Jag har funderat lite över en sak:
En del verkar tycka att ärlighet alltid varar längst. Att man alltid skall säga precis vad man tycker och tänker. "Men vaddå? Jag tycker ju så..." kan man få höra.
Vet ni, jag tycker inte det. Att berömma sig om att vara brutalt ärlig - vilket ju en del gör - tycker jag är samma sak som att rakt ut erkänna att man är hänsynslös och egocentrerad. Och omogen. Nu talar jag förstås om när man är vuxen - barn har inte riktigt lärt sig att sålla ännu, så de är självklart ursäktade.
Som vuxen tycker jag nog att man bör ha lärt sig att man inte säger vad som helst, utan att man filtrerar en del av sina uttalanden. Vem gagnas av att jag häver ur mig precis allt jag tycker i tid och otid? Det kan ju bara vara jag, som måtte tycka att jag är en förträfflig person som så väldigt rakryggat kan stå för precis allt jag tycker - t o m att din kjol är ful eller att du borde göra något åt ditt hår... Är det då inte hänsynslöst att hävda sin rätt till sin åsikt på bekostnad av någon annan - tillika egocentrerat? Borde en person med en viss mognad inte ha nått fram till en större empati?
9 kommentarer:
Ja, håller med dig fullständigt! Ärlighet är inte bäst i alla lägen och för att vara en god medmänniska måste man kunna inse när det inte är det.
Ja, det här håller jag verkligen med dig om!! Såna människor upplevs inte alls som rakryggade o ärliga, bara hänsynslösa och otrevliga!
Det är väl så att OM någon frågar kan man försöka låta bli att ljuga. Men om ingen ens frågar efter din åsikt behöver man ju inte alltid dela med sig av den. Eller..?
Oj vad jag har funderat i samma banor många gånger. Har några personer omkring mig som liksom briljerar med att "ja, och jag som inte kan hålla tyst med vad jag tycker var ju tvungen att säga blablabla". Varför då?? Om det du säger inte hjälper personen så håll tyst anser jag! Tex om jag tycker att du har en ful kjol, varför i all världen ska jag säga det? Tror jag att du kommer byta? Mår jag bättre då? Tror jag att DU mår bättre då? Och även om du ber om min åsikt kan jag säga att "nja, det är inte min stil" jag måste inte säga "nä, den är ful". Att inse att ens åsikt är just det, ens egen åsikt, och att se att andra kan ha annorlunda åsikter, DET är tecken på mognad.
Jag är nog sådan att jag inte ens när någon frågar rakt ut alltid yppar min hjärtas mening - utan mer lindar in det lite grann. "Nja inte min stil" är mer i min stil att säga ;-).
Hm intressant... Jag tycker ju att ärlighet är bland det viktigaste som finns. Men bara för det så talar jag ju inte om för folk i tid och otid saker som de inte har bett om att få höra. Men om någon frågar mig så har jag fruktansvärt svårt för att ljuga. Är det någon jag inte känner så väl så säger jag nog som du Jessica, typ inte min stil. Men är det någon jag känner väl så säger jag vad jag tycker för det är viktigt för mig. Sen kan man ju välja sina ord också. Istället för att säga att något är fult så säger jag att jag inte tycker det är fint..
Det här ÄR svårt! Jag är ärlig men jag säger inte alltid min åsikt, precis som du påpekar. Som vuxen bör man, enligt min åsikt, ha lärt sig när det är rätt att uttrycka sig. Och varför skulle jag vilja säga något ofärdelaktigt om ingen frågat? Men OM någon frågar så visst kan jag svara vad jag tycker. Behöver givetvis inte använda ord som ful. Jag vill också bli ärligt bemött. Annars är ju risken att jag tror att allt jag gör eller säger är bra ;)
Kramen :)
En annan grej jag tänkt på är att det verkar som om folk har lättare att vara ärliga när det gäller något negativt. Varför är det så? Visst är ärlighet bra i det stora hela, men det finns gånger när man faktiskt inte måste vara tok-ärlig för det bara sårar. Och vad tycker man sig ha uppnått då undrar jag?
Jag håller med dig. Jag brukar säga att jag ljuger när jag vet att det jag säger får den andre personen att må bättre. Ungefär så - låter falskt men jag tror du vet hur jag menar, ljuger eller låter bli att säga nåt osv. när det inte är läge.
Skicka en kommentar