Sitter med datorn framför TV:n. Dottern tittar på "Klass 9A" på TV... Jag överhör en äldre lärarinna läxa upp en kille som är "för macho", "för medveten och upptagen med sitt yttre"... Att han rör sig på ett speciellt sätt i klassrummet som inte är OK enligt henne.
Om hon hade haft argumenten att det stör de andra eleverna o s v - men nej. Hon bara kör med någon form av subjektiv bedömning, en vuxen översittarmentalitet där hon talar om för honom att den attityden, det sättet "inte hör hemma i skolan" att han skall "lämna det utanför skolan" och så vidare.
Inget konkret skäl. Bara att hon har den åsikten. Att det inte "passar sig"...
Helt ärligt. Hans attityd må vara väl macho. Han må vara alltför medveten i hur han för sig och allt det där. Han må störa de andra eleverna. Men, vill hon få honom att ändra sig - så är då hennes högst personliga infallsvinkel på "problemet" definitivt inte rätt väg att gå.
Jag förstår faktiskt att killen i efterhand sa att han kände sig kränkt. Att han tyckte att hon var oprofessionell.
Vet ni. Det tyckte jag också.
Jag är vuxen. Och jag hade heller aldrig gått med på att någon (oavsett relation till denna - han står ju dessutom i "beroendeställning" till henne eftersom hon är hans lärare) - försöker pådyvla mig sina åsikter på det där sättet. Varför ska han?
Hålla sig objektiv. A och O...
Min omedelbara reaktion var: "KÄRRING!!"
4 kommentarer:
Tack för support hos mig!
Det här inlägget var intressant. Jag kommer på mig själv med att ibland behandla mina barn med en översittarmentalitet som aldrig skulle accepteras av en vuxen. Det måste nog många av oss vuxna jobba med.
Jo, visst är det så. Här också.
Men, jag tycker trots allt att man skall kunna förvänta sig lite lite mer av en professionell person som har som yrke att arbeta med dessa ungdomar.
Jag har ju generellt svårt för "därför"-svar som inte ger något. Eller godtyckliga svar. I stil med "det passar sig inte" eller "det hör inte hemma..." Var hittar jag den regelboken ur vilken hon hämtar dessa påståenden. Jag menar, så att killen förstår och kan lära sig...
Många föräldrar gör säkerligen liknande saker, men vi är varken professionella eller distanserade på det sätt som hon var/är. Vi gör det (inbillar jag mig iallafall) av omtanke och liknande, om våra barm. Hon sa ju bara detta för att hon tyckte att hans stil hotade hennes auktoritet på något sätt. Det är min uppfattning. Och kan hon inte hävda den på annat sätt än att kasta floskler utan grund i huvudet på folk, då ska hon byta jobb!
Hon är säkert en sådan där som sitter och kommenterar alla grannars skötta eller oskötta trädgårdar, smutsiga eller rena bilar o s v vid sitt frukostbord utefter sin egen måttstock över hur saker "ska" vara...
Usch för sådana trångsynta människor!
Det är faktiskt inte alls min bild av den här kvinnan...
Jag såg det här avsnittet, jag såg hela förra säsongen där hon förekom flitigt och jag har också varit på en föreläsning av henne.
Jag tycker hon känns professionell och tydlig, jag tycker också att det fanns anledning att reagera på han mattelärarens stil i klassrummet. Exempelvis pekade han för hela klassen (och i det här fallet Sverige) med namn ut den elev som han trodde skulle göra uppgiften de fick långsammast. Det är för mig helt oacceptabelt att göra så. "Ni får hålla på tills Micke är klar för då kommer alla vara klara", sa han. Sånt gör mig fly förbannad. Hon den här läraren, Gunilla heter hon, tog bl a upp detta i samtalet.
Som lärare vet jag att ingen lärare är perfekt, alla går in i klassrummen med sina styrkor och svagheter. Ett sätt att försöka hantera situationen är att vara "cool". Man får då ofta med sig det populära gänget i klassen och kan "lattja" med dem. Ofta leder det dock till att man inte hinner med de elever som håller sig i bakgrunden, de förblir osynliga. Jag upplevde att den här matteläraren körde den här "coola" stilen, vilket inte är ovanligt eller konstigt egentligen då han bara jobbat ett år, men det är inte bra i längden.
Vad jag dock reagerar på är att man offrar den här unga läraren för att göra TV-underhållning. Jag förstår också att han kände sig kränkt i den där situationen, det hade jag definitivt gjort. Man kan lära sig mycket genom att få feed-back från kollegor men risken är stor att han inte kommer göra det eftersom det skedde under de här omständigheterna. Och tar SVT ansvar för att den här killen kommer vidare med värdigheten intakt? Det är nödvändigt för att han ska utvecklas som lärare, men kommer kanske inte ske...
Nu när du säger det så, inser jag att jag inte sett hela sammanhanget och skall se till att göra det snarast. Tack Nilla, för distansen!
Skicka en kommentar