Varför finns det folk som alldeles för ofta, när de fått lillfingret tar hela handen också?
Hur skyddar man sig mot sådana människor utan att bli fullständigt ogin? Man kan ju inte gardera sig mot allt som kan tänkas komma upp, eftersom man inte vet i förväg vad det kan tänkas vara.
Varför måste man alltid ha ett skäl till att säga nej?
5 kommentarer:
Det är svårt att säga nej utan att förklara varför på ett snällt sätt.
Själv är jag tvärtom - dvs skiträdd för att utnyttja andra och är väldigt "svensk" på så sätt att jag alltid ska klara allt själv och bara ber om hjälp i absoluta nödfall :) Däremot ställer jag gärna upp på andra men har börjat så smått att lära mig säga nej om det inte går eller passar på ett eller annat sätt...
Piia: Ja, visst är det. Och har man då inte ett "giltigt" skäl mer än att man kanske inte vill, så är det ju ännu svårare och man känner sig ännu mer utnyttjad på något sätt.
Orsakullan: Ja, precis så fungerar jag också. Och sanningen att säga är att jag vet att jag kan få hjälp tillbaka också, iallafall av vissa. Men, det jobbiga är just det där med att det nästan aldrig blir som det förespeglades i första läget - utan på ett annat sätt.
Jag måste helt enkelt bli bättre på att säga nej. För min egen skull om jag nu inte har något annat skäl.
Man går på "nitar" lite nu och då.. Det viktigaste(o svåraste) är väl att lära sig något och vara beredd vid nästa tillfälle. Att inte svara direkt utan begära betänketid. Då blir det också enklare att säga nej! :o)
Usch ja! Att säga nej är bland det svåraste som finns, önskar att jag kunde vara bättre på det själv. Att bara säga NEJ utan att packa in det i en massa dumma svepskäl.
Skicka en kommentar