Jag = Svennis

Jag har kommit fram till att jag har vissa likheter med Svennis :).

Svennis är ju en jäkel på att få folk att sparka fotboll på ett absolut föredömligt sätt - detta trots att han själv inte gjorde mer än en medioker karriär som aktiv fotbollsspelare. Han kan alltså coacha folk på rätt sätt.

Det hela, i mitt fall, handlar om jongleringsbollarna som vi fått i sommarpresent från jobbet. Jag har för länge sedan insett mina begränsningar vad gäller det här med bollar - jag är jättejättebra på en rad saker - ingen av dessa innefattar någon boll, om man säger så.

Men, jag har ju minst ett barn som har en riktig bolltalang och han framför allt är ju då jätteintresserad av dessa jongbollar. Så, vi började lite mjukt i fredags när jag kom hem med de där bollarna - jag visade hur man kunde kasta upp och fånga EN boll med EN hand och tänkte att det var väl lagom svårt att börja öva på, för grabbarna (och för T också för all del). Men, jag insåg snabbt att vi nog måste öva upp tekniken för att överhuvudtaget fånga en boll med händerna först - iallafall en så här liten - ni vet det där med att kasta upp den lagom högt, hålla koll på den i luften och sedan förstå var man skall ha handen/händerna för att kunna fånga den igen..

Så, nu övar vi flitigt på att kasta upp EN boll högre och högre i luften och fortfarande kunna fånga den med BÅDA händerna. Och, det tar sig stadigt!

Själv tycker jag alltså på grundval av detta att jag är en lysande pedagog när det gäller det här - som är övertygad om att jag kommer att kunna coacha mina söner till oanade jongleringskonster innan sommaren är över - trots att jag inte kan jonga själv. Bara genom att tänka ut rätt övningar :).

Vad tror ni?!