Då ska vi se, en recension av "Kleopatras kam" av Maria Ernestam kommer här:
Jag har tidigare läst "Caipirinha med döden", "Busters öron" och "Alltid hos dig" av samma författare och tyckt väldigt bra om dem alla. Maria skriver, tycker jag, med en speciell knorr och när jag började läsa "Kleopatras kam" så hade jag glömt det. Eller - så var knorren lite extra väl dold denna gång. För, jag skall ärligt säga att jag umgicks med tanken på att ge upp några gånger under resans gång. Det blev lite segt och när jag var lite halvtrött så fanns inte inspirationen att försöka jobba mig igenom. Men, jag satte ett beting för mig själv:
Åtminstone ett kapitel per kväll.
Så, så fick det bli.
Och i slutänden är jag glad att jag gjorde det. Att jag inte gav upp. Dock tänkte jag mer än en gång att jag skulle ha haft den på en sådan där läsplatta som min kompis har, eftersom det då är enklare att söka tillbaka för att kolla vissa tidigare händelser som man plötsligt förstår i ett annat sammanhang. Tjaaa, jag tror inte jag säger mer än så.
Berättandet känns också denna gång oerhört genomtänkt även om det som sagt kändes lite omständigt, upprepande och segt i vissa partier. Men, håll ut. Belöningen kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar