Idag för fyra år sedan gick vi från tre till fem i familjen. Så här dags var min mage fortfarande jättestor, men jag låg fastande med infart (heter det väl) på handen - väntande på min tur. Kl 10:18 lyftes nr 1 över skynket. Två minuter senare, nr 2.
Jag känner igen väldigt mycket i det Cajsa-Lisa Ejemyr berättade i programmet när Malou hade tema tvillingar för ett tag sedan. Om chocken när hon fick beskedet och om hur man känner sig lite speciell när man går omkring bland folk med bara en bebis i magen - och har två...
Våra killar är ju tvärsäkert tvåäggstvillingar. Vi har inte gjort några DNA-test, men i samma ögonblick som jag såg M (nr 2) så visste jag - för de var/är så oerhört olika. Nu när vi känner dem så vet vi ju också att det inte bara är till det yttre de är fullständigt olika - den ena ljus, den andra mörkare - ögon, öron, händer, fötter allt - utan även till sättet.
M är den lite lugnare, mer reserverade typen som inte släpper vemsomhelst in på livet. När man väl är insläppt så släpper han en aldrig - vill gärna sitta i knät och bli buren - klänger som en liten apa med en oerhörd kroppskontroll. Han har ett oanat djup och filosoferar och funderar i många långa och krångliga banor, många gånger betydligt mer avancerade än vad vi någonsin trott. Han är också fruktansvärt envis och honom går det sällan att lirka med överhuvudtaget - har han bestämt sig så har han. I det ingår också att om han bestämt sig för ex en röd klubba, så vill han ha en röd klubba - oavsett vad brorsan gör. Han är på det sättet mycket mer självständig och inte så väldigt mycket "tvilling".
L är oerhört social, glad, pratsam och lite galen. Med honom är det höga berg och djupa dalar - antingen är han jätteglad eller jätteledsen. Sällan några mellanting. Han är kreativ och påhittig (ja, ni kunde ju läsa i ett tidigare inlägg om hans fantastiska söndag) och oerhört impulsstyrd. Oerhört empatisk och vill gärna att alla skall må bra - han har ett stort stort hjärta. Pussas och kramas och säger snälla saker för att göra andra glada. Klappar och hjälper till. Han är mycket mer "tvilling" - mycket mer beroende av att M är med och mycket mer medveten om han får göra något ensam, utan M. Och, om vi tar exemplet med klubban - L kanske bestämmer sig för en grön, är helt säker på att han vill ha en grön och så kommer M och helt tvärsäkert väljer en röd - då vill helst L också ha en röd...
Vi är oerhört noga med att inte kalla dem för "tvillingarna" och har t o m sagt ifrån om det på dagis. Vi ber dem också dela på dem så mycket det går, för att de skall få lära sig att klara sig själva. Vi är övertygade om att de kommer att få helt olika kompisgäng när de blir äldre, eftersom de har så olika intressen. De är båda musikintresserade och gillar verkligen musik. L är dock mer av en allätare och lär sig texter och melodier hur lätt som helst - sjunger gärna och ofta. M gillar framför allt rockmusik och rockar gärna loss med en gitarr och kör lite headbanging och det berömda "rock-tecknet" vaddetnuheter och han är en bollbegåvning av rang, älskar att spela fotboll t ex.
Det är oerhört fascinerande att se att två barn som har precis samma yttre förutsättningar - födda samtidigt och allt - att de är så oerhört olika. Där ser man faktiskt hur mycket som är medfött. Man säger att man kan träna upp olika saker men, det är fortfarande så att vi tydligt kan se hur deras olika personligheter gör dem mer eller mindre intresserade av olika saker - och hur olika deras ursprungliga fallenheter faktiskt är.
Många förfasar sig när man kommer med två bebisar och frågar om det inte är jobbigt - men helt ärligt, så tycker jag nog att det är nu när de blivit större som det stora jobbet börjat. När de springer åt varsitt håll, när de hittar på saker tillsammans, när de bråkar med varandra och så vidare.
Men, säga vad man vill - de är fantastiska - både tillsammans och var för sig, även om jag inte kan sticka under stol med att jag gärna hade fått dem en i taget.
Jag avslutar detta inlägg om vår dubbel-födelsedag idag, vår dubbla "välsignelse" med en tvillingdikt som jag tycker är så fin - och som jag tycker stämmer så bra. De har alltid varandra - på både gott och ont.
"Twins
So many good things come in pairs,
Like ears and socks and panda bears.
But best of all are sets of twins,
with extra laughter, double grins.
There's so much fun in having two
with twice as many points of view.
So much alike, forever linked,
and yet they're also quite distinct.
They share a birthday and a name,
But moods and tempers aren't the same.
Although at times they may dispute,
their loyalty is absolute.
From days of youth till life is done,
it's one for both and both for one.
We're all quite novel and precise,
But special boys ~
God made twice."
Ha en bra dag!
14 kommentarer:
Spännande läsning.
Å vilken fin dikt! *tår i ögat* Stort grattis till M och L på deras 4-årsdag!!! Kramar Anna!
mmm, tänk vad tiden går. Om ett par dagar är det dags här och jag har jagat paket till dem idag. Vad har du gett dina, kom med en hög med tips?!
Jättebra att du säger till om att du inte vill att de ska kallas "tvillingarna". Det är väldig lätt för andra att obetänksamt kalla dem det men jag tror det är viktigt att man inte buntar ihop dem i onödan.
Tandis: Ja, det är lite speciellt att få tvillingar - och garanterat en upplevelse som skiftar också med föräldrarna och barnen. Men, det där är vår bild av det. Kan man väl säga.
Anna: Tack för grattis! Och ja, visst är den fin den där dikten :-).
Nenny:
Lite tips på vad de fått, inte bara av oss:
Varsin sparkcykel eftersom de tidigare har fajtats om T:s, varsin verktygslåda med riktiga små verktyg samt ett varsitt par blå-byxor från Fristads. En discolampa ca 25 cm i diameter, en sådan där som man ställer på ett bord med färgade lysande prickar i, som roterar. Ett bordsställt fotbollsspel, varsin MP3-spelare laddad med deras favoritlåtar och ett par sagor i MP3-format - perfekt till tågresan idag och även framledes när vi skall ut och åka bil en del i sommar. Bland annat... Något som kan falla S & F på läppen kanske?
Maj: Ja, visserligen går de ju ofta under benämningen "killarna" istället - men jag tycker ändå att det är skillnad. För även om de både är tvillingar och pojkar, så är det mer "generellt" att kalla dem för "killarna" än som jag hörde någon på dagis vid något tillfälle säga "är han en av tvillingarna?" - och visste direkt att det talades om mina...
Härlig dikt! Min sambo har en tvillingbror - de är väldigt lika till både utseende, sätt och val av kompisar. Läkaren har sagt att de är tvåäggs., men det är svårt att tro på. Ha en bra vecka!
Mysig läsning, tack <3
Grattis till familjen å killaran i efterskott :))
Känner värmen å kärleken ända hit! :)
Tantti: En del syskon är ju väldigt väldigt lika varandra också - vi har tvåäggstjejer som jobbar på samma jobb som jag - och de är också oerhört lika varandra - men vidhåller att de är tvåäggs. Så, då får man väl "köpa" att de bara är väldigt väldigt syskonlika.
Eva och Miss C: Tack!
Så bra skrivet. Jag är själv tvåäggstvilling. Vi är som vilka systrar som helst. Och känner igen mig i din beskrivning av L. Jag har alltid känt mig mer beroende av min syster än hon av mig.
Och jag känner mig stundtals halv, för vi nu är separerade. Hon bor längst ner i söder och jag här i 08-land. Och inte blir det bättre med åren. Trots att jag faktiskt är en oerhört självständig människa, så saknar min själ min tvilling. (skulle kunna skriva mer om det, kanske kommer en dag i min blogg) Men grattis till de två!
Tack Singelmamman!
Ja, du skall veta att det är fascinerande att vara mamma till tvillingar. Det skall bli mycket intressant att se hur det utvecklar sig genom livet.
En fråga där: jag oroar mig ibland för att L skall bli mer lättpåverkad av andra människor också. Ja, det vill säga mer i riskzonen för att hamna i dåligheter, just för att jag upplever att han är lite mer beroende av att göra likadant som någon. Har du upplevt det så?
Grattis i efterskott till M och L! Att de redan blivit så stora?!
Det är intressant med enäggs- respektive tvåäggstvillingar. I min klass i grundskolan hade vi ett tvåäggstvillingpar. En kille och en tjej. Killen var grovt byggd, mörkhårig, brunögd, stor näsa, ganska blyg och tillbakadragen. Tjejen var finlemmad, jordgubbsblond, gröna ögon, fräknig, liten näsa, social och framåt. Ingen kunde ens lista ut att de var syskon ;). Killen var en kopia av sin pappa och tjejen en kopia av sin mamma. Dessa två var då motsatsen till enäggstvillingparet som gick i klassen över oss, och som jag trots att ha träffat dem dagligen i 8 år, fortfarande inte kunde se skillnad på ;).
Intressant läsning med stor igenkänningsfaktor!! :o)
Mina tvåäggstvillingtjejer är snart 16 år och väldigt olika i sina personligheter. De hängde ihop ända till sjunde klass, då valde den ena att gå Bild&Slöjd-klass så det blev en naturlig separation. Det var väldigt nyttigt för även här hade vi en tvilling som fick vara ledsagare hela tiden för den andre! ;o) De har gått i separata klasser hela högstadiet och det blir så även i gymnasiet; de har så olika intressen..
Att bära tvillingar kändes stort(på alla sätt o vis!!) och ganska speciellt!! :o)
Jag skulle jättegärna vilja låna den där dikten; den var underbar!! Är det du som skrivit den??
Ango: Ja, det är lustigt det där hur otroligt olika barnen faktiskt kan bli. De är ju liksom inte mer än syskon genetiskt sett.
I min parallellklass på gymnasiet gick också ett enäggstvillingpar som var så otroligt lika. Men, så hade de samma frisyr och hängde alltid alltid ihop så - det var lönlöst på något sätt. I min egen klass gick en av ett enäggstvillingpar som var helt olika. Olika stil/frisyr, olika kläder, olika kompisar - olika allt. Så, trots att de egentligen var/är kopior av varandra så är det inte minsta problem att skilja dem åt.
Pia: Självklart får du låna dikten. Det är inte jag som har skrivit den, tyvärr ;-). Jag har hittat den på nätet.
Det där med att skilja dem åt redan i förskoleklass sysselsätter mina tankar en del - men, än är det ju ett par år kvar till det beslutet. Vi får se hur det artar sig. På ett sätt vore det toppen att göra det direkt - men samtidigt är det en trygghet för båda två att ha varandra när de börjar i stora läskiga skolan :-).
Skicka en kommentar