Nästa bok blev "Högre än alla himlar" av Louise Boije af Gennäs eftersom jag inte alls kände mig upplagd för "Tärningsspelaren" just nu.
Och ja, jag gillade den.
Visst är huvudpersonerna lite väääl lyckade och lite väl stereotypa och därför lite väl förutsägbara, men jag gillar hur boken är skriven och tycker att Louise behandlar språket mycket väl. Många målande beskrivningar av miljöer som både får mig att tänka efter om jag uppfattat de av dem jag har sett själv, lika - och ett visst sug efter att kanske se en del av dem jag inte har sett... Jag gillar också hur berättelsen är invävd i verkligheten och en rad händelser som jag själv minns mycket väl och har egna relationer till.
Men, jag hade nog väntat mig mer "drama" och mindre "lyckorus" och beskrivningar av dyra märken på möbler och prydnadskuddar, lyckade affärer och terapisamtal efter att ha läst beskrivningen på baksidan av boken. Det blev lite väl puttenuttigt och supergullegulligt ibland och då bara höll jag andan och väntade på vad som skulle hända...
Nu när jag dock har förstått (av någon anledning hade jag missat det) att denna bok är den första i en trilogi så kan jag se den som en upptakt, där vi förhoppningsvis får lite mer av djup i de kommande två. Kanske går det att tvätta bort en del av det allra mest förutsägbara från de olika personernas karaktärer - för min känsla är att deras relationer annars inte räcker för att hålla intresset uppe i två hela böcker till.
Men, boken i sig tycker jag är välskriven och känns bra underbyggd med god research och den berör flera svåra ämnen och beskriver dem väl - så, jag rekommenderar den gärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar