lördag 9 februari 2013

Balansgång

Det är inte helt lätt att som förälder veta hur mycket man sks bestämma över en 12-åring, hur mycket kommando man ska ta - utan att för den skull lämna "det stackars barnet" ensamt med ett alltför stort beslut.

I vårt fall, just nu, handlar det om ett eventuellt skolbyte. T har via kö-tid och en audition ovanpå det fått plats på en skola en bit härifrån i en klass med inriktning på Musik & Drama. Skolan drivs som ett personalkooperativ och alla vi känner som haft barn på den skolan har varit supernöjda.

Eftersom det är en friskola som man aktivt måste söka sig till och stå i kö till, så känns inte bara personlen engagerad - det vittnar (i många fall iallafall) om att det är engagerade föräldrar med barn som gör ett aktivt val för sin skolgång.

Vi tror därför mycket på den här skolan.

T gillar den också.

Men, det är ungefär 40 minuters resväg med buss enkel resa och de flesta av de nuvarande klasskompisarna blir kvar på den kommunala skolan "härhemma".

Så. Hon tvekar.

Vårt tyngst vägande argument är att OM det inte blir bra så finns den kommunala skolan alltid att falla tillbaka på. Och att kompisarna i grannskapet alltid finns kvar. Att hon bara kommer att få FLER vänner. Och, dessutom har vi ett gäng barn från omgivningen som också kommer att åka den där bussen...

Men, det är svårt att driva utan att köra över. Balansgången är extra svår med tanke på att hon verkligen har svårt att bestämma sig själv.... I helgen måste vi besluta.

Önska oss lycka till!

1 kommentar:

Pia sa...

Absolut ska hon börja där!!!! Man ångrar aldrig det man gjort, bara det man inte gjorde!!! Och det är ju inte så enkelt att "ångra" sig eftersom man måste stå i kö. Tackar ni nej, antar att jag att det bara är att ställa sig sist i kön igen.
Vanliga, kommunala skolan finns ju, som du sa, kvar ifall hon inte tycker att det är kul!
Kram!