nästa vecka - när saker och ting verkar ställas på sin spets. Igen.
Jag älskar sta´n!!
Alltså - tänk att få ha förmånen att bo helt nära den vackraste huvudstaden i världen, med allt vad det innebär av utbud o s v - men samtidigt ha sin bostad i en lugn och småstadsliknande förort. Det måste ju vara det som kallas att få det bästa av två världar?! ;-)
Har ju varit inne i sta´n idag eftersom killarna skulle på kalas på Livrustkammaren. Lämnade av dem och fick 1 timme och 45 minuter för mig själv i solskenet i folkvimlet inne i sta´n. Har man inte bråttom eller är uppjagad av någon anledning så är det ju fantastiskt att få strosa runt där vid vattnet - jag unnade mig t o m en glass och satt och läste en papperstidning för första gången på länge. Jag bara njuter av skönheten i staden! Massor massor av turister - och jag blir så stolt över att de får se vår vackra vackra stad från sin allra allra bästa sida - i solsken som glittrar i allt vatten kombinerat med soltörstande svenskar på strålande humör.
Gick sedan och köpte mig ett par nya skor. Har ännu inte bestämt mig för om jag skall behålla dem - de var egentligen lite för dyra i min smak, men jag vet å andra sidan att den typen av skor använder jag mycket och därför så kommer jag garanterat att använda upp alla de där pengarna tids nog i vilket fall som helst. Men, vi får se.
När så grabbarna var klara så åkte vi ut till det stora köpcentret som ligger helt nära vår förort där vi handlade kött, halloumi, majskolvar och jordgubbar. Japp, vi skall grilla ikväll! Jag slank också in på Bolagret och köpte en hängare till hallen, som barnen skall få hänga sina kläder på. Visst är den cool?!
D är nu ute och spelar landbandy med några grannar och jag skall egentligen göra iordning köttet. Så, jag går väl då!
Har ju varit inne i sta´n idag eftersom killarna skulle på kalas på Livrustkammaren. Lämnade av dem och fick 1 timme och 45 minuter för mig själv i solskenet i folkvimlet inne i sta´n. Har man inte bråttom eller är uppjagad av någon anledning så är det ju fantastiskt att få strosa runt där vid vattnet - jag unnade mig t o m en glass och satt och läste en papperstidning för första gången på länge. Jag bara njuter av skönheten i staden! Massor massor av turister - och jag blir så stolt över att de får se vår vackra vackra stad från sin allra allra bästa sida - i solsken som glittrar i allt vatten kombinerat med soltörstande svenskar på strålande humör.
Gick sedan och köpte mig ett par nya skor. Har ännu inte bestämt mig för om jag skall behålla dem - de var egentligen lite för dyra i min smak, men jag vet å andra sidan att den typen av skor använder jag mycket och därför så kommer jag garanterat att använda upp alla de där pengarna tids nog i vilket fall som helst. Men, vi får se.
När så grabbarna var klara så åkte vi ut till det stora köpcentret som ligger helt nära vår förort där vi handlade kött, halloumi, majskolvar och jordgubbar. Japp, vi skall grilla ikväll! Jag slank också in på Bolagret och köpte en hängare till hallen, som barnen skall få hänga sina kläder på. Visst är den cool?!
D är nu ute och spelar landbandy med några grannar och jag skall egentligen göra iordning köttet. Så, jag går väl då!
fredag 1 maj 2009
Varför sådan panik?
Jag har inte riktigt orkat sätta mig in i det här med svin-influensan och den allmänna hysteri som råder i framför allt alla tidningar angående den. Det beror nog för all del på att jag uppfattar det hela som en massmedial hausse och har saknat en nyanserad bild och därför skippat att läsa på överhuvudtaget. Jag tror att många gör som jag - och låser sig när det blir för mycket, för vridet och allmänt onyanserat.
Nu har jag dock tagit tjuren vid hornen och läst på lite på Världshälsoorganisationen WHO:s hemsida (jag vägrar fortfarande att befatta mig med tidningarnas bild av det hela) - och undrar fortfarande lite varför det är sådan otrolig hysteri runt denna influensa? Egentligen? Varje år kommer det en ny influensa farande över världen, någon form av "asiat" - så, OK denna är en bonus, eftersom väl årets redan har varit? Men, annars då? Jag uppfattar det som att risken för en pandemi är stor, men att det är en influensa som gör att man mår väldigt dåligt (något som väl är signifikant för influensor överlag, eller?) men att dödligheten som sådan är rätt låg. Ungefär som en vanlig influensa skulle jag säga - för det dör väl utsatta människor av "vanliga" influensan varje år, om jag inte är helt felunderrättad. Eller?
Har ni en annan åsikt? Är jag, som annars är rätt så aktsam gentemot baciller, fel ute när jag tror att det inte är fullt så farligt för den stora allmänheten som jag uppfattar att tidningarna vill ha det till? OK att man blir lite risig en period, men sedan? Eller?
Sammanfattning
Åter hemma igen efter vårt dygn till havs. Tack för alla grattisar!! Vi åkte denna gång med Viking Line - tidigare, när jag och T två gånger har haft våra "tjejresor" så har vi åkt Silja, så vi tänkte vi skulle testa något annat.
Vi har haft det bra, men lite besviken är jag allt. Om jag jämför med Silja - där det på senaste resan - fanns typ fyra lekrum med lite olika upplägg - spelrum och minidisco, lite aktiviteter o s v - så fanns här ett ganska litet lekrum och i ett angränsande rum fyra stycken Nintendo Wii uppsatta. I lekrummet gick allt som gick på TV:n på finska, men M & L tittade ändå, för t ex Fåret Shaun pratar ju inte så mycket. Men, så kom lekledaren - och stoppade TV:n och började med någon aktivitet - och pratade enbart finska! Och visst, majoriteten av barnen i rummet var finsktalande, men förutom våra barn så fanns där åtminstone ytterligare tre eller fyra svenska där. Vi skulle dock snart gå och äta, så vi avlägsnade oss. Men, lite retfullt! I relaxen fanns två stycken bubbelpooler. That´s it. På senaste Silja-båten fanns det två eller tre bubbelpooler, en lite större rund djup pool och en fyrkantig grund pool med en liten rutschkana till. Relaxavdelningen där låg typ längst upp och hade fin utsikt. Den här låg på plan 6 och hade bara små fönster från själva "baren" som låg lite utanför.
Men, på det stora hela taget har vi, som sagt, haft det jättebra - barnen tyckte det var mysigt i hytten, att få välja fritt vad de ville äta och dricka hur mycket de ville o s v. Så, även om jag som mamma kanske önskat lite mer, så är vi nöjda.
Idag har vardagen kommit ikapp direkt - då vi har tagit den lediga dagen tillsammans i akt och städat huset. Vi for också över till några kompisar och fikade lite. Lite tråkigt är att vi tyckte vi kunde lämna grejerna ute på gräsmattan utanför huset när vi åkte dit (var väl borta i ett par timmar bara) - och som det verkar har en minifotboll och ett "laser-svärd" fått fötter medan vi var borta. Då skall ni veta att framsidan vetter mot en massa grannar - det har varit kanonfint väder hela dagen så folk har varit i rörelse hela tiden. Så, vi kunde nog inte drömma om att det verkligen kunde vara så att man går in på tomten hos någon och plockar på sig. Vi hoppas att vi har fel - men det verkar rätt så mörkt, för vi har letat och inte hittat. Än iallafall.
Usch vilket neggo-inlägg detta blev nu. Sorry!
Men, imorgon är en annan dag och då skall jag och grabbarna in till sta´n eftersom de är bjudna på ett 5-årskalas som skall gå av stapeln där. M som riddare och L som sjörövare. Just nu är de pyjamaspirat och pyjamasriddare för fulla muggar på nedervåningen. T skall följa med D till jobbet och till kvällen ser vi fram emot att se Robinson! Faktiskt - förra lördagen var det första gången som jag kände en "nästan-som-förr-längtan" till nästa gång, när slutvinjetten rullades upp. Sååå bra upplägg som rörde om lite i grytan. Ser fram emot att se vad som händer i morgondagens avsnitt!
Vi har haft det bra, men lite besviken är jag allt. Om jag jämför med Silja - där det på senaste resan - fanns typ fyra lekrum med lite olika upplägg - spelrum och minidisco, lite aktiviteter o s v - så fanns här ett ganska litet lekrum och i ett angränsande rum fyra stycken Nintendo Wii uppsatta. I lekrummet gick allt som gick på TV:n på finska, men M & L tittade ändå, för t ex Fåret Shaun pratar ju inte så mycket. Men, så kom lekledaren - och stoppade TV:n och började med någon aktivitet - och pratade enbart finska! Och visst, majoriteten av barnen i rummet var finsktalande, men förutom våra barn så fanns där åtminstone ytterligare tre eller fyra svenska där. Vi skulle dock snart gå och äta, så vi avlägsnade oss. Men, lite retfullt! I relaxen fanns två stycken bubbelpooler. That´s it. På senaste Silja-båten fanns det två eller tre bubbelpooler, en lite större rund djup pool och en fyrkantig grund pool med en liten rutschkana till. Relaxavdelningen där låg typ längst upp och hade fin utsikt. Den här låg på plan 6 och hade bara små fönster från själva "baren" som låg lite utanför.
Men, på det stora hela taget har vi, som sagt, haft det jättebra - barnen tyckte det var mysigt i hytten, att få välja fritt vad de ville äta och dricka hur mycket de ville o s v. Så, även om jag som mamma kanske önskat lite mer, så är vi nöjda.
Idag har vardagen kommit ikapp direkt - då vi har tagit den lediga dagen tillsammans i akt och städat huset. Vi for också över till några kompisar och fikade lite. Lite tråkigt är att vi tyckte vi kunde lämna grejerna ute på gräsmattan utanför huset när vi åkte dit (var väl borta i ett par timmar bara) - och som det verkar har en minifotboll och ett "laser-svärd" fått fötter medan vi var borta. Då skall ni veta att framsidan vetter mot en massa grannar - det har varit kanonfint väder hela dagen så folk har varit i rörelse hela tiden. Så, vi kunde nog inte drömma om att det verkligen kunde vara så att man går in på tomten hos någon och plockar på sig. Vi hoppas att vi har fel - men det verkar rätt så mörkt, för vi har letat och inte hittat. Än iallafall.
Usch vilket neggo-inlägg detta blev nu. Sorry!
Men, imorgon är en annan dag och då skall jag och grabbarna in till sta´n eftersom de är bjudna på ett 5-årskalas som skall gå av stapeln där. M som riddare och L som sjörövare. Just nu är de pyjamaspirat och pyjamasriddare för fulla muggar på nedervåningen. T skall följa med D till jobbet och till kvällen ser vi fram emot att se Robinson! Faktiskt - förra lördagen var det första gången som jag kände en "nästan-som-förr-längtan" till nästa gång, när slutvinjetten rullades upp. Sååå bra upplägg som rörde om lite i grytan. Ser fram emot att se vad som händer i morgondagens avsnitt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)