Nästan så att man längtar till hösten...

Jahapp, härmed kan jag meddela att det inte blir någon 40-årsfest, för de som nu varit hugade spekulanter på en dylik tillställning.

Vi har nämligen bestämt oss för att lägga pengarna på det här istället:

Eller nej, jag menar förstås:

T har redan börjat planera för shoppingen...

Nähä?!?!

Ibland blir man tröttare än annars.

Som nu. Det är oroligt i mer eller mindre arabvärlden, direkt när den ena regimen faller så börjar det skaka under fötterna på nästa.

Och så skriver man i svenska tidningar "Svenska vapen befaras ha använts" - nu i Libyen.

Eh. Jaha? Och vad trodde man att man skulle göra med vapnen vi tillverkade och sålde och såg glada ut? Ha som prydnad?

Om vi nu skall ha en vapenindustri att tjäna (mest troligt) grova pengar på, så får vi nog hacka i oss att dessa kommer att användas.

Annars ska vi nog lägga ner. Att skriva artiklar och låtsas förfärade över det faktum att saker och ting används till det som de är gjorda för, tjaaa - vad ska man säga? Hål i huvudet, kanske?! ;-)

Go Danny!

Än så länge har ingen låt kunnat mäta sig med vare sig Danny eller Swingfly från första deltävlingen i Melodifestivalen.

Förra veckans startfält var så blekt att vitt skulle kännas färgglatt i jämförelse. Vi satt hela familjen och väntade på Låten, med stort L - men den kom aldrig... När låt nummer 8 började insåg vi att den inte kom där heller. Jag tycker dessutom att det är att driva med hela arrangemanget och de seriösa artisterna att låta Babsan med obefintlig sångröst och en plojlåt ställa upp. Och då ska ni veta att jag verkligen gillar Babsan/Lars-Åke, men inte i detta sammanhang. Och Sanna Nielsen är ju bara så tråkig att klockorna stannar.

I gårdagens deltävling var startfältet betydligt starkare även om jag, utan att ha hört en enda not av Eric Saades låt sa att han gått direkt till Globen. Vissa saker är mer förutsägbara än andra. Liksom att "alla" föräldrar till småtjejer har varit tvungna att fylla på deras kontantkort till mobilen idag. Visst är han söt. Men, de måste ju utveckla konceptet lite. Rörelseschemat är minst sagt begränsat och även ljudbilden när han dyker upp är lite väl ensidig tycker jag. Det låter liksom likadant alltid. Och ser likadant ut. Förra året vatten, iår glas. Flera av låtarna igår var klart bättre än hans. Den han hade var alldeles för skriven just till honom. Nej, som sagt: utveckla! Han har ju absolut potential. Men, jag tycker de är väldigt dåliga på att använda den som det är nu. Sara Lumholdts låt t ex hade han kunnat göra klart bättre än hon - som ju faktiskt inte kan sjunga :-).

Shirleys låt sedan då: jag var tvungen att lyfta och vrida på huvudet när refrängen kom för att jag på riktigt trodde att det blev något fel på ljudet. Det kändes som om verserna och refrängen inte hörde ihop riktigt - inte vad gällde ljudarrangemanget iallafall. Plus att koreografin var så vansinnigt överarbetad när det gällde antalet rörelser per taktslag att det verkligen inte rådde någon tvekan om vad sidotjejerna gjort hittills i sin karriär. Låten i sig liksom drunknade i dessa två saker tycker jag.

Och så de där Rockabilly-killarna som varken kunde sjunga eller spela instrument för att inte tala om hur dålig deras låt var. Jag tycker dock tanken om att göra en låt med den här takten - med rötterna där denna låt väl skall sägas ha sina - är genialisk. Men, den här låten var enbart genomdålig! Hela familjen bara gapade när den gick direkt till final.

VAD var det som hände??

Beställning

"Mamma kan vi inte skaffa ett till barn till den här familjen?" frågar M.
"Nej" blir svaret. "Jag tycker att vi har alldeles lagom många barn... Tycker inte du det?"
"Nej, jag tycker vi ska ha ett till!"
"Nejmen, ser du - det tycker varken jag eller pappa - det räcker så bra med tre. Varför tycker du att vi ska ha fler?"
"Jag och L vill ha någon att läsa Bamsetidningar för..."

Ja, det var ju också en orsak.

Långpromenad

Strålande sol.

Klarblå himmel.

Gnistrande vit snö.

5 minusgrader.

Har just klarat av en långpromenad, men det känns som att häda att gå in inomhus ändå.

Det är nackdelen med fint väder.

Är det snöstorm är det minsann ingen som säger att man borde vara ute. Varken människa eller samvete.

Original

Såg på "Dansbanan i Täfteå" på TV en stund igår kväll.

Jag slogs av hur många original det finns därute.

Kanske är det så att originalen börjar vara så många att det "vi" anser vara normalt är det udda? Vem har bestämt hur det skall vara? Egentligen.

Och dessutom, varför är egentligen original något lätt ringaktande man kan säga om någon.

Hur många vill egentligen vara en kopia? För det är väl ändå motsatsen...

Ålderskris

Jag har insett att jag inte egentligen har någon risk för att hamna i någon 40-årskris.

Detta för att jag verkligen och helhjärtat tycker att 40 är rätt coolt. Full av erfarenheter, men inte speciellt gammal. Man har 25 år kvar i yrkeslivet, barnen börjar bli stora och livet liksom känns rätt enkelt...

Det är bara när jag tänker på att för varje år så är det närmare... slutet..

Det är då jag stoppar tanken. Effektiv förträngning av obehagliga tankar. Det räddar mig från kris. Åtminstone åldersrelaterad sådan.

(Inser dock att den magiska födelsedagen som nalkas sysselsätter mig en del... Iallafall om man ser till det här och några andra inlägg jag gjort den senaste tiden, haha!)

Struntargument!

Sitter med datorn framför TV:n. Dottern tittar på "Klass 9A" på TV... Jag överhör en äldre lärarinna läxa upp en kille som är "för macho", "för medveten och upptagen med sitt yttre"... Att han rör sig på ett speciellt sätt i klassrummet som inte är OK enligt henne.

Om hon hade haft argumenten att det stör de andra eleverna o s v - men nej. Hon bara kör med någon form av subjektiv bedömning, en vuxen översittarmentalitet där hon talar om för honom att den attityden, det sättet "inte hör hemma i skolan" att han skall "lämna det utanför skolan" och så vidare.

Inget konkret skäl. Bara att hon har den åsikten. Att det inte "passar sig"...

Helt ärligt. Hans attityd må vara väl macho. Han må vara alltför medveten i hur han för sig och allt det där. Han må störa de andra eleverna. Men, vill hon få honom att ändra sig - så är då hennes högst personliga infallsvinkel på "problemet" definitivt inte rätt väg att gå.

Jag förstår faktiskt att killen i efterhand sa att han kände sig kränkt. Att han tyckte att hon var oprofessionell.

Vet ni. Det tyckte jag också.

Jag är vuxen. Och jag hade heller aldrig gått med på att någon (oavsett relation till denna - han står ju dessutom i "beroendeställning" till henne eftersom hon är hans lärare) - försöker pådyvla mig sina åsikter på det där sättet. Varför ska han?

Hålla sig objektiv. A och O...

Min omedelbara reaktion var: "KÄRRING!!"