torsdag 4 februari 2010

Dilemma

Jag behöver råd.

T har berättat för mig och D att det är ett par tjejer som går i fyran (hon själv går i tvåan) som håller på och tråkar henne på olika sätt.

De säger saker i stil med "Kan inte du gå så vi slipper dig!" och så härmar de henne, eftersom hon ofta går omkring och sjunger. T som har lite skinn på näsan säger ifrån och då säger de till henne att hon inte ska "kaxa mot de som är äldre".

Jag och D ser allvarligt på det här och tycker absolut inte att detta är OK.

Vi har pratat med T om olika sätt att "ta itu" med det - och ett alternativ är att prata med hennes fröken, som i sin tur får prata med deras fröken och därefter får den fröken prata med tjejerna. Alternativ två är att vi (jag eller D) pratar med tjejernas fröken. Och alternativ tre att jag eller D pratar direkt med tjejerna.

Alternativ tre är det som jag och D tycker är det som är att föredra. T vill dock inte alls att vi skall prata direkt med tjejerna. Utan vill att vi skall ta alternativ ett. Hon tror att det bara blir värre om vi pratar direkt med tjejerna. Vi tror tvärtom, att det tar betydligt mer skruv om vi går på dem direkt istället för via någon form av mellanhand. Jag har dessutom inte riktigt det förtroendet för att det verkligen blir ordentligt gjort. Man kan ju för all del tycka att det är "skolans jobb" att ordna sådana här saker och att det kanske blir lättare för dem att ha ögonen med sig om det inte ger sig ändå och följa upp om det är de som har pratat med dem. Men, jag vet inte ändå.

Vad tycker ni? Vilken "approach" tilltalar er mest? Hur skulle ni ha agerat? Hur mycket skall T få "bestämma" i den här frågan om vi som vuxna har en annan infallsvinkel än hon?

5 kommentarer:

Orsakullan sa...

Jag tycker, som lärare, att händer det på fritiden ska föräldrarna ta itu med det själva, händer det i skolan och på rasterna är det skolans "problem". Alt 1 kanske är det man ska börja med, blir det ingen bättring försöker man med något annat, t.ex att som förälder konfrontera dem direkt. Händer det fortfarande ingening på bättringsfronten kanske det är läge att alla träffas tillsammans - dvs allas lärare och föräldrar. Helt klart ska man inte låta det vara vilket är vad många gör i hopp om att det blir bättre. Good luck!

Eva sa...

Det här är nåt jag brottats med många gånger speciellt med Ludde. Han är ideligen utsatt och en mycket känslig filur så minsta lilla förstorar han upp i gigantiska proportioner. Känslig får man vara, utsätta nån för nåt den inte vill får man inte!

Jag blir så förbannad så det ryker ur öronen på mig. Jag har helt och hållet tappat förtroendet för skolans agerande vilket oftast är för mig lika med noll. Det går oftast ut på att det är Luddes fel som är så känslig. I måndags grät Ludde och ville inte till skolan. Jag försökte ringa hans klassföreståndare som inte svarade. Jag mailade istället och förklarade att jag var orolig för Ludde och hans skolgång som är rätt knackig pga detta. Bad honom vänligen ringa mig....har inte hört ett ljud....suck...

Jag har provat alla dina alternativ och inget hjälper! jag hoppas däremot att vad ni än gör att det löser sig för henne. Skinn på näsan är bra. Det kommer hon att klara sig bra på. Emma har ju också varit utsatt i lägre ålder pga sin vikt, men skinnet på hennes näsa har hjälpt henne stå emot och göra henne starkare!

Ja det här var ju hur svammligt som helst! Jag blir lite så när jag blir upprörd och nu blir jag upprörd för T:s skull.

Kankse råd finns på www.friends.se. Kolla där.

Stor kram!

Gafflan sa...

Jag tror som Orsakullan. Ta dom olika alternativen ett efter ett om det inte räcker med det första.
Jag tycker inte det är acceptabelt överhuvudtaget med någon form av tråkning speciellt inte att större barn är otrevliga mot mindre barn. Dom borde ju veta bättre.
Lycka till!

Anonym sa...

Jag funderar på hur jag hade reagerat själv när jag var i den åldern. Jag tror inte på läraren. Den person har du respekt för men den kan väldigt lätt försvinna. En förälder är du mer försiktig med och har större respekt för. Dock tror jag på att läraren bör informeras om hur läget ser ut om denne kan ha ögonen öppna för konsekvenser av konfrontationen.

Mamma J sa...

Orsakullan: Jättebra att få en lärares infallsvinkel på det hela. Och lite i de banorna tänker jag ju - eftersom jag ju rent krasst anser att det som händer i skolan är skolans ansvar. Dessvärre är jag lite lite skeptisk till att de verkligen tar det ansvaret. Det är därför jag tvekar..

Eva: Så jättetråkigt att det inte blir någon rätsida på situationen för Ludde! Man vill ju att de skall vara toklyckliga och må bra alltid alltid alltid! Det är rent bedrövligt att läraren inte återkommer överhuvudtaget. Ursäkta uttrycket, men j-vla människa! Det är som det stod i någon artikel på Aftonbladet.se eller var det nu var, att det finns två tillfällen när man utsätts för "brott" som man alldeles för ofta betraktas som att man får "skylla sig själv" - och det är mobbing och våldtäkt! Skrämmande!

Gafflan: Ja, man kanske skall börja i den änden...

Lina: Ja, det var lite så vi tänkte också.

Tack för input. Vi får fundera vidare. Imorgon skall jag följa med till skolan på förmiddagen och bl a hjälpa till att knyta skridskor :-). Då skall jag passa på att agera, på vilket sätt det nu blir...