Har sett fram emot den här veckan jättelänge.
Den här veckan när jag är helt ensam hemma för första gången sedan... tja... sedan... ja - så här länge har jag nog inte varit ensam hemma sedan jag och maken träffades!
Jag är hemma och jobbar och familjen är kvar på landet.
Men, vad det är tyst och tomt här.
Jag mår nog ändå bäst när jag får vara tillsammans med dem.
Även om ett tyst och tomt hus utan en massa måsten är rätt skönt...
Aldrig är man helt nöjd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar