Det är nog egentligen det här jag är rädd för... Och därför fortfarande kämpar på med mitt motstånd. Bara det att där försvann en av mina allierade i "Våga-vägra.." Suck... Mina dagar verkar räknade...
Haha... ja, jag är med, men en urusel facebookare (eller hur man nu ska böja ordet). Förstår inte nöjet med det hela liksom. Visst, jag har fått kontakt med gamla skolkamrater etc. men sen då? INte mycket mer...
Jag gillar facebook. Går visserligen inte upp mot bloggen men jag som är nyfiken älskar att kolla vem som känner vem och vad människor har för sej, hur de ser ut nu för tiden. Kom igen, sluta vägra, flyt med, njut, jobba dej inte motströms, glid med, smärtfritt.
Tack Mz Olsson för ditt stöd. Kanske att jag orkar stå emot lite längre nu då ;-).
Problemet med mig, Sophie, är att jag egentligen förstår tjusningen till fullo eftersom jag, likt tandgnisslur, är en ganska nyfiken person. Men, samtidigt så har jag ju motståndet i mig som sitter i att jag bara vill vara social på mina villkor och har lite svårt för att säga nej ibland.
Vilket skulle kunna innebära att jag blir pådyvlad kontakter jag inte vill ha, för att jag inte kan säga ifrån för att jag är rädd att såra folk... För, jag menar - hur säger man till någon "Äh, men jag är inte intresserad av att ha kontakt med dig, synd att du tyckte det var kul att hitta mig, men...."
Men du kan välja precis hur social du vill vara genom att klicka i olika inställningar. Och man behöver inte adda alla som frågar, det är inte så att de får ett meddelande som säger att "J vill inte vara kompis med dig" ;) plus att om du använder ditt nya efternamn kanske det inte är så många "gamlingar" som vet om det och då kan de alltså inte hitta dig. Man kan inte veta om man gillar det eller inte om man inte provat. :)
5 kommentarer:
Haha! Den där var kul. Men här har du fortfarande en allierad. Förstår inte riktigt tjusningen med det där med Facebook...
Haha... ja, jag är med, men en urusel facebookare (eller hur man nu ska böja ordet).
Förstår inte nöjet med det hela liksom.
Visst, jag har fått kontakt med gamla skolkamrater etc. men sen då? INte mycket mer...
Jag gillar facebook. Går visserligen inte upp mot bloggen men jag som är nyfiken älskar att kolla vem som känner vem och vad människor har för sej, hur de ser ut nu för tiden. Kom igen, sluta vägra, flyt med, njut, jobba dej inte motströms, glid med, smärtfritt.
Tack Mz Olsson för ditt stöd. Kanske att jag orkar stå emot lite längre nu då ;-).
Problemet med mig, Sophie, är att jag egentligen förstår tjusningen till fullo eftersom jag, likt tandgnisslur, är en ganska nyfiken person. Men, samtidigt så har jag ju motståndet i mig som sitter i att jag bara vill vara social på mina villkor och har lite svårt för att säga nej ibland.
Vilket skulle kunna innebära att jag blir pådyvlad kontakter jag inte vill ha, för att jag inte kan säga ifrån för att jag är rädd att såra folk... För, jag menar - hur säger man till någon "Äh, men jag är inte intresserad av att ha kontakt med dig, synd att du tyckte det var kul att hitta mig, men...."
Men du kan välja precis hur social du vill vara genom att klicka i olika inställningar. Och man behöver inte adda alla som frågar, det är inte så att de får ett meddelande som säger att "J vill inte vara kompis med dig" ;) plus att om du använder ditt nya efternamn kanske det inte är så många "gamlingar" som vet om det och då kan de alltså inte hitta dig. Man kan inte veta om man gillar det eller inte om man inte provat. :)
Skicka en kommentar