söndag 12 februari 2012

3 månaders tystnad får räcka...

Fick ett mail igår.

Som jag läste idag.

Och som värmde något oerhört...

Loggade in här.

Hade kommentarer att moderera...

Va'?! Det finns folk som saknat mig :-).

Känner mig överraskad. Och glad! Tack för att ni bryr er om!

Kan lugna er med att den långa pausen enbart berott på en djuuuup bloggsvacka som var svårare än väntat att ta sig ur. Lite som när man inte pratat med en vän på ett tag. Det kan vara svårt att komma på vad man ska säga när det gått en tid. Man får till slut prestationsångest och vet inte var man ska börja. Och inget känns så intressant att börja med. När man varit bortkopplad ett tag så har man dessutom ingen aning om vad "alla andra" har haft för sig, och pratat om... Jag kan få samma ångest efter semestern... Jag har ju hunnit glömma allt jag någonsin kunnat då... ;-) För att inte tala om efter mammaledigheterna. Ouch!

Men, nu gör jag ett försök. Ni får ha tålamod med mig när jag nu skall ge mig på att återerövra mitt lilla lilla hörn av bloggvärlden :-).

Kram och tack till er som fortfarande är kvar!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Välkommen tillbaks! Har varit inne och kikat ibland. Bra att det inte var nåt värre som orsakade frånfället!

Eva sa...

Trevlig trevligt, välkommen tillbaka :)

Kram Eva

Pia sa...

Så där ja.. Ordningen återställd!! :)
Kram! <3

Nenny sa...

Härligt att du är tillbaka igen! Saknat dig och dina blandade inlägg. Har du inget annat att blogga om kan du ju ta det där med pre-teen som vi ju har varsin av, är din lika tålamodskrävande och testande som min?

Mamma J sa...

Ni är så himla gulliga!!! :-)

Och jaaadu, Nenny... Puh är väl vad jag kan sammanfatta dessa hormonella berg-och-dalbanor med :-). Om detta bara är början så kan fortsättningen bli väldigt intressant...