Vindens skugga

Har ett litet tag, när jag inte jobbat för mycket och umgåtts med familjen, lagt min tid på "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafon.

Nu är den slut och det var nästan med en tår i ögat jag läste de sista orden nu på förmiddagen, på samma gång som slutet på ett annat sätt var välkommet (när du som jag läst den så förstår du vad jag menar).

Boken handlar om en tioårig bokhandlarson som får tag på en bok som bara finns kvar i ett enda exemplar, och fascineras av det faktum att övriga böcker gått ett annorlunda öde till mötes. Det gäller även alla andra böcker av samma författare och han börjar nysta i författarens historia, bit för bit.

Jag måste säga att trots att jag egentligen inte alls var upplagd för den här typen av historia just nu så har berättelsen fullständigt trollbundit mig. Beskrivningarna av människorna och dess öden som på olika sätt flätas samman i Barcelona från 1900-talets början fram till 50-60-talet bygger upp en berättelse som är svår att släppa även när man lagt ifrån sig boken. Bitar gör att man håller andan av skräck, ler av rörelse, rynkar pannan av ilska...

Den som varit i Barcelona (det har inte jag) kan säkert känna igen sig i de många skildringarna av omgivningarna, som gjort mig ännu mer intresserad av att åka dit.

Jag rekommenderar varmt att ni lägger in den här boken i listan för de böcker ni ska läsa härnäst!