På vägen hem igår så slog det mig.
Alla de som håller på och kastar sig mellan filerna så fort det blir minsta lilla kö.
Alla dem föraktar jag.
Maken till hetsiga chaufförer får man ju leta efter. Farliga också, när de håller på och jagar sekunder med sitt hattande mellan filerna, fram och tillbaka.
Jag ler alltid lite i mjugg när jag kommer ikapp - och förbi - någon som slängt sig över i den andra filen när den nu råkade gå lite fortare - och så plötsligt går den där första filen (som jag då ligger KVAR i) lite snabbare, och vi gliiiider förbi...
Då känns det lite gott i magen.
Lite skadeglatt gott.
Nästan så jag skulle vilja ge mig på att vinka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar