... så tycker jag som Malin Wollin.
Jag är inget Lars Ohly-fan, men i den här frågan tycker jag lite som han faktiskt.
Dels så ser jag inte föräldraförsäkringen som en rättighet, utan som en möjlighet. En möjlighet att vara hemma med sina barn (har jag månne bloggat om detta förut?!).
Jag ser också kvoteringen som en insats för jämställdhet på arbetsmarknaden.
Om alla män och alla kvinnor i fertil ålder skall räknas bort vid ett anställningsförfarande - vilka har de då att välja på? Visst är det så att alla arbetsgivare inte resonerar så, men många gör det tyvärr: man vs kvinna med likadana meriter - samma ålder, lika mycket i "riskzonen" för att snart få barn... Vem väljer de i första hand?!
När man kommer dragande med att det inte är för barnens bästa att tvinga pappan att vara hemma: Vad är det då för män vi väljer att skaffa barn med? Om han inte duger att vara hemma med sitt eget barn?
Eller, som jag såg i någon debatt vid något tillfälle att man straffade barnen som skulle bli tvungna att börja på dagis vid 7 månaders ålder... Eh, vem är det som straffar barnet? Samhället? Eller dess pappa?
2 kommentarer:
Och jag tycker precis tvärtom! Blir knasig på politiker som ska in och peta i föräldraförsäkringen eftersom jag tycker att det idiotförklarar föräldrar som troligen är kapabla att avgöra vad som är bäst för just dem. Jag VILLE vara hemma och min man vill gärna jobba. Han har en bra relation till vår dotter ändå. När Annie föddes var jag arbetslös. Skulle jag gå hemma och vara arbetslös efter 7 månader och han vara pappaledig? Hade varit helidiotiskt och en katastrof för plånboken! Så som sagt, jag vill ABSOLUT inte ha lagstadgad delad föräldraförsäkring men tycker det är bra att man faktiskt FÅR välja!
Jag har lyssnat till diskussioner ang detta ämne och det som jag tycker kommer fram är att kvinnan vill vara hemma länge. När mina tjejer var kring 2 år så åkte jag iväg på kurs, 10 dagar i stötet. Förvånat lyssnade jag på kommentarer från andra mammor: Men herregud, hur törs du lämna dina barn ensamma med pappan i tio dagar????
Bara det att de ställer en sådan fråga gör mig fullständigt paff! Va, vad törs lämna dem? Jag funderade faktiskt aldrig i de banorna. Jag visste att de kanske inte skulle vara spec färgkoordierade i klädseln och kanske satt inte tofsarna i håret helt symmetriskt, men va fan har det för betydelse??? Jag blev beklämd av deras farhågor; litar man inte på den egna maken. Sorgligt! :o(
Skicka en kommentar