Jag bara sällar mig till alla de andra som har skrivit superlativer som "En dag är hysteriskt rolig och fruktansvärt sorglig, varm, underfundig, välskriven, rörande, engagerande och alldeles, alldeles underbar", "Må bra-läsning i högsta ligan. Smart, underhållande och känslosam utan att vara sentimental."Denna charmiga, varma och humoristiska berättelse går rakt in i hjärtat." "Briljant. En hjärtskärande roman om det som från början såg så löjligt orealistiskt ut: Livet efter 40."
Jag tyckte mycket mycket om denna bok. Jag tyckte om karaktärerna i den. Jag tyckte om språket i den. Jag tyckte om storyn i den och trots att jag i början saknade "dagen efter" emellanåt, så vande jag mig vid det och tyckte slutligen mycket om det också!
Jag tycker att den ger lite mer än en vanlig "må-bra-bok" även om formatet och grunden är den typen av bok.
Jag mer eller mindre sträckläste och precis som vanligt så saknar jag den/dem (Emma och Dexter) nu enormt - lite som när man vräker i sig något man är toksugen på och sedan, när det är slut, ångrar att man inte njöt lite mer under vägen.
Ni fattar, va´? Läs den.
"En dag" av David Nicholls.
2 kommentarer:
Instämmer! Saknar dem också trots att det var länge sen jag läste den.
Åh, så det går alltså inte över?
Skicka en kommentar