tisdag 10 april 2012

"Att vara med henne....

... är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" läste jag igår.

Jag tyckte mycket om Alex Schulmans första bok "Skynda att älska" som är en ömsint skildring av hans uppväxt med en åldrande far, en kärleksförklaring som utan att bli "kladdig" och pinsam är självutlämnande på ett smakfullt sätt.

Jag tycker att det är samma sak med denna, hans andra, bok: "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" som också är en kärleksförklaring, denna gång till hans hustru. Det börjar med separationen från Katrin Zytomierska och slutar med hans och Amanda Widells dotter Charlies födelse ett år senare. Däremellan reflekterar han över olika sociala fenomen, sina olika tillkortakommanden och olika mer eller mindre underliga ageranden tillika sina växande känslor för kvinnan som idag är hans tredje hustru, gravid med deras andra barn.

Jag tycker att han gör det så vackert, jag tycker oerhört mycket om hur han uttrycker sig - lagom högtravande emellanåt, lagom tillkrånglat, lagom invecklat, lagom enkelt. Jag tycker att han behandlar vårt språk helt fantastiskt!

Berättarstilen är också alldeles lagom utlämnande. Han berättar detaljer utan att berätta detaljer, kan man säga. Vilket gör att jag tycker att han behåller sin integritet intakt såväl som även övriga inblandades på ett snyggt sätt utan att uppfattas som hemlighetsfull.

Jag skrattar när jag läser, jag blir varm om hjärtat när jag läser och jag ler och tycker mer och mer om personen Alex Schulman som jag innan jag läst något alls av honom, haft en ganska negativ bild av. Den medieperson han tillsammans med sin bror tidigare har lanserat är så långt ifrån det här, men genom att ha läst dessa båda böcker så känns det som om jag förstår lite mer om hur tankarna bakom det hela gått. "Hur han tickar"...

Jag sympatiserar fortfarande inte med hur de har "hållit på" men kan, på ett annat sätt, ändå genomskåda det på ytan barnsliga, provokativa som lite mer genomtänkt än vad jag kunde ha trott från början.

Så, slutligen - ja, jag rekommenderar alla att läsa båda Alex´ böcker om ni inte redan har gjort det. Jag ser fram emot att läsa hans kommande debut med en fiktiv historia. Få se om hans berättarkonst också kan bära något som inte är lika känslomässigt laddat. Jag tror det.

Avslutar med de sista raderna i boken jag just läst. Vilken kärleksförklaring!

"Hon är mig fullständigt överlägsen i allt, men hon valde ändå mig. Om jag gjort något extraordinärt i livet så var det just det - att jag fick Amanda Widell att välja mig."


Man kan också uttrycka sig så väl som Mette gör, om man vill. Jag håller med henne också.

Inga kommentarer: