... imorgon smygstartar vi allvaret, då inskolningen på fritids börjar för våra två blivande förskoleklassbarn. Eftersom de (som jag kanske har nämnt) skall gå i olika klasser (ett medvetet val för att vi tror att det kommer att passa dem perfekt) så skall både jag och D skola in. Varsin pojke.
Känner dock att jag inte alls är redo att släppa iväg dem till skolan. Denna stora läskiga miljö med en massa situationer som kan uppstå som jag inte alls tror/tycker att de är stora nog att reda ut på egen hand. Visst finns där personal, men inte alls i den utsträckning som jag skulle önska.
Fick jag erbjudandet nu att de skulle gå kvar på dagis ett år till skulle jag ta det direkt.
Och, förresten - efter att ha börjat några sidor i "Tärningsspelaren" så kände jag att jag inte alls var upplagd för den just nu även om jag är väldigt intresserad av hela upplägget och oerhört nyfiken på utfallet. Men, ibland räcker inte det. Istället bytte jag till "Högre än alla himlar" och inledningen är riktigt läcker, så hon har lyckats kroka på mig där. Jag fortsätter och rapporterar vidare när jag är klar. Det känns klart lovande, kan jag väl säga.
5 kommentarer:
Jag funderade på att "dela" på dem, men det blev inte så.. Det blev dock så automatiskt i 7:an, då hamnade de i olika klasser.. Och det var nyttigt! :)
Jag tänkte inte ens tanken att de skulle delas nu så min förvåning blev stor när jag kom till skolan igår och upptäckte att de var delade på. Ja det gick ju inte göra en grej av det när jag skulle lämna och till att börja med hade de gemensam samling så det var bara att se glad ut och gå därifrån. Ställde dock frågan senare på dagen när vi hade individuella samtal varför man gjort såhär och fick svaret att de testade med ett tvillingpar förra året och det blev så bra, samt att dagis sagt att det nog kunde vara bra. Så jag är nöjd och dealen är att jag bestämmer om jag vill ha dem tillsammans igen, samt att i 1:an är tanken att de ska gå ihop igen. Dag två har funkat ok, känner att jag ger det ett par veckor och sedan utvärderar...
Ja, vi funderade länge och väl och diskuterade med flera andra tvillingföräldrar och kom fram till att våra killar skulle må bra av att delas. De behöver börja "längta" efter varandra och inte nöta så mycket på varandra. De är dessutom så oerhört olika på alla sätt ni kan tänka er. Där den ena är jätteduktig kanske den andra är mindre bra vilket gör att de dels jämförs av omgivningen hela tiden, både vuxna och barn och också jämför sig med varandra - och vissa saker som den ena är bra på försöker den andra inte ens att göra för att han typ "ändå är sämst"... Lite så. En del barn kallar dem båda två för en ihopssättning av båda namnen - de har inte ens lärt sig vem som heter vad, trots att de är väldigt olika utseendemässigt. Så, för att de skall få utveckla de sidor de själva vill och inte jämföras på minsta sätt så har vi delat på dem. Skulle det inte funka så är det dessutom betydligt lättare att flytta ihop dem igen, än att plocka bort den ena från den "ingådda klassen" och sätta honom i en för honom helt ny klass. I vårt fall är det dessutom - om vi bestämmer oss för det - permanent, för klasserna ser ut så här hela vägen uppåt nu. Jag tror och hoppas att detta kommer att bli jättebra! Det känns så :-).
Men, skulle jag också säga: Jäkligt konstigt att de inte konsulterade ER, Nenny... Märkligt att inte fråga vad ni tyckte... Nåja, jag tror att det blir bra för er också skall du se :-).
Jo det blir nog bra, det är bara det känsliga mammahjärtat som bankar för den som är helt utan nära kompis i ena klassen även om det är "rätt" grabb som är själv. Vi har ältat det ett par gånger till och vi testar ett tag, lyssnar på barnen och ser vart vi hamnar. Som du skriver om hur totalt olika de är och att de nöter på varandra är så precis som vi har det också. Att de inte frågade oss innan, ja det kan jag nog tycka är lite fräckt men jag överlever.
Skicka en kommentar