Skall om en dryg timme till frissan.
Umgås med allvarliga tankar på att kapa en rätt lång bit av mitt ganska långa hår.
Sitter här och funderar på om jag har separationsångest eller ej.
Eller om det kanske bara skall bli skönt att bli av med lite. Få lite frisyr (och mer bök på morgonen för all del).
Vi får se hur det blir. 1 timme och 16 minuter kvar.
5 kommentarer:
Jag förstår din tvekan, mycket av identiteten sitter i håret.
ÅH... om inte mitt hår gått från fall till lockar så hade jag direkt klippt mig i en kort tuff frisyr igen... saknar kort frisyr och möjligheterna till förändring...
Vad blev det??
Nyfiken, hur blev det? Önskar jag tog mig tid och råd att gå till en frisör. Men visst har väl du haft rätt kort hår tidigare?
Hur blev det? Jag brottas med exakt samma i-landsproblem ;)...Långt är så smidigt, framförallt på jobbet. Men ganska tråkigt. Kort är krångligare med mer fix och behöver klippas oftare. Men roligare. Hmmm...
Maj: Ja, och grejen är att jag brukar säga att jag "egentligen är en korthårig person" för att det är "mera jag" men att det långa har varit väldigt praktiskt... Men, nu är det klippt! :-)
Sophie: Jodå, men vissa saker kan man göra med lockigt också. Jag har ju typ samma problem - och det funkar! :-) You´ll see!
Nenny: Ja, nu gjorde hon ju lite som hon själv tyckte typ. Men, det blev bra ändå. Och ja - du har rätt - jag har varit riktigt korthårig rätt länge förut också så. Jag är egentligen korthårig :-). Inuti :-).
Anna: Jag är jättenöjd och det känns klart roligare!! Dessutom mår mitt hår mycket bättre nu också.
Skicka en kommentar