söndag 7 februari 2010

Uppriktigt förvånad

Jag hade först inte tänkt kommentera gårdagens melodifestival, men nu bara måste jag.

Jag är verkligen förvånad över det gensvar som den taffliga insatsen Dolph Lundgren gjorde har fått. Alltså, är det bara jag som tyckte att han rörde sig som ett kylskåp och kändes fullständigt onaturlig så fort han sa något? Eller är det helt enkelt så att det han gjorde ställts emot det Christine Meltzer och Måns Zelmerlöv gjorde och därför anses som så väldigt fantastiskt - för att de var ännu taffligare?!

Petra Mede var hemsk förra året för att hon var så plump och de här var så krystade i sin framtoning, alla tre, att jag bara led så fort de var i bild. Det var deras framträdanden som gjorde alla låtar lite lite bättre - eftersom det var en lättnad att slippa dem för en stund.

Kan ju slänga in en (inte så) liten mild förvåning över att Linda Pritchard inte ens gick till Andra Chansen också. Men, jag kan uttrycka en glädje över att söta Salem Al Fakir gick direkt till Globen trots den något tjatiga refrängen. Den dag någon säger till mig att han är allt annat än ödmjuk och en riktigt stöddig typ, då kommer jag att bli jätteledsen. Det kan bara inte vara möjligt, när man, som han och hans bror, alltid ser ut som om de vunnit en massa choklad!

3 kommentarer:

Ango sa...

Jag tyckte också att Dolph var riktigt usel och kändes som om han bara memorerat ett manus. Christine kändes som om hon var hysteriskt nervös och bara kastade ur sig grodor hela tiden, och Måns kändes också väldigt nervös (vilket de säkert var eftersom detta är STORT i vårt avlånga land).
Jag gillade bara Ola och Salem Al Fakirs låtar, alla andra var ruskigt usla. Om de 6 låtarna ändå kom så långt som till själva Melodifestivalen så undrar jag hur otroligt urusla alla tusentals ratade låtar var.

segsliten sa...

Kan inte annat än att hålla med.
Kram ☺

Angie sa...

Jag tyckte om de som gick till final. OCh Lindas. Hade gärna offrat Jessicas plats för henne, för Pain of salvation tyckte jga med om...